2024-07-21

Dags då för den första bokade rundturen med Rabbies, runt Ring of Kerry. Jag åkte den här sträckan när jag var här första gången, men då hade jag inte direkt nån kamera värd namnet med dagens mått. Kom mest ihåg att vår chaufför då frågade oss i bussen medan vi var på väg uppför en backe om vi skulle stanna efter nästa krök. Vi var väl lite tveksamma till det, men så fort han kört runt svängen ropade vi jaaaa, stanna! 😝

Det var alltså upplagt för fantastiska vyer under dagen. Turen skulle börja 9:15 vid turistbyrån och jag hängde nästan på låset vid frukostmatsalen när de öppnade klockan 8. Maten var klar på ett par minuter så jag hade gott om tid att äta och traska iväg. Glömde dock bort att det var söndag och butikerna öppnade sent, så jag fick inte med mig någon dricka till bussen men det fick gå bra ändå. Strax efter 9 dök Rabbies-bussen upp och jag och ett par andra tjejer rusade dit. Det visade sig att det bara var vi tre som bokat in oss så vi kom iväg före schemat.

Vår guide hette Mairtin (tror jag det stavas) och hade fått oss alla att skratta mer på tre minuter än vad Gerry gjorde på hela dagen. Dessutom visste han hur man delar med sig av information så att folk faktiskt orkar lyssna på vad han säger – OCH han kunde hålla tyst när det passade. Helt otroligt.

Vårt första stopp var Kerry Bog Village, ett friluftsmuseum som visade livet på Irland på 1700- och 1800-talet. Det fanns thatched cottages, information om torv och en torvbrasa man kunde lukta på – är glad att vi inte behöver bränna torv hemma nu. Anledningen till att jag gick in var dock att de hade bog ponies och irländska varghundar. Hade jag vetat att de andra två tjejerna inte ville gå in på museet hade jag också hoppat över det, för så fascinerande var det inte. Lyckades i alla fall köpa en dyr flaska med vatten till resten av dagen och gå på toa utan att behöva stå 20 minuter i kö, så det var väl något.

Nästa stopp visade sig bli min favorit för dagen, då vi så fort vi klev av bussen blev tillfrågade av en bonde om vi ville hålla i ett lamm. Jag sa absolut inte nej, och HERREGUUUUUUUU vad mysigt. Varmt och mjukt och hur gulligt som helst. 🥹 Nu var det inte därför vi hade stannat, utan vi hade en liten promenad upp till ett välbevarat ringfort med tjusig utsikt över omgivningarna. Man kunde klättra upp på ringmuren, och det var stora trappsteg upp, men det gick bra! Värst var det att klättra ner igen. 😝

Vi körde sedan vidare mot själva Ring of Kerry, men nu började vädret att jobba emot oss. Det kom mer och mer moln, och regn, och de flesta vyerna uteblev. Vi kunde till en början se Dingle-halvön men när vi lämnade Ring of Kerry för Ring of Skellig kröp molnen allt närmare. Efter ett lunchstopp i Portmagee fortsatte vi upp för ett berg där det skulle vara fantastisk utsikt, men allt vi såg var bara vitt. Lite senare kom vi fram till en chokladfabrik som heter Skellig Chocolates, som tagit sitt namn från ön Skellig Michael som ligger sådär 13 kilometer ut till havs. Vi såg…ingenting. Men de hade gratis provsmakning av god choklad, och jag passade på att fota några av deras blommor som blivit vattenstänkta av duggregnet. (Ja, jag köpte choklad också, förstås)

Efter det blev det inte jättemånga stopp. Vi stannade lite kvickt vid en strand där det iofs var tjusigt, men duggregnet blåste rakt in mot kameralinsen från bästa utsikten så det var inte tokroligt att fota. Utsiktspunkten från förra rundan körde vi bara förbi, då det inte fanns någon sikt alls. Bara två bilar stod på parkeringen och de hade nog mest vilopaus. Efter ett tag stannade vi i Sneem, där de hade festival. Största anledningen var en ”comfort break” som det kallas när man behöver gå på toa, men det var bara det att ett par andra turistbussar stannat där precis före oss. Kön till damtoan var enorm, och vissa smet in till herrarna för att slippa vänta. Herrarna tog det med gott mod och humöret i kön var i alla fall bra. Tror vi hade 40-45 minuter på oss i Sneem och minst hälften av tiden gick åt till att köa. Såg att de andra tjejerna skulle köpa en souvenir också och fick köa rätt länge igen. Jag gick ut en sväng i regnet istället, hittade en annan butik med mycket roligare prylar, men lyckades låta bli att handla.

Vi fortsatte resan genom MacGillycuddy’s Reeks som bergsområdet nära Killarney heter, och även om vädret inte var så samarbetsvilligt var omgivningarna vackra, och som sagt atmosfäriska. Jag hade gärna fotat mer om jag bara kunnat hålla kameran torr – jag är för lat för att hålla på och torka linsen hela tiden. Ett väldigt fint stopp om inte molnen sätter stopp för det är från Ladies’ View uppe i bergen, där drottning Victorias hovdamer brukade ta med sig picknick. Vi fick i alla fall se lite av utsikten men det finns betydligt mer att se.

När vi kom fram till Torc-vattenfallet som var sista stoppet för dagen var det helt plötsligt uppehåll och till och med lite solsken. Det var också smockfullt med folk. Mairtin gissade att många av de andra turbussarna passat på att stanna där när de såg att det var torrt väder då de inte heller kunnat utnyttja de andra stoppen runt Ring of Kerry. Vattenfallet såg ungefär likadant ut som dagen innan, så jag tog ett par snabba foton och gick sedan nedöver och fotade lite mer längs vägen. Vi blev avsläppta igen utanför turistbyrån och jag och tjejerna (som var systrar och från USA) utbytte lite tips och erfarenheter – de hade nyss varit i Dublin och skulle vidare till Galway samma dag. Istället för att åka med Gerry till Cliffs of Moher skulle de ta sig dit med vanlig buss och göra en guidad vandring längs klipporna – det lät oerhört mycket roligare, men å andra sidan hade jag aldrig pallat det. Eller inte just nu i alla fall.

Vinkade hejdå till dem och gick sen in på första bästa matställe, Killarney Burger Kitchen och beställde in en burgare med pommes och dip. Mycket mat, gott utan att vara fantastiskt (de hade inte heller någon variant med chili 🙄) och snabb och effektiv service. Fullt godkänt.

Tack vare vädret blev dagen rätt avslappnad med att mest sitta och titta ut på de molnsvepta bergen, så jag kände att jag behövde hitta på något nästa dag också. Hade lämnat den öppen ifall jag skulle behöva en vilodag mellan de guidade turerna, men nu börjar det ju närma sig slutet på resan och jag ville inte slösa bort den lilla tid jag hade kvar. Väderleksprognosen såg inte fantastisk ut här i Killarney, och även om jag lekte med tanken att ta en till sväng runt Kerry-ringen med något annat bolag verkade de flesta ha typ samma stopp och det kände jag skulle vara lite för tråkigt om inte vädret var mycket bättre. Kollade vädret i Cork och där såg det ut att kunna bli lite torrare, sen var bara frågan vad man skulle göra där. Hittade en artikel med ”24 timmar i Cork” som lät lovande, men där rekommenderade de ett café och ett konstgalleri på förmiddagen, sedan ett lunchställe, ett middagsställe och nånstans att dricka efter det. Alltså…visst, jag äter och dricker förmodligen för lite när jag reser, men nånting annat kan man väl göra också.

Kollade istället in Corks turistsida och hittade nästan direkt Fota Wildlife Park, uppkallad efter ön Fota som den ligger på. Det skulle gå pendeltåg från Cork dit så lätt att nå och de skulle ha en del djur som sprang runt precis som de ville därute. Med mulet och relativt svalt väder skulle det också vara hyfsade förutsättningar för bra bilder, så jag ställde in siktet på det. Ställde även alarmet, och riktigt tidigt så jag skulle kunna hinna med ett tidigt tåg dit och vara vid parken strax efter att de öppnat.