Jag tänkte inte att jag skulle in på Primark. Jag tänkte absolut inte handla något bara för att Mamma ville in. Så varför ville de ha 94 pund innan jag fick komma ut därifrån, då? En pyjamas (byxor, linne, kimono), strumpbyxor, trosor. Långrandiga byxor och en tvärrandig klänning. Jeans. Tre stycken. Det här är konstigast av allt, men det krävs tydligen en budgetkedja för att göra de perfekta jeansen till mig. Fick gå därifrån med TVÅ stora kassar. Men jag tror tjejen i kassan var feg när hon packade…
Sen till Bravissimo – mindre påse, mer pengar. Och så ett besök på Tre, förstås. Eller Three, som det blir här. Bra med ett engelskt sim-kort till telefonen med huuuuuuur mycket datatrafik som helst. Och urtrevlig personal. Som kände igen min sms-signal på telefonen: EXTERMINATE! 😀
Vi gick sen in på en pub här intill (Marlborough Arms) för lite lunch – jag tog Fish and chips och Mamma en bakad potatis. Vi var båda överens om att de var betydligt bättre på dryck än matlagning på det där stället – ingen av oss var särskilt nöjd. Cidern jag drack, en Aspalls Suffolk, var däremot suverän.
Mamma gick tillbaka till hotellet medan jag botaniserade på Waterstones-bokhandeln på andra sidan gatan. (Hon tyckte det var för mycket böcker…hmmm…konstigt?!)
Men nu är det dags att börja fixa till sig inför kvällens begivenheter – en hemlig middag på hemligt ställe…