Monthly Archives: augusti 2015

Det bästa i Wales

Posted on by

Sedan jag kom hem för 1,5 vecka sedan har jag fått ett par frågor om resan. Den som varit svårast att svara på är: ”Vad var det absolut bästa?” Ja…hur komprimerar man 3 veckors resande, upplevelser, vyer och trevliga människor till ett enda ”bäst”?

Nu när jag suttit och gått igenom och redigerat bilder så tror jag dock att jag har ett svar på den frågan. Jag fick nästan gåshud när jag såg bilderna från Cardiff Bay igår, men de jag tagit hand om idag är snäppet bättre. Så den bästa dagen i Wales (för mig, på just den här resan) får sammanfattas av de här bilderna. (För den som vill läsa mer om den här dagen, kolla in turen till Gower.)

Gångväg längs kusten mellan Langland och Caswell Bay

Gångväg längs kusten mellan Langland och Caswell Bay

Caswell Bay

Caswell Bay

Lizzan vid Worm's Head, Rhossili.

Lizzan vid Worm’s Head, Rhossili.

Lizzan vid Rhossili Bay. Näeeeee, det där är ju en annan fårskalle...:P

Lizzan vid Rhossili Bay. Näeeeee, det där är ju en annan fårskalle…:P

Och det allra häftigaste…var att träffa de vilda ponnyerna som bara traskade runt precis som de ville. De var inte ens särskilt skygga av sig, vi kunde gå fram och klappa dem. Och insidertips säger att de gillar mintpastiller…

Sötponnysar

Sötponnysar

Vild ponny

Vild ponny

Vildare ponny

Vildare ponny

Ponnyföl

Ponnyföl

Vilda ponnysar.

Vilda kaniner.

London är…

Posted on by

…många saker, men aldrig tråkigt. Två spökvandringar, ett gladiatorspel och ett par marknadsbesök senare sitter jag nu på Arlanda och väntar på flyget hem. Och jag känner mig faktiskt riktigt nöjd. Det ska bli lite skönt att komma hem. Även om jag vet att det första jag kommer att göra är att börja planera nästa resa…

Första spökvandringen, ”Ghosts of the Old City”, leddes av Adam. Jag hade lite hoppats på Shaughan, men när Adam öppnade munnen och det som kom ut var en underbar skotsk dialekt struntade jag fullständigt i det. De här spökvandringarna är annorlunda mot de i Cardiff. Först och främst börjar de redan 19:30, så det hinner bara mörkna lite mot slutet. Fokus ligger också mer på själva berättelserna kring spökandet, snarare än på att skapa en kuslig och nervös stämning. En trevlig kväll var det hursomhelst.

På söndagsmorgonen hade jag bokat in mig på gladiatorspel. Det finns lämningar av en romersk amfiteater under Guildhall i London, och där sätter de tydligen upp klassisk romersk underhållning varje år. Med en variation: folk dör inte på riktigt. Solen sken från en klarblå himmel och det var varmt. Tyckte riktigt synd om de som struttade runt i full romersk rustning (ordningsvakterna). Gladiatorerna själva var däremot relativt…ehm…lättklädda. 😛

Hamnade visst i trubbel igen. 🙁

Jag var lite ilsk på mig själv att jag inte tagit med mig stora kameran för att få några bra kort på det som hände, men samtidigt var det skönt att slippa släpa på den resten av dagen. Nu kunde jag leva mig in lite mer i showen också.

Efteråt gick jag ner i källaren på Guildhall Art Gallery för att titta på den riktiga amfiteatern, och insåg då en sak. De gissar att de skulle hitta mer av amfiteatern om de fortsatte gräva ut, men…det står gamla byggnader där ovanpå som de inte vill riva. London har så mycket historia att det ligger i lager på lager.

Jag kom ju aldrig till Brick Lane Market dagen innan, så jag gjorde ett nytt försök. Vandrade in på Smithfields Old Market där det var mycket smycken och kläder på vägen dit. Handlade inget, men det finns mycket kreativt folk i London. Det märktes ännu mer när jag faktiskt kom fram till Brick Lane. Jag började med att äta lite, och gick sedan runt och kollade på massor som kanske inte riktigt passar mig själv men som ändå var snyggt och coolt. Stötte också på ett band som stod och spelade och efter att ha diggat i några minuter köpte jag deras skiva. De finns t.ex. här på Facebook: The Thirst

Riktiga lirare. Uselt foto. 😛

Gick vidare på marknaden och ojdå. En chokladaffär. Nämen. Och de bjöd på smakprov utanför. Jaaaa, jag gick in. Har ju inte handlat så mycket choklad på grund av värmen – 27 grader på lördagen, 28 på söndagen. Kunde dock inte låta bli att plocka mig en liten påse som jag sedan mumsade i mig på kvällen.

Lite ironiskt att en vegansk chokladaffär ligger på *Bacon* street.

Tog sedan bussen ”hem” och lade chokladen i kylen. Vilade en stund innan jag gick ut igen för att ta en till spökpromenad. Det skulle vara Shaughan eller Adam på den här också, men guiden som dök upp var inte någon av dem utan Andrew. Det gjorde inte såååå mycket det heller – det jag märkt med London Walks är att ALLA guider är jätteduktiga och supertrevliga. Insåg att jag hade tagit den här vandringen för några år sedan, men så lite som jag kommer ihåg så spelar det ingen roll. Vyerna hade ändrats lite också, det fanns ingen Shard då, har jag för mig.

The Shard mm.

Något som är lite lustigt är hur ofta en och samma händelse kan följa en längs en hel resa. Jag minns att det var något som dök upp flera gånger under Skottlandsresan för ett par år sedan, den här gången var det det presumtiva mordet på Kung Edward den andre. Guiden i Caernarfon berättade om det på stadsvandringen, Jan berättade om det på någon av turerna från Cardiff, och Andy berättade (mycket inlevelsefullt) om det på spökvandringen på lördagkvällen.

Smaskade i mig de sista oliverna och chokladen igår kväll innan jag somnade. Ville inte alls kliva upp idag, men lyckades till slut ta mig ner för att checka ut. Pratade med den väldigt trevliga tjejen i receptionen (hon visste vilket rum jag hade efter att ha sett mig två gånger) om att jag varit på Hamlet. Hon nämnde lite hysch-hysch…att BENEDICT CUMBERBATCH HADE VARIT DÄR PÅ HOTELLET. Om det var efter att jag kom dit eller inte vet jag inte, men…:-O Dock kanske inte så förvånande, med ett så högklassigt och ovanligt hotell. Hoppas verkligen att jag får anledning (och råd!) att bo där igen, helt fantastisk upplevelse.

Määääääh. Bara för att.

Och snipp snapp snut, så var resan slut. Trodde att tre veckor skulle kännas länge, men…naej. Nu ska det dock bli väldigt roligt att se resultatet av allt fotograferande när jag kommer hem…:-D

 

Good morning London!

Posted on by

Och den här gången blev det en riktigt slö morgon. Först och främst sov jag jättegott i den underbara sängen i natt – fantastiska lakan och duntäcke/kuddar. Sen hade jag beställt frukost till rummet till klockan 9, så jag ställde klockan på lite innan det. Strax efter 9 knackar en snygging på dörren och kommer in med det här.

Ciabatta med bacon, apelsinjuice (färskpressad) och varm choklad.

Åt i lugn och ro innan jag klev in i den häftiga duschen (se Bye bye Wales). Hade lite problem med hur den skulle manövreras först, men till slut så. Stort flin igen. 😀

Klockan var nog strax efter 12 innan jag väl tog mig utanför hotellet. Och det är varmt därute…solglasögonen åkte på direkt.

Jag hade något vagt mål om att ta mig till Brick Lane Market, cirka 30 minuters promenad härifrån, men jag gick mest på måfå. Hamnade först vid St Paul’s.

St Paul’s Cathedral

Gick sedan över Themsen på Millennium Bridge.

Millennium Bridge

Där svävade ”folk” i luften.

Måste vara varmt i den där kostymen. Om han inte är på riktigt.

 

Han (?) älskar mig. Han sa det i alla fall…:-P

Insåg sedan att jag var vid Tate Modern. ”Coolt, där har jag aldrig varit in förut.” Så jag gick in där och kollade runt lite. De verkade tyvärr inte ha något i den stora hallen, men jag tittade på några tavlor av bland annat Picasso och Salvador Dali. Gillade den här, av Ibrahim El-Salahi.

”Reborn Sounds of Childhood Dreams I.”

Det var dock ännu varmare därinne, så jag gick ut igen och fortsatte längs Themsen. Passerade efter ett tag The Clink Prison Museum, där ett av Englands äldsta fängelser varit. Det var inte så dyrt att gå in, så jag betalade min slant och började kolla runt. Det var inte överdrivet mycket folk där, så jag kunde i lugn och ro gå runt och läsa allt om fängelsehålor och tortyrredskap. Jag måste dock ha gjort något fel, för jag hamnade i finkan…:-(

Släpp ut mig!

Fick muta en övervakare för att ta mig ut igen.

Kollade kartan och såg att jag fortfarande hade en halvtimmes promenad till Brick Lane, men däremot visste jag att jag var alldeles intill Borough Market, en stor matmarknad. Oj, vad det luktade gott överallt ifrån där. Dels färdiga maträtter, men också frukt, grönsaker, ost, fisk, bröd, charkuterier…och oliver. Kunde till slut inte hålla mig utan köpte med mig en liten burk med gröna oliver att mumsa på ikväll. Och en brödbit. Och ojdå, där sålde de visst cider också, så det blev två sådana flaskor med.

Fötterna började protestera, och jag ville få in allt det mumsiga i kylen på hotellrummet så att det är kallt till ikväll, så jag hoppade på en buss ”hem”. Var ju på Byron igår och åt, men strax utanför fängelsemuseet fanns det ett Gourmet Burger Kitchen, en annan kedja som också verkar ha goda hamburgare. På väg hem såg jag att de hade ett ställe precis utanför St Paul’s också, och jag tänkte ta en spökpromenad som utgår därifrån ikväll. Låter som en bra plan. Har vilat lite nu så då är det väl bara att traska iväg igen…:-P

 

Att vara eller icke vara

Posted on by

Så var det då dags för Hamlet. Med Benedict Cumberbatch. Ni vet, han som spelar Sherlock. Den där biljetten som jag köade hela dagen för att kunna köpa för ett år sedan, som jag till slut köpte lite extra dyrt på en annan site och inte ens var säker på var äkta.

Biljetten var äkta. Yay! De sålde också program för 8.50 pund, och en glass gick på 4 pund men jag köpte inget…tyckte det var lite väl dyrt.

Föreställningen visades i Barbican Centre, och min plats var på rad Q. Rätt långt bak, med andra ord. Det var dock fri sikt till scenen då det sluttade brant. Det var naturligtvis fullsatt. Det satt till och med folk och väntade vid biljettkassan ifall det skulle bli återbud på någon biljett.

Vy från Q34

Ridån gled isär, och där stod HAN, på scenen. Och han pratade med mig. Ja, med alla andra också, förstås, men… Något som slog mig är att han är jäkligt lång och smal…:-P

Sen insåg jag att de pratade precis som Shakespeare skrivit det hela – lite ålderdomligt. Och snabbt. Det, tillsammans med att jag satt rätt långt bak gjorde att jag inte hängde med riktigt hela tiden, speciellt ett par av de skådespelare som inte var Benedict. Han hördes hur bra som helst. 🙂 Men det hade nog varit bra om jag varit lite mer hemma på Hamlet innan jag såg föreställningen. Det ska åtgärdas, det kan jag lova.

Även om det är en tragedi så fanns det vissa rejält skrattframkallande scener, som det naturligtvis var Benedict som stod för. Jag säger bara en leksaksborg och träsoldater.

Det blev också lite mer dramatiskt än det var tänkt. En halvtimme in i föreställningen var det en av de äldre skådespelarna som blev sjuk, och de avbröt det hela i tjugo minuter. En av de andra hoppade in istället, med manuset i hand, och de spelade klart. Hade man bara hört och inte sett papperna i handen hade man aldrig gissat att det var någon som inte hade helt full koll på rollen.

Jag måste också säga att scenografin var utrjusig. Rejäla kulisser och kristallkronor etc. Lite synd att man inte fick ta kort på dem, men det hade tagit fokus från föreställningen.

Efter halvtidspausen var det dock tomt på platsen bredvid mig. Huruvida mannen som suttit där inte tyckte om det hela eller om han bara bommade att det var en halva till vet jag inte.

De spelade vidare, och det gick som det brukar, och sen stod de där och tog emot stående ovationer från publiken. Benedict sa att han som blivit dålig mådde bra nu, och att han som hoppat in fyllde år idag, så då sjöng vi Happy Birthday också. Och applåderade ännu mer.

Urtjusig show. Fantastiska skådespelare. Och jag måste sätta mig mer in i pjäsen, för även om jag bommade lite nu så blev jag fascinerad av den. Och jag har varit i samma rum som Benedict Cumberbatch. 😀

Bye bye Wales…:’-(

Posted on by

Så var det dags att lämna den här delen av Storbritannien då. För den här gången. Jag är nämligen övertygad om att jag kommer åka tillbaka.

På frukosten fick jag inte ens någon meny innan de frågade vad jag ville äta – räknas nog som stamgäst efter 8 nätter. Det var absolut inga problem, jag valde laverbread med bacon och pocherat ägg precis som dagen innan. Här blandar de algerna med havre och steker det, så att det inte blir så slajmigt, utan bara gott. 

Gofrukost

Då en taxi till tågstationen inte skulle kosta mer än 5-6 pund hade jag beställt en sån för att slippa gå med alla väskorna. Taxin var på plats tidigt och jag stod redan och väntade. Pladdrade med chauffören hela vägen, han hade märkt att det var fler tjejer än killar som reste runt själva och tyckte det var modigt. Jag nämnde att jag varit i London flera gånger själv och det verkade nästan som om han tyckte det var rentav våghalsigt. Kan inte säga att jag tycker det är så farligt…:-)

Hämtade ut tågbiljetterna och hade en timme till godo till tåget. Ett amerikanskt par som varit med på två av dagsturerna skulle åka tåget före mig, så jag hann heja på dem medan jag väntade. De verkade dock stressade så jag hann inte prata så mycket med dem. På tåget var det rätt fullt och lite ont om plats för packningen, men jag fick med mig väskan i alla fall. Efter ett tag så körde vi in i en tunnel, och när vi kom ut var vi helt plötsligt i England. Jag hade inte ens hunnit säga hejdå till Wales…:’-( Men en klok man sa en gång till mig att om man inte säger hejdå så betyder det att man måste ses igen, så det tror jag stenhårt på nu.

Småsov lite på tåget och sen var vi vips framme i London. Lite krångel med tunnelbanan innan jag kunde kliva av i Farringdon och börja leta rätt på hotellet. På väg dit, vad ser jag? Byron, förstås! Middagen är räddad. 😀 Kom sedan fram till The Rookery. Fick hjälp upp med väskan och det är jag glad för, för det är tre trappor upp. Men sen….sen kändes det rätt så bra igen. Har ett rätt stort fånigt leende på läpparna nu…:-D

Säääääng! Vill sova på en gång, men…

😀

Dusch! Vete sjutton om jag kommer lyckas använda den, men…coooooool. 😀

Och ikväll blir det Hamlet. Med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Ska bli skoj. 😀 Tills dess ska jag nog mest bara ta det lugnt, och gå en sväng på Byron, tror jag…:-)

Llandaff Ghost Walk

Posted on by

Vad kan jag säga? Cardiff History and Hauntings har de bästa spökvandringarna jag nånsin varit på. Och då har jag ändå gått på en hel del i London och Edinburgh. Det var väl en i Edinburgh som kändes lite småkuslig, men det här är den andra som har fått mig (och resten av gruppen) att konstant titta sig omkring.

Vi var bara en liten grupp, jag och två par och guiden, John. (Ännu en J-guide) Rätt ung kille, började direkt prata om Doctor Who medan vi väntade på de sista. Han har jobbat på Doctor Who Experience. En av de andra killarna hade en tröja med ett gäng dalekar på. 😀

Vandringen började precis i skymningen, medan det fortfarande fanns gott om ljus att se vart vi skulle. John började berätta lite historik kring området innan han gick in på de kusliga berättelserna. Efter ett tag var det så mörkt och vi var så djupt in i skogen att vi behövde ficklamporna för att se vart vi skulle. Berättelserna blev mörkare och mörkare, och ja, man kände definitivt av kylan därinne i skogen. Och på kyrkogården.

Bägge paren gick och höll varandra hårt i handen, men jag, jag fick klara mig själv. Jag var nog nästan den som var mest lugn också, inklusive guiden. Det skulle dock inte förvåna mig om han bara spelade nervös, men det funkade. Avbrutna meningar för att han tyckte sig höra något, en snabb vändning på huvudet för att han kanske såg något i ögonvrån… Snart stod vi alla och tittade vilt omkring oss.

Jag blev dock inte lika påverkad som på slottet, kanske för att det inte var någon som faktiskt upplevde något nu. Men det var en bra, kuslig stämning, och hade jag varit kvar här längre och kunnat ta mig till de andra vandringarna hade jag lätt gått på fler. Det här är kvalitet. Och nu är det nästan så att jag måste ta någon fler i London bara för att se om de också kan…

John var dessutom en otroligt schysst kille. Sista bussen skulle gå från Llandaff 23:00, och han sa att om jag inte hann med den så skulle han gå med mig till hotellet efteråt (han hade cyklat och skulle ändå åt det hållet). Nu hann jag precis, och just som bussen körde ut från busshållplatsen såg jag honom på cykeln där och vinkade. Mina fötter är förmodligen glada för att de slapp gå, men annars hade jag gärna pratat en stund med honom. Vi verkar ju ha samma intressen…:-)

Så nu var det ju bara det där med att jag måste åka härifrån imorgon. Jag vill inte. 🙁 Här finns det ju massor med människor som fattar vad jag pratar om när jag nämner dalekar och cybermän och Torchwood och det ena med det andra. De har god cider. Jag älskar arkitekturen i Cardiff Bay. De har alla affärer jag tycker om. JAG GILLAR VÄDRET OCKSÅ. Även när det regnar. Och när solen skiner, för det blir inte för varmt. Jag gillar parken, och träden, och människorna som säger godmorgon när man möter dem, trots att de är i en stad med över 300 000 invånare.

I <3 Cardiff.

Sista dagen…

Posted on by

…i Cardiff och Wales. Imorgon ska jag ta tåget till London. :’-( Det är ju vanligtvis inget fel på London, men nu finns risken att det blir väldigt varmt. Och så har jag trivts oerhört bra här i Wales.

Tog en riktigt lugn morgon igen, och packade om väskan. Allt får plats än så länge…:-P Traskade sedan iväg till slottet. Funderade ett tag på att bara gå på stan, men jag var verkligen inte på humör för att shoppa. Det har jag egentligen inte varit på hela resan. Förmodligen lika bra.

Väl inne på slottet var jag glad att jag gått dit. Skippade den guidade visningen inomhus, då jag sett lite av inredningen förut och ändå inte skulle få ta kort. Och så överdådig interiör är ändå inte min stil. Höll mig mest till utsidan. När jag som bäst gick omkring hamnade jag dock inne i den yttre muren – och mitt i ett bombanfall från andra världskriget. Murarna användes som skyddsrum då, och de har använt ljud och affischer för att ge en känsla om hur det var där då.

När jag kom ut i solskenet igen hörde jag ett envetet skrikande från ena hörnet av innergården. Gick närmare, och vad hittade jag? Ugglisar! 😀

Mr G

Hector

Köpte mig en lätt lunch i caféet, inklusive en skiva Bara Brith, en walesisk specialitet. Det är typ en russinlimpa, och den de hade på slottet var i alla fall riktigt god. Full av ny energi klättrade jag sedan de 100+ branta trappstegen till toppen av det normandiska kärntornet. (Keep på engelska). En positiv grej med den här resan är att 100 trappsteg inte känns så jobbigt längre…:-P Rätt bra utsikt däruppifrån, men inget kan fortfarande mäta sig med slottet i Conwy.
Kände mig nöjd med slottet, så jag shoppade någon liten present innan jag gick tillbaka till hotellet och bytte väska. gick sedan vidare norrut till Llandaff, där jag bokat bord på restaurangen Porro inför kvällens spökvandring. (Porro är inget suspekt, det är italienska för purjolök, Wales nationalgrönsak.) Hade en dryg timme till bokningen, så jag gick upp till katedralen och tittade runt lite. Tyvärr inga bra foton – den är för stoooooor. 😛

”Här i närheten borde det finnas en cache”, tänkte jag, och det gjorde det. Gissa vad? Jag hittade den också…:-D Satt sedan och slöade lite innan jag gick ner till restaurangen.

Porro, Llandaff

Jag hade kollat menyn innan jag bokade, men den ändras i stort sett dagligen. Nu var det mesta sån där överklassig mat, men jag beställde till slut en fiskfilé till huvudrätt. Enda problemet var att det inkluderade bläckfisk. Provade en bit men petade sedan undan resten. Så huvudrätten var okej, men inte mer. Jag hade dock börjat med oliver, förstås, och avslutade med en ”Dark chocolate torte with salted chocolate sauce and chocolate and hazelnut ice cream”. På svenska: Mums.

Två av mina favoritsaker.

Sea bream med octopus and squid. Fråga mig inte vilken som är vilken. 😛

Omnomnom.

Så nu sitter jag och väntar på spökena. Guiden är här, men jag vilar fötterna så länge jag kan. 😛 Här skulle vi träffas:

Do weeee ooooooooooo

Posted on by

Nu blir det nördigt.  😀

Tog en lugn morgon, gick först en sväng på museet och tog sedan bussen ner till Doctor Who Experience. Bokade plats till 14:00 och tog en liten promenad. Letade först en cache som jag inte hittade, åt en hamburgare och gick efter en annan cache. Som jag hittade, yay! Extra roligt att det var en med Doctor Who som tema också. 😀

På väg ner hade jag sett en glimt av BBCs högkvarter och det är coooolt. Hittade dit och det kändes närmast religiöst. Massor av mina favoritserier görs här. Undrar om de behöver en programmerare? 😀

BBC högkvarter.

Och sedan var det dags. Ska inte avslöja för mycket, men lite coolt var det…:-D Det var dock förstås anpassat för barn, så ganska snällt, även om jag ryckte till vid något tillfälle. Efter den interaktiva delen kom man in i museet, med en massa rekvisita från showen. Dalekar, Cybermän, tardisar…yay! 😀

Time Lords.

Exterminate!

Hade köpt ett merchandise pack tillsammans med biljetten, och fick en t-shirt, väska, souvenirguide och certifikat. Och en Tardisnyckel. 😀

Merchandise Pack.

Merchandise Pack.

Middagen åt jag sedan på Viva Brazil, en brasiliansk restaurang med kött som specialitet. Man får ett kort med alla köttsorter på, sedan kommer de och serverar de olika sorterna från grillspett och stämplar kortet. Tillbehören hämtar man själv från en buffé. Jag tog den lilla varianten, med ”bara” 4 köttsorter – den fullständiga är på 15. Jag blev dock fullständigt proppmätt. Och det var jättegott. Dessutom ingick grillad ananas med kanel. Allt för 9.99 pund, som jag dessutom fick 20% rabatt på med mitt Visit Cardiff-kort. Drycken kostade förstås extra, men det blev ändå inte jättedyrt.

Wye Valley

Posted on by

Tredje och sista dagsturen med Jan och John för mig och fyra av mina medpassagerare. Denna gången åkte vi österut, mot den forna romerska garnisonen Caerleon, sedan till Chepstow + Castle, för att avsluta på Tintern Abbey, en majestätisk kyrkoruin.

I Caerleon besökte vi tre platser med lämningar sedan romartiden, och Jan guidade oss runt dem allihop. Först var vi till badhuset, och sedan gick vi på museet. Där frågade Jan om någon ville klä ut sig till romare, och det var ju klart att jag ville. 

Lizzan Romana.

Sedan tog vi en liten promenad till amfiteatern. Jan berättade att den haft plats för 5000 åskådare på träbänkar som nu inte var kvar. När vi gick runt för att fotografera gick jag in huvudingången och kunde nästan höra hur alla på de fullsatta läktarna jublade. Ja, jag har väl lite vild fantasi ibland…eller så satt det i romarhjälmen. 😛 

Romersk amfiteater i Caerleon.

Så vidare mot Chepstow, precis på gränsen till England, där vi först fick lite fri tid till att äta lunch och utforska innan det var möjlighet till att bli guidad runt på slottet. Jag stack iväg och tog en panini ”to go”, för att sitta och äta i lugn och ro hade jag ju inte tid med. Gick över bron till England – why???? – jo, för att det var en fin vy över till slottet därifrån. 

Chepstow Castle.

Jag gick sedan och letade efter en cache som jag inte hittade – börjar bli en dålig trend i det här – och sedan kom solen fram litegrann. Gick över bron igen för att försöka få lite bättre ljus på slottet. Paninin låg fortfarande kvar i påsen jag fått den i…men nu tuggade jag i mig första halvan i alla fall. Gick in på slottet lite innan det var dags för guidningen för att få mer tid till fotografering, vilket nog var klokt. Resten av gruppen skulle dock börja i fängelsehålan, och Jan ville inte att jag skulle missa det så hon skickade en av de andra i gruppen att arrestera mig. 😀

Efter lite fotograferande i solskenet hoppade vi in i bussen och åkte vidare till Tintern Abbey, där det direkt började regna. Jan guidade oss runt, och när vi fick gå fritt blev det åtminstone uppehåll igen. Hon hade också tipsat om en god glass de hade på en av caféerna intill, men inte hade jag tid med det, inte…:-P 

Tintern Abbey

Sedan var det bara att fara tillbaka till Cardiff och säga hejdå till alla nya bekantskaper, och till Jan och John. Skojade med Jan och sa att jag skulle skriva deras första 1-stjärnors recension på TripAdvisor, men det är klart att jag inte ska…:-P

Middagen idag intogs på Zanzibar här i närheten av hotellet. De hade precis börjat med sina ”Tapas Tuesdays”, och jag som aldrig ätit tapas innan blev första kunden. Valde något som lät gott, och det var det också. Kyckling med Chorizo, oliver och fetaost, samt laxrulader med färskost och spenat.  

Mina första tapas!

Såg också att de hade Sticky Toffee Pudding till efterrätt, så jag beställde in en sån. Den var dock inte riktigt lika god som den i Caernarfon. 

Mums.

Imorgon…ska jag inte stressa nånting. Jag ska duscha och äta frukost i lugn och ro, och sedan ta mig ner till Cardiff Bay i min egen takt. Gå på Doctor Who Experience när de har tid för mig. Får jag vänta ett tag så finns det massor med cacher där nere…:-D

Brecon Beacons

Posted on by

Dagstripp nummer två med Jan och John gick norrut, först till Caerphilly Castle och sedan vidare till Brecon Beacons. Brecon Beacons är en av fyra bergskedjor i mellersta Wales, och högsta toppen, Pen-Y-Fan, når 886 meter över havet. Så inte så jättehögt, men tjusigt!

Vi startade med en guidning i Caerphilly Castle. Jan sa att den skulle ta cirka 30 minuter, och stoppet var på en timme, så jag gick med på guidningen först. Men sen bara pladdrade och pladdrade hon – och det kändes fel att bara gå därifrån då. Fick till slut 24 minuter till fotografering och toalettbesök. Hade tänkt handla vatten också men fokuserade på fotandet. Så lite stressad var jag där. Blev dessutom irriterad för att så fort man tyckte man hade hittat en bra vinkel, så dök det upp byggnadsställningar. Eller otroligt fula brunnsgaller i vallgraven. Gah. Det var också ont om bra utsiktspunkter, man kunde inte klättra ända upp i tornen och det var inte så häftig utsikt runtomkring. Efter främst slotten i Conwy och Beaumaris gissar jag att jag är lite bortskämd – Amerikanerna som var med tyckte det var jättehäftigt.

Caerphilly Castle Gate

Irritationen lade sig dock snabbt, och nästa stopp var uppe på en höjd med rejält med utsikt. Sedan stannade vi till och gick över en gammal fin bro. (Och hade roligt åt de som skulle ta sig igenom grindarna till bron – det var smalt.)

Gammal bro

Nästa stopp var byn Brecon. Här var det tid både till lite sightseeing och lunch. Jag drog direkt iväg för att leta mig en cache, såg en människa som satt typ där den skulle vara. När jag närmade mig var hon dock på väg därifrån, men hon såg direkt vad jag höll på med – hon var där i samma ärende. 😀 Åt sedan lunch i kyrkan innan bussen hämtade oss igen.

Sedan kom vi till de faktiska Brecon Beacons. Vi stannade på ett par ställen för att ta kort.

Baxad Bracken-bal i Brecon Beacons.

Vild ponny-föl med mohawk.

På Pen-Y-Fan

     Sedan var det bara att åka tillbaka till Cardiff. Jag hade bara gått cirka 7 kilometer idag, så jag tyckte att jag gott kunde ta en liten extra promenad för att leta cache-ledtrådar. Hittade efter ett tag en av dem, en urtjusig gatulampa. Stod för att ta kort på den när en säkerhetsvakt kommer ut och säger att jag inte får stå där och fotografera för att det är statlig mark. Ber så mycket om ursäkt, men så fortsätter han med att säga precis var jag får stå utan att de kan göra något åt det. Hur schysst är det på en skala?

Lyktstolpe

Gick sedan och åt på Las Iguanas, en restaurangkedja med mexikansk mat. Det var supergott. Anledningen till att jag gick dit var dock att de hade en Aztec Chocolate Fudge Cake till efterrätt, så jag beställde in en sån.

Aztek Chocolate Fudge Cake

Jag vet, den ser hemsk ut. 😛 Den var god, men de hade kunnat gjort så mycket mer med den. Nu var den smaksatt med apelsin, och väldigt tam. Brassa på med lite mer chokladsmak, lite chili och kanske nåt mer, så… Men men, nu kan jag gå dit för maten och drinkarna istället för för efterrätten. 🙂