Monthly Archives: juli 2017

Andlös

Posted on by

Igen. Delvis kan det ha att göra med de 3,4 km extra jag fick gå idag, den sista biten uppför, för att ta mig med någon buss ”hem” igen då jag läst fel i busstidtabellen. Men mest har det med landskapet att göra. (Vinden hjälper nog lite också 😝)

Tanken var att ta en promenad på runt 5 kilometer längs kusten, från St Govan’s Chapel till Elegug Stack Rocks och en liten avstickare till Green Bridge of Wales. På lördagar stannar kustbussen (de har kustbussar som stannar längs typ heeeeela kusten här i Pembrokeshire) precis vid både St Govan’s och Stack Rocks, men då området däremellan är ett militärt skjutfält och stängt vardagar förutom i augusti fick jag idag gå lite extra. Att jag skulle få kliva av i Broad Haven var jag på det klara med, men jag hade råkat läsa helgtabellen och trodde jag skulle kunna kliva på vid Stack Rocks igen. Som tur var (Lizzan börjar lära sig) frågade jag busschauffören när jag klev av och blev upplyst om läget. Istället tipsade han om att gå upp till kyrkan i en ”närliggande” by så skulle han hämta upp mig där. Lade tid och plats på minnet och knatade iväg. Jag hade ungefär 5 timmar på mig, och själva kuststräckan var cirka 7 kilometer, plus eventuella avstickare. Borde vara hur lugnt som helst, men ifall ni inte visste det så gillar jag att ta kort…😝📷

Broad Haven. Finfin strand har de också.

Kunde inte låta bli att först ta ett par kort vid Broad Haven, men visste att det var bäst att pinna på om jag inte skulle få alltför ont om tid på slutet. Kom efter knappa 2 kilometer fram till St Govan’s och såg en vägvisare mot kapellet. Legenden förtäljer att Govan var på väg mot Wales när han blev attackerad av pirater. Klippväggen öppnade sig och skapade en grotta för att gömma honom, och han blev kvar där resten av livet som tack till Gud. Det byggdes senare ett enkelt kapell på platsen, insprängt bland klipporna.

Alltså. Jag är inte religiös. Och tittar man bara på bilder av själva kapellet ser det kanske ut som ett lite småintressant ställe att besöka. Och det var ungefär det jag hade gjort innan jag gick dit. Men om man tittar på utsikten från ett fönster i kapellet skulle jag också ha stannat kvar där hela livet om jag hade kunnat. 😁😮

Vägen dit, ner, upp, in.

St Govan’s Chapel.

Utsikt från fönstret. Room with a view, jo jag tackar!

Stenformation på ena sidan…

…och på andra sidan…😁🌊

Spenderade ganska mycket tid där, men kände till slut att jag var tvungen att fortsätta. Gick uppför de 52 branta trappstegen och fortsatte vidare västerut. Gick förbi några kor som stirrade intensivt på mig (leden gick genom deras hage), men de attackerade i alla fall inte. Efter ett par kilometer kändes det som dags för lunch, så jag letade mig en sten och satte mig för att fika. Hade först spanat förgäves efter Stack Rocks och Green Bridge, för det började kännas som att de skulle vara långt borta ifall jag inte redan kunde se dem. Men när jag som bäst satt där och mumsade på min macka såg jag dem. Rakt västerut, lite dolda för att man såg klippväggen av själva kusten bakom. Wheeeeee! 😁

Lunchrestaurangen. Återkommer gärna…

…även om de som jobbade där var fårskallar. De fick ingen dricks.

Hade avvikit lite från leden för att luncha, men när jag kom tillbaka till den såg jag en kyrka långt bort i fjärran. Och då menar jag LÅNGT bort. ”Det *kan* inte vara den kyrkan”, tänkte jag. Försökte få fram en vägbeskrivning/tidsåtgång på Google Maps men mobiltäckningen var kass. Så jag gick vidare. Framme vid Stack Rocks försökte jag igen. 42 MINUTERS PROMENAD?!? 3,4 KILOMETER EXTRA?!? Oh, shit, nu var det bråttom. Hade ungefär 70 minuter kvar till bussen när jag kommit dit, och Stack Rocks och Green Bridge, och…gaaaaaah. Så det blev lite snabba foton på stackarna. Och så gick jag mot parkeringen. 60 minuter kvar. Ville ha lite marginal upp till bussen då jag skulle vara strandsatt annars. GAAAAAAH. Men så såg jag skylten mot Green Bridge och kunde inte låta bli. Nästan halvsprang dit. Först såg jag en liten utsiktsplattform, och en kvinna som precis klev upp på den. ”Wow”, sa hon. Jag kom fram några sekunder senare. ”Wow indeed”, sa jag. Och jag missade det nästan…😱

Elegug Stack Rocks.

Green Bridge of Wales. Eller med andra ord: WOW.

Var inte kvar i många minuter, utan började i rask takt gå upp mot Warren och kyrkan. Hoppades att chaffisen hade sagt en tidigare tid än han egentligen skulle vara där, men kunde inte räkna med det. Såg den där kyrkan fortfarande, lite större nu men fortfarande SÅ. LÅNGT. BORT. Gick och gick och gick. Som tur var var det ingen krånglig väg att ta sig dit. I London hade det varit dömt att misslyckats. Nu var det rakt fram, följ vägen när den svängde, rakt fram och rakt upp. Och vips, så var jag framme. Lite tidigare än jag hade tänkt, för jag hade pekat fel på kartan och inte träffat direkt på kyrkan. Med runt 6 minuter tillgodo. 😁 Och busschauffören hade inte tagit till extra tid. Istället var han någon minut tidig. 😱 Så, lärdom av detta: kolla tidtabellen VÄLDIGT NOGA. Ska jag tillbaka till just den här sträckan (och ja, jag vill!) ska jag ta det på en helg. Och så ska jag se till att inte bomma att det går en buss ännu tidigare på morgonen, även om det idag hade inneburit att bli dränkt av en störtskur.

Kyrkan i Warren. Har nog aldrig blivit så glad över att se en kyrka någon gång…😝

Så, tillbaka till Pembroke, åt lite mat och tyckte jag var värd chokladkaka till dessert. Scrumpy Jack är för övrigt riktigt god cider. 😁 Funderade över vilket tåg jag skulle ta tillbaka till Tenby. Bestämde mig för 21:17, så jag hade chans att fotografera Pembrokes slott i det där magiska ljuset strax innan solen går ner. Efter att ha rekognoserat lite har jag bestämt mig för att bo här nästa gång jag åker till Pembrokeshire. De har ordnat det så fint runt slottet, och jag skulle gärna vilja gå in dit också. 😝 Stor damm runtom, och till på köpet en gångväg runt dammen. Hur gulligt/maffigt som helst. Och som det inte vore nog hade de placerat månen mitt över slottet också…😂 Så jag började gå runt slottet när tiden var inne. Tjusigt slott, Check. Magiskt ljus. Check. Nöjd? Jaaaa. Närå, vi kan bättre. Lite spegelblankt vatten framför slott i magiskt ljus? Okej då. Men nääääeeee, det räcker inte. Några svanar på spegelblankt vatten framför tjusigt slott i magiskt ljus? Tillräckligt? Nähä, då slänger vi väl in en häger som kommer flygande lågt över spegelblankt vatten med svanar i framför tjusigt slott i magiskt ljus, då…😂😂😂 Ungefär där bröt jag ihop. Hägern blev visst suddig också, för jag hade för lång slutartid. Men ändå. Tack Pembroke…😁👍

Pembroke Castle. Utan häger och med bara en svan. 😝

Jag menar det. Jag fattar inte att det kan vara så vackert här. Walesarna kallar det ”God’s own country”, och hade jag haft minsta fallenhet för religion hade jag trott helt och fullt på det. Så. Den här dagen blev delvis stressig, delvis väldigt lugn (i väntan på solnedgången). Och väldigt ont i fötterna…har fått en blåsa stor som ett hus under ena lilltån och den foten vill inte alls ha någon vandringssko på sig. Faktiskt så haltar jag när jag går. 😥 Men ändå. Fullständigt värt det. 😁

Och min äppelklocka, som håller koll på hur mycket jag rört på mig, säger att jag har inte bara uppnått mitt mål på 30 minuters aktivitet idag. Jag har uppnått det 6 gånger om…😂😂😂

Nu dags att sova, imorgon väntar en ny by och ett nytt B&B – får se om det kan klå det här…😁

En riktig slappardag

Posted on by

Jo, faktiskt. 😁 Vädret var spått att vara ostadigt, och jag ville vara i hyfsad form inför imorgon, som om allt går rätt förmodligen kommer bli en av resans höjdpunkter. Dessutom är det party i stan. Det började vid 11 men ett tiokilometerslopp i stan och omgivningarna, och jag begav mig dit för att fota lite. En av grabbarna som jobbar här på White Rose skulle vara med och kuta, men jag verkar inte ha lyckats fånga honom på bild. Några andra fastnade dock…😁

10B 10K

Sen då? Vandrade runt lite, shoppade lite, bland annat en plånbok med en uggla på (och jag som bara skulle ha en penna). Ibland var det soligt, ibland störtregnade det. Gick till en av de bästa vyerna över byn och tog den där vykortsbilden man bara måste ta när man är här. Och fotade lite till.

Typiskt vykort från Tenby. Fast det här har jag fotat själv. 😁

Ni vet hur sjöräddningen ser ut vid det här laget, visst? 😝

North beach.

Och sen…sen tog jag av mig strumpor och skor och gick ner barfota på stranden. 😁🏖 Det kanske inte låter så häftigt, men om man inte gjort det på typ tjugo år…då blir det lite mer speciellt. En annan är ju inte så mycket för det där med sol- och badsemestrar, och de här öarna är kanske inte så kända för sina stränder, så… Med tanke på hur mycket folk som simmade och lekte i vattnet trodde jag att det kanske var lite varmt, men där hade jag fel. Funkade dock fint att gå i vågkanten. 😁🌊 Så här kommer beviset: Lizzan barfota på en strand. 😁

Ska inte låta det ta tjugo år till nästa gång detta händer. 😜

Och näe, alltså, det var inte jättesoligt just då. Faktiskt kom det några regndroppar så fort jag hade tagit av mig ena skon, men det hejdade sig igen.  Alla fall tills jag gått tillbaka mot trapporna, DÅ började det störtregna igen. Barfota och regnjacka på, jojo…😝

Så jag knatade tillbaka till hotellet, såg till att bli torr och ren och har spenderat resten av dagen på rummet. 😱

Förresten har jag ju inte skrivit så mycket om det här stället. White Rose Guesthouse, ligger liiiite utanför centrum (typ fem minuters promenad), men det är ett av de bästa B&B’s jag nånsin bott på. Inte lika fint som Ty Helyg, men i det här fallet är det faktiskt bra. Det känns mycket mer avslappnat här. Folk törs faktiskt prata i frukostrummet. 😝 Blev mött vid incheckningen av Gareth, riktigt rolig och trevlig typ, som ojade sig över hur tung min väska var och undrade om jag skulle vara här i en månad. ”En månad i Wales, ja”. Jaja, okej då. Rummet är litet men fint (dock långt ifrån skokartong), frukosten är gooood och sängen är den skönaste jag någonsin sovit i. Ska ni till Tenby så boka här. 😁👍

Tror faktiskt att de har olika färger på handdukarna för olika rum. 😲

En riktig skitdag

Posted on by

Valet idag stod mellan en promenad längs kusten och en båttur till Caldey Island, en ö ägd av Cisterciensorden, en relativt sträng katolsk klosterorden. Kolla länken för att se deras dagliga schema. Av flera olika anledningar valde jag ön idag även om det gör mig lite nervös att inte ha någon fler chans att gå längs just den här kustbiten (på just den här resan) ifall nåt oförutsett händer på måndag.

Väl iordninggjord började jag gå ner mot hamnen, och jag hade väl hunnit lite mer än halvvägs när jag känner något blött på huvudet och ena armen. Det var inte regn, och när jag tittade upp såg jag inget som tydde på att någon slängt ut vatten från något fönster. Det visade sig vara en fiskmås som varit i farten. 😩 Jag hade kanske en minut tidigare gått lite nära och stört en som höll på och åt, så det kanske var en hämndaktion. Skrubbade av mig så gott jag kunde och fortsatte mot Caldey i alla fall.

Var först lite nervös över överfarten, en båttur på cirka 20 minuter, speciellt som det blåste en del. Men det var inga problem alls. Det kanske blir en sjörövare av mig också så småningom. 😁☠️ Väl framme på Caldey var det sådär 20 minuter innan munkarna skulle be sin fjärde bön för dagen, och vi som besökare var välkomna att närvara. Tänkte att det väl kunde vara intressant, så jag knatade direkt iväg till den kyrkan. Som besökare ombads vi vara helt tysta under de cirka 15 minuter som bönen varade, och det är väl konstigt hur svårt det är att vara tyst en sådan gång. Först var det en dam som fick en hostattack och fick leta igenom hela väskan hon hade med sig innan hon hittade något att dämpa den med. Jag hade väl råkat titta dit lite elakt, så det var min tur härnäst. Då var det en dam framför mig som tittade lite styggt på mig, och vips var det hon som började hosta. Herrens vägar…?

Det var dock intressant och lite vackert att se/höra, och väldigt bra akustik i kyrkan. Jag hade dock hoppats på att det skulle vara på latin, men det jag hörde över allas hostningar var mest engelska.

Abbey Church, där munkarna ber 7 gånger om dagen.

Gick vidare till den intilliggande St Davids Church och sedan ner till byn för att köpa lite choklad innan jag begav mig ut på vandring runt ön. Oj, vad det fanns mycket att se. Och vädret var riktigt behagligt. Det blåste en del, men det gör ju inte mig något. Solen var framme då och då, men inte så mycket att det blev för varmt. Och inget regn. 😁

Klostret. De bor väldigt fint för att vara svurna till fattigdom – dock vet jag inget om hur det ser ut inomhus.

Lite coola fönster.

Svart svan som bor tillsammans med sin partner i dammen intill ”the old priory”.

Färgsprakande blommor vid damtoaletten.

Det fanns en bra utkikspunkt ner mot bland annat de här klipporna. Alla andra kollade efter fåglar, jag försökte fånga lite vatten…vem tror ni lyckades bäst? 😝

De har både hästar, får och nötkreatur på Caldey. Och en massa fåglar, förstås. Och en fyr.

Vy från båtbryggan.

När klockan närmade sig fyra begav jag mig mot bryggan igen för att åka tillbaka till Tenby. (Höll på att skriva ”hem”, men inte än. Inte ska jag hem än, och inte är Tenby mitt hem än. 😝) Vi fick en liten extra sväng i Tenbys hamn då vi tydligen behövde plocka upp någon som var kvar på sin båt och inte tog sig i land. Mer foton för mig! 😁

Jag kan för övrigt varmt rekommendera ett besök på Caldey om man nu befinner sig i närheten. Chokladen kan man dock skippa om man inte är desperat.

Typ en sån här båt åkte jag till Caldey.

Sjöräddningen i Tenby. De är väldigt stolta över sin nya station, och jag kan hålla med om att den är lite tjusig.

Väl i land gick jag runt lite på stranden för att se om jag kunde få någon inspiration för imorgon. Om jag orkar tänkte jag nämligen gå upp tidigt och fotografera soluppgången…men just nu känns det vääääääldigt motigt. Det blev dock lite fler bilder under tiden jag funderade. 😁

Temporär brygga när tidvattnet är ute och Tenbys hamn är torrlagd.

Massor med folk på stranden. Jag har aldrig varit någon strandmänniska, mest för att jag så sällan varit i närheten av en riktig strand, så det här är fascinerande.

Drakflygning med St. Catherine’s Island i bakgrunden. Tro mig, det var inget fel på vinden.

Gick sedan upp mot stan för att hitta lite mat. Och tro det eller ej, men det kom EN TILL FISKMÅS och sket på mig. Men den här gången träffade hen i alla fall inte lika bra. Skulle inte förvåna mig om det är samma en som jag störde i morse, men i så fall hoppas jag innerligt att det är mina kläder hen känner igen och inte mitt ansikte, för annars kan det bli jobbigt imorgon då jag tänkte stanna i/kring stan…😱🐦

En lätt bris…

Posted on by

…och lite fukt i luften. Så skulle man kunna beskriva vädret idag. Om man verkligen gillade att underdriva. Det har blåst och hällregnat och vattnet har fallit mer i drivor än droppar. Men nåväl, jag kan inte säga att det har påverkat mitt humör, fast kanske mina planer. Nu känns det mer okej att stanna inne och vila. 😁

Men det har jag förstås inte gjort hela dagen. Efter en riktigt bra frukost begav jag mig mot Manorbier, som uttalas mer mannerbeer, där det skulle finnas ett slott och en strand. Lyckades göra busschaffisen sur för att jag hade för dålig koll, men det är faktiskt inte lätt med bussarna här. Massor med olika operatörer, som har olika biljettsorter, och ska man av någonstans är det bäst man frågar för det syns inte i bussen var man är och 3G-täckning till mobilen kan man inte räkna med heller. Nåväl, tror jag har lärt mig lite till nästa gång. ☺️

Väl framme i Manorbier var det lätt att hitta slottet. Ganska tjusigt, en hel del små rum och torn att gå runt och klättra upp i, och som special för dagen, rovfåglar på plats från Pembrokeshire Falconry.

Entré till slottet

Vy från ett av tornen mot havet.

Kryptan.

Khan.

Fick varken med mig namn eller sort på den här skönheten.

Jag och ”Hinge”, en hornuggla. Regn var INTE hans favvoväder. 🌧☹️

Gick sedan ner på stranden för att försöka få en bra bild av slottet därifrån. Är inte helt nöjd, men det var en tjusig strand. Och med så mycket blåst och nederbörd hade jag ju trott att jag skulle vara ensam där, men långtifrån. Vandrare, surfare och barn som undersökte tidvattenspölar. Och sån tur hade jag att det slutade regna en stund så att jag kunde fotografera ordentligt…och så att byxorna torkade. 😝

Bikini och solbrillor? Kanske inte…

Ja, ska man ändå bli blöt kan man ju ta i ordentligt.

Manorbier Castle från stranden.

Det jag trodde var en returbiljett till Manorbier visade sig vara en dagsbiljett, så istället för att åka hem åkte jag vidare till Pembroke. Och bad den väldigt trevlige busschauffören att tala om när jag skulle kliva av. 😝 Centralaste hållplatsen var vid Pembroke Castle och oj, vilket slott. Kände dock inte för att klättra i fler torn så jag stannade utanför.

Pembroke Castle.

Så slog det mig att jag hade sett kort på Pembroke Castle med vatten i förgrunden. Gick nerför en gata längre fram, och…..japp, där var det. Stod bara och blev regnad på och beundrade utsikten. Och kände mig väldigt lycklig över att jag inte var walesare, för då skulle jag vara så van vid sånt här att ingenting skulle kunna imponera på mig längre. (Jo, förmodligen skulle jag bli imponerad av andra saker då. Som midnattssol och norrsken, kanske. Och renar. 😝)

Föreställ er det här i lite/mycket vackrare väder… Själv tänkte jag försöka mig på ett återbesök imorgon…😁

Gick runt lite i stan, men tog ganska snart bussen tillbaka till Tenby. Hotellföreståndaren här hade föreslagit att sitta på puben som det enda vettiga man kan göra en regnig dag här, så…jag gick väl på en pub då. Men inte vilken pub som helst, utan the Sandbar, som nyligen klättrat upp som bästa pub och näst bästa restaurang i Tenby. De började med att brygga egen öl i liten skala och har sedan dess öppnat pub med HELT FANTASTISK MAT. Ehum. Tog en ”Burger of the week”, som var panerad kyckling, ost och bacon och så otroligt gott. Här hade de även lokal cider, så det blev en Hapus, som bryggs runt 20 minuter härifrån. Mums!

Supergod mat som avslutning på en mer än okej dag.

*gapar*

Posted on by

Jag saknar ord. Jag saknar luft. Jag saknar helt förmågan att förstå att det här landet är på riktigt. Hade jag inte redan älskat Wales hade jag börjat göra det idag.

Idag har jag, med hjälp av Fiona Peel som guide, tagit mig från Cardiff till Tenby, en ort som har det gulligaste namn jag nånsin hört. På walesiska heter den nämligen Dinbych-y-Pysgod, som översatt betyder ungefär ”Little fortress of the Fish”. Det har varit en enormt intensiv dag, så det blir inte bilder på allting. Fiona hämtade upp mig på hotellet 8:15, och vi åkte först mot Tinkinswood, en neolitisk gravkammare strax utanför Cardiff. Några foton senare var vi i Cowbridge, där de skapat en ”physics garden”, med läkeörter och blommor av olika slag. Vackert och intressant, trots att vi bara spenderade runt 10-15 minuter där.

Tinkinswood

Cowbridge Physics Garden

Inte en stor trädgård, men väldigt charmig.

Efter idag kan jag behöva något för musklerna…

Apples first. (Tror inte någon som läser det här kommer förstå exakt den referensen, men gör ni det så säg till.)

Vi åkte sedan till kyrkan och stranden i Llantwit Major, och till Ewenny Priory, men bilder på det får vänta tills jag sitter vid en dator.

Sedan själva anledningen till att jag bokade en guide för den här sträckan istället för att ta tåget för mycket mindre pengar. ”Can you spot a castle?” frågade Fiona när vi kom körande genom en dal. Och det kunde jag. Carreg Cennen. Spektakulärt placerat högt på en klippa med milsvid utsikt över dalen runtom. Och fullständigt omöjligt att ta sig till med buss.

Vy från bilvägen.

På väg upp. Fiona tittar ut över dalen.

Uppe vid slottet. Halvbra utsikt. 😝

Passage upp från den jättekusliga grottan man kunde gå ner i. Det var brant, fuktigt och kolsvart – om man släckte lampan.

Awe. Some. (Både jag och slottet. 😜)

Vips, så hade jag ett nytt favoritslott. Och ny energi i benen, trots uppförsbacke dit och klurigt underlag inne i grottan. Vi tog sedan en liten fikapaus på Heavenly Chocolate i Llandeilo. Jag åt en Mississippi Mud Pie som nästan var lika god som mina egna chokladkakor.

Gott. Och chokladigt. 😁

Vi besökte sedan två till slott, Dinefwr, som vi gick upp till, och Dryslwyn, som vi bara såg från marken, innan vi fortsatte mot Tenby. Längs vägen stannade vi till i Laugharne och såg slottet där, samt the Boat House, där Dylan Thomas, berömd walesisk poet, bodde. Av en händelse var det även samma hus som Fionas föräldrar bott i som nygifta.

Laugharne Castle.

The Boat House.

Sedan var det i stort sett raka vägen till Tenby. Jag var supertrött i hela kroppen och framför allt fötterna efter alla uppförspromenader, och stegräknaren visade på runt 15 000 steg. Kom fram till mitt boende, White Rose guesthouse, och vinkade av Fiona. Fick ett sött litet blått rum, och försökte få energi till att leta mig lite mat. Tog med mig kameran ifall att. Jojustdet. Innan det blev något ätande blev det ännu mer promenerande och fotograferande. Men vad annars kan man göra, om man är på ett sånt här ställe? Och runt vartenda hörn finns det något mer vackert. Jag tror inte att jag kommer åka härifrån.

Hamnen.

St Catherine’s Island. Också känt som Sherrinford från Sherlock.

Sjöräddningen.

Åt ena hållet…

…och åt andra hållet.

Stegräknaren landade till slut på nästan 22 000 steg. Och många av dem uppför. Enligt telefonen jämförbart med 65 våningar. 😱😱😱 Inte underligt att jag är trött nu. Undrar om jag vaknar i tid till frukost imorgon. Och om jag ens kan röra på mig då…😂

Mountains, Mines and Ale

Posted on by

Idag hade jag bokat en rundtur med Roam Wales, till the Big Pit, Rhymney Brewery och Abergavenny. Tog mig till den utsatta mötesplatsen, och väntade. Och väntade. Och väntade. Gick lite fram och tillbaka för att se om jag missat nåt, när till slut en karl kom fram till mig och undrade om jag var Lisbeth. Det var guiden, och tydligen var jag den enda passageraren för idag. Jag som är van vid fullsatta rundturer med Where When Wales var först lite tveksam, men det blev en jättebra dag.

Jim, som guiden hette, var lättsam och rolig, varvade lätt mellan guidning och småprat och körde lugnt och sansat. Han nämnde att företaget han jobbade för var ett av de enda som genomförde en guidning även om de bara hade en passagerare, och det var ju tur för mig nu. Vi åkte först mot the Big Pit, en kolgruva som bevarats och nu gjorts om till museum, med gamla gruvarbetare som guider. Just det besöket var själva anledningen till att jag bokat denna rundtur, de flesta företagen gör en sådan tur men Roam Wales var de enda som hade den på en dag som passade mig just nu.

Vi kom fram till gruvan, Jim önskade mig lycka till med ”anställningsintervjun” och efter 10-15 minuters väntan hade jag fått hjälm, lampa och gasmask och var redo för att åka ner i underjorden. Vår grupp fick en guide som hette John (de gillar fortfarande guider med namn på J här) och han var helt fantastisk. Så rolig och fick nog hela gruppen att känna sig sedda. (Trots att han egentligen bara såg våra lampor) Och det var riktigt intressant att se hur förhållandena var nere i gruvan. Mest synd tyckte jag om hästarna, som fick jobba 50 veckor per år och bara komma upp till ytan på bete 2 veckor…men då var de nog ändå bättre omhändertagna än arbetarna i gruvan.

Tycker jag ser väldigt oskyldig ut här. Näe, jag förstår inte heller hur det gick till…😂😂😂

Vi åkte sedan till Rhymney Brewery där jag fick gå runt den självguidade turen och sedan fick smaka ett glas av deras öl. Faktiskt ganska lättdrucken, även för en som föredrar cider. 🍺

Bryggning och flaskning av öl.

Sedan mot Abergavenny, där jag först fick äta och vandra runt lite i byn, och sedan for vi vidare till slottet. Jag blev lite impad vid första anblicken, men när jag hade gått runt lite insåg jag att det var inte mer än så. Är man ”van” vid Caerphilly, Caernarfon, Beaumaris och Conwy är inte Abergavenny så mycket att hänga i julgranen. Men lite snygga ruiner var det.

Yttre muren.

Jaktstuga som byggdes 1819, numera museum.

Museet från andra hållet.

Ja, jag VAR faktiskt där. På riktigt. 😁

Guiden Jim.

Som bonus på väg tillbaka till Cardiff stannade vi till vid the Transporter Bridge i Newport, en bro som inte är en bro. Istället går en räls under en hög bom mellan ett torn på vardera sida floden, och under rälsen hänger en gondol som passagerare och bilar färdas i. Som en färja, fast uppe i luften. Maffigt. 😁

Brospannet.

Gondolen. Den ser inte ut att hålla för mycket, men tydligen kan 6 bilar och 20 gångtrafikanter åka över samtidigt.

Trött i huvudet efter allt pratande och lyssnande blev jag sedan avsläppt cirka 50 meter från mitt hotell, med uppmaning om att inte gå vilse längs vägen. ”Jag kan SE hotellet.” 😁 Fantastiskt trevlig dag, fantastiskt trevlig guide. Och trots att det var spått regn hela dagen kom solen fram. Inte konstigt alls, då jag hade lämnat solglasögonen på hotellet…🙄😎

Cardiff Bay Barrage

Posted on by

Ja, jo, jag skulle ju till Cardiff Bay igår. Och det gjorde jag. Sen tänkte jag bara gå över ”the barrage”, en konstgjord promenad- och cykelväg över bukten till Penarth och sedan tillbaka innan jag började ta lite kort i Cardiff Bay då rätt ljus infann sig. Men hur var det nu…blir det alltid som man tänkt sig? Nääääääeeeeeeeeee….

Det var riktigt varmt och soligt, så jag hade mina nya sandaler på mig. Hade provgått dem lite dagen innan och på förmiddagen utan större problem, så jag traskade iväg. Hamnade först utanför BBCs studio där de spelar in bland annat Doctor Who.

Mitt Mecka.

Wibbly wobbly timey wimey fangirl.

Började sedan traska iväg mot andra sidan bukten, och det var härlig utsikt därifrån.

Mot Cardiff Bay

Vy åt andra hållet

Båtar fanns det gott om.

Slussystemet i barriären.

Båtar som precis passerat sluss 1 – det finns tre stycken parallella slussar.

Fick se en broöppning och ett gäng båtar som tog sig igenom slussen mellan inre och yttre bukten, och det var när jag korsat den nu igen stängda bron som jag märkte att något inte stod riktigt rätt till med min ena fot. Hade lyckats få en blåsa UNDER foten av sandalen. Det var i alla fall 2-3 kilometers promenad tillbaka till Cardiff Bay, och klockan närmade sig stängningsdags för apoteken, och jag insåg att jag skulle behöva betydligt fler plåster än de tio jag hade tagit med mig. Snabbaste vägen hem var att gå vidare till Penarth och ta bussen därifrån. Det jag dock inte visste var att för att ta sig till busshållplatsen i Penarth var man tvungen att gå uppför. MYCKET uppför, och brant. Lutningen syns dåligt på bilden, men typ så här: /

”Backe” i Penarth.

Och vet ni vad som var ännu ”roligare”?!? Mitt i värsta backen, när jag var riktigt trött och hade ont och allting, kommer det två kvinnor och SPRINGER FÖRBI. Orättvist. Och liiiiite elakt. 😝

Nåväl, till slut kom jag fram till busshållplatsen, och nämnde jag att folk pratar med varann här? Det kom en äldre herre dit och väntade på samma buss som mig, och han började direkt att prata om sin första fru och hur hon hade varit otrogen och sedan skiljt sig och fått missfall, och sedan hans andra fru som drack för mycket och kastade grejor på honom och hans dotter som inte pratat med honom på tjugo år eller vad det var. Och när vi klivit på bussen klagade han på hur ofta att biljettmaskinerna inte fungerade. Tänkte önska honom en trevlig kväll när han klev av men jag gissar att det inte hade hjälpt…😂 (Jo, det är tragiskt, men är det det första man börjar prata om med en komplett främling? Eller okej, det andra, för han nämnde vädret först…och att det skulle regna idag…😆)

Kom till slut in till stan precis efter Boots stängningstid, men alldeles intill bussens ändhållplats fanns ett snabbköp. Gick in, letade runt lite och hittade…skavsårsplåster! 😁 Vet inte om någon ropat hallelujah och sedan rusat fram till läkemedelshyllan där förut, men det var nästan det jag gjorde då. Jag bara ropade tyst inne i mitt huvud. Tror jag. 😆 4 paket plåster, en macka, en Cola och lite frukt blev skörden därifrån…hade ju inte ätit någon middag heller.

Förresten tar jag tillbaka min rekommendation om att käka burgare på GBK, i alla fall om man är i Cardiff. Gå till The Grazing Shed istället, sååååå mycket godare. Och snabbare. Och som man faktiskt kan äta med händerna utan att spilla sås över hela sig…vilket var det sista jag tänkte innan jag fick en stor klick på tröjan…..😆😂

John Wayne med strips och apelsin/passionsfrukt/jasmin-läsk (de gör egen läsk också).

Mot Cardiff!

Posted on by

Idag har jag inte ens rört kameran, annat än för att packa ner den i väskan. 😱 Ja, jag vet, det känns jättekonstigt. Men det blir annan ordning imorgon. Istället styrde jag kosan från Brecon till Cardiff, och vet ni vad? Här pratar folk med varandra på bussen… En kvinna skulle kliva av i Merthyr Tydfil och ta tåget därifrån, och hon satt och pratade med ett äldre par och funderade på vilken hållplats som var bäst att kliva av på. Så vände hon sig till mig och frågade om det var ett köpcentrum ”där borta” och pekade. Jag hade förstås ingen aning, och såg väl tillräckligt vilsen ut för att hon skulle fråga var jag kom ifrån. ”Sweden.” Så lite längre bort, ja…😂 Jag pratade sedan lite mer med det äldre paret efter att hon hade klivit av (och önskat mig trevlig semester), och kvinnan där tyckte att jag var modig som reste runt alldeles själv. Nämen. Det har jag ju aaaaaaaldrig hört förut. 😝 Det visade sig senare att den där bussresan var deras första besök i Cardiff, så….jag kanske kan förstå det ur hennes synvinkel…😁

Letade rätt på hotellet, Clayton, som är en av de högsta byggnaderna i stan och därför syns riktigt väl. Fick checka in direkt och komma in på mitt rum på 8:e våningen. Stort och opersonligt hotell, men de hade en bra deal när jag bokade och ligger precis mitt i staden.

Lite mörkt är det

Men man kan i alla fall sitta vid fönstret och läsa.

Hade eventuellt tänkt utnyttja tvättservicen här på hotellet, men med såna här priser kan de glömma det…🤑

Istället för att plocka fram kameran tog jag fram plånboken och begav mig mot det närliggande shoppingcentret. Handlade tre behåar, varav en blev gratis, och kände då att jag vågade gå in på äppelaffären också. Min så smarta reseladdarpryl hade nämligen gett upp efter bara två dagar, och eftersom jag bara tagit med mig en adapter som backup skulle det sitta fint med något större, eller åtminstone en till. Och så var det den där iPaden som lockade fortfarande….. Vandrade runt i affären lite och såg massa roligt som jag skulle vilja ha. Gick till slut fram till en försäljare för att be om lite råd och hjälp. (Nej, jag kan inte ALLT om Apple. Bara nästan.) Gick till slut därifrån med ett nytt armband till klockan, en laddare för 4 USB-prylar och en minneskortsläsare till paddan så att jag kan föra över mina foton i lite bättre kvalitet från kameran. Fick också beröm för mitt uttal av walesiska ortsnamn, speciellt Llandudno, vilket satt särskilt bra då några jag pratat med tidigare på dagen sagt ”men vi säger så här:” och något helt annat. Men de var från England, så vad vet väl de? 🙄😜

Lite spralligare färg än vitt.

Fick fylla i en enkät efter mitt besök på Apple Store. Jag är inte alls en fangirl, nääääääeeeeeeeeee då…..😁🙄😝

Smet även in på en kameraaffär på väg tillbaka till hotellet och handlade ett extra minneskort. Dubbelt så stort som det största jag tagit med mig. Försäljaren sa att ”nu har du ju gott om plats”. Jojo. Jag har nästan fyllt det där största kortet jag har på typ tre dagar…och fyra veckor kvar av resan…tur att jag vet att det finns en till kameraffär när jag hunnit halvvägs. Fortsätter jag så här kan det behövas.

Kände för hamburgare till middag idag också (och jag hade ätit sallad till lunch 😝), så jag knatade in på en till sån där behaglig restaurangkedja man inte behöver vara skraj för att äta ensam på. Gourmet Burger Kitchen, GBK i korthet. Byron finns tyvärr inte här, men GBK duger det med.

En Major Tom och Truffle Cheese Fries. Gott. 😁🍔🍟

Imorgon blir det att ta med sig kameran ner till Cardiff Bay och knata runt där typ hela dagen. Kanske blir det ett besök hos Doctor Who också, beror på om han är hemma…

Magiskt ljus

Posted on by

Nej, det blev ingen promenad upp till järnåldersfortet Pen-y-Crug, det bidde en tupplur istället. Tänkte nästan stanna inne hela kvällen, men var till slut hungrig nog att i alla fall gå ut och leta mig en hamburgare. Och det är ju dumt att gå ut utan kamera, speciellt som klockan var nästan åtta och det magiska ljuset snart skulle infinna sig.

Jag är övertygad om att jag hade fått alldeles fantastiska bilder uppifrån ”the Crug”, men som tröstpris tycker jag att de här duger ganska bra också…😁

Bron. Igen.

Det behövs faktiskt inga stora vattenfall för att göra mig nöjd.

Floden Usk.

Bron. En gång till. 😝

Broarna vid kanalen.

Monument vid Brecon Basin.

Träd i minnesträdgården här intill.

”Hemma”

Kanalpromenad

Posted on by

Söndag. Inga bussar (nästan). Massor med regn spått (eventuellt). Fick två alternativ på promenader från turistinfon igår, den ena längs med kanalen, den andra upp till en gammal fornlämning med bra utsikt över dalen. Om vädret var bra. Enligt prognosen skulle det vara bättre framöver kvällen än mitt på dagen, så jag började med en kanalpromenad. Av någon anledning trodde jag att det skulle vara tråkigt, men det blev rätt mycket foton ändå…😝

Brecon Basin

Kanalvy

Tvåspråkig skylt. Walesiska är häftigt. 😁

Fjäril på tistel

Bäääääääääääh.

Fint.

Reflektion.

Retur till Brecon Basin.

Hann med att ta ett par geocacher längs vägen också, den första kan jag i stort sett se från fönstret på mitt rum. Det fanns fler att hitta, men antingen glömde jag bort och gick bara förbi eller så var det för mycket folk runtomkring. Har ingen aning om hur många ”good morning”, ”hiya” och ”good afternoon” jag hörde/yttrade längs vägen men det var betydligt fler än tjugo…

Regnet då? Ja, det regnade väl i sådär tio minuter, precis när jag tyckt att det var alldeles för varmt med långärmat så jag hade tagit av mig både tröjan och regnjackan. Men jag hade ju dels en vattentät kamera, dels en stormsäker väska till stora kameran, så mig gick det ingen nöd på. Själv är jag absolut söt, men inte så att jag smälter av lite vatten. 😝🌧

Nu är bara frågan om jag återfår lite energi till att tackla den där ”kullen” på 200 höjdmeter ikväll eller om jag helt enkelt ska slappa…🤔