Idag hade jag ju rejält avancerade planer. Tror jag satt närmare en timme igår för att klura ut hur allt skulle passa ihop, och planen blev så här:

St Govan’s till Stack Rocks

Tåg från Tenby 9:42

Framme vid Pembroke Dock Rail 10:13

Buss Pembroke Dock Rail Station 10:25

Framme St Govan’s Head 11:12

Promenad till Stack Rocks

•  St Govan’s Chapel

•  Huntsman’s Leap (andra halvön efter St Govan’s chapel)

•  The Cauldron (på den lilla halvön efter Flimston bay)

•  Stack Rocks

•  Green Bridge of Wales

Avfärd buss Stack Rocks 16:06

Pembroke Dock Rail Station 17:08 (eller Pembroke Castle 16:56)

Tåg till Tenby 17:12 eller 19:13

Näääästan allt klaffade – och så gjorde jag en liten sen ändring. Det HADE ju kunnat vara smidigare att gå från andra hållet, eftersom bussen först stannade vid Stack Rocks innan den körde vidare till St Govan’s…MEN. En stor anledning till promenaden var ju att få lite mer tid till att fota Green Bridge of Wales, och så tidigt på dagen skulle jag få motljus. Om jag sparade det till slutet istället skulle solen ha hunnit runt. Ja, jag tänker mycket, och ibland blir det till och med bra. 🤪

Började med att sova lite halvtaskigt, så jag hann lyssna på typ 1,5 timmes ljudbok mitt i natten. Sedan var det jättelätt att somna om när väckarn ringde, men tog mig till slut upp, in i duschen, ut därifrån igen och sedan ner till frukostbordet (med kläder på). Det var spått en varm dag så jag kände mig lite överklädd i mina långbenta vandringsbyxor när många av de andra kvinnorna här gick i lätta sommarklänningar. Handlade en macka, cola och vatten och lite godis innan jag knatade vidare mot tågstationen och funderade på om jag skulle orka släpa dit resväskan på måndag – får väl se hur pigg jag är då. Det borde i alla fall gå att undvika den värsta uppförsbacken.

Tåget var på plats när jag kom dit och vi kom också fram till Pembroke Dock tidigare än schemat, så det var inga problem att hinna med bussen därifrån. Dock hade jag insett att jag inte skulle hitta någon toalett förrän tåget hem om jag gick enligt min plan, men om jag åkte med till nästa strandhållplats skulle det finnas en där. Kände mig också rätt pigg i kroppen, tån gjorde inte ont och kängorna brukar kännas bra bara man kommer igång även om de inte är så sköna att sitta stilla i. Bestämde mig därför för att ta den 1,5 kilometer långa extra promenaden från Broad Haven för att i alla fall kunna starta vandringen så bekvämt som möjligt.

Med på bussen fanns dock en väldigt pratsam kvinna som verkade vilja få mig att ändra planerna. Hon brukade åka den här bussen ofta för att åka och simma, och hon tyckte att det var ”very far” att gå från Broad Haven till Stack Rocks som jag tänkte göra. Och att det var dubbelt så långt från Broad Haven som från St Govan’s. Såpass mycket hade jag dock studerat igår att jag visste att det var 1,5 km mellan Broad Haven och St Govan’s, och 5 km mellan St Govan’s och Stack Rocks, längs leden. (Tack OSMaps för att ni har så bra vandringsplaneringsfunktion!) Jag har snittat runt 8 km per dag utan att egentligen ha gjort så mycket senaste veckan, så 6,5 kilometer lät ju inte så omöjligt tyckte jag. Men så gick jag ju inte i kjol och flip-flops heller.

De flesta andra passagerarna hoppade dock av vid St Govan’s och drog iväg åt varsina håll, medan jag var den enda som åkte med till Broad Haven. Började med ett toabesök och drog sedan på mig hatten och travade iväg. Efter kanske 50 meter behövde jag ta av mig väskan och ta fram kameran också. 😝

Som tur är så har jag en enormt skön bärrem från Peak Design som gör att det är helt okej att ha kameran framme även under en lång promenad, så jag kunde vara redo att ta kort mest hela tiden. Startade rätt friskt och kom fram till St Govan’s Chapel efter dryga 35 minuter, och då hade jag gått lite längre än planerat eftersom jag gått ner till kapellet också och inte bara till parkeringen. Legenden säger att om man räknar trappstegen ner och upp så får man aldrig samma antal, så idag provade jag. Fick till 75 ner och 76 upp. 🙄 Satte mig på en sten i skuggan nedanför kapellet och åt min medhavda macka så jag skulle ha lite mindre att bära på. Tyvärr blåste det för lite och från fel håll för att det skulle bli några spektakulära vågbilder den här gången, så det var ingen mening att stanna kvar extra för att fotografera. Klättrade upp igen, hämtade andan en stund och traskade vidare västerut.

En av sevärdheterna längs den här sträckan som jag bommade förra gången var Huntsman’s Leap, en smal klyfta i klippan. Legenden säger enligt Wikipedia att en jägare till häst hoppat över klyftan. När han vände sig om och såg hur stor den var ska han ha dött av chocken. Förmodligen såg jag den förra gången också, men tänkte inte på det i min hast att skynda vidare. Inte hoppade jag över heller, så jag överlevde både chock eller mer troligt fall.

Man kan gå hela den här sträckan och säkert en bit till på grusväg, och man kan också om man vill ta lite mindre stigar som går närmare klipporna. Jag blandade lite både och, tog grusvägen när jag ville komma framåt och stigarna när jag hellre ville utforska. Tog en vilo- och godispaus när jag var ungefär halvvägs på min ursprungliga plan och hade 2,5 km kvar till Stack Rocks.

När jag sedan började närma mig Stack Rocks hade jag lite fler sevärdheter jag bommat förra gången. Eller egentligen bara en jag visste att jag hade bommat, men nu när jag var nyfiken fick jag också se Bullslaughter Bay med en stor klippa jag tyckte såg ut som en groda mer än en tjur, och Flimston Bay som man bara fick se från ovan då det häckade fåglar där som man inte fick störa. Om det var de jag fick med på kort är jag osäker på. Och till slut såg jag även the Cauldron, ett så kallat blow hole. Jag hade nog förväntat mig typ ett ganska litet hål i marken, kanske upp till 5 meter eller så, där havsvattnet ibland kunde spruta upp om det var häftigt väder. Jag… hade fel. 😭 Det var mycket häftigare än så, en rejäl krater där man kunde se havsvattnet längst ner och några öppningar genom klippan på vissa ställen om man fick rätt vinkel och vågade gå tillräckligt nära kanten. Jag är rätt feg men kunde se lite i alla fall. Här var det dock också enorma kontrastskillnader så det får bli iFåne-bilder därifrån.

Sen kom jag fram till Stack Rocks och eftersom jag redan tyckte att jag hade rätt bra bilder därifrån sen förra gången stannade jag inte jättelänge. Den bländande solen gav inte direkt optimala förhållanden heller, eftersom det blev nästan direkt motljus. Följde sedan kusten bort mot Green Bridge och fick se den från fel håll och ovanifrån. Det går en stig ut på den, men aldrig nånsin att jag skulle bege mig ut dit, det är inte mycket till marginal. Och dessutom brant. Kom sedan runt till ”rätt” sida, och ja, den var lika fin idag som för 5 år sedan. Trots att den tappade en bit under en storm efter att jag var där sist.

Nu behövde jag inte rusa därifrån och upp till kyrkan i Warren heller, som jag sett både från bussen och från vandringen tidigare under dagen. Jag hade sådär 45 minuter på mig innan bussen skulle komma tillbaka till parkeringen vid Stack Rocks och hämta upp mig och ärligt talat behövdes det inte SÅ mycket tid. Inte när det inte blåste och blev fina vågor. Men lite extra fotograferade jag förstås ändå. De små vågor som var gjorde fina mönster över några stenar som stack upp, och jag tyckte att den i nedre högra hörnet på bilden ibland såg ut som en bläckfisk. 🐙

Med 20 minuter till godo var jag på parkeringen och såg att det stod en fika-bil där som bland annat sålde glass. Det tyckte jag att jag gott var värd efter nästan 9 kilometers promenad, och så snabbt som den smälte i solen var det inga problem att hinna äta upp den heller. Vädret hade ändå känts okej under dagen även om molnen försvann rätt kvickt. Det blåste åtminstone kallt och skönt. Bussen dök sen upp prick enligt schemat, fastän chauffören varnat för att han kunde bli sen. Men jag var ju inte den enda som skulle tillbaka – även om jag var den enda som skulle från Stack Rocks. Bussen har egentligen en väldigt fin tur där den plockar upp folk från allehanda fina ställen runt Pembroke, men det går ju inte direkt snabbt. Vid ett ställe var det vägarbete och när jag såg det tänkte jag att ”där for mitt tåg”. Jag hade ju nämligen bara 4 minuter mellan bussens planerade ankomst till tågstationen och tågets avgång, och jag visste att det kunde gå åt skogen. Nu blev vi inte stående mer än kanske en halv minut, men det räckte. När vi kom till stationen såg jag att tåget var kvar, så jag tackade snabbt och rusade iväg. Men när jag kom till perrongen hade tåget precis åkt…😔

Det var 2 timmar till nästa tåg och inga bussar gick så sent så det var bara att vänta. Dock inte utan mat eller toalettbesök – och en chans att tvätta händerna på riktigt. Handsprit kanske tar bort bakterier, men det får en inte att känna sig ren. En kille som satt på stationen när jag kom rusande sa att det fanns gott om pubar och caféer i närheten, så jag försökte hitta någon. De gömde sig rätt bra kan jag säga. Tog till slut fram telefonen och såg att det skulle vara nåt kycklings-snabbmatställe i närheten och när jag tyckte att jag orienterat kartan rätt traskade jag uppför en gata. Och kom till en pizzeria. 🤦‍♀️ Nåja, pizza lät ännu godare så jag beställde en stark amerikansk pizza med pepperoni, svamp, lök och jalapeños där till och med pizzasåsen var starkt kryddad. Lånade toaletten och kände att nä, jag ville inte sitta kvar där och äta. Tog istället med mig pizzalådan tillbaka till stationen och åt där medan jag väntade en dryg timme till på tåget.

När jag väl kom tillbaka till rummet stod stegräknaren på 23 791 steg, och klockan hade gratulerat mig till ett nytt rekord på antal förbrukade kalorier på en dag. Så mja, imorrn blir det nog inga stora ansträngningar, speciellt som det ska bli 24 grader varmt, knappt nån vind och strålande sol. Varken museet eller Caldey Island är öppet imorgon heller, men havet lär ju inte Tenby heller kunna stänga – om de inte gått kurs hos Hastings och förbättrat även deras stängningsförmåga.