Monthly Archives: augusti 2019

Londondagar

Posted on by

Det här får bli två-i-ett, då jag haft alldeles för fullt upp med att ta det lugnt för att orka blogga. Har definitivt utnyttjat den stora, supersköna sängen till att ha två morgnar utan väckarklocka, speciellt som hotellet serverat frukost till 11 på fredagen och 12 på lördagen. Då jag är med i deras kundprogram har jag dessutom fått frukost på köpet. Kontinental frukost, ”bara”, men det har passat alldeles utmärkt efter en månad med ägg, bacon, korv och bönor. Och svamp, och tomat, och te, och toast och marmelad. Orkade aldrig ens prova hela frukosten på Cornerways, jag var så less. Lite frukt, en rostad macka med salami och ost och croissant med nutella var en skön omväxling.

Fruktost.

På fredagen började jag med att sticka till det jättestora köpcentret för att se om jag kunde hitta en ny resväska. Kollade lite snabbt på Tumi, men ingen där brydde sig så jag gick vidare. En sån där skönhetsshop lurade på mig en gratis provprodukt och när de såg att jag log – för det gör ingen i London – trodde de att de skulle kunna lura på mig mer. Fick ena handen skrubbad av en ansiktsskrubb, som ordinarie kostade 135 pund. Typ 1600 kronor. Men då skulle jag i alla fall få tonern på köpet. 🙄 Alldeles för mycket pengar för något *jag* inte tyckte jag behövde, men som expediten förstås tyckte, vilket han i alla fall sa utan att det lät som en förolämpning. Men när jag var på väg att gå säger han, ”okej, du kan få den för 35”. 100 pund billigare. Undrar just hur stor marginal de har på grejorna. Som sagt tyckte jag inte jag behövde någon, så jag nobbade ändå. Har väl lärt mig lite av att jag gick på samma grej hos Sakaré i höstas. 😝

Hittade sedan till Samsonite. Och de hade 50% rea på vissa väskor. Och andra (förstås) som var alldeles underbart turkosa. Efter att ha kollat runt lite själv fick jag hjälp av en expedit och valet föll till slut på den på rea. Även om den var en urtråkig guldig färg med bruna detaljer. Guld och brunt är inte riktigt lika illa som rosa, men nästan…🙄 Nåja, får väl sätta dit ett överdrag om jag illtrivs med den, fick i alla fall betala bara hälften av 6500 så borde ha mycket väska för pengarna. Den visade sig även vara lite större än min förra…oooops. 😝

Gammal och ny. Hade inte *tänkt* köpa större väska…🙄

Gick en sväng på Lush för att hitta något att fylla väskan med och sedan till Nandos för att fylla magen. Dock var det fler än jag som tänkt så, så det var rejäl kö. Jag hade en tid att passa för klippning senare på dagen och började undra om jag skulle hinna. Mitt i maten undrar dessutom bästa Klaudia om jag kan komma reda 16, en timme tidigare….mja, kan bli lite svårt. Hade tagit en till mediumstark kyckling och det var absolut lagom. När den var slut gick jag tillbaka till hotellet och lämnade resväskan, sedan direkt iväg igen.

På något underligt vis lyckades jag dessutom komma fram bara någon minut efter fyra. Salongen ligger i Hounslow, ett område jag tidigare inte haft anledning att besöka. Noterade på väg från tunnelbanan att tempot verkade betydligt lugnare där, men tydligen var det inget ställe man skulle gå själv på kvällen. Det var jättekul att träffa Klaudia igen, och jag blev lika nöjd med klippningen som vanligt.

Hon hade sedan bokat bord åt oss på restaurangen där hon också jobbar, ett skandinaviskt ställe som heter Gård, nära Heathrow. Hon hade förstås stenkoll på menyn och tog sina favoriter, medan jag valde sparris till förrätt och lax till huvudrätt. Det kanske låter trist att åka till London och äta svensk mat, men såhär i slutet av resan när man blivit less på pommes passade det perfekt. Speciellt när det var så hög klass på maten som det var här. Varenda tugga var delikat. Klaudia fixade oss också en varsin av hennes specialdrink, som också var riktigt god. Tror inte det finns nåt som den där tjejen inte kan. 😋

Sparris, lax och glass. Och en absolut Klaudia. 😋

Kvällen gick väldigt fort, men till slut var det dags att åka mot hotellet igen. Buss, tunnelbana och buss igen och så var jag ”hemma”. Och där var det party – massor med folk som skulle till baren. Eventuellt någon kändis också, men jag stannade inte för att kolla. Mitt rum var i totalt andra änden av byggnaden (dvs låååååååångt bort), så musiken störde mig inte alls.

Tog en till sovmorgon på lördagen och åt frukost sådär vid 11. Såg vilken kö det var till utcheckningen och ändrade min taxitid till 10:30 istället för 11:00 dagen efter.

Efter lite velande gick jag ut till Goldhawk road, en gata med MASSOR med tygbutiker. Jag gick in på den ena efter den andra innan jag till slut hittade något jag ville ha till ett vettigt pris på den sjunde. Och då hade jag bara kollat på ena sidan gatan. Det fanns minst 8 till på den andra sidan. Nöjde mig dock med det och gick tillbaka till hotellet för att lämna påsen. Den egentliga planen för dagen var att åka till Greenwich och kolla på Cutty Sark, för jag saknade havet och alla båtarna. (Saknade dock inte sjösjukan)

Tänkte det kunde bli ett par icke-diskreta byxor av den här. Eller så blir det något annat. 😁

Tunnelbanan var dock inge rolig. Det var kanske 25 grader uppe på marken och det var både varmare och väldigt instängt på Central Line som jag skulle ta till Bank där jag skulle byta till DLR. Det hade varit bekvämare på Piccadilly Line dagen innan, så jag var inte riktigt beredd, även om jag hade vatten med mig.

Bank är ju alltid en….spännande….station att försöka navigera sig igenom, men tyckte inte jag behövde gå så enormt långt genom labyrintgångarna innan jag hittade DLR-tågen i alla fall. Men på tal om sjösjuka var de väldigt skakiga…tågen alltså, inte labyrinten. Gillade dock utsikten över Docklands och Canary Wharf. Det kanske inte är ”klassiskt London”, om det nu finns något sådant, men gillar de gamla lagerbyggnaderna i kontrast till enorma skyskrapor i glas och metall. Och Limehouse basin, med alla kanalbåtar. Sedan åkte vi under floden och stannade i Greenwich.

Där hade de matmarknad, med massor av gott att välja bland. Tog en tysk Frankfurter med bröd då jag hunnit bli riktigt hungrig igen. Gick sedan in på Cutty Sark, som jag av någon anledning blivit tårögd av så fort jag såg henne. Även om jag inte visste det då, så har hon varit stationerad i Falmouth, så mitt undermedvetna kanske fick en hälsning därifrån. Ljudguiderna var slut, så jag gick bara runt och läste infoskyltar. Och fotograferade lite, förstås.

Cutty Sark i Greenwich.

Det var ganska mycket folk, men inte knökfullt. Intressant att se och läsa om detta fina skepp som på sin tid var det snabbaste på haven, när hon bland annat fraktade te från Kina till England. Dock var det varmt och kvavt under däck och inte mycket bättre ute i det fria. Kände till slut att orken tröt och att jag behövde något svalkande.

Lite vyer från skeppet. Nere till vänster är en modell av hur hon ser ut med fulla segel.

Lite detaljer och vyer under skeppet. Det finns öven en samling galjonsfigurer. Den vita i mitten är den som satt på skeppet från början, nu sitter det en reproduktion av henne där.

Gick ut från skeppet och letade efter glass. Råkade ta en omväg om Old Royal Naval Yard som är en av de vackrare byggnaderna i Greenwich (och som också varit med i bland annat Poldark). I alla fall när det inte pågår reparationer…🙄

Det här hade kunnat vara en betydligt finare bild. 😂

Sen blev det en väldigt välbehövlig dubbel kulglass. Dock ska jag påminna mig själv om att jag inte gillar ”black cherry”, för jag tror det är tredje gången jag provar det nu för att det låter gott. Citronsorbeten passade dock betydligt bättre. Köpte sedan en ny flaska iskallt vatten som jag kramade medan jag gick ner till tåget därifrån. Virra igenom Bank, hitta Central Line, åka till Shepherd’s Bush. Gick in på Waitrose för att köpa lite snacks till kvällen och lite matsouvenirer – hade ju plats i väskorna nu. 😝 Det blev bland annat senap och nandossås.

Hade ju ”lyxpaket” på hotellet lördag till söndag och då ingick en roomservice-måltid. Menyn var inte jätteinspirerande, men beställde en hamburgare och en cider. Man kunde beställa via surfplattan som fanns på rummet, men i alla fall ringde de upp för att bekräfta ordern. 🙄 Jag som trodde jag skulle få slippa prata i telefon. Nåja, det skulle ta 25 minuter, vilket lät helt okej.

Hörde sen en väldigt tyst knackning på dörren, och där var maten. Fick den inburen och satte mig för att äta. Fel dryck, hade fått öl istället för cider, även om den var Curious den också. Fick ringa upp roomservice igen och be dem fixa. Samma timida knackning en stund senare, där står snubben utan cider. Frågade om han skulle komma med den sen – ”ehmmm…probably?” Fick förklara igen (det var inte han jag pratat med på telefon) att jag beställt cider men fått öl och då gick han iväg för att hämta. Nämnde jag att mitt rum var i helt andra änden av hotellet? Det tar säkert 2-3 minuter att gå åt ena hållet, så det tog ett tag innan jag fick min cider. Och då var den inte ens särskilt god. 😂 Burgaren var okej, men de hade någon inlagd lök på som smakade mest bara socker som inte var någon hit. Skrapade bort det och åt resten. Nåja, för bara något pund mer än normalpris för rummet fick det väl duga.

Grön – rätt, röd – fel. Och en skattkista att ha i badet.

Tappade sedan upp ett bad, då jag hade badkar, och hade köpt en lyxig badbomb på Lush. Badkaret var stort och långt, men inte särskilt djupt, så jag fick i alla fall inte magen under vattnet. 😝 Badbomben, Pirates of the Carrageenan, var dock supermysig. Varm och härlig doft, och vattnet blev alldeles djupgrönt med guldskimmer. Lade även en ansiktsmask innan jag klev upp och fortsatte kolla på Poldark – femte säsongen har ju börjat här i Storbritannien, och med engelskt IP kunde jag kolla via BBC iPlayer. Dock orkade jag inga snacks, så de ligger i resväskan. 😝

Ingen sovmorgon på söndagen, men lite lugnare än mina tidigare resdagar i alla fall. Åt frukost strax efter 8, gick och packade och tyckte det var väldigt trevligt att ha så gott om utrymme. 😁 Hade ju bokat taxi till flyget 10:30, så döm om min förvåning när chauffören ringer 9:52 och säger att han redan står och väntar. Alltså hallå. Han fick vänta en stund till, kan jag säga. Som tur var var det i alla fall ingen kö till utcheckningen, och allt funkade med att roomservice-maten skulle ingå, och drickan blev borttagen från notan också. Öl eller vin skulle ingå, men det borde ju gälla cider också, speciellt med allt strul.

Vid tio över tio var jag i alla fall ute vid taxin och vi åkte iväg. Var framme på Heathrow i god tid och även om det var lång kö till säkerhetskontrollen gick resten smidigt. Städningen på toaletterna hade dock försämrats…🙄 Handlade mig lite dunderpiller mot värk på Boots och kollade sedan var jag ville äta lunch. Blev plötsligt sugen på asiatiskt men inte sushi, och naturligtvis fanns det ingen sådan restaurang där. Men när jag kollade menyn på sista brittiska stället på övervåningen hittade jag – Kung Pao Chicken. Favvorätten, i alla fall när jag gör den själv. Provade två sorters lemonad till, men tyckte maten var lite för mild. Och för lite sojasmak. Men annars var det gott och lagom mycket. Och gammaldags lemonad är bättre. 😁😋

Kung Pao Chicken och två lemonadare.

Väl på planet blev jag som vanligt lätt deprimerad av att vara omgiven av svenskar igen. Besättningen var dock brittisk, vilket hjälpte lite. Och på Arlanda var det mest bara att pinna på från en gate till nästa, även om jag hann äta en smörgås också. Bara för att märka när man kommer fram att planet är försenat. 🙄

Till slut landade vi nästan en timme för sent. Bägge väskorna var dock med och jag kände till och med igen den nya. Mamma mötte mig på flygplatsen och skjutsade hem mig, nu är väskorna uppackade och en del av tvätten har fått ”priority boarding” till tvättmaskinen imorgon. Och då ska jag på jobb…slipper ju sitta hemma och ha tråkigt i alla fall. 😂

Kändes rätt okej att komma hem ändå, när det ser ut så här, och luften är ren och fräsch. Men ingen hade bäddat sängen åt mig…😔

Slut på lugnet

Posted on by

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Poldark-land

Posted on by

Sista dagen i Cornwall, och jag hade egentligen alldeles för mycket kvar att göra. Minack theatre och Porthcurno hade jag inte hunnit med, inte heller någon vandring bland de gamla stenmonumenten. Men det viktigaste kvar på listan, som inte ens fanns med på listan när jag började planera resan eftersom jag då inte sett Poldark, var en vandring längs med kustleden från Levant-gruvan till Botallack. Båda de har varit inspelningsplats för serien, som Tressiders Rolling Mine och Ross Poldarks egen Wheal Leisure.

I samma område finns ett gruvmuseum som jag åkt förbi med bussen några gånger tidigare. Då vädret på morgonen var lite grått och regnigt tänkte jag att det kunde vara ett bra ställe att börja på. När jag kom fram sken dock solen och att gå ner i en mörk gruva kändes inte så lockande. Istället åt jag lunch och köpte lite souvenirer innan jag började gå längs leden. Eller gå och gå, gick kanske 10 meter i taget innan jag stannade för att fotografera. Insåg dock att det skulle ta väldigt lång tid att gå 3,5 kilometer på det viset, och även om sista bussen skulle gå efter 10 på kvällen kanske det var bra att öka takten lite.

Staty vid infarten (och busshållplatsen) till Geevor Tin Mine.

Geevor. Vad som är vad har jag ingen aning om eftersom jag aldrig gick in.

Vy nedanför Geevor, där Levant-gruvans område börjar.

En liten skorsten. Ibland är det faktiskt bra med personer med i bild.

Strax efter att jag hade gjort det kom jag fram till Levant-gruvan. Tänkte bara titta in där lite snabbt, men när jag löste biljett fick jag höra att en guidad tur precis skulle börja, så jag hakade på den. Det tog lite drygt 1,5 timme….japp, snabbkoll var det…😂 Men det var väldigt intressant. Det man ser av gruvan uppe på land är i stort sett ingenting. Under jorden och havet (i det här fallet) går gruvgångarna först ner en halv kilometer, sedan ut till havs lika långt. Utifrån översiktsbilden och guidens berättande kan jag tro att det är minst en mil gruvgångar under husen man ser.

500 meter ner och 500 meter ut under havet går det gruvgångar här. Det gröna som inte är gräs till höger mitt i bilden är tecken på att det finns koppar i marken och var något gruvspecialisterna letade efter.

Översiktsbild över Levant-gruvan.

I turen ingick en visning av en av gruvgångarna, dock en av de stora fina gångarna som bara fanns nära marken där många behövde passera varje dag. Vi fick även se när de körde en ”beam engine” som drevs med ånga och användes för att frakta upp materialet nedifrån gruvan till marken. Den togs ur drift när gruvan stängdes 1930 men har på senare år restaurerats och visas nu upp för besökarna.

Detaljer från Levant. Överst vänster: badkar för gruvarbetarna att ta ett varmt bad i efter sina pass; uppe, mitten: kylningsdamm för ångmaskinen som drev den gröna konstruktionen som i sin tur drev ett svänghjul som var sammankopplat med trummorna nere till höger. Runt dem var virat rep som lyfte eller sänkte behållare att lasta gruvmaterialet i. Nere, vänster: huset som denna maskin står i.

Tillbakablick över Levant-gruvan.

Köpte mig sen en glass (jag har varit duktig på att äta glass på denna resa) innan jag skulle vidare mot nästa gruva, och höjdpunkten, Botallack. Hittade inga skyltar om någon kustled, men gick i rätt riktning på en stig/led som såg riktigt rejäl ut. Enligt kartappen var det inte den jag *borde* har varit på, men den här gick närmare vattnet så jag gillade utsikten. Efter ett tag blev den dock ganska smal, och till slut insåg jag att det nog inte var en stig jag borde gå på, speciellt inte med ganska mycket packning.

Det här tyckte jag var helt okej…

…och det här var mer än okej…

…men här började det kännas för läskigt…

…så jag vände tillbaka.

Vände och fick gå tillbaka typ hela vägen innan jag kom upp på en nästan väg-aktig stig åt samma håll. Ångrade mig inte alls att jag tagit den extra svängen, dock. Efter en stund delades vägen i en ”byway”, som var vägen, och en stig som inte var helt olik den jag börjat gå på innan. Dock smalnade inte denna av. Hade mer andnöd av utsikten än backarna, och då var jag inte ens framme vid den bästa biten än.

Följde man de här markörerna var det mycket lättare. Men också tråkigare. Och vad vore en vandring utan Lizzan som yrar runt?

Till slut kom jag dock upp på en höjd och ner på en spets och såg folk på en annan, lägre klippspets mittemot mig som stod och fotograferade åt mitt håll så jag anade vad jag hade under fötterna. Dock kunde jag inte se dem därifrån jag var – eller snarare så vågade jag mig väl inte så nära kanten. Gick upp till stigen igen och runt ”hörnet”, och där var de. Crowns engine houses. Inte bara inspelningsplats för Poldark, utan tjusiga i sig själva också. Började nästan grina när jag såg dem. På något vis var den här dagen ungefär lika känslosam som när jag var i Cardiff Bay första gången och såg inspelningsplatser för Doctor Who och Torchwood, trots att jag inte skulle kalla mig lika mycket av ett Poldark-fan. Det måste ha att göra med att det är så vackra omgivningar istället.

Trianguleringsmarkör. Tittar man noga på de två sista bilderna nedanför kan man se den här uppe på toppen av klippan.

Vy från lite nedanför trianguleringsmarkören.

När jag kom så långt att jag kunde titta ner på de där fotograferna jag sett tidigare så jag också hur mycket *ner* det verkligen var. Och till att börja med hittade jag inte var stigen började för att ta mig dit. Såg sedan en pappa och en 5-6 årig dotter traska nerför backen och gissade att det måste vara bästa stället. De vände om på en liten platå innan den riktiga spetsen där det även satt en tjej och fotograferade. Pappan verkade inte tycka att stigen vidare såg nåt vidare ut, i alla fall inte i sällskap av dottern, så jag stannade också till en stund. Hon som satt där och fotade var visst ute med fotograf-gruppen, men pallade inte att gå ner till resten av gänget då hon hade höjdskräck. Dock var det där nerifrån man skulle få bästa bilderna, sa hon.

Där de tar gruppfotot är där jag pausade på väg ner. Bakom dem är udden där man får bäst foton. Tydligen.

För att komma vidare var det en liten brant ned till en relativt smal ås innan det blev bredare igen, och ärligt talat kände jag mig mer nervös över branten än den smala biten. När jag såg att det gick att gå en lite mindre brant omväg ner bestämde jag mig för att testa. Det var ju i alla fall bredare än stigen jag tagit fel tidigare. Gissade dock att jag inte heller skulle gilla utsikten, så jag stirrade ner på stigen och fötterna och följde efter ett gäng på tre grabbar som nästan halvsprang över. Och hon hade rätt. Jag föredrog definitivt bilderna från den udden. Och trots alla fotografer där var det inga problem att få fri sikt mot husen.

Klassisk gruvbild på Crown Engine houses.

Sen skulle man då upp igen. Min stegräknarapp säger att jag gått uppför motsvarande 33 trappor igår, och jag gissar att runt hälften var i den backen. Flåsade rejält när jag kom upp, men annars var det inte så hemskt. Gick vidare mot Wheal Owles som är ett av de stora husen uppe på backen.

Wheal Owles, på sniskan…

…och framifrån.

Bästa bilderna tyckte jag dock att jag fick från det andra huset, med Crown-husen i bakgrunden. Någon av dessa kommer nog att bli omslag på nästa bok.

Har svårt att bestämma mig för om jag gillar den här…

…eller den här bäst.

På något mirakulöst sätt lyckades jag sedan slita mig därifrån, gå upp till byn Botallack och hitta till busshållplatsen med sådär en minuts marginal tills bussen hem kom strax efter 18. Hade då gått lite drygt en mil redan, och var jättehungrig. Hade inte heller något planerat matställe, så jag hoppade av bussen lite tidigt och började vandra runt i Penzance på jakt efter middag. Det var jag inte ensam om, det var mycket folk överallt. Fick till slut ett bord i ”trädgården” på Turk’s Head, som ska vara den äldsta puben i Penzance. Trädgård var att ta i, det var bord under parasoll på en bakgård utan växter, men det var någonstans att sitta. Hade blivit varnad att det kunde ta lång tid med beställningen då det var fullt upp, men det gjorde mig inte så mycket. Beställde en cajun chicken-burgare som var helt okej, varken toppen eller usel, så ganska lik mitt intryck av Penzance som helhet. 😝 Charmig pub, dock, men dåligt ciderutbud. Tror de hade fler svenska cidrar än lokala. 🙄