Exeter var helt okej, Totnes riktigt mysigt, men Plymouth är första stället jag skulle kunna tänka mig att stanna. Nu har jag visserligen bara sett de charmigare delarna av staden, då jag kom hit med tåg och tog taxi den dryga kilometern till mitt boende nära Plymouth Hoe. Dock finns det tillräckligt för mig att göra här att jag inte behöver ge mig upp i stan.
Bor på Poppy’s Guest House och nu har jag verkligen hamnat på mitt sorts ställe. Om det är helt perfekt vet jag först efter frukost, men än så länge pekar allt ditåt. Mysigt rum, trevlig och hjälpsam dam som äger det hela och med bara 5 rum gissar jag att det kan bli lite mer personligt också. Speciellt i Exeter kändes det som att ingen brydde sig att jag var där eller inte. Laura i Totnes gav ett lite dåligt första intryck, men räddade det senare. Inte för att hon och jag blev bästisar heller, men hon undrade i alla fall någon dag vad jag skulle iväg på.
Började gårdagen med att traska iväg genom the Barbican till Plymouth Gin och boka en rundvandring där till måndagen. Jag har aldrig provat gin förut, så vad kunde passa bättre? Området var också väldigt charmigt, med historiska hus och kullerstensgator och vid Sutton-hamnen fanns det massor med restauranger och pubar. Jag stannade till för en pizza på en som hette Rakuda, vilket jag tyckte lät lite coolt och kanske japanskt. Sen såg jag kvittot, från Bar Rakuda…..barracuda. Engelsmän och deras ordvitsar! 🤦♀️
Medan jag sedan gick från den hamnen mot the Hoe, som inte har något med prostitution att göra utan betyder ”en sluttande ås formad som en inverterad fot och häl” på anglosaxiska, blev jag mer och mer förtjust i staden. Det finns massor att fotografera här. Vädret var fortfarande varmt, massor med sol och friska vindar från havet. Och vilket hav. Spenderade flera timmar med att bara gå runt och fotografera och faktiskt sitta ner och vila och bara insupa utsikten innan jag gick och åt en hamburgare och sedan tillbaka till rummet.
Och frukosten var jättegod. 😋