Nej, det är inte rättvist. Men det är fritt fram för er att åka hit också…😁

Jag hade två tåg att välja på idag, ett som gick 9:30 och nästa som gick 12:30. Hade tänkt försöka hinna med 9:30, men…orkade inte. Så istället blev jag utslängd från hotellrummet i två timmar utan att ha något att göra. Och precis när jag kom ut började det duggregna…*suck*. Jag var egentligen inte ens på humör för att fotografera. Men det gick ju inte att bara sitta och göra ingenting, så kameran åkte fram ändå. Och så kom jag på att det skulle ju vara coolt med en omslagsbild till fotoboken det ska bli av alltihopa när jag kommer hem, så jag började i alla fall testa lite såna foton efter att jag skrivit Wales i sanden.

Är inte så säker på att det här blev bra, men som exempel…😝

Till slut var det nästan svårt att slita sig för att gå och hämta väskorna och knata till tåget mot Harlech i norra Wales. Cambrian Coast Line, som är tågresan längs kusten norrut skryter med att den är ”One of the most scenic railway lines in the whole of Britain”, och jag, dum som jag är, trodde ju att det var lite överdrivet. Det är ju sånt de har skrivit om mest varenda litet turisttåg här. Men. Men, men, men. I det här fallet kan de nog ha rätt. Jag har då aldrig åkt tåg längs någon vackrare sträcka i alla fall. Hade jag kört tåget hade jag stannat ungefär var 10:e meter för att ta kort, och då skulle det ha tagit minst en vecka innan vi var framme. Nu kunde jag bara sitta och försöka låta bli att grina istället…😂 Fotade lite genom fönstret, men det här är kort tagna i farten, med en iPhone, genom en väldigt skitig ruta…förutom kortet på själva tåget, då…😝

Överst vänster: Dovey Junction, där jag fick byta tåg mitt ute i ingenstans, Mitten vänster: ingen aning, Nederst vänster: tror det är Barmouth, Höger: Fårskallar

Kom efter 20 minuters försening fram till Harlech, där jag blev mött av Peter från Pen-Y-Garth. Varenda mail jag fått från dem har innehållit erbjudandet om att bli hämtad från tåget, så till slut insåg jag att det kanske var klokt att använda mig av den tjänsten. Och jo, det var klokt. Harlech är i det närmaste lodrätt. Tågstationen är på botten, och mitt boende nästan längst upp. Eller i alla fall halvvägs. Men som Peter sa på väg upp – utan backar blir det ingen utsikt heller. Blev visad till mitt rum och fick sedan lite tid för mig själv. Gick mest bara runt och skrattade, för det här är helt otroligt.

Mina rum…för jo, det är två. Badanka och hemgjord tvål. Tydligen bakar Cheryl (Peters fru) något färskt bakverk varenda dag. Den här sconen var i alla fall jättegod.

Men. Det är inte insidan på rummet som är det häftiga. Jag tyckte jag hade bra utsikt i Aberystwyth, det här är några snäpp bättre…

Man ser det bättre på riktigt, men jag har slottet och hela Snowdonia utanför fönstret.

Till slut fick jag bara ta mig i kragen och ge mig iväg och kolla lite närmare på det där slottet som så dominerar den här byn. Baaaaaah. Ibland får jag frågan om vilket som är mitt favoritslott, och jag börjar inse att svaret oftast är precis det jag befinner mig i för tillfället. Efter förra resan hade jag sagt Conwy. Igår hade jag eventuellt sagt Carreg Cennen. Men nu är Harlech med där uppe i topp också.

The Gatehouse

Armourer’s Tower, med Snowdonia i bakgrunden.

Lizzan längst upp i sydvästra tornet. Tror faktiskt inte jag är helt ur form längre…trapporna upp var mindre jobbiga än jag hade trott.

Ögon mot havet.

The Gatehouse

Tillfällig besökare.

Men, undrar ni säkert, hur ser det där slottet ut egentligen? Jo, efter att jag gått uppför alla hundratals trappsteg därinne och även nerför dem igen, ätit lite mat och lämnat av stora ryggsäcken på rummet begav jag mig ut till en utkikspunkt över slottet. Väntade in lite tjusigt ljus, och voilà! Harlech Castle…

Berget vars topp är täckt av moln är Snowdon.

Och sedan slog jag huvudet i en av de låga takbjälkarna här på rummet. Bara så att ni inte tror att allt är perfekt. 😝