”I went to the Great Orme today, it was great.”

Också dålig ordvits, men inte så dålig att den blir bra….😝 Skyller på frukosten, det var ”something fishy” med den…

Rökt lax och äggröra. Och en toastfisk…😁😁😁

Det var spått en massa regn idag, så jag tänkte ta det lugnt och bara handla lite fler strumpor. Men solen sken när jag vaknade och det såg nästan ut som att det skulle hålla i sig, så jag stack istället iväg till spårvagnsstationen och åkte upp på stora ormen.

Great Orme Tramway

Detta är Storbritanniens enda kabeldragna spårvagn som även går på väg, och det är bra rejält brant. Resan är uppdelad i två delar, först åker man en spårvagn halvvägs upp på ormen, där kan man sedan hoppa av och utforska eller åka vidare upp med en annan spårvagn. Jag åkte upp till toppen direkt då jag inte visste hur länge vädret skulle hålla i sig. Det första jag gjorde sedan…var att fotografera spårvagnarna…🙄 Igen, och igen, och igen. Såg en tjusig vy, såg att spåret gick därigenom – äh, jag väntar på att en vagn ska köra förbi. Jag är också väldigt stolt över min logiska förmåga. Ser toppen på berget/kullen, tänker ”dit upp ska jag” – och börjar direkt gå nedför backen från toppen. 🤦‍♀️

Ett av många spårvagnskort…

Nåja. Jag kom dit upp också. Och om vi säger så här – det blåste en lätt bris. En sån lätt bris att till och med jag, aerodynamisk och med låg tyngdpunkt, tidvis trodde att jag riskerade att bli bortblåst alldeles. Och ja, jag fotade ett eller tio panoramor där uppe också, men jag tror inte att min iPad orkar sy ihop dem så de får vänta tills jag kommer hem.

Toppmarkering. Hade jag haft en hatt hade jag inte haft det efter att ha varit här uppe idag.

Grafitti? Funderade på att skriva något jag också, men det började bli så långt att bära sten om man ville ha lite ren mark att skriva på.

Gillar min frisyr. 😁

Gillar utsikten också. 😝

Mycket lila blir det.

Gettekul.

Efter ett par timmar kände jag att jag hade fått nog med luft och åkte ned igen. Vid halvvägsstationen möttes vi dock av nyheten att en husbil kört in i en vägg nere i byn och blockerade vägen för spårvagnen. Alternativen var att vänta okänt länge eller gå ner. Jag, och de flesta med mig, började gå. Det var ju ändå nerför. 😁 Och det tog inte länge innan jag var glad för det – annars hade jag ju missat det här…(och ja, spårvagnarna började gå igen bara några minuter efter att jag börjat gå…)

Självklart väntade jag in en spårvagn…😝

Gick och handlade mina strumpor och knatade sedan in på the Cottage Loaf, puben där jag hade bokat bord för kvällen precis som regnet började smattra. Nu började problemen igen – några andra satt vid mitt bord. Stället var fullbokat, så antingen de eller jag behövde flytta på sig. Personalen skötte dock det hela föredömligt, jag fick ett bord i pub-delen men fick samma service som i restaurangdelen. Om inte bättre. Leende och uppmärksamma servitriser som aldrig fick mig att känna mig osynlig eller bortglömd, trots att jag senare fick dela bord med andra gäster (gästerna frågade, jag tyckte det kändes fånigt att ha ett helt 6-personers bord för mig själv när det var så populärt). Och god mat. Goda oliver, god lax, god sticky toffee pudding. Och som grädde på moset kom servitören från igår in och ville äta – men fick gå igen för att det inte fanns något ledigt bord. 😝

Mums.

I morgon är min sista hela dag i Wales. För den här gången. För inte sjutton vill jag härifrån. Även om det ska bli skönt att kunna tvätta kläder när jag vill och inte behöva ha larmet ställt varenda morgon om man inte vill missa frukosten. Men, men, det är väl bara att börja planera nästa resa…