2024-04-02

Idag var jag inbokad på något jag kände var väldigt speciellt – ett besök på the Magic Circles huvudkvarter i London. Eventet hette The History of Mystery och vi skulle både få information om magins historia och se ett par magishower. De skulle öppna dörrarna klockan 11 och det var en lätt resa bort till Euston Square station och sedan att gå runt huset till en inte särskilt inbjudande gata. Där fanns dock ingången till the Magic Circle, och när de öppnade dörrarna var vi ett gäng förväntansfulla utanför. Väldigt blandade åldrar, allt från barn till pensionärer.

Till att börja med fick vi te/kaffe och kaka i ”The Club Room” medan resten av gänget kom in. Vid 11:30 började Kim, en äldre herre som skötte guidningen. Han började med att berätta om sällskapet som formades 1905 och nu har runt 1700 medlemmar världen över. Sedan 1991 (ja, det är sent) är även kvinnor välkomna som medlemmar. Sedan tog han med sig halva publiken ned till museet medan vi andra blev underhållna av en magiker som heter Chris Wood. Han började med ett trick som är sådär 4500 år gammalt – boll och kopp. När man tror att bollen är under koppen är den inte det, och tror man inte det så är den där. Eller så är det helt plötsligt en citron. 🤷‍♀️

Han körde också några korttrick, men det mest fantastiska var när han tog upp en person från publiken, lånade deras ring som sen blev till en halskedja. Han knöt sedan fast ett litet snöre på kedjan och eldade upp det – och där var ringen! Fantastisk show också, inte stort och bombastiskt utan han pratade lugnt och relativt lågmält som för att bjuda in oss att komma närmare. Vilket inte var så svårt, hela gruppen var väl på runt 30 pers och hälften hade ju försvunnit ned i källaren.

Sen blev det vår tur att gå ner i källaren. (Nejdå, de andra var inte borttrollade) Kim berättade mer om magins historia och visade att de hade ett exemplar av den allra första boken som berättade hur tricks utfördes. Han berättade också om tricket bullet catch, som går ut på att en ur publiken märker en kula som sedan skjuts mot magikern som fångar den på något kreativt sätt. Penn & Teller gjorde en variant av detta där båda sköt mot varandra, och delar av deras utrustning fanns i museet trots att de inte är medlemmar.

Tricket kan dock gå väldigt fel också, och Kim berättade om Chung Ling Soo som tragiskt sköts till döds under en föreställning i London 1918 under det tricket. Chung Ling Soo var egentligen en amerikan som hette William Campbell men han uppträdde maskerad och låtsades inte kunna någon engelska då magiker traditionsenligt kom från den mysteriska fjärran östern. När han blev skjuten ska han dock ha utbrustit ”Something’s gone wrong!”. Enligt Kim var det så han avslöjades, men enligt Encyclopedia Britannica var det känt redan tidigare.

Vi fick sedan några minuter att titta runt på egen hand innan vi skulle upp till övervåningen för nästa magishow. Den här magikern hette Paul (nånting, ska se om jag lyckas ta reda på efternamnet) och körde mer street magic. Han började därför med att ställa fram en hatt. 😂 Han körde också boll och kopp, och fick till en citron till slut han också. Sen körde han ett gäng korttrick. Jag fick vara med som observatör på det näst sista, när han hade tre helt vanliga spelkort, rev ut mittenbiten ur dem och sen kopplade ihop dem. Han behövde visserligen riva sönder ena kanten för att få loss kortet i mitten igen, men sen blev de magiskt ”hela” (förutom hålet) igen. Nu önskar jag att jag kommer ihåg vilket kort det var som hängde genom de andra, för jag fick med mig ett som souvenir därifrån. 🤔

Fick med mig ett foto på deras häftiga trappa också, men annars blev det inte mycket fotat den här dagen. När jag tackat magikerna och fått deras autografer var det dags att bocka av shoppinglistan. Hade ju inte varit till Bravissimo än, och ville också ha en till halsduk och några Nando’s-såser så jag inte behövde beställa hem med frakt och allt. Traskade därför ner mot Covent Garden igen och började med att leta rätt på Bravisismo. Blev först lite skraj, för kart-appen ledde mig till ett hus och ett hörn som såg bekant ut men där var det inget Bravissimo! När jag kollade deras egen sida visade det sig dock att jag var en bit för långt bort på samma gata. Gick in, fick hjälp med önskelistan och sedan ett gäng att prova. Fyra av dem hängde med mig därifrån också.

Klockan var nu cirka 15, och jag hade inte ätit nån lunch. Inte hade jag ätit något på Flat Iron sen jag kom hit heller, så nu tyckte jag det var dags. Speciellt som det var en sån där lagom mittemellan-tid då det brukar kunna vara lugnare. Beställde in en Pisco Punch-drink med citron och ananas, en Bavette som köttbit och ”garlic mash” med ”crispy bone marrow” som tillbehör. Potatismoset var nog godast nånsin, tror de använt ungefär lika mycket vitlök som potatis, och krispig benmärg var inte heller dumt. Ja, köttet var ju förstås också gott. 😁

Gick sen in på marknaden vid Covent Garden och handlade mig en till halsduk (lila den här gången) och hade ingen större lust att åka hem. Hamnade vid en annan magiker, som också körde boll och kopp. Han fick till TRE citroner (för han hade tre muggar 😝). I slutet av hans show började det dock regna, och då blev det lite lättare att åka hem. Jag försökte först hitta någon mataffär för att få tag på mer sås, men det blev också bara en liten en så de hade bara mediumstark. Köpte ett par ändå för att slippa ha total abstinens, men sen letade jag mig en buss tillbaka till hotellet – och nu gick de faktiskt mer som de skulle också!

Packade och gjorde plan för morgondagen, att försöka vara vid tågstationen klockan 6. När jag läste att incheckningsdiskarna inte skulle öppna förrän 2 timmar innan planets avgång justerade jag det till 7, då planet inte skulle gå förrän 10:20.

2024-04-03

Vaknade när klockan ringde tjugo i 6 och kände mig jättetrött. Var inte så snabb och effektiv på morgonen så klockan hann bli efter sju innan jag ens kom ut från hotellet. Då kändes väskan också JÄTTETUNG, och jag undrade hur mycket jag hade shoppat egentligen. Kom ner till Farringdon, gick till perrongen för Elizabeth Line och såg att jag skulle få vänta hela 15 minuter på ett tåg till Heathrow. Det hade jag inte riktigt räknat med, och det betydde att jag inte skulle komma till flygplatsen ens 2 timmar före avgång. Sist jag åkte därifrån var det ju milslånga köer, men det såg inte så farligt ut när jag landade och jag hittade ingen info någonstans om kötider.

Äppelklockan varnade mig två gånger om att min puls var ovanligt hög trots att jag stod stilla, så jo, lite nervös var jag nog. Men jag *ville* ju egentligen inte åka hem heller, så det kanske var därför jag var seg. 8:20 klev jag av tåget, 8:24 befann jag mig på ett gångband från tåget mot avgångshallen. Och vet ni vad? 8:46 hade jag checkat in och lämnat väskan OCH tagit mig igenom säkerhetskontrollen. 😲 På HEATHROW. Det är ju närmast Frösö-tider. 😝 Ja, jag hade nog tur. Speciellt som de öppnade en experimentell säkerhetskontroll där man slapp plocka ur elektronik och vätskor ur väskan precis innan jag kom fram. Och resväskan? Den vägde tydligen 14,4 kilo, långt under gränsen. Någon av vågarna måste ha visat fel, för så stor skillnad kan de väl ändå inte vara med 2,5 kilo. 🤔 Eller så är jag bara en vekling. 🤪

Hann köpa och äta frukost innan boarding, som bekvämt nog inte var så långt bort. Vi kom iväg lite sent, men måste ha haft medvind då vi landade tidigt i alla fall. Passkontrollen på Arlanda gick bra, men sen blev det ju en säkerhetskontroll till, och inte den smidiga sorten. Det tog definitivt mer än 26 minuter, men jag hade ju inte bråttom nu. Kollade runt lite på matalternativ och hamnade till slut på Jureskogs igen, även om jag inte var så sugen på hamburgare. Var dock sugen på ett lugnt hörn för att kunna sitta och skriva bloggen, och det passar det väldigt bra till. Så nu är det sådär en timme kvar till nästa flyg som ska gå 18:10. Hoppas inte min tur tagit helt slut än. 🍀