Igår blev jag påmind om varför jag valde att åka just hit, till Barmouth. Visst har jag sett vyerna tidigare dagar också, men igår var de verkligen runtomkring hela mig. Började med att ta ”färjan” över till Fairebournesidan av sundet, och var där i god tid innan första tåget från Fairbourne skulle ta sig ut till udden. Inte hade jag några problem med att fördriva tiden, inte.
Så kom då det söta lilla tåget, med sitt söta lilla ånglok, och det var dags att åka iväg. Och sen tillbaka ut på udden. Och sen gick jag samma väg in till Fairbourne centrum, fast väldigt mycket långsammare. Och då går man nog i vanliga fall ungefär lika snabbt som det där tåget. 😝
Jag kunde knappt gå tio steg utan att vända mig om och gapa som en dåre. Gick och flinade, skrattade och pratade för mig själv för jag kan inte förstå att det kan vara så här vackert någonstans. Men det är svårt att fånga på kort. Inte ens ett 360 graders panorama skulle kunna förmedla hela känslan. Så jag har bara en sak att säga: åk hit. Fast helst inte när jag är här. 😝
Sen tänkte jag äta ordentlig middag (hade råkat missa lunchen, igen) och gå tillbaka till rummet. Det hade blivit mycket gå och stå och jag tänkte det kunde behövas. Middagen blev bra, men…fick nog lite väl mycket energi av den för istället för att gå mot hotellrummet blev det att gå mot den där järnvägsbron jag fotograferat så många gånger. Betalade mitt pund till the ”Troll house” (donation för att få gå över bron) och fortsatte gapa som en dåre.
Glad och nöjd och med kramp i kamerahanden gick jag sedan tillbaka till rummet. 1300 bilder PÅ EN DAG. Och hann inte ens göra något åt dem, för planen var att kliva upp tidigt och åka tåg till Caernarfon idag, då gick det inte att vara uppe till midnatt och blogga…😝