Ställde larmet på 7:30, vilket kändes jättetidigt, gjorde mig i ordning och tog mig ut från hotellet vid halv tio för att vara hyfsat säker på att hitta till Bank och rätt träffpunkt för dagens guidade promenad som skulle börja 10:45. Resan dit skulle enligt appen ta 10 minuter när jag kommit ned till stationen, så jag unnade mig en baconmacka innan jag gick ned till tunnelbanan. Behövde byta tåg efter tre stationer och sen åka en hållplats till med Northern Line för att komma till Bank.
Guiden, som hette Lisa, hade skickat ett mail på morgonen med mer instruktioner om hur man skulle hitta igen henne, och rätt utgång skulle vara Exit 1 (av 16!), mot Poultry och Cheapside. Hon skrev även vilket hus vi skulle träffas vid, vilket var tur det. Jag var förberedd på en labyrint av gångar och skyltar för att ens hitta ut ur stationen, så därför blev jag brydd när jag inte fick några valmöjligheter alls. När jag kommit ut märkte jag dock att jag definitivt inte var på rätt ställe.
Nåja, jag hade sådär 35 minuter på mig att hitta rätt, och det var förmodligen enklare uppe på gatunivå i friska luften i alla fall, så jag följde kartan och kom fram till No 1 Poultry som var adressen Lisa angett. Sen skulle vi träffas under klockan. Hm. Ingen klocka såg jag till, så jag gick först åt ena hållet, såg ingen där, provade andra hållet (mot Bank på kartan, vilket ju var mer logiskt så här i efterhand 🤦♀️) och där fanns det en stor klocka på spetsen av huset.
Inga människor fanns dock på plats än, så jag satte mig på en bänk och väntade. Lisa dök upp rätt snart, och sen strömmade det in massor med folk. Tror hon sa något om att vi skulle bli 30 personer. Några kom lite sent då de ”gått vilse” och det är som sagt inte det lättaste att hitta ut från Bank. När alla var på plats traskade vi iväg.
Lisa är före detta Guvernör på St Helena och har full koll på the East India Trading Company som hon också har en guidning om. De figurerar även till stor del i te-historien. Längs promenaden fick vi se var den första te-serveringen i London fanns, var de hade te-lager och hur teet tog sig in till staden – både via skepp/tea clippers och med tåg från en annan hamn. Lisa berättade om hur te blev en sådan brittisk grej – det var kungligheterna som var influencers på den tiden – och att ett halvkilo te kostade motsvarande 5000 kronor och verkligen var en överklassdryck. När teet började bli mer och mer populärt ledde det till både det ena och det andra, bland annat var tillgången på te en bidragande faktor till opiumkrigen mellan Storbritannien och Kina i mitten av 1800-talet.
När två timmar hade passerat hade vi tagit oss från Bank och genom en del av City of London, ner förbi Tower of London och till St Katherine Docks. Vinkade hejdå till Lisa som också avslöjade att det här var hennes första te-promenad, men det kanske bara var just för London Walks för jag tyckte några andra sa att de gjort den tidigare.
När jag nu var på fri fot (och trött i sagda fötter) var det lockande med mat. Vi hade gått förbi en Honest Burger efter att vi passerade Tower Bridge så jag passade på att gå tillbaka dit för lite lunch. Beställde in en chiliburgare (förstås) som var riktigt god och mättande. Gick sedan vaggande över just Tower Bridge till Themsens södra sida som jag tycker så mycket om. Vandrade långsamt västerut uppblandat med foton på utsikten och vilopauser på de många bänkarna. Solen sken och det var riktigt behagligt väder.
Tog en avstickare mot Borough Market, men där var det mesta stängt idag. Virrade dock till alla väderstrecken medan jag var där, så det var nätt och jämnt att jag hittade tillbaka till Themsen igen – och då lite längre österut än där jag gått in mot marknaden. 😝
Började kolla resväg till hotellet när jag närmade mig Millennium-bron och insåg att det skulle bli buss eller gå. Jag var ju i samma område som Sky Garden, så de där bussarna litade jag fortfarande inte på. Såg att det fanns en Hotel Chocolat i närheten av St Pauls så jag började med att styra kosan dit och shoppa på mig all choklad de inte hade i Seven Dials, och sedan packade jag ryggsäcken full och började gå mot hotellet. Så fasligt långt var det ju inte, bara 1,5 kilometer, och det var ju inte som att jag hade gått något innan – visst? 🤪
När jag kom tillbaka till hotellet efter en avstickare in på Co-op stod stegräknaren på över 20 tusen steg, men vem räknar? Ja, stegräknaren gör ju det då, men, ni fattar. 🤪 Tyckte att jag borde fått kredit att använda i hotellrestaurangen då jag skippat städningen flera dagar så jag gick dit och frågade. Snubben bakom disken hade ingen aning och när han gick och pratade med receptionen sa de att jag inte hade något heller. När jag frågade om jag gjort något tokigt sa han bara att jag måste betala om jag ville äta och var allmänt inte så service-minded. Gick till receptionen och dubbelkollade med dem och tydligen hade de kollat någon annan sorts kredit, inte från städningen. Fick mina 10 pund och gick och beställde en köttpaj, för det hade jag blivit sugen på längs vägen när jag sett det på en pubmeny.
Fick betala mellanskillnaden i pris då den kostade 15 och fick sedan veta att det skulle ta 10-15 minuter att få den lagad. Inga problem, jag kunde ju i alla fall sitta ner. Men det tog mer BÅDE 10 och 15 minuter, för efter 22 minuter hade jag inte fått någon mat än. Snubben i baren var dessutom mer frånvarande än närvarande, och flera andra gäster kom dit och gick därifrån igen för att ingen var på plats. Nåväl, till slut kom maten och jag kunde hugga in. Eller försöka i alla fall, för pajskalet var jättehårt. Till pajen serverades pommes (förstås), stekt svamp (från burk) och coleslaw. Potatisen var helt okej, svampen ganska horribel, coleslaw gillar jag inte ens i vanliga fall och pajen var åtminstone ätbar när man väl lyckades äta något av den. Ingen höjdarmiddag med andra ord. Får sikta på något godare imorgon, någonannanstans. Morgondagen ska i alla fall börja med mer magi, då på magikernas hemliga högkvarter. (Förmodligen inte sååå hemligt ändå då. 🤪)