Konstigt väder

Posted on 2019-07-19 by Lizzan

Det regnar. I England. Vem kunde ha trott det? Inte jag i alla fall, efter de här två veckorna. Japp, har faktiskt varit på resande fot så länge redan. Och det känns i kroppen, fast inte så mycket som det brukar. Dels är jag nog i bättre form än vanligt, dels tror jag att stödsulorna till skorna hjälper. Och så har jag varit lite duktigare på att äta, och kanske också sätta mig ner och vila, än jag brukat.

Hursomhelst klagar jag inte ett dyft på regnet. Känns skönt med en dag då jag inte behöver ränna runt som en tok med kameran eller få dåligt samvete för att jag inte gjort det.

Tog istället en promenad upp till centrum och traskade runt lite. Gick in på Boots och köpte nya, blåa solglasögon. 🙄😎 Ska ta bättre hand om de här, jag lovar.

De här är polariserande också – så ÄNNU bättre. Kanske. Har inte direkt kunnat testa dem idag. 😝

Hörde en gatumusikant stå och spela gitarr och sjunga riktigt bra, men det kändes lite fånigt att stå där alldeles själv i regnet och lyssna.

Nej, detta är inte musikanten. Det är inte ens särskilt nära. 🙄

Gick bort till stadsmuseet som bara är ett yttepyttelitet rum, med massor med gamla prylar, och blev pratad med av det äldre paret som jobbade där som frivilliga. Herrn tyckte också jag lät kanadensisk. 🤔 Men trevligt var det. Hade velat ta mig till Wheal Martyn för att se hur Kaolinit-industrin här fungerar men nu fick jag i alla fall lite info i museet.

Sen tänkte jag ta lunch på den där indiska restaurangen jag nämnde igår, men då det var en stund kvar tills de skulle öppna gick jag vidare till en liten tygaffär jag sett tidigare. Och oj, vilken affär. Färger och mönster på tygerna passade mig perfekt. Det mesta var dock vävt, men det fanns lite sånt jag brukar sy i också. Men ingen plats i resväskan. 🙄 Nöjde mig med någon meter spets och med att berömma affärsägarinnan för hennes utmärkta smak. Hon sa att tygrepresentanterna hon köpte av ofta sa att det bara var hon som ville ha vissa designer. 😂

Söt liten syaffär. Med massor med tyger i lila och blått och med Doctor Who på.

Väggmålning nära syaffären.

Cool lampa. Moustache Jacks till vänster i bild är för övrigt anledningen till att jag hamnade i den delen av stan – hade kollat upp det som möjligt matställe innan jag kom hit.

Har ingen aning vad jag ska göra med den här heller…men kunde inte låta bli att i alla fall handla något.

Sedan lunch. Hittade inte direkt någon personal när jag kom uppför trappan, och inga kunder var det heller. Men när jag väl fick tag på någon och fick min mat så spelade det ingen roll – det var jättegott. 😁😋 Tog en mediumstark Karahi-rätt med bland annat vitlök.

Mangojuice, stekt ris med ägg, kyckling karahi och raita, på Nepalese Gurkha. Har hittills inte blivit missnöjd på någon Gurkha-restaurang. Även om jag bara varit på två. 😝

Medan jag satt där och åt hörde jag gatumusikanten börja spela igen, och han hade precis pratat med en annan snubbe när jag skulle till att gå förbi. Så jag sa att jag tyckte han var toppen, och han frågade ”vill du gifta dig med mig?” På svenska, och efter att jag nämnt att jag var från Sverige, förstås. Det var tydligen en av få fraser han kunde på svenska. 😝 Andy hette han, så hälsa från mig om ni träffar på honom här i St Austell någon gång.

Guideböckerna jag har läst är inte så förtjusta i St Austell, så jag var lite tveksam till stället. Men det är egentligen inte så dumt. Butikerna i stan vänder sig dock mest till invånarna, och inte till turister, men det kanske är så det borde vara på fler ställen.

Sedan dess har jag spenderat tiden med högsta kvalitet, liggande i sängen. En tupplur, kollat lite fotograferingskurs, ätit choklad. Balanserat budgeten. Sånt där man gör när man är på semester. 😂

Så nu funderar jag på om jag ska leta mig något mer ätbart ikväll eller bara hoppa ner i badkaret…🤔

Vilse i trädgården

Posted on 2019-07-18 by Lizzan

Är man i den här delen av Cornwall ska man mest troligt till the Eden Project. Eftersom alla andra åker dit åkte jag istället till the Lost Gardens of Heligan, dels för att det var utomhus, dels för att jag hoppades att det skulle vara mindre folk. Och mindre folk var det säkert, men det betydde inte att det var lite folk. Kom dit lagom till de öppnade, och då kom det även minst en busslast med turister, som jag hamnade precis bakom. Med mitt fotograferande är jag dock ganska långsam av mig, så jag såg inte till just dem så länge. Däremot kom det mer folk hela tiden, som gick om mig. Tur man har tålamod, i alla fall när det gäller foton.

Började gå längs the Woodland Walk för att se skulpturerna, men missade den första och den tredje var väldigt svår att fotografera. Hade varit enklare om man fick gå närmare, men nu fick jag så snällt hålla mig på stigen.

Gick vidare genom West Lawn som är en stor äng med blommor, och där surrade det ordentligt. Hade varit roligare med lite fler sorters blommor, nu var allt gult förutom någon enstaka blåklint eller vallmo.

Sen kom jag till djungeln, som är en av höjdpunkterna i trädgården. Det är som det hörs på namnet, en djungel. Den ligger skyddad i en liten svacka och är ett par grader varmare än resten av området, och hör växer det bambu, ormbunkar och massa annat. Och så finns det en repbro. Den var lite läskig. 😱

När man hade gått ner till djungeln var det då det där med att ta sig upp igen. Det fanns gott om varningar på nedvägen om att vägen var ”very steep”, och att man skulle tänka på att man skulle tillbaka också. Det gjorde jag, men kunde ju ändå inte låta bli. 😝 Tittade först på ”Diagonal path” för att ta mig upp igen, men den såg så mörk och trist ut. Och brant. Så jag gick istället en liten bit bort mot Lost Valley och klättrade uppför Bottle Dump Hill istället. Den var förmodligen ännu brantare, för man tog sig lika högt på kortare bit. Och inte var det så mycket luftigare heller, men det var i alla fall inte en jättevarm dag. Och som fotograf har man ju alltid ursäkten att stanna och ta kort när man inte kan andas. 😅 Väl uppe från Bottle Dump Hill var det bara att fortsätta uppåt, nu längs Higher Sunken Lane. När jag väl kommit uppför den också kittlade det i näsborrarna av grillos. En väldigt väl tajmad och placerad grillkiosk stod precis ovanför backarna. Köpte mig en hamburgare som trots utmattning och hunger inte alls var god. Tillbehören var helt okej, men själva burgaren – nej. Fick inte ens i mig hela.

Det var i alla fall slut på uppförsbackar, och nu hade jag kommit till djur-delen av trädgårdarna. De hade ganska många av samma raser som på Rare Breeds Farm i Totnes, så jag kollade inte så noga – dessutom var många av djuren långt bort i sina hagar. Och man skulle varken klappa dem eller mata dem.

Kvar var då de formella trädgårdarna. Ja, kvar på min planerade rutt, alltså, det hade funnit betydligt mer att se om jag hade haft tid och ork. Där fanns det både blommor, frukt och grönsaker, och en fågelskrämma förstås.

Letade sedan reda på den där skulpturen jag hade missat, och blev sugen på en glass. Hade sett en glasskiosk precis där man kommit in i parken, men den var inte öppen. Hade sett en annan vid hamburgerkiosken, men när jag var halvvägs dit och såg att det var tio minuters promenad kvar kom jag på att åtminstone grillkiosken skulle stänga 14:30, vilket klockan hade hunnit bli. Gav upp det och gick tillbaka igen, och DÅ var glasskiosken vid ingången öppen. 😁 Köpte två skopor, en belgisk choklad och en med den udda kombinationen salt karamell och rabarber. Det funkade. 😋

Trött och lite irriterad gick jag sedan till bussen med god marginal. Åkte upp till toppen av stan och vandrade runt lite och letade middag. Till slut blev det en ny Wetherspoons. Det finns en indisk/nepalesisk restaurang i stan som ska vara bra, men det var över en timme till den skulle öppna, och så länge skulle jag inte kunna hålla ögonen öppna om jag skulle vänta. Blev en halvbra pizza med kyckling, lök och BBQ-sås, som jag lade till extra ananas på. Har inte ätit god mat sedan i Devon…eller frukosten i morse var god, men då var jag fortfarande mätt efter middagen igår, så jag var egentligen inte sugen. Och eftersom det här är ett sånt ställe där man ska beställa frukosten kvällen innan är det svårt att anpassa efter vad man är sugen på just den morgonen. Så redan i morse beställde jag pocherade ägg på toast till imorgon, och då kommer jag förmodligen vara jättehungrig. 🙄

Men nu tror jag att jag ska göra den här damen sällskap…och hoppas att det inte kommer in fler långbeningar av varken den flygande eller krypande typen – igår en gigantisk harkrank som vinglade runt hela rummet och skrämde mig så jag skrek när den landade på mig – och tidigare ikväll hittade jag en lika jättestor spindel i badrummet.

På andra sidan gränsen

Posted on 2019-07-17 by Lizzan

Jag är i Cornwall nu. Det är tydligen en STOR GREJ. Lite som norskar och svenskar så är det rivalitet mellan Devon- och Cornwall-bor. Även om flera jag träffat i Devon erkände att Cornwall var helt okej så lät det lite motvilligt. Får väl se vilket jag föredrar när jag varit här en stund.

Jag har tydligen blivit lat, för jag tog taxi både till och från tåget idag. Men med tanke på en kilometers avstånd och alla backar så känns det helt klart värt det. Kommer inte vilja släpa resväskan uppför jättebacken till tågstationen härifrån heller. 😝

Så nu bor jag i the Eden Suite på the Elms Guest House i St Austell. Bara badrummet här är större än vissa rum jag haft i London. Och sängen är jättestor – behöver rulla flera varv för att ta mig till andra sidan. 😂 Men så kostar det lite mer också. Det här var ju lite av en sista minuten-ändring av planerna, och såhär mitt i resan tänkte jag unna mig lite lyx. Jag har till och med badkar med whirlpool-funktion. Kanske blir något att testa på fredag då det ska bli en massa regn.

Efter att ha kollat in rummet åkte jag direkt till Charlestown, någon kilometer bort. Det är hamnen till St Austell och har figurerat som inspelningsplats för bland annat Poldark (och ett avsnitt av Doctor Who!). Gammal hamn, gamla byggnader, fina skepp. Tidigare var det visst gratis att traska runt i hamnen, men nu har de börjat ta inträde. Det mesta kan man dock se från utsidan, men lite nya fotovinklar blir det ju. Och så får man gå ombord på skeppet. 😁 Jag köpte en kombinationsbiljett med skeppsvraksmuseet för sådär 110 kronor, vilket det absolut var värt.

När jag precis klivit utanför hotellet kom jag på att jag hade gömt solglasögonen på rummet. Dock såg det mer ut att bli regn, så jag tänkte att jag nog skulle klara mig ändå. Klart att solen kom fram. 😝 Så när jag kikat runt i hamnen och lekt pirat gick jag in på museet istället. Det var betydligt intressantare än jag hade trott och det tog mig nog 1,5 timme eller så att gå runt och kika och läsa. Presentshoppen på slutet var också väldigt intressant, och hade jag haft plats i resväskan kunde det ha blivit DYRT. Sa det till expediten, som avslöjade att hon spenderade mer av sin lön i den butiken än någon annanstans. 😝

Letade sedan rätt på lite mat. Hade toppen utsikt över hamnen och god cider, igen, men maten var inte så fantastisk. Inte ens ostbrickan som jag beställde in till efterrätt, då de 5 första ostarna var lite för milda för min smak. Blåmögelosten var dock god. Men mätt blev jag, och sedan traskade jag ner till hamninloppet där det var full rulle med ungdomar som hoppade ner i vattnet. Och vuxna som fiskade. Jag bara fotade. 😁 Och sen for jag ”hem”, efter en lång promenad uppför backen…

Ostbricka med relativt tama ostar. Och såna där röda hemskheter igen.

Och Ross (Poldark) såg man bara skuggan av…tyvärr.

Fisk för hela slanten

Posted on 2019-07-17 by Lizzan

Först titta, sedan äta… Traskade iväg via the Hoe till National Marine Aquarium, som varit med på någon bild tidigare för att spendera dagen inomhus, medan det finns möjlighet. Det blir lite färre museer att kika in på senare under resan.

Här har jag spenderat mest hela dagen – först på akvariet i bakgrunden, sedan på Rockfish.

Akvariet är ett av de största i Storbritannien, och har den största saltvattentanken, som sträcker sig över två våningar. Jag hade väl hyfsat höga förväntningar, och till en början infriades de inte. Dessutom hade jag glömt bort att ta med mig polariseringsfiltret till kameran som skulle ha hjälpt till i alla fall lite med alla reflexer i glas och vatten. Så jag är inte supernöjd med fotona, även om några blev lite coola, i alla fall enligt mig själv. Sen är det inte säkert det hade hjälpt med polfilter heller, för det gör även bilderna lite mörkare och jag hade tillräckligt med problem med brus och långa slutartider som det var. Faktiskt fotade jag nog mer med iPhonen då den är lite mer manövrerbar.

Blandade sjödjur.

British coasts-tanken.

Skutt!

Det är indelat i 4 zoner, med början i Plymouth Sound, sedan British coasts, Atlantic Ocean och till slut Blue Planet med bland annat stora barriärrevet. Jag gick igenom det hela i ganska lugn takt och blev stående/sittande länge och tittade på saltvattentanken i atlantdelen. Den var full med hajar och stingrockor. Lyssnade också på tre av snacken som anordnades, det första om brittiska kusten, det andra när en bläckfisk fick mat, och det tredje när dykare hoppade ner i stora hajtanken och skulle rengöra den. Två städade medan två andra höll vakt för att leda bort hajar och en bitsk havssköldpadda som ibland blev för närgångna.

Stora tanken, med och utan städare.

Kom till cafedelen när klockan var 14:20 och då var jag rejält hungrig. Åt en macka och funderade på vad jag skulle göra fram till 18:00, då jag hade bokning på restaurangen intill akvariet. Kom fram till att roligast var nog att gå ett varv till, nu när skolgrupperna gett sig av och det förmodligen var betydligt lugnare. Det var det. 😁 Stannade kvar nästan tills de slängde ut mig, och letade sedan upp en skuggig bänk. Mycket roligt att se, men det hade kunnat vara trevligt med lite mer info om vad som fanns i de olika tankarna.

Lilla bläckfisken som bara sov när jag gick förbi första gången var piggare på andra varvet.

Sedan middag på Rockfish. De har som motto att ”morgondagens fisk är fortfarande i havet”, så allt de serverar är dagsfärskt. Sedan nåt avsnitt av Hells Kitchen (tror jag det var) har jag varit nyfiken på ”scallops”, kammussla eller pilgrimsmussla, även om jag generellt inte är så förtjust i skaldjur. Nu fanns det på menyn, och med en stärkande och smakfull cider i glaset vågade jag mig på att prova. Det var…inte så dumt. Smakade kanske inte jättemycket, men var inte slemmigt och läbbigt heller.

Kammusslor. Recept: https://www.therockfish.co.uk/features/scallops-recipe/

Huvudrätten däremot var fantastisk. Dagens fångst innehöll bland annat Hake, kummel, vilket var vad jag beställde. De övriga två som fanns tillgängliga serverades som hela fiskar, och jag har inte tålamod med sånt. 😝 Till det hela fick man naturligtvis strips. Med fri påfyllning, om man nu var så hungrig. Jag bad att få min grillad, inte panerad och friterad, och som sagt, jättegott. Och stripsen kom rekommenderade av lokalbefolkningen – dvs fiskmåsarna. 😁

Grillad kummelfilé. Nom. Väldigt kryddiga mushy peas hade jag beställt in till också, men den röda såsen/röran på tallriken var godast till.

Egentligen var jag mer än mätt, men kunde inte motstå en ”chocolate nemesis” till efterrätt. Också fantastiskt god, och om jag har dålig koll på havets läckerheter har jag desto mer koll på choklad. 😜

Chocolate Nemesis. Vet inte om choklad är min ärkefiende, precis…men vet å andra sidan inte om det var jag som besegrade efterrätten eller om det var den som besegrade mig heller. 😝

Gick sedan väldigt långsamt tillbaka till rummet, och sa hejdå till the Hoe längs vägen. Visst ser jag fram emot resten av resan, men har egentligen inte bråttom härifrån. Mark nämnde att någon högt upp i Cornwalls turistindustri sagt något om att ”Devon bara är en plats man reser igenom för att komma till Cornwall”, och lite skäms jag för att det är ungefär så jag planerat den här resan. Visst har det funnits saker jag velat se här i Devon också, men det känns som att semestern kommer börja när jag kommer till Cornwall, imorgon. Eller kanske när jag kommer till Falmouth, om 4 dagar. Har redan funderingar om hur jag ska lägga upp nästa års semester på ett bättre sätt.

Till havs med Plymouth Gin

Posted on 2019-07-16 by Lizzan

Solen har varit lite elak med mig, trots SPF 30 och 50, så jag kände att lite inomhustid skulle vara bra. Sen gör jag ju aldrig PRECIS som jag hade tänkt, så jag började dagen med en båttur. Dock hade jag både långärmat och långbyxor på mig, vilket bitvis var varmt. Ute på vattnet var det dock skönt. Vi åkte först ut mot Drake’s Island och såg the Hoe från ett nytt perspektiv, innan vi fortsatte uppför floden Tamar och såg Cornwall på västra sidan och Royal William Yard och skeppsvarvet på östra. Turen var bara på en timme, så vi vände ganska kvickt och åkte tillbaka samma väg.

Rundtursbåten

Royal Citadel.

Royal William Yard.

Skeppsbyggeri.

Tiderace, stridsbåt.

Här duger det inte med en färja mellan Devon och Cornwall, utan de har tre, bredvid varandra. (En var på andra sidan.)

Drake’s Island

Mayflower steps, som inte alls är original men ändå håller på att rustas upp inför 400-års jubileet nästa år.

Liten färja med akvariet i bakgrunden.

Sen var det lunchdags och jag gick till ett ställe som hette Boston Tea Party. Nu hade jag kollat recensionerna innan så jag blev betydligt mer nöjd med maten, äggröra, rökt lax och avokado på rostat bröd.

Continue reading →

Ocean city

Posted on 2019-07-15 by Lizzan

Exeter var helt okej, Totnes riktigt mysigt, men Plymouth är första stället jag skulle kunna tänka mig att stanna. Nu har jag visserligen bara sett de charmigare delarna av staden, då jag kom hit med tåg och tog taxi den dryga kilometern till mitt boende nära Plymouth Hoe. Dock finns det tillräckligt för mig att göra här att jag inte behöver ge mig upp i stan.

Bor på Poppy’s Guest House och nu har jag verkligen hamnat på mitt sorts ställe. Om det är helt perfekt vet jag först efter frukost, men än så länge pekar allt ditåt. Mysigt rum, trevlig och hjälpsam dam som äger det hela och med bara 5 rum gissar jag att det kan bli lite mer personligt också. Speciellt i Exeter kändes det som att ingen brydde sig att jag var där eller inte. Laura i Totnes gav ett lite dåligt första intryck, men räddade det senare. Inte för att hon och jag blev bästisar heller, men hon undrade i alla fall någon dag vad jag skulle iväg på.

Enkelrum på Poppys.

Började gårdagen med att traska iväg genom the Barbican till Plymouth Gin och boka en rundvandring där till måndagen. Jag har aldrig provat gin förut, så vad kunde passa bättre? Området var också väldigt charmigt, med historiska hus och kullerstensgator och vid Sutton-hamnen fanns det massor med restauranger och pubar. Jag stannade till för en pizza på en som hette Rakuda, vilket jag tyckte lät lite coolt och kanske japanskt. Sen såg jag kvittot, från Bar Rakuda…..barracuda. Engelsmän och deras ordvitsar! 🤦‍♀️

Plymouth Gin, på en av de mysiga gatorna i the Barbican.

Några av restaurangerna vid Sutton Harbour.

Namnet var bättre än pizzan, därför blir det bild på huset istället.

Medan jag sedan gick från den hamnen mot the Hoe, som inte har något med prostitution att göra utan betyder ”en sluttande ås formad som en inverterad fot och häl” på anglosaxiska, blev jag mer och mer förtjust i staden. Det finns massor att fotografera här. Vädret var fortfarande varmt, massor med sol och friska vindar från havet. Och vilket hav. Spenderade flera timmar med att bara gå runt och fotografera och faktiskt sitta ner och vila och bara insupa utsikten innan jag gick och åt en hamburgare och sedan tillbaka till rummet.

Båt på väg in i slussen vid Sutton Harbour.

Diverse statyer och monument kring the Barbican och the Hoe.

Vissa är galnare än andra…som tur var hoppade eller trillade ingen av dem därifrån, vad jag kunde se.

Runtom i stan finns ett gäng målade elefanter utplacerade. Tanken är att de ska hjälpa vuxna att prata med sina barn om döden, men jag har inte förstått riktigt hur. Eller så kan man bara leta rätt på dem för att de är fina.

Liten färja, på väg till Frankrike eller Spanien. Precis framför fören syns Drake’s Island.

Monument på the Hoe. Uppe till vänster Francis Drake, de övriga är från samma monument över soldater som stupat i de två världskrigen.

Och frukosten var jättegod. 😋

Totalt Totnes

Posted on 2019-07-14 by Lizzan

Sista dagen i Totnes, och jag unnade mig sovmorgon. Missade frukosten på hotellet, och traskade istället iväg till Totnes Rare Breeds Farm, sådär 2 kilometer bort. Eventuellt lite mer med min snurriga väg. Köpte mig en panini med ost och tomat, som man naturligtvis fick chips till. De är lite insnöade på friterad potatis här. Gick sedan in på farmen och möttes av…UGGLOR! 😁🦉 Och om man pratade med personalen så kunde man få hälsa på dem, men jag valde att vänta med det tills jag sett resten. Det var inte ett jättestort ställe, men det tog ändå tid att gå runt eftersom djuren var så roliga att titta på. Mycket får, getter och höns och andfåglar av olika slag, men även ett par grisar och åsnor och alpackor. De som stal showen totalt var dock getingarna…

Roligast på farmen, Dvärggetter.

…ja…heter de inte så? De sprang och studsade och skuttade, och några klättrade upp på folks ryggar eller i knät på dem. Även på mig, när jag satte mig inne i hagen en stund. Charmiga små lymlar. 😁 Man kunde även köpa påsar med djurmat för att mata dem, och de större getterna var absolut inte blyga. Såg dem två gånger rycka matpåsen ur händerna på en vuxen som var lite oaktsam. Inte delade de med sig med sina småttingar heller.

Mat?

Kvackande och kacklande var det gott om. De överst till vänster är indiska löpankor och var riktigt kvicka.

Alpacka, angoraget, baby alpacka (typ tre veckor gammal), gris av något slag och en åsna. Som hette Harry.

Gick senare tillbaka mot utgången och ugglorna. En annan familj hade haffat en skötare som tog fram en uggla till dem och en till mig som vi fick klappa lite lätt på ryggen. Efter att jag tvättat händerna hade dock ägaren av farmen kommit dit och skulle visa ugglor för några andra, så jag hakade naturligtvis på igen. Hon var jätteduktig på att berätta om ugglorna, och så fick vi hälsa på dem allihop. Det märktes också att hon verkligen brydde sig om djuren.

”Några” ugglor. 😁🦉 Uppe till vänster Merlin, en berguv som fluffar upp sig, sedan motsols: Bandit, australisk spökuggla; Oscar, nordlig gråuggla; Jake, tornuggla; Flitwick, minervauggla; och på stora bilden Wizard, berguv som visar upp sina fantastiska vingar. (Översättning av ugglearter via Wikipedia, jag kan vara helt ute och cykla)

Lady Grey, Lappuggla, den av ugglorna som ser störst ut men är mest bara fjädrar.

Nöjd och glad traskade jag sedan vidare mot Totnes Castle. Det här var i alla fall ett slott på riktigt, men har man sett Conwy och Caernarfon och Harlech blir man inte så imponerad av vad som i stort sett är två ringformade murar med en nu torr vallgrav utanför. Även om man kunde klättra upp på den inre muren. Trevlig utsikt var det i alla fall.

Det räckte visst inte med en väldigt brant backe upp till biljettkiosken till slottet…men så ser man bra däruppifrån också.

Det mest spännande på det här slottet – ingången och de två dörrarna upp till muren.

Utsikt över Totnes. High Street går lite till höger om mitten av bilden, bredvid den röda kyrkan, och Bridgetown där jag bodde är vid den andra, grå kyrkan.

Återvände sedan till Pie Street som var i stort sett tomt, då det väl egentligen var mittemellan lunch och middagstid. Tog en Steak and Ale paj denna gången, den rostade potatisen och en annan sås. Valde dock samma cider. Nästan lika gott som i förrgår. Kände också att jag mäktade med efterrätt så jag beställde en sticky toffee pudding som var helt underbar. Den också. Men nu är det väl slut på pajätandet. Inget kan ju matcha detta. 😝

Mums! Förstår bara inte varför det måste vara jordgubbar till allting. Men ser ni mönstret i florsockret på tallriken? 😁

Klättrade uppför High Street igen för att ta mig till den där utsiktspunkten mot slottet som jag såg häromdagen. Insåg att jag hade tagit en lite jobbigare väg dit än nödvändigt, men vad gör väl en extra uppförsbacke? Utsikten var i alla fall helt okej.

Totnes Castle från Western bypass. Hade kanske varit bra att vara lite längre för att komma över blommorna. Men att lyfta på kameran tänkte jag inte på och att klättra på stängslet kände jag mig inte säker nog på foten för, så…blommigt fick det bli.

Pirater i Torbay

Posted on 2019-07-12 by Lizzan

Två dagar kvar i Totnes, och en av dem hade jag tänkt spendera i Brixham och Torquay, men vilken? Vädret skulle bli varmt idag, så jag bestämde mig för att åka till kusten. Tog bussen till Paignton och sedan vidare till Brixham på södra udden av Torbay. Mitten av bukten såg jag ju tidigare när jag var i Paignton. Men oj vilket charmigt ställe. Pastellfärgade hus långt uppför backarna, och en marina med tonvis med båtar. Tidiga morgnar har de även en fiskmarknad här, men då duger det inte att kliva upp efter sju.

Anledningen till att jag åkte hit var dock att de har en rekonstruktion av Francis Drakes Golden Hind här. Det är skeppet han seglade runt jorden i, och jag tänkte att det kunde vara intressant att se, eftersom så mycket av historien häromkring är präglad av sjöfart. På den här attraktionen har de tagit fasta på pirattemat, och det verkar mycket inriktat på barn, även om det finns lite informationsskyltar för oss (någorlunda) vuxna också. Tyckte kanske att det var lite väl plastigt och inriktat på att sälja piratsouvenirer, så för min egen del blev det bara 3/5 pirater. Men nu har jag sett det i alla fall. Och jag skulle inte vilja vara en av 70 personer på den där lilla ytan i tre år – det tog mig nog bara en timme att gå igenom nu. Drakes egen kabin var knappt större än mina rum i London brukar vara.

Inte så stort skepp för en gigantisk resa.

Sedan skulle jag ta Western Lady-färjan över till Torquay på norra udden av bukten. Jag hade dock lite tid att fördriva innan dess, vilket jag gjorde med att äta glass och fotografera. Gillade verkligen staplarna med burar för att fiska skaldjur.

En sådan hatt hade jag också kunnat tänka mig – skugga utan att bli av med vinden genom håret. Men som det blåste idag hade man nog blivit av med hatten istället – det var nära att min flög bort.

Till minne av de som försvunnit till sjöss.

En gammal bekant – såg det här skeppet vid Dartmouth igår.

Då solen stekte valde jag sedan att sätta mig på den skuggiga högra sidan av färjan. Det gjorde dock att jag missade att fotografera den intressanta sidan, men det får väl vara hänt, då. Eventuellt blir det tillräckligt med foton från den här resan ändå.

Desto mer fanns det att fotografera i Torquay. Gick över en fin liten bro, och strax efteråt började det tjuta och ha sig bakom mig. Dags för broöppning.

Dock var det mat som lockade först. Hade när jag kollade på kartan hittat ett ställe som hette Fat Cow, vilket lät intressant. Speciellt som det var en hamburgerrestaurang. 😁 Hittade lätt dit och beställde en Fat Jerk och en lemonad. Supergod lemonad och bästa stripsen på länge. Och kycklingburgaren var absolut inte dum den heller, även om den nog placerar sig under Rugglestone Inn och Pie Street. Skönt ställe också, med reggaetema och utsikt över hamnen.

Kyckling, jalapeños, ananas, majonnäs, ost, bacon…bara en massa gott. 😋

Mätt och belåten vandrade jag ut i solen igen. Bara för att bli mindre belåten när jag märkte att mina nya solglasögon hade gått sönder. 😔 Jag hade visserligen hatt på mig idag, men med solglittret från vattnet blev det i alla fall för ljust för mina ögon. Letade rätt på Agatha Christie, tog lite fler foton och satte mig i skuggan en stund. Började fundera på att åka tillbaka till hotellet, även om klockan inte ens var 18. Svårt att vara entusiastisk över fotografering när det svider i ögonen så fort man öppnar dem. Tur att jag i alla fall har mina gamla solbrillor kvar.

Blandade vyer i Torquay. Agatha Christie spenderade mycket tid här.

Tog mig i kragen och gick i alla fall bort till Torre Gardens, men det var inte så mycket roligt där heller. Såg dock några som spelade bowling på gräsmattan, vilket mest såg ut som en blandning av bowling och boule. Inga käglor, alltså, utan en mindre boll som jag gissade att de skulle försöka komma närmast.

Stranden var lite roligare, och längre bort såg jag några såna där charmiga strandhytter i allsköns färger. Tyvärr skulle jag inte hinna dit innan bussen skulle gå, så jag lät dem vara. Och sedan var naturligtvis bussen försenad, med nästan 20 minuter. 😝

Man kan nästan ana strandhytterna längst bort på stranden i översta bilden. En minigolfbana fanns det också. Ibland hade det varit trevligt att kunna plocka fram en klon ur ryggsäcken så man hade någon att spela med.

Men till slut dök bussen upp och det blev en ganska tidig hemkomst. Eventuellt hinner jag sova lite mer i natt också…😴 Även om jag är lite besviken att inte ha träffat på Basil Fawlty…

Från hed till hav

Posted on 2019-07-12 by Lizzan

Igår var jag i närheten av floden Darts källa, och vi korsade den flera gånger under dagen. Idag följde jag den hela vägen till havet. Började med en välrekommenderad båttur från Totnes ner till Dartmouth, förbi bland annat en vingård och ett av Agatha Christies hus.

Båt på ingång. Trodde först att den skulle få problem att vända, för den såg ut att vara lika lång som floden var bred. Dock snurrade den elegant runt 180 grader utan problem.

Det regnade några droppar i Totnes precis när båten skulle gå, men på väg ut mot kusten lättade molnen. Att kunna sitta ner på en båt och fotografera passade mig alldeles utmärkt, trots att man inte är lika smidig med kompositionerna när man är fast på en bänk.

Diverse vyer längs resan. Uppe till höger är Sharpham Vineyard, nere till vänster vraket av en hjulångare.

Greenway Cottage, där Agatha Christie bodde delvis under andra världskriget, då det riktiga huset uppe på kullen användes av militären.

Träningsfartyg för engelska flottan, som har skola i Dartmouth.

Den enda koleldade hjulångaren som fortfarande körs i England.

Framme i Dartmouth tyckte jag direkt att det verkade vara ett väldigt mysigt ställe att utforska, så….jag åkte direkt därifrån istället. 🙄 Det gick en liten båtfärja vidare till Dartmouth Castle, så när jag såg den och att den strax var på väg passade jag på att ansluta. Hade inte ätit något sedan frukost, så jag började med att titta in på det lilla kafét och köpa mig en pajbit. Som serverades med sallad, och chips, förstås.

Gick sedan och köpte biljett till själva slottet. Det ser ganska litet och intetsägande (om än tjusigt) ut från utsidan, men det fanns mer under ytan än man kunde tro. Bland annat en hel del kanoner, och bra utsiktspunkter för fotografering.

Diverse vyer i och kring Dartmouth Castle.

Vy från Dartmouth Castle mot Dartmouth på vänstra sidan och Kingswear på högra sidan floden.

Efter att ha vandrat runt där en stund i relativt lugn och ro tog jag sedan båten tillbaka till Dartmouth. Funderade förmodligen på att äta något innan bussen tillbaka till Totnes, men det blev bara en glass. Strosade runt lite i staden och i trädgården vid kajen innan jag åkte ”hem”.

Var sugen på något lätt och/eller italienskt när jag kom tillbaka till Totnes, men efter att ha virrat runt i hela byn och inte kunnat bestämma mig för nånting tittade jag till slut in på Pie Street. Denna restaurang rekommenderas i varenda artikel om Totnes, men det är så långt från lätt och italiensk som man kan komma. Som hörs på namnet är de specialiserade på paj, äkta engelsk paj. Jag hade aldrig provat någon sådan tidigare, och nu är det väl knappast någon mening att prova på något annat ställe, för så här gott blir det inte. En väldigt trevlig föreståndare i baren lovade också att han skulle fixa plats åt mig ifall jag hann komma tillbaka under de dagar jag var kvar i Totnes.

Pie Street Steak and Blue Cheese och en Hunts Misty Maid Cider. Det godaste jag ätit sedan…lunch dagen innan. 😝

Väldigt mätt och nöjd rullade jag sedan nerför huvudgatan, över bron och upp till boendet igen.

Detta inlägg är en rekonstruktion då jag och WordPress tillsammans lyckats förstöra ett gäng av mina inlägg från resan. Andra hade jag åtminstone kvar text som utkast, men det här var puts väck. 😢

Dartmoooore

Posted on 2019-07-11 by Lizzan

Vissa dagar skulle man vilja spola tillbaka från början och uppleva igen och igen och igen. Idag var en sådan dag. Hade bokat en guidad tur, The Hound of the Baskervilles Tour med Unique Devon Tours. Det hela går ut på att man följer i fotspåren på Arthur Conan Doyles besök till Dartmoor för att se varifrån han hämtade inspiration till detta fantastiska Sherlock Holmes-äventyr.

Jag var utcheckad och klar och stod utanför hotellet och väntade när Mark från Unique Devon Tours dök upp och undrade om jag var jag. Och det var jag ju. Fick hjälp med resväskan (som har fått en spricka, snyft!) och sedan åkte vi iväg. Hade fått höra av Alex som äger bolaget och skötte bokningen att Mark var en riktig gentleman, och det stämde verkligen. Öppnade dörrar och alltihopa. Eller så var han bara rädd om bilen. 😝

Vi började vid kyrkan i Ipplepen, där flera Baskervilles ligger begravda. Jo, de fanns på riktigt, och Conan Doyle blev skjutsad runt Dartmoor av Henry Baskerville. Han blev även vän med Robert Duins Cooke, som visade honom runt tillsammans med Bertram Fletcher Robinson. Duins Cooke är dessutom ägaren Alex farmorsfar. (Great grandfather, i alla fall, jag kan ha misstagit mig på far- och mor-leden)

Vi åkte sedan vidare till Ashburton där vi hittade Henry Baskerville själv, och huset han bodde i. Tydligen går det nu att hyra som Airbnb, så det är något att fundera över till nästa resa. Vi hittade även Moor Chocolates, som precis som det låter är en chokladbutik. Väldigt trevligt, och gott!

På väg mot vårt lunchställe stannade vi även till vid en bro över floden Dart, och ett snabbt fotostopp i Ponsworthy. Utan direkt relation till storyn, men ser ni bilderna förstår ni. 😁

Lunchen intogs på den å så charmiga Rugglestone Inn. Stället är visst alltid fullt om man inte bokat bord, så har ni vägarna förbi så boka! Väl värt det, då det inte bara var mysigt utan också fantastiskt god mat.

Fiskkakor med mozzarella och supergoda potatisklyftor. Nom!

Rugglestone från uteserveringen, dvs trädgården.

Mer än mätta och belåtna åkte vi så upp på öppna Dartmoor, genom smala slingrande vägar tills vidderna bredde ut sig åt alla håll. Vi såg ponnyer, stenkors och en ”clapper bridge”, så kallad efter ljudet av boskapens hovar mot stenen. Bredvid fanns en modernare bro som också var fin. Vi såg två damer som satt vid varsin bro och målade av landskapet vid den andra.

Stenkors. Munkarna använde dessa som vägmarkörer för att hitta över Dartmoor.

Bron från andra hållet, med andra bron i bakgrunden, och någon underlig figur uppepå. (Visst ser jag liten ut?)

Mark hade berättat om hur tjuvligor slår till mot parkerade bilar uppe på Dartmoor, och att han inte sett till en enda polis däruppe på hela säsongen. När vi sedan såg en motorcykelpolis följt av en polisbil bara en liten bit bort nämnde jag att jag trodde de förföljde mig. Jag såg nämligen tre poliser utanför mitt hotell igår kväll, men de verkade inte vilja mig något. Dock styrde Mark direkt mot Princetown och Dartmoor-fängelset, som Selden i Baskervilleberättelsen har flytt ifrån. Och dörren var öppen…

Entré till Dartmoors fängelse i Princetown, mitt på heden.

…men han körde bara förbi. Tills vägen tog slut, vid Fox Tor Mire, förebilden för Grimpen Mire i boken. Ett område där man absolut inte kan gå säkert, ett felsteg och så sjunker man ner i träsket. I alla fall om det regnat på sistone. Nu har det varit såpass torrt att det förmodligen inte var någon större fara, men vi gick inte dit ändå. Älskade dock landskapet och stillheten där, och passade på att få en bild av Mark där också. Han är nästan en professionell fotograf, och det var toppen att inte behöva instruera honom i hur man använde en kamera. Istället var det jag som fick en massa tips på bra vinklar och ställen att fotografera från.

Mark, the Man on the Moor, med Fox Tor Mire i bakgrunden.

Vi åkte tillbaka upp på Dartmoors höjder och hittade strax ännu fler ponnyer. De har lärt sig att bilar och turister är bra grejor, så de kan få för sig att blockera parkerade bilar tills man ger dem något gott. Listiga kusar! Tyvärr leder det också till att de söker sig till vägarna där de lätt blir påkörda. 😔

Tidigare på dagen hade vi hoppat över en av de största pusselbitarna till Baskerville-storyn då vi ändå skulle åka förbi ganska nära på väg till mitt nästa boende, så nu begav vi oss ditåt. Och hamnade mitt i ett trafikkaos. Devon-style. 😁

Till slut kom vi dock fram till Holy Trinity Church i Buckfastleigh. Låter väl som ett tjusigt, trevligt ställe? Det visade sig dock ha en mörk baksida. En man vid namn Richard Cabell (även kallad Dirty Dick) hade på 1600-talet sålt sin själ till djävulen. Det gick rykten om att han mördat sin fru Elizabeth och att han höll på med allsköns djävulskap. Det sägs att när han begravdes så kom ett pack helveteshundar springande över heden och samlades vid hans grav. Man kan lätt se hur en sådan historia kunde ha inspirerat Conan Doyle till att skriva det han gjorde. Cabells grav är dessutom ingen vanlig historia, resten av församlingen var så rädda för honom att en tjock stenskiva lades över hans grav, och den byggdes sedan in i ett mausoleum. En av väggarna består av järnstänger som skulle hindra hans ande från att ta sig ut. Dock slutar inte historien där. Cabells anhängare och djävulsdyrkare anlade en brand 1849 som förstörde kyrkan där han var begraven. Den återuppbyggdes, men blev bombad under andra världskriget. De byggde upp kyrkan en gång till, men 1992 blev den återigen utsatt för ett attentat och brann ner. Nu står den där som ett skal, men har fortfarande en präst och det går att gifta sig där. Huruvida det bådar gott eller ont för framtiden törs jag inte sia om. Ärligt talat kändes det lite kymigt där…

Holy Trinity från insidan. Luftigt är det i alla fall.

Efter Holy Trinity åkte vi till Buckfast Abbey, precis i närheten. Större motsatser bland religiösa byggnader känns svårt att tänka sig, i alla fall när båda är kristna. Detta är en mycket mer modern kyrka, och dessutom är den hel. Varken jag eller Mark är religiösa av oss, men lite av en sådan känsla kan jag ändå få i sådana här byggnader. Som att religiositeten hos de som uppfört den smittar av sig, på något sätt.

Buckfast Abbey. I ljus som Mark beskrev som det bästa han sett här på länge.

Enormt ”fönster” av tjocka glasbitar. När solen lyser in här på morgnarna är det tydligen alldeles magiskt.

Sedan var dagen över och Mark släppte av mig vid mitt nästa boende. En varm och ganska kvav dag, men jag skulle ändå gärna gjort det igen och igen och igen. Inte nog med trevligt sällskap och fantastiska vyer, ljuset lämpade sig dessutom perfekt för fotografering. En vanlig dag kanske jag plockar in 15-20 bilder på iPaden för att kolla igenom och bearbeta, idag blev det över 70. Det kallar jag en bra dag. 😁

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Monthly Archives: juli 2019