Vanligtvis när jag är i London brukar jag gå minst tre guidade promenader med walks.com. Men inte den här gången. Förutom de två spökpromenaderna hade jag planerat in söndagspromenaden från Bowl of Chalk. Guiden, Jonnie, är en trevlig grabb i övre trettioårsåldern vars inställning till guidning är mest ”här är ett trevligt gäng, vi tar en promenad ihop och så berättar jag lite grejor”. Ingen fast rutt eller bestämt snack. Inte det heller vad jag är van vid, men den här gången funkade det. Riktigt bra.

Vi blev en grupp på 15 personer, vilket enligt honom var rätt många. Varmt och skönt väder, lagom tempo och intressanta vyer. Vi gick runt i östra London, från Old Street tunnelbanestation till Spitalfields Market. Och vi såg konst. Grafitti, men konst. Han berättade om annat också, någon kyrkogård och en kyrka som tydligen har fantastiska toaletter, men det var gatukonsten som var höjdpunkten. När jag gick runt själv efteråt spanade jag ömsom mot taken, efter svampar, ömsom mot trottoaren, efter tuggummin. Verken på väggarna var oftast lättare att se… 😛

Guiden Jonnie.

Av Banksy.

Tuggummikonst. Tydligen finns det hundratals av dessa på Millennium Bridge.

Taksvamp.

Stik. En jätteversion av samma figur syns från tunnelbanan när man åker genom Acton Town på väg till/från Heathrow.

Lekplats.

Londons äldsta kaffevagn. De har till och med asfalterat runt den.

Senare på kvällen hade jag biljett till ”The Play that Goes Wrong” på Duchess Theatre. Hade läst att den skulle vara riktigt rolig, och…oj. Först och främst, boka! Och när ni sen ska dit, kom tidigt. Massor med tokigheter försiggår redan innan föreställningen börjar. Det är rekvisita som går sönder eller försvinner, aktörer som tabbar sig eller blir knockade. Gapflabbade måååånga gånger under de två timmarna…:-D (Själva storyn är egentligen ovidkommande, men det är ett mordmysterium.)

Idag har jag inte ens satt min fot på tunnelbanan…istället har jag åkt buss. Jättelänge. Resan söderut tog nog en timme, resan tillbaka lite längre. Första stopp för dagen var Horniman Museum and Gardens, som låter mer suspekt än vad det är. 😛 Hade köpt med mig lite frukost längs vägen till bussen, så jag startade med att fika i trädgården för att sedan gå in på museet.Tyvärr, tyvärr, tyvärr var det ju fortfarande skollov. Och det skollediga barn verkar tycka bäst om är att rusa runt på ett museum och skrika. Jag tog det obligatoriska kortet på den överstoppade valrossen och gick sedan ut.
Ute i trädgården var det också fullt med skrikande barn, fast där ekade det i alla fall inte lika mycket. Under ett träd stod en hund och skällde dovt, och ironiskt nog hade någon klagat på hunden… En vakt kom och sa väldigt civiliserat till ägaren att han inte borde låta sin hund stå och skälla sådär, och ägaren svarade väldigt ociviliserat att det väl för sjutton inte var nåt konstigt med en hund som skällde i en park? Nåja, jag gick därifrån men hörde hunden ett bra tag efteråt.

I trädgården fanns också en samling med solur, som jag passade på att fånga på bild. Ni ser ju själva vilken tid de är tagna… 😛

Nöjd med det tog jag bussen till nästa park, Crystal Palace Park. Namnet kommer från den byggnad i gjutjärn och glas som stod här fram till 1932 då den brann ner. Jag gick över grunden till palatset på väg från parken och när jag nu tittar på bilder på hur det såg ut då…oj. Det måste ha varit jättemaffigt.

Bild från Wikipedia.

Men, det var inte palatset jag var där för att se, utan dinosaurierna. I den andra änden av parken byggde de också i början på 1900-talet ett antal statyer i naturlig storlek som skulle visa de dinosaurier man då kände till i så likt sina naturliga omgivningar som möjligt. Mycket av vår kunskap om dinosaurierna har ändrats sedan dess, men det var fortfarande coolt att se. Det fanns dessutom en audioguide att lyssna till på nätet medan man gick runt och tittade (http://www.audiotrails.co.uk/dinosaurs/). Väldigt bra ordnat! Kan verkligen rekommendera ett besök här om man tycker att man vill bort från centrala London någon dag.

Efter en god pizza på Fire and Stone var det dags för kvällens aktivitet, en Bean to Bar Experience hos Hotel Chocolat där man fick mala sina egna kakaobönor och göra en chokladkaka av dem. Vi fick även provsmaka lite choklad och lära oss om andra delar av chokladtillverkningen. Tyvärr är min mortelteknik inte helt hundra, så min choklad blev lite grynig. Men rätt god ändå. 😀Baserat på recensionerna hade jag dock förväntat mig lite mer…mer göra själv, mer att smaka på, mer i goody-bagen man fick med sig hem. Ärligt, *en* chokladkaka och *en* tepåse? Och hade det skadat att ge oss lite rabatt i affären efteråt? När jag var på chokladprovning hos Artisan du Chocolat fick vi i alla fall en blandad påse med smakprover med oss därifrån, och åtminstone möjlighet att handla när vi var färdiga. Minns inte om vi fick någon rabatt men jag tror nästan det. Kanske inte ska klaga, för det var trevligt, roligt och informativt, men…det där lilla extra saknades. Inte för att det kommer hindra mig från att gå dit imorgon och handla massor. 😛

Och gissa vad? Jag har blivit solbränd… 😛