Don, don, don…LONDON!

Posted on 2024-03-28 by Lizzan

Vintrar för mig nuförtiden är inte särskilt roliga. Visst, det kan vara fint med snö men mörkret och alla starka lampor på bilar och lyktstolpar mot det mörka gör mig bara trött, så trött. Lägg till det blixtljusen på alla plog- och sandbilar så blir det än värre. Och oljud vill jag inte ens snacka om.

Så därför känns det liiiiite konstigt att jag haft en sådan längtan till London. Det är ju varken en tyst eller diskret stad ljusmässigt. I mitten av januari fick jag dock ett mail från Mischief Comedy att de skulle sätta upp en show som de kallar Mind Mangler, som ska vara en show med en tankeläsarmagiker. På sant Mischief-vis blir det dock inte riktigt som det borde… Jag har sett ett par av deras tidigare produktioner och skrattat mig till magkramp bägge gångerna (The Play That Goes Wrong och The Comedy about a Bank Robbery). Just tankeläsarmagi är också en av mina favoritgenrer så det här kände jag att jag bara måste se. Datumen var också så passande att det gick bra att ta en påskresa, som i år dessutom sammanfaller med min nördigaste födelsedag nånsin. 42. Ni som vet, ni vet, ni andra kan läsa Liftarens Guide till Galaxen och inse att jag snart kommer att vara svaret på ALLT. 😝 I ålder, i alla fall.

Idag var det då dags för avresa. De senaste dagarna har min energinivå varit väldigt mycket högre, och tur är väl det. Annars hade jag nog inte ens orkat packa. Vaknade tidigt och stökade undan det sista inför badrumsrenoveringen som de ska börja med nästa vecka och packade klart väskan. Fem minuter innan taxin skulle komma började det dåna så in i helvete i huset när de började med badrummet i en annan lägenhet så jag var glad att jag kunde fly. Chauffören varnade om att det stod en långtradare på snedden i en rondell vi behövde passera så det kanske kunde bli lite knivigt, men när vi väl kom över till Frösön hade det löst sig.

Kan förresten säga redan nu att stora kameran inte är med, så det blir bara iFånefoton från den här resan. Tycker kameran är mest jobbig att släpa på här i stan och jag ville inte känna mig tvungen att tänka på bara fotografering den här gången. Men nåt kanske blir snyggt i alla fall.

Väskan var lätt och smidig när jag checkade in den (11,9 kg), så det finns både utrymme och vikt till en del shopping. Säkerhetskontrollen gick utan problem även om jag blev slumpmässigt utvald att få jackan undersökt och sen var det bara att vänta på att flyget skulle lyfta. Vilket vi gjorde några minuter för sent. Dock var det ovanligt lugnt på planet så jag hade hela raden för mig själv på min sida. Lite skumpig start men det lugnade ner sig fort.

Väl på Arlanda har det ju blivit så smidigt att man inte måste ut från inrikes och in på utrikes längre då det nu går från samma terminal, så jag funderade mest på om jag skulle ta passkontrollen direkt eller äta lunch först. Det har ju dykt upp en hel del nya mat- och shoppingställen sen jag var där sist. Kollade utbudet och såg att det skulle finnas “riktigt bra” burgare där på Jureskogs, så det ville jag testa.

Gillade upplägget på restaurangen, dels fanns det väntbänkar vid kassan där man kunde sitta medan maten tillagades och dels fanns det massor med bord för ensamresenärer (eller par som vill sitta bredvid varandra). Dessutom kunde man få lättfriterade grönsaker (blomkål och broccoli) som tillbehör istället för strips. Valde en Draken-deal med grönsaker då en sån burgare skulle ha en massa gott såsom rostad lök och JALAPENOS. När jag hade tuggat på den en stund tyckte jag dock att det var något som fattades – jag hittade ost och silverlök och kanske att dressingen var där också, men ingen hetta, ingen crunch. Tror nåt måste ha blivit fel. 😔 Grönsakerna och ost- och jalapeno-dippen var dock goda. Kanske testar igen nån annan gång för att se om de kan lyckas bygga rätt också, men ärligt talat var inte burgaren riktigt min stil ändå.

Jureskogburgare med tillbehör. Grönsaker ÄR gott, men det var ganska snålt med dem.

Tog mig sedan igenom passkontrollen efter en minimal kö, och kom in till F-gateområdet. Efter i somras kändes det lugnare att inte stressa in dit ifall de skulle byta gate nu också, men den här gången velade de ingenting. F65 från första början till boarding. Då det inte går jättemånga plan från F-gaterna är det oftast lätt att hitta något lugnt hörn där och fördriva tiden medan man väntar. Så även idag. Vi hade landat före 11 och nästa plan skulle lyfta 15:20 så det fanns ju en hel del tid att fördriva också.

Läste nåt nångång om att man skulle låta bli att ta selfies rakt framifrån och istället ha ljus från sidan och underexponera och så vidare och så vidare. Tycker man kan göra som man vill jag, men här skulle man i alla fall kunna tro att jag ser ett flygplan och drömmer mig bort. 😝

För ovanlighetens skull kom vi sedan kvickt igång med boarding och jag satt på min plats redan vid 15:00. Såg också att de kommit med lite nymodigheter i SAS-appen, den visade hur många procent som var färdigboardat redan. En annan rolig och användbar grej de lagt till i appen är att man kan se var just det flygplanet man ska åka med är schemalagt. Man ser också om det har startat och landat, vilket kan vara rätt skönt att veta om man som jag inte riktigt litar på att SAS gör som de lovat längre. Som extra rolighet kan man även se hur många gånger man åkt med exakt samma flygplan tidigare och när. 😁

Från Östersund till Arlanda var fjärde gången jag flög med Igulfast Viking. Hen skötte sig bra nu också.

Även på den här flygningen var det några extra platser lediga, och även nu var det två sådana bredvid mig. Den långe mannen på raden framför som fick två reskamrater bytte dock till min rad men ett tomt mittensäte är bra nog tycker jag! När alla kommit ombord ropar dock kaptenen ut att det var så mycket trafik och udda vindar på Heathrow att vi fått en slot-tid som innebar att vi inte skulle kunna lyfta förrän om en timme. Att sitta i ett stillastående, jättevarmt flygplan där människorna på raden bakom dessutom dränkt sig själva i parfym kändes ju inte sådär jätteroligt tyckte jag, men det var väl bara att gilla läget. Några minuter senare kom han dock med glädjande besked att vi kunde börja backa ut redan om 10 minuter.

Passade på att kolla att min resväska tagit sig med på flyget även till London innan jag ställde in flight mode på telefonen och sedan var vi rätt fort i luften. Det var dock mycket moln och de var rätt platta ovanifrån så utsikten var inte så spännande. Lyssnade på ljudbok och podcast (Lateral med Tom Scott är en storfavorit) och åt några fantastiskt goda chips (från Gotland) och en mindre imponerande chokladboll som dock var fånigt tjusigt paketerad. Men Delicato-bollarna vinner där. 😝

Airtags är väldigt lugnande om man är det minsta nojjig över att tappa väskan längs en flygning. Och även om man inte är nojjig så är de coola! 😁

Chokladboll paketerad som om den vore en diamantring. Eller åtminstone ett guldsmycke. Tyckte mest den var torr och tråkig. 🤷‍♀️

Sista 30-40 minuterna sprack molntäcket upp och jag hann se en bit av Nederländerna innan vi svängde över till Storbritannien och flög över alla vindkraftverken. På grund av vindarna fick vi nog inte ta den vanliga rutten in till Heathrow, så jag såg inte till Windsor Castle. Däremot fick jag bra överblick över London City Airport och Thames Barrier. Den sistnämnda har jag funderat på att ta en tur till, vi får se hur det blir.

När jag väl såg marken igen hade vi kommit hit – vilket enligt kartan heter Port of Rotterdam. Något jag kunde lista ut helt utan att ha någon platsangivelse för bilden, för vet ni? KARTAN AVBILDAR VERKLIGHETEN så man kan känna igen saker MED ÖGONEN! 😱🤪 (Ja, jag tycker det är lite coolt att man inte behöver datorer och teknik till allt, okej?)

London City Airport nästan mitt i bild. Mest bara en enkel landningsbana.

Thames Barrier går genom Themsen i nedre delen av bilden. Det är ett barriärsystem som hjälper till att skydda Londonområdet från översvämning vid ovanligt högt tidvatten. Läs mer på wikipedia.

Det gick fint att landa även om det var lite skumpigt här också, och när vi stod på backen lyste solen rakt in på mig. Och tårarna bara rann. 🥹 Att man ska bli så glad bara av att komma till Heathrow? Då jag satt långt bak blev jag närapå sist av planet, men efter ett toalettbesök och ännu en rätt kvick passkontroll kom jag fram till bagageutlämningen. Hann inte ens koppla upp mig på wi-fi och kolla var väskan var innan jag såg den komma emot mig på bandet. Heathrow levererar IGEN!

Siv Viking, som jag bara åkt med en gång tidigare, då åt andra hållet.

Sen skulle man ju in till centrala stan också. Ville utforska lite andra omgivningar den här gången så jag bor varken på Gower Street eller vid Paddington, utan i Clerkenwell. Närmaste station är Farringdon, och dit kan man åka Elizabeth line, stans nyaste tunnelbanelinje. Det hade jag aldrig gjort tidigare så det tänkte jag göra nu. Den känns också lite som ”min” linje med tanke på namnet, och så är den fint lila. Idag visade det sig dock vara lite strul med Lizzie line, så hon drogs med stora förseningar. Inte för att det hindrade mig från att komma precis i tid till ett tåg, men det gjorde även väldigt många andra. Vet inte om det brukar vara så knökfullt som det var idag, men å andra sidan brukar det vara minst lika illa på Piccadilly Line.

Lyckades i alla fall ta mig av vid rätt station och skulle sedan hitta till hotellet. Jag hade sparat rutten i Citymapper-appen men tyvärr sparade den inte kartan. Jag hade ju inget brittiskt sim-kort än och tänkte absolut inte betala 299 spänn till Telia för EN YNKANS GIGABYTE, så jag var lite handikappad. Nåja, det skulle inte vara så långt och ganska enkel väg så jag traskade iväg åt det håll jag trodde var rätt. Spoiler – det var det inte. 😝

Efter att ha gått ett par kvarter bort kom jag till ett gatunamn jag kände igen, men av fel anledning. Jag hade börjat med att boka ett hotell där, men sedan bytt för att jag ville ha lite mer utrymme och det lät som att jag skulle hamna i en högljudd källare enligt recensionerna. Kollade Citymapper och såg att jag gått 90 grader fel. 🤦‍♀️ Nåja, jag hade ju inte gått så jättelångt så med en högersväng och sen en till så var jag snart på banan igen. Tänkte att det skulle ta cirka 2 timmar från landning till att jag kom till hotellet och hade jag inte gått fel hade jag nog haft nästan en halvtimme till godo på det så det gick väl inte för sig. 😝 Nu är jag på ett Yotel igen, samma kedja som jag bodde ett tag på i Edinburgh i somras. Rummet är fortfarande inte stort, men det är i alla fall rätt modernt.

Yotel London City. Jag har ett fönster där bakom rullgardinen men när jag kollade ut tittade jag rakt in i en tegelvägg. Nåja, det kanske går att se om det regnar i alla fall – inte för att det brukar göra det här. 😝

En sista sak på agendan var att skaffa mig mat i magen. Nära stationen skulle det finnas en Nando’s, och sånt har jag ju längtat efter länge nu. När jag kom dit var det dock kö och det såg ut som att flera fick vända i dörren. Lite (mycket) besviken gick jag vidare utan att gå in och försökte hitta något annat. Övriga matställen såg dock antingen lika knökfulla ut (Gordon Ramsay Street Burger), stängda, eller helt opopulära (Honi Poke). Det sistnämnda skulle säkert ha kunnat vara gott men jag var inte på humör för rå fisk just nu. Efter en liten sväng runt området funderade jag bara på att gå in på Co-op som var bredvid Nando’s för att köpa med mig något till rummet, men när jag såg att det nu inte fanns någon kö till kycklingen så gick jag in där för att åtminstone testa.

Var väl inte helt optimistisk till att få plats, för till och med servitrisen anmärkte på att jag såg väldigt bedjande ut när jag bad om ett bord, men HON HADE ETT! Ett bord ledigt, precis lagom till mig. 🥳 Hade ju fortfarande inget internet så jag fick beställa i kassan den här gången, men tog min vanliga variant med medium kyckling, strips och broccoli. Om nom nom nom. Idag också. Men oj vad mätt jag blev. Skippade att gå in på Co-op på vägen hem för idag behövs det inget kvällsfika. Även om det hade varit gott med nåt sött så här till bloggandet…😝

Med tanke på hur SAS har skött sig på sistone har jag inte bokat in så mycket till imorgon då jag inte var säker på om jag skulle komma fram i tid. Jag reserverade dock en plats på en London Walk till imorgon medan jag satt på Arlanda, en med medicinskt tema. På vägen till Gower Street från Russel Square-stationen går man nämligen förbi Londons universitet där det studeras mycket medicin, och eftersom jag traskat förbi där många gånger har jag förstås också varit nyfiken på vad de pysslar med där. Förhoppningsvis får jag veta det imorgon då, förutsatt att planen håller. Annat på agendan är att skaffa sim-kort – så jag kan bada i Themsen. 😝 Eller nääää, så jag kan använda telefonen och kartorna och kanske gå lite mindre åt fel håll resten av veckan var det ju. 😁

Fullbokat och lite till

Posted on 2023-08-03 by Lizzan

2 augusti 2023

När jag satt och planerade den här dagen på tisdagskvällen undrade jag om jag inte tagit mig vatten över huvudet, med TRE tider att passa. Vatten över huvudet blev det också, för det regnade när jag klev upp och gick ut. Hade ju tänkt frukosta på hotellet, men då jag var lite seg kände jag inte att jag hade tid för en full Scottish och inte var jag sugen på bara någon croissant som var deras express-alternativ. Jag var sugen på en bacon-macka. 😝

Gick iväg uppför backen och hittade ingen Costa, ingen Pret, och ingen Greggs, men väl ett par Saint Arbucks. (Kan inte kalla dem annat sen en skotsk guide i London envisades med att kalla dem så. 😝) De hade baconmackor, men…just det där stället var inge bra på att rosta dem, för den var inte helt varm. 🙄 Nåja, det var lite mat i magen i alla fall, så jag gick vidare i regnet uppför Royal Mile. Har aldrig sett den så tom som en regnig morgon före 9, det kan jag säga. Behövde bara kryssa mellan vattenpölar, inte folk.

Hade bokat in mig klockan 9, men min vana trogen så var jag tidig med nästan en kvart. När de såg att jag var där själv släppte de dock in mig direkt i alla fall, gissar jag inte tar upp så mycket plats. Jag var lite orolig att alla synintryck skulle vara jobbiga för min hjärna, men just det gick faktiskt utan problem. Den skrikande ungen som hade lungor som en operasångare, däremot…..🙉🙉🙉

Camera Obscura & World of Illusions är ett högt hus på 6 våningar inklusive takterassen, och efter pandemin införde de ett enkelriktat system där man går upp två trappor i taget, kollar igenom den våningen, upp 2, kollar, upp till taket, ner 2…etc. Det gjorde att jag inte så lätt kunde smita undan skrikungen heller, speciellt inte om jag inte ville missa något av utställningen. Inte var det lika lätt att använda lurarna heller, då vissa av attraktionerna baseras på ljud. Nåja, jag försökte hålla för öronen så gott det gick, och var lite avis på personalen som kunde hänga här när stället var stängt i lugn och ro – killen i kassan kom fram till mig när jag stod i ljuskorridoren och berättade att det var hans favoritplats i huset och att han gömt sig där ofta.

Oändligt med ljuspunkter åt alla håll – och ett ljushuvud? 🤓

Lekte man lite med long exposure-funktionen på telefonen kunde man t.ex. få till sånt här.

På våningen ovanför kunde man leka med elektricitet.

På nästa våning kom han fram igen när jag var i närheten av ”Magic Eye” 3d-bilderna och undrade om jag hade sett vad som gömde sig där. Just såna där bilder var jag väldigt fascinerad av när jag var yngre, så jag har väl 3-4 böcker som jag kollat mycket i. Så generellt har jag väldigt lätt för dem nu – vilket inte han hade. Han tyckte att jag hade en superkraft där. 😁

Såna här bilder, alltså. Titta ”igenom” bilden genom att fokusera ögonen på något bakom skärmen för att se vad som är dolt. (Bilden snodd från nätet)

Kom sedan upp till takterrassen, där det förstås fortfarande regnade. Där uppe finns även själva Camera Obscuran. Då vädret inte var jättebra skulle det inte bli så fantastiska bilder, men de skulle ändå köra en kort show för att visa hur den fungerade. Till att börja med fick vi gå in i ett mörkt rum. Och till min fasa så var skrikungen med. Och han gillade INTE mörker. Guiden frågade lite fint om föräldrarna trodde att det skulle gå bra, och jooooodå, det skulle gå så bra så. När han skrikit en hel del genom introduktionen frågade hon igen, och det var iiiinga problem. Kanske inte för dem. 🙄 När hon släckte ned helt och det blev jättemörkt försökte de först distrahera honom med något på mobilen men när hon frågade tredje gången så var det faktiskt en av dem som tog med honom ut. ÄNTLIGEN.

Från takterassen har man utmärkt utsikt över Edinburgh – om det inte är moln och regn i vägen.

Det finns ett gäng Camera Obscuror runt om i världen – en finns t.ex. i Trondheim enligt en plansch inne i den här. Jag har dock bara sett den här från insidan, vad jag minns. Den i Aberystwyth har jag sett från utsidan.

Camera Obscuror är fascinerande grejor, kan jag tycka. Med en spegel på ett tak, ett litet hål och eventuellt någon lins för att fokusera ljuset på en skiva inne i rummet kan man i den i Edinburgh kolla över mest hela staden. Ingen elektronik överhuvudtaget. Riktigt coolt. Nån gång måste jag kolla en när det är bra väder. 😝 Guiden berättade att andra ägaren till Camera Obscuran även byggde huset intill. På väggen mot Camera Obscuran finns det bara pyttesmå fönster i det huset – han var rädd att personalen där skulle spionera på honom. 😁

Lyckades undvika de värsta skriken på väg neröver huset igen, men längtade efter en dag här bara för vuxna. Inte för att alla såna alltid beter sig så mycket bättre, men kanske lite ändå. På en hel del av grejorna hade det också varit bra att ha med sig sin klon, då de bara fungerade med två personer. Såg en kvinna försöka spänna fast sin telefon för att fota inne i Ames-rummet, och då erbjöd jag mig att fota åt henne, så fotade hon åt mig. Det är en av de coolare grejorna. 😁

Tre olika lampor ger skuggor i tre olika färger – och så kombineras de förstås när skuggorna överlappar.

I Ames-rummet kan man både få känna sig stor…

…och liten. Ja, det är samma rum. Och samma jag. 😝

På sista våningen finns sen de två riktigt coolaste attraktionerna, Vortex-tunneln och en spegellabyrint. Tunneln var poppis för fotografering, så jag väntade en stund för att låta paret innan fota klart, sen kunde jag fota lite själv. Och försöka hålla balansen. 😂 Spegellabyrinten är också riktigt lurig, men navigerar man på känsel istället för på syn så går man i alla fall inte in i dem så hårt. Såg en tjej därinne som gick runt och putsade alla speglarna, och det är klart att illusionen förstörs om man ser någon smuts som hänger i tomma luften (tror man). Upptäckte också att man kunde titta snett på sig själv därinne…🤪

Vortex-tunneln. Gångbron i mitten är en helt vanlig gångbro, den svajar inte ens som de i Inverness. Den färgglada duken som snurrar runtomkring får en dock att tro att man håller på att tappa balansen riktigt ordentligt.

Hur var det nu – hur många Lizzor är för många? 😲

Hade tänkt spendera ungefär 3 timmar där, för att sedan äta lunch och gå vidare till nästa bokning som började 14:00. Nu hade jag dock klättrat upp och ner på typ 2, så jag behövde hitta på något mer innan matställena var redo för lunch. Shopping var som tidigare inte världens bästa idé, men så kom jag på att jag ju aldrig varit in i St Giles’ Cathedral. Sist jag var i Edinburgh kostade det 5 pund om man ville fotografera därinne, så jag gjorde aldrig slag i saken. Tänkte att jag i alla fall kunde kika runt lite nudå när jag ändå hade tid över.

Nu verkade det inte heller finnas några restriktioner på fotografering för folk gick runt med mobilkamerorna i högsta hugg. Och nog fanns det att fotografera, alltid. Kanske får ta en sväng med riktiga kameran nästa gång jag är i trakterna – den hade hjälpt för att få mer närbilder av en del roliga detaljer – och så glömde jag kolla efter ängeln som spelar säckpipa!

Tjusiga fönster måste det ju förstås finnas.

Roliga figurer är kanske lite mer annorlunda, som längst upp här.

Och mer inzoomade bilder på några på andra sidan här.

…men det här var mitt favorittak, för det är blått, och mönstret påminner mig om skotska flaggan. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

Ganska typisk bild från inne i katedralen skulle jag vilja säga. Svårt att inte få med andra fotografer på bild. Dock sällan folk som kommer och ställer sig precis framför en när man håller på och fotograferar, men…🙄

Men tjusigast var nog rymdskeppet….eh, jag menar orgeln. 😁🚀

Min mest religiösa upplevelse för dagen kom dock innan jag gick in i katedralen. Jag hann bara gå ut från Camera Obscuran och några meter nerför Royal Mile innan jag såg dagens vackraste skönhet. Hon hette Gwenivere, och för 5 pund fick man hålla henne. Jag ville gärna, men bara om någon kunde fotografera. Det gjorde skötaren så gärna, och hon höll inte igen heller – massor med bilder, och en film. Tjoho! Trist bara att jag blundade precis på bästa ugglefotot. 😂 Ja, Gwenivere var en berguv, vad trodde ni?

Kom ihåg att det här är människan som lyckades blinka på en SELFIE. 😑

Klockan började bli kvart i 12, och jag kollade in på en av restaurangerna i närheten för att se om man kunde få bord till lunch, men det var för tidigt fortfarande. Medan jag väntade kollade jag menyn och bestämde mig för att gå någon annanstans. Det annanstanset var dock litet och fullbokat, så jag gick till ett tredje ställe utan att kolla menyn. Där fick jag i alla fall ett bord, men blev inte så inspirerad av menyn. Beställde till slut en Mac & Cheese med Chorizo för att få lite krydda. Den var god, men väldigt ensformig. Hade varit gott med lite sallad till, faktiskt, men någon sådan hittade jag inte på menyn. Varm var den i alla fall, till skillnad från mig som blivit lite ruggig i regnet.

De där få ärtskotten som var på var jättegoda till – kunde gärna ha fått vara 10 gånger så många.

Klockan gick långsamt mot 14, och guidningen skulle börja i närheten av restaurangen, så för att behålla platsen beställde jag in en varm choklad som efterrätt – glassen såg också lockande ut, förutom att den var kall. Chokladen var dock jättegod, det stod nåt om Aztek Dark i beskrivningen, och jag undrar om det inte var i alla fall lite chili med också.

Traskade ned till Cadies & Witchery’s lilla butik igen och blev igenkänd av damen i kassan. Berättade om mina flygproblem, och hon gick och hämtade guiden som var densamme som på spökpromenaden, det vill säga ägaren. Han kände igen mig han med. Resten av gruppen bestod av 5 personer, en brittisk familj som hade fått besök från Tyskland tror jag det var. Ett annat par skulle ha varit med men dök aldrig upp – de kanske inte gillade det skotska vädret. Jag hade för första gången tagit på mig min regnponcho, så jag var både torr och varm faktiskt. Paraplyet jag blev erbjuden i butiken tackade jag dock nej till, jag har tillräckligt med problem med att hålla koll på var jag går utan att behöva bekymra mig om vilka jag sticker ut ögonen på också. Andra verkar inte ha det problemet – jag insåg när jag gick nerför Royal Mile i regnet att jag har mer problem med folk som inte kan hantera sina paraplyer och petar till en i huvudet med dem än med regnet i sig. ☂️ (en fördel med glasögon – jag är mindre rädd att de ska peta ut MINA ögon)

Guidningen var riktigt trevlig, vi såg många intressanta gravstenar inne på Greyfriar’s, inte minst Bobbys. Vi hann också före de flesta Harry Potter-fantasterna till Thomas Riddell’s grav – J. K. Rowling har hämtat många av namnen i böckerna från den här begravningsplatsen. Såg minst tre Harry Potter-grupper som guidades runt, och vår guide funderade över vad de inneboende i gravarna skulle ha tyckt om att helt plötsligt folk började vallfärda till deras gravar på grund av något helt irrelevant.

Greyfriar’s Bobby. En likadan staty står utanför grinden, fast med blankare nos.

Nej, jag kommer inte ihåg vad han pratade om eller varför han pekade här. Men snubben är inte liten, så fatta hur stort det här monumentet är…😲

Det var nåt om kärlek (handslaget) och att han såg shakespeareansk ut och att hon såg egyptisk ut, men fråga mig inget mer…🤦‍♀️🤷‍♀️ Perfekta kunden – går en vandring, har jätteroligt, glömmer bort precis allt, kan gå samma vandring igen och igen och igen…

Två statyer i Edinburgh sägs ge tur, dels Greyfriar’s Bobby, hunden som står utanför kyrkogården, och David Hume längre upp i Old Town. Man ska gnugga Bobby’s nos och Hume’s tå – extra ironiskt i och med att Hume absolut inte trodde på skrock överhuvudtaget. Vår guide hade därför ett nytt förslag – man ska klappa på ett visst träd inne på Greyfriar’s. Trädet ser väldigt mycket ut som en bak, så – Slap the bum for luck! 🍀

Pratade lite mer med guiden efteråt och sa att jag skulle titta förbi nästa gång jag var i krokarna – hoppas det inte tar fem år den här gången. Klockan var nu runt 15:30, och min nästa tid att passa var 17:30. Tanken var att äta middag däremellan, men nu var jag plötsligt inte hungrig. Hade väl ostiga makaroner halvvägs upp i halsen fortfarande. Insåg att jag var nära nationalmuseet, så tittade in där. Det hade slutat regna men blåste ganska friskt och kallt så det kändes trevligare att vara inomhus. Hade varit här och tittat runt för 5 år sedan och gillat det, så nu tittade jag runt lite på måfå, efter att ha filmat när klockan slog 16.

Millennieklockan. Det händer en hel del när den slår hel timme.

Förarlöst fordon från 2016 som användes i tester för att ta reda på hur säkra förarlösa fordon kan vara. Svischade runt på vägar och bland gångtrafikanter i upp till 24 km/timme.

Clarsach, en harpa som var ett populärt gaeliskt instrument.

The Maiden, en halshuggningsmaskin. Det kanske är tydligt på mina bilder att museets samlingar är väldigt varierade. 😁

Skattkista som användes av ”The Company of Scotland”, ett handelsföretag som grundades 1695, för att skydda deras dokument och pengar. Under locket finns ett komplicerat lås som aktiveras genom ett dolt nyckelhål.

Dåligt med mobiltäckning var det inne på museet, och wiffyt fick jag inte till att fungera, så jag fick gå ut för att se vart jag skulle efteråt. Det var som tur var inte alls långt. Möttes av ett stort torg med mat- och dryckesförsäljning, och flera hus som var klädda i banderoller och redo för festival. Det svåraste var därför att hitta ingången till rätt hus, och sen hitta rätt rum därinne. Då det var festivalens första dag hade inte personalen full koll heller, så lite yrt blev det.

Gilded Balloon Teviot var huset jag skulle till. Därinne skulle jag till the Dining Room, men min hjärna var lite mosig så jag frågade efter the Ball room. Kanske var på danshumör?

Jag blev dock tredje person i kön till ”The Magic of Terry Pratchett”, som jag hade valt att se. Först in i lokalen, före kön, blev dock en festival-stammis, som jag hörde prata med typ alla andra. Hon bodde visst i Aberdeen, hade besökt festivalen i 20 år eller så och hade 38 shower inbokade från onsdag kväll till måndag. Sen skulle hon åka hem en sväng och komma tillbaka senare. Så kan man ju också semestra. Jag har sett jättemycket planscher för sånt jag skulle vilja se, så nån gång måste jag hänga kvar några dagar under festivalsäsongen (augusti). Det trista är bara att hotellen är ännu mer hutlöst dyra då. 🙄

Showen blev några minuter försenad, men det var som sagt första dagen. Det skulle vara en humoristisk föreläsning om Pratchetts liv, och snubben som klev in på scenen var betydligt yngre än jag hade förväntat mig. Vet inte varför jag förväntat mig någon äldre heller, men han kan nog till och med ha varit yngre än mig – barnrumpa! 😝

Vi var väl kanske 20-30 pers i publiken, och inte jättestort rum, så det gick bra att se och höra. Speciellt som man hamnat på första raden när man var först i kön. Marc Burrows, som komikern hette, hade skrivit en biografi om Pratchett och var ordentligt hemma på ämnet. Föreläsningen var både rolig och sorglig och intressant. I sann Pratchett-anda kunde man också gå på en Footnotes-eftershow efter showen, och innan dess skulle man kunna köpa boken i biljettkassan. När jag gick ner hade dock biljettkassan ingen aning om det. En annan av besökarna såg lådan med böckerna, men då de inte hade någon koll på priset kunde de inte sälja några ändå.

Gick upp igen till lokalen för eftershowen, och fick höra att jag inte hade en giltig biljett. Fick gå ner igen till biljettkassan, där chefen kollade hur det låg till och insåg att det blivit något strul för att de sålde två biljetter ihop, så QR-koden på biljetten gällde bara för första showen. Hon skickade dock med mig hjälp upp så jag blev insläppt. Det var inte många som valt att komma på den här showen, vi var bara 6-7 personer i publiken. Jag var lite rädd att det skulle bli tyst och tråkigt, då det annonserats som en frågestund och jag inte hade några frågor. Som tur var hade de andra det – speciellt en som inte ens hade läst en Pratchett-bok. Marc var också bra på att bara pladdra på utifrån rätt korta frågor så tyst blev det inte.

Efteråt följde han också med ned till biljettkassan för att faktiskt sälja böcker. Köpte en för 15 pund för då ignorerade jag hur full resväskan var. 😇 Gick ut och kollade med CityMapper hur jag skulle ta mig tillbaka till hotellet. Jag kunde gå på 22 minuter, eller så kunde jag ta en buss två hållplatser, vilket med väntetid också skulle bli 22 minuter. Jag valde bussen, då det fortfarande var rätt kallt och blåsigt ute.

Klev av utanför hotellet och var nu hungrig så jag behövde mat. Tänkte först beställa room service, men en pizza gick på över 200 spänn och dessutom tillkom en avgift på runt 70 spänn på det. Även om SAS borde betala igen pengarna kändes det lite väl dyrt. Hade ändå sett till en pizzeria/italiensk restaurang i närheten som skulle vara bra. Traskade ditåt och fick bord utan problem. Däremot var det mycket folk och mycket stoj i lokalen, vilken folk förmodligen beskriver som god stämning. Hittade mer än en sak på menyn som nog skulle duga, men beställde till slut en pizza med bland annat pepperoni, oliver, kyckling och ruccola. Och chiliolja.

Blev dock inte så jättenöjd, kycklingen smakade riktigt skumt så de plockade jag mest bort. Pepperonin var det dock bra smak på så resten av pizzan gick fint att äta. Chilioljan märkte jag dock inte så mycket av. Kvittot jag fick efteråt var inte heller någon höjdare, så får väl se om SAS ens går med på att ersätta den måltiden. Pizzan kostade dock bara hälften jämför med var pizza + rumsserviceavgift skulle ha kostat på hotellet, så jag kände mig snäll i alla fall. Men det är klart att man skulle ha haft en riktig höjdarmåltid så här sista kvällen i Edinburgh, men jag var faktiskt inte sugen på Nando’s. 😝😲

Klockan var närmare 22 innan jag var tillbaka på rummet, och då behövde jag ju packa. Gjorde en plan för morgonen och plockade bort alla böcker från resväskan och lade dem i en kasse istället – det fick gå som ”under stolen framför dig”-bagage. Hade ingen större lust att sova, men inget annat vettigt att göra heller, så vid 23:30 nånting somnade jag i alla fall. Och larmet var ställt på 5, för att hinna med en spårvagn vid 6 och komma fram till flygplatsen 7, 2,5 timme före avgång.

3 augusti 2023

Det gick nästan enligt planen. Klockan var väl kanske kvart över 6 när jag rullade ut väskan från hotellet och vidare över gatan till hållplatsen. Såg att det precis kom en spårvagn, och jag hade rött ljus, men den stannade ändå så jag kunde gå över och kliva på. Den tiden på morgonen var det definitivt INGEN rusning på spårvagnen. Inga matcher på Murrayfield heller, gissar jag.

Kom fram, kollade tavla för incheckning, och fick ställa mig i KÖ. Den långa, långsamma kön. Den här gången var det mer nervöst med vikten på väskan, men jag hade provvägt den några gånger på morgonen med min resevåg och då visade den som mest runt 19. Den visade ju å andra sidan 23 när väskan vägde 24,4 också, så jag litade inte helt på den. Kunde se resultatet själv nu och kunde pusta ut – 19,9. Fick inte ens en orange remsa med HEAVY. Men så blev jag lite missnöjd också – då kunde jag ju ha packat ned 3 kilo till – eller i alla fall 2,5.

Nåja, väskan gick iväg på bandet, och själv fick jag gå till säkerhetskontrollen – nästa KÖ. Nu gick den ända ut i avgångshallen. Den rörde dock snabbt på sig och jag fick nog vänta längre i incheckningen. På skärmar i säkerhetshallen visades det hur lång tid man beräknades få vänta extra om man behövde få sin låda extra undersökt, som extra uppmaning att verkligen sköta sig och plocka ur all elektronik och vätskor mm. Naturligtvis hamnade min väska på ”fel” sida så jag behövde vänta på att någon skulle kunna kontrollera den. Skulle jag ha plockat ur kameran? Hårddisken jag har som backup för bilderna? Hade ju i stort sett samma innehåll i den som jag alltid haft.

När det till slut var min tur frågade kontrollanten om jag hade någon plånbok i väskan – det kunde jag inte komma på att jag hade. Hon började rota runt lite men hittade inte det hon var ute efter. Sen frågade hon om jag hade något ”ninja-kort”. Visste inte ens vad det var, innan hon förklarade. Hade ju fått ett verktygskort från jobbet för ett gäng år sedan, som gick att använda som skruvmejsel och lite annat. En del av en kant på kortet var även slipat så det skulle gå att skära med. DET fick jag verkligen inte flyga med. 🤦‍♀️ Det hade ju funkat fint att ha i väskan i 5 år eller nåt, men det var ju inte hennes fel. Inte för att jag har använt det, så det får väl vara hänt då.

Incheckad, och genom säkerhetskontrollen. Planet stod fortfarande med på tavlan som avgång 9:30. Gick på toaletten och köpte en macka och dricka på Boots innan jag ställde mig i kön till Costa för att köpa en till dricka och en BACONMACKA. Nåt roligt måste man ju få ha, orkade bara inte köa direkt jag kom in från kön…😝 Fick vänta länge på mackan också, och när jag väl hade den i näven hade planet till och med fått en gate – 1K. Väldigt långt åt ena hållet på flygplatsen, så här fanns det till och med lediga sittplatser, det var det ont om i de mer centrala delarna. När jag väl kom fram till gaten hade mackan hunnit bli halvkall, men jag kände äntligen att jag kunde sätta mig ner och äta i lugn och ro.

Lite försenat kom de sedan igång med boarding, så nu var det väl relativt säkert att det faktiskt skulle bli en flygning. Jag hade plats långt bak, men planet var fullt så det var ingen större fördel med det. Och i raden framför satt en familj med en jätteliten unge som var jätte-inte-glad över nånting. Skrek och skrek och skrek. Andra ungen de hade var något år äldre, men inte på så bra humör heller. Pluggade in lurarna som i alla fall dämpade helvetesskriken och lyssnade på ljudbok tills jag somnade. När jag vaknade hade halva resan gått enligt min timer, och vi var på marken bara några sekunder efter att timmen och de 55 minuterna hade gått.

På plats på Arlanda hamnade man förstås i en gigantisk till KÖ. Nu passkontroll. De flesta verkade dock inte vara EU-medborgare, för när jag väl kom så långt fram att jag såg att det fanns bås för såna var det ingen kö alls där. Väskan kom också rullande på bandet precis efter att jag kommit dit, och sedan var det bara att vänta på tåget. Som skulle gå sådär 4 timmar senare. 🥱 Tur man hade lämnat lite bloggande kvar att göra. 😝

Köpte mig sen en macka och lite snacks till tåget, och gick ner till perrongen i god tid. Nu var det tåget som var försenat, men bara med sådär 10 minuter. Vad jag har hört på övriga passagerare så har det dock varit mer strul där också, med andra tåg. På tåget ner till Arlanda hade jag bokat plats att åka bakåt, men då vände de på tåget så jag fick åka framåt. Nu hade jag bokat att åka framåt, men de har vänt det här tåget också så nu åker jag bakåt. Man kan tydligen inte lita på att SJ vet vilket håll de ska åt heller. De kanske har lärt sig lokalsinne av mig? Förhoppningsvis är jag i alla fall hemma om sådär tre timmar i skrivande stund, bara taxin vet åt vilket håll den ska.

(Så här i publicerande stund är vi snart i Bräcke, och cirka 45 minuter efter tidtabellen har vi trolig ankomst till Östersund. Blir en sen kväll, igen. 😴)

Till slut var jag hemma 23:11. Superskönt att ha en tågtaxi bokad som själv håller koll på eventuella förseningar och automagiskt dyker upp i rätt tid. 😅

Zooma runt på zoo

Posted on 2023-07-30 by Lizzan

29 juli 2023

Lite mindre hektisk dag planerad, men jag hade ändå tänkt vara på plats vid Edinburgh Zoo när det öppnade klockan 10. Det var jag dock inte ensam om, för när jag kom dit var det redan en lång kö utanför, långt uppöver backen zooet ligger i. Kön rörde sig dock fort, så vid 20 över 10 var jag inne. Såg på kartan att kattbjörnarna var ganska nära, och de är ju som jag och gillar inte värme, så jag passade på att titta till dem först, då det skulle bli en relativt varm dag. En av dem var uppe och rörde på sig också, så här fick kameran gå varm direkt.

Väääääldigt svårt att bara välja ut ett par favoriter av den här filuren.

Tror att det är Bruce, då beskrivningen av dem i guideboken menar att han är den som interagerar mest med besökarna, men ska inte svära på det.

Jag hade skippat frukosten, så jag rörde mig sedan mot pingvinpoolen där det också fanns ett kafé. Skaffade i alla fall lite mat innan jag började fota pingviner, annars hade jag väl fått gå hungrig hela dagen.

Punkpingvin – eller Rockhopper/Klipphopparpingvin. Coolast i poolen.

Gentoo penguin, eller åsnepingvin på svenska. De har armband på en vinge för att skötarna enkelt ska se skillnad på honor och hanar.

Kungspingviner. Och kolla in dunisen i mitten!

De ovanligaste djuren är längst upp i backen, förstås, så jag började sedan lugnt och metodiskt gå uppför. Dock råkade jag välja en väg utan så mycket att titta på under tiden, så det blev mest att sätta ena foten framför den andra. Men så kom jag till slut upp till girafferna. De har ju bra utsikt inbyggt, men med läget kunde de se ut över hela Edinburgh.

Enhörnad noshörning. Lite jobbigt staket att fota igenom här, men å andra sidan vill man nog inte stå i vägen för den här utan staket heller…

Den ser verkligen ut att vara bepansrad. Hörde flera som trodde det var en staty tills den rörde på sig.

Nubiska giraffer. Inne i huset finns det en balkong så man kan möta dem öga mot öga, men innan jag hann upp så hade de gått ut. 🙄

Fick använda zoomen på kameran för att komma närmare istället. Kommer ihåg att jag matade girafferna på Frösö Zoo med maskrosblad när jag var liten – här fick man inte mata några djur.

Längst upp fanns det också ett gäng dinosaurier, men de kändes inte riktigt lika spännande. Det fanns även ett par kafévagnar, och efter lite funderande köpte jag mig friterad halloumi så jag fick i mig lite mer energi. Gick bort till zebrorna, som man kunde se bra, och sedan ned till pandorna. En av dem låg på rygg i en liten hytt och bara åt, och åt, och åt – han var omringad av bambu. En skötare sa senare att han brukade äta i en timme, sen sova i en timme, sen äta i en timme…jobbigt liv.

T-Rex har nog inga problem att hitta mat här i alla fall. 😳

På en hel del ställen kunde man fota utan stängsel eller glas mellan sig och djuren – men inte här. Coolt ändå att överhuvudtaget kunna fota en panda! De kom till Edinburgh 2011, och skulle egentligen ha åkt tillbaka till Kina 2021. På grund av en viss pandemi blev de dock kvar, och nu är tanken att de ska resa hem i höst.

Letade sedan rätt på tigrarna, där den ena gick och vankade av och an vid stängslet – hon ville in till hantigern. Hittade sedan hanen, han låg och sov på en plattform i andra inhägnaden. Skötaren här berättade att honan var väldigt intresserad, men när de var i samma hägn ville inte hanen ha något med henne att göra. Inga tigerungar på gång där med andra ord.

Gääääääääsp. Fasiken, det smittar bara jag skriver det – eller tittar på bilden. 🥱

Nä, det är så jobbigt att vara snygg och eftertraktad, tror jag sover lite till. 😴

Skotsk vildkatt. Ser väldigt mycket ut som en vanlig tamkatt, men är en separat ras och ännu mer sällsynt än tigrarna. Zooet arbetar med att återintroducera de här i höglandsskogarna.

Jättemyrslok. Jätteskumt djur. Gillar! 😁

Fick sedan traska nedöver backen igen, på den mer intressanta sidan. Hittade ett hus med alldeles underbara teddybjörnar – koalor, alltså. Teddysarna är också lika mig, i att de inte gillar höga ljud, vilket innebar att det till och med var relativt tyst därinne. Föräldrarna fick faktiskt säga åt sina ungar att dämpa sig. 🥳 Teddysarna är dock mycket bättre på att klättra i träd än mig.

Och ännu mer trött. De sover mellan 18 och 22 timmar per dag.

Rackaren till höger var helt plötsligt jättepigg när han/hon ville sitta ovanför den andra koalan istället för under.

Sen blev det ap-dags, både inomhus och utomhus. Aporna kan man ju egentligen titta på hur länge som helst, men tiden gick och zooet skulle stänga 18. Hittade ett till litet kafé och köpte mig en sausage roll, där de bakat in korvsmet i filodeg istället för i korvskinn. Dock verkade de ha bommat det mesta av korvsmeten…men lite mer i magen blev det ju i alla fall.

Döskalleapa. Gulligare namn på engelska, där heter de squirrel monkey – ekorrapa. Tänkte dock bara på Pippi Långstrump när jag såg de här. 😁

Kapucin-apa – eller Cappuccino monkey som jag hörde dem kallas mer än en gång. De här och döskalleaporna får dela inhägnad. De har faktiskt två likadana inhägnader med varsin population av apor, för att kunna studera om aporna utvecklar olika kulturer med samma förutsättningar.

Ser precis ut som att den här röker en cigarett…😂 En bra sak med zooet var annars att rökning bara var tillåtet på väldigt specifika ställen, för att skona djurens lungor. 🥳

Nästa hus innehöll sengångare och bältdjur, och här trodde jag att jag inte skulle ha samma problem att hinna med som med aporna. Visst, lite bättre gick det ju, men till och med sengångare kan tydligen vara ganska snabba. 🤣 Bältdjuren var riktigt kvicka rackare, men de fick precis mat så de höll sig stilla en stund i alla fall.

Klockan började närma sig 17 och jag ville ta en sväng till för att titta till pingvinerna och kattbjörnarna innan jag behövde åka därifrån, så det var bara att fortsätta traska nedöver. Hittade ett till ställe med kattbjörnar, och där satt det en och poserade jättefint när jag kom förbi. Dock bakom glas, och det blev trista reflektioner av lamporna. Fler reflektioner fanns det vid flamingorna, men fick till några bra bilder där ändå.

Pingusarna hade gott om plats att simma runt.

En till sötis…men med trista reflektioner.

De gjorde sig egentligen väldigt bra mot den mörkgröna bakgrunden.

Tittade lite kvickt i presentshopen men inget hoppade på mig och ville följa med. Med tanke på den långa kön där också var det nog mest bara bra. Tog mig ut från parken vid 17:45, en kvart före stängning, och väldigt nöjd. Tyckte den var riktigt bra uppbyggd, då man kunde se de flesta hägnen från mer än en punkt, så man kunde missa djuren från flera positioner efter varandra. 😝 Alternativt hitta dem på ett bättre ställe, då. De verkade också ha bra service för de som hade mer problem att gå, då jag såg ett par besökare som fick skjuts upp till parkens högsta punkt och kunde höra av sig om de behövde mer hjälp. Jobbigare hade nog de föräldrar som antingen fick dra sina barn efter sig eller skjutsa runt dem i barnvagnar – det var definitivt jobbigt nog att bara flytta sig själv uppför backarna.

Tog bussen tillbaka in till centrum och gick uppöver Rose Street igen för att se om någon mat skulle hoppa på mig idag också. Kollade en meny på ett italienskt ställe mittemot Stack & Still där jag åt sist, och blev inkastad igen. Så okej, det funkar ju att gå på så då, även om det känns liiite fuskigt. Det här stället körde på italienska rätter i mindre portioner, så man kunde prova mer än en. Jag beställde in en pasta med lamm-ragu och en kryddig pizza. Pastan smakade väl ungefär som en vanlig bolognese, men pizzan var jättegod. Hade dock bråttom tillbaka till hotellet för att kolla mina bilder, så jag stannade inte på efterrätt.

Pasta med lammfärssås och pizza med Spianata salami, oliver och kronärtskocka. Mums!

På hotellet hade de systemet att om man hoppade över städning av rummet en dag så fick man 5 punds kredit i baren, och då jag skippat två dagar hade jag 10 pund att använda. Kollade menyn och bestämde mig för en ”Summer’s Kiss”, som lagom kostade 9,95. Blev dock inte jätteimponerad, den smakade mest apelsinjuice med typ något mjukt och sött – mango, kanske. Då var det roligare att kolla bilder. 😁 Packningen lämnade jag till nästa morgon, då utcheckning inte var förrän 11 och mitt plan skulle gå 17:40.

Summer’s Kiss, med Kraken, Bacardi, ananas, apelsin och lime. Inte mango, alltså. Jobbigt när man inte kommer ihåg vad man beställt. 🤪

Till ett konstigt Glasgow

Posted on 2023-07-27 by Lizzan

Vaknade i morse, vände mig om för att somna om då det fortfarande såg mörkt ut ute, och då startade larmet – har för bra mörkläggning här för att se om solen klivit upp. 😝 Så det var bara för mig att göra detsamma. Tåg till Glasgow går ofta, men det var viktigt att vara på plats vid 9 då det enligt internet skulle gå att köpa dagens biljetter till Cut & Run. Jag hann med 7:45-tåget, med en baconmacka i näven, och var framme i Glasgow 8:38, med en baconmacka i magen. Det var riktigt nära från Glasgow Queen Street-stationen till Gallery of Modern Art där utställningen hölls, så inte ens jag virrade bort mig.

Gallery of Modern Art i Glasgow en regnig dag.

Staty av Duke Wellington, Banksys favoritkonstverkt. Inte på grund av statyn, utan för att Glasgow-borna i 40 år sett till att han har en kon på huvudet, oavsett hur mycket polisen plockat ned den. När jag var där var det nog faktiskt två. Fiskmåsen är nog bara en tillfällig besökare.

Entré till utställningen, som man bara kunde fotografera uppifrån när resten av museet öppnat.

Vid kvart i nio stod jag i kön till biljettkassan, och den verkade då redan vara öppen då kön rörde på sig. Regnade gjorde det också. Kom i alla fall under tak efter inte alltför lång stund, och redan före 9 hade jag min biljett i handen – till insläppet 9:30. Hörde att paret framför mig fick 10:00, så än en gång lönade det sig att gå själv. 😝

Började köa igen 9:25, nu för att faktiskt få se något, och en liten stund senare blev jag insläppt. Fick väskan genomsökt och telefonen inlåst i en liten väska så jag inte skulle gå runt och fotografera allting. Rätt skönt, faktiskt, även om jag då fick bemöda mig om att försöka komma ihåg saker själv istället. 😝

Vi var väl 40-50 pers som blev insläppta ungefär samtidigt och det var oftast inte jättegott om plats därinne. En av vakterna nämnde dock att det bara blev värre utefter dagen, och det kan jag tänka mig. Alltid finns det väl nån som hänger kvar extra länge. Mig tog det cirka en timme att gå igenom allt, och då fick jag också ett par polaroidfoton av mig själv med konsten. Köpte även boken från utställningen, och där verkar nästan all info stå med så jag behöver inte belasta hjärnan mer. 😝

Telefonkiosk där man själv blev del av konsten – originalet gjorde han utanför GCHQ, där staten har sitt övervakningscentrum. Till höger Meat Wagon, som stod för en överraskning senare i utställningen.

Tygväskan fick man med på köpet när man köpte boken. Säkert praktisk för…sprayfärg eller sånt. 😇

Gick efteråt upp i det vanliga museet, men den konsten var lite för konstig för mig. Såg dock en flyer för en väggkonstvandring som lät spännande, men den gick inte att boka in sig på idag. Antingen var det väl fullt eller inställt. Letade lite till och hittade en självguidad vandring istället, bara det att den beskrev allt med gatunamn och jag var någonstans mitt i den rundan. Eftersom det inte fanns någon karta var det svårt att få någon överblick över hur jag skulle gå för att spara så mycket energi som möjligt samtidigt som jag skulle få se så mycket av det jag ville som möjligt. Kollade lite till efter att jag yrat iväg en bit, och då hittade jag både en broschyr med karta och en livekarta, så då trodde jag att allt var löst. Tills jag gick mot den första jag ville se, Glasgow-tigern, och inte hittade den alls. Förmodligen är den borta, för den fanns inte med i livekartan, bara i broschyren.

Så då försökte jag följa livekartan istället. Bara för att inse att den inte hade allt på rätt ställe heller, och dessutom var den enormt irriterande i hur den var kodad. Med hjälp av broschyrens karta och beskrivningar hittade jag i alla fall en hel del, plus lite till. Pandan var tyvärr också borta, för den hittade jag bara ryggen på. Och djurkaféet som jag så gärna velat se var bakom plank för ombyggnation. 😔

Den här kändes passande efter Banksy-utställningen – han använder många råttor i sina bilder.

Clutha Bar med massor av porträtt, och Charles Rennie Mackintosh uppe till höger.

The Rebel Bear såg jag flera konstverk av.

Det här måste vara bästa parkeringsplatsen i Glasgow. Smug har täckt hela gaveln med målningar av djur man annars kan träffa på ute i naturen, det här är bara en av 5 delar…

…och här är en detalj ur en av de andra.

Här i närheten av Strathclydes universitet visas ett teleskop, ”Dansken”, som användes för att lära ut astonomi till sjöss.

Vid universitetet finns också en ”Wonder Wall” med många målningar som visar på smarta och duktiga före detta elever. Doctor Who-producenten Verity Lambert blev hedersdoktor vid universitetet 1988.

Ännu ett verk av Smug som jag blev väldigt förtjust i – det här heter Saint Mungo och är kanske det första man hittar när man söker på street art i Glasgow.

En till Smug – ”Honey I shrunk the kids”.

Började bli rätt trött i fötterna, så jag traskade istället in på Cass Art för att skaffa lite grejor till egna målningar – nu var man ju inspirerad. Stenciler, sprayburkar, snabba skor…😁 Nejdå, jag är nog lite för seg till att börja med grafitti nu alltså. 😝

Cass Art hade också en Banksy i fönstret.

Gick sedan till tågstationen och tågade tillbaka till Edinburgh. Höll nästan på att somna under den 53 minuter långa resan, men lyckades låta bli – tror jag. Lite mat i magen skulle sitta fint, hade ätit en lättare Nando’s-lunch i Glasgow då jag lyckats vara där så ofta att jag tjänat ihop till en gratis kycklingburgare, men den var sedan länge upp-promenerad. Funderade på vad jag var sugen på egentligen, men traskade upp till Rose Street på väg från Waverley och hoppades att något skulle uppenbara sig. Det gjorde det!

Hittade en rebellisk björn i Edinburgh också. Gissar den här målades när Elon Musk köpte Twitter, den såg inte ny nog ut att ha att göra med hans nuvarande fånerier.

Utanför Stack & Still fanns det två uppsättningar med menyer – en med pannkakor och den andra med hamburgare på Wagyu-kött. Highland Burger Company är de som sköter burgeriet, och som jag förstod de så var de inhyrda på Stack & Still. Det kändes kanske lite som slöseri att använda Wagyu till hamburgare, inte för att jag vet mycket om det men har hört att det ska vara bästa köttet som finns. Priserna var också ganska höga, men då jag ändå ätit lunch billigt så slog jag till och gick in. Det var rätt tomt därinne, och servitrisen bad mig följa med upp genom två matsalar innan jag till slut fick bord vid den tredje – det var indelat efter meny. Tjusigt värre var det också.

Jig-baren. Allt härinne (förutom personalen) kom från Skottland.

Beställde in en skotsk Thistly Cross-cider, och förstås den kryddiga versionen av burgaren. Nduja och en Pico de Gallo skötte styrkan, och så var det förstås sallad, tomat och bacon på också. Potatisvåfflor till det. Och MUMS. Bästa burgaren jag någonsin ätit. Potatisen var suverän också. Vet inte om det hade så mycket med köttet att göra, men burgaren hade skön konsistens och var fortfarande lite saftig. Gissar att det mest hade att göra med att kocken visste vad man gör med kryddor och inte bara hade dem på hyllan som dekoration. Cidern visade sig också vara riktigt god.

Berömde burgaren till personalen och fick sedan notan. Där ingick det 10% ”service charge”, vilket jag tyckte de lätt hade förtjänat. När jag skulle betala fick jag dock valet att lägga till ännu mer extra pengar i form av dricks. Det tyckte jag var lite väl faktiskt. Hade det inte varit 10% direkt på notan hade jag nog kunnat ge 15%, för jag var verkligen supernöjd, men inte 10% på 110%…🙄 Då hade jag nog behövt hälla i mig några till cider först. 😝 Men jag hoppas i alla fall att det där stället är kvar när jag kommer tillbaka till Edinburgh igen, för det där äter jag gärna fler gånger.

Svängde in på Co-op för lite ananas och chips till efterrätt, och märkte när jag betalat att jag råkat ta bacon-chips, när jag ville ha saltade. Det var INTE gott, och det hade inget med anananananasen att göra. 😝 Bacon är bättre på riktigt.

En rätt ointressant dag

Posted on 2023-07-26 by Lizzan

Idag har jag ätit frukost, gått på the National Gallery och tittat på tavlor, gjort av med en massa pengar, tvättat byxor och ätit middag på Wahaca. Inte så mycket, kan jag tycka, men trots det har det blivit över 13 tusen steg. Men det är väl svårt att sitta inne på rummet – oavsett hur trevligt det är – med Edinburgh utanför dörren.

Frukost intaget på The Ginger Coo Cafe. Avokado med pocherade ägg och bacon, riktigt gott. Blev dock irriterad på alltför stressande personal – en av tjejerna stod till och med i dörren och stirrade ut mot folk som gick förbi på gatan. Stannade de till för att kolla menyn – som jag gjort – frågade hon om de ville ha ett bord. Det funkade ju tydligen på vissa, men hade hon stått där när jag kom dit hade jag bara gått förbi istället.

Scottish National Gallery. Gratis inträde, så lätt att besöka utan att behöva planera för mycket. Just nu gör de mycket underhållsarbete och renoveringar, så bara en våning är öppen för besökare. Där var det fullt, inte bara av målningar men också av folk.

Självporträtt av Rembrandt. Han körde med selfies innan det blev coolt. Detta var från 1655,

Den här snubben hängde i samma rum som Rembrandten. Här är det Frans Hals som målat Pieter (?) Verdonck. Tyckte han hade mycket mer karaktär och var roligare att titta på, men Rembrandt kanske inte ville styla för mycket med sina selfies.

På väg hem passade jag på att handla lite torklina. Den här sorten gav flest meter per pund.

Att ta med mig tre par shorts var visst lite väl optimistiskt för den här resan, så vissa delar av packningen har använts mer än resten. Tur det finns vatten och tvättmedel att ta till.

Väldigt många ville äta ute i Edinburgh idag, samtidigt som jag. Småflinade lite när jag gick förbi kön utanför Dishoom, bara för att hamna i en kö jag med när jag kom fram till Wahaca. Jag behövde dock bara vänta sådär 10 minuter på att få bord – men sen tog det nog en kvart innan jag fick betala när jag var klar. Det var ruschigt värre. Det här är bara en del av min middag, svampquesadillas och salsor. Jag åt också friterad blomkål och kycklingtacos. Skulle ha beställt en ice cream sundae till efterrätt om jag inte fått vänta så länge att jag började känna mig för mätt. 😝

Det har varit ont om säckpipor hittills, men nu börjar de äntligen dyka upp. Känns ju inte rätt annars. 😝

Blomsterklockan i Princes Street Garden. Notera att lilla gökuret precis kokoar kvart i åtta.

Imorgon ska jag försöka ta mig till Glasgow och se om jag kan få se Banksys utställning. Får väl se hur pigga benen och hjärnan och resten av kroppen är då. 😬

Till fots mot Footdee

Posted on 2023-07-24 by Lizzan

16 grader och uppehåll tyckte jag lät som ganska behagligt väder, så planen för dagen var att ta en adventure labb-”runda” som gick i en rak linje genom stan ner mot hamnen, stranden och Footdee – eller Fittie som det kallas här. Låter lite mer skumt på svenska. 😝

Till att börja med var det också riktigt bekvämt, medan jag var inne i stan. Började med en labbpunkt utanför His Majesty’s Theatre, och insåg att hjärnan verkligen tagit semester när jag inte lyckades lägga ihop 16 och 18 i huvudet. När jag började räkna en och en fönsterruta kom jag fram till att det inte ens var 18, utan 24. 🤦‍♀️ Totalt 40, alltså.

Andra labbpunkten var vid St Nicholas’ Church, där jag ju varit tidigare och spanat. Men det gjorde inget med ett återbesök där. Innan jag kom dit gick jag dock in en sväng på konstmuseet och spanade runt där. Fri entré gjorde ju att man inte behövde spendera så mycket tid om man inte ville. Det var inget tokstort museum, och jag spenderade väl kanske 45-60 minuter med att kolla på konst. Gick sedan till caféet och beställde en kycklingsallad till lunch, för tydligen var jag sugen på grönsaker. Inne på muséet var det dock varmt, så det var skönt att komma ut i den svalkande vinden igen.

Tredje labbpunkten var vid Provost Skenes hus, som numera också är museum. Här blev det en sväng in också. Temat här är Aberdeen-bor som gjort sitt avtryck i historien och gjort bra grejor. En man som hette David Gill lyckades med hjälp av en Heliometer beräkna storleken på solsystemet endast 0,2% fel jämfört med dagens beräkningar redan under andra halvan av 1800-talet. Heliometern kunde man se på museet.

Det krävdes att jag såg en annan persons bild ur den här vinkeln för att inse att det gick se mer än bara direkt underifrån. 🤦‍♀️

Traskade vidare mot labbpunkt 4 och 5 som var nära Mercat-korset, och sen var den labben klar. Gick sedan ned mot hamnen för att ta den vägen till stranden. Hade sett på Facebook att det indonesiska och och det svenska skeppet hade seglat iväg, men när jag kom ned såg jag att Statsraad Lehmkuhl var kvar i hamnen. Nu kände jag dock inte att jag behövde ta fler kort på henne när hon låg där, men om hon skulle råka åka förbi under dagen var det ju en annan femma.

Den här vinkeln kom jag inte heller på själv – men så var det väldigt mycket mer folk i vägen förra gången jag var här också.

Vägen från hamnen till stranden var här egentligen väldigt tråkig, och inte fanns det mycket energi i mig heller. Dessutom blåste det KALLT. 8 sekundmeter nordanvind kanske inte är så lätt att ignorera. När jag väl nådde stranden, efter att ha sett lite av ett rätt tråkigt nöjesfält, hjälpte vågornas dån till lite med energin i alla fall. Eller om det var den där väldigt goda chokladglassen jag handlade…var ju perfekt glassväder. (Alla väder är perfekt glassväder)

Staket kan tydligen användas till att hålla även sand på plats – annars skulle stranden försvinna härifrån.

Hade en dryg kilometer att gå till restaurangen, the Silver Darling, och två timmar på mig innan jag skulle vara där, så det kändes fullt överkomligt. Satt först på en bänk och åt upp glassen, sedan satt jag på en annan bänk och skissade lite. När det började bli för kallt gick jag en bit, och då åkte kameran upp förstås. Vet inte hur många vågor jag fotograferat och filmat idag, men många är det.

I Storbritannien är det vanligt att sponsra och dedicera en bänk till någon kär person som gått bort. Då kan man även lämna blommor där istället för på en grav.

Kom fram till Fittie sådär en halvtimme före min restaurangbokning och då var det bara 5 minuters promenad kvar. Footdee är ett litet område med bostadshus för fiskare, och byggdes i början av 1800-talet. Husen är samlade i 4 små kvarter och har vänt baksidan mot havet som skydd mot stormar. De var också så infernaliskt pittoreska att jag frångick mina principer om att inte fota bostadshus. I alla fall lite.

Blommor, bänkar och färgglatt fanns det gott om i Fittie.

Kolla noga i trädet så ni ser ”glödlamporna”.

Här får det ju plats några krukor till…kanske är ett work in progress.

Vattenkranslejon? Lejonvattenkran? Vattenlejonkran? 😁

På andra sidan Fittie från stranden kom man då till hamninloppet, och medan jag väntade på att klockan skulle bli 17 körde en Shetlandsfärja förbi. Jag hade inte sett Lehmkuhl segla iväg än, så kanske skulle hon komma förbi medan jag satt på restaurangen. Där satt man på övre våningen och hade finfin utsikt. Jag funderade dock på om jag skulle kunna låta bli att springa ner och ut med kameran om Lehmkuhl dök upp, eller om jag istället skulle fåna mig inne i restaurangen och försöka fotografera genom fönstret. 🤪

Tja, här kan man ju också sova – om man är en fågel.

En färja på väg mot Shetland. Resan tar 12 timmar – det är lång tid att vara sjösjuk det.

Kikade på menyn och kunde egentligen inte komma på någon förrätt som jag var sugen på, så jag beställde direkt in en huvudrätt med stekt havsöring och risotto med glasört. Tog ett glas vitt vin till den här gången, en Pinot Grigio. Jag kan noll om vin, men beskrivningen i menyn lät god och det var vinet också. Maten var suveränt god också.

Hade tänkt ta ostbrickan till efterrätt, speciellt som jag hoppat över förrätten, men så började jag fundera på om inte skeppet skulle komma snart. Skulle det starta 18 så skulle jag ju kunna hinna ut innan om jag tog någon enklare efterrätt…🤪 Beställde istället en choklad och hallonpaj, vilket ju också lät enormt gott. Medan jag väntade på den kom jag på att jag hört någon prata om en app för att identifiera och spåra skepp, typ som Flightradar, så jag letade rätt på den och såg att Lehmkuhl låg kvar i hamnen. Det gick dock inte att se något om när hon tänkt åka därifrån.

Choklad och hallonpaj med glass på karamelliserad vit choklad och en choklad ”shard”. Gott!

När jag gick ut från restaurangen såg jag att det var rätt mycket människor med kameror samlade längs med hamninloppet. De fotade ivrigt ett skepp som precis körde förbi, Island Sky från Nassau. Dock försvann inte människorna efter det, och jag gissade att Lehmkuhl kanske skulle vara på väg, så jag satte mig också för att vänta. Man får ju lite bättre översikt över ett skepp om det är lite lagom långt bort, så jag hade gärna tagit fler bilder. Sådär vid 19 gick det dock förbi en Pilot, som kör en mindre båt som guidar ut segelskeppen ur hamnen, och han sa att de hade något tekniskt problem ombord och att han bara väntade på att bli anropad. Det skulle gå bussar upp till centrum ungefär från nöjesfältet 15 minuters promenad bort med en halvtimmes mellanrum, och jag var kall och trött och har stora planer för imorgon. Därför gav jag helt sonika upp strax efter 19 och gick bort mot bussen istället.

Strax efter att jag kommit dit kom det en buss med rätt nuffror på, men det var tydligen inte den jag skulle åka med. Bussarna verkar köra den där sträckan som jag stod vid i samma riktning oavsett vilken slutdestination bussen hade, så det var tur att jag inte bara hoppade på och hoppades på det bästa, som jag brukar. Istället frågade jag chauffören. 😅 Rätt buss kom sådär 10 minuter senare, men stannade då i några minuter vid den större hållplatsen på andra sidan vägen. Tänkte att jag kanske var på fel ställe ändå, och gick dit för att hoppa på, men såg sedan att vi plockade upp en annan person vid första hållplatsen också. Men appen här var som sagt inte så hjälpsam alla gånger så inte helt lätt att veta vad man pysslar med.

Det kändes i alla fall betydligt bekvämare att åka buss upp till stan än att gå hela vägen, trots skrikande ungar på bussen, och efter ett snabbt besök på Co-op för lite kvällsfika blev det att traska hem. På lyxrestauranger blir man ju sällan proppmätt, så lite plats över för godsaker fanns det ju. Börjar vänja mig lite vid självscanningen här också, i alla fall Co-ops, även om den är mycket läskigare än hemma. Maskinen pratar ju högt – VÄLDIGT HÖGT – med en medan man håller på om man inte är snabb nog, och dessutom måste man ställa varorna på rätt ställe efter att man skannat dem så maskinen kan väga dem och se att man inte fuskar. Jag har inte lärt mig att använda en egen kasse med det systemet än, så jag brukar ställa grejorna på vågen och packa efteråt – det går ju snabbt nog om det är bara 3-4 varor. Ofta finns det dock knappt någon bemannad kassa öppen, så man har inte så mycket val.

Nåja, imorgon bär det förhoppningsvis av mot Stonehaven och Dunnottar Castle, och förhoppningsvis har jag energi nog till de 200 trappstegen till slottet också. I värsta fall får jag ta bussen ut och fota lite från klipporna runtomkring utan att gå ner och upp och in i slottet, men förmodligen löser det sig när jag väl är där.

Och Statsraad Lehmkuhl? Hon verkade ha seglat iväg strax före 21, hade jag stannat kvar så länge hade jag nog förvandlats till en isbit. Men hoppas de andra fick bra bilder.

Bland trossar och matroser

Posted on 2023-07-23 by Lizzan

Lizzan skulle ha en lugn dag idag, japp. Bara gå ner mot stationen, fota ett par byggnader när solen var på bättre ställe, kanske fixa någon virtuell geocache, sedan köpa lite kritor och en skissbok och åka till parken. Jaaaaadå. Började i alla fall med en lugn morgon och småfikade lite på rummet innan jag ens gick ut – har en kyl här så det går att få kall dryck på morgonen, tjoho! (Kylen är förresten min favoritpryl i det här rummet, liten, kall och helt knäpptyst!)

Jag har för närvarande stora problem med att förstå mig på en karta, men efter lite funderande hade jag en rutt planerad. Jag gick vänster istället för höger ut från puben och tog mig till terassträdgården här i närheten. Kom ihåg att jag ville vara där i förmiddagsljus, men inte varför. När jag såg William Wallace-statyn kom jag ihåg. 😁

Största statyn i hela byn – Skottlands frihetskämpe William ”Braveheart” Wallace. Även känd som Mel Gibson.

Skulle sedan ta mig till Marischal College för lite bättre ljus där, och sen fixa ett foto med leoparden för att logga den virtuella cachen Poised. Längs vägen gick jag förbi the Mither Kirk, St Nicholas, och passade på att göra den virtuella cachen där också. Kom fram till Marischal lagom till att fontänerna skulle köra sitt program, så jag satte mig och filmade hela föreställningen som tog 10 minuter. Undrar just hur man blir fontänkoreograf egentligen. Det skulle säkert vara enormt roligt, om de gör som man vill, det vill säga.

Robert de Bruce, Marischal College och fontänerna i viloläge.

Det finns många roliga och kluriga väggmålningar här i stan.

Fotade sedan leoparden och funderade på att gå in på Provost Skenes hus för att kolla det muséet, men kände att jag kunde spara det till imorgon om det skulle regna. Det började närma sig lunchtid, och när jag ändå inte ätit någon riktig frukost traskade jag in på Maggie’s Grill som sett väldigt välbesökt ut förra gången jag var här. Fick snabbt in maten jag beställt, en Howlin’ Wolf Chili med nötkött, kryddor, ris, nachos och ost. Jag lyckades väl kanske få i mig halva och var sedan obekvämt mätt ett tag.

Också jättestor, för att vara en matportion.

Såg att jag var nära Aberdeens Merkat Cross, och vaggade långsamt ditåt för ett par foton. Sedan skulle jag mot stationen och hobbyaffären, men jag kunde ta vägen via hamnen. Jag hade sett på Facebook att tre ”tall ships”, segelfartyg, skulle finnas här i hamnen i helgen och att man kunde ha köpt biljetter till att besöka ett av dem. Biljetterna var dock slut sedan länge. Inte visste jag var i hamnen skeppen skulle vara heller, men när jag närmade mig såg jag några höga master och jublade – de var precis här!

Ifall man glömt bort var man är så står det här.

Om det är en enhörning på toppen av stadens Mercat Cross så är marknaden godkänd av kungen och håller en viss högre standard. Vad en fiskmås på monumentet betyder vet jag dock inte. 😝

När jag kommit ner möttes jag dock mest av staket. Det gick hyfsat att fota ett av skeppen genom gallret men så himla bra bilder blev det inte. Ett par karlar frågade om man inte fick komma in ens på kajen utan biljett, men det var det nix nej till. Tills det kom en annan snubbe och sa nåt om att ”det var ju inte så mycket folk just nu”, och släppte in oss hela gänget som stod där utanför. Utan biljett eller betalning. 😲

Jag tänkte först att vi bara fick gå på kajen och fotografera, men många andra klättrade ombord på skeppen och när jag frågade var det bara att utforska på. Snacka om tur! 😁 Jag började med att kika runt på det indonesiska skeppet, Bima Suci. Det är Indonesiens nyaste och största träningssegelbåt på 111,25 meter och den var störst av de tre skeppen som fanns i hamnen också.

Det måste vara jobbigt om man råkar ta fel…😱

Definitivt inte ett jobb för mig. 😝 Men man kan ju låtsas.

Såg sedan ett gäng med gigantiska kameror som gick ned från det norska skeppet, Statsraad Lemkuhl, och då det sedan var ont om vanligt folk ombord det så trodde jag att det bara var ett skepp man fick gå ombord på. Men sedan kom det en massa besökare dit också, så jag hakade förstås på. Det här skeppet var mindre, ”bara” 97,54 meter och mycket äldre, från 1914. Tyckte dock att det var betydligt vackrare.

Kul kombo med färjan i bakgrunden, tyckte jag.

Definitivt inte heller ett jobb för mig. Det tänker jag inte ens låtsas.

Men masten är ju vacker i alla fall. Och utsikten är säkert bra.

Tydligen behövde hon fixa något med seglet.

På nedre däck stod det ett gäng norska grabbar och grillade och sålde äkta norska pölser. Hade jag inte varit så mätt från lunchen hade jag definitivt slagit till på en. Istället slog jag till på en magnet från souvenirshoppen och pratade lite norsk-svenska med tjejen som höll i den.

Gick motvilligt ned från skeppet och kunde inte låta bli att gå ett varv till längs kajen för att fotografera bara liiiiite till. Såg då också att det faktiskt fanns ett tredje skepp där, ett svenskt. Det var inte riktigt lika imponerande, och inte fick man gå ombord heller. Då det dessutom befann sig i motljus blev det inga fantastiska bilder.

Höll nästan på att bomma Bima Sucis galjonsfigur.

När jag till slut gick ut genom grinden höll personalen på och ropade att folk som hade biljetter – och BARA de som hade biljetter – kunde komma fram och gå in. I tidningarna nu efteråt stod det någon om att det fanns 400 biljetter som sålt slut riktigt kvickt, men jag har inte lyckats hitta något pris på dem. Så småningom kanske det dyker upp info om hur många besökare det faktiskt blev också, men det måste kännas lite surt om man betalt dyrt för en exklusiv biljett och massa annat löst folk blev insläppta också. Själv kände jag mig absolut inte sur, utan väldigt, väldigt glad. 😁

Lyckades till slut ta mig iväg till Union Square och hobbybutiken. Hittade betydligt mer där som jag villhövde än bara de kritor och den skissbok jag tänkt köpa, men whatever. Sen skulle jag då hitta till Duthie Park. Kollade bussappen och fick ett förslag på buss och försökte ta mig till anvisad hållplats. Bara det att jag råkade gå i närheten av hamnen från en annan vinkel, och om jag tog mig över vägen så skulle jag kunna få rätt bra vybilder på skeppen med solen från rätt håll….🤣

Där kan man ju också sitta och vila. Det är kanske så jag borde koppla av?

Så nä, jag missade den bussen. Kollade appen igen och då skulle den ha mig till en annan busslinje, från en annan hållplats. Knatade ditåt på ben som började kännas väldigt trötta igen, och kom upp till några hållplatser. Enligt appen skulle jag till F6, men jag hittade bara upp till F4, och där stod det information som jag tyckte stämde med linjen jag skulle åka. Men F6 måste i så fall vara på andra sidan vägen, så att bussen skulle åt andra hållet. Innan jag hunnit klura ut hur det hängde ihop hade nog bussen åkt, för när jag kollade appen igen fick jag helt nya instruktioner en gång till. 🤦‍♀️

En pirathare kändes passande efter de fina skeppen. Undrar vilken Jack Sparrow skulle ha valt.

Så jag gav upp. Bussystemet i den här stan är inte helt lättförståeligt. Reflekterade över deras app igår faktiskt, att det är väldigt svårt att få den information som behövs när man som besökare inte vet nånting alls. Bor man i stan och vet vart man ska (och var man är) är den nog kanske vettigare, men det hjälpte inte mig.

Enligt kartan var jag i närheten av terassträdgården igen, och där fanns det ju också bänkar, så det fick duga som park för dagen. Satt där en stund och lyssnade på bok, provade kritorna och mumsade lite proviant från ryggsäcken. Sedan blev det kallt och lika bra att gå tillbaka till rummet, via Co-op för att handla lite snacks och mackor.

Det blev inte en riktigt lika aktiv dag som min ”lugna” dag igår, men stegräknaren visar ändå över 13 tusen. Ska göra ett nytt försök imorgon, men det känns som att det kan gå lika dåligt då också…det finns mycket här som jag fortfarande skulle vilja göra.

Seg, segare, Lizzan

Posted on 2023-07-22 by Lizzan

Kände igår när jag kom tillbaka från rundturen att både kropp och knopp var segare än på sistone. Guidens sätt att prata på passade inte överens med min hjärna och det gjorde inte stressiga stopp och mycket backar heller. Tänkte därför ta en lugn dag idag, men då mitt hotellrum är rätt trist, mörkt, tråkigt och dessutom obekvämt så ville jag inte stanna här.

Tog en lugn morgon och fick till slut in alla utgifter i min budget-app. Trots ett par lyxmiddagar låg jag under på matbudgeten så jag bokade in en ny lyxmiddag till på söndag. Åt frukost här på puben och trodde inte att jag skulle behöva äta mer på länge.

Full breakfast på puben – fast då hade jag tackat nej till blodpuddingen också.

Traskade sedan iväg till närmaste busshållplats för att ta mig till Old Aberdeen. Det är ett område med många fina gamla byggnader, en rejäl park och nära till floden Don och ett naturreservat där den flyter ut i havet. Jag såg att jag vid dagens start hade 599 hittade cacher, så jag tänkte också leta rätt på någon bra burk som 600.

Efter sådär en kvart på bussen kom jag fram till King’s College som jag valt som startpunkt då det fanns en mystery-cache jag löst där. Skulle finnas, i alla fall. Trots att jag kollade både här och där såg jag inte till något som skulle kunna vara en behållare, eller ens som var relaterat till ledtråden. Letade nog av och till i en timme innan jag gav upp. Dumt nog var de enda andra cacherna i närheten Adventure Labs, och det kändes inte lika roligt att ha en sådan som nummer 600. Dock ville jag inte låta bli att göra dem heller, så det var bara att strunta i att ha något roligt som milsten och bara göra något roligt.

Powis Gate. Tjusigt, men byggt på pengar från slavarbete.

King’s College. Kyrka till vänster i bild.

Tittar man riktigt noga kan man se att det sitter en pianist vid flygeln. Man kan dock inte se hur vackert hon spelade. En turistbuss med spanjorer dök upp ungefär samtidigt som mig och många av dem satte sig för att lyssna. När de applåderade svarade hon blygt att hon bara var där för att öva.

Monument till Biskop Elphinstone (1431-1514) som grundlade Aberdeens universitet.

Svarade kvickt på de första två frågorna och gick sedan vidare uppöver huvudgatan. Insåg rätt snabbt att Aberdeen är större än jag trott, det var ju rätt långa avstånd för en trött kropp. Tredje frågan fanns utanför ett museum, och därintill fanns ett kafé som var rekommenderat i min guidebok. Smet in där och köpte en bit apelsinkaka för att samla lite krafter – var inte hungrig nog för en riktig lunch.

Snett över vägen därifrån kom man sedan till Cruickshank Building och Cruickshank Botaniska trädgård. Tänkte att det säkert fanns något trevligt att fotografera därinne, men så fort jag tog fram stora kameran kom det en regnskur. Stoppade jag undan kameran slutade det igen. Gav upp på fotograferande en stund och ringde en vän istället. 😝

Det fanns affischer uppsatta där ”Loons & Quines” som bor i Aberdeen berättade om vad som var deras favoritplats i staden. Loons och Quines är lokala dialektala ord för män och kvinnor.

Miss Willmott’s Ghost, kallas tydligen den här plantan. Tycker de ser fräna ut. 😁

Lugn och fin om än inte så formell trädgård, och en del roliga blommor och blad kanske fastnade på bild. När solen tittade fram började jag röra mig därifrån, och kom efter en stund fram till St Machar’s Cathedral. Som inte är en katedral längre. Tjusig var den i alla fall från utsidan, jag kom dit för sent för att kunna kolla inuti. Fjärde frågan på labbrundan löste jag här.

Efter att ha gått runt katedralen kom jag till Seaton Park. En av sevärdheterna där är gångvägen upp mot katedralen, där trädgårdsmästarna gjort ett hästjobb med att plantera blommor och frisera buskar. Inte för att jag vet om hästar är så bra på sånt. 🤔

Hittade många tjusiga blommor i alla fall, och i andra änden av gångvägen hittade jag även en fontän utan vatten. Så typ en skulptur, nu då. Där skulle det också finnas en cache, längs en mur. Ledtråden beskrev att den skulle vara gömd öppet, på en stenmur, där den smälte in bland alla andra lösa stenar som låg uppepå. Jag hittade inte den heller. Däremot hittade jag en massa läskiga små kryp under andra stenar som jag lyfte på. 🙄

The Saltire, alltså skotska flaggan, gjord i blommor. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

…jag gillar bara inte att klippa bort dem och ta med dem in så de dör i förtid. 🙄

Det är inte alltid det mest spektakulära som är vackrast heller.

En till hare, här i granit, precis som nästan hela Aberdeen.

Femte och sista frågan på labbrundan skulle finnas vid Brig O’ Balgownie, som var nästan en kilometer från katedralen. Längs vägen hittade jag en inhägnad trädgård där det fanns ännu mer blommor och blad att fotografera, och när jag gått igenom den insåg jag att jag skulle behöva gå en bra bit nerför en backe och sedan upp igen för att ta mig till bron om jag fortsatte framåt. Vände istället och gick tillbaka genom trädgården och kom ut i Cottoun of Balgownie. Här skulle jag egentligen ha fotograferat i alla fall lite, trots att det var folks privata hem, för usch vad mysigt och fint det såg ut. Dock kom det en rejäl regnskur just då, och jag var mer bekymrad om att inte blöta ner kameran. För att svara på sista frågan behövde jag räkna ringar på bägge ändarna av bron, och då jag missat en på första sidan fick jag gå fram och tillbaka en gång extra ändå. Fötterna var inte glada på mig då.

Jag hade också velat hitta någon bättre utkikspunkt för att fotografera just bron, som blev färdigbyggd 1320 och dessutom är riktigt tjusig. Ett hus på vardera sida av bron hade fin belägna trädgårdar där man säkert skulle kunna ta en finfin bild, men jag ville inte knacka på för att fråga. 😝 Förmodligen har de fått liknande frågor förut. På andra sidan av bron kunde man gå ner till floden på en liten stig, och en väldigt brant och lerig stig ledde ner till ett ställe där folk förmodligen stått och fotograferat bron. Det kändes inte inom räckhåll för mig idag, så det fick vara. Gick istället upp till den riktiga vägen och fortsatte längs den bort mot Brig O’ Don. Därifrån skulle det nämligen gå BUSSAR. Bussar är bra, då slipper man gå hela vägen själv. 😅

Brig O’ Balgownie. Brig betyder bridge betyder bro, om det var någon som undrade.

På trötta och onda fötter kom jag då fram till Brig O’ Don, och såg direkt en busshållplats. Och en buss också, som precis körde därifrån. Det var inte jättelång tid mellan bussarna, och så var ju den här bron också rätt fin… Försökte även här att hitta någon enkel utsiktspunkt, men det var lite mycket träd i vägen. Men vyn uppöver floden var ju fin, speciellt som solen nu tittade fram. Det verkar stämma att man får nytt väder ungefär varje kvart här, oavsett om man gillar det eller inte.

Floden Don, uppströms från Brig O’ Don och nedströms från Brig O’ Balgownie.

Tog mig sen över vägen och till nästa busshållplats lite närmare centrum. Hade turen att nästa buss stannade närmare Union Square, där jag tänkt försöka hitta någon middag. Var sugen på en riktigt stark och smakrik pepperoni-pizza, och hade ju sett flera italienska kedjor där. Zizzi som var närmast rulltrapporna såg dock knökfull ut. Ask Italian hade flera bord som såg lediga men inte städade ut, men där var det kö när jag försökte få bord så jag kollade stället intill, Prezzo. De hade fullbokat närmaste timmen. Gick tillbaka till Ask Italian och en kvinna som precis kom ut därifrån varnade mig att det tog jättelång tid där. Så då skippade jag det också.

Sist jag var här lade jag märke till att en av restaurangerna hade många fler lediga bord än de flesta andra, nämligen Frankie & Benny’s. Det verkade vara någon kedja med amerikansk mat, burgare, pizza, etc. På pizzamenyn fanns en pepperoni-pizza som man kunde få het med grön chili, så jag tänkte att jag i alla fall kunde prova. Beställde en sån och lite vitlöksbroccoli för att i alla fall få i mig några grönsaker (och inte bara baconmackor), och efter ett tag blev det serverat. Broccolin var kanske lite överkokt men i alla fall god. Pizzan hade dock rätt degig botten, och om de räknar den där chilin som het så tycker de nog att ketchup är starkt också. Det smakade nästan ingenting, så jag förstår att det var lättare att få plats där. 🙄

Synd att man inte bara äter med ögonen, då hade nog det här varit betydligt godare.

Dock var jag hungrig, så jag knaprade i mig det mesta, betalade och gick därifrån. Under tiden jag väntade på maten och åt hann jag fundera på vad jag skulle göra imorgon också. Hade först tänkt åka till Dunnottar Castle imorrn då det ser ut att bli fint väder, men det är en plan som kräver en hel del energi och det tror jag inte att jag hunnit samla på mig till dess. (Min lugna dag idag blev ju i alla fall över 14 tusen steg. 🤦‍♀️) Så eftersom det var trevligt att sitta på bänken i trädgården idag så ska jag försöka hitta en bänk att sitta på imorgon också. Eller kanske mer än en bänk, till och med. Lyssna på min ljudbok skulle jag kunna göra, eller så går jag till den där hobbyaffären och köper en skissbok och någon penna och försöker mig på att skissa lite. Det finns en park i södra Aberdeen som heter Duthie Park, och där finns det också en rejäl adventure lab-runda och lite andra roliga cachar om jag trots allt vill röra lite på fötterna. Ett annat alternativ är att åka till stranden. Restaurangen jag ska till på söndag ligger dock ganska nära stranden, så kanske är det en bättre kombo. Får väl se vad jag känner för imorgon.

Mot Aberdeen

Posted on 2023-07-20 by Lizzan

Jahapp, då var det dags att lämna underbara Thurso och bege sig söderöver då. Tvingade upp mig själv klockan 6, kom ner till frukost vid 7 och började med att hälla apelsinjuice över halva mig. Tillbringarna var av modellen att handtaget sitter fast i locket, som sitter fast på själva glasdelen där juicen finns. Tills det inte gör det längre. Jag tog alltså tag i handtaget, och svoooosch så föll glasdelen som var full med juice ner på golvet. 🤦‍♀️ Beställde min frukost och gick upp för att byta brallor – hade tagit helt nya också, sydde klart dem helgen innan jag for, så jag hann använda dem i typ 15 minuter.

Det tog längre tid att få min frukost än jag hade hoppats på, men till slut var den i alla fall klar. Guiden Willie kom ner till frukost medan jag åt också, så hann snacka lite mer med honom. Han hade lite samma problem med sin grupp som jag hade med de som följde med till Skye – ingen som pratade. Han sa att det var något de märkt speciellt i år, men kunde inte förklara varför.

Hade fått reserverat bord idag. 😁 Har visserligen suttit vid samma varje frukost, men ändå.

Fick sedan skynda mig upp och packa det sista, för att hinna med taxin till stationen. Blev mött i dörren av chauffören och hann bra precis lämna ifrån mig nyckeln och hämta lunchen ur kylen innan vi for iväg. Det var dock desto bättre med tid när jag kom fram och jag hann andas lite frisk luft innan tåget kom.

Resan var lång även idag, men den blev dock inte längre än planerat. Det var lite synd, hade varit fint att bomma tågbytet i Inverness så jag kunde få tillbaka pengarna även för den här resan, men det är väl klart att tåget är i tid när man för ovanlighetens skull hoppas det inte ska vara det. 😝

Insåg också att jag behöver lära mig mer om rovfåglarna de har här, speciellt hur man identifierar dem. Såg 2 ormvråkar och 5 glador som jag är ganska säker på, men 5-6 andra större fåglar också. Ett helt gäng med hjortar vilade vid spåret vid en av stationerna, men trots att vi körde långsamt ut därifrån hann jag inte fotografera. 🙄 Vyerna var annars lika fina som på vägen upp.

Hade inga problem med att byta tåg i Inverness och hade turen att ingen av de andra som bokat plats runt samma bord som jag hamnat dök upp, så jag kunde flytta till fönsterplatsen. Fixade lite med bilderna från igår längs resans gång, då omgivningarna bara var så där lagom fina på den här sträckan.

Kom fram till Aberdeen vid 15 och traskade iväg mot hotellet. Tur det finns telefoner med gps alltså. Dock verkade inte kompassen peka rätt så jag fick kolla lite extra noga så jag inte travade iväg åt fel håll. Uppförsbacke blev det, och det var nog länge sedan det lades någon sten eller asfalt här i stan, i alla fall där jag gick, för det var TUNGT att dra på väskan. Kanske får ta taxi till stationen härifrån också.

Hittade i alla fall fram utan problem och kunde checka in. Fick hjälp med väskan till rummet som tyvärr inte är lika fint som på Pentland Lodge – men det är ju svårt. Förhoppningsvis duger det i alla fall.

Efter lite samtal hemöver gick jag till slut ut på stan, hade inte sett så jättemycket längs vägen hit. Ville först kolla vart jag ska imorgon, då jag ska ut på busstur, och det var precis intill tågstationen. Skönt att den inte börjar förrän 9 i alla fall. Bredvid stationerna fanns det ett stort köpcentrum, som jag knatade igenom. Gick faktiskt förbi min favoritchokladaffär utan att handla, trots att det var öppet. 😱 Såg också en stor hobbyaffär som man säkert skulle kunna spendera mycket pengar i – om man har plats i resväskan.

Såg stora båtar en bit bort, och gick närmare hamnen för att se om det skulle gå att få något foto – men nej, det var staket i vägen överallt. Fick knata tillbaka därifrån och in mot centrala stan istället. Såg en gränd som hette Shiprow som ledde till sjöfartsmuséet. Blir det tid över (eller regnigt) kan det nog bli ett besök där. När jag hade gått därigenom fick jag bättre vyer till åtminstone två av skeppen jag sett också.

Shiprow. Får se hur många försök det blir att fota de här paraplyerna innan jag blir riktigt nöjd. 😝

Highland Defender, ett Offshore Supply Ship. Fråga mig inte vad det betyder.

Hirta, ett Fishery Patrol Vessel. Fråga mig inte vad det betyder heller, men gissar på nåt fiskerelaterat. 😝

Minnesmonument till de män och kvinnor som deltog i fiskeindustrin.

Kom sedan upp till County Hall, en riktigt maffig byggnad. Fortsatte längs dess långsida, och hamnade strax vid Marischal College. Det är världens näst största byggnad uppförd i granit, och inte nog med det, den är dessutom urtjusig (enligt mig). Som om inte det räckte stod Robert the Bruce staty utanför, och – bäst av allt – det fanns en fontän. Och inte vilken fontän som helst. 69 små fontäner som är koreograferade att spruta lika eller olika högt, ibland samtidigt, ibland i svep, ibland i kombinationer och ibland med vattenstrålar som på något sätt interagerar med sig själva för att skapa specialeffekter. Efter en stund (och sådär 100 foton) stod jag bara och flinade som en idiot. Det var bättre än fyrverkerier (också enligt mig).

Spegelkanin vid Marischal College. Förstår i och för sig att det vore dumt att klättra på den där, men tycker ändå bättre om våra Birgers som är lite tåligare.

Svårt att få med hela den här på ett kort, så därför ser det lite skumt ut. 🤪

Ett av minst hundra såna här foton med vattenstrålar i olika positioner. Tyckte det hade varit lite skojigt ifall de plötsligt fick spel och började spruta ner de som stod och tittade, men…🤪

Så här glad kan man bli av lite vatten…🤣

När de hade kört igenom det som kanske var ett helt program gick jag motvilligt därifrån, då magen började göra sig påmind. Hade ju bara ätit en macka till lunch och klockan närmade sig 19. Hittade dock en hel del annat innan jag hittade tillbaka till hotellet, som också är en pub där jag tänkte äta. För att bara ha ”tagit en liten spontan sväng på stan” så har jag hittat väldigt mycket fint. Behöver nog ta någon guidad promenad, antingen med live guide eller i en app, för här finns det nog mycket mer att upptäcka.

Provost Skene’s house, Aberdeens äldsta byggnad, från 1545. Numera museum.

Poised, en enorm metallskulptur av en leopard. Hade läst om den här men gapade ändå. Trodde inte att den skulle vara SÅ stor.

Aberdeen Art Gallery. Kan nog också vara värt ett besök.

Hittade igen puben och beställde in en Mac & Cheese med vitlöksbröd. Lite dåligt kryddad tyckte jag den var, men så var det ju pubmat också. Såg att det fanns sticky toffee pudding till efterrätt så lyxade till det med en sån också – jag hade ju inte köpt någon choklad. 😝 Den smakade desto mer, men det var såna där hemska jordgubbar med på tallriken igen. Blev i alla fall inte arg på dem idag.

Mac & Cheese. Inte jättekryddat, men det försvann ändå.

Sticky Toffee Pudding. Eventuellt världens godaste efterrätt som inte innehåller choklad.

Sen var det ju nära till rummet, bara uppför trappan. Har roat mig med att tvätta apelsinbyxor och skriva blogg, och snart bli det väl sängen. Än så länge är det dock livat från puben under, men de stänger 23 och innan dess sover jag sällan ändå just nu.

På besök hos Sinclairs

Posted on 2023-07-19 by Lizzan

Ny dag, nya planer. Det finns två egentliga huvudorter här i det norraste landskapet i Skottland, Caithness. Thurso där jag övernattat är den ena, Wick på östkusten är den andra. Idag tänkte jag mig ett besök dit, förhoppningsvis med en utflykt till ett coolt slott i ”närheten”.

Jag hade därför beställt frukost till 8 istället för 8:30 för att hinna med bussen senast 9:30. Dock var det så glad och pratig stämning i frukostrummet, och jag var egentligen rätt trött och sliten efter dagen innan, så jag tog det lite för lugnt för att hinna iväg i tid och fick ta 10:30-bussen istället.

När jag kom fram till Wick försökte jag först hitta någon sorts turistinformation. Jag visste att jag skulle behöva få tag på en taxi för att ta mig ut till slottet, men de hade inga smidiga taxi-appar häruppe. Även om jag har ett lokalt simkort och det kostar gratis att ringa även här så tycker jag verkligen inte om det. Dels måste jag kunna förklara vad jag vill lite snabbt och effektivt, dels måste jag höra vad männskan i andra änden säger.

Wick verkade dock inte vara en jättelevande stad, jag såg många tomma utrymmen med affärer som stängt eller flyttat. Såg en skylt om turistinfo, men den pekade bara till en affisch på väggen – om den inte menade kaféet som den stod utanför. Tänkte att det kanske skulle finnas någon taxifirma på affischen i alla fall, men det närmaste jag hittade var Richard’s Car Hire. Det lät ju i och för sig passande, men tyckte det lät billigt med 66 pund för en hel dag. En stund senare insåg jag att man kunde hyra en BIL, för att köra själv. 🤦‍♀️ Sa ju att jag var trött. 😝

Efter att ha gått till hamnen, jobbat upp lite mer mod, kollat internet efter nummer och flyttat mig till en relativt tyst plats lyckades jag till slut faktiskt plocka upp telefonen. Tog första resultatet först, som var Jimmy’s Taxi. Tänkte mig förstås att det var någon sorts central person som skulle svara och skicka dit någon bil ur flottan – men jag kom nog direkt till chauffören. Frågade om han hade någon bil ledig för att ta mig upp till Castle Sinclair Girnigoe och hans svar var i stort sett ohörbart. Förstås. Efter att han repeterat fick jag i alla fall med mig att han kunde plocka upp mig om ett par minuter. Hade jag inte gissat att han behövde veta var jag befann mig hade jag inte förstått att han frågade det heller. 😝

Det fanns också fina portar, sju stycken med olika motiv, i hamnen. Jag vet dock inte vad som fanns där bakom, kanske någon sorts förvaringsplats.

När jag väl satt i bilen var han i alla fall lättare att höra och förstå. Det skulle kosta 15 pund till slottet, och han undrade varför jag ville dit. ”Jag gillar att fotografera gamla stenbyggnader som börjar falla isär”, svarade jag. Han får tydligen många beställningar från turister som själva heter Sinclair som vill följa sina gamla anor. Under resan upp berättade han en del om Sinclairs, men jag vet inte hur mycket jag tror på. Han sa nämligen också att ortsnamnet Wick kom från vikingarna som var här och härjade under vikingatiden, och att det betydde by. Nääää, vik betyder definitivt inte by, utan vik. 😁 Wick ligger mycket riktigt vid en vik också. Lite kul med ortsnamn från vikingatiden här, åkte också förbi en loch med bussen – den hette Watten. 😁

Bad att bli upphämtad igen 1,5 timme senare, och då sa han att vi kunde ta betalningen sen. Tänkte först att det ju var väldigt generöst, men han visste förstås att han släppt av mig 5 kilometer från närmaste busshållplats. Jag traskade direkt ner mot slottet och passade på att fotografera alla informationsskyltar längs vägen dit. Man vet aldrig när det kommer väl till pass, och min hjärna kommer definitivt inte ihåg allt.

Slottet har förfallit rätt rejält och ligger väldigt dramatiskt ute på några klippor vid havet. Det var inte jättemycket av det som gick att gå runt i, och det var inte så stort till att börja med heller. Dock fanns det ett par stigar som gick till roliga utsiktspunkter under och nedanför slottet som jag tog till när jag fotat klart inuti. Den första gav de finaste vyerna, inklusive fler stormfåglar, medan den andra ledde till en liten stenstrand där människor roat sig med att stapla stenar på varandra. MÅNGA stenar på många andra. Jag räknade aldrig alla staplarna, men förmodligen har jag fotograferat de flesta. 🤣

Passade på att leka lite med kameran också medan det var lugnt med besökare.

Måste vara skönt att kunna flyga när man bor där – fler stormfåglar fanns det härikring.

Sådär en halvtimme innan taxin skulle komma tillbaka började jag röra mig upp mot parkeringen igen, vilket nog var tur. Benen var riktigt trötta och skakiga efter de bitvis branta stigarna utanför slottet, så det tog sin tid att gå uppöver. Prick 13:30 började det komma några droppar regn, och taxin dök upp någon minut senare. Precis när jag satt mig i bilen öppnade sig himlen för ett rejält skyfall, så jag var glad att jag inte bett honom komma senare. Perfekt timing med andra ord.

Fyren på udden intill. Man kunde gå dit också, men jag hade inte tid och framför allt inte ork med det.

Jag bad att bli avsläppt vid Wicker’s World, ett kafé som skulle ha bästa maten i byn. De skulle också ha riktigt goda kakor. Studerade menyn ett tag och kunde inte hitta något jag ville ha, speciellt som jag tänkte åka tillbaka till Thurso rätt tidigt och äta mer god och kryddig mat på restaurangen jag besökte i förrgår. Till slut blev det en cola och en bit chokladkaka. 😋 Använde vilotiden och kaféts wifi till att se vad mer jag skulle hitta på medan jag var där, och hittade ett par cacher jag skulle kunna kolla efter. Såg också att jag missat en adventure lab-punkt ute vid slottet, men det var ju så dags då – tänkte inte betala 30 pund till för att svara på en fråga.

Jag testade inte alla restauranger – inte en enda till faktiskt – så jag vet inte hur sant det är att de är bäst. Men gott var det!

Chokladkaka. Riktigt bra för att vara gjord av någon annan än mig själv. 🤪

Cacherna var längs hamnen, och det var även där kaféet var, så när jag kände att jag fått lite mer energi igen gav jag mig iväg. Och då sken solen. Det riktigt brände i skinnet där den kom åt, faktiskt, är nog inte van vid sol nu. 😝 Hittade snabbt första cachen som bara var ett par hundra meter bort. Gick vidare längs vattnet och stötte på en stor snigel på stenplattorna. Tyckte att den borde i alla fall inte vara för snabb för mig att hinna fota, men efteråt märkte jag vad som såg ut som rörelseoskärpa på i alla fall en bild. 🤣 (På tal om kass fotograf, jag har också lyckats ta en selfie, med mobilen, där jag blinkar samtidigt som jag fotar. Vet inte om det här är så bra sysselsättning för mig egentligen. 🤪)

Undrar man hur man tar sig till Narnia så kan jag tala om det – börja med att åka till Wick.

Tycker att en hamn ofta innehåller ganska mycket som egentligen är fult, men som blir mysigt på bild ihop ändå. Vet inte hur det funkar. 😝

De här är ju blå, det räcker ju ganska långt för att räknas som fint. 😁

Nästan spegelblankt vatten kan ju också hjälpa till – även om jag också tycker det är ganska tråkigt på riktigt så blir det fint på bild.

Men vad jag gillar med såna här fångstburar kan jag absolut inte sätta fingret på.

Nästa cache var i närheten av den gamla sjöräddningsbyggnaden, men lite uppe i en sluttning. Hade det inte funnits en trappa hade den fått vara orörd av mig ärligt talat – jag var seeeeeeg. I gräset fram till cachen var det helt belamrat av mindre sniglar, men de hann inte ifatt mig i alla fall. Har sett så många roliga och kluriga cachar på sistone att jag först bommade att kolla efter det enklaste – en burk vid foten av telegrafstolpen som var det tydligaste alternativet för en gömma. Men där var den. Loggade och passade på att fota lite så det såg ut som att jag gjorde något vettigt där jag var – det var inte jättemuggligt, men några människor gick förbi nedanför.

Sedan klättrade jag mödosamt uppför resten av trappan till toppen av klippan, där jag sett ett par monument. Det närmaste, som trappan ledde direkt upp till, var uppfört till ära av James Bremner, en man som var duktig på att ta upp skeppsvrak och laga dem och få dem användbara igen – han hade lagat 236 stycken.

Jag hade sett en annan staty längs vägen också, så efter en liten sväng ut mot udden vände jag tillbaka mot stan. Nästa staty var uppförd till minne av alla som förolyckats till sjöss, och jag tyckte väldigt mycket om den. Svår att få någon riktigt bra bild dock, då det var motljus om jag ville se framsidan.

Till minne av de som förolyckats till sjöss. På en av informationstavlorna stod det om en svart lördag, då en plötslig storm svepte upp över nordostkusten. 800 fiskebåtar hade lämnat Wick kvällen innan för att fiska, men blev överraskade av stormen. Några båtar hann in i hamnen i tid, men andra blev strandsatta då tidvattnet var lågt. 37 män förlorade livet.

När jag kollade tidtabellerna tänkte jag först åka hem 15:55, men det visade sig vara ett tåg och jag hade ju redan betald bussbiljett tillbaka. Bussen skulle gå 16:33, men vädergudarna hade nog inte uppfattat att jag ändrat mig, för de öppnade himlen igen bra precis vid 16. Min jacka är visserligen väldigt fin och turkos och bra i nästan alla väder – men ett skotskt skyfall orkar den inte riktigt med. Får nog kolla efter bättre regnkläder. 😝

It was hell raining, som en vän till mig nog skulle ha sagt.

Blöt men ändå glad hittade jag en busshållplats där det enligt appen skulle gå bussar tillbaka till Thurso. Det stod dock ingen info i busskuren, så jag dubbelkollade med hotellet mittemot att jag faktiskt var på rätt plats. En stund senare kom bussen också, och då hade solen tittat fram igen. När vi varit på väg i 5-6 minuter började bussen tjuta, och chauffören stannade för att kolla vad som var fel. Tydligen var det något strul med framdörren, som varnade att den inte var stängd. Efter lite joxande fick han till det och vi körde vidare. När vi började närma oss Thurso började dörren tjuta igen i en snabb högersväng, men när vi svängde tillbaka åt vänster blev den tyst igen. Lynnig jäkel. 😝

Under bussresan hade jag funderat på två alternativ för chilikyckling – dels bekanta Pride of Bengal, eller så ett ställe som hette T’s Cafe. (Ingen koppling till Mr T, vad jag vet) Kaféet skulle vara lite undangömt ovanför en kiosk, och ha väldigt god mat från Sri Lanka, och kom varmt rekommenderat av Jane. Jag hoppade av bussen mittemellan alternativen, men bestämde mig för att testa något nytt istället för välbekant, även om det var en höjdare.

Blev ensam gäst till att börja med, så det kanske stämmer att folk hade svårt för att hitta dit. Inte var det fullt upp med telefonsamtal för att beställa takeaway heller, och de pip jag hörde kom från en microvågsugn i köket. Det ingav inte direkt förtroende. Beställde dock några grönsaksrullar till förrätt och Devil Chicken till huvudrätt – det skulle vara hett och sött och tillagat med chili, ingefära och vitlök, tre goda ting. Man kunde få maten mild, medium eller hot och jag valde förstås hot.

Grönsakerna i rullarna var inlindade i någon tunn pannkaka, sedan insmetade i frityrsmet och friterade. Sötstark chilisås till. Påminde en hel del om vårrullar.

Huvudrätten kom på en vanlig tallrik, inte med järnplatta, och nu blev jag istället varnad att det var min tallrik som var het. 😁 Detsamma kunde sägas om maten, men då i kryddväg. Helt perfekt för en som mig. Maten var nog mer åt thai-hållet än indiskt och kinesiskt, men inte riktigt. Gott var det i alla fall!

Jättemätt och jättenöjd gick jag på Co-op och handlade lunch till morgondagen, innan jag långsamt gick längs strandpromenaden tillbaka till boendet. Tittade en sista gång på Orkney som låg där så vackert i kvällsljuset – för där borta sken solen – och försökte fånga stämningen på video. Kommer att sakna Thurso, men samtidigt ska det bli skönt med lite mer civilisation – det vill säga bussar och tåg. Och Nando’s. 😝

När jag kom till boendet såg jag att vi fått besök – en minibuss från Rabbie’s stod utanför. Guiden satt och drack vin med Lisa, ägarinnan, på hennes kontor när jag kom in, och de verkade ha väldigt roligt. Jag bad att få betala så jag skulle slippa göra det i all hast på morgonen, och hon bekräftade att hon ordnat taxi till tågstationen åt mig 8:10. Willie, som guiden hette, var en äkta skotte, och Lisa är från England så de höll förstås på och gnabbades ungefär som svenskar och norskar gör hemma. Han var generellt väldigt pratglad, vilket förstås är en bra egenskap när man är guide, och tipsade mig om lite utflykter från Aberdeen – som att jag behöver mer att göra där. Ett han nämnde var Fyvie Castle, vilket faktiskt lät som ett riktigt bra alternativ som jag inte vill stanna kvar i stan någon fler dag. Jag har en rundtur med Rabbie’s bokad redan på torsdagen, och sedan planer för Dunnottar Castle någon annan dag. Med Fyvie en tredje så bli det i så fall 2 dagar att se Aberdeen. Tror inte jag kommer få tråkigt. 😝

Och för tredje dagen i rad som gick jag och nynnade ”vilken härlig dag” när jag kom upp på rummet och började packa…😁

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Category Archives: Äta