Ändrade planer

Jag hade tänkt göra mycket idag. Åka till södra delen av London, gå på museum, och titta på dinosaurieskulpturer i en park. Men jag var lite för trött och bestämde mig att ta det imorgon istället.

Så idag styrde jag kosan mot South Kensington och Natural History Museum.Det jag inte hade räknat med var hur många andra som tänkt precis likadant. Det var lång kö. Då jag rätt snart gav upp och gick därifrån märkte jag att jag gett upp en plats typ i mitten. Gick runt till sidoentrén men det var lång kö där med. På andra sidan gatan var det dock en entré utan kö överhuvudtaget. Till ett museum som jag inte trodde att jag hade något intresse av, Victoria and Albert Museum, V&A förkortat. Tänkte dock att jag kunde gå en sväng där och hoppas att köerna skulle minska.Jag blev kvar i närmare 4 timmar…WOW. Jag är inte mycket för tavlor men här var det så mycket mer. Skulpturer, vaser, kläder, och avgjutningar av några av de häftigaste verk jag sett. Eller vad sägs om Trajanuskolonnen?Mycket annat häftigt, inte minst byggnaden i sig själv.

Jag betalade också in mig på en temporär utställning som hette Bejewelled Treasures med väldigt fina och stora smycken med hur mycket guld, diamanter och andra ädla stenar som helst. Blev dock förvånad att de inte visste syftet med den här (det är siffror på sidorna):

Tipu Sultan’s Magic Box, 1782-90, Mysore, hammered gold with applied decoration © The Al Thani Collection


Ser inte vem som helst att det är en d20? 😛

När jag väl kom ut så var det ingen kö till sidoentrén på Natural History, så jag kände att jag borde gå in en sväng i alla fall. Det var MASSOR med folk där. Vet inte om det nånsin är ont om folk men gissar att det var dubbelt värre med skollovet här. Hälsade på ett par bestar i alla fall, en Stegosaurus:
Och ”Dippy”, en Diplodocus som står i ankomsthallen.


Som övervakas av självaste Charles Darwin.Trött och med onda fötter bestämde jag mig sen för att ta en tidig middag på Byron och en kväll inne på hotellrummet. Vet inte alls hur jag ska klara detta… :-O

Tur jag har en ny kompis som sällskap. 😀 

 

Småkuslig spökpromenad

Okej, det här var definitivt bättre än igår. Jag gick inte och önskade att det skulle ta slut. Jag gick mer och önskade att det skulle börja. Kanske hade jag för stora förväntningar. Kanske var det än en gång bara inte min sorts show.

Guiden Declan var väldigt rakt på sak och tolererade inget nonsens. Vilket var rätt skönt. Han gick FORT. Historierna var intressanta och hans berättande var väldigt dramatiskt. Men, jag fick inte nån krypande känsla. Det läskigaste var när han försvann runt något hörn och man hann bli rädd att han låg i bakhåll för oss, för att skapa fler skrämmande historier…

Jag gillade dock hans teori om Jack The Ripper, den vettigaste jag hört hittills. Nyfikna kan gå promenaden eller köpa hans bok. 😉 (Eller låna den av mig)

En annan kul grej – av fem deltagare på promenaden så var två tyskar och tre fyllde år idag. Jag och ett tvillingpar från USA… 😛

Men njae…kanske tre komma två spöken…👻👻👻

Bortskämd…

…men det ska man väl få vara när man fyller år? 😀

Började dagen lite lugnt med okej då, en massa shopping…choklaaaaaaad, och då jeansen jag köpt tidigare på Primark var för stora gick jag och bytte till en storlek mindre. Och fick veta att de sänkt priset på dem från 15 till 7 pund…:-D

Mitt på dagen var jag inbokad på Lush Spa för en chokladinpackning och ansiktsbehandling. Kom nästan en timme för tidigt men strosade runt i butiken och pratade lite med de trevliga försäljarna. Det verkade som om nästan allihop visste om att jag fyllde år…:-)

Fick träffa min massageterapeut Hannah, en väldigt späd och trevlig tjej. Först fick jag välja massor med produkter till ansiktsbehandlingen, sedan in till massagerummet. Nu har jag aldrig varit på massage nån annanstans än Lush, men det är en väldigt härlig atmosfär där. Blev skrubbad med choklad, sedan indränkt i ros-serum. Jag är jättemjuk nu… 😀

Jag fick gå ut ur rummet och dricka en rolig drink medan Hannah gjorde i ordning för nästa behandling. Den var ännu bättre. Jag var så avslappnad efteråt att jag knappt kunde prata. När jag klätt på mig igen och kommit ut till ”köket” kom nästa överraskning – en stor presentpåse med saker de plockat ihop till mig som födelsedagspresent. Allt baserat på vad jag valt till behandlingen och de favoriter de frågat om tidigare. Gick runt och shoppade resten av det jag behövde och fick en till överraskning när tjejen i kassan gav mig en av produkterna gratis. Och alla tyckte att jag såg fantastisk ut efter behandlingen…döm själva… 😉 

Före…

  

…och efter…:-D

Sen födelsedagsmiddag på riktigt. Hade genrepat med Mamma på Jamie Olivers Italian i måndags, men nu var det på riktigt, på Rabot 1745. Restaurangen är en del av Hotel Chocolat, så temat var förstås…choklad. Kakaobönor, nibs, etc i ALLA maträtter. Och jag blev lika bortskämd här…:-D Gratis prosecco som välkomstdrink, god mat och finfin efterrätt. Och sång. 😀 

Portobello mushroom, tomat, fetaost, spenat med kakaonibs.

  

Tonfiskstek med nåt och nåt och kakaonibs.

  

Cocktail med rom, citron, honung och basilika.

  

Chokladfondant med glass.

Långt ifrån billigt blev det, men man fyller ju inte år varenda dag… 😉
Som igår väntar jag nu på en spökpromenad. Den här har jag dock betydligt större förhoppningar på…👻👻👻

  

Okuslig spökvandring

Nja, spökvandringen på Museum of London Docklands var väl inte så mycket att hänga i julgranen. Lite intressanta historier, men den där kusliga stämningen infann sig aldrig. Kanske är jag bortskämd sedan jag gick de fantastiska spökvandringarna i Cardiff. Kanske störde det för mycket att guiden pratade med holländsk brytning och inte hade rätt dramatisk känsla för språket. Kanske var det bara inte min sorts spökvandring. Det är inte ofta jag längtar till att nåt ska vara över här, men det här…njae. Kanske 2 av 5 spöken.

Hoppas på något kusligare och mer spännande imorgon – har planerat att gå The Blood and Tears Walk som har fått finfina recensioner. (Webbsidan är däremot usel, men, men…)

Canary Wharf är tjusigt i mörkret också…  

Docklands 

Dagen startade med en låååååång tur på tunnelbanan då jag skulle lämna av Mamma på Heathrow. 2 timmar på Piccadilly Line – Yay. Bytte till District Line på vägen tillbaka då jag tänkt spendera eftermiddagen i Docklandsområdet. Tänkte först gå från Tower of London, men det började hällregna när jag kom dit. Klev på Docklands Light Railway istället och vips kom solen fram igen. Hann inte mer än ett par stationer innan jag såg nåt så läckert genom tågfönstret att jag var tvungen att hoppa av och ta tåget tillbaka en hållplats.

Limehouse Basin, vänner och fiender…



Jag tappade faktiskt hakan på riktigt… 😛 För de som inte vet det är det här Londons gamla hamnkvarter, som rustats upp ordentligt på senare år. Och oj vad det har blivit fint. Blandat med gamla detaljer och charmen hos de gamla lagerlokalerna.

När jag tyckte jag hade rusat runt tillräckligt med kameran gick jag mot Canary Wharf (området kring högsta skyskrapan i sista bilden ovan). Hamnade på gångvägen längs Themsen, och där var det ju hemskt dålig utsikt. 
Så upp mot Canary Wharf.

Strosade runt lite i och kring skyskraporna innan jag gick till Museum of London Docklands där jag ska på spökvandring senare ikväll.

En snabb snurr runt museet, som tyvärr var fullt av franska skolbarn. Gav upp rätt snabbt och gick istället in på restaurangen intill, Rum & Sugar. Var lite tveksam, då den fått väldigt blandade recensioner, men…bästa maten jag ätit på länge. 😀

Tog en ”kycklingsallad” med en kycklingfilé och rejält med salladsblad, cajunkryddade strips till det. Och en chokladefterätt som nog till och med klår Dalwhinnies chokladtryffeltårta… :-O 

Så nu väntar jag bara på att spökena ska vakna…buuuuu! 👻

Downton Abbey med förhinder

I tv-serien Downton Abbey går ju inte allt alltid som man vill. Det gjorde det inte för oss idag heller. Vi hade bokat in oss på en rundtur till byn Bampton – Downton village – och Highclere Castle – själva Downton Abbey. Men så kom det en liten storm i går/natt och satte käppar i hjulet för oss. Taket på Highclere hade blivit skadat, det var översvämningar och elavbrott. Och tyvärr stängt för besök. 🙁

Istället blev det diverse andra inspelningsplatser, och en rätt trevlig dag ändå till slut.

Bampton med sina gator och en fin kyrka.     
  
Cogges farm, som spelar Yew Tree Farm i serien. Det är här Marigold bor och det är denna farm som Mr Mason tar över i slutet av serien. Både utsida och insida används flitigt.   

  
Sista stoppet för dagen blev Basildon Park, Crawleyfamiljens Londonresidens. Urtjusigt hus även utan kopplingen till Downton och ett bra slut på rundturen.
  
  
  Vi gjorde även ett par kortare stopp på enskilda inspelningsplatser, så på det hela taget var det en bra rundtur. Men det var ju Highclere som var själva anledningen till att ta den här turen med Brit Movie Tours. Nåja, jag får väl komma tillbaka en annan gång. 😛

The Royal Mews och Lejonkungen

Första stoppet denna dag var Buckingham Palace. Det var Mamma som ville dit, men jag har aldrig varit där så det var ju kul. Maffigt värre. 😀

 

Vi fick inte komma in och Drottningen var i Windsor, så vi nöjde oss med att besöka The Royal Mews, stallet där de har några hästar och alla fina vagnar.

 

Vädret var soligt och blött om vartannat men det blev i alla fall en promenad genom St James Park på väg till dagens andra begivenhet.

 

Hakuna Matata! Lejonkungen som musikal har gått på The Lyceum Theatre sedan 1999, och det var fullsmockat även idag. Några minuter in i första akten förstod jag varför. Holy smokes vad bra! Själv tyckte jag bäst om Scar och Zazu och kanske Mufasa, men hela alltet var fantastiskt. Biljetterna är dyra, men det är en helt otrolig produktion. Och en jättefin teater.

    

Efter föreställningen tog vi bussen till ett av de bästa ställena jag vet för fish n chips. Jag hade ätit en rätt usel variant på en pub dagen innan, så nu var det dags för kvalitet. Vi hamnade förstås på Kerbisher & Malt. Saftig fisk, krispig panering och suverääääna mushy peas. Nom. 😀 

 

Chambers of flavour

Hemlig plats. Hemlig meny. Hemliga upplevelser. Men det jag kan säga är…woooooohooooooo! 

Det här var min tredje middag hos Gingerline och den mest avancerade hittills. Det funkar så att man bokar en biljett, lämnar sitt mobilnummer och sedan väntar. Någon timme innan middagen får man ett sms med instruktioner om hur man hittar till rätt plats. Det kan t ex stå: åk till Goodge Street, sväng sedan höger och höger igen. Under en bro ser du en person med en enhörning, gå fram till honom/henne och viska ”jag tror på tomten”. Då får man fler instruktioner om hur man hittar rätt lokal. Väl på plats väntar 4-5 nyskapande rätter i väldigt speciella omgivningar.

Idag var det då Chambers of Flavour. Jag avslöjar inget mer än Gingerline själva om jag säger att det är en resa genom flera rum, med en rätt per rum. Och utsidan av ”maskinen” var helt okej att dela med sig av, så… 

    
 

Därinne…det är hemligt… 😛

Och då alla biljetter till just den här upplevelsen är slutsålda blir det lite svårt att ta reda på också. Men jag rekommenderar verkligen alla som har lite äventyrslust att försöka få tag på en biljett till någon av Gingerlines tillställningar när ni är i London. Det är definitivt en kväll att minnas!

Halvtid, dag 1

Jag tänkte inte att jag skulle in på Primark. Jag tänkte absolut inte handla något bara för att Mamma ville in. Så varför ville de ha 94 pund innan jag fick komma ut därifrån, då? En pyjamas (byxor, linne, kimono), strumpbyxor, trosor. Långrandiga byxor och en tvärrandig klänning. Jeans. Tre stycken. Det här är konstigast av allt, men det krävs tydligen en budgetkedja för att göra de perfekta jeansen till mig. Fick gå därifrån med TVÅ stora kassar. Men jag tror tjejen i kassan var feg när hon packade…

Sen till Bravissimo – mindre påse, mer pengar. Och så ett besök på Tre, förstås. Eller Three, som det blir här. Bra med ett engelskt sim-kort till telefonen med huuuuuuur mycket datatrafik som helst. Och urtrevlig personal. Som kände igen min sms-signal på telefonen: EXTERMINATE! 😀

Vi gick sen in på en pub här intill (Marlborough Arms) för lite lunch – jag tog Fish and chips och Mamma en bakad potatis. Vi var båda överens om att de var betydligt bättre på dryck än matlagning på det där stället – ingen av oss var särskilt nöjd. Cidern jag drack, en Aspalls Suffolk, var däremot suverän.

Mamma gick tillbaka till hotellet medan jag botaniserade på Waterstones-bokhandeln på andra sidan gatan. (Hon tyckte det var för mycket böcker…hmmm…konstigt?!)

Men nu är det dags att börja fixa till sig inför kvällens begivenheter – en hemlig middag på hemligt ställe…

Arosfa

Framme på hotellet var vi i stort sett precis när jag trodde, strax före åtta. Ovanligt lite folk på tunnelbanan också – visst var det trångt, men det var inte sardinkänsla. Någon fördel med att det är helgdag i alla fall. 😀

På hotellet fick Mamma ett nyrenovenrat rum. Med ett jättetjusigt badrum. Jag…fick det här…:-D 😛   Tror den där sardinkänslan kommer infinna sig med stormsteg när det är dags att duscha…:-P (alltså, det här är mindre än badrummet i skokartongen jag brukat bo i…:-D Det går inte att stänga dörren när man sitter på toa…:-P)  En snabb visit på rummet och sedan – belöning! Byron!Jag kände igen en av servitörerna som varit där nästan varenda gång jag varit dit. Han hörde att vi pratade svenska och undrade var vi kom ifrån. När jag svarat sa han till mig: ”But you’ve been here before! Many, many times!” Sant. Väääääldigt sant. 😀