Till favoritlandet

Äntligen dags för semester igen! Resan till Bath och London i våras gjorde mig gott ända in i själen, och lindrade de flesta kvarstående symptomen efter min sjukdom och behandling förra året. Men för att vara på den säkra sidan kändes det bäst att ta en rejäl resa till och inte bara tro att man skulle vara botad. Skriver jag ”frisk” är det ändå ingen som tror mig. 😝

Med tanke på helvetesvärmen hemma var det dessutom inte en dag för tidigt. Jag sitter nu i ett ovanligt behagligt London där temperaturen är runt 19 grader, vilket passar mig alldeles utmärkt. Imorgon går resan vidare mot Wales och Cardiff med tåg. När jag bokade den här resan var tanken att jag skulle landa 17:00 på Heathrow och kunna ta tåget vidare samma kväll, men när SAS bokade om mig till att landa 20:00 och med den senaste tidens flygkaos i åtanke så bokade jag in mig på en natt i London först.

Det här flyget är enda avgången till Arlanda från Frösön just nu.

Planet från Frösön till Arlanda var ett gulligt litet propellerplan med hela 18 rader med 4 säten i varje. Själv fick jag perfekt utsikt från rad 8, men det blev inte svalare inne i planet för att de drog igång ”fläkten” utanför. Den trippen gick dock relativt enligt plan, vi var kanske några minuter sena iväg och lite mindre sena när vi kom fram.

Synd bara att fönstret var så dimmigt.

För att göra resan lite mer spännande kom jag på i taxin på väg till Frösön att jag glömt något väldigt viktigt hemma, så när jag väl kom till Arlanda var jag tvungen att gå ut till Sky City för att handla ersättning. Vilket förstås innebar att jag behövde ta mig igenom säkerhetskontrollen på Arlanda också när jag skulle in på terminalen igen. Kollade väntetiderna på Swedavias sida och såg att det skulle ta cirka 10 minuter i kontrollen längst bort i terminal 5, jämfört med över 20 i den närmaste. Nu tar det visserligen några minuter att gå längst bort också, men hellre röra på sig. Plus att jag misstänkte att det kanske skulle vara svalare där.

Hur som helst gick det finfint att komma igenom säkerhetskontrollen, och kön till passkontrollen var inte lång alls. Det medförde förstås att jag var inne i F-gate-området med 2 timmar tillgodo inför planerad avgångstid. Då fiket på Frösö flygplats var stängt var jag rejält hungrig så skulle leta mig någon mat – men det fanns inte mycket att välja på. Tråkiga sallader och tråkiga mackor. När jag var färdig med min tråkiga macka fick jag besked om att planet var försenat – från 18:15 till 19:00. Nåja, det var ju i alla fall lugnt och skönt i den änden av terminalen, och vips så var det dags för ”boarding” – eller i alla fall att få biljett och pass kontrollerat innan man kunde sätta sig vid rätt gate. Sådär en kvart senare kom det till och med ett plan, och 19:15 hade jag lyckats kliva på det också. Upp i luften kom vi dock inte förrän 19:45.

Vi hade en äkta britt (inte Britt) som pilot och han hade en god portion humor och pratade till oss före take-off. Tydligen hade han försökt ta sig hem hela dagen men haft problem med åska och annat och bara drabbats av förseningar. Han körde dock en fin rutt, där jag såg ett par öar som såg väldigt fina ut genom fönstret. En koll på kartan visade att de var Heligoland och att vi sedan precis som sist flög längs med Nederländernas kust innan vi svängde av mot London. Väl nära staden gjorde piloten också ett par extra svängar som gav oss extra mycket vyer över bland annat Canary Wharf.

Inflygning över England med utsikt mot Southend-on-Sea. En av mina absoluta favoritvyer, för det betyder att jag snart landar i STORBRITANNIEN. 🥳
Canary Wharf med sina skyskrapor nere till vänster i bild.

Landade en timme efter tidtabellen och var glad att jag inte skulle med något tåg vidare – förutom Heathrow Express in till Paddington, då. Passkontrollen gick betydligt snabbare än sist och för första gången fick jag faktiskt VÄNTA på min väska här på Heathrow. Men den dök upp till slut och jag kunde traska iväg till tåget. När jag kom till Paddington såg jag att jag faktiskt kunde ha hunnit med tåget till Cardiff också, men det kändes skönt att slippa resa några timmar till. Gick istället iväg mot Dolphin Inn där jag bokat rum för natten. Långt ifrån det lyxigaste stället jag bott på, men inte det minsta rummet heller. För en natt som skulle vara så billig som möjligt utan att tumma på alla bekvämligheter så kommer det säkert att duga. Trots att jag fick släpa min drygt 20 kilo tunga resväska uppför 2 trappor alldeles själv. Det blir i alla fall lättare att ta med den ner imorgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.