Är egentligen alldeles för trött för att skriva något nu, men måste börja lite smått innan jag förtränger starten på den här dagen helt. Igår tog jag tåg till Arlanda, ett väldigt tidigt tåg. Behövde ju kliva upp 4:30! Efter en varm och aktiv dag med letande av både det ena och det andra i Huddinge, och sen en utomordentligt god middag tillsammans med Lars och familjen på Pong buffe var det idag dags att flyga mot Skottland. Tyckte jag att 4:30 var tidigt, så är 3 ännu tidigare, så mycket matematik förstår jag fortfarande. Planet skulle gå 7:25 och de rekommenderade att man skulle vara på flygplatsen 3,5 timme innan, dvs 3:55.
Riktigt så tidigt tog jag mig inte ut från hotellet, men jag var på plats innan 4:30 i alla fall. Letade mig en automat och försökte skriva ut bagageremsa och boardingkort. Den försökte länge med boardingkortet innan den gav upp och somnade om – ”Out of order”. Jahapp, bara att prova nästa automat då. Fick ut ett boardingkort men bagageremsan tyckte den tydligen att jag redan hade fått och nån fler ville den inte skriva ut.
Bara att leta sig en männska i manuella incheckningen som kunde hjälpa till då – och där var det förstås kö. Men det tog väl inte mer än kanske 10-15 minuter att få hjälp och väskan skickad – dock bommade jag hur tung den blev, men tror den är lättare än den brukar vara. Än så länge. 😝
Gate för flyget var satt till F63, gaterna längst bort som jag är så bekant med vid det här laget. Började ana oråd när passkontrollanten inte bara kontrollerade mig utan också att Edinburgh-planet faktiskt skulle gå därifrån, men det stod fortfarande så på tavlan, så han släppte in mig. Sedan hann jag inte långt innan det kom besked att gaten var ändrad – till 19. I en helt annan del av flygplatsen. 🤦♀️ Nåja, hade ju fortfarande gott om tid, så jag traskade iväg enligt skyltarna. Kom till en väldigt öde passkontroll för inresande, där det dock fanns en kontrollant som undrade om jag skulle till Edinburgh. Jaha, då skulle jag få gå igenom säkerhetskontrollen bakom honom för att ta mig tillbaka in till gaterna. Men den passkontrollen var totalt öde. Inga andra Edinburgh-passagerare dök upp heller, men till slut öppnade kontrollen klockan 6.
Tidigare på dagen/morgonen hade jag fått prova den nya säkerhetskontrollen där man inte behöver plocka upp varken vätskor eller elektronik, och det var ju fantastiskt smidigt och gick jääääättefort. Här var det dock gamla vanliga, plus att jag tydligen skulle lägga telefonen separat också, vilket jag inte minns att jag behövt förut. Nåja, jag tog mig igenom igen och bort mot gate 19. I NÄSTA passkontroll, den tredje för dagen, var kontrollanten tveksam till att släppa in mig. Det kan man ju i och för sig vara, men han var inte säker på om planet verkligen fått slutlig gate ännu. Personen som jobbat nattpasset tills precis när jag kom dit hade nämligen nekat folk att komma in då gaten inte var helt bestämd. 🤦♀️ Efter något telefonsamtal och radioinformation fick han dock bekräftat att ja, boarding skulle ske från gate 19. Oavsett var planet var. 🙄
Den här delen av terminalen såg ju i alla fall lite ny och fräsch ut, och jag satte mig lugnt och väntade på boarding, som började bara någon minut sent. Och någon minut senare avbröts den igen – det fanns ingen kapten till planet. När skulle vi få någon sån då? Vet inte…
Till slut fick vi kliva på bussen som skulle ta oss till planet sådär tre kvart för sent. Och var fanns då planet? Jo, naturligtvis i närheten av F-gaterna… Killen i tredje passkontrollen skyllde på sommarjobbare i tornet, men jag gissar att det inte är gymnasieungdomar vi snackar där.
Vi lyfte sedan från Arlanda 8:30, så då var väl allt frid och fröjd? Jo, man skulle ju tro det. Men lilla (i alla fall på höjden) Lizzan hade gjort ett taktiskt misstag och beställt frukost på planet, så hon skulle slippa krångla med det ifall det var ont om tid. Nu var hon istället fruktansvärt hungrig, och med en huvudvärk på köpet pga bara 3,5 timmes sömn två nätter i rad. Och när Lizzan är fruktansvärt hungrig så blir hon lätt illamående. Lätt illamånde blev ganska ordentligt illamående lagom till att frukosten serverades. Turbulens i luften hjälpte inte heller. Så där satt jag, enormt hungrig, med mat framför mig, men kunde knappt äta något. Frågade till slut besättningen om de hade något som kunde hjälpa, men när de väl förstod mig (kanske) så hade de ingenting. Nåja, jag hade i alla fall lyckats få i mig några tuggor av mackan, och såg att juicen vi fick till innehöll ingefära. Skulle inte det vara bra mot illamående? Provade lite av den och det var en rejäl ingefärs-kick! Sippade i mig den lite lugnt och kände hur magen också lugnade ner sig till slut.
Dagens lärdom – hellre två frukostar än ingen alls. Hobbitar vet vad de pratar om.

Innan vi for spöregnade det i Edinburgh, men när vi började närma oss såg jag faktiskt lite hål i molntäcket. Fick också bra vyer över de så tjusiga broarna i närheten, men lyckades inte fånga dem på bild. Flygningen skulle ta 2 timmar, och prick när vi satte hjulen i landningsbanan så fyrades min 2-timmars timer av som jag startat vid starten – sånt verkar de kunna beräkna i alla fall. Och naturligtvis var det uppehåll och solglimtar när jag klev av planet. 😁


Oj, vad jag har skrivit mycket redan, och det känns inte ens som att allt det där var idag, utan kanske för ett par dagar sedan. Men klockan var ju bara typ 10, skotsk tid. 😲
Kunde kolla min AirTag att väskan tagit sig med planet också, och efter en stunds väntan vid bagagebandet dök den upp. Sen var planen att åka in till Edinburgh, lämna in väskan på förvaring och fixa lite nödvändigheter innan tåget till Inverness skulle gå 13:29. Nu fick jag mindre tid än jag hade tänkt, men det fanns å andra sidan med i planen.
Från flygplatsen har man numera två relativt billiga val – flygbuss eller spårvagn. Flygbussen har jag åkt förut, och all lokalbefolkning absolut hatar de där spårvagnarna för att det varit lite av ett katastrofprojekt. Dyrt, tagit lång tid, och dessutom går det inte så snabbt in till centrum heller. Bussen är sådär ett pund billigare för en returbiljett, men jag gillar ju tåg och spårvagn har jag inte möjlighet att åka så ofta. Tycker också det brukar vara bekvämare med bagage på tåg än bussar. Så efter lite velande köpte jag spårvagnsbiljett. Det funkade helt okej, men näe, snabbt gick det inte.
De har byggt banan med ett par väldigt tvära svängar där det inte gick att köra fort alls. Tåget gnisslade förstås precis sådär som tåg gärna gör också, speciellt i svängarna. Och väldans vad folk plingade hejvilt när de ville av – det är inte begränsat som på bussarna hemma att bara första plinget hörs… Så mitt trötta, onda huvud tyckte det var lite väl mycket oväsen, men Lizzan var i Skottland igen och då gick nästan allt att utstå. Dessutom var det jättestora fina fönster som man såg mycket ut genom, och då spåret gick en annan väg än vägen fick man se lite annat istället också. Så egentligen var jag rätt nöjd ändå. 😁
Sen skulle jag lämna in väskan. Hade ingen internetuppkoppling då Telia vill ha 299:- PER VECKA för att få surfa EN GIGABYTE, så för min del skulle det bli minst 900 spänn. Det kan de glömma. Jag hade dock kollat innan att det skulle finnas en bagageinlämning på tågstationen, så jag började gå ditåt. Såg ganska snart en skylt om luggage storage, så jag knatade in dit. Det stod ett gäng resenärer framför mig, och en av dem var av den pratglada sorten. Han undrade om jag provat på tågstationen först, men det var ju där jag trodde att jag var. 😝 Men där var det tydligen fullt. Han blev också imponerad när jag sa att jag var från Sverige, för tydligen kunde jag ha platsat som skotte. 😁
Priset för att lämna in en väska var runt 100 spänn, så jag unnade mig att bli av med ryggsäcken ett tag också – den är TUNG. (Eller så är det jag som är svag…🤔) Första punkten på agendan var sen att skaffa ett lokalt simkort för att få lite datatrafik. Hade kollat in att det skulle finnas ett par telefonbolagsbutiker längs Prince’s Street och den första jag råkade på var Three. Har inte kollat några täckningskartor men tänkte att det får kvitta. Fick snabbt hjälp då det inte fanns fler kunder i butiken, och kammade hem en månad med 50 GB surf för sådär 200 spänn. Släng er i väggen Telia! 😤 Jag har dock hört/läst att vissa andra svenska operatörer fortfarande behandlar Storbritannien som ett EU-land och inte tar extra betalt här, så det är ju roligt för dem…

Med en fungerande telefon i fickan igen traskade jag vidare mot Lush och Bravissimo, som passande nog fanns på varsin sida om ett hörn. På Bravissimo hade jag ett paket att hämta ut, men jag ville passa på att prova innehållet först innan jag reste långt från butiken. Innan dess ville jag dock hitta en toalett, och det gjorde jag hos Victor Hugo. Där hittade jag också en god macka som jag smällde i mig rätt kvickt – dels var jag hungrig OCH kunde äta, dels var mitt bord bokat en halvtimme senare.

Allt satt fint på Bravissimo, så jag gick vidare till Lush. Där fick jag massor med fin hjälp att välja mellan gamla godingar och nya påhitt, och fick frågan ”var kommer den där dialekten ifrån?” ”Jag vet inte, men jag kommer från Sverige.” 😁 Det märks att man är i Skottland igen. Måste vara några av de trevligaste folkslagen som finns, skottarna.
Fick sedan nästan skynda mig tillbaka till stationen, hämta väskorna och gå in på den egentliga tågstationen – den var shoppingcentret intill jag hamnat på först. Precis då kom det en rejäl störtskur, så jag hann bli dränkt innan jag hann in under tak igen. Skottlandsväder – gillar du inte vädret så vänta en kvart, så kommer det nytt väder!
Tåget avgick sedan prick i tid och det enda bakslaget var att de inte hade någon fikavagn att gå runt med. Jag hade dock hunnit skaffa mig lite proviant redan, så det gjorde inte så mycket. Vädret var växlande längs spåret upp till Inverness, med mycket mörka moln, men även en hel del solglimtar och någon regnskur. Mycket fint fanns det att titta på också, även om mitt huvud var trött och det stundtals var alldeles för många träd nära spåret som svischade förbi så att jag inte klarade av att titta ut.
Höjdpunkten var ändå när vi gjorde ett superkort stopp i Dalwhinnie, och jag såg destilleriet där från tåget. Tyvärr var jag för långsam så jag inte lyckades få kort från ingångssidan, men det var ändå coolt att se. Efter drygt 3,5 timme var vi sedan framme i Inverness, och det enda jag hade kvar att göra var att ta mig till mitt boende, en promenad på typ 600 meter. Inga problem där, förutom att jag hamnade bakom en rökare i början som envisades med att förpesta min luft. Bron över floden var sedan väl inget egentligt problem, men den är REJÄLT svajig med fler än några personer på. Min väska verkade inte göra saken bättre men så mycket borde den inte ha påverkat.


Väl framme ringde jag på dörren till Fraser House där jag ska spendera 4 nätter. Ägarinnan Leah mötte mig i dörren, hjälpte mig snabbt med väskan uppför trappan till mitt enkelrum och placerade mig i rummets fåtölj så jag kunde njuta av utsikten medan hon drog lite information. På hennes dialekt låter hon amerikansk, men hon var hursomhelst fantastiskt trevlig. Tyvärr kommer jag bara ha tid med frukost en eller möjligen två dagar medan jag bor här, så jag hinner väl inte prata jättemycket mer med henne. Min bokning inkluderar dock inte frukost, så jag förlorar inget på att äta någon annanstans. 10 pund för en full Scottish, som förutom en full English även inkluderar blodpudding och haggis, lät dock som en bra deal!


Efter att ha vilat en liten stund insåg jag dock att jag var för nyfiken för att bara somna på en gång, och dessutom vore det nog bra med en middag. Hade hittat en hamburgerrestaurang med bra betyg inte för långt bort, så jag tog och traskade iväg ditåt. Fick ett bord och beställde in en Coyote Big Bite med bland annat bacon, ost och jalapeños, vilket är tre väldigt bra saker till en hamburgare enligt mig. Vanliga pommes och en burk skotsk nationaldryck till det. Nej, inte whisky, Irn Bru, förstås. Dock såg jag några milkshakes som andra beställt senare och de såg jättemaffiga ut. På gott och ont. 😝


Varken burgaren eller stripsen var egentligen något särskilt, även om burgaren skulle vara ”smashad”. Sibylla gör nog i alla fall godare strips och nästan lika bra hamburgare. Bastard och Brödernas är lätt en klass eller två högre. Tillbehören var dock goda, och jag blev mätt och fick i mig lite salt som jag nog behövde efter gårdagen. Win!
Strosade långsamt hemåt och slösade lite telefonbatteri på att fota den svängiga bron. Lyckades också lokalisera en geocache på den, men hade inte med mig pennan. Får logga i morgon. Den lokala cache-utläggaren Ah! har tydligen tillgång till en 3D-skrivare och har gjort väldigt fyndiga cacher till alla broarna här i stan – och lite till. Ska bli roligt att leta fler samtidigt som man strövar runt i stan!


Har du läst ända hit? Då förtjänar du en guldstjärna, minst. Nä, ta tre, vettja! 🌟🌟🌟
Det tog 20 minuter att läsa allt.😀
IMycket intressant!
Förstår att man måste vara ung och allert för att resa. Mycket som kan hända och måste redas ut efter vägen. Väntar på en fortsättning 🫠
Mjo, lite alert är det nog bra om man är. Ung vet jag inte om det behövs, då är det snart för sent för mig. 😝
Jättekul att följa…läst allt!
Kul! Guldstjärna till dig! 🌟
Kul att få hänga med på din resa 🤗
Roligt att du hänger med! 🤗
Härligt att följa din resa i år också. Du är en bra berättare och fotograf ( även om det är svårt att hålla kameran rakt säger hon som vet ) väntar på fortsättningen . Kram Solan
Ja jag har fortfarande inte lärt mig hålla kameran rakt – men det går ju ofta att fixa i efterhand. Tack och kram! 🤗