Mot Cardiff

Resdag nummer 2. Sov inte jättebra eller jättelänge på hotellet, även om sängen var mer bekväm än jag först trodde. Kranvattnet var inte drickbart, så det var tur att jag fyllt vattenflaskan på Arlanda och inte druckit upp allt under gårdagen. Duschen var också intressant, hur jag än vred på kranarna så blev det antingen bara varmt eller bara kallt, tills jag till slut lyckades få det kallt med i alla fall en gnutta värme. Men så var det inte ett lyxhotell heller, utan bara 1 stjärna. Trots det kostade det över en tusenlapp för en natt – inte lätt att hitta något som är billigt på riktigt nära Paddington om man vill ha eget rum.

Hade inga större planer för förmiddagen, men funderade på att lämna väskan i receptionen och ta en sväng till Hyde Park för att fota lite och lära känna nya kameran. Lagom till att jag fått på mig solskyddskrämen började det dock att regna. I London. Medan jag var där. Ohyfsat. 😝

Satt därför kvar på rummet nästan till utcheckning och gick sedan iväg till Paddington, då jag inte var på shoppinghumör heller. Inte för att jag brukar vara det när jag har stora resväskan med mig. Tåget mot Cardiff skulle gå 13:18 och det gick fint att få ut min förbokade biljett ur biljettautomaten när jag kom dit strax före 11.

Självklart finns björnen Paddington på Paddington.
Och man kan också dela bänk med honom.

Visst är det väldigt trevligt när man väl är framme på sin destination, men jag är faktiskt väldigt förtjust i de här resdagarna också. Tycker det är härligt att bara kunna luta sig tillbaka (eller ut mot fönstret) på tåget, planet eller bussen och se världen swisha förbi. Kanske se något spännande som man skriver upp på listan för att besöka senare. Att sitta och vänta på stationen är kanske inte alltid lika spännande, i alla fall inte på Arlanda igår, där var det för lugnt. Och städarna verkade ha tagit semester, så mycket skräp som låg utspritt. Skillnad var det här på Paddington, här kom en städare och tog skräpet direkt ur min hand när jag ätit klart. Dessutom fanns det väldigt mycket mer att titta på om man gillar att spana på folk. Det är kanske inte min favorithobby, men det funkade bra för att fördriva ett par timmar till tåget. Speciellt det senaste året när allt känts så tråkigt har jag börjat uppskatta de som har en egen stil mer och mer. Jag kanske inte tycker det är snyggt, eller om det är snyggt så kanske det ändå inte är något jag skulle vilja gå runt i. Men de bryter monotonin, och många är långt ifrån tråkiga. För mig är de personerna ljuspunkter i annars gråa dagar, så stort tack till er om ni läser det här!

20 minuter före avgångstid dök tågets plattform upp på de gigantiska skärmarna, så det var bara att kliva ombord. Prick i tid började också resan mot Wales och Cardiff där jag ska spendera resten av veckan. När jag bokade valde jag ett ganska sent tåg ifall jag behövde göra något i London innan avfärd, och för att inte komma alltför tidigt till hotellet. Det var ju lite onödigt idag, speciellt som jag hann få meddelande att mitt hotellrum var redo redan innan tåget var det. Nu blir det betydligt lyxigare boende, då Cardiff i stort sett är slutsålt imorgon natt. Varför? Jo för att Rammstein ska ha show på Principality Stadium och jag har biljett dit. 😁 Det här hotellet har dock bara höjt priset för en natt till det tredubbla på torsdagen, till skillnad från det ställe där jag hade bokat in mig först. Där kostade torsdag natt 4,7 gånger mer än en vanlig vardag. Där lyckades jag dock inte ändra bokningen för att komma hit en dag senare, och enligt flera på Tripadvisor har de fått sina bokningar avbokade, ibland utan förvarning. Kändes klokare med annat boende även om det blev dyrare totalt.

Gillar verkligen att det går att se vilka platser som är bokade och vilka som är lediga på tåget.

Resan till Cardiff gick utan problem och det var heller inte svårt att hitta hotellet. Efter lite köande och strul med både mitt betalkort och sen med nyckelkortet kom jag in på mitt ”Superior Queen”-rum på översta och 10:e våningen. Stort och luftigt och med fungerande AC. Och från fönstret ser man ända bort till Cardiff Bay och havet. 🤩 Hade man råd skulle man ju faktiskt boka lite bättre hotellrum oftare. Inte nödvändigtvis dyrare hotell, men de bättre rummen på de hotellen man tar, just för utsiktens skull.

Insikt…
…och utsikt. Dock rejält inzoomad här.

Kunde ju naturligtvis inte spendera hela kvällen på hotellet, trots att rummet var fint, så jag traskade ut och letade rätt på favvorestaurangen Stable där de har pizza och cider. Tog en sväng på köpcentret intill innan jag faktiskt gick in och hittade en affär med massor med kläder jag ville prova – och de finns i min storlek. Men sparar provandet till imorgon.

Började dock bli hungrig så det fick bli pizza – en Boss Pepperoni – och en pint Rapscallion, Stables egna kolsyrade cider. Har provat den förut och den är riktigt bra. Enda problemet kanske är att den är lite stark på 6,5% och jag är i denna kategori en riktig lättviktare – även om det är svårt att tro. 😝 När pizzan kom frågade servitrisen om jag ville ha chili- eller vitlöksolja till. ”Yes please” svarade jag och hon undrade vilken av dem. Som att det går att välja…😱 Hon såg nog minen och kom strax därefter med bägge två. 😁😋 Pizzan och oljorna kunde idag ha fått varit lite starkare faktiskt, men Stables pizzakanter är baske mig de godaste nånsin. Så krispiga och bara helt underbara.

Nom nom nom
Skulpturmoj på torget utanför köpcentret.

Lite lullig och väldigt, väldigt lycklig gick jag sen tillbaka till köpcentret och handlade efterrätt på Hotel Chocolat. Varenda gång jag reser iväg säger jag åt mig själv att ta med någon tygkasse eller dylikt och varenda gång tycker jag när jag håller på och packar att det inte behövs. Och sen ångrar jag mig på första shoppingturen. 🤦‍♀️ Nu hade de som tur var riktigt fina kassar här, så jag kunde bära hem chokladen med stil. Och min stil – den är turkos. 😁

Kanske är det någon främling som blivit glad av att se mig också…😁

Till favoritlandet

Äntligen dags för semester igen! Resan till Bath och London i våras gjorde mig gott ända in i själen, och lindrade de flesta kvarstående symptomen efter min sjukdom och behandling förra året. Men för att vara på den säkra sidan kändes det bäst att ta en rejäl resa till och inte bara tro att man skulle vara botad. Skriver jag ”frisk” är det ändå ingen som tror mig. 😝

Med tanke på helvetesvärmen hemma var det dessutom inte en dag för tidigt. Jag sitter nu i ett ovanligt behagligt London där temperaturen är runt 19 grader, vilket passar mig alldeles utmärkt. Imorgon går resan vidare mot Wales och Cardiff med tåg. När jag bokade den här resan var tanken att jag skulle landa 17:00 på Heathrow och kunna ta tåget vidare samma kväll, men när SAS bokade om mig till att landa 20:00 och med den senaste tidens flygkaos i åtanke så bokade jag in mig på en natt i London först.

Det här flyget är enda avgången till Arlanda från Frösön just nu.

Planet från Frösön till Arlanda var ett gulligt litet propellerplan med hela 18 rader med 4 säten i varje. Själv fick jag perfekt utsikt från rad 8, men det blev inte svalare inne i planet för att de drog igång ”fläkten” utanför. Den trippen gick dock relativt enligt plan, vi var kanske några minuter sena iväg och lite mindre sena när vi kom fram.

Synd bara att fönstret var så dimmigt.

För att göra resan lite mer spännande kom jag på i taxin på väg till Frösön att jag glömt något väldigt viktigt hemma, så när jag väl kom till Arlanda var jag tvungen att gå ut till Sky City för att handla ersättning. Vilket förstås innebar att jag behövde ta mig igenom säkerhetskontrollen på Arlanda också när jag skulle in på terminalen igen. Kollade väntetiderna på Swedavias sida och såg att det skulle ta cirka 10 minuter i kontrollen längst bort i terminal 5, jämfört med över 20 i den närmaste. Nu tar det visserligen några minuter att gå längst bort också, men hellre röra på sig. Plus att jag misstänkte att det kanske skulle vara svalare där.

Hur som helst gick det finfint att komma igenom säkerhetskontrollen, och kön till passkontrollen var inte lång alls. Det medförde förstås att jag var inne i F-gate-området med 2 timmar tillgodo inför planerad avgångstid. Då fiket på Frösö flygplats var stängt var jag rejält hungrig så skulle leta mig någon mat – men det fanns inte mycket att välja på. Tråkiga sallader och tråkiga mackor. När jag var färdig med min tråkiga macka fick jag besked om att planet var försenat – från 18:15 till 19:00. Nåja, det var ju i alla fall lugnt och skönt i den änden av terminalen, och vips så var det dags för ”boarding” – eller i alla fall att få biljett och pass kontrollerat innan man kunde sätta sig vid rätt gate. Sådär en kvart senare kom det till och med ett plan, och 19:15 hade jag lyckats kliva på det också. Upp i luften kom vi dock inte förrän 19:45.

Vi hade en äkta britt (inte Britt) som pilot och han hade en god portion humor och pratade till oss före take-off. Tydligen hade han försökt ta sig hem hela dagen men haft problem med åska och annat och bara drabbats av förseningar. Han körde dock en fin rutt, där jag såg ett par öar som såg väldigt fina ut genom fönstret. En koll på kartan visade att de var Heligoland och att vi sedan precis som sist flög längs med Nederländernas kust innan vi svängde av mot London. Väl nära staden gjorde piloten också ett par extra svängar som gav oss extra mycket vyer över bland annat Canary Wharf.

Inflygning över England med utsikt mot Southend-on-Sea. En av mina absoluta favoritvyer, för det betyder att jag snart landar i STORBRITANNIEN. 🥳
Canary Wharf med sina skyskrapor nere till vänster i bild.

Landade en timme efter tidtabellen och var glad att jag inte skulle med något tåg vidare – förutom Heathrow Express in till Paddington, då. Passkontrollen gick betydligt snabbare än sist och för första gången fick jag faktiskt VÄNTA på min väska här på Heathrow. Men den dök upp till slut och jag kunde traska iväg till tåget. När jag kom till Paddington såg jag att jag faktiskt kunde ha hunnit med tåget till Cardiff också, men det kändes skönt att slippa resa några timmar till. Gick istället iväg mot Dolphin Inn där jag bokat rum för natten. Långt ifrån det lyxigaste stället jag bott på, men inte det minsta rummet heller. För en natt som skulle vara så billig som möjligt utan att tumma på alla bekvämligheter så kommer det säkert att duga. Trots att jag fick släpa min drygt 20 kilo tunga resväska uppför 2 trappor alldeles själv. Det blir i alla fall lättare att ta med den ner imorgon.