Så, idag har jag utforskat Harlech. Helt ärligt så tar inte det så jättemycket tid för det är inte ett stort ställe. Efter att ha sett morgonsolens strålar över slott och berg, och ätit en helt fantastisk frukost gav jag mig ut. Hade hittat en stadsvandring på runt 5 kilometer som lät som en bra idé, och det hela började med ett till besök på utsiktsplatsen mot slottet.

Den lätt böjda stenmojen mitt i bild beskriver vilken bergstopp som är vilken och var byarna ligger på halvön Llyn. Tyvärr har den slitits ner så att den nästan är oläslig. Lägg dock märke till bänken till höger…

…som är tillägnad Kathleen Mary Jones. Vilken kvinna hon måste ha varit, för att ha fått en bänk tillägnad sig med den utsikten!

Gick vidare nerför backen och hamnade först på golfbanan, Royal St Davids, som med både slottet och bergen som kuliss eventuellt gör det lite roligare att hamna i en eller annan bunker. Hittade en stig genom sanddynerna, och inom kort var jag nere på stranden. Gyllene sand så långt ögat kunde nå. Av med skor och strumpor, förstås! (De blev ju ändå fyllda med sand på en gång 🙄) Lekte lite mer men är fortfarande inte säker på att jag har ett bokomslag. Vandrade sedan i sakta mak norröver, och tittade på allt som spolats i land – bland annat massor med maneter. Kollade när jag kom tillbaka och de var tydligen lungmaneter, och i stort sett helt ofarliga för människor.

Det ÄR en golfbana där mellan sanddynen och slottet och bergen. Den syns bara inte…och slår man väldigt fel kan man hamna i en enorm bunker, men då är man nog snarare out of bounds…😝

Hur svårt ska det vara att skriva fem bokstäver ungefär lika stort?!?

Stranden norrut.

Strandfynd. Tyckte väldigt synd om maneterna…😔

Tog stigen in mot ”centrum” och lyckades efter lite om och men få på mig strumpor och skor igen. Har fortfarande blåsor på fötterna och plåstren hade lossnat av sanden, så det var lite nervöst hur mycket ont det skulle bli innan jag var uppe på rummet igen. För uppåt var det. Hade sett en skylt igår om en väg med 40% lutning, som var olämplig för bilar…gissa vilken väg jag skulle upp nu? Mötte en bil som körde nerför (de måste ha struntat i skylten), de frågade mig om jag verkligen skulle gå uppför där? Jooooo…men väldigt långsamt. 😝

Ett steg i taget…inte var det bara en kort backe heller, det där kanske är en femtedel av backen.

Kom tillbaka till rummet – efter några fler uppförsbackar och trappor – och det var ingen större skada skedd med fötterna. De fick nya plåster och känns nu helt okej igen – ja, helt okej för att behöva tre blåsplåster…😝 Var ganska trött efter sandpromenad och uppför, så jag tog det lugnt en stund innan jag gick ut för att äta middag. Restaurangen jag hade kollat upp, As is, var på andra sidan byn, alldeles intill slottet. Därmed inte sagt att det tog många minuter att gå dit. Det stod i recensionerna att det var bäst att boka, så jag var förberedd på att inte få plats, men var där direkt när de öppnade. Särskilt uppbokat var det inte, inte alls som på the Canteen i Newport, så jag fick ett bord alldeles framför baren där de två unga tjejerna mest stod och väntade. Kände mig en smula utstirrad…😕 De lät också ganska förvånade över att jag ville äta ensam, men…de kanske själva inte känner sig bekväma med det. (Jag skrev en recension om förra stället jag kände mig obekväm på och nämnde det, och fick ett lite irriterat svar från ägaren när jag inte kunde peka ut exakt vad som fick mig att ge så dåligt betyg, 3/5, så jag har funderat en hel del på vad som gör det obekvämt att äta själv. Kan inte säga att jag har kommit på något klokt, men att sitta och känna sig utstirrad är inte ett plus. 😝 Samtidigt undrar jag om det inte är så att det känns som att personalen undviker en när de går förbi också…men är man fler som äter lär man kanske inte titta på personalen. 😂 Hmmm, jaja, jag får säkert tillfälle att fundera mer på det.) Huvudrätten var helt okej, kycklingfilé med pommes och haricot verts, och en ”chocolate and orange pot” till efterrätt, som visade sig vara någon sorts pannacotta med honeycombbitar. Mums!

Men annars vet jag inte riktigt om jag gillar det här stället så mycket. Slottet och omgivningarna är magnifika, men själva byn känns misskött och tråkig. De allmänna toaletterna är inte fräscha alls, fotbollsplanen nedanför slottet är oklippt och återigen är det nog helt enkelt en för liten by för min smak. Lower Harlech känns fult och fyrkantigt. Ont om affärer och matställen. 1,5 dag har räckt alldeles utmärkt här, speciellt som jag har haft tur med vädret. Återvänder jag hit är det för det fantastiska boendet och inte mycket annat. Fast jag hittade ett minus med det också, städningen var alldeles för nitisk för min smak. Har jag lagt något på ett visst ställe förväntar jag mig att det ska vara kvar där, och inte undanstoppat i en låda när jag kommer tillbaka. 🙄

Slappar nu lite på rummet (eller bloggar, menar jag, men allt som jag inte behöver röra på mig eller ha fötterna i marken för känns som att slappa 😝) och kollar solnedgången bakom slottet. Imorgon reser jag vidare mot mitt sista stopp i Wales för den här gången, Llandudno. Förstår inte alls var de första tre veckorna har tagit vägen, men samtidigt är det först nu som jag börjar känna mig ens i min vanliga form efter förkylningen. Blir hämtad imorgon bitti av Judy, som jag träffade även förra gången jag var här och kom väldigt väl överens med. Ser fram emot att återse henne och se vad hon hittat på till mig den här gången…😁