Runt nordöstra kusten

Posted on 2023-07-21 by Lizzan

Idag var det dags för min andra inbokade tur med Rabbie’s. Denna gång skulle vi runt nordöstra kusten i en triangel från Aberdeen. Det var lite mer humana tider på denna, så vi skulle starta klockan 9. Hade sett att det fanns gott om matställen vid busstationen igår, så frukosten kändes löst. Siktade på Gregg’s, men det var det fler som gjorde, för där var det lång kö. Jag hade inte kommit fram i så jättegod tid till stationen, så jag gick vidare till nästa ställe. Där var det också kö, fast inte lika lång. Hade sett en Costa längre in i byggnaden och gillade ju baconsmörgåsen jag köpt där i Inverness, så traskade ditåt. Ingen kö. 😅

Hittade stället där bussen skulle gå ifrån men där stod det en helt annan buss, och inget stod det på skärmarna. Hann lätt mumsa i mig mackan innan Rabbie’s-bussen swishade in på hållplatsen bredvid. Lite mindre och trevligare gäng idag, vi var 11 pers och de flesta någonstans mellan kanske 25 och 55. De flesta lyssnade också på vad guiden sa och reagerade. 🥳 Dock tyckte jag själv att han var lite jobbig att lyssna på – han pratade så hackigt att jag hann glömma vad han pratade om innan han fortsatte med nästa mening – eller ens nästa halva av samma mening. Han blandade också ihop många ord och namn, men när man väl fick ordning på historierna så var de intressanta.

Vi började med att köra snett norrut-västerut för att ta oss upp till norra kusten och första stoppet på vår rundtur, Spey Bay. Spey Bay är där floden Spey rinner ut i havet, och här finns det möjlighet att se delfiner, uttrar och fiskgjusar, men ingen av dem ville visa sig för oss idag. Det fanns dock gott om sten. 😝

Tänk om hela det här blogginlägget bara innehåller såna här bilder? 😝

Nejdå, lite roligare än så ska vi ha det, även om det BLIR mycket sten i olika former. Här framför floden Spey.

Vi åkte sedan vidare mot en av dagens höjdpunkter, Bow Fiddle Rock. Det är ”bara” en klippformation ute i vattnet, men det var inte så bara. Det fanns också en grotta intill som man kunde klättra ner i, men det kände inte jag att jag kunde idag. Det var BRANT. Kanske om vi haft mycket mer tid på oss.

Fiddeli-diddeli, catch and riddle me quick or I’ll be gone, gick jag och nynnade på här. Från en irländsk låt som heter the Leprechaun, så inte särskilt relevant annat än fiolen…

Sedan var det dags för vårt lunchstopp, i Cullen. Cullen är känt för sin soppa på rökt fisk, Cullen Skink, och det skulle det finnas möjlighet att äta på lunchen. Kaféet som skulle servera det hade dock stängt för semester, och hotellet som var det andra rekommenderade stället hade det bara som förrätt. Jag hade inte lust att spendera en massa tid och pengar på tvårätters lunch när vi hade åkt förbi en sån vacker hamn och så mycket fina vyer vid vattnet. Centrum där vi blev avsläppta var dessutom uppför en rätt rejäl backe så skulle man hinna fota var det bäst att vara kvick. Köpte mig ett paket mackor och en dricka och satte mig på en bänk halvvägs ner till hamnen – riktigt tjusig utsikt.

Mackorna gick väl åt på sådär 10-15 minuter, så sedan kunde jag fatta kameran igen. Det fanns en urtjusig järnvägsbro som jag försökte hitta någon bra vinkel till utan att behöva gå jättelångt, en hamn och fler stenklippor i vattnet åt andra hållet. I hamnen var det dessutom full rulle med kajakande, SUP och spöfiske. Jag fastnade dock mest vid klipporna där vågorna slog emot och bildade spray. I alla fall lite. Men precis när jag lagt undan kameran och skulle gå därifrån kom det några rejälare vågor – fast inte hann jag upp med kameran i tid innan de lagt sig igen inte. 🙄

Mindre typiskt. Undrar om det finns någon historia bakom blommorna? De är förmodligen inte till fiskmåsen…

SUP och paddling i hamnen. Flaggan uppe på kullen i bakgrunden visar var slottet i Cullen stod en gång i tiden.

Järnvägsbro. Tågen går inte hit längre, men bron står kvar.

Det gick bättre uppför backen än jag trott, men man kan ju alltid stanna och fotografera. 😝 Vi åkte sedan vidare mot Portsoy, där vi stannade i 30 minuter. Efter bara 15 minuter på bussen. Här kunde man dricka kaffe och gå på toaletten, vilket jag inte hade något behov av. Man kunde också fotografera vatten, sten och vågor. Det hade jag väl kanske lite mer behov av, men inte i 30 minuter. Jag hade hellre haft 10 minuter mer i Cullen eller på vårt sista stopp istället, men det kanske bara var jag. Folk kanske VILL ha en rejäl kafferast 15 minuter efter lunchrasten är slut…

Om ”man kände sig äventyrlig”, kunde man gå upp till toppen av den här kullen. Det var det nästan bara jag som gjorde, men efter ett tag fick jag sällskap som dessutom erbjöd sig att ta foto. Och som gjorde det väldigt bra också!

Skumt att just den där husgaveln står kvar.

Hamnen i Portsoy. Är man Peaky Blinders-fan kan den tydligen vara bekant, då bland annat en viktig scen i sista säsongen filmades här.

Första gången jag sett en mås rida på en delfin…😁

Vidare till dagens andra höjdpunkt, nämligen Bullers of Buchan. Det är även här klippor i havet, med fåglar på. Här fanns det dock lunnefåglar. Sötisar! Vi hade tydligen tur att få se så många, 8-10 stycken, för sist guiden varit här hade det bara varit 2-3. Men jag skulle ha haft mer zoom på kameran, 200 mm räcker inte så långt som man tror när det är rätt små fåglar rätt långt bort. De som bara hade telefoner med sig hade det nog värre, i och för sig. Och så mycket zoom är dyrt, och tungt, och tar mycket plats. Får sikta på Skomer i Wales istället, där kan man komma mycket närmare fåglisarna. Då måste man i och för sig åka båt – här räckte det med att gå på en väldigt lerig, väldigt smal stig med massor med vegetation intill. Jag var glad att jag inte tagit kortare byxor som jag funderat på, det var gott om nässlor och tistlar.

Storskarvar/Great Cormorants på en annan sten i havet.

Sista stoppet för dagen var Slains Castle, och här hade jag verkligen velat ha mer tid. Det tog 15 minuter att gå från parkeringen, 15 minuter tillbaka, och vi stannade bara i 45 minuter vilket gav 15 minuter i slottet. Skulle man också gå på toaletten blev det ännu mindre. Slottet har kopplingar till Bram Stoker – han var här i trakterna på besök när han började skriva boken Dracula och ett åttkantigt rum i slottet sägs vara inspiration till ett av rummen i Draculas slott. 15 minuter gav ju inte så mycket tid till eftertanke, utan det blev att rusa runt och slänga iväg lite foton hit och dit och hoppas nåt blev bra. Det blev också fler foton på fåglar på klippor i havet. 😂

Rätt dramatisk placering på det här slottet också.

Slains Castle. Ägaren plockade själv av taket för att slippa betala skatt. Som inspiration till Dracula skulle det väl ha varit cirklande fladdermöss ovanför, eller i alla fall korpar/kråkor, men fiskmåsar fick duga.

…för sånt fanns det inte tid att kolla. Inte för att jag såg någon information heller.

Litet torn mellan slottet och parkeringen.

Sedan raka vägen tillbaka till Aberdeen. Vi blev avsläppta på busstationen bara några minuter efter planerade 18:00, och då var det lika bra att kika efter mat direkt. Många av mina favoritkedjor har matställen på övervåningen i köpcentrat, däribland Nando’s. Och idag var jag sugen på stark kyckling – konstigt nog var jag inte det igår. Det kanske räcker med varannan dag? 🤔🙄 Beställde in mitt vanliga, så det tog jag inte ens kort på. 😝 Och förresten, idag handlade jag choklad också…😇

Nu kan ni förresten fråga vad skeppen jag såg igår faktiskt gör också, för det berättade guiden för oss när vi lämnade Aberdeen i morse. Supply-skeppet forslar förnödenheter av alla de slag, mat, reservdelar, etc. ut till oljeplattformarna. Fiskeri-skeppet håller koll på att fiskebåtarna håller sig där de ska, inte tar upp fiskar som är för små, och inte är ute mer än de har lov att vara. Så nu vet vi det!

Mot Aberdeen

Posted on 2023-07-20 by Lizzan

Jahapp, då var det dags att lämna underbara Thurso och bege sig söderöver då. Tvingade upp mig själv klockan 6, kom ner till frukost vid 7 och började med att hälla apelsinjuice över halva mig. Tillbringarna var av modellen att handtaget sitter fast i locket, som sitter fast på själva glasdelen där juicen finns. Tills det inte gör det längre. Jag tog alltså tag i handtaget, och svoooosch så föll glasdelen som var full med juice ner på golvet. 🤦‍♀️ Beställde min frukost och gick upp för att byta brallor – hade tagit helt nya också, sydde klart dem helgen innan jag for, så jag hann använda dem i typ 15 minuter.

Det tog längre tid att få min frukost än jag hade hoppats på, men till slut var den i alla fall klar. Guiden Willie kom ner till frukost medan jag åt också, så hann snacka lite mer med honom. Han hade lite samma problem med sin grupp som jag hade med de som följde med till Skye – ingen som pratade. Han sa att det var något de märkt speciellt i år, men kunde inte förklara varför.

Hade fått reserverat bord idag. 😁 Har visserligen suttit vid samma varje frukost, men ändå.

Fick sedan skynda mig upp och packa det sista, för att hinna med taxin till stationen. Blev mött i dörren av chauffören och hann bra precis lämna ifrån mig nyckeln och hämta lunchen ur kylen innan vi for iväg. Det var dock desto bättre med tid när jag kom fram och jag hann andas lite frisk luft innan tåget kom.

Resan var lång även idag, men den blev dock inte längre än planerat. Det var lite synd, hade varit fint att bomma tågbytet i Inverness så jag kunde få tillbaka pengarna även för den här resan, men det är väl klart att tåget är i tid när man för ovanlighetens skull hoppas det inte ska vara det. 😝

Insåg också att jag behöver lära mig mer om rovfåglarna de har här, speciellt hur man identifierar dem. Såg 2 ormvråkar och 5 glador som jag är ganska säker på, men 5-6 andra större fåglar också. Ett helt gäng med hjortar vilade vid spåret vid en av stationerna, men trots att vi körde långsamt ut därifrån hann jag inte fotografera. 🙄 Vyerna var annars lika fina som på vägen upp.

Hade inga problem med att byta tåg i Inverness och hade turen att ingen av de andra som bokat plats runt samma bord som jag hamnat dök upp, så jag kunde flytta till fönsterplatsen. Fixade lite med bilderna från igår längs resans gång, då omgivningarna bara var så där lagom fina på den här sträckan.

Kom fram till Aberdeen vid 15 och traskade iväg mot hotellet. Tur det finns telefoner med gps alltså. Dock verkade inte kompassen peka rätt så jag fick kolla lite extra noga så jag inte travade iväg åt fel håll. Uppförsbacke blev det, och det var nog länge sedan det lades någon sten eller asfalt här i stan, i alla fall där jag gick, för det var TUNGT att dra på väskan. Kanske får ta taxi till stationen härifrån också.

Hittade i alla fall fram utan problem och kunde checka in. Fick hjälp med väskan till rummet som tyvärr inte är lika fint som på Pentland Lodge – men det är ju svårt. Förhoppningsvis duger det i alla fall.

Efter lite samtal hemöver gick jag till slut ut på stan, hade inte sett så jättemycket längs vägen hit. Ville först kolla vart jag ska imorgon, då jag ska ut på busstur, och det var precis intill tågstationen. Skönt att den inte börjar förrän 9 i alla fall. Bredvid stationerna fanns det ett stort köpcentrum, som jag knatade igenom. Gick faktiskt förbi min favoritchokladaffär utan att handla, trots att det var öppet. 😱 Såg också en stor hobbyaffär som man säkert skulle kunna spendera mycket pengar i – om man har plats i resväskan.

Såg stora båtar en bit bort, och gick närmare hamnen för att se om det skulle gå att få något foto – men nej, det var staket i vägen överallt. Fick knata tillbaka därifrån och in mot centrala stan istället. Såg en gränd som hette Shiprow som ledde till sjöfartsmuséet. Blir det tid över (eller regnigt) kan det nog bli ett besök där. När jag hade gått därigenom fick jag bättre vyer till åtminstone två av skeppen jag sett också.

Shiprow. Får se hur många försök det blir att fota de här paraplyerna innan jag blir riktigt nöjd. 😝

Highland Defender, ett Offshore Supply Ship. Fråga mig inte vad det betyder.

Hirta, ett Fishery Patrol Vessel. Fråga mig inte vad det betyder heller, men gissar på nåt fiskerelaterat. 😝

Minnesmonument till de män och kvinnor som deltog i fiskeindustrin.

Kom sedan upp till County Hall, en riktigt maffig byggnad. Fortsatte längs dess långsida, och hamnade strax vid Marischal College. Det är världens näst största byggnad uppförd i granit, och inte nog med det, den är dessutom urtjusig (enligt mig). Som om inte det räckte stod Robert the Bruce staty utanför, och – bäst av allt – det fanns en fontän. Och inte vilken fontän som helst. 69 små fontäner som är koreograferade att spruta lika eller olika högt, ibland samtidigt, ibland i svep, ibland i kombinationer och ibland med vattenstrålar som på något sätt interagerar med sig själva för att skapa specialeffekter. Efter en stund (och sådär 100 foton) stod jag bara och flinade som en idiot. Det var bättre än fyrverkerier (också enligt mig).

Spegelkanin vid Marischal College. Förstår i och för sig att det vore dumt att klättra på den där, men tycker ändå bättre om våra Birgers som är lite tåligare.

Svårt att få med hela den här på ett kort, så därför ser det lite skumt ut. 🤪

Ett av minst hundra såna här foton med vattenstrålar i olika positioner. Tyckte det hade varit lite skojigt ifall de plötsligt fick spel och började spruta ner de som stod och tittade, men…🤪

Så här glad kan man bli av lite vatten…🤣

När de hade kört igenom det som kanske var ett helt program gick jag motvilligt därifrån, då magen började göra sig påmind. Hade ju bara ätit en macka till lunch och klockan närmade sig 19. Hittade dock en hel del annat innan jag hittade tillbaka till hotellet, som också är en pub där jag tänkte äta. För att bara ha ”tagit en liten spontan sväng på stan” så har jag hittat väldigt mycket fint. Behöver nog ta någon guidad promenad, antingen med live guide eller i en app, för här finns det nog mycket mer att upptäcka.

Provost Skene’s house, Aberdeens äldsta byggnad, från 1545. Numera museum.

Poised, en enorm metallskulptur av en leopard. Hade läst om den här men gapade ändå. Trodde inte att den skulle vara SÅ stor.

Aberdeen Art Gallery. Kan nog också vara värt ett besök.

Hittade igen puben och beställde in en Mac & Cheese med vitlöksbröd. Lite dåligt kryddad tyckte jag den var, men så var det ju pubmat också. Såg att det fanns sticky toffee pudding till efterrätt så lyxade till det med en sån också – jag hade ju inte köpt någon choklad. 😝 Den smakade desto mer, men det var såna där hemska jordgubbar med på tallriken igen. Blev i alla fall inte arg på dem idag.

Mac & Cheese. Inte jättekryddat, men det försvann ändå.

Sticky Toffee Pudding. Eventuellt världens godaste efterrätt som inte innehåller choklad.

Sen var det ju nära till rummet, bara uppför trappan. Har roat mig med att tvätta apelsinbyxor och skriva blogg, och snart bli det väl sängen. Än så länge är det dock livat från puben under, men de stänger 23 och innan dess sover jag sällan ändå just nu.

På besök hos Sinclairs

Posted on 2023-07-19 by Lizzan

Ny dag, nya planer. Det finns två egentliga huvudorter här i det norraste landskapet i Skottland, Caithness. Thurso där jag övernattat är den ena, Wick på östkusten är den andra. Idag tänkte jag mig ett besök dit, förhoppningsvis med en utflykt till ett coolt slott i ”närheten”.

Jag hade därför beställt frukost till 8 istället för 8:30 för att hinna med bussen senast 9:30. Dock var det så glad och pratig stämning i frukostrummet, och jag var egentligen rätt trött och sliten efter dagen innan, så jag tog det lite för lugnt för att hinna iväg i tid och fick ta 10:30-bussen istället.

När jag kom fram till Wick försökte jag först hitta någon sorts turistinformation. Jag visste att jag skulle behöva få tag på en taxi för att ta mig ut till slottet, men de hade inga smidiga taxi-appar häruppe. Även om jag har ett lokalt simkort och det kostar gratis att ringa även här så tycker jag verkligen inte om det. Dels måste jag kunna förklara vad jag vill lite snabbt och effektivt, dels måste jag höra vad männskan i andra änden säger.

Wick verkade dock inte vara en jättelevande stad, jag såg många tomma utrymmen med affärer som stängt eller flyttat. Såg en skylt om turistinfo, men den pekade bara till en affisch på väggen – om den inte menade kaféet som den stod utanför. Tänkte att det kanske skulle finnas någon taxifirma på affischen i alla fall, men det närmaste jag hittade var Richard’s Car Hire. Det lät ju i och för sig passande, men tyckte det lät billigt med 66 pund för en hel dag. En stund senare insåg jag att man kunde hyra en BIL, för att köra själv. 🤦‍♀️ Sa ju att jag var trött. 😝

Efter att ha gått till hamnen, jobbat upp lite mer mod, kollat internet efter nummer och flyttat mig till en relativt tyst plats lyckades jag till slut faktiskt plocka upp telefonen. Tog första resultatet först, som var Jimmy’s Taxi. Tänkte mig förstås att det var någon sorts central person som skulle svara och skicka dit någon bil ur flottan – men jag kom nog direkt till chauffören. Frågade om han hade någon bil ledig för att ta mig upp till Castle Sinclair Girnigoe och hans svar var i stort sett ohörbart. Förstås. Efter att han repeterat fick jag i alla fall med mig att han kunde plocka upp mig om ett par minuter. Hade jag inte gissat att han behövde veta var jag befann mig hade jag inte förstått att han frågade det heller. 😝

Det fanns också fina portar, sju stycken med olika motiv, i hamnen. Jag vet dock inte vad som fanns där bakom, kanske någon sorts förvaringsplats.

När jag väl satt i bilen var han i alla fall lättare att höra och förstå. Det skulle kosta 15 pund till slottet, och han undrade varför jag ville dit. ”Jag gillar att fotografera gamla stenbyggnader som börjar falla isär”, svarade jag. Han får tydligen många beställningar från turister som själva heter Sinclair som vill följa sina gamla anor. Under resan upp berättade han en del om Sinclairs, men jag vet inte hur mycket jag tror på. Han sa nämligen också att ortsnamnet Wick kom från vikingarna som var här och härjade under vikingatiden, och att det betydde by. Nääää, vik betyder definitivt inte by, utan vik. 😁 Wick ligger mycket riktigt vid en vik också. Lite kul med ortsnamn från vikingatiden här, åkte också förbi en loch med bussen – den hette Watten. 😁

Bad att bli upphämtad igen 1,5 timme senare, och då sa han att vi kunde ta betalningen sen. Tänkte först att det ju var väldigt generöst, men han visste förstås att han släppt av mig 5 kilometer från närmaste busshållplats. Jag traskade direkt ner mot slottet och passade på att fotografera alla informationsskyltar längs vägen dit. Man vet aldrig när det kommer väl till pass, och min hjärna kommer definitivt inte ihåg allt.

Slottet har förfallit rätt rejält och ligger väldigt dramatiskt ute på några klippor vid havet. Det var inte jättemycket av det som gick att gå runt i, och det var inte så stort till att börja med heller. Dock fanns det ett par stigar som gick till roliga utsiktspunkter under och nedanför slottet som jag tog till när jag fotat klart inuti. Den första gav de finaste vyerna, inklusive fler stormfåglar, medan den andra ledde till en liten stenstrand där människor roat sig med att stapla stenar på varandra. MÅNGA stenar på många andra. Jag räknade aldrig alla staplarna, men förmodligen har jag fotograferat de flesta. 🤣

Passade på att leka lite med kameran också medan det var lugnt med besökare.

Måste vara skönt att kunna flyga när man bor där – fler stormfåglar fanns det härikring.

Sådär en halvtimme innan taxin skulle komma tillbaka började jag röra mig upp mot parkeringen igen, vilket nog var tur. Benen var riktigt trötta och skakiga efter de bitvis branta stigarna utanför slottet, så det tog sin tid att gå uppöver. Prick 13:30 började det komma några droppar regn, och taxin dök upp någon minut senare. Precis när jag satt mig i bilen öppnade sig himlen för ett rejält skyfall, så jag var glad att jag inte bett honom komma senare. Perfekt timing med andra ord.

Fyren på udden intill. Man kunde gå dit också, men jag hade inte tid och framför allt inte ork med det.

Jag bad att bli avsläppt vid Wicker’s World, ett kafé som skulle ha bästa maten i byn. De skulle också ha riktigt goda kakor. Studerade menyn ett tag och kunde inte hitta något jag ville ha, speciellt som jag tänkte åka tillbaka till Thurso rätt tidigt och äta mer god och kryddig mat på restaurangen jag besökte i förrgår. Till slut blev det en cola och en bit chokladkaka. 😋 Använde vilotiden och kaféts wifi till att se vad mer jag skulle hitta på medan jag var där, och hittade ett par cacher jag skulle kunna kolla efter. Såg också att jag missat en adventure lab-punkt ute vid slottet, men det var ju så dags då – tänkte inte betala 30 pund till för att svara på en fråga.

Jag testade inte alla restauranger – inte en enda till faktiskt – så jag vet inte hur sant det är att de är bäst. Men gott var det!

Chokladkaka. Riktigt bra för att vara gjord av någon annan än mig själv. 🤪

Cacherna var längs hamnen, och det var även där kaféet var, så när jag kände att jag fått lite mer energi igen gav jag mig iväg. Och då sken solen. Det riktigt brände i skinnet där den kom åt, faktiskt, är nog inte van vid sol nu. 😝 Hittade snabbt första cachen som bara var ett par hundra meter bort. Gick vidare längs vattnet och stötte på en stor snigel på stenplattorna. Tyckte att den borde i alla fall inte vara för snabb för mig att hinna fota, men efteråt märkte jag vad som såg ut som rörelseoskärpa på i alla fall en bild. 🤣 (På tal om kass fotograf, jag har också lyckats ta en selfie, med mobilen, där jag blinkar samtidigt som jag fotar. Vet inte om det här är så bra sysselsättning för mig egentligen. 🤪)

Undrar man hur man tar sig till Narnia så kan jag tala om det – börja med att åka till Wick.

Tycker att en hamn ofta innehåller ganska mycket som egentligen är fult, men som blir mysigt på bild ihop ändå. Vet inte hur det funkar. 😝

De här är ju blå, det räcker ju ganska långt för att räknas som fint. 😁

Nästan spegelblankt vatten kan ju också hjälpa till – även om jag också tycker det är ganska tråkigt på riktigt så blir det fint på bild.

Men vad jag gillar med såna här fångstburar kan jag absolut inte sätta fingret på.

Nästa cache var i närheten av den gamla sjöräddningsbyggnaden, men lite uppe i en sluttning. Hade det inte funnits en trappa hade den fått vara orörd av mig ärligt talat – jag var seeeeeeg. I gräset fram till cachen var det helt belamrat av mindre sniglar, men de hann inte ifatt mig i alla fall. Har sett så många roliga och kluriga cachar på sistone att jag först bommade att kolla efter det enklaste – en burk vid foten av telegrafstolpen som var det tydligaste alternativet för en gömma. Men där var den. Loggade och passade på att fota lite så det såg ut som att jag gjorde något vettigt där jag var – det var inte jättemuggligt, men några människor gick förbi nedanför.

Sedan klättrade jag mödosamt uppför resten av trappan till toppen av klippan, där jag sett ett par monument. Det närmaste, som trappan ledde direkt upp till, var uppfört till ära av James Bremner, en man som var duktig på att ta upp skeppsvrak och laga dem och få dem användbara igen – han hade lagat 236 stycken.

Jag hade sett en annan staty längs vägen också, så efter en liten sväng ut mot udden vände jag tillbaka mot stan. Nästa staty var uppförd till minne av alla som förolyckats till sjöss, och jag tyckte väldigt mycket om den. Svår att få någon riktigt bra bild dock, då det var motljus om jag ville se framsidan.

Till minne av de som förolyckats till sjöss. På en av informationstavlorna stod det om en svart lördag, då en plötslig storm svepte upp över nordostkusten. 800 fiskebåtar hade lämnat Wick kvällen innan för att fiska, men blev överraskade av stormen. Några båtar hann in i hamnen i tid, men andra blev strandsatta då tidvattnet var lågt. 37 män förlorade livet.

När jag kollade tidtabellerna tänkte jag först åka hem 15:55, men det visade sig vara ett tåg och jag hade ju redan betald bussbiljett tillbaka. Bussen skulle gå 16:33, men vädergudarna hade nog inte uppfattat att jag ändrat mig, för de öppnade himlen igen bra precis vid 16. Min jacka är visserligen väldigt fin och turkos och bra i nästan alla väder – men ett skotskt skyfall orkar den inte riktigt med. Får nog kolla efter bättre regnkläder. 😝

It was hell raining, som en vän till mig nog skulle ha sagt.

Blöt men ändå glad hittade jag en busshållplats där det enligt appen skulle gå bussar tillbaka till Thurso. Det stod dock ingen info i busskuren, så jag dubbelkollade med hotellet mittemot att jag faktiskt var på rätt plats. En stund senare kom bussen också, och då hade solen tittat fram igen. När vi varit på väg i 5-6 minuter började bussen tjuta, och chauffören stannade för att kolla vad som var fel. Tydligen var det något strul med framdörren, som varnade att den inte var stängd. Efter lite joxande fick han till det och vi körde vidare. När vi började närma oss Thurso började dörren tjuta igen i en snabb högersväng, men när vi svängde tillbaka åt vänster blev den tyst igen. Lynnig jäkel. 😝

Under bussresan hade jag funderat på två alternativ för chilikyckling – dels bekanta Pride of Bengal, eller så ett ställe som hette T’s Cafe. (Ingen koppling till Mr T, vad jag vet) Kaféet skulle vara lite undangömt ovanför en kiosk, och ha väldigt god mat från Sri Lanka, och kom varmt rekommenderat av Jane. Jag hoppade av bussen mittemellan alternativen, men bestämde mig för att testa något nytt istället för välbekant, även om det var en höjdare.

Blev ensam gäst till att börja med, så det kanske stämmer att folk hade svårt för att hitta dit. Inte var det fullt upp med telefonsamtal för att beställa takeaway heller, och de pip jag hörde kom från en microvågsugn i köket. Det ingav inte direkt förtroende. Beställde dock några grönsaksrullar till förrätt och Devil Chicken till huvudrätt – det skulle vara hett och sött och tillagat med chili, ingefära och vitlök, tre goda ting. Man kunde få maten mild, medium eller hot och jag valde förstås hot.

Grönsakerna i rullarna var inlindade i någon tunn pannkaka, sedan insmetade i frityrsmet och friterade. Sötstark chilisås till. Påminde en hel del om vårrullar.

Huvudrätten kom på en vanlig tallrik, inte med järnplatta, och nu blev jag istället varnad att det var min tallrik som var het. 😁 Detsamma kunde sägas om maten, men då i kryddväg. Helt perfekt för en som mig. Maten var nog mer åt thai-hållet än indiskt och kinesiskt, men inte riktigt. Gott var det i alla fall!

Jättemätt och jättenöjd gick jag på Co-op och handlade lunch till morgondagen, innan jag långsamt gick längs strandpromenaden tillbaka till boendet. Tittade en sista gång på Orkney som låg där så vackert i kvällsljuset – för där borta sken solen – och försökte fånga stämningen på video. Kommer att sakna Thurso, men samtidigt ska det bli skönt med lite mer civilisation – det vill säga bussar och tåg. Och Nando’s. 😝

När jag kom till boendet såg jag att vi fått besök – en minibuss från Rabbie’s stod utanför. Guiden satt och drack vin med Lisa, ägarinnan, på hennes kontor när jag kom in, och de verkade ha väldigt roligt. Jag bad att få betala så jag skulle slippa göra det i all hast på morgonen, och hon bekräftade att hon ordnat taxi till tågstationen åt mig 8:10. Willie, som guiden hette, var en äkta skotte, och Lisa är från England så de höll förstås på och gnabbades ungefär som svenskar och norskar gör hemma. Han var generellt väldigt pratglad, vilket förstås är en bra egenskap när man är guide, och tipsade mig om lite utflykter från Aberdeen – som att jag behöver mer att göra där. Ett han nämnde var Fyvie Castle, vilket faktiskt lät som ett riktigt bra alternativ som jag inte vill stanna kvar i stan någon fler dag. Jag har en rundtur med Rabbie’s bokad redan på torsdagen, och sedan planer för Dunnottar Castle någon annan dag. Med Fyvie en tredje så bli det i så fall 2 dagar att se Aberdeen. Tror inte jag kommer få tråkigt. 😝

Och för tredje dagen i rad som gick jag och nynnade ”vilken härlig dag” när jag kom upp på rummet och började packa…😁

Till andra änden

Posted on 2023-07-18 by Lizzan

För sådär 4 år sedan befann jag mig i Cornwall, och besökte en dag Land’s End, Storbritanniens mest västerliga punkt. En vanlig självutmaning man kan göra här i landet är att t.ex. cykla från Land’s End till John O’ Groats, som är näääästan den nordligaste punkten på brittiska fastlandet. Enligt wikipedia brukar det ta en cyklist 10-14 dagar att färdas den sträckan, medan det tar 2-3 månader att gå. Mig tog det nästan 4 år, men då blev det ju några avstickare till Sverige däremellan, plus en pandemi och en cancerbehandling. 😝

För att ta mig dit och dessutom få se lite andra roliga delar av den här änden av landet hade jag bokat en guidning med Above and Beyond tours, och strax före 10:00 körde Jane in på parkeringen framför mitt boende för att hämta upp mig. Hon började med att visa runt lite här i Thurso, innan vi for mot Dunnet Head, som är den verkliga nordpunkten av brittiska fastlandet och som syns på många av mina foton över Thurso.

Innan vi kom fram dit stannade vi vid en hage med hairy coos, och nu fick jag ha dem alldeles för mig själv. Bättre ljus, dessutom. 😁

Vid Dunnet Head skulle det finnas goda chanser att se lunnefåglar, men de verkade ha gömt sig medan vi var där. En fyr fanns det i alla fall, och den gömde sig inte. Men Jane fick mig att gömma mig bakom en sten medan hon fotograferade…

Utsikt från Dunnet Head – inga lunnefåglar i sikte.

Vi gjorde sedan ett kort stopp vid Castle of Mey och åkte sedan ned till en liten hamn. Jane hade lovat mig sälar, men där fanns det inga sälar. Däremot fanns det en man som satt och slipade murväggen vid hamnen. Ur hans något svårförståeliga berättelse fick jag fram att han karvat in bilder på skepp i någon sorts gjutformar i plywood som han satt upp när väggen skulle gjutas. Dessa formar gjorde då att det blev reliefer av skeppen på väggen när den var klar. Nu hade bilderna försvagats, så han höll på och slipa fram dem, och skulle sedan måla dem. Coolt!

Castle Mey. Drottningmodern brukade sitta på bänken till höger och titta ut över sina boskap.

Liten hamn någonstans mellan Mey och John O’Groats. Inga sälar. 😔

Derry Ross, som skapat bilderna på väggen…

…som ser ut så här efter slipning, sedan ska han måla dem också.

Vi åkte sedan förbi John O’ Groats till att börja med för att göra ett besök vid Duncansby Stacks. Det var en bit att gå från parkeringen och vinden friskade i ordentligt. Det kom även några vattenstänk från ovan. Vyn var dock värd besväret, även om det inte var 100% klar sikt.

Ett häckande par stormfåglar/fulmars på en klippavsats vid stigen till Duncansby sea stacks.

De har ju valt en tjusig boplats kan man tycka.

Stacks of Duncansby. Nästan bra att det var lite regnigt, så de i alla fall stod ut lite från klipporna i bakgrunden.

Sista stoppet blev sedan John O’Groats. Jane hjälpte mig med den obligatoriska selfien vid vägvisaren, sedan kunde jag skutta runt lite på egen hand och fotografera mer. Hon hade också rekommenderat mig att ta en färja därifrån ut till Orkney och sedan en busstur där, och sa att hon kunde ordna skjuts om jag bestämde mig för att göra det. När jag såg den lilla färjan som sköter den turen blev det dock nix nej till det förslaget. Dumt att göra en sådan utflykt och spendera hela dagen sjösjuk. Färjan från Scrabster här intill Thurso ska tydligen vara stabilare, så jag får väl testa den någon gång framöver istället.

1453 dagar tog det mig att ta mig från Land’s End till andra landsändan…John O’ Groats.

Liten färja som ser läskig ut för en sjösjuk en.

Nästan en timme senare än det var tänkt blev jag sedan avsläppt vid boendet igen. Var rejält trött i huvudet efter att ha pratat med Jane i nästan 4 timmar, så vad gör man då? Jo, ringer en vän, förstås. 😂 Innan dess gjorde jag dock en bokning på bästa restaurangen i Scrabster, nämligen Captain’s Galley. Jane hade rekommenderat den varmt och sagt att det var fullt möjligt att gå dit, knappa 3 kilometer på kartan. Däremot kunde det vara bra med en taxi tillbaka.

Jag knatade iväg sådär 1,5 timme innan min bokning för att ha gott om tid, och trots lite fotograferande var jag framme en halvtimme innan de ens öppnade. Gick en liten sväng längre bort mot Scrabsters fyr innan jag vände tillbaka.

Solen sken och Orkney började titta fram igen.

Något sorts monument eller skulptur längs vägen till Scrabster.

När jag kom till Scrabster kom det en regnskur också – ny dag, ny regnbåge. Scrabsters fyr till vänster i bild.

Det finns mycket man kan peka kameran mot i en hamn.

Jag verkade vara först på plats och fick ett fint bord i ett hörn av the Ice House. Ett ice house användes som kylskåp förr i tiden, när de hämtade is från sjöarna på vintrarna som de lagrade för att kunna hålla fisken färsk längre. Beställde in en alkoholfri drink, Ginger Gaia, till att börja med, sedan kammusslor med tzatsiki, krutonger och mintsalsa, och hälleflundra med vitlökspotatismos och glasört (samphire). Har kollat en del på Master Chef på sistone och där används samphire flitigt. Hade aldrig provat det tidigare men det lät spännande!

Vy från ett hörn av the Ice House. Som tur var utan stora isblock just nu.

Maten var riktigt god och speciellt förrätten försvann fort. Hade provat kammusslor en gång tidigare också, för 4 år sedan i Plymouth, men jag kom inte ihåg hur de smakade. Egentligen inte så mycket, men lite söta i smaken var de. Jag var rädd för att huvudrätten skulle kännas som barnmat, med fiskfilé och potatismos, men fisken var fast och fin och behövde faktiskt tuggas. Samphiren gillade jag rejält! Maten var inte överdrivet kryddad, men det var gott ändå. Dock var jag mer imponerad av maten på River House i Inverness, trots att det var billigare.

Fick frågan om jag ville kolla efterrättsmenyn, och det var ju svårt att säga nej till. Egentligen var jag mätt, men något litet kanske kunde slinka ned. Beställde en chocolate brownie sundae med choklad och whiskysås, då servitören försäkrade mig om att portionen inte var jättestor. Det var bara tallriken som var det. 😝 Och så fanns det något väldigt läskigt med där också – JORDGUBBAR. 😱 Inte hade jag tänkt på att säga till om att jag inte ville ha några sådana när det inte stod nåt om bär på menyn, inte. Petade undan dem, slevade i mig glassen och brownien som visserligen var goda, och fick sedan bråttom därifrån. Men jo, jag betalade först. Vill inte tänka på hur mycket – tur man inte är vindrickare också.

Stooooor tallrik med pytteliten dessert.

Hade tänkt fråga personalen hur mycket en taxi skulle gå på och hoppades de skulle erbjuda sig att beställa, men nu var jag så arg över de där jordgubbarna att jag istället bestämde mig för att gå tillbaka också. Ja, jag VET, det är inte en vettig reaktion att bli arg, men nu var jag det i alla fall. 😝 Traskade på bort till svängen ner till Scrabster och såg en båt i sluttningen ned mot vägen som jag sett på vägen dit. Det skulle nämligen finnas en cache där, men jag var inte på humör att leta efter den före middagen. Nu var det lite med jävlar anamma i mig så jag klättrade uppför vägkanten och började leta. Det tog inte lång tid innan burken var hittad, loggen signerad, och burken återplacerad.

Sen var det låååånga backen upp från Scrabster, och sen platt och nerför resten. Backen gick hur lätt som helst, och när jag närmade mig gångvägen vid kusten igen möter jag en tjej som hälsar glatt på mig. Det är samma guide som jag mötte igår vid havsgrottan, nu ute med sin hund. Vi pratade en stund innan hon undrade om jag fortfarande var intresserad av någon spinningklass som skulle börja i augusti. ”Då är jag nog inte kvar här”, svarade jag. Och så undrade hon vart jag skulle – ”hem till Sverige”. ”Är du inte Winnie?” frågade hon. Näääeeeej… Tydligen var jag en exakt kopia av hennes kompis Winnie, som inte alls var svensk, utan dansk. Det var därför hon hade hejat så glatt på mig igår också, hon trodde vi redan var kompisar. 😁

När jag närmade mig stan, efter några fler fotografier nu när jag visste var jag var och att det inte skulle göra något om batteriet i telefonen tog slut, såg jag en surfare ute i vågorna. Jag kan säga att det inte alls var varmt uppe i luften, men det kanske var varmare i vattnet. Försökte låta människan surfa i fred, men kunde inte helt låta bli att ta några foton av…vågorna, förstås. 🌊😇

Kan egentligen kolla och lyssna på de här vågorna hur länge som helst.

Kom sedan hem sådär 20:30, och blev mött i dörren av Lisa, ägarinnan till boendet. Hon hade sett att jag åkt iväg med Above and Beyond tidigare idag och frågade om jag hade haft en bra dag. Japp, det har jag ju. 😁 Dessutom hade hon mina tvättade kläder, så jag slipper gå naken imorgon också. 😅

Blöt och glad

Posted on 2023-07-17 by Lizzan

Det sägs att det regnar mycket i Storbritannien, men det brukar jag ju inte märka av så mycket när jag är här. Vet inte om vädergudarna glömt bort att jag kommit hit eller om de bara vill bespara mig en solbränna, för idag var det mest bara spått regn. Som tur var bara utomhus. Jag började dagen med en god frukost här på boendet, för nu ingår det ju i priset. Och gick att få på vettiga tider, ända mellan 7 och 9:30.

Man står sig rätt bra på en sån här frukost alltså.

En av fördelarna med det här boendet, förutom skön säng, fint rum, tysta omgivningar och ingen trappa precis utanför dörren som på förra stället, är att de kan fixa tvätten åt en. Efter att ha kollat att det gick att få kläderna hängtorkade istället för torktumlade lämnade jag in dem innan jag gick ut för dagen. Hoppas de inte hängde dem på tork utomhus bara…😂

Eftersom vädret inte var så kameravänligt och jag inte var jättepigg, så bestämde jag mig för en kort promenad och cacheletning. Det finns en adventure lab-runda här i byn, en vanlig cache, en multi och en virtuell. Jag började med att gå ned mot floden och tog en av lab-punkterna längs vägen, vid ett torg med blomrabatter och monument. På andra sidan floden fanns det en ”boating lake” där några gräsänder hängde omkring.

Sir John Square med St Peter’s och St Andrew’s kyrka i bakgrunden. Tyckte att de skulle ha haft blå blommor istället för de röda/rosa i rabatterna, så hade de bildat Skottlands flagga.

Liten trevlig gångbro. Märkte inte att den svajade.

De tyckte säkert att jag skulle ha haft mat med mig åt dem, för de kom fram till mig när de såg mig. Eller så ville de bli fotomodeller. 📸

Gick vidare neröver ån och sen över bron som är huvudinfart till Thurso. Hittade någon fler lab-punkt och insåg att jag var nära kyrkoruinen igen och att det skulle finnas en fysisk burk där. Hittade den snabbt – faktiskt satt det två burkar alldeles bredvid varandra men jag skrev bara i en av dem. Tog också ett ganska långt besök på Co-op-butiken för att köpa lite lunch/fika och studera vad som finns på en mataffär här i trakterna. Osthyllan var till exempel nästan bara Cheddar – och några rökta tyska ostar. Fryspizzorna hade också både annan form (rektangulära, ungefär som en plåt fast inte lika stor) och helt annan fyllning än hemma. Det är ju egentligen ganska dumt utrymmesmässigt att ha runda pizzor i kvadratiska kartonger, slog det mig nu…🤔

En till St Peter’s Church. Den här såg lite cool ut tycker jag – gillar tornet.

Den bästa cachen här i stan, enligt favoritpoängen, var den virtuella. Den är bara tillgänglig när tidvattnet är ute, då man behöver ta sig till en grotta i klippan jag var och traskade uppepå igårkväll. Tidvattnet skulle vara som längst ut runt 14-tiden idag, och när klockan började närma sig 13 började jag närma mig klippan också. Först spanade jag en stund på ett gäng fåglar som kalasade bland tången som tidvattnet lämnat kvar på stranden. Tror det var mest starar, men också några kråkor, förstås.

Fågelbuffé. Synd att både fåglarna och tången är mörka så det är svårt att se dem.

Någon har stulit Orkney!!! Jag VET att jag såg den där igår…😱

När jag kom fram till klippänden av stranden blev jag först lite tveksam till att fortsätta, då det rann flera små bäckar nerför sanden och jag inte hade mina vattentåliga skor. Hittade dock ställen där det såg ut att gå att ta sig fram torrskodd så jag gjorde ett försök i alla fall, om inte annat för att se hur svårt det skulle vara längre bort. Jag var direkt nöjd med det beslutet, då jag fortfarande torr om fötterna hittade fina vyer att fotografera efter att ha klarat mig förbi de första rännilarna. Gick vidare bortöver och efter några rännilar till kom jag till det största hindret. Några stråk med sten som delvis var täckta av tång och sjögräs. Det vill säga halt. Inte hade jag skorna med bästa greppet heller, och så började det regna ännu mer. Funderade ordentligt på att vända om och göra ett nytt försök imorgon, med bättre skor och mindre grejor i händerna – nu hade jag ju shoppingkassen med min lunch i fortfarande.

Stenar, sand och vatten…det behöver inte vara krångligare än så.

Nej, det är ingen konstig skugga i bilden – det VAR en sådan där rak och markant färgskiftning på riktigt.

Meeeeeeen, så hittade jag en möjlig väg förbi första stenpartiet, och hittade till en liten lätt inbuktning i klippan. Det var inte den grottan jag letade efter. Inte gav den något som helst skydd från regnet heller. Nu hade jag ju tagit mig förbi ett stenparti, och om jag gissade rätt om grottans placering så var det bara ett stenparti kvar. Dock såg det lite klurigare ut. Studerade en stund, och hittade till slut en möjlig väg över. Testade mest vartenda steg för att vara säker på att jag hade grepp, och det funkade! Kände mig enormt stolt över mig själv faktiskt, men allt hittautande i skogen hemma kanske har gett ett uns mer självförtroende på annan terräng än platt asfalt.

Sen var det bara platt sand fram till några andra öppningar i klippan, även om det rann vatten här också. Första öppningen jag tittade in igenom var inget särskilt, men när jag kollade den andra förstod jag direkt att jag var på rätt plats. Uppgiften för den virtuella cachen var att hitta vilka namn som lämnat sitt märke på väggen i februari 1870. Hade nog tänkt mig att det skulle vara en liten inristning i stenen, och kanske svårt att se. Nu var det både lättare och svårare. Väggen var nämligen täckt av text, en del stort, en del mindre. Ganska likt en klottervägg nuförtiden, kanske, även om det såg betydligt prydligare ut. Och jag? Jag var jätteglad. Häftig vägg, kul vy ut från grottan och dessutom kände jag mig så duktig. 😁😇

Det tog en stund att hitta rätt inskription i väggen, men det var i alla fall tydligt avskiljt från resten och i den delen av grottan där det fanns tillräckligt med dagsljus. Nu är jag dock nyfiken på *varför* all den där texten står där. Medan jag funderade på att ta mig tillbaka därifrån kom det en guide med ett par kunder som gick in i grottan, och nu ångrar jag att jag inte tjuvlyssnade…😔

Stor skålsnäcka, enligt min identifikationsapp. Det kryllade av dem.

Ser ni trappräcket därborta? Precis hitom det fanns grottan.

Tjuvkikade i alla fall på hur de tog sig därifrån, men guiden var inte rädd för att få blöta skor så hon traskade rätt igenom vattnet och slapp klättra på stenen. Paret som var med fick hjälp ner. Nåja, jag hade ju lyckats åt ena hållet, så det skulle väl gå bra åt andra också. Och det gjorde det. Snart hade jag lättspatserad sand under fötterna igen och behövde bara undvika vatten. Fick ta ett litet skutt över en bäck, och sedan var det bara trapporna upp till boendet kvar. Blöt och väldigt glad kom jag sedan in på rummet igen.

Fixade mig lite varm choklad och ringde Mamsen en sväng innan jag stoppade i mig lunchmackan och ett par kakor från fikabrickan. Hoppade också i min nya kaftan för att låta de andra kläderna torka upp lite – men de var faktiskt torrare än jag trott de skulle vara med tanke på regnet. Passade på att fixa lite administrativt, som att be om kompensation från tågbolaget för att tåget var så sent igår. Med lite tur får jag tillbaka hela biljettpriset. Kollade också ut en bra restaurang till dagens middag, ville ha något varm och hett. Det bästa jag hittade var en bangladeshisk restaurang som rankades som bäst i hela Thurso. Jag hade ju ätit indiskt för bara några dagar sedan och hade hellre velat ha något thailändskt, men såna önskningar infriades inte av den här byn. Så stor är den ju ändå inte.

Strax efter 16:30 då de öppnade gick jag iväg mot Pride of Bengal som låg sådär en halv kilometer bort. Jag var lite skeptisk, för stället jag åt på igår var rankat som 4:e bästa, så skalan kanske var väldigt skev här. Jag fick bord i en helt tom restaurang, men blev lite lugnad av de ideliga telefonsignalerna från folk som ringde och beställde takeaway. Beställde in vitlökschampinjoner till förrätt, men det var nog sista gången jag beställer in en indisk förrätt. Det smakade ungefär som löken på förra stället, fast med lite svamp och vitlök. Inte hade jag förstått att det var friterade svampar heller, och paneringen var mjuk och tråkig. 😔

Sen kom då huvudrätten. Jag blev återigen varnad för att inte röra vid metallen på det tydligt superheta matfatet, men de ligger väl risigt till om de inte säger något och någon skadar sig. Och det doftade alldeles ljuvligt. Jag var sugen på något med vitlök och chili och hittade tre sådana rätter på menyn, så jag bad servitrisen om råd. När jag sa att jag gillade starkt rekommenderade hon varianten från södra Indien som serverades med en krispig chili på toppen. Jag tog även in en raita ifall min uppfattning om starkt skiljde sig från deras. Det var tur det, för det var precis på gränsen till så starkt som jag klarar av, så lite lindring var skönt att ha nära till hands. Strongbow-cidern som jag beställt till var också bra på att bryta av hettan faktiskt. God cider och riktigt stark mat, då är jag som lyckligast. Ja, bortsett från när jag är i en grotta vid havet och blir attackerad av regn, då. 🤪

Omnomnomnom här också. Ännu mer än på förra stället.

Alldeles, alldeles proppmätt tog jag mig sen från restaurangen och lyckades villa bort mig lite innan jag hittade till havet igen. Trodde jag började kunna stan, men tydligen inte. 😝 Men så hade jag ju druckit en cider, så jag skyller på den. Nu var tidvattnet inne och vågorna verkligen dånade. Ett stort skepp som jag brukat se vid horisonten hade också helt plötsligt kommit mycket närmare. Undrar vad det var också. Jag har bokat en rundresa med en guide imorgon, så jag får väl fråga dem om både båt och grotta.

Det kanske är den här båten som snott Orkney?!? 🤔

Från Torvalla till Tors å

Posted on 2023-07-16 by Lizzan

Jaha, då var det dags att resa vidare då. Vaknade tidigt då jag även somnat tidigt, men hann inte blogga klart förrän på tåget. Var lite nervös inför frukosten ifall ägarinnan fortfarande skulle vara sur för att jag missat i torsdags, men vi redde ut det kvickt och sen var allt frid och fröjd. Hade ju beställt en full Scottish breakfast, och valt att ta med både blodpudding och haggis då hon sa att hennes var helt fantastiska. Det låter ju lite som självskryt, men hon hade baske mig rätt. Blodpudding är inget jag äter frivilligt hemma, men den här var riktigt god och välkryddad. Haggisen var ännu godare. För att inte snacka om korven och baconet. Skulle nog faktiskt rangordna dem korv, blodpudding, haggis, bacon, från minst till mest god, och då var ändå korven suverän. Ägg, bönor och hash brown smakade som de brukar, men inget fel med det heller.

Gick sedan upp för att packa och hann precis checka ut före 10. Släpade med mig resväskan upp till tågstationen, och där stod tåget redan inne och väntade. Köpte en dricka och ett snackspaket med ost och korv utan att riktigt tänka på hur lång resan skulle vara. Tänkte väl också att man skulle kunna köpa något ombord. När jag väl hittat min plats såg jag att den var baklänges och på ”fel” sida av tåget för den bästa utsikten, så jag tog helt sonika och satte mig på en obokad plats istället, det fanns mycket som var ledigt.

Sådär en halvtimme senare, cirka 10 minuter för sent, började vi tuffa iväg mot Thurso, där jag ska spendera 4 nätter. Dels hade jag bokat tåg av gammal vana, då det brukar vara snabbast och bekvämast, dels hade jag blivit inspirerad av boken ”Scotland from the Rails” av Benedict Le Vay. Resan från Inverness till Thurso har ”bara” fått tre stjärnor av fem möjliga för tjusiga omgivningar, men det är fortfarande bättre än många andra tågresor. Den skulle ta 3 timmar och 45 minuter, och när vi tuffat på i sakta mak ett tag blev jag fundersam och kollade kartappen. Kör man bil mellan Inverness och Thurso går det på cirka 2,5 timmar, alltså mycket snabbare. De har nämligen inte byggt järnvägen så rak som möjligt, utan gjort några krokar inåt landet för att ge fler orter tillgång till tåg.

Nåja, jag trivs ju ändå på tåg och hade inte bråttom, och hursomhelst hade jag inte kunnat köra själv. Både vädret och omgivningarna var omväxlande, och jag satt som vanligt rätt klistrad med näsan mot fönstret. Ja, inte bokstavligt talat, då. I början av resan höll vi oss mest på havsnivå, och senare klättrade vi upp till lite högre höjder. Då byttes landskapet mot små berg/stora kullar, avsaknad av träd och massvis med floder och åar. Och en hel del djurliv. Såg minst tre större rovfåglar, kanske ormvråk eller glada eller både och. Tre större grupper med hjortar och flera enstaka. Och ett oändligt antal får. 😁

Här fick jag byta sida av tåget en liten stund.

Halvvägs genom resan ropar konduktören ut att tåget inte skulle gå till Thurso. Järnvägen delar sig i två vid Georgemas, där ena spåret går till Thurso och det andra till Wick, som är tågets slutstation. När allt går som det ska kör tåget först igenom Georgemas till Thurso, för att sedan backa tillbaka till Georgemas och köra vidare till Wick. Nu skulle vi bli såpass försenade att de inte skulle hinna ta svängen till Thurso, men de ordnade buss från Georgemas istället. Mig gjorde det egentligen ingenting, jag hade som sagt inte bråttom. Hann ju se mer när det inte gick så fort. 😝 Enda problemet var att provianten var slut och att det INTE fanns något att köpa på tåget. Får planera bättre på onsdag när jag ska neröver igen.

Efter ett gäng fantastiska vyer kom vi fram till Georgemas och hoppade på en minibuss istället. Det tog sedan inte många minuter innan vi var framme i Thurso, en dryg timme försenade, och jag började knata iväg mot mitt nya boende, Pentland Lodge House. Det var sådär 900 meter från stationen, och i alla fall ett av vägvalen hade bara en flack backe. Dock sken solen så det blev rätt svettigt ändå.

Blev snabbt incheckad och visad till mitt rum, som heter Hoy. Old Man of Hoy är en stenformation på Orkney, som ligger norrut härifrån. Och det här rummet går i mina färger, inte rosa som i Inverness. 😝 Jag klarade dock inte av att stanna kvar på rummet särskilt länge, då jag sett lite glimtar av havet på vägen hit. Dessutom borde jag äta något.

Hoy. Dock inte med nån Old Man, men kanske en halvgammal tant.

Det där med mat blev snabbt bortglömt när jag gått de kanske hundra metrarna ner till gångvägen längs toppen på klipporna. Hav, himmel och VÅGOR. Thurso är en populär ort för vågsurfning, då det finns väldigt stabila vågor här. En av de starkaste vågorna i Europa, Thurso East, finns också här. Nu är inte jag någon surfare, men jag gillar hur de ser ut och låter. Vågorna, inte surfarna. 😁🌊

Hann inte gå långt innan jag såg en riktig krutgumma, minst 70+, iförd baddräkt gå ner mot vattnet. Det såg inte varmt ut, men hon var säkert van. En man som varit ut och gått i vågorna svarade att det var kallt, men uthärdligt, när jag frågade om temperaturen. Han hade dock inte velat bada i bara baddräkt.

Scrabster till vänster i bild. Krutgumma lite höger om mitten. 😁

Dunnet Head, brittiska fastlandets nordligaste punkt, längst bak i bild.

Jag traskade iväg längs strandpromenaden mot flodens mynning, där det också fanns en hamn. Och ett slott. Och surfare. Och fiskmåsar också, för den delen. Jag stod och spanade ut mot surfarna och såg plötsligt något som dök upp ur vattnet. Det var lite långt bort för att se vad det var, men med kamerans zoom till hjälp började jag ana att det kunde vara en säl. Nej, jag har ingen bra bild på den, det var bara precis att det gick att identifiera vad det var. Men en till art till dagens djurlivslista.

Svängde sedan upp mot centrala Thurso för att leta mig någon mat. Hittade först en kyrkoruin som jag förstås behövde titta närmare på, innan jag råkade på Y-not Bar & Grill som jag funderat på att besöka. Varför vänta, så jag klev in. Ett ganska livat ställe, speciellt så här en lördag, så när jag fått maten åkte hörlurarna in. Hade beställt en pasta med pepparsås, som serverades med stekt kött och vitlöksbröd. De kunde gott ha serverat den med mer salt och peppar också, men det stod i alla fall på bordet så jag kunde krydda extra själv. Nä, jag blev inte så nöjd med det. Men det var mat i magen i alla fall.

Gick sedan en sväng ned till ån, men jag hann inte med mer än ett par bilder innan det började regna. Kände ändå att jag egentligen borde gå och lägga mig tidigt, så jag gick in på co-op och köpte lite kvällssnacks och tänkte sedan bara ta strandpromenaden ”hem” igen. Det var ju dömt att misslyckas. Tidvattnet hade kommit in, vågorna mullrade ännu mer och regnet började avta och det blev sånt där härligt magiskt ljus när det är blandad molnighet. Och vågor, och klippor, och vågstänk. Ja, det blev ”några” bilder till.

Bro över ån. Namnet Thurso betyder Thors å. Vikingarna var här och härjade tidigare och lämnade sina spår i språket och ortsnamnen.

Klättrade uppför trappan till klipptoppen igen och sen gick det i alla fall inte att gå direkt tillbaka till boendet. Gångvägen går ända till intilliggande Scrabster, där det finns en färjeterminal för båtar till Orkney. Tänkte att det kanske gick att se fler vågor på fler klippor om jag gick en liten bit åt det hållet. Och en liten bit till. Och en liten bit till… Jag hade inte fel. 😝

…och sånt här också. Men det känns lite fånigt att stå och fotografera våg efter våg och inte veta vad som blev bra eller inte förrän man kommit ”hem”.

Rätt maffigt med mörka mol bakom solbelysta hus också. Men inte lika maffigt som vågor. 😝

När jag till sist vände om så började det regna igen, fastän solen sken bakom mig. Tänkte att nu borde det ju kunna dyka upp en regnbåge, och lite senare såg jag en liten, liten bit av en sådan. Sen blev den biten större och större, tills det blev en hel båge. 😁 Inte lätt att lägga undan kameran i den här stan, inte.

Trodde först att högra änden av bågen slutade precis vid mitt boende, men det var hos grannen snett mittemot. 🙄

Efter en massa fler foton lyckades jag till slut gå hemåt, med ett stort leende på läpparna. Många foton fanns det att kolla på när jag kom till rummet, nästan lika många som när jag for till Skye, men de skiljer sig inte lika mycket åt. Kan inte säga säkert att det är de bästa jag råkat välja ut, men nöjd är jag i alla fall.

Planer hit och planer dit

Posted on 2023-07-15 by Lizzan

När jag vaknade idag trodde jag att gårdagen gått helt enligt planerna, och det hade den i och för sig också, i alla fall från min synvinkel. När jag precis började göra mig i ordning för dagen knackade det dock envetet på dörren och ägarinnan till boendet bannade mig för att jag inte kommit ned till frukosten igår. Men jag hade ju inte beställt någon frukost till igår… Efter att ha funderat på saken mest hela dagen idag kom jag fram till att mitt ”Saturday” vid incheckningen måste ha förvandlats till ett ”Thursday” någonstans mellan min hjärna och hennes. Sedan hade jag tydligen också glömt min nyckel i rumsdörren när jag kom tillbaka igårkväll, så det får jag väl ta på mig. Inte var jag särskilt pigg då inte.

Planerna för idag hade jag dock ändrat med flit. Jag hade egentligen två alternativ – att åka till en djurpark lite längre söderut, eller att stanna kvar i Inverness om jag var för trött för det. Igår på bussen hem kändes dock djurparken för jobbig (det gick inte jättemånga bussar dit så jag skulle behöva vara uppe tidigt och passa tider), och att stanna i Inverness kändes för tråkigt. Jag längtade till hav och lugn och ro, så jag började kolla lite i mina guideböcker.

Bara ett par tågstationer bort på linjen mot Aberdeen ligger ett ställe som heter Nairn. Det kallar sig själv the Highland Playground, då det finns tre stränder, två golfbanor och lite till där. Det är också Skottlands torraste och soligaste plats. Hav och stränder lät perfekt, och det gick hyfsat många tåg så jag inte behövde känna mig stressad. Hittade även två adventure lab-rundor där så det fanns inbyggd guidning till roliga ställen att besöka.

Jag kom iväg för sent för att hinna med det tåg jag först hade tänkt, men det var ungefär en timme till nästa. Studerade tågtavlan på stationen för att se om något annat ställe lockade mer, men det gjorde det inte. Gick in på Costa och köpte en baconmacka till frukost där, och så fort jag hade den i handen så kändes livet lite lättare igen. När jag tittade ner på kartongen så förstod jag varför. 😁

”Contents may cause happiness” – japp, det gjorde den.

Tågresan till Nairn tog inte mer än 20 minuter, men när jag klivit av insåg jag att det var en bit att gå från stationen till stranden. Inte jättelångt, men 1,5 kilometer i alla fall. Och sen tänkte jag gå längs stranden. Och så skulle man ju tillbaka till stationen igen också. Det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det gick bra ändå. Hade 4 ställen att hitta och frågor att svara på redan på vägen ner mot centrum, och sedan hittade jag en gångväg intill floden resten av vägen till hamnen. Där fanns det också ett gäng svanar och gräsänder, och en mestadels sovande häger.

Sovande svanungar. De var dock alerta nog att kvickt jaga bort anden som vågade sig i närheten av dem.

Vilande häger. Oftast när jag tittade dit hade den gömt huvudet under vingen.

Jag gick sedan långsamt ut mot yttersta änden av en av pirarna till hamninloppet, och läste på informationsskyltar att fanns gott om delfiner i vattnet härikring. Inga visade sig dock för mig. Det mest spännande djurlivet jag såg förutom fiskmåsar därute var en stor skalbagge. Enligt en identifieringsapp som jag har så skulle det vara en ”Vanlig snytbagge” och anledningen till att jag tyckte den var lite läskig var förmodligen att den gör stora skador på träd…och kanske också då träskallar. 😝

Båtar i hamnen. Det skulle gå båtturer också, men informationsskylten visade inga turer för dagen. Kanske var tidvattnet för lågt.

A big wee beastie, som jag kallade den. Konstigt att nåt så litet ska vara så läskigt.

Jag kände inte för att ta ett bad, faktiskt.

Däremot hade jag gärna velat kunna hoppa över direkt till den andra piren istället för att behöva gå runt.

Nairn fishwife. Medan männen var ute till sjöss och fiskade var det kvinnorna som tog hand om och sålde fångsten.

Vandrade tillbaka nerför piren och började känna mig lite hungrig igen. Ett närliggande kafé sålde bland annat mackor, så det blev faktiskt en repris på frukosten. En baconmacka = gott, två baconmackor = dubbelt så gott? 😁 Gick till en bänk på piren på andra sidan av hamninloppet för att äta i lugn och ro. Där i närheten satt det även en man med penna och papper och skissade av pirerna. Det såg väldigt vilsamt ut. Själv tycker jag ju inte jag har tid med sånt när jag är ute och reser, men det kanske är det som behövs. Det är ju också ett sätt att vara ute utan att behöva röra på sig hela tiden så man blir trött och varm och svettig…

En rejäl sandstrand fanns det på den östra sidan av hamnen.

Man kan precis se mannen som satt och tecknade längst bort längs kanten på piren.

Man kan fylla vattenflaskan från sådana här pelare lite här och där – och skotskt vatten är riktigt gott! Inte lika klorerat som i andra delar av Storbritannien.

Traskade sedan vidare längs en gångbana vid sidan av stranden på jakt efter fler informationsskyltar och frågor att svara på. Populärt område för hundar var det i alla fall, då många voffsingar var ute och luftade sina människor. Vissa (hundar) var mer väluppfostrade än andra men de flesta var riktigt duktiga. Såg även några (människor) som flög drakar och en som vindsurfade.

Näst sista stoppet på strand-rundan var ett monument som kallas Toorie. Tydligen dök det upp helt utan förvarning en natt i augusti 1859. Skrönan säger att det var ett gäng murarlärlingar som jobbade hela natten enligt en ritning av Dr Grigor. Stenarna kom från en gammal kyrka. Samme doktor fick jag hälsa på på det sista stoppet på den första labb-rundan. Han var läkare och en framstående figur som gjorde mycket gott för Nairn och dess rykte som kurort. Lite kul idéer verkade han ju också ha då!

The Toorie. Tur att adventure-labben ville ha svar på en fråga från informationsskylten, annars hade jag missat en kul historia!

Royal Marine Apartments med förmodligen något sorts sportfält framför.

Minnesmonument för en infanteridivision som tränade på stränderna här innan de hjälpte till i andra världskriget.

Satt en bra stund och vilade på en bänk vid gångvägen, tittade på alla glada hundar och människor och tyckte att så här borde man ju ha det jämt. När jag började bli kall och hungrig och det kom några regnstänk gick jag upp mot centrum igen för att ta sista labb-punkten och leta mig någon mat. Doktorn stod så fint där han skulle, och sedan hittade jag till Royal Bengal, en indisk restaurang. Jag hade ett behov av CHILI. Det fick jag också. Beställde in en Onion Bhaji till förrätt, och det ska jag inte göra fler gånger. Jag har provat sådana två gånger nu på olika ställen och inte tyckt de varit så goda som de låter någon av gångerna. Till huvudrätt hade jag beställt en kyckling Jalfrezi, med stekt vitlöksris. Inte vitlöksris likt blomkålsris då, utan ris stekt med vitlök. 🤪 När jag fått varmrätten fick jag också dagens onödigaste varning – ”ta inte i metallen på matfatet, då bränner du dig”. När den serverades så fullständigt rök det ju av hetta…😂 Hetta fanns det i form av chili också, det var rejäla bitar av någon grön chilisort med i grytan. Gott. 😁🌶️

Dr Grigor utanför Nairns museum. Det hade förmodligen varit värt ett besök, men förmodligen skulle de precis stänga – mycket annat stängde 16:30.

Otroligt tjusig väktare vid grinden till ett av husen längs huvudgatan upp mot tågstationen. Gillar speciellt skölden, förstås. 😁

Med magen mätt och mer därtill var det bara att traska iväg till tåget tillbaka till Inverness igen. Det kom när det skulle och resan gick utan större bekymmer. Jag hade dock tänkt gå och leta och logga ett par cacher till i Inverness innan jag gick till rummet, men där hade jag läst att man kunde behöva en pincett för att få ut pappersrullen. Och var hade jag min pincett? Jo, på rummet, förstås. 🤦‍♀️

Bytte därför ut tunga ryggsäcken mot en lätt pincett och gick iväg mot den större vägbron igen. Jag erkänner, jag har kollat fuskbilder för att vara säker på att kunna hitta gömman och logga den. Sorry. 😔 Men den här var bara så genialisk att jag inte ville missa den. När jag visste vad jag var ute efter såg jag ju också att gömman stack ut lite, lite, litegrann, men inte sjutton tror jag att någon hittar den av misstag inte. Inte behövde jag pincetten för att få tag på loggremsan heller.

Det finns en fullt synlig geocache i den här bilden – om man vet vad man letar efter…🤪

Egentligen var jag trött och behövde gå tillbaka till rummet, men fötterna lydde mig inte utan gick istället vidare till nästa bro där det också skulle finnas en cache. Det var fullt med mugglare där, och inte lika lätt att hänga omkring för att låtsas fota då det gick en stor balk precis i ögonhöjd så man egentligen inte såg mycket alls. Kollade därför fuskbilderna där också när jag tittat en liten stund utan att hitta något. Och igen blev det så självklart när man visste vad man letade efter. Här kunde jag definitivt inte få ut någon logg utan pincett, men jag lyckades då inte med pincett heller. Eller ärligt talat kanske jag kunde ha fått till det, men då hade jag knappast lyckas få tillbaka den hel igen, så det fick bli en fotologg.

Trots en lugn dag och inte jättemånga bilder verkar klockan ha hunnit bli mycket i alla fall. Konstigt vad fort tiden går när man har roligt. Imorgon kanske jag får börjad dagen med frukost här då, och sedan bli det tåg mot norraste Skottland och Thurso. Det ska bli kul med helt nya vyer!

Over the sea to Skye

Posted on 2023-07-14 by Lizzan

Ännu en jättelång dag, men den här var i alla fall till största delen jättebra. Hade bokat in mig på en 12 timmar lång dagstur med Rabbie’s, till Isle of Skye och Eilean Donan Castle. Jag hade besökt i stort sett alla stopp på turen när jag var på en längre tur med Mamma och Randi för 10 år sedan, men de förtjänade ett återbesök.

Det tog emot lite att kliva upp strax efter 6 och skynda sig iväg till morgonens mötesplats, men jag hade i alla fall hittat en matbutik längs vägen dit så jag behövde inte bege mig upp till centrum på fel sida av floden. Med macka och dricka i bagaget var jag framme vid katedralen där vi skulle bli hämtade sådär 15 minuter innan ”incheckningen” stängde 7:45. Där fanns det massor med folk och en liten 16-sitsig buss. Den bussen skulle dock iväg på North Coast 500, en tredagars tur som jag starkt funderat på att ta, men inte hade råd med just nu. Det såg bara ut som 4 deltagare, så det hade säkert varit behagligt. 😝

Efter sådär 10 minuters väntan dök det upp en buss till, och det var buss nummer 2 av de som skulle till Skye. Liam var kiltklädd chaufför och jag fanns med på hans lista så fick hoppa in i den bussen. Pustade ut lite när jag såg att barnfamiljen som dykt upp fick hoppa på den andra bussen – 12 timmar med eventuellt griniga barn hade inte varit min grej. Vi hade dock 6 personer som var sena, så den andra bussen drog iväg före oss. När vi alla var på plats bestod gruppen mest av amerikaner från olika stater, men även ett italienskt par och tre grabbar från Kina. Och en okänd männska från Sverige (Norge).

Vi körde sedan snabbt ut från Inverness och västerut. Första delen av resan följde vi Loch Ness, och stannade till lite kvickt för ett snabbfoto över Urquhart Castle, där jag också varit förut. Innan dess hade vi också gjort ett snabbstopp för att fota en trio Hairy Coos. Jag tyckte inte jag lyckades få nåt bra foto där, för antingen var det stängsel, folk eller gräs i vägen, men till min förvåning blev i alla fall ett av försöken inte så dumt. 😁

Hairy coo, eller Heilan’ cattle, eller Highlanders. Liam försäkrade oss om att de inte alls var uppfödda för köttets skull utan för att stå modeller för turistfoton och souvenirer.

Urquhart Castle, vid Loch Ness. Såg inte till Nessie.

Lite efter slottet svängde vi av från Loch Ness, men det var ofta vatten på vår vänstra sida där jag satt sen också. Ljuset var dessutom ljuvligt, lite sol, lite moln, lite låga molnslöjor. Det såg ut som Skottland i ett nötskal. Och inte stannade vi för något foto. 😔 Den andra bussen och någon annan buss hade stannat vid något fint ställe vid en sjö, men där fick inte vi plats. Just då hade jag hellre bytt buss faktiskt. Vi stannade istället vid Glenshiel, där det visserligen var fint, men en väg i vägen och ingen sjö. Dessutom hade ljuset mestadels försvunnit.

Ungefär 2 timmar efter avfärd kom vi sedan fram till vårt första längre stopp, vid Eilean Donan Castle. De marknadsför sig själva som Skottlands mest fotograferade slott, och det kan jag tro på. Jag hjälpte till också. Jag hade gått in i slottet förra gången jag var här, så Liam tipsade istället om en kort promenad bort till en vägbro där man kunde få bra vyer mot slottet från andra hållet. Under tiden jag gick började det småskvätta lite regn, men det gjorde inte så mycket. Mest är jag rädd om kameran, men några droppar tål den i alla fall.

Det här fotot skulle lika gärna ha kunnat vara taget för 10 år sedan. Tror tidvattnet, vädret och tången var nästan exakt likadana då.

Vi hade en dryg timme på oss på detta stopp, men som vanligt så är det aldrig tillräckligt med tid för att fotografera på såna här resor. Inte för mig i alla fall. Gick lite till, och lite till, och lite till, och ut på en udde mittemot slottet för att få ännu fler vinklar. Sen började jag känna mig stressad och vände tillbaka, men kunde naturligtvis inte heeeelt låta bli att fota på återvägen heller. 😝

Så här långt bort var jag inte förra gången.

Det här fotot ser också väldigt bekant ut – men det är fler människor på det här.

Alla var punktligt på plats vid bussen när vi skulle åka, och vi fortsatte mot Skye. Vi skulle ta bron både dit och tillbaka då tiden inte medgav någon färjefärd. Det var lika bra det, tyckte jag med mina sjösjukeanlag. Liam spelade en sång som hette Over the sea to Skye, som handlade om Bonnie Prince Charlie, men han fick inte så värst mycket reaktioner. Jag insåg att det faktiskt inte var bara positivt med en grupp som är FÖR tysta heller – det här gänget reagerade inte på nåt han pratade om. En stor del av gänget satt faktiskt och sov större delen av bussfärden. Jaja, deras förlust.

Vädret var fortfarande omväxlande med mycket moln när vi kom över på ön. Vårt första stopp var bron i Sligachan, där jag var ute efter ett foto som plågat mig i tio år nu. Efter lite klättrande på stenarna vid vattnet så KAN jag ha fått till något hyfsat, men jag behöver lite bättre redigeringmöjligheter än de jag har med mig nu för att få till det precis som jag vill. För att få till allra bästa versionen behöver man kliva ner i ån, det var jag inte riktigt villig att göra. Nu i alla fall. 😝

Snabbredigeringsförsök på fotografering av de svarta Cuilins-bergen under ett av brovalven i Sligachan.

Vi fortsatte sedan resan mot Portree, Skyes huvudort, där vi skulle ha lunchrast. Byn har 2500 invånare, men antalet besökare på sommaren är nog många gånger högre. Jag hade inte lust att bara äta, så jag köpte med mig en skink- och kycklingpaj och gick ned mot hamnen med de färgglada husen. Bästa utsiktspunkten hade jag besökt förra gången jag var här, och jag kände inte för att prova den igen då det var rätt halt och brant där. Brant var det i och för sig ner till hamnen också, men det fanns i alla fall asfalt och en trappa att välja på och inte bara en lerig stig.

Pajen var supergod och utsikten var finfin, trots att det fortfarande var molnigt. Regnet höll sig dock mestadels undan. När jag ätit klart blev det fotande av färgglada hus från andra vinklar än sist, innan jag långsamt tog mig upp till staden igen. I början av besöket hade jag sett en batik-butik som hade ett tjusigt blått batikfärgat skynke med en hairy coo på i fönstret, och det lockade med ett besök där. Funderade på vad jag skulle med ett sånt till egentligen, men jag gick in ändå. Då såg jag härligt färgglada kaftaner i bland annat turkosblått. One size stod det på dem, och jag brukar inte passa in riktigt i ”passar alla”, men jag bad i alla fall om att få prova. Den funkade! 🥳

Såg även några fantastiskt fina halsband i ett skyltfönster, men då sa jag till mig själv på skarpen att låta bli. Jag har ju redan världens finaste uggla i världens finaste färger runt halsen. 😁🦉

Från Portree skulle vi sedan göra en loop genom nordöstra delen av Skye, där många av de största sevärdheterna finns. Det regnade en del längs vägen, och även när vi kom fram till utsiktspunkten till the Old Man of Storr. Jag och en av de kinesiska grabbarna var de enda som gick ut direkt, men så avtog regnet och resten av gänget kom ut också. Det var fortfarande lite disigt, men något fastnade ju i alla fall.

Old Man of Storr. Från toppen av klippan och högeröver kan man se ansiktet av en jätte, det börjar med pannan, sedan ett v ned för ögonen, sedan näsan och läpparna. Pelaren som sticker upp längst till höger ska vara jättens tumme.

Sedan var det dags för Kilt Rock och tillhörande vattenfall. Här var det rejäl folksamling, då vi kom in efter de andra bussarna. Jag gav mig dock inte innan jag tyckte att jag fått till en bra bild. Måste säga att nya kameran är väldigt trevlig, när det går att fota sånt här utan stativ. Det hade INTE min gamla fixat. På den gamla tror jag också att jag hade behövt gråfilter. Det hade säkert varit bättre nu också, men det går att ställa ned ISO-känsligheten såpass mycket att det faktiskt går att släta ut vattnet utan filter också. Åtminstone när det är molnigt. 😁

Det började regna igen när vi lämnade Kilt Rock, och det bådade ont inför resans höjdpunkt – bokstavligt talat. Vi skulle upp till The Quiraing, där utsiktspunkten ligger i ett pass genom bergen. Men allteftersom vi närmade oss så sken det bara upp mer och mer. Jag satt nervöst i bussen och njöt av utsikten samtidigt som jag bara väntade på att regnet skulle hinna ikapp oss istället. Men det gjorde det inte. Jag tyckte att det här stället var uuuuunderbart sist jag var här, och då var det fortfarande molnigt men klart nog att faktiskt se en bit bort. Det var inte direkt sämre i delvis sol….. Återigen tyckte jag dock att vi hade alldeles för lite tid till fotografering. Jag skulle vilja kunna utforska mer och tänka efter ordentligt och inte bara slänga iväg så många bilder som möjligt och hoppas att de blir bra. Nu är det i och för sig svårt att misslyckas på ett sånt här ställe…🤪

Vilket håll man än fotar åt så missar man mer än hälften. 🙄

Med mer tid kunde man t.ex. fixat roligare selfies…📸

Trots att jag den här gången verkligen försökte att inte stressa tillbaka till bussen och låta mig själv bli sist, så var jag på plats innan sista minuterna hade passerat. Och sist var jag förstås inte heller. Så jag HADE kunnat ta ännu fler foton. 😝 Det här var sista roliga stoppet på vår tur, så vi styrde nu kosan mot färjeläget i Uig, där vi skulle kunna handla någon mat och gå på toaletten. Vi skulle ju inte komma tillbaka till Inverness före 8 på kvällen, så det var viktigt att proviantera. Här blev jag faktiskt besviken. Omgivningarna var jättevackra, men jag hittade ingenstans att ta mig ner till vattnet för att fota dem utan en massa hus eller en färjeterminal i vägen. Matutbudet var sådär, ett par kaféer som inte luktade så inbjudande. Det fanns ett par souvenirbutiker, men förutom lite havssalt som jag funderade på var det inget som lockade där heller. Köpte till slut med mig ett till paket mackor att ha på bussen men det var allt.

Upp från Uig igen och tillbaka mot Portree, och sedan följde vi samma väg tillbaka till bron som när vi kom dit. De flesta sov, jag satt och stirrade ut genom fönstret med vidöppna ögon och försökte se och spara så mycket på det interna minnet som möjligt. Det var helt otroligt vackert. Jag hade ju suttit på fel sida av bussen på vägen upp, så jag hade inte sett så mycket av den fina sidan, men de som satt på den sidan satt väl mest och sov då också. I och för sig hade de inte lika bra sikt då, pga vädret, men ändå. Sista biten mot bron hade jag två tankar i huvudet: ”jag måste skaffa körkort eller bli rik nog att hyra privatchaufför så jag kan utforska det här stället i min egen takt och ta så många foton jag vill” och ”det är tur att det inte är jag som styr den här resan för då skulle vi aldrig komma tillbaka till Inverness”.

Alltför fort (enligt mig, även om jag också var och är fruktansvärt trött) kom vi då fram till bron och lämnade Skye bakom oss. Nästa gång, för jag hoppas verkligen att det kan bli en nästa gång, måste jag på nåt sätt få stanna längre på den här magiska ön. Jag vill ju se MER. Vet ju att det finns ännu fler häftiga vyer, och minst ett slott, och, och, och…

Vi körde en annan väg tillbaka än den vi kommit, och den här gillade jag också. Det var mer kargt en längre bit, mindre träd i vägen, och vägen lekte berg-och-dalbana. Det var dock ont om stopp, bara ett snabbstopp på en tågstation för att låna toaletten och ta några foton, då den låg rätt fint. Två turbussar var där redan före oss, så Liam lovade att vänta på oss om det var lång kö. Det var lång kö redan när jag kom ut ur bussen, så jag började med att fotografera. Hann sedan börja köa innan de sista var färdiga, och NU lyckades jag i alla fall bli sist tillbaka till bussen. 😝

En timme senare, strax efter 8, kom vi tillbaka till Inverness och katedralen. Jag tackade Liam och sa att han varit roligare än det lät – inte ett skratt hade ju hörts i bussen. Att lyssna på guiden är ju en stor del av nöjet för min del, även om han kanske bitvis var lite väl pladdrig. Måste dock vara svårt att pladdra på när INGEN reagerar.

Efter ostmackorna på bussen var jag inte jättehungrig, men gick en sväng uppåt stan för att kolla om det var något som lockade. Det var det inte. Jag funderade faktiskt en stund på att gå in på MCDONALDS och köpa en enkel burgare, men som tur var ”råkade” jag gå iväg åt fel håll och orkade inte gå tillbaka dit. Lovar dock att jag ska äta bättre imorgon. Förhoppningsvis. 😇 (Å inte McDonalds, då. 😝)

Invernessletande

Posted on 2023-07-13 by Lizzan

Första heldagen i Skottland, och jag hade inga andra planer än att sova ut ordentligt och sedan äta en god middag på en av stans bästa restauranger. Bord var bokat till 17:30, men riktigt så länge sov jag inte. Vaknade typiskt nog vid 7 även nu när jag faktiskt fick sova hur länge jag ville, men det gick inte att somna om så det var bara att kliva upp. Fixade färdigt gårdagens blogg medan jag åt ett kex från rummets fikabricka och muslipåsen som jag tog med mig från gårdagens flygplansfrukost. Inte direkt en stadig frukost, så när jag skrivit klart traskade jag iväg efter något mer ordentligt.

Gick uppöver stan samtidigt som det kom en medelstark regnskur, och hittade snart ett kafé som såg trevligt ut, The Good Craic. Kanske var det den mörkt turkosgröna färgen på väggarna som lockade…😝 Beställde in en rökt lax med äggröra och grönt te, vilket väl smakade ungefär som det brukar. Tyckte dock att det var lite väl mycket ägg, faktiskt. Atmosfären var dock riktigt trevlig, lugn, tyst och avslappnad. Blev först glad när jag tyckte det stod ”Chili Lovers” på en bildskärm mittemot mig, men när jag läste ordentligt stod det ”Chill Covers” istället. Förmodar att det var musiklistan.

Efter frukosten gav jag mig iväg efter lite pengar och sen lite kyrkor och andra gamla hus. Hade sett ut två Adventure Lab-rundor här i stan som jag tänkt beta av, och kyrkrundan började uppför en rejäl backe. Utanför den kyrkan höll de dock på med vägarbete, så bilderna blev inte jättebra. Gick vidare genom vad som såg ut som ett ganska överklassigt bostadsområde mot kyrka nummer två, som låg längs samma höjdkurva.

Vände sedan ned mot vattnet igen för att hitta kyrka nummer tre, och spana på slottet längs vägen. Dock insåg jag inte ens när jag gick förbi slottet, för där var det byggnadsställningar och höga plank i vägen. Taskig timing…renovationer av slottet kommer att pågå till 2025.

Försök att kamouflera byggnadsställningarna på slottet med lite blommor. 😝

Från tredje kyrkan hade jag också utsikt mot den fjärde, som låg mittemot över floden. Inverness katedral var dock gömd lite bakom träden, så man fick inte jättebra bilder där heller. Knatade över bron och förbi katedralen mot nästa bro, där det också skulle finnas en klurig geocache. Den bron, Infirmary bridge, är ännu svängigare än sitt storasyskon som jag traskade på igår. Den kom i rejäl gungning bara av att man gick över den själv, och när jag kom dit passerade precis en grupp på runt 20 personer samtidigt. Det måste ha blivit rena karusellturen. 😝

Vandrade lite fram och tillbaka och fick ta skydd från en regnskur innan jag till slut lokaliserade gömman. Det var en hel del mugglare här också, men ibland blev det faktiskt luckor så jag kunde signera loggen och lägga tillbaka den. Riktigt snygg gömma, vet man vad man letar efter är det supertydligt, men annars tänker man inte alls på att den är där.

Hade hunnit bli ganska trött i fötterna av allt traskande, så jag satte mig på en hyfsat torr bänk och vilade en stund innan jag gick och köpte mig en lättare lunch från en av matvagnarna framför katedralen. När jag satt och åt satt det en kvinna på en bänk mittemot mig en bit bort, och hon hade en kasse med någon mat i med sig. En fiskmås såg det och började närma sig kassen. Hon viftade lite lätt bort den några gånger, men till slut snodde den åt sig ett paket och försökte ta det med sig. Kvinnan fick fatt i paketet två gånger, och ställde sedan upp kassen på bänken bredvid sig. Fiskmåsen följde efter. Hörde henne säga till några förbipasserande att man ju inte fick mata fiskmåsarna, så det kunde hon ju inte göra. När jag sedan gick därifrån var det inga andra i närheten. Av någon anledning kollade jag tillbaka, och då satt hon visst och matade fiskmåsen. 😁 De var nog polare… (jag är fortfarande imponerad av hur smarta fiskmåsar verkar vara…de måste ju ha lärt sig att känna igen matförpackningar på nåt vis)

Gick sedan runt och in och runt inuti katedralen, mest för att göra något annat än att leta cacher. Det är ju mycket som är fint i såna byggnader, men jag börjar nog känna mig mindre och mindre bekväm i dem. Såg någon text vid dopfonten att dopet var ett löfte till Gud – hur mycket kan en liten unge lova? Bättre i så fall att de får välja själva när de vuxit upp tillräckligt.

Biskopens tron, med en liten biskopsmus.

Hur svårt ska det vara att hålla en kamera rakt? Jag har ju till och med ett rutnät till hjälp i sökaren. 🤦‍♀️

Letade sedan rätt på busshållplatsen som jag ska till imorgon bitti, då det bär av på äventyr tvärs över landet. En dagstur från 8 till 8 över till Isle of Skye som är den vackraste platsen jag sett. 🤩 Lätt att hitta hållplatsen, så jag borde inte virra bort mig i alla fall.

Tänkte sedan bege mig till rummet och vila lite innan middagen, men som av en slump så blev det istället att gå på bokhandel, kyrkogård, hitta resten av adventure labbarna och signera loggen på den där cachen jag såg igår. 🤷‍♀️ Fick väl ungefär en dryg halvtimme på rummet innan jag fick knata iväg igen.

Leakey’s bokhandel, rätt magiskt ställe med begagnade böcker och många gamla tryck. Snubben vid skrivbordet mitt i bilden kändes som någon sorts Dumbledore som vakade över allt. Trodde att han höll på med några gamla manuskript eller så…men när jag gick runt och tittade ner var det en helt vanlig dator…😔

Kyrka och kyrkogård. Dock hör inte kyrkogården till den kyrkan, utan till den bredvid. Det finns MÅNGA kyrkor i den här stan.

Min favorit av alla gamla byggnader jag sett idag – som så enkelt heter Town House.

Här skulle jag velat ha en guide som kunnat peka på och förklara alla spännande detaljer.

Möttes redan i dörren på River House av en skylt där det stod att det var fullbokat ikväll. Som tur var hade ju jag bokat. 😅 Blev anvisad ett bord mitt i restaurangen och fick kika på menyn. Beställde det jag redan funderat ut, nämligen en fiskfilé med vitlökspotatis och lite småtomater. Tog ett glas vin till. 😲

Stämningen på restaurangen var glad och uppsluppen och ägaren gick runt och serverade och pratade med gästerna. Det fanns bara 11 bord så det är inget stort ställe, men det medger förmodligen högre kvalitet. Fick mitt vin och min fisk och ojojojojojoj vad gott det var. Mer maten än vinet, men det var drickbart i alla fall. (Är jag svamligare än vanligt nu så är det därför) Det här stället kunde ju faktiskt använda sina kryddor. När huvudrätten alltför snabbt tagit slut beställde jag in en ostbricka till efterrätt – hade skippat förrätt för att få plats med en sån. 😝 Den bestod av 4 olika ostar, min favorit blev den som var rullad i havre och svartpeppar. 😋

Gillade tapeten på toaletten också. 😁🐟🐠🐡

Helt gratis var det ju inte att äta där, men helt klart värt det. Önskade att jag skulle stanna kvar längre här så jag skulle kunna gå dit igen, men om jag gör som jag planerat imorgon och på fredag blir det att äta på andra ställen.

Gick sedan upp mot stan igen för att ta ut mer pengar till imorgon – fick betala kontant på restaurangen då de bara tog emot dricks kontant och jag inte kände för att ge dem 140 spänn i dricks, oavsett hur gott det var. Då var det enklare att runda upp notan till närmaste 10-pundare. Kom också på att jag på något vis behöver få tag i frukost tidigt imorgon, och det finns ingen butik mellan boendet och katedralen. Medan jag letade en butik hittade jag även en till cache – hade varit där tidigare på dagen men inte kunnat leta då det satt ett par snubbar på bänkarna. Nu satte jag mig själv på en bänk och plockade så diskret jag kunde fram gömman. Gick sedan in på Co-op och handlade lite resproviant och kollade öppettiderna. Tar jag mig bara upp i tid ska jag hinna handla mig nåt där imorrn bitti, annars får det bli lättfrukost…

Lyckades inte gå direkt till rummet efter det heller, utan gick vidare nedströms mot nästa bro där det också ska finnas en cache. Lyckades dock inte lokalisera den, men fick se ett gäng gräsänder i alla fall. På väg tillbaka såg jag också ett vackert ljus på ett par av kyrkorna på andra sidan floden, och undrade om golden hour kommit en timme tidigt. Sen insåg jag att det var solsken. 🤣

Men nu måste jag verkligen sova…det blir som sagt en lång dag imorgon och förmodligen väldigt mycket att skriva om då med…gonatt!

En till låååååång dag

Posted on 2023-07-12 by Lizzan

Är egentligen alldeles för trött för att skriva något nu, men måste börja lite smått innan jag förtränger starten på den här dagen helt. Igår tog jag tåg till Arlanda, ett väldigt tidigt tåg. Behövde ju kliva upp 4:30! Efter en varm och aktiv dag med letande av både det ena och det andra i Huddinge, och sen en utomordentligt god middag tillsammans med Lars och familjen på Pong buffe var det idag dags att flyga mot Skottland. Tyckte jag att 4:30 var tidigt, så är 3 ännu tidigare, så mycket matematik förstår jag fortfarande. Planet skulle gå 7:25 och de rekommenderade att man skulle vara på flygplatsen 3,5 timme innan, dvs 3:55.

Riktigt så tidigt tog jag mig inte ut från hotellet, men jag var på plats innan 4:30 i alla fall. Letade mig en automat och försökte skriva ut bagageremsa och boardingkort. Den försökte länge med boardingkortet innan den gav upp och somnade om – ”Out of order”. Jahapp, bara att prova nästa automat då. Fick ut ett boardingkort men bagageremsan tyckte den tydligen att jag redan hade fått och nån fler ville den inte skriva ut.

Bara att leta sig en männska i manuella incheckningen som kunde hjälpa till då – och där var det förstås kö. Men det tog väl inte mer än kanske 10-15 minuter att få hjälp och väskan skickad – dock bommade jag hur tung den blev, men tror den är lättare än den brukar vara. Än så länge. 😝

Gate för flyget var satt till F63, gaterna längst bort som jag är så bekant med vid det här laget. Började ana oråd när passkontrollanten inte bara kontrollerade mig utan också att Edinburgh-planet faktiskt skulle gå därifrån, men det stod fortfarande så på tavlan, så han släppte in mig. Sedan hann jag inte långt innan det kom besked att gaten var ändrad – till 19. I en helt annan del av flygplatsen. 🤦‍♀️ Nåja, hade ju fortfarande gott om tid, så jag traskade iväg enligt skyltarna. Kom till en väldigt öde passkontroll för inresande, där det dock fanns en kontrollant som undrade om jag skulle till Edinburgh. Jaha, då skulle jag få gå igenom säkerhetskontrollen bakom honom för att ta mig tillbaka in till gaterna. Men den passkontrollen var totalt öde. Inga andra Edinburgh-passagerare dök upp heller, men till slut öppnade kontrollen klockan 6.

Tidigare på dagen/morgonen hade jag fått prova den nya säkerhetskontrollen där man inte behöver plocka upp varken vätskor eller elektronik, och det var ju fantastiskt smidigt och gick jääääättefort. Här var det dock gamla vanliga, plus att jag tydligen skulle lägga telefonen separat också, vilket jag inte minns att jag behövt förut. Nåja, jag tog mig igenom igen och bort mot gate 19. I NÄSTA passkontroll, den tredje för dagen, var kontrollanten tveksam till att släppa in mig. Det kan man ju i och för sig vara, men han var inte säker på om planet verkligen fått slutlig gate ännu. Personen som jobbat nattpasset tills precis när jag kom dit hade nämligen nekat folk att komma in då gaten inte var helt bestämd. 🤦‍♀️ Efter något telefonsamtal och radioinformation fick han dock bekräftat att ja, boarding skulle ske från gate 19. Oavsett var planet var. 🙄

Den här delen av terminalen såg ju i alla fall lite ny och fräsch ut, och jag satte mig lugnt och väntade på boarding, som började bara någon minut sent. Och någon minut senare avbröts den igen – det fanns ingen kapten till planet. När skulle vi få någon sån då? Vet inte…

Till slut fick vi kliva på bussen som skulle ta oss till planet sådär tre kvart för sent. Och var fanns då planet? Jo, naturligtvis i närheten av F-gaterna… Killen i tredje passkontrollen skyllde på sommarjobbare i tornet, men jag gissar att det inte är gymnasieungdomar vi snackar där.

Vi lyfte sedan från Arlanda 8:30, så då var väl allt frid och fröjd? Jo, man skulle ju tro det. Men lilla (i alla fall på höjden) Lizzan hade gjort ett taktiskt misstag och beställt frukost på planet, så hon skulle slippa krångla med det ifall det var ont om tid. Nu var hon istället fruktansvärt hungrig, och med en huvudvärk på köpet pga bara 3,5 timmes sömn två nätter i rad. Och när Lizzan är fruktansvärt hungrig så blir hon lätt illamående. Lätt illamånde blev ganska ordentligt illamående lagom till att frukosten serverades. Turbulens i luften hjälpte inte heller. Så där satt jag, enormt hungrig, med mat framför mig, men kunde knappt äta något. Frågade till slut besättningen om de hade något som kunde hjälpa, men när de väl förstod mig (kanske) så hade de ingenting. Nåja, jag hade i alla fall lyckats få i mig några tuggor av mackan, och såg att juicen vi fick till innehöll ingefära. Skulle inte det vara bra mot illamående? Provade lite av den och det var en rejäl ingefärs-kick! Sippade i mig den lite lugnt och kände hur magen också lugnade ner sig till slut.

Dagens lärdom – hellre två frukostar än ingen alls. Hobbitar vet vad de pratar om.

Innan vi for spöregnade det i Edinburgh, men när vi började närma oss såg jag faktiskt lite hål i molntäcket. Fick också bra vyer över de så tjusiga broarna i närheten, men lyckades inte fånga dem på bild. Flygningen skulle ta 2 timmar, och prick när vi satte hjulen i landningsbanan så fyrades min 2-timmars timer av som jag startat vid starten – sånt verkar de kunna beräkna i alla fall. Och naturligtvis var det uppehåll och solglimtar när jag klev av planet. 😁

Flygledartornet i Edinburgh är inte riktigt lika tjusigt som det på Arlanda, men jag var glad att se det ändå.

Oj, vad jag har skrivit mycket redan, och det känns inte ens som att allt det där var idag, utan kanske för ett par dagar sedan. Men klockan var ju bara typ 10, skotsk tid. 😲

Kunde kolla min AirTag att väskan tagit sig med planet också, och efter en stunds väntan vid bagagebandet dök den upp. Sen var planen att åka in till Edinburgh, lämna in väskan på förvaring och fixa lite nödvändigheter innan tåget till Inverness skulle gå 13:29. Nu fick jag mindre tid än jag hade tänkt, men det fanns å andra sidan med i planen.

Från flygplatsen har man numera två relativt billiga val – flygbuss eller spårvagn. Flygbussen har jag åkt förut, och all lokalbefolkning absolut hatar de där spårvagnarna för att det varit lite av ett katastrofprojekt. Dyrt, tagit lång tid, och dessutom går det inte så snabbt in till centrum heller. Bussen är sådär ett pund billigare för en returbiljett, men jag gillar ju tåg och spårvagn har jag inte möjlighet att åka så ofta. Tycker också det brukar vara bekvämare med bagage på tåg än bussar. Så efter lite velande köpte jag spårvagnsbiljett. Det funkade helt okej, men näe, snabbt gick det inte.

De har byggt banan med ett par väldigt tvära svängar där det inte gick att köra fort alls. Tåget gnisslade förstås precis sådär som tåg gärna gör också, speciellt i svängarna. Och väldans vad folk plingade hejvilt när de ville av – det är inte begränsat som på bussarna hemma att bara första plinget hörs… Så mitt trötta, onda huvud tyckte det var lite väl mycket oväsen, men Lizzan var i Skottland igen och då gick nästan allt att utstå. Dessutom var det jättestora fina fönster som man såg mycket ut genom, och då spåret gick en annan väg än vägen fick man se lite annat istället också. Så egentligen var jag rätt nöjd ändå. 😁

Sen skulle jag lämna in väskan. Hade ingen internetuppkoppling då Telia vill ha 299:- PER VECKA för att få surfa EN GIGABYTE, så för min del skulle det bli minst 900 spänn. Det kan de glömma. Jag hade dock kollat innan att det skulle finnas en bagageinlämning på tågstationen, så jag började gå ditåt. Såg ganska snart en skylt om luggage storage, så jag knatade in dit. Det stod ett gäng resenärer framför mig, och en av dem var av den pratglada sorten. Han undrade om jag provat på tågstationen först, men det var ju där jag trodde att jag var. 😝 Men där var det tydligen fullt. Han blev också imponerad när jag sa att jag var från Sverige, för tydligen kunde jag ha platsat som skotte. 😁

Priset för att lämna in en väska var runt 100 spänn, så jag unnade mig att bli av med ryggsäcken ett tag också – den är TUNG. (Eller så är det jag som är svag…🤔) Första punkten på agendan var sen att skaffa ett lokalt simkort för att få lite datatrafik. Hade kollat in att det skulle finnas ett par telefonbolagsbutiker längs Prince’s Street och den första jag råkade på var Three. Har inte kollat några täckningskartor men tänkte att det får kvitta. Fick snabbt hjälp då det inte fanns fler kunder i butiken, och kammade hem en månad med 50 GB surf för sådär 200 spänn. Släng er i väggen Telia! 😤 Jag har dock hört/läst att vissa andra svenska operatörer fortfarande behandlar Storbritannien som ett EU-land och inte tar extra betalt här, så det är ju roligt för dem…

Man har lite maffig utsikt från Prince’s Street. Ska hänga här mer sen.

Med en fungerande telefon i fickan igen traskade jag vidare mot Lush och Bravissimo, som passande nog fanns på varsin sida om ett hörn. På Bravissimo hade jag ett paket att hämta ut, men jag ville passa på att prova innehållet först innan jag reste långt från butiken. Innan dess ville jag dock hitta en toalett, och det gjorde jag hos Victor Hugo. Där hittade jag också en god macka som jag smällde i mig rätt kvickt – dels var jag hungrig OCH kunde äta, dels var mitt bord bokat en halvtimme senare.

Pastrami on rye – vilket blev väldigt lik en New Yorker. Här rostar de mackan åt en också, det funkade! Den beskrivs som ”ett berg av pastrami” och det var det verkligen, men det syns inte så bra på bilden. Får göra ett nytt försök senare. 😁

Allt satt fint på Bravissimo, så jag gick vidare till Lush. Där fick jag massor med fin hjälp att välja mellan gamla godingar och nya påhitt, och fick frågan ”var kommer den där dialekten ifrån?” ”Jag vet inte, men jag kommer från Sverige.” 😁 Det märks att man är i Skottland igen. Måste vara några av de trevligaste folkslagen som finns, skottarna.

Fick sedan nästan skynda mig tillbaka till stationen, hämta väskorna och gå in på den egentliga tågstationen – den var shoppingcentret intill jag hamnat på först. Precis då kom det en rejäl störtskur, så jag hann bli dränkt innan jag hann in under tak igen. Skottlandsväder – gillar du inte vädret så vänta en kvart, så kommer det nytt väder!

Tåget avgick sedan prick i tid och det enda bakslaget var att de inte hade någon fikavagn att gå runt med. Jag hade dock hunnit skaffa mig lite proviant redan, så det gjorde inte så mycket. Vädret var växlande längs spåret upp till Inverness, med mycket mörka moln, men även en hel del solglimtar och någon regnskur. Mycket fint fanns det att titta på också, även om mitt huvud var trött och det stundtals var alldeles för många träd nära spåret som svischade förbi så att jag inte klarade av att titta ut.

Höjdpunkten var ändå när vi gjorde ett superkort stopp i Dalwhinnie, och jag såg destilleriet där från tåget. Tyvärr var jag för långsam så jag inte lyckades få kort från ingångssidan, men det var ändå coolt att se. Efter drygt 3,5 timme var vi sedan framme i Inverness, och det enda jag hade kvar att göra var att ta mig till mitt boende, en promenad på typ 600 meter. Inga problem där, förutom att jag hamnade bakom en rökare i början som envisades med att förpesta min luft. Bron över floden var sedan väl inget egentligt problem, men den är REJÄLT svajig med fler än några personer på. Min väska verkade inte göra saken bättre men så mycket borde den inte ha påverkat.

Väl framme ringde jag på dörren till Fraser House där jag ska spendera 4 nätter. Ägarinnan Leah mötte mig i dörren, hjälpte mig snabbt med väskan uppför trappan till mitt enkelrum och placerade mig i rummets fåtölj så jag kunde njuta av utsikten medan hon drog lite information. På hennes dialekt låter hon amerikansk, men hon var hursomhelst fantastiskt trevlig. Tyvärr kommer jag bara ha tid med frukost en eller möjligen två dagar medan jag bor här, så jag hinner väl inte prata jättemycket mer med henne. Min bokning inkluderar dock inte frukost, så jag förlorar inget på att äta någon annanstans. 10 pund för en full Scottish, som förutom en full English även inkluderar blodpudding och haggis, lät dock som en bra deal!

…men utsikten klagar jag verkligen inte på! (Kommer nog inte klaga på rummet heller, iofs. 😝)

Efter att ha vilat en liten stund insåg jag dock att jag var för nyfiken för att bara somna på en gång, och dessutom vore det nog bra med en middag. Hade hittat en hamburgerrestaurang med bra betyg inte för långt bort, så jag tog och traskade iväg ditåt. Fick ett bord och beställde in en Coyote Big Bite med bland annat bacon, ost och jalapeños, vilket är tre väldigt bra saker till en hamburgare enligt mig. Vanliga pommes och en burk skotsk nationaldryck till det. Nej, inte whisky, Irn Bru, förstås. Dock såg jag några milkshakes som andra beställt senare och de såg jättemaffiga ut. På gott och ont. 😝

Fint läge hade de i alla fall – zooma in på bilden så kanske ni ser att det står Coyote’s därborta ovanför busken.

Varken burgaren eller stripsen var egentligen något särskilt, även om burgaren skulle vara ”smashad”. Sibylla gör nog i alla fall godare strips och nästan lika bra hamburgare. Bastard och Brödernas är lätt en klass eller två högre. Tillbehören var dock goda, och jag blev mätt och fick i mig lite salt som jag nog behövde efter gårdagen. Win!

Strosade långsamt hemåt och slösade lite telefonbatteri på att fota den svängiga bron. Lyckades också lokalisera en geocache på den, men hade inte med mig pennan. Får logga i morgon. Den lokala cache-utläggaren Ah! har tydligen tillgång till en 3D-skrivare och har gjort väldigt fyndiga cacher till alla broarna här i stan – och lite till. Ska bli roligt att leta fler samtidigt som man strövar runt i stan!

Än så länge bara iPhone-foton, men det kan ju bli hyfsat det också.

Det blir förmodligen fler bilder på den här, eftersom den är precis utanför boendet. Men den är inte jätterolig att gå över om man har anlag för sjösjuka, som jag vet någon som har…🙋‍♀️

Har du läst ända hit? Då förtjänar du en guldstjärna, minst. Nä, ta tre, vettja! 🌟🌟🌟

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Monthly Archives: juli 2023