Monthly Archives: april 2024

En magisk dag

Posted on by

2024-04-02

Idag var jag inbokad på något jag kände var väldigt speciellt – ett besök på the Magic Circles huvudkvarter i London. Eventet hette The History of Mystery och vi skulle både få information om magins historia och se ett par magishower. De skulle öppna dörrarna klockan 11 och det var en lätt resa bort till Euston Square station och sedan att gå runt huset till en inte särskilt inbjudande gata. Där fanns dock ingången till the Magic Circle, och när de öppnade dörrarna var vi ett gäng förväntansfulla utanför. Väldigt blandade åldrar, allt från barn till pensionärer.

Till att börja med fick vi te/kaffe och kaka i ”The Club Room” medan resten av gänget kom in. Vid 11:30 började Kim, en äldre herre som skötte guidningen. Han började med att berätta om sällskapet som formades 1905 och nu har runt 1700 medlemmar världen över. Sedan 1991 (ja, det är sent) är även kvinnor välkomna som medlemmar. Sedan tog han med sig halva publiken ned till museet medan vi andra blev underhållna av en magiker som heter Chris Wood. Han började med ett trick som är sådär 4500 år gammalt – boll och kopp. När man tror att bollen är under koppen är den inte det, och tror man inte det så är den där. Eller så är det helt plötsligt en citron. 🤷‍♀️

Han körde också några korttrick, men det mest fantastiska var när han tog upp en person från publiken, lånade deras ring som sen blev till en halskedja. Han knöt sedan fast ett litet snöre på kedjan och eldade upp det – och där var ringen! Fantastisk show också, inte stort och bombastiskt utan han pratade lugnt och relativt lågmält som för att bjuda in oss att komma närmare. Vilket inte var så svårt, hela gruppen var väl på runt 30 pers och hälften hade ju försvunnit ned i källaren.

Sen blev det vår tur att gå ner i källaren. (Nejdå, de andra var inte borttrollade) Kim berättade mer om magins historia och visade att de hade ett exemplar av den allra första boken som berättade hur tricks utfördes. Han berättade också om tricket bullet catch, som går ut på att en ur publiken märker en kula som sedan skjuts mot magikern som fångar den på något kreativt sätt. Penn & Teller gjorde en variant av detta där båda sköt mot varandra, och delar av deras utrustning fanns i museet trots att de inte är medlemmar.

Tricket kan dock gå väldigt fel också, och Kim berättade om Chung Ling Soo som tragiskt sköts till döds under en föreställning i London 1918 under det tricket. Chung Ling Soo var egentligen en amerikan som hette William Campbell men han uppträdde maskerad och låtsades inte kunna någon engelska då magiker traditionsenligt kom från den mysteriska fjärran östern. När han blev skjuten ska han dock ha utbrustit ”Something’s gone wrong!”. Enligt Kim var det så han avslöjades, men enligt Encyclopedia Britannica var det känt redan tidigare.

Vi fick sedan några minuter att titta runt på egen hand innan vi skulle upp till övervåningen för nästa magishow. Den här magikern hette Paul (nånting, ska se om jag lyckas ta reda på efternamnet) och körde mer street magic. Han började därför med att ställa fram en hatt. 😂 Han körde också boll och kopp, och fick till en citron till slut han också. Sen körde han ett gäng korttrick. Jag fick vara med som observatör på det näst sista, när han hade tre helt vanliga spelkort, rev ut mittenbiten ur dem och sen kopplade ihop dem. Han behövde visserligen riva sönder ena kanten för att få loss kortet i mitten igen, men sen blev de magiskt ”hela” (förutom hålet) igen. Nu önskar jag att jag kommer ihåg vilket kort det var som hängde genom de andra, för jag fick med mig ett som souvenir därifrån. 🤔

Fick med mig ett foto på deras häftiga trappa också, men annars blev det inte mycket fotat den här dagen. När jag tackat magikerna och fått deras autografer var det dags att bocka av shoppinglistan. Hade ju inte varit till Bravissimo än, och ville också ha en till halsduk och några Nando’s-såser så jag inte behövde beställa hem med frakt och allt. Traskade därför ner mot Covent Garden igen och började med att leta rätt på Bravisismo. Blev först lite skraj, för kart-appen ledde mig till ett hus och ett hörn som såg bekant ut men där var det inget Bravissimo! När jag kollade deras egen sida visade det sig dock att jag var en bit för långt bort på samma gata. Gick in, fick hjälp med önskelistan och sedan ett gäng att prova. Fyra av dem hängde med mig därifrån också.

Klockan var nu cirka 15, och jag hade inte ätit nån lunch. Inte hade jag ätit något på Flat Iron sen jag kom hit heller, så nu tyckte jag det var dags. Speciellt som det var en sån där lagom mittemellan-tid då det brukar kunna vara lugnare. Beställde in en Pisco Punch-drink med citron och ananas, en Bavette som köttbit och ”garlic mash” med ”crispy bone marrow” som tillbehör. Potatismoset var nog godast nånsin, tror de använt ungefär lika mycket vitlök som potatis, och krispig benmärg var inte heller dumt. Ja, köttet var ju förstås också gott. 😁

Lunch-middag på Flat Iron.

Gick sen in på marknaden vid Covent Garden och handlade mig en till halsduk (lila den här gången) och hade ingen större lust att åka hem. Hamnade vid en annan magiker, som också körde boll och kopp. Han fick till TRE citroner (för han hade tre muggar 😝). I slutet av hans show började det dock regna, och då blev det lite lättare att åka hem. Jag försökte först hitta någon mataffär för att få tag på mer sås, men det blev också bara en liten en så de hade bara mediumstark. Köpte ett par ändå för att slippa ha total abstinens, men sen letade jag mig en buss tillbaka till hotellet – och nu gick de faktiskt mer som de skulle också!

Packade och gjorde plan för morgondagen, att försöka vara vid tågstationen klockan 6. När jag läste att incheckningsdiskarna inte skulle öppna förrän 2 timmar innan planets avgång justerade jag det till 7, då planet inte skulle gå förrän 10:20.

2024-04-03

Vaknade när klockan ringde tjugo i 6 och kände mig jättetrött. Var inte så snabb och effektiv på morgonen så klockan hann bli efter sju innan jag ens kom ut från hotellet. Då kändes väskan också JÄTTETUNG, och jag undrade hur mycket jag hade shoppat egentligen. Kom ner till Farringdon, gick till perrongen för Elizabeth Line och såg att jag skulle få vänta hela 15 minuter på ett tåg till Heathrow. Det hade jag inte riktigt räknat med, och det betydde att jag inte skulle komma till flygplatsen ens 2 timmar före avgång. Sist jag åkte därifrån var det ju milslånga köer, men det såg inte så farligt ut när jag landade och jag hittade ingen info någonstans om kötider.

Äppelklockan varnade mig två gånger om att min puls var ovanligt hög trots att jag stod stilla, så jo, lite nervös var jag nog. Men jag *ville* ju egentligen inte åka hem heller, så det kanske var därför jag var seg. 8:20 klev jag av tåget, 8:24 befann jag mig på ett gångband från tåget mot avgångshallen. Och vet ni vad? 8:46 hade jag checkat in och lämnat väskan OCH tagit mig igenom säkerhetskontrollen. 😲 På HEATHROW. Det är ju närmast Frösö-tider. 😝 Ja, jag hade nog tur. Speciellt som de öppnade en experimentell säkerhetskontroll där man slapp plocka ur elektronik och vätskor ur väskan precis innan jag kom fram. Och resväskan? Den vägde tydligen 14,4 kilo, långt under gränsen. Någon av vågarna måste ha visat fel, för så stor skillnad kan de väl ändå inte vara med 2,5 kilo. 🤔 Eller så är jag bara en vekling. 🤪

Hann köpa och äta frukost innan boarding, som bekvämt nog inte var så långt bort. Vi kom iväg lite sent, men måste ha haft medvind då vi landade tidigt i alla fall. Passkontrollen på Arlanda gick bra, men sen blev det ju en säkerhetskontroll till, och inte den smidiga sorten. Det tog definitivt mer än 26 minuter, men jag hade ju inte bråttom nu. Kollade runt lite på matalternativ och hamnade till slut på Jureskogs igen, även om jag inte var så sugen på hamburgare. Var dock sugen på ett lugnt hörn för att kunna sitta och skriva bloggen, och det passar det väldigt bra till. Så nu är det sådär en timme kvar till nästa flyg som ska gå 18:10. Hoppas inte min tur tagit helt slut än. 🍀

Hejdå England! 🏴󠁧󠁢󠁥󠁮󠁧󠁿
Hej Sverige! 🇸🇪

Teet som förändrade världen

Posted on by

Ställde larmet på 7:30, vilket kändes jättetidigt, gjorde mig i ordning och tog mig ut från hotellet vid halv tio för att vara hyfsat säker på att hitta till Bank och rätt träffpunkt för dagens guidade promenad som skulle börja 10:45. Resan dit skulle enligt appen ta 10 minuter när jag kommit ned till stationen, så jag unnade mig en baconmacka innan jag gick ned till tunnelbanan. Behövde byta tåg efter tre stationer och sen åka en hållplats till med Northern Line för att komma till Bank.

Guiden, som hette Lisa, hade skickat ett mail på morgonen med mer instruktioner om hur man skulle hitta igen henne, och rätt utgång skulle vara Exit 1 (av 16!), mot Poultry och Cheapside. Hon skrev även vilket hus vi skulle träffas vid, vilket var tur det. Jag var förberedd på en labyrint av gångar och skyltar för att ens hitta ut ur stationen, så därför blev jag brydd när jag inte fick några valmöjligheter alls. När jag kommit ut märkte jag dock att jag definitivt inte var på rätt ställe.

Stjärnan visar vart jag skulle, vita cirkeln med blå fyllning var jag var. Notera att de närmaste två tunnelbanestationerna (som jag inte åkt till), INTE är Bank. 😝

Nåja, jag hade sådär 35 minuter på mig att hitta rätt, och det var förmodligen enklare uppe på gatunivå i friska luften i alla fall, så jag följde kartan och kom fram till No 1 Poultry som var adressen Lisa angett. Sen skulle vi träffas under klockan. Hm. Ingen klocka såg jag till, så jag gick först åt ena hållet, såg ingen där, provade andra hållet (mot Bank på kartan, vilket ju var mer logiskt så här i efterhand 🤦‍♀️) och där fanns det en stor klocka på spetsen av huset.

No 1 Poultry. Ett ganska nytt hus enligt Lisa, som tycker det ser ut som baconskivor. 😁

Inga människor fanns dock på plats än, så jag satte mig på en bänk och väntade. Lisa dök upp rätt snart, och sen strömmade det in massor med folk. Tror hon sa något om att vi skulle bli 30 personer. Några kom lite sent då de ”gått vilse” och det är som sagt inte det lättaste att hitta ut från Bank. När alla var på plats traskade vi iväg.

Väntfoto. 😁

Lisa är före detta Guvernör på St Helena och har full koll på the East India Trading Company som hon också har en guidning om. De figurerar även till stor del i te-historien. Längs promenaden fick vi se var den första te-serveringen i London fanns, var de hade te-lager och hur teet tog sig in till staden – både via skepp/tea clippers och med tåg från en annan hamn. Lisa berättade om hur te blev en sådan brittisk grej – det var kungligheterna som var influencers på den tiden – och att ett halvkilo te kostade motsvarande 5000 kronor och verkligen var en överklassdryck. När teet började bli mer och mer populärt ledde det till både det ena och det andra, bland annat var tillgången på te en bidragande faktor till opiumkrigen mellan Storbritannien och Kina i mitten av 1800-talet.

1657 serverades den första tekoppen i en servering här.
Leadenhall Market som vi bara kvickt gick rakt igenom.
Lloyd’s Building, som är ett exempel på ”Bowellism”, att ha insidan på utsidan.
Här stod Lisa och berättade om slaveriets koppling till te och tedrickande. Just teet var inte direkt inblandat i slaveriet (men något i stort sett lika illa), däremot var sockret som blev populärt att blanda i teet en direkt produkt av slavarbete.
Ett gammalt te-lager.
Lisas favoritkyrka (mycket på grund av skallarna ovanför grinden).

När två timmar hade passerat hade vi tagit oss från Bank och genom en del av City of London, ner förbi Tower of London och till St Katherine Docks. Vinkade hejdå till Lisa som också avslöjade att det här var hennes första te-promenad, men det kanske bara var just för London Walks för jag tyckte några andra sa att de gjort den tidigare.

St. Katherine Docks, där te-skeppen lastade av sina varor. Några kranar syns fortfarande i rött på husen längst bort i bilden.
Väldigt ungefärlig promenadrutt.

När jag nu var på fri fot (och trött i sagda fötter) var det lockande med mat. Vi hade gått förbi en Honest Burger efter att vi passerade Tower Bridge så jag passade på att gå tillbaka dit för lite lunch. Beställde in en chiliburgare (förstås) som var riktigt god och mättande. Gick sedan vaggande över just Tower Bridge till Themsens södra sida som jag tycker så mycket om. Vandrade långsamt västerut uppblandat med foton på utsikten och vilopauser på de många bänkarna. Solen sken och det var riktigt behagligt väder.

På Tower Bridge.
Utsikt österut. Jag vet inte vad folksamlingen till höger pysslade med, men de hade en hel del publik uppifrån bron.
Två…torniga? Näe, det funkar ju inte. 😝
Tower Bridge utan störande moment.
Tower of London.
Några skyskrapor. Walkie-Talkien som jag åt middag längst upp i på lördagen är den längs till vänster av de höga.

Tog en avstickare mot Borough Market, men där var det mesta stängt idag. Virrade dock till alla väderstrecken medan jag var där, så det var nätt och jämnt att jag hittade tillbaka till Themsen igen – och då lite längre österut än där jag gått in mot marknaden. 😝

Det stod ett gäng bronsskulpturer lite överallt som tillsammans berättade en historia. De inbjöd ofta också till interaktion och var väldigt poppis att fota.
Den är nästan så tråkig att man inte ens ser att den är där, men det här är London Bridge.
Southwark Cathedral och The Shard.
Southwark Bridge.
Det var bitvis riktigt häftigt ljus tack vare den växlande molnigheten, men man hade inte många sekunder på sig att fånga det.

Började kolla resväg till hotellet när jag närmade mig Millennium-bron och insåg att det skulle bli buss eller gå. Jag var ju i samma område som Sky Garden, så de där bussarna litade jag fortfarande inte på. Såg att det fanns en Hotel Chocolat i närheten av St Pauls så jag började med att styra kosan dit och shoppa på mig all choklad de inte hade i Seven Dials, och sedan packade jag ryggsäcken full och började gå mot hotellet. Så fasligt långt var det ju inte, bara 1,5 kilometer, och det var ju inte som att jag hade gått något innan – visst? 🤪

Millennium-bron bort mot St Paul’s Cathedral.
Första gången jag sett någon sitta och spela harpa som gatumusikant! Vackert var det också.
St. Paul’s Cathedral. Skulle säkert ha varit in dit någon gång också.
The Rookery, ett hotell jag bodde på en gång för några (oooops, 9) år sedan. Men där har man inte råd med mer än en natt eller två, i alla fall om man är jag. Ett av de mest speciella ställen jag provat är det i alla fall!

När jag kom tillbaka till hotellet efter en avstickare in på Co-op stod stegräknaren på över 20 tusen steg, men vem räknar? Ja, stegräknaren gör ju det då, men, ni fattar. 🤪 Tyckte att jag borde fått kredit att använda i hotellrestaurangen då jag skippat städningen flera dagar så jag gick dit och frågade. Snubben bakom disken hade ingen aning och när han gick och pratade med receptionen sa de att jag inte hade något heller. När jag frågade om jag gjort något tokigt sa han bara att jag måste betala om jag ville äta och var allmänt inte så service-minded. Gick till receptionen och dubbelkollade med dem och tydligen hade de kollat någon annan sorts kredit, inte från städningen. Fick mina 10 pund och gick och beställde en köttpaj, för det hade jag blivit sugen på längs vägen när jag sett det på en pubmeny.

Fick betala mellanskillnaden i pris då den kostade 15 och fick sedan veta att det skulle ta 10-15 minuter att få den lagad. Inga problem, jag kunde ju i alla fall sitta ner. Men det tog mer BÅDE 10 och 15 minuter, för efter 22 minuter hade jag inte fått någon mat än. Snubben i baren var dessutom mer frånvarande än närvarande, och flera andra gäster kom dit och gick därifrån igen för att ingen var på plats. Nåväl, till slut kom maten och jag kunde hugga in. Eller försöka i alla fall, för pajskalet var jättehårt. Till pajen serverades pommes (förstås), stekt svamp (från burk) och coleslaw. Potatisen var helt okej, svampen ganska horribel, coleslaw gillar jag inte ens i vanliga fall och pajen var åtminstone ätbar när man väl lyckades äta något av den. Ingen höjdarmiddag med andra ord. Får sikta på något godare imorgon, någonannanstans. Morgondagen ska i alla fall börja med mer magi, då på magikernas hemliga högkvarter. (Förmodligen inte sååå hemligt ändå då. 🤪)

Lugn i London

Posted on by

Va? Går det att ta det lugnt?!? Jo, idag gick det rätt bra faktiskt. Kände mig trött i kroppen efter igår och hade inga bokade planer förrän klockan 19 (även om det nu var en timme för tidigt, mummel, grubbel, HATAR SOMMARTID) så jag slappade på rummet ända till 14. Ja, skrev blogg och tvättade kläder också. 😝 Men det kändes som att det behövdes.

Något som också behövdes var dock mat, och jag hade inte tänkt långt nog igår för att köpa med mig en frukostmacka hem. Siktade återigen på att ta mig till London Eye och sedan gå upp därifrån till Apollo Theatre som ligger i närheten av Piccadilly Circus. Där skulle jag nämligen se Mind Mangler på kvällen, men jag hade ju några timmar på mig i alla fall.

Den här gången såg jag i alla fall massor av bussar, varav en åkte precis när jag kom fram till hållplatsen. Det var dock inte jättelänge att vänta på nästa och den gick dessutom typ dit jag ville.

Kollade lite matställen i närheten av busshållplats och Londonögat, och fastnade för att det fanns en Honest Burger i Southbank Centret. Hade ju tänkt testa massor med olika hamburgare på den här resan men än har det inte blivit en enda sen Arlanda. Det var bara att på väg dit gick jag förbi ett Wahaca, eller närmare bestämt så gick jag inte förbi, utan in. De har egentligen ännu godare mat än Nando’s, men det är lite dyrare och mer komplicerat så det blir inte riktigt lika många besök där.

Beställde in mina favoriter där också, tacos med kyckling och avocado, quesadillas med svarta bönor och ost, och friterad blomkål. Jag tog quesadillas till frukost, tacos till lunch och blomkål till middag, för någon mer riktigt mat blev det inte idag. Kalorimässigt räckte det nog ändå. 😝 Blomkålen var min absoluta favorit, krispig, kryddig och serverad med jalapeño-dip. Var även lockad av efterrätten med chipotleglaserad grillad ananas och när den urtrevliga servitrisen sa att det var en ganska lätt rätt så slog jag till. Och MUMS!!! Bästa ananasen nånsin, och det var inte ens på grund av chilikryddningen. Den var otroligt söt och saftig. Dock fungerade det inte att andas in ananassaften och chipotleglazen – jag provade. Men kan inte rekommendera det. 🙄

Tacos, quesadillas och Three Citrus Fizz i glaset, blomkålsbitar och ananas med chilisås. 😋

När jag lyckats betala för mig gick jag sen ut på Southbank, och förbi Jubilee Gardens där det också är poppis med gatuartister. En kille försökte precis få ihop en publik till sin show när jag gick förbi, och jag stannade till. Snubben var trollkonstnär och det passade ju bra som uppvärmning inför kvällens show tyckte jag. Han började med några enklare trick med rep och spelkort och avslutade med ett utbytartrick, där han skulle ta sig loss från en tvångströja och några meter kätting som två glada skottar från publiken lindade in honom i. Han lyckades nästan på 2 minuter som var den gräns han satt för sig själv baserat på några rekord som jag inte riktigt minns, men han var underhållande nog att jag pytsade in en slant efteråt ändå.

Fängslande underhållning…..(sorry) Det hade ärligt talat varit skoj om vi allihop gick därifrån just här – inte som att han kunde göra nåt åt det. 🤪

Gick sedan förbi London Eye och under Westminster Bridge för att fota Palace of Westminster och Elizabeth Tower (Big Ben, alltså). Sen över bron och norröver för att fota ögat och sen vände jag in mot stan för att ta mig till teatern. Medan jag gick uppför Whitehall kom det först en polisbil i full fart åt ena hållet, och sen en annan i full fart åt andra hållet. Tänkte att det borde väl ha varit enklare om de gjort tvärtom, men det fanns säkert en tanke bakom. Uppe vid Trafalgar Square åkte det också en polisbil åt ena hållet och en åt det andra, och överhuvudtaget tycker jag att jag sett mycket poliser i farten sen jag kom hit.

Favoritbron från Embankment – dock gick jag inte över den idag.
Elizabeth Tower (Big Ben) och Palace of Westminster – UTAN BYGGNADSSTÄLLNINGAR! 🥳
Fin fontän.
Palace of Westminster.
Fortfarande tjusig efter renoveringen!
Två runda…😝 Men kolla så snygg kombination det blev med min nya väska mot jackan! (Avledande manöver)
En av många häststatyer längs Whitehall.

Hade nu inte långt kvar till teatern men insåg att det nog inte var min axelremsväska som var problemet – ryggen började protestera även nu när jag hade ryggsäcken istället. 🙄 Kom fram till teatern en timme innan showen skulle börja så dörrarna var stängda och det stod en vakt utanför. Gick över gatan för att köpa en flaska vatten och när jag kom tillbaka var det en rätt rejäl kö till ingången. Nåja, när de väl började släppa på folk gick det rätt fort. Fick väskan genomsökt och kunde i alla fall gå på toa innan de öppnade dörrarna in till salongen också. Medan vi väntade fick vi om vi ville fylla i ett kort med vårt namn och en hemlighet som kunde komma att användas i showen. Jag kom dock inte på nåt bra. 😔

Mind Mangler på Apollo Theatre. Och även om hen är väldigt tjusig är jag glad att personen i gula klänningen inte satt framför mig – svårt att se över den där uppsättningen! 😁

Som på de flesta gamla teatrar var det ganska trångt mellan stolsraderna så man fick dra in magen när man skulle släppa förbi folk. Jag satt på plats 6 i rad F och hade finfin sikt mot scenen i alla fall, och hade också turen att inte ens få en vuxen framför mig. 

Tror inte vi nånsin knäckte kassaskåpet faktiskt…🤔

Mind Manglern kom ut på scenen vid 19 och så startade showen. Som vanligt med Mischiefs produktioner så går inte allt som det ”ska”. Han försökte gissa sig till folks namn och yrken, och försökte få dem att tänka på en viss färg eller djur. Han tog också upp hjälp från publiken på scenen. Mellan allt som gick snett eller var tydligt fixat fanns det också ”hur gjorde han det där?!?”-moment på riktigt. Det var också svårt att säga hur mycket som var fixat sen innan och hur mycket som bara stämde, då en del saker verkade vara för mycket sammanträffanden för att vara verklig publikmedverkan.

Hur som helst så var det en fantastiskt rolig show och jag kommer inte tveka en sekund framöver heller att boka in mig på någon av Mischiefs produktioner när jag är i deras trakter igen.

Efter showens slut var det då det där med att ta sig tillbaka till hotellet. Citymapper gav mig flera förslag med en massa promenerande, men – det var jag inte ett dugg sugen på idag faktiskt. 😝  Valde istället tunnelbanealternativet som gick ända från Piccadilly Circus till Farringdon, dock med ett byte. Det var långtifrån snabbast, men jag kunde offra 10 minuter på att slippa gå idag. Tågen gick i alla fall som de skulle, och det var inte ens trångt, så jag kom lätt och snabbt tillbaka till Farringdon. Dock hade jag tänkt köpa med mig lite ätbart till rummet från Co-op, men det var stängt. Hotellet hade en restaurang, men när jag frågade där så fick jag veta att köket var stängt där också. Det fanns i alla fall lite snacks att köpa från en lynnig automatutcheckning så jag behöver inte gå till sängs hungrig.

Piccadilly Circus och ett gäng cykeltaxis. Tror de körde rundturer också. Spelade hög musik gjorde de i alla fall.

Och till sängs måste jag, för imorgon är jag inbokad på en guidad promenad redan 10:45. Då har jag ju vanligtvis inte tagit mig ut från hotellet hittills. 😝 För att göra saken värre utgår denna promenad från stationen Bank, och alla som någon gång behövt hitta ut eller byta tåg där vet vilken labyrint den är. Räknar med att behöva vara där minst en halvtimme innan för att hitta ut på rätt ställe i tid, så inget nattsuddande för mig ikväll inte!