Alla gissningar som jag fick in på förra inlägget hade rätt – idag var det dags för Stonehenge! Jag hade bokat en busstursbiljett från Salisbury igår kväll och bokade tåg dit idag när jag visste vilket jag skulle hinna med. Hade jag varit lite mer morgontrött hade det blivit några pund billigare, men det kändes bra att ha extra gott om tid. Tågresan gick genom vackert, engelskt landskap med böljande kullar och pittoreska byar. Bradford-on-Avon som var första station efter Bath såg helt ljuvligt ut.

Efter ungefär en timme var jag framme i Salisbury och hittade lätt till rundtursbussen som gick direkt utanför tågstationen. Jag var först i kön som klarade av trappan till övervåningen och tog förstås en av platserna längst fram. Vi startade resan med att hämta upp några till i Salisbury centrum, och fick se lite av staden längs vägen. Den såg också väldigt trevlig ut och är nog värd ett besök till.

Efter ungefär en halvtimme var vi framme vid besökscentret vid Stonehenge. Det fanns två sätt att ta sig till stenarna, antingen med en skyttelbuss eller med sina egna två fötter. Busschauffören sa att det skulle ta 15 minuter att gå, men damen i kassan sa att det var 2 kilometer och tog en halvtimme. (Samma busschaufför fick frågan om hur långt det var att gå till tågstationen från busshållplatsen i stan när vi kom tillbaka, då sa han att det också var 15 minuter. Hade god lust att fråga om han inte menade en halvtimme. 😝) Jag åt upp resten av min frukostmacka medan jag funderade på hur jag skulle göra och laddade ner audioguiden som app på telefonen. Gick sedan fram och kollade på en karta som fanns utanför besökscentret och då kom en guide och frågade mig om jag tänkt gå ut. När jag svarade ja beskrev han tre olika alternativ varav den längsta skulle ta cirka 40 minuter men som också var den mest intressanta. Det köpte jag direkt. Kände dels för att få sträcka på benen ordentligt i lantligt landskap istället för på kullerstenar, och dels kände jag att ett sånt här stort monument ska man inte stressa iväg till. Bättre att ta det lugnt och närma sig försiktigt, gradvis.

Började med att följa bussens väg en liten bit, innan jag vek av genom en grind och över ett fält. Mellan två skogsdungar fanns det första monumentet jag såg för dagen, ”Stonehenge Cursus”, en 100 meter bred och 2,74 km lång sträcka som kantas av diken och motsatsen till diken. Den beräknas vara byggd för 5400 år sedan. 1000 år senare byggdes en begravningshög i den västra änden som kan anas på bilden nedan.

Följde cursusen en bit till jag kom till en samling andra begravningshögar. Dessa var mycket tydligare och låg i en linje bredvid cursusen. De låg även så de överblickade Stonehenge, som jag lite tidigare kunnat börja se i fjärran.

Sedan var det bara att gå ner mot vägen och visa upp biljetten för att komma in på Stonehenge-området. Följde man ljudguiden som jag gjorde fick man gå runt stenarna medsols, vilket också innebar att man började ganska långt ifrån dem och kom närmare och närmare.

Jag tog förstås gott om tid på mig att gå runt det hela, dels för att lyssna, dels för att fotografera. Det var varmt i luften men blåste ganska friskt så det var helt okej att ha jackan på. Börjar bli så kräsen med kamerainställningar och komposition av bilder* att det inte är helt lätt att be någon annan ta foto av mig, men när stenarna mest såg ut som smågrus i iPhonens kamera haffade jag till slut en kille med ännu större kamera och frågade om han kunde hjälpa till. Det blev ju rätt bra i alla fall.

*Menar inte att det jag gör alltid blir bäst, eller ens bra. Men det blir som *jag* vill. Oftast. 😝

Jag gillade konceptet med att ha ljudguiden som en app i min egen telefon och kunna använda mina egna hörlurar för att lyssna. Dessutom innebär det ju att man kan lyssna om och lyssna vidare nu när man åkt därifrån – jag har långt ifrån fonografiskt minne för sånt jag hör så det kan vara väldigt användbart. Det jag dock inte gillade var att så snart man gjorde något annat med telefonen så hoppade appen tillbaka till startsidan så man fick välja språk, tur OCH ställe igen innan man kunde lyssna vidare.

När jag gått runt hela cirkeln var jag ganska trött efter allt stå och gå och tog därför skyttelbussen tillbaka till besökscentret. Tittade runt en del i shoppen och fick med mig lite därifrån också innan jag köpte en lunchmacka som jag åt ute. Det finns en utställning vid centret som ingick i biljetten, och ingick i bussbiljetten gjorde också ett besök på Old Sarum Castle på väg tillbaka mot Salisbury. Tanken var att jag skulle ha tittat på bådadera, men rygg och fötter sa ifrån. Åkte istället tillbaka till Salisbury centrum och strosade runt pyttelite innan jag styrde mot tågstationen. Såg egentligen inte så mycket mer än katedralen från utsidan, men den var å andra sidan häftig nog.

Det *var* faktiskt bara 15 minuters promenad till tågstationen så jag var där i god tid till tåget. Resan tillbaka var lika vacker som på vägen dit, och till på köpet såg jag en sån där kalk-häst långt uppe på en kulle. Tror det var någonstans mellan Westbury och Trowbridge.

Väl tillbaka i Bath hade jag tänkt gå på the Stable igen då det inte finns något sådant i London och det blir länge till nästa gång. Mer än en vecka, i alla fall. När jag började närma mig såg det dock inte öppet ut, vilket bekräftades av skylten på dörren – stängt för underhåll. Jag kan hålla med, det kunde behövas, då toaletterna inte var jättefräscha när jag var där innan. Men å andra sidan har de haft 2 år typ utan kunder då de kanske hade kunnat göra sådant – eller så fick de inte ens gå hemifrån. Eller så är det först nu när folk kommer ut igen som det märks att det behöver göras lite upputsning. Provade en annan pizza-restaurang som skulle ha prisbelönta pizzor, men de hade inte plats för mig. 😔 Funderade på att ge burgarstället en chans till och äta på rummet, men såg sedan Las Iguanas skylt och tänkte jag kunde ju testa där i alla fall. De hade plats för mig och någon till, men sen började de också skicka iväg folk. Istället hade de slut på mat. 😝 När jag sa vad jag ville ha fick jag höra att det var slut just nu. Det och det och några saker till var också slut…men till slut hittade jag något på menyn som faktiskt fanns, och det var gott också – en kycklingburgare.

Imorgon är det dags att lämna Bath för London. Har trivts bra här då det är en vacker stad, men jag hade nog inte behövt vara här så länge, speciellt inte med så lite inbokat. Hotellrummet har också funkat fint trots att det är rätt litet. Största problemet är väl att det blir så enormt varmt och fuktigt när man duschat att det nästan känns som att man kunnat låta bli. 😝