Det blev ännu en lugn morgon, och jag hade dessutom beslutsångest över vad jag skulle hitta på. Kände mig inte jättesugen på nånting men ville heller inte hänga på hotellrummet. Hade ju tänkt åka en sväng till havet, men det hade jag två olika alternativ för – ett förmodligen lugnare österut, till Whitstable, och ett lite mer livligt söderut, till Brighton. Hade tidigare tänkt som så att jag förmodligen skulle vilja ha mer än en dagstur till Brighton och därför tänkt åka österut istället, men det passade inte humöret idag. Efter en massa velande bestämde jag mig till slut – Brighton fick det bli!

Det föll sig också så smidigt att det gick att ta tåget direkt här ifrån Farringdon ända till Brighton, så vid 11-tiden kom jag precis ned till perrongen ett par minuter innan avgång. Tågen skulle gå med 10 eller 20 minuters mellanrum så jag kände inte att jag behövde stressa. Det går visserligen snabbare tåg från några andra Londonstationer, men då hade jag ju behövt åka till dem först. Resan ned var inte så spännande och tog sådär 1 timme och 20 minuter, så jag var framme strax efter 12.

Det här var faktiskt inte mitt första Brighton-besök, även om det var väldigt länge sedan förra gången. När jag var på språkresa till Isle of Wight när jag var typ 16 år gjorde vi en dagsutflykt till Brighton. Det enda jag minns är att det var soligt men blåste ordentligt och att jag tror att jag köpte en pizzaskärare som såg ut som Road Runner – meep meep! 😝

Blåste gjorde det idag också, och solen sken som den brukar. Hade inte gjort några egentliga planer för vad jag skulle göra här så det blev inte så mycket gjort heller. Började med att traska nedöver gatorna mot North Laines. Såg en färgglad trappa till vänster och funderade på om jag skulle gå åt det hållet, tittade dit och såg en uggla som stirrade på mig från ett hus – japp, det skulle jag!

Hittade fler väggmålningar tack vare en Adventure Lab-punkt, men sen kändes det för bökigt att leta labbar så det blev bara en sån. Gick igenom en marknadsgata full med försäljare utan att köpa en enda grej även om de hade mycket fint, och kom efter en stund ned till en park, Royal Pavillion Estate. Hade passerat Brighton Dome som innehåller ett museum och konstgalleri, och följde stigen till Royal Pavillion som tydligen är en sån där grej man måste göra när man är i Brighton. Det får bli nästa gång. 🤪

Lyckades hitta rätt utgång från parken för att ta mig till The Lanes, som också är ett område med massor med mysiga små butiker och restauranger. Råkade som av en händelse gå förbi Cass Art och där gick jag även in då jag eventuellt ville handla något att rita med och på ifall jag skulle komma på sådana tankar. Konstigt nog så hade de både pennor och papper där så det blev ett litet inköp.

Traskade sedan vidare ned mot vattnet, som ju var det egentliga målet. Det har ju blåst rätt bra ett par dagar här så när jag kom fram möttes jag av rejäla vågor. Skyltar på stranden varnade för att ge sig ut i vattnet och det var nog klokt. Jag hade kommit ned precis vid en ”groyne” (heter tydligen ”hövd” på svenska men det kan jag inte påminna mig att jag hört) som stack ut en bra bit i havet. Nästan längst ut fanns det en skulptur av en munk, och då menar jag inte en religiös snubbe utan bakverket. 😝 Därutanför såg jag att det var riktigt blött på marken, så jag anade vad som brukade hända. Fick se det in action också flera gånger när folk ville ta bilder där de poserade längst ut och fick springa därifrån dyblöta. 🤪

Själv höll jag mig torr och bara njöt av vågsvallet en stund innan jag gick bortöver strandpromenaden. Restauranger, kiosker och små butiker blandades om vartannat innan jag kom fram till ett högt utsiktstorn man kunde åka upp i. Funderade på saken innan jag nöjde mig med ett foto eller tre och försökte fokusera på att skaffa mig lunch. Genom att fortsätta åt ”fel håll” istället för att gå tillbaka och köpa fish & chips. 🤦‍♀️

Nåja, till slut kom jag tillbaka till ett ställe som såg lagom populärt ut och beställde min lunch. Fick en papperspåse att trä över maten för att gömma den från fiskmåsarna och satte mig på lagom avstånd till havet. Jag var ju förstås inte ensam på stranden en sån här fin och ledig dag, men det var hyfsat med plats ändå om man inte var så kinkig på vad man satt på. Jag är ju inte någon jättefan av fish & chips, men på ett sånt där ställe måste man ju ändå testa. Fisken var i alla fall inte så torr som den jag åt senast (rätt länge sen nu) men jag snålade visst både med saltet och vinägern när jag kryddade. Jaja, det mesta försvann ned i min mage och inget till fiskmåsarna och när jag gick därifrån var jag vääääldigt mätt.

Fortsatte tillbaka mot piren, för den måste man ju också besöka när man är i Brighton, och det tänkte jag inte vänta med till nästa gång. Blev kvar en stund vid munken igen för att fota och filma vågor innan jag gick utöver piren i sakta mak – hade inte London-rytmen i benen idag. Gick igenom arkadhallen med sitt plingande och plongande och kom till sist ut till nöjesfältet. Kollade lite på berg-och-dalbanorna men tyckte inte de var värda priset så jag nöjde mig med foton.

På väg tillbaka in mot fast mark tänkte jag unna mig något gott, och hade ju sett att de sålde churros med choklad när jag var på väg ut. Bad om att få köpa 5 stycken och efter 10 minuters väntan hade jag en påse med såna och en liten kopp chokladsås. Men…nej. Antingen var de där inge bra eller så tycker jag helt enkelt inte om churros. Tyckte bara de smakade knaprigt fett med socker på – väldigt mycket socker. Vet inte om de bara blivit lite för hårt friterade eller vad det var, men jag klarade då inte av att äta upp dem. Provade två för säkerhets skull men sen satt jag och hoppades att någon driftig fiskmås skulle komma och sno resten. De lät dock bli – kanske har de också norpat några förut och lärt sig bättre?

Kollade tågtiderna hemåt och såg att det var lika lugnt nu då tågen skulle gå med ungefär en kvarts mellanrum. Solen började sjunka ner mot havet och ljuset var mysigt och jag ”skulle bara” ta några foton till av piren från en annan vinkel. Såg också en surfare som var ute och försökte få pli på vågorna, som blivit lite mindre nu. Ja, jag blev kvar på stranden ett tag, okej? Det är ändå min semester. 😝

Till slut sa jag i alla fall ”sea you later” till havet och vandrade uppöver stan igen. Gick återigen genom the Lanes som verkar supermysiga – och lätta att gå vilse i, även om jag klarade mig bra nu. Eftersom det varit nerförsbacke till havet så var det förstås uppför tillbaka, så det gick inte så fort men jag hade ju i alla fall inte bråttom. Kom fram till stationen 3 minuter innan ett tåg till rätt ställe, men valde att hinna handla mig lite dryck och gå på toa innan istället för att stressa.

Väl tillbaka i Farringdon kände jag inte för någon storslagen middag utan smet in på Co-op och köpte en pastasallad, lite ananas och en peperami till kvällsmat istället. Man kan väl inte äta stark kyckling varje dag – eller? 🤪