Efter att ha hittat några nya inställningar på kameran ville jag testa lite mer djurfotografering. Vädret skulle dessutom vara ganska mulet och inte så varmt så det borde bli bra ljus för sånt. Startade dagen med en full English/Welsh frukost här på hotellet som egentligen var alldeles lagom stor. Dock var jag inte så förtjust i korven. Letade mig sedan en bankomat och ringde efter en taxi (ja, JAG ringde. Efter en taxi. Jag som hatar att prata i telefon ens i Sverige och mycket hellre använder taxi-appar men stället som ens hade en app lät mig inte ladda ner den för att jag har svenska App Store. 🙄) Fick höra att taxin skulle komma om cirka 5 minuter och till och med lite innan dess dök en jättetrevlig chaufför upp. Vi pladdrade resor hela vägen till Manor Wildlife Park, som är ett relativt litet zoo några kilometer utanför Tenby.

Hade hittat en kupong för 20% rabatt här på hotellet så inträdet blev inte skyhögt heller. Fick frågan om jag ville köpa till lite Wallaby-godis då man kunde mata dem, och det är klart att jag ville. Efter toalettbesök och inköp av vatten blev första anhalten lemur-hägnet, där man fick gå in och strosa runt bland lemurerna. En trevlig djurskötare berättade att de ringsvansade lemurerna var en mamma och 5 döttrar, och de svart-vita var tre systrar. Det fanns rödbruna också, men de gömde sig uppe på ett tak medan jag var där.

På väg ut från lemurerna dök det upp lite andra djur, en häftig höna, ett gäng getter och en rejäl sköldpadda. Den sistnämnde var lagom snabb för att jag skulle hinna med att fotografera. 😝 Gick även förbi surikaterna innan jag tog mig till området för kattbjörnarna där en djurskötare skulle berätta lite om dem. Dock var det lite för varmt och sådär som det kan vara innan åskan kommer som jag inte kommer på vad det heter på svenska just nu, så kattbjörnarna låg bara och jäste uppe i trädtopparna. De föredrar temperaturer på runt 15 grader och det var nog 20 idag i alla fall. Jag kanske är en kattbjörn? Fast förmodligen inte lika söt. 😝

Insåg sen att det började bli lunchdags så jag gick tillbaka till caféet och köpte en dubbel trekantig macka och en dricka. Satte mig ute vid ett picknickbord och trots att det var en dubbel walesisk skolklass som satt där ute störde de inte särskilt mycket. Kanske hjälpte att de pratade walesiska. När jag hade ätit upp första halvan av mackan kom en påfågel strosande in bland borden, helt oberörd av allt folk och alla barn. Han bara gick som han ville, tittade in under några bord och snodde åt sig nån munsbit där han hittade dem. Jag fick förstås fatt i kameran som inte låg så långt undan.

Varenda gång jag sett en påfågel tidigare har jag hoppats på att den skulle fälla upp fjädrarna och spela sådär vackert, men det har de aldrig gått med på. Den här var desto mer medgörlig – en stund efter att jag återgått till min andra mackhalva men fortsatte följa den med blicken var det tydligen några måsar eller kråkor som den invände mot, och hela fjäderskruden åkte upp. Medan den gick precis bakom bänken som jag satt på. Upp med kameran igen och plåta. Tårarna började rinna men hörde i alla fall ingen som skrattade åt mig – de hade säkert också fulla uppmärksamheten på fågeln.

Han spelade ett bra tag och vände sig åt alla håll så jag kunde fota från alla vinklar – utan att ens behöva resa mig upp. Fjäderrasslet som funkade på de andra fåglarna funkade även för att skrämma småbarn, vilket märktes när någon av dem kom lite för nära. Efter en stund lade han ned fjädrarna igen, men sen kom de upp igen, och då passade jag på att ta någon bild med telefonen. Tredje gången tänkte jag att han började bli lite väl skrytig. Femte gången tog jag upp kameran igen, men det var för att då var solen framme också. Träffade på djurskötaren från lemurhägnet igen senare på dagen och undrade om han alltid var en sån show-off – och det var han tydligen. Och så heter han Brian. 😁 Tydligen var han inte alltid så snäll mot alla fotografer heller, hon berättade att Brian vände sig bort så fort en viss man försökte ta ett foto av honom. Till slut gav mannen upp och lämnade över telefonen/kameran till sin flickvän så hon kunde prova – och då poserade Brian hur snällt som helst. Men det är klart, det är väl kvinnorna han vill imponera på. 🤩

Lyckades till slut slita mig från picknickområdet och gick vidare till resten av parken som jag inte redan sett. Såg massor med andra djur, men det får bilderna berätta om.

Det sista jag gjorde innan jag ringde en taxi hem var att gå in till vallabyerna och först gå runt en fotograferingsrunda och sen plocka fram godispåsen för att se om någon ville ha. Dock hade de väl blivit matade hela dagen och var ganska nöjda, så det var egentligen bara en som var sugen på godsaker. Men hen var väldigt söt, och väldigt mjuk i pälsen. 😁

Bad taxichauffören att släppa av mig nära någon bra resturang, och han föreslog Five Arches, som var en pub. Kollade deras meny utanför men blev inte så inspirerad. Tog en sväng runt stan men blev inte mer inspirerad någon annanstans heller så hamnade där till slut i alla fall. Beställde en hamburgare då inget annat såg gott ut förutom möjligen lasagnen, och den var slut. Men hamburgaren var inte god den heller. Och stripsen var enormt torra och smaklösa. Det roligaste var väl att en av de andra gästerna hade med sig vovven in och den verkade tycka att min mat såg ENORMT god ut – då den stirrade på mig hela tiden. Husse försökte få den att ligga ner på golvet och ställde sig mellan vovven och mig, men då kikade vovven mellan benen på honom. 😂

Gick snabbt därifrån när jag inte fick i mig något mer och började blogga lite på rummet. Klockan 20 var det nämligen dags för spökvandring här i stan. Jag hann aldrig med den förra gången jag var hit, men nu hade jag tre möjliga tillfällen och jag tänkte inte missa den ifall det kom för lite folk någon dag. Idag var vi dock massor med folk, säker över 20, så det var ingen risk att det skulle bli inställt. Guiden var bra och pratade snabbt men tydligt och vi traskade runt i några smala gränder och nere i hamnen. Hon berättade historier om spöken, pirater, häxor och fairies och med en god portion humor. Enligt hennes egen hemsida hade denna promenad utnämnts till en av de fem bästa i Storbritannien, och jag kan nog hålla med. De i Cardiff för 6 år sen är fortfarande högst upp på min lista, men den här kan definitivt mäta sig med de i London.

Med väldigt ond vänsterfot tog jag mig sen till hotellet och uppför de tre trapporna. Hade tänkt åka till Pembroke och slottet imorgon, men får se hur bra jag kan gå. Eventuellt vore det *smart* att ta en lugnare dag och vila foten, men…🙄