Category Archives: Bo

Från båt till pub till Killarney

Posted on by

2024-07-18

Hade som väntat inte jättehög motivation att ta mig ut på torsdagförmiddagen, så klockan var nästan lunch innan jag traskade in på ett köpcentrum, virrade runt lite och sen ställde mig i kö på Insomnia för att få min frukostmacka toastad. Det var väl ingen gastronomisk höjdpunkt, men i alla fall lite mat i magen. Gick sedan ned mot vattnet och smet in på det gratis museet mest för att låna toaletten. Tyckte det var lite oförskämt att sen inte åtminstone titta runt lite, så jag kollade på något svärd och en stridsklubba och sen såg jag en hooker i taket så då var jag ju tvungen att ta mig upp till den och fota.

Svärd, men inte i en sten.
Stridsklubba/mace, som knappast använts i strid utan bara som statussymbol.
En hooker upphängs i taket. Seglarklubben som faktiskt använde sina ute på vattnet var ute på turné någonstans så det var ont om hookers i sina naturliga omgivningar.

Planen jag hade efter det var att gå och signera en geocache jag såg ett par dagar innan men inte vågade plocka fram då eftersom det var så mycket mugglare i farten. Tänkte att det kanske skulle vara lugnare nu när det småstänkte lite men det slutade snart regna. Lyckades ändå plocka fram burken i fred, signera och få tillbaka den på plats igen också. Sen såg jag att det var rätt folktomt längst ut på piren också, där jag sett att det skulle finnas en till cache. Passade på att knata vidare dit ut, även om jag tyckte att jag egentligen var lite för seg för att ens gå till den första innan jag kom dit.

Väl därute fick hinten mig att studera hamnväggen noggrant, och till slut hittade jag det jag letade efter. Men precis då kom det en familj som satte sig på väggen för att äta lunch, och en av dem satt och tittade rakt på mig. Jag satte mig då och försökte rita av ett riktigt komplicerat hus i hamnen för att fördriva tiden och till slut gick de därifrån. Och då hade jag glömt var jag såg cachen! Fick leta ett tag till men sen hittade jag den igen, kunde signera och återplacera den. Sen var det dags att traska upp till båtturen som var en bra bit bort, men jag kom fram i god tid.

Corrib Princess.

Det var inte så fullt på båten, och jag satt längst bak där det var öppna bänkar för att kunna röra mig lätt fram och tillbaka mellan sidorna för att fota. Hade ju tagit den här turen tidigare och kom mest ihåg att jag fått ett fint foto på ett par hästar framför ett slott och en trollslända som landat på relingen. Hästarna var lite längre från slottet den här gången, och trollsländorna flög bara förbi så jag hann inte fota dem. Vi åkte upp ända till sjön, där det fullkomligt kryllade av svanar. Det kunde vara upp till 2000 av dem där ibland.

Vissa skjutsar turister, andra skjutsar hundar. 😁
Menlo slott såg ut ungefär som förra gången…
…men jag misstänker att minst en av hästarna var ny sedan dess.
Skarv/cormorant. Såg flera av dem men de ville inte gärna fastna på bild.
Lough Corrib med några av de svanar som brukar hänga där.
Nästan onödigt soligt. 😎

Nerför samma flod igen och tillbaka till Galway, och sedan gick jag till hotellet för att slänga av mig ryggsäcken innan det var dags för kvällens föreställning. Var i stort behov av mat, så siktade in mig på BóTOWN, som skulle ha bästa hamburgarna i stan. Beställde en med blåmögelost och baconsylt, och det var inte riktigt rätt kombination av tillbehör för min del, men de hade inget som såg mer lockande ut heller. Burgaren i sig var dock riktigt bra, skulle bara ha haft lite mer hetta i toppingen.

Kossor!
Ett annat slott i ruiner.
New bridge, eller som guiden kallade den, Low bridge. Kan inte förstå varför. 🤪
Vovven var fortfarande ute på tur också.
Stort blått tält som var scen för många av kulturfestivalens begivenheter.

Gick sedan vidare till Cranes Bar för kvällens historieberättande. Dörren skulle öppnas 19:30 men när jag kom fram 19:20 var det redan rätt mycket folk inne på övervåningen där föreställningen var. Högg en plats på en barstol, ställde mig i kö för att köpa en liten cider och innan jag hann sätta mig hade Rab Fulton börjat snacka. Han var från Skottland och berättar en blandning av nya och gamla historier både från Skottland och Irland. Han började med en halvtimmes lång historia som fick hela puben att hänga på vartenda ord (förutom de som satt precis bredvid mig som fipplade med en massa annat). Efter en liten paus berättade han två kortare historier till många glada skratt.

Grymt duktig historieberättare.

Han rekommenderade att vi skulle stanna och lyssna på musikerna som skulle spela senare på kvällen, så jag satt kvar på min stol och väntade tills de började. De inledde med ett par instrumentala nummer innan en av männen sjöng en tragisk ballad som fick fler än mig att bli sorgsna. Sen gick de över till mer instrumentalt samtidigt som puben bara blev mer och mer full (och eventuellt besökarna också). När jag till slut inte kunde höra musiken över allt sorl i lokalen började jag försöka ta mig ut, vilket inte var det enklaste. Väl ute var det väldigt skönt med lite svalare kvällsluft, för det hade blivit väldigt varmt inne på puben.

Traskade hem i skymningen och kunde inte låta bli att fota lite häftigt ljus, både naturligt och onaturligt. Hade inte så bråttom att kliva upp dagen efter då tåget skulle gå 10:25 och det skulle passa bra att äta frukost under resan.

Uppströms kanalen.
Nedströms Corrib-floden mot Wolfe Tone-bron.
Den permanenta skulpturen i JFK Memorial park. Formen anspelar på hooker-båtarnas segel.
Bronsstaty av Pádraic Ó Conaire. En version i sten stod här tidigare, men efter att en man med lite för mycket innanför västen sparkat av huvudet av den i början av 2000-talet fick den flytta in på museet och den här kopian ställdes ut några år senare.
Pubarna drog också till sig uppmärksamheten med färgade lampor.

2024-07-19

Vaknade dock till nyheter om ett stort globalt it-haveri och blev fundersam om det skulle gå att köpa mat eller ens om tågen skulle gå. Irland verkar dock ha valt andra system, så allt fungerade som det skulle här. Tåget var dock väldigt fullt och sista biten fick jag sällskap av en kvinna med sån fruktansvärd andedräkt att jag nästan mådde illa. Hon verkade dock inte må så bra hon heller, kanske hade blivit någon öl för mycket kvällen innan.

Kom fram till Limerick vilket var så långt jag hade resa bokad. Man kan ta tåg till Killarney därifrån, men det innebar två byten till och lät lite småjobbigt. När jag försökt kolla bussar innan resan dök det ibland upp en som skulle gå från Limericks busstation till Killarneys busstation, men ibland stod det bara att det inte fanns några bussar alls. Innan dess hade jag hittat en buss men som jag skulle behöva gå en kilometer till för att kliva på. Tror de skulle behöva lite bättre webbutvecklare här… När jag var framme på den kombinerade buss- och tågstationen i Limerick och stod och kollade på bussinfo-tavlorna kom det en där och frågade mig vad jag letade efter. Sa att jag var ute efter en buss till Killarney, och som det ibland stått så skulle det gå en om en kvart.

Egentligen är det rätt smidigt att åka buss också, men av någon anledning väljer jag helst tåg även om det kan vara lite krångligare/dyrare/mer tidskrävande. Nu var det dock bara att skjutsa in väskan i bagageutrymmet och köpa biljett och ta plats. Sätet var skönt men där jag satte mig hade till och med jag rätt ont om benutrymme – inte så det blev besvärligt dock.

En anledning till att jag gärna ville ta bussen nu var för att den skulle gå igenom Newcastle West, där jag spenderade 3-4 veckor när jag var typ 19 eller 20. Huvudgatan såg bekant ut i stort, även om jag inte alls kom ihåg företagen som var där, och sedan kände jag igen kyrkan men hade inget minne alls av slottet. När vi kom fram till Killarney kände jag inte igen mycket där heller, även om busstationen där jag suttit och väntat på min buss ”hem” såg bekant ut på något vis även om den verkade ha blivit rejält ombyggd också.

Utsikt från köpcentret intill busstationen. Här började jag med att gå fel. 😝

Sen skulle jag hitta till boendet, The Gardens B & B. Det skulle inte vara långt från stationen, och plant, så jag traskade iväg. Tills jag såg i kartappen att det bara blev längre dit. Jag är inte bra på att gå åt rätt håll den här resan, undrar varför allt känns så bakvänt här. Det är nog inte bara för att de kör på fel sida vägen. 😝

När jag väl kom fram möttes jag av en väldigt glad och trevlig människa som kom med massor med tips och hjälpte mig upp med väskan till rummet. Bland annat tipsade hon om en hop-on-hop-off-buss som skulle gå runt till flera av höjdpunkterna i nationalparken här i Killarney. Den hade jag missat i min minimala research, men lät som ett perfekt sätt att få se mer av omgivningarna.

Rum på the Gardens. Inte så stort, men hyfsat smart planerat. Det finns till och med ett litet skrivbord i hörnet bakom garderoben.

Traskade strax ut på stan igen, som är en liten bit bort från boendet, och efter att ha gått fel igen kom jag in till centrum. Tittade runt efter någon mat, och var allmänt nyfiken. Hamnade till slut på Box Chicken då jag fortfarande drömde om kycklingen från Slim Chickens och de åtminstone skulle ha chicken tenders där också. Kycklingen var god, men såserna mest smaklösa och stripsen rätt typiska snabbmatsstrips så det var väl ingen superhöjdare. Innan jag gick hem kollade jag också var rundtursbussarna skulle gå ifrån. Medan jag var ute såg jag också horder av finklädda människor. Trodde först att det var en helt vanlig fredagskväll, men insåg sedan att Killarney races precis avslutats och de gav ut pris till de som var bäst klädda.

Kändes nästan som att jag rest 20 år bakåt i tiden när jag såg den här butiken.
Kyckling i låda.

Tog vägen genom en del av nationalparken på väg hem och blev helt förtrollad. Grindarna skulle dock låsas bara tjugo minuter senare så det blev ingen lång sväng därinne. Några foton hann jag dock med. Väl tillbaka var det bara att planera för morgondagen, då jag än så länge hade dagen öppen. Det skulle vara mulet och lite regn på morgonen, för att sedan spricka upp under eftermiddagen. Tyckte det lät som en bra dag för att hoppa on och hoppa off från en buss, så jag lade upp en plan innan jag gick och lade mig själv. Första bussen skulle starta 9:30 så jag kunde inte ta någon sovmorgon inte – och nu hade jag dessutom frukost inkluderat på boendet.

Hugh O’Flaherty, känd som ”the scarlet pimpernel of the Vatican”, var en irländsk katolisk präst som hjälpte till att rädda 6500 judar och allierade soldater under andra världskriget.
Panorama från den stadsnära delen av nationalparken. Bergen ser större ut på riktigt. 😝
Maffiga blommor fanns det också.
Samt en formell trädgård…
…och ett hus man kunde besöka.

Hej Galway!

Posted on by

2024-07-15

Dags då att lämna Nordirland, utan att egentligen ha sett mycket av det alls, och återvända till en plats jag varit på ett par gånger förut. Galway är en stad på Irlands västkust med cirka 86 tusen invånare vilket gör det till Republiken Irlands fjärde största.

Första gången jag var här var för drygt 20 år sen då jag var på språkkurs på Irland i några veckor. Då gjorde jag en dagsutflykt hit under deras kulturfestival och kommer fortfarande ihåg en sångstrof som jag hörde då men inte hittat igen sedan dess.

Andra gången var 2011, då jag och Mamma var här i några dagar på vår Irlandstripp. Man skulle väl tro att jag kände till stället hyfsat då, men då blev vi kvarglömda när vi skulle gå stadsvandring och gjorde utflykter de andra dagarna så egentligen vet jag inte mycket alls.

Som järnvägsnätet går på Irland måste man till Dublin för att byta tåg nästan oavsett vart man vill, så jag traskade iväg till Lanyon Place-stationen i Belfast i morse för att ta ersättningsbussen till Newry och sen tåg vidare till huvudstaden. Någon gång ska jag lära mig att det ÄR okej att ta taxi istället för att gå 2 kilometer med tung ryggsäck och tung resväska, men det var inte idag. Var näst sist på den första bussen som åkte iväg, så det var naturligtvis fullt. Dock kom vi fram en halvtimme före tåget skulle komma till Newry så jag hann sitta och äta min frukostmacka medan vi väntade.

Hade jag inte traskat hade jag dock inte fått se klocktornet i solljus…😇

Väl framme i Dublin var det inte så enkelt som att byta perrong för att byta tåg, utan jag behövde först byta tågstation. Snabbast skulle det gå med LUAS, vilket är Dublins spårvagnar. Som faktiskt går på spår, till skillnad från Belfast-Glidern. De skulle gå varje kvart från tågstationen Connolly som jag kom in till, men om man gick ett par hundra meter till hållplatsen utanför busstationen gick de var 3-4 minut istället. Första biljettautomaten jag provade funkade inte, och den andra var det förstås kö till, men jag hann få tag i en biljett innan nästa tåg kom i alla fall. Det hade dock många andra också, så det var ståplats som gällde.

Jag hade bara 50 minuter mellan tågen, vilket kändes stressigt, men när jag kommit fram till Heuston station (efter att ha fått kliva över en massa rester av mackor som en liten tjej i sittvagn slängt på spårvagnsgolvet och som mamman inte brydde sig om att göra något åt) fick jag ändå stå och vänta i 15-20 minuter innan vi ens fick veta vilken perrong tåget till Galway skulle komma in till. Jag hade kollat tidigare och sett att det bara fanns en plats ledig på tåget så jo, det blev knökfullt. När jag åkte tåget till och från Belfast var jag imponerad av att det fanns två stora bagage-rack vid bägge ingångarna så det var lätt att ställa ifrån sig väskan, men på det här tåget såg jag inget alls. Vet inte om de tyckte att alla väskor skulle upp på hyllorna ovanför sätena, men det skulle inte funka med min överdimensionerade väska.

Här i republiken ska allt stå på Irländska också. Har insett att allt inte alltid står på engelska som komplement, så ibland får man gissa.

Jag hade i all hast klivit på min vagn i fel ände, så jag behövde dessutom ta mig igenom hela, mot strömmen, innan jag kom fram till min plats. Där det naturligtvis redan satt folk som förstås tagit chansen att ingen skulle dyka upp. Det visades inte heller några reservationer så det är inte som att de hade kunnat veta. När jag visade upp min reservation fick jag dock min plats och innan dess hade vi redan börjat tuffa mot Galway.

Tyckte egentligen att tåget gick väldigt långsamt, hade de haft snabbtåg här borde man kunnat komma fram bra mycket snabbare, men de kanske inte har så bråttom – landet är ju ändå relativt litet. Jag somnade till lite på tåget och sedan var vi framme strax före 16, några minuter försenat.

Hotellet jag bokat här i Galway heter The Lane och ligger smidigt nog alldeles intill tåg och busstationen, och det var lätt att hitta dit även om ingången var inne i en gränd. Enormt trevlig receptionist även här som visade hur det funkade med nyckel och blipp och kod etc. Kom upp på rummet som var urtjusigt, men det verkar i alla fall delvis vara snyggt utseende mer än genomgående kvalitet. Har dock en cool (förhoppningsvis) kyl! Men inget skrivbord, så nu får man blogga i skräddarställning.

Snyggt rum! Men så är det ”Boutique” också – med pris därefter.
Coolaste kylen jag någonsin sett på ett hotellrum – och annars också. Och jo, den kyler bra också. 😁

Passade på att passa in kulturfestivalen även till detta besök, så när jag sedan tog mig ut på stan var det fullt med folk i rörelse och massor med gatuartister i farten. Stannade till och kollade på en jonglör på en hög enhjuling, vilket verkar vara det mest gångbara de senaste åren – i alla fall har jag sett MÅNGA. Det jag lägger mest märke till nu är vilka skämt de kör (han kunde också hjälpa till att fixa nya ungar om det hände något med de som var i publiken 😝) och hur de tar sig upp och ner från enhjulingen. Den här snubben behövde hjälp av 4 starka karlar för att ta sig upp, men så var hans cykel lite högre också tror jag. Ner klarade han dock med en lyktstolpe.

Eldig jonglering.
Såg massor med fina väggmålningar här också. Den här föreställer ett motiv från hamnen i Galway med den karaktäristiska ”hooker”-båten.

Gick vidare ner mot spanska bågen, hade kameran i handen men inga motiv hoppade upp och bet mig i näsan. Hade ju inte ätit så mycket idag heller, så när jag gick förbi en thai-restaurang som såg lockande ut tänkte jag att det var lika bra att passa på medan det fanns platser lediga. Satt för ovanlighetens skull ute, och mitt i solgasset – ja, det finns sånt även på Irland, märkte jag, även om klockan var efter 18. Valde en medium-stark kycklingwok med het basilika, chili och vitlök och en Orchard Thieves cider som var både lätt och krispig i smaken. Funkade bra ihop! Maten var riktigt god, men servicepersonalen började få lite svårt att hinna med sådär runt 20-tiden. Många fick vänta ett tag på att beställa, och själv fick jag vänta 10-15 minuter på att betala när jag var klar. Men det kan ju ha varit ovanligt mycket folk idag, då festivalen precis börjat.

Läskande gott.
Lizzan i solen – läskigt!
God mat – inte läskigt!

Tänkte sedan jag skulle passa på att fota när jag för en gångs skull var ute relativt sent, men var trött och lite lullig av cidern så jag traskade tillbaka till hotellet istället. Mötte receptionisten precis när jag kom dit, och han sa att han hade stängt ytterdörren så nu fick jag prova om jag tog mig in med min blipp. Japp, funkade!

Mot ett nytt land

Posted on by

2024-07-10

Då var det dags att åka mot ett annat Irland, nämligen Nordirland. Som är en del av United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland och inte längre del av EU. Valuta – brittiska pund, inte Euro. Inte lätt att hålla reda på allt detta, har jag insett när jag pratat med kollegor, bekanta och vänner. Andra vänner kallar allt England oavsett hur mycket jag protesterar.

Klev upp, duschade med elduschen i badkaret (det var länge sen jag använde en elektrisk dusch nu men första gången var också på Irland), checkade ut och traskade mot tågstationen. Var där i god tid men det var tåget också. Kikade runt bland alla matställena men hittade inga baconmackor så det blev en med kyckling istället. Klev på tåget och hittade snabbt min reserverade plats i ett hav av gröna lampor – tycker det är väldigt civiliserat att man lätt kan se vilka platser som är reserverade och vilka sträckor.

Ledig plats bredvid mig! 🥳 Eller i alla fall obokad – det fylldes på mycket folk längs vägen så många av de gröna blev också upptagna. Den bredvid mig förblev dock tom.

Även här passar de på att göra banarbeten nu på sommaren, så från att vi precis passerat gränsen till Nordirland fick vi hoppa av tåget och byta till bussar. Jag satt långt fram på tåget och utgången var i andra änden av perrongen så när jag väl hade tagit mig upp med en hiss och ned med nästa var jag sist i kön till bussarna. Nu visade det sig vara ganska trevligt, för den bussen blev inte full utan vi hade gott om plats.

Vi kom fram till ett lätt regnigt Belfast strax före 14, och under resan hade jag blivit varse att Telia blivit lite mindre sniket åtminstone – nu kunde man få TVÅ gigabyte för 249 eller FEM för 399 – och kunna använda dem i hela TVÅ veckor. Yikes. Funderade en stund på om jag skulle leta mig en taxi eller släpa med mig väskan till fots de 1,6 kilometrarna jag hade till hotellet. Vädret var ju ändå rätt skönt (som sagt regnade det bara LITE) så jag valde att gå. Är alltid trevligt att få ett första intryck av en ny stad i lugn och ro.

Gick längs floden Lagan mot Cathedral Quarter där jag hade bokat rum på Quarter by the Warren i stort sett mittemot katedralen. Första intrycket var lite skruffigt men ändå trevligt. Såg inte till så mycket folk förrän jag närmade mig hotellet och såg några väldigt trevliga gångstråk med massor med väggmålningar. Väl framme hade jag problem med att komma in, då det inte fanns några tydliga instruktioner för incheckning. Provade porttelefonen men hamnade på en telefonsvarare. En halv minut senare kom dock en trevlig receptionist och släppte in mig. Mitt rum var inte redo ännu, men hon kollade med städet som sa att det skulle vara klart om en kvart och att jag gärna fick sätta mig och vänta.

Här kan man cykla på floden, om man vill.

Under tiden kom hennes avbytare och förklarade för mig hur det fungerade här – med nyckeln fick man en blipp för att öppna ytterdörren, frukostrum fanns på varje plan och på andra våningen fanns ett tvättrum man kunde använda mot en avgift. Strax därefter fick jag min nyckel och kunde åka upp till mitt rum – och här fanns det definitivt plats för benen under skrivbordet!

Enkelt men bekvämt rum!
Det finns dock någon som spionerar på mig utanför fönstret…😬

Tog mig lite tid till att torka på rummet innan jag gav mig ut på jakt efter mat. Min sökning på ”Nando’s” ledde mig till ett köpcentrum i närheten, och längs vägen dit passade jag på att gå genom ett par av gångstråken som sett så trevliga ut tidigare. Själva köpcentret såg också trevligt ut, och väldigt långt från stilen på det i Dublin. Fick direkt plats på favvokedjan där det var relativt lugnt, och kom på att jag ju hade en gratischeck att använda. Hela min vanliga order med kyckling, pommes, broccoli, dricka och kryddmajonäs gick därför loss på…67 kronor. 😁 Bara att börja samla ihop till nästa nudå.

På andra sidan av paraplyerna står det att det finns 7 olika sorters regn i Belfast – Måndag, tisdag, onsdag…😂☔️

Kikade runt lite mer i köpcentret innan jag gick tillbaka till hotellet och såg att det fanns en hiss upp till en utsiktsplattform högst upp. Den stängde dock klockan 18 så jag hann inte med det då, men det kanske blir framöver. Satt sedan ett tag på rummet och funderade på vad jag skulle ha för mig resten av tiden i Belfast. Kände att jag hade planerat ovanligt dåligt i år för jag visste typ ingenting, men kollade i en broschyr de hade i receptionen och hittade en spännande tur till Giant’s Causeway med Game of Thrones-tema och lite mindre bussar med max 33 passagerare. Bokade in mig på en sådan till söndagen och en sväng på Belfast Zoo på torsdagen.

Trappor och hiss upp till utsiktsplattformen.
Det fullständigt kryllar av snygga väggmålningar här.
Katedralen snett emot hotellet.
Katedralen snett från sidan. Stålspiran är ett nytillskott och ska vara upplyst när det är mörkt.

2024-07-11

Dags att åka på Zoo! Förutsatt att jag lyckades förstå mig på busstrafiken här. Det behövdes två appar, en för att köpa biljetter och en annan för att kolla tillgängliga resrutter och jag fick ändå inte registrera mig i den för att köpa biljetter då de inte gillade mitt telefonnummer. Efter en massa läsande hit och dit hittade jag något om att jag bara kunde blippa mitt kreditkort och få betala max 4 pund per dag oavsett hur många resor jag gjorde. Perfekt, gillar sånt, men skriv gärna det från början.

Gick mot hållplatsen som skulle vara bara ett par hundra meter bort, och kollade med första chauffören som stannade om hans buss gick till zoot. Nej, och dessutom nämnde han så snällt att jag var på fel hållplats för att åka dit, jag behövde gå en bit till. Kartan i appen var lite otydlig på det viset, men när jag hittade rätt hållplats så höll jag med om att det såg vettigare ut. Rätt buss kom rätt kvickt, så jag hoppade på och klev upp på övervåningen då det var en halvtimmes resa. Såg väl inget överdrivet spännande men insåg att jag lämnat powerbanken och laddsladden till mobilen på rummet så jag var tvungen att klara mig på en laddning hela dagen. Är ju bra att kunna kolla tidtabell och karta när man är på okänd ort, även om jag nog trodde jag skulle klara mig ändå.

Hade läst på zooets webbsida att det skulle vara 500 meters promenad till entrén från busshållplatsen, men de lät bli att nämna att de 500 meterna var rakt uppför en backe. Fick snabbt ta av mig jackan och tog god tid på mig upp men var ändå relativt trött redan innan jag kommit in. Hade inte hunnit med någon frukost då jag hade fullt upp med att klura ut hur jag skulle kunna bära kameran på något bekvämt sätt. Styrde därför kosan mot första kaféet innanför grindarna där jag hittade mig en ”vegan roll” och en flaska dryck. En vegan roll är en vegansk variant av en sausage roll, som jag brukar ha lite svårt för då korvmassan kan ha lite skum konsistens. Tänkte att om det var grönsaksbaserat borde det inte vara något jag tyckte illa om, men de hade lyckats så bra med att efterlikna en sausage roll att även den veganska var skum. 😝 Nåja, jag var hungrig så den gick ner ändå.

Började sedan i sakta mak gå uppför backen genom zooet. Måste djurparker alltid ligga i sluttningar? Det verkar så på de senaste jag besökt i alla fall. Såg lite roliga djur, men blev egentligen inte så imponerad. Tyckte det såg lite ovårdat ut, och det var svårt att få bra bilder då de flesta djur var bakom galler eller glas.

Monkey! Var de inte bakom glas eller galler var de långt borta.
Patrullerande struts.
Giraffer har långa tungor. 😝
Den här zebran fick mig att tänka på…
…den här bilden som jag såg för något år sen. (Snodd från internet)
Påfågel…
…och då kanske det här är avfågeln?
Vilka kollar på vilka? 🤪
Inte bara lemurerna som blev matade här. 😝
Berberlejon – tyvärr utdöda i det vilda.
Kapybara, världens största gnagare.
Pengwings! (Ja, jag kommer alltid kalla dem det nu, tack Benedict Cumberbatch!)
Å på tal om Benny var det precis honom jag tänkte på när jag såg den här lille snubben också. Vet ni inte vad jag snackar om går det säkert hitta om ni söker på ”Benedict Cumberbatch otter”. 😁

Efter årets omväxlande väder har jag flera gånger hävdat att jag trivs bäst när det är 15 grader varmt, mulet och blåser en del. Precis det vädret hade jag nu hela dagen – men ändå var jag inte nöjd. Det var ju så fruktansvärt tråkigt – och nu kunde jag ju inte ens klaga! 😝 Däremot var det 100% bekvämt, jag kunde ha jacka och långbyxor och solen varken bländade mig eller brände mig i skinnet.

De här sjölejonen var inte kompisar – den i vattnet försökte flera gånger klättra upp i grottan men de två som var där inne bara skrek och visade tänderna mot den. 😔
Hur många favoritfåglar får man ha? Ugglor, pengviner, och så kookaburror som den här…
…och sen dyker man på goth-papegojor som den här som man inte ens visste var en favorit. 🤷‍♀️ De har röda stjärtfjädrar som var utomordentligt tjusiga när de fällde ut dem, men det lyckades jag inte fota.

Kameran bar jag i ena handen med hjälp av nya greppremmen, och det fungerade faktiskt riktigt bra. Man var väldigt snabbt redo att fota om det hände något, men naturligtvis fick jag lite kramp i handen som jag inte är van att använda på det viset. Kände också att det var lite bökigt att alltid bara ha en hand ledig och behöva ställa ner kameran om jag behövde båda händerna till nåt. Får testa att kombinera handremmen med axelremmen någon dag.

Get.
Flamingoer.

Var rätt trött och nöjd när jag kommit ned till entrén igen. Tittade lite snabbt i Zoovenirbutiken (vilket alla djurparksbutiker borde heta!) och fastnade till slut för en liten pryl – mest för att jag skulle kunna skriva att jag köpt en Pin-gvin i en Zoovenirbutik. 🤪 (Så mycket som jag gör för en ”bra” ordvits så borde jag väl snart bli hedersbritt, visst?)

Zoovenirbutik…
…å pin-gvin. 🐧😁

Vägen till busshållplatsen var definitivt trevligare på nedvägen, och jag behövde inte vänta länge på en buss. Hann inte ens kolla var den gick innan jag satt på den faktiskt. Hoppade av i närheten av samma köpcentrum som jag ätit på dagen innan men hade Wagamama i sikte nu. Längs vägen dit såg jag dock Hotel Chocolat, så det blev en liten avstickare dit för att få med mig favoritchokladen.

Hade lite svårt att hitta det jag ville ha på menyn, men till slut blev det nudlar med kyckling. Det var inte så kryddstarkt men det fanns chiliolja att fixa det med. Kände att det behövdes då jag börjat känna mig mer och mer förkyld och inte längre kunde låtsas att det inte var nånting alls. Var helslut när jag kom tillbaka till hotellet och insåg att jag inte borde göra några planer för fredagen. Hade dessutom sett tillräckligt med skyltar om att busslinjer och restauranger skulle ha andra tider den 12 juli att jag behövde kolla vad som var på gång.

Lätt restrött

Posted on by

2024-07-08

Dags då att äntligen få köpa den där väskan jag saknat hela helgen. Började dagen med att äta frukost UTAN äggröra och packa ner så mycket jag kunde i resväskan. Lämnade sedan in den i bagageförvaringen och åkte söderut med pendeltåget. Hade ju hunnit fundera en del under tiden så jag hade en färdig inköpslista jag rabblade upp för expediten. Valde till slut en blå väska trots att de inte hade midjebältet i samma färg, men jag ville hellre ha ”rätt” färg på väskan än att det skulle matcha perfekt. När jag väl kopplade ihop dem så insåg jag att bältet inte syns så värst mycket ändå, så det funkar nog som det är.

God frukost utan äggröra.
Nya ögonstenen. 🤩

Köpte också till lite tillbehör, som en tech pouch för alla laddare och sladdar och andra småprylar man behöver ha med sig. Skaffade även en ”clutch”, vilket är en rem som ger lite extra stabilitet när man håller i kameran och gör den bekvämare att bära i handen. Insåg i helgen att det kan vara min vana att bära kameraväskan eller en axelväska studsande på höger höft som kan spela in för min ischias-värk så jag ville ha andra alternativ för att bära kameran när det går. (Dvs när det inte regnar. På Irland. Jaja, nån dag kanske det funkar – ett tag.)

Passade på att äta en grymt god burgare med god friterad blomkål som tillbehör på Barrels, Burgers and Beer innan jag for tillbaka till hotellet för att hämta väskan och åka till nästa hotell. Hade hittat en hiss vid andra trappuppgången till Friends Arena – som nu bytt namn till Strawberry Arena – så jag slapp både släpa den uppför trappor eller uppförsbacke. Resten av vägen var det ju platt och lätt att släpa väska och speciellt inne i Mall of Scandinavia var det slätt och fint golv också.

Så här ska en burgare vara!
Dagens citat! Är väl överhuvudtaget elakt att slänga runt bävrar, men i trähus är det väl värre…😂

Det hade varit lagom väder hela dagen, men medan jag väntade på tåget till Arlanda började det hällregna – på tvären genom perrongen, så mycket blåste det. Gömde mig bakom ett vindskydd för att inte bli helt dränkt. 😝

Att kliva av på Arlanda gick väldigt smidigt, vilket var tur då det kostade 135 spänn extra i stationsavgift. Yikes. Men det var det där med mer pengar än energi då. Därifrån var det ett par minuters promenad till hotellet där jag fick åka upp till rummet på tionde våningen. Hade inte utsikt över flygledningstornet men såg det i alla fall på vägen dit.

Måste fota flygledningstornet. 😁
Arlanda-rum…
…och utsikt.

Efter en stund på rummet gick jag tillbaka till SkyCity för att köpa middag – men det var ingen höjdare det heller. Bara priset som var högt. 😝

2024-07-09

Planet skulle gå 7:30 och de rekommenderade att vara på flygplatsen 3 timmar innan för att ha gott om tid. Ställde klockan på 4 efter att ha dråsat i säng sådär 5 timmar tidigare efter att ha försökt organisera alla prylar i de nya väskorna. Blev inte någon hotellfrukost då inte, utan knatade över gatan och in på SkyCity. Vägde in resväskan på 18,4 kg och hamnade i en låååång kö till bag drop. Hörde några bakom mig som hade boarding om 50 minuter, men så bråttom hade inte jag som tur var.

Tyckte det var skönt med nya sortens säkerhetskontroll där i alla fall, men jag undrar hur de kan skylta med att det är 0-5 minuters väntetid när det förmodligen tog minst 10 minuter att gå igenom alla kringelikrokarna där kön kunde stå. Fast det är klart, då stod man väl inte och *väntade*. Lade jackan och väskan i ett tråg och kom själv lätt igenom kontrollen. Sen stod jag och tittade efter väskan och såg att den, förstås, blivit taggad för extra kontroll. Fotografer är visst läskiga. 😝

Dock gick det ganska fort med extra kontrollen också, säkerhetspersonalen kollade bara noga på vad jag gissar var röntgenbilden av väskan och behövde inte ens titta i den på riktigt. Hon hittade visst inget läskigt heller (som ett ninja-kort 🙄) så jag kunde bara ta väskan och fortsätta när hon tittat klart.

Hade lite över en timme kvar tills det var planerat boarding för planet så jag hade gott om tid. Gick förbi ett ställe som sålde bagels med bacon, ägg, avokado och hot sauce och det lät som en underbar frukost. Köpte med mig en sån och traskade vidare till gaten, som var i D-området redan från början den här gången. Väl där kunde jag hugga in, och – blev fruktansvärt besviken. Igen. Smaklös och tråkig – och jag hade inte ens kommit till Irland än. 😝

Boooooooooooring. 🙄

Hade lite mer tur med planet, då det trots att det var fullbokat blev en ledig plats bredvid mig. Det var dock någon annan människa som sprayat på sig en massa parfym som satt någonstans i närheten så jag kände den doften hela resan. Förstår inte hur ”folk” tänker ibland. Skulle också ha önskat mig en parfymfri passage genom flygplatsen för att minska huvudvärksrisken, men det är väl viktigare att kränga varor.

Vi kom iväg lite sent, men resan gick fort för min del då jag sov bort bra mycket av den. Tydligen hade vi mycket motvind över Nordsjön så vi kunde inte köra ikapp någon tid heller, och när vi nådde Irland fick vi besked om att lägga oss i väntläge då det var lite klurigt att landa pga vädret. Å vädret – det var rejält med regn och kastvindar. Piloten Niklas skötte sig dock ypperligt och det blev inte ens särskilt mycket turbulens på vägen in.

Där nere är Norge!
Moln! Tänk vad många datatjänster som finns i de där! 🤪

Efter att fått väntat lääänge på att resväskan skulle dyka upp på bandet letade jag mig en buss mot centrala Dublin. Hade bokat hotell vid busstationen och skulle åka med en viss buss till en viss hållplats för att komma så nära som möjligt. När jag kom ut (i regnet) tyckte dock tjejen därute att jag kunde ta en annan buss som redan var där och hoppa av på en annan hållplats som bara var på andra sidan floden. Jaja, okej då. Det skulle bli lite längre, men det var ju inte som att det var dåligt väder eller att jag hade ont om energi. 😝

Resan gick bra och det gick fint att gå till hotellet också. Väl framme, vid typ 12, fick jag veta att mitt rum redan var redo och fick hjälp att både hitta rummet och frakta dit väskan. Bor på Beresford hotel som är av den gamla stilen, med labyrinter till korridorer och antik stil på möblerna. Visserligen fint, men inte superbekvämt.

Länge sen jag bodde på ett sånt här ställe nu. Det är ändå charmigt tycker jag, trots att jag inte kan sitta bekvämt vid skrivbordet.
En massa tavlor har de på väggarna också. Entrédelen av hotellet är lite modernare stuk medan ”min” del av husen är mer färgglad.

Efter att ha torkat en stund gav jag mig ut på stan. Behövde mat, ett lokalt sim-kort och lite andra prylar. Letade mig över floden igen och mot shoppinggatan Grafton Street. Gick förbi ett gäng telefonoperatörer innan jag kom fram till Stephen’s Green shoppingcentrum. Hade återigen blivit blöt då jag inte bemödat mig om att packa upp paraplyet ur resväskan så det lät bra att få torka lite igen. Väldigt tjusigt köpcentrum! Hittade också ett gäng matställen på andra våningen varav en asiatisk. Gårdagens wok lämnade ju en den smaklökar väldigt ledsna, så jag tänkte jag kunde göra ett till försök. Tog en rätt med chili och basilika som i alla fall lät som den skulle vara lite kryddstark. Första tuggorna var väl inte så fantastiska, men efter ett tag infann sig en ganska behaglig hetta ändå. Inte så starkt som jag hade velat ha det, men i alla fall inte smaklöst och tråkigt.

Maffig fontän.
Och maffigt köpcentrum.
En sån där amfibiebåt/bil kändes som ett passande fordon idag med allt regn! De tillhör Viking Splash tours om inget ändrat sig sen sist jag var här.

Gick runt lite till på centret innan jag gav mig av uppför Grafton street igen och gick in på en av telefonoperatörernas butiker. Hade kollat lite på nätet innan och fastnat för Eir, som för 20 Euro erbjuder obegränsad surf inom Republiken Irland och 17 GB roaming inom EU och UK mfl. I en månad. Inser att jag säger/skriver det här varenda gång, men Telia VILL HA 199 SPÄNN FÖR EN GIGABYTE I EN VECKA I UK. Här i Republiken Irland kan jag få använda min vanliga surf, men då jag inte har/behöver så mycket i vanliga fall hemma har jag inte så mycket att använda heller. Billigare då att ta ett lokalt sim, speciellt om man får så mycket för dryga tvåhundringen. Eller så kanske man borde fundera på att byta telefonoperatör hemma. 🤷‍♀️

Batman håller visst hus i Dublin. Höll först på att skriva ”superhjältar”, men liemannen kanske inte räknas som hjälte…🤪
Del av O’Connell-monumentet.

Köpte mig lite snacks och en middagsmacka på väg tillbaka till hotellet och lyckades till slut hitta tillbaka till rummet genom labyrinten också. Är enormt trött efter att ha varit vaken i nu 18 timmar efter 4,5 timme sömn och bara lite slumrande efter det. (Och nästan en mils promenad) Som tur är så behöver jag inte kliva upp jättetidigt imorgon då tåget mot Belfast går vid 11. Har inte heller någon frukost betald här på hotellet så förmodligen checkar jag bara ut och går mot tågstationen om jag inte vaknar onödigt tidigt. Ska sedan checka in på femte hotellet på sju dagar, men sen får det räcka! I alla fall för 5 nätter. 😝

Lynxigt värre

Posted on by

2024-07-06

Dags för nya äventyr! Egentligen var planen att åka ned till Stockholm den 8 juli och vidare mot Irland den 9, men på grund av väldigt tråkiga omständigheter (vila i frid, Kaisu 💔😢) blev det nedresa redan den 4.

De första två nätterna spenderades på Scandic i Södertälje där speciellt frukostbuffén var en trevlig överraskning. På grund av banarbete blev resan mellan Stockholm och Södertälje betydligt jobbigare och längre än vanligt – att få in ett helt pendeltåg på några bussar är inte gjort i en handvändning (och fullt blir det också). Därför lämnade jag först in resväskan på centralstationen så jag skulle hinna ränna runt lite på stan medan det var vardag – är ute efter en ny kamerarygga och det finns ett helt gäng fotobutiker i stan där man till och med kan prova dem innan man köper. Tyvärr har de inte öppet på helgerna och på fredagen var det ingen tid över till sådana frivoliteter.

Redo för avgång alldeles för tidigt en torsdagsmorgon – 6:00.

Ett stort skåp på centralen (till min stooooora resväska) kostade 69 kronor per påbörjad timme, och naturligtvis kom jag tillbaka 1 minut in på fjärde timmen. Inte hade jag köpt en ny ryggsäck heller, för med resväskan, gamla kameraväskan och en extra kasse kändes det för bökigt att bära med mig ännu mer på tåg till buss till tåg till buss till hotellet. Var väldigt glad för det när jag stod inklämd som en sardin och försökte hålla tag i mina tre existerande väskor på ersättningsbussen. 😝

Scandic Södertälje, där jag och två av mina morbröder bodde för Kaisus begravning.
Snygg vägg på hotellrummet.
Till frukostbuffén fanns det förutom extra lyxigt bacon och riktigt god äggröra även supergod hummus och groddar och krasse – och färska croissanter som bonus.

Jag hade tänkt stanna kvar i Södertälje men på ett annat hotell till på måndagen, men då tågen var så jobbiga valde jag att flytta till Solna på lördagen. Försökte hitta något annat sätt in till Stockholm än med pendeltågen, och såg att det skulle gå att ta Mälartåg från Södertälje Syd och att det skulle ta 20 minuter. Jämfört med pendeltåget som tog 1,5 timme tyckte jag att det lät väl värt de extra 70 kronorna som det skulle kosta. Bussar till stationen gick också tillräckligt ofta att det inte skulle bli komplicerat.

Buss till tåg och sen till pendeltåget som i alla fall gick som det skulle åt andra hållet. Hoppade av i Solna och började tycka att resväskan var enormt tung, men det skulle i alla fall inte vara så långt till hotellet. Skulle ”bara” genom Mall of Scandinavia och gå längs Friends Arena. Kartappen menade att det skulle ta 14 minuter! Och den hade ganska rätt. Dessutom skulle jag ha gått nerför en ramp medan jag kunde, nu fick jag istället baxa väskan nerför ett gäng trappor – som jag nu sitter och tittar ut mot.

Ny dag, nytt rum.
O-roliga trappor – ens nerför – med en minst 25 kilo tung resväska och vek kropp. 😝

Hade turen att rummet redan var klart när jag kom fram vid 13, så jag släpade in väskan i hissen och åkte upp på en gång. Var egentligen redan trött, men plockade ur lite grejor ur midjeväskan och stack sedan i väg igen med den och kameran mot Skansen. Jag kände mig foto-sugen och där borde det ju finnas massor att rikta linsen mot tänkte jag. Vädret var dessutom bra för djurfoto, en hel del moln som jämnade ut ljuset.

Klockan hade hunnit bli tjugo över två innan jag kommit fram, och Skansen skulle stänga 18. Insåg att jag inte skulle hinna med så mycket idag, men har samtidigt inga bra idéer inför morgondagen så jag köpte mig ett årskort då det ändå var billigare än två inträdesbiljetter. Köpte mig en tunnbrödsrulle från en kiosk utanför för att samla lite mer energi, och var duktigt bevakad medan jag åt.

Både måsen och kråkan satt och spanade under hela måltiden. Andra kråkor och ett gäng gråsparvar skuttade också omkring i närheten.

Gick sedan in och tog rulltrappan upp en bit i parken och gick mot djurområdena. Eftersom det var fokus på nordiska djur var de kanske inte så exotiska, men jag fick ändå se två som jag inte tror jag sett på riktigt förut, ens på zoo – järv och lodjur. Speciellt lodjuret tyckte jag var spännande, och häftigt med de stora snöskorna till tassar den hade jämfört med de långa smala benen och den slanka kroppen.

Tjusig fontän precis innanför huvudingången.
Bä bä vita lamm…
Mu mu, sade ku…a.
Geten sa inte så mycket alls…
…men jag tror de är släkt med drakar, som den här vilar på sin ”skatt”.
Det där ser tungt ut!
Vissa djur kom på frivilligt besök också – som den här, och en hel flock med kråkor som kalasade på rester inne hos björnen (som jag inte lyckades fota).
Ännu en ko.
Och en ko-nung.
Ho-ho!
Oh-oh!
En djärv en…ja skatan till höger, alltså. 🤪 Den blev jagad en hel del av järven.
Visenter (också kallade europeisk bison).
Lodjur (Lynx lynx). Kolla in tassarna!
En katt är en katt är en katt.
Oooooh, biiiiiig streeeeetch!
Pegs! Lo, pegs! Linderödssvin närmare bestämt, en lantras som har sitt ursprung i det gamla svenska skogssvinet.
Svinen hade gott om såna här kompisar också.
Där nere – mest hitanför mitten – var jag och traskade runt idag.

Sådär strax före 17 började det småskvätta lite regn, men jag hade ju min stormsäkra kameraväska så den var det ingen fara med. Själv krymper jag inte av vatten vad jag vet, så det gjorde inte mig så mycket heller. Ville dock inte gärna ha kameran framme i regnet så jag började röra mig mot utgången. Tog spårvagnen tillbaka till centralen och gick yttervägen dit då lite lätt regn var att föredra över den fuktiga värmen jag möttes av när jag provade gå ner under jorden vid Sergels Torg. Pendeltåg igen, och en till tripp genom Mall of Scandinavia. Denna gången tog jag en annan väg, och stannade till för att köpa en macka från Panini Internazionale som jag aldrig testat förut. Valde en med halloumi och avokado som även skulle ha lite chilihetta. Högg in direkt när jag kom upp på rummet och MUMS vad gott! 😁 Såna kan det nog bli fler av.

Planerna för imorgon ser just nu ut som ett besök till på Skansen, då kanske på andra sidan, och sen får vi se om det bli något mer. Har ju dragits med ischias efter att förmodligen ha överbelastat musklerna sist jag var i Stockholm i maj så det kanske inte är någon hit att börja göra alldeles för mycket direkt.

Don, don, don…LONDON!

Posted on by

Vintrar för mig nuförtiden är inte särskilt roliga. Visst, det kan vara fint med snö men mörkret och alla starka lampor på bilar och lyktstolpar mot det mörka gör mig bara trött, så trött. Lägg till det blixtljusen på alla plog- och sandbilar så blir det än värre. Och oljud vill jag inte ens snacka om.

Så därför känns det liiiiite konstigt att jag haft en sådan längtan till London. Det är ju varken en tyst eller diskret stad ljusmässigt. I mitten av januari fick jag dock ett mail från Mischief Comedy att de skulle sätta upp en show som de kallar Mind Mangler, som ska vara en show med en tankeläsarmagiker. På sant Mischief-vis blir det dock inte riktigt som det borde… Jag har sett ett par av deras tidigare produktioner och skrattat mig till magkramp bägge gångerna (The Play That Goes Wrong och The Comedy about a Bank Robbery). Just tankeläsarmagi är också en av mina favoritgenrer så det här kände jag att jag bara måste se. Datumen var också så passande att det gick bra att ta en påskresa, som i år dessutom sammanfaller med min nördigaste födelsedag nånsin. 42. Ni som vet, ni vet, ni andra kan läsa Liftarens Guide till Galaxen och inse att jag snart kommer att vara svaret på ALLT. 😝 I ålder, i alla fall.

Idag var det då dags för avresa. De senaste dagarna har min energinivå varit väldigt mycket högre, och tur är väl det. Annars hade jag nog inte ens orkat packa. Vaknade tidigt och stökade undan det sista inför badrumsrenoveringen som de ska börja med nästa vecka och packade klart väskan. Fem minuter innan taxin skulle komma började det dåna så in i helvete i huset när de började med badrummet i en annan lägenhet så jag var glad att jag kunde fly. Chauffören varnade om att det stod en långtradare på snedden i en rondell vi behövde passera så det kanske kunde bli lite knivigt, men när vi väl kom över till Frösön hade det löst sig.

Kan förresten säga redan nu att stora kameran inte är med, så det blir bara iFånefoton från den här resan. Tycker kameran är mest jobbig att släpa på här i stan och jag ville inte känna mig tvungen att tänka på bara fotografering den här gången. Men nåt kanske blir snyggt i alla fall.

Väskan var lätt och smidig när jag checkade in den (11,9 kg), så det finns både utrymme och vikt till en del shopping. Säkerhetskontrollen gick utan problem även om jag blev slumpmässigt utvald att få jackan undersökt och sen var det bara att vänta på att flyget skulle lyfta. Vilket vi gjorde några minuter för sent. Dock var det ovanligt lugnt på planet så jag hade hela raden för mig själv på min sida. Lite skumpig start men det lugnade ner sig fort.

Snö och grått på Frösön.

Väl på Arlanda har det ju blivit så smidigt att man inte måste ut från inrikes och in på utrikes längre då det nu går från samma terminal, så jag funderade mest på om jag skulle ta passkontrollen direkt eller äta lunch först. Det har ju dykt upp en hel del nya mat- och shoppingställen sen jag var där sist. Kollade utbudet och såg att det skulle finnas “riktigt bra” burgare där på Jureskogs, så det ville jag testa.

Gillade upplägget på restaurangen, dels fanns det väntbänkar vid kassan där man kunde sitta medan maten tillagades och dels fanns det massor med bord för ensamresenärer (eller par som vill sitta bredvid varandra). Dessutom kunde man få lättfriterade grönsaker (blomkål och broccoli) som tillbehör istället för strips. Valde en Draken-deal med grönsaker då en sån burgare skulle ha en massa gott såsom rostad lök och JALAPENOS. När jag hade tuggat på den en stund tyckte jag dock att det var något som fattades – jag hittade ost och silverlök och kanske att dressingen var där också, men ingen hetta, ingen crunch. Tror nåt måste ha blivit fel. 😔 Grönsakerna och ost- och jalapeno-dippen var dock goda. Kanske testar igen nån annan gång för att se om de kan lyckas bygga rätt också, men ärligt talat var inte burgaren riktigt min stil ändå.

Jureskogburgare med tillbehör. Grönsaker ÄR gott, men det var ganska snålt med dem.

Tog mig sedan igenom passkontrollen efter en minimal kö, och kom in till F-gateområdet. Efter i somras kändes det lugnare att inte stressa in dit ifall de skulle byta gate nu också, men den här gången velade de ingenting. F65 från första början till boarding. Då det inte går jättemånga plan från F-gaterna är det oftast lätt att hitta något lugnt hörn där och fördriva tiden medan man väntar. Så även idag. Vi hade landat före 11 och nästa plan skulle lyfta 15:20 så det fanns ju en hel del tid att fördriva också.

Läste nåt nångång om att man skulle låta bli att ta selfies rakt framifrån och istället ha ljus från sidan och underexponera och så vidare och så vidare. Tycker man kan göra som man vill jag, men här skulle man i alla fall kunna tro att jag ser ett flygplan och drömmer mig bort. 😝

För ovanlighetens skull kom vi sedan kvickt igång med boarding och jag satt på min plats redan vid 15:00. Såg också att de kommit med lite nymodigheter i SAS-appen, den visade hur många procent som var färdigboardat redan. En annan rolig och användbar grej de lagt till i appen är att man kan se var just det flygplanet man ska åka med är schemalagt. Man ser också om det har startat och landat, vilket kan vara rätt skönt att veta om man som jag inte riktigt litar på att SAS gör som de lovat längre. Som extra rolighet kan man även se hur många gånger man åkt med exakt samma flygplan tidigare och när. 😁

95% hade boardat redan 15:01.
Från Östersund till Arlanda var fjärde gången jag flög med Igulfast Viking. Hen skötte sig bra nu också.

Även på den här flygningen var det några extra platser lediga, och även nu var det två sådana bredvid mig. Den långe mannen på raden framför som fick två reskamrater bytte dock till min rad men ett tomt mittensäte är bra nog tycker jag! När alla kommit ombord ropar dock kaptenen ut att det var så mycket trafik och udda vindar på Heathrow att vi fått en slot-tid som innebar att vi inte skulle kunna lyfta förrän om en timme. Att sitta i ett stillastående, jättevarmt flygplan där människorna på raden bakom dessutom dränkt sig själva i parfym kändes ju inte sådär jätteroligt tyckte jag, men det var väl bara att gilla läget. Några minuter senare kom han dock med glädjande besked att vi kunde börja backa ut redan om 10 minuter.

Passade på att kolla att min resväska tagit sig med på flyget även till London innan jag ställde in flight mode på telefonen och sedan var vi rätt fort i luften. Det var dock mycket moln och de var rätt platta ovanifrån så utsikten var inte så spännande. Lyssnade på ljudbok och podcast (Lateral med Tom Scott är en storfavorit) och åt några fantastiskt goda chips (från Gotland) och en mindre imponerande chokladboll som dock var fånigt tjusigt paketerad. Men Delicato-bollarna vinner där. 😝

Airtags är väldigt lugnande om man är det minsta nojjig över att tappa väskan längs en flygning. Och även om man inte är nojjig så är de coola! 😁
Mestadels barmark vid Arlanda.
Chokladboll paketerad som om den vore en diamantring. Eller åtminstone ett guldsmycke. Tyckte mest den var torr och tråkig. 🤷‍♀️

Sista 30-40 minuterna sprack molntäcket upp och jag hann se en bit av Nederländerna innan vi svängde över till Storbritannien och flög över alla vindkraftverken. På grund av vindarna fick vi nog inte ta den vanliga rutten in till Heathrow, så jag såg inte till Windsor Castle. Däremot fick jag bra överblick över London City Airport och Thames Barrier. Den sistnämnda har jag funderat på att ta en tur till, vi får se hur det blir.

När jag väl såg marken igen hade vi kommit hit – vilket enligt kartan heter Port of Rotterdam. Något jag kunde lista ut helt utan att ha någon platsangivelse för bilden, för vet ni? KARTAN AVBILDAR VERKLIGHETEN så man kan känna igen saker MED ÖGONEN! 😱🤪 (Ja, jag tycker det är lite coolt att man inte behöver datorer och teknik till allt, okej?)
London City Airport nästan mitt i bild. Mest bara en enkel landningsbana.
Thames Barrier går genom Themsen i nedre delen av bilden. Det är ett barriärsystem som hjälper till att skydda Londonområdet från översvämning vid ovanligt högt tidvatten. Läs mer på wikipedia.

Det gick fint att landa även om det var lite skumpigt här också, och när vi stod på backen lyste solen rakt in på mig. Och tårarna bara rann. 🥹 Att man ska bli så glad bara av att komma till Heathrow? Då jag satt långt bak blev jag närapå sist av planet, men efter ett toalettbesök och ännu en rätt kvick passkontroll kom jag fram till bagageutlämningen. Hann inte ens koppla upp mig på wi-fi och kolla var väskan var innan jag såg den komma emot mig på bandet. Heathrow levererar IGEN!

Grönt och soligt i London. SOM VANLIGT.
Siv Viking, som jag bara åkt med en gång tidigare, då åt andra hållet.

Sen skulle man ju in till centrala stan också. Ville utforska lite andra omgivningar den här gången så jag bor varken på Gower Street eller vid Paddington, utan i Clerkenwell. Närmaste station är Farringdon, och dit kan man åka Elizabeth line, stans nyaste tunnelbanelinje. Det hade jag aldrig gjort tidigare så det tänkte jag göra nu. Den känns också lite som ”min” linje med tanke på namnet, och så är den fint lila. Idag visade det sig dock vara lite strul med Lizzie line, så hon drogs med stora förseningar. Inte för att det hindrade mig från att komma precis i tid till ett tåg, men det gjorde även väldigt många andra. Vet inte om det brukar vara så knökfullt som det var idag, men å andra sidan brukar det vara minst lika illa på Piccadilly Line.

Lyckades i alla fall ta mig av vid rätt station och skulle sedan hitta till hotellet. Jag hade sparat rutten i Citymapper-appen men tyvärr sparade den inte kartan. Jag hade ju inget brittiskt sim-kort än och tänkte absolut inte betala 299 spänn till Telia för EN YNKANS GIGABYTE, så jag var lite handikappad. Nåja, det skulle inte vara så långt och ganska enkel väg så jag traskade iväg åt det håll jag trodde var rätt. Spoiler – det var det inte. 😝

Efter att ha gått ett par kvarter bort kom jag till ett gatunamn jag kände igen, men av fel anledning. Jag hade börjat med att boka ett hotell där, men sedan bytt för att jag ville ha lite mer utrymme och det lät som att jag skulle hamna i en högljudd källare enligt recensionerna. Kollade Citymapper och såg att jag gått 90 grader fel. 🤦‍♀️ Nåja, jag hade ju inte gått så jättelångt så med en högersväng och sen en till så var jag snart på banan igen. Tänkte att det skulle ta cirka 2 timmar från landning till att jag kom till hotellet och hade jag inte gått fel hade jag nog haft nästan en halvtimme till godo på det så det gick väl inte för sig. 😝 Nu är jag på ett Yotel igen, samma kedja som jag bodde ett tag på i Edinburgh i somras. Rummet är fortfarande inte stort, men det är i alla fall rätt modernt.

Yotel London City. Jag har ett fönster där bakom rullgardinen men när jag kollade ut tittade jag rakt in i en tegelvägg. Nåja, det kanske går att se om det regnar i alla fall – inte för att det brukar göra det här. 😝

En sista sak på agendan var att skaffa mig mat i magen. Nära stationen skulle det finnas en Nando’s, och sånt har jag ju längtat efter länge nu. När jag kom dit var det dock kö och det såg ut som att flera fick vända i dörren. Lite (mycket) besviken gick jag vidare utan att gå in och försökte hitta något annat. Övriga matställen såg dock antingen lika knökfulla ut (Gordon Ramsay Street Burger), stängda, eller helt opopulära (Honi Poke). Det sistnämnda skulle säkert ha kunnat vara gott men jag var inte på humör för rå fisk just nu. Efter en liten sväng runt området funderade jag bara på att gå in på Co-op som var bredvid Nando’s för att köpa med mig något till rummet, men när jag såg att det nu inte fanns någon kö till kycklingen så gick jag in där för att åtminstone testa.

Var väl inte helt optimistisk till att få plats, för till och med servitrisen anmärkte på att jag såg väldigt bedjande ut när jag bad om ett bord, men HON HADE ETT! Ett bord ledigt, precis lagom till mig. 🥳 Hade ju fortfarande inget internet så jag fick beställa i kassan den här gången, men tog min vanliga variant med medium kyckling, strips och broccoli. Om nom nom nom. Idag också. Men oj vad mätt jag blev. Skippade att gå in på Co-op på vägen hem för idag behövs det inget kvällsfika. Även om det hade varit gott med nåt sött så här till bloggandet…😝

Klassiker för min del nu. 😁

Med tanke på hur SAS har skött sig på sistone har jag inte bokat in så mycket till imorgon då jag inte var säker på om jag skulle komma fram i tid. Jag reserverade dock en plats på en London Walk till imorgon medan jag satt på Arlanda, en med medicinskt tema. På vägen till Gower Street från Russel Square-stationen går man nämligen förbi Londons universitet där det studeras mycket medicin, och eftersom jag traskat förbi där många gånger har jag förstås också varit nyfiken på vad de pysslar med där. Förhoppningsvis får jag veta det imorgon då, förutsatt att planen håller. Annat på agendan är att skaffa sim-kort – så jag kan bada i Themsen. 😝 Eller nääää, så jag kan använda telefonen och kartorna och kanske gå lite mindre åt fel håll resten av veckan var det ju. 😁

Till bästa staden i världen!

Posted on by

Då var det dags att lämna Aberdeen. Jag har trivts finfint i stan och åker gärna tillbaka, men då blir det något annat boende. Egenskaper jag tänker prioritera framöver (även om jag inte lovar att jag lyckas) är närhet till tåg/buss, tyst och smart. Jag vill inte helt tappa bort finurliga och underbara boenden som Pentland Lodge House, men ibland kanske det är bekvämare med ett stort kedjehotell där de har välkända lösningar och till och med kanske hiss.

När jag checkade ut från puben i morse och fick frågan om jag haft det bra, sa jag faktiskt att rummet varit lite obekvämt. Han skyllde på storleken och sa att det kanske inte var det som passade bäst för 6 nätter, men jag har bott i betydligt mindre rum som varit mindre irriterande. Det är inte storleken som spelar roll…det är vad man gör med den. Ett par hyllor i badrummet hade t.ex. suttit fint, och det fanns det lätt plats till. En bättre säng hade det också funnits plats till. Kanske till och med en upphöjd en, som man kunde ha resväskan under. Och så bättre placerad/mindre toapappershållare. Rummet var inte så trevligt att jag gärna spenderade tid där, och det hade nog kunnat hjälpa ifall jag kunnat det. Har också känt mig stressad när jag så tydligt hört städpersonalen jobba i rummen bredvid och tänkt att nu måste jag ut så de får göra färdigt. Så det var inte helt vilsamt.

Efter utcheck drog jag med mig resväskan längs Aberdeens knaggliga gator ner till tågstationen och hoppade på ett tåg till London. Men London är bara världens näst bästa stad, så jag hoppade av i Edinburgh. Här fick jag släpa resväskan ännu längre, då jag råkat välja ett hotell som ligger nästan precis mittemellan de två tågstationerna. Dock ligger det i nya delen av Edinburgh, så gatorna är relativt platta och gatstenarna hyfsat jämna, så det var inte alltför jobbigt. Hade dessutom turen att få checka in direkt även om jag var 2 timmar tidig, och det här rummet är rena motsatsen till en gammal pub. Ljust, luftigt, gott om plats och relativt smart. Lite ovanliga lösningar här också, som att handfatet finns ute i rummet och att toalett och dusch är i varsitt litet bås närmast dörren till korridoren. Det enda jag egentligen är lite tveksam till är var jag ska hänga handduken när jag duschar, men det hinner jag säkert lösa innan jag ska härifrån. Som extra bonus har jag ställbar säng och kan justera färgen på belysningen i rummet – och en kyl!

Stort, ljust och luftigt. Och normalt wiffy, inte ett man måste logga in på varenda gång man vill använda det.
Något ovanlig lösning.

Spenderade lite tid på att fixa klart gårdagens blogg innan jag begav mig ut på stan i jakt på middag och en spökpromenad. Är man i Edinburgh MÅSTE man gå spökpromenad, om man är jag. Både för 5 och 10 år sedan gick jag ju en spökpromenad med Cadies & Witchery Tours, och råkade träffa på samma guide bägge gångerna, se Haste Ye Back från 5 år sedan, längst ned. Bokade samma vandring till ikväll och hoppades att det skulle vara samma snubbe, även om det lät lite otroligt att jag skulle ha sån tur.

Innan dess behövdes det mat, men jag visste inte riktigt vad jag var sugen på. Både en indisk och en mexikansk favvo-kedja finns ju här i stan, men jag var egentligen inte ute efter något krångligt – båda de kör med flera små rätter istället för vanliga huvudrätter. Gick lite löst åt rätt håll för att i alla fall komma närmare mötesplatsen för spökvandringen, och gick en vända längs Rose Street som kanske är mysigaste gatan här i New Town. Till slut hamnade jag dock på Bella Italia. 😂 Beställde in en Piccante-pizza som skulle innehålla massor med chili och stark nduja-korv, och nog var det mycket chili på den alltid. Men inte FÖR mycket. Jag hade tålt lite till, men det var inte så det saknades hetta i alla fall. Bottnen var dessutom tunn och krispig och till och med kanterna försvann.

Rose street i New Town.
Fin utsmyckning med rader från dikten Beachcomber av George Mackay Brown. Det fanns en panel för varje dag i veckan.
Pizza Piccante.

Gick sedan upp mot mötesplatsen utanför the Witchery restaurangen, men kom dit sådär 50 minuter för tidigt. Min kartapp sa att den skickat mig längs en väg som var ”i stort sett platt”, men alla som sett Old Town i Edinburgh någon gång inser nog att det är stört omöjligt om man ska nästan ända upp till slottet. 😝 Tid att slå ihjäl och en öppen souvenirbutik uppe vid slottet spådde onda tider för plånboken, även om jag mest var ute efter något drickbart. Smart nog så hade de en kyl precis innanför dörren, och då kunde man ju kika lite till. Det fanns massor med fina halsdukar i väldigt olika prisklasser, och väldigt fina handväskor i väldigt dyr prisklass (enligt mig). De gick väl loss på dryga tusenlappen, och trots att jag var ute efter en lite större väska som ändå är betydligt mindre än en ryggsäck så hade jag ingen lust att betala det. Ens för en turkos. Lite längre in i butiken hittade jag dock souvenir-versionen, för typ 270 spänn. Lagom plats för en dricka-flaska och lite till, och även den turkos, och med en skotsk flagga på. Go Scotland! 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

Sen kom jag på att det var billigare att leta geocachar/labbpunkter, så resten av tiden spenderade jag med sånt. Fick se en dryckesfontän som uppförts till minne av alla häxavrättningar de utfört i staden, och en ”spökskylt”, där gammal information fortfarande står kvar på en vägg. Hann även med ett besök på de närliggande toaletterna, men där vill de tydligen inte ens försöka fylla på med toapapper och inte fungerade spolningen heller. Det sistnämnda har varit problem på flera ställen på den här resan faktiskt, vete sjutton vad som hänt.

Witches’ well uppförd till minne av de hundratals människor, mest kvinnor, som avrättats för häxeri här vid Edinburghs slott under 1500- och 1600-talen.
Trodde inte jag hade lagt på mig riktigt så mycket under den här resan…måste vara alla baconmackor. 😔

Nu började klockan äntligen närma sig 19, och jag kikade med spänd förväntan nedöver the Royal Mile efter vår guide. Men…nej, sån tur hade jag inte. Det var en äldre man som hade med sig en ny Mad Monk of Cowgate och inte min gamla favorit. Nåja, det kunde ju bli bra ändå. Vi var en liten grupp på 6 åhörare, varav tre var yngre än mig och det sista paret kanske några år äldre. Tack vare mitt urusla minne så kom jag inte ihåg så mycket av historierna som jag hört förut, speciellt inte som jag gjorde en annan tur för 5 år sen och sist jag hörde ungefär de här var för 10 år sedan. Inne i en liten innergård fick jag dock minnesbilder av en ”foul clenger” – de som jobbade med att föra bort de som dött av pesten – och en bit in i guidens berättelse kom han också springande. 😁 Den här gången var det inte jag som skrek. 😝

Lite senare fick jag också prova på att bli fastsatt i en bärbar version av en stupstock, där guiden låste fast mina handleder tillsammans med halsen i en träkonstruktion. Sedan sa han helt sonika att han skulle berätta mer om det vid nästa stopp, så jag fick gå dit fastlåst. 😝 Turisterna här i stan verkar dock vara vana vid allt fuffens som pågår, för de lyfte inte ens på ögonbrynen när vårt ”spöke” sprang iväg i sina olika skepnader. Men åh, det var trevligt. Guidade promenader med en lagom stor grupp som faktiskt är med på noterna och interagerar måste vara en av mina favoritturistgrejor nånsin. Speciellt med så här mycket humor.

När vandringen alldeles för snabbt var över fick vi erbjudande om att ta foton och sedan följa med till butiken för att kolla på världens minsta museum om William Burke – han från Burke & Hare, gravplundrare som blev mördare. Museet innehåller ett enda föremål, ett visitkortsetui skapat från en bit av Burkes hud. Medan vi stod i butiken passade jag också på att fråga den här guiden om han jag träffat på förr om åren jobbade kvar. Det gjorde han tyvärr inte, men han hade skrivit en bok om 10 promenader i Edinburghs Old Town, så den kände jag att jag ville behålla. Ja, ja, jag betalade för den också. 😝 Hon som skötte kassan kunde dessutom kolla upp mina bokningar från tidigare år, och såg att de jumper-ooters (spöken) som varit med på de vandringarna inte heller jobbade kvar. Men de tyckte det var roligt att jag kommit tillbaka så många gånger. När jag köpte boken och en söt nyckelring i form av en uggla fick jag även med en bok som nuvarande guiden skrivit på köpet – och när jag kollade lite snabbt i den visade det sig att det var han som grundat företaget. Hoppas han inte tog illa upp när jag sa att han hade skött sig bra också…🤣

Nya filurer…men hon i mitten är förmodligen fortfarande läskigast.
Svårfotat genom glaset, men museet är gratis så det är bara att åka dit själva! 😁👻

Vandrade sedan i maklig takt tillbaka till hotellet, alldeles, alldeles lycklig. Inte blev det sämre av lite gyllene solljus på Edinburghs slott heller. I såna lägen är det extra skönt att mobilkameran är såpass kompetent, för stora kameran har fått vila idag – den fick jobba hårt nog igår. 😝

Victoria Street, en annan välfotograferad gata i Edinburgh.
Riddle’s Court. Här inne avslutades spökvandringen.
Writer’s Museum.
New College på the Mound.
Princes Street Garden framför Edinburgh Castle.
Souvenirskörd. Hoo hoo!

Mot Aberdeen

Posted on by

Jahapp, då var det dags att lämna underbara Thurso och bege sig söderöver då. Tvingade upp mig själv klockan 6, kom ner till frukost vid 7 och började med att hälla apelsinjuice över halva mig. Tillbringarna var av modellen att handtaget sitter fast i locket, som sitter fast på själva glasdelen där juicen finns. Tills det inte gör det längre. Jag tog alltså tag i handtaget, och svoooosch så föll glasdelen som var full med juice ner på golvet. 🤦‍♀️ Beställde min frukost och gick upp för att byta brallor – hade tagit helt nya också, sydde klart dem helgen innan jag for, så jag hann använda dem i typ 15 minuter.

Det tog längre tid att få min frukost än jag hade hoppats på, men till slut var den i alla fall klar. Guiden Willie kom ner till frukost medan jag åt också, så hann snacka lite mer med honom. Han hade lite samma problem med sin grupp som jag hade med de som följde med till Skye – ingen som pratade. Han sa att det var något de märkt speciellt i år, men kunde inte förklara varför.

Hade fått reserverat bord idag. 😁 Har visserligen suttit vid samma varje frukost, men ändå.

Fick sedan skynda mig upp och packa det sista, för att hinna med taxin till stationen. Blev mött i dörren av chauffören och hann bra precis lämna ifrån mig nyckeln och hämta lunchen ur kylen innan vi for iväg. Det var dock desto bättre med tid när jag kom fram och jag hann andas lite frisk luft innan tåget kom.

Resan var lång även idag, men den blev dock inte längre än planerat. Det var lite synd, hade varit fint att bomma tågbytet i Inverness så jag kunde få tillbaka pengarna även för den här resan, men det är väl klart att tåget är i tid när man för ovanlighetens skull hoppas det inte ska vara det. 😝

Insåg också att jag behöver lära mig mer om rovfåglarna de har här, speciellt hur man identifierar dem. Såg 2 ormvråkar och 5 glador som jag är ganska säker på, men 5-6 andra större fåglar också. Ett helt gäng med hjortar vilade vid spåret vid en av stationerna, men trots att vi körde långsamt ut därifrån hann jag inte fotografera. 🙄 Vyerna var annars lika fina som på vägen upp.

Hav, hav, haaaaav.

Hade inga problem med att byta tåg i Inverness och hade turen att ingen av de andra som bokat plats runt samma bord som jag hamnat dök upp, så jag kunde flytta till fönsterplatsen. Fixade lite med bilderna från igår längs resans gång, då omgivningarna bara var så där lagom fina på den här sträckan.

Kom fram till Aberdeen vid 15 och traskade iväg mot hotellet. Tur det finns telefoner med gps alltså. Dock verkade inte kompassen peka rätt så jag fick kolla lite extra noga så jag inte travade iväg åt fel håll. Uppförsbacke blev det, och det var nog länge sedan det lades någon sten eller asfalt här i stan, i alla fall där jag gick, för det var TUNGT att dra på väskan. Kanske får ta taxi till stationen härifrån också.

Hittade i alla fall fram utan problem och kunde checka in. Fick hjälp med väskan till rummet som tyvärr inte är lika fint som på Pentland Lodge – men det är ju svårt. Förhoppningsvis duger det i alla fall.

Efter lite samtal hemöver gick jag till slut ut på stan, hade inte sett så jättemycket längs vägen hit. Ville först kolla vart jag ska imorgon, då jag ska ut på busstur, och det var precis intill tågstationen. Skönt att den inte börjar förrän 9 i alla fall. Bredvid stationerna fanns det ett stort köpcentrum, som jag knatade igenom. Gick faktiskt förbi min favoritchokladaffär utan att handla, trots att det var öppet. 😱 Såg också en stor hobbyaffär som man säkert skulle kunna spendera mycket pengar i – om man har plats i resväskan.

Såg stora båtar en bit bort, och gick närmare hamnen för att se om det skulle gå att få något foto – men nej, det var staket i vägen överallt. Fick knata tillbaka därifrån och in mot centrala stan istället. Såg en gränd som hette Shiprow som ledde till sjöfartsmuséet. Blir det tid över (eller regnigt) kan det nog bli ett besök där. När jag hade gått därigenom fick jag bättre vyer till åtminstone två av skeppen jag sett också.

Hus vid hamnen.
Shiprow. Får se hur många försök det blir att fota de här paraplyerna innan jag blir riktigt nöjd. 😝
Highland Defender, ett Offshore Supply Ship. Fråga mig inte vad det betyder.
Hirta, ett Fishery Patrol Vessel. Fråga mig inte vad det betyder heller, men gissar på nåt fiskerelaterat. 😝
Minnesmonument till de män och kvinnor som deltog i fiskeindustrin.

Kom sedan upp till County Hall, en riktigt maffig byggnad. Fortsatte längs dess långsida, och hamnade strax vid Marischal College. Det är världens näst största byggnad uppförd i granit, och inte nog med det, den är dessutom urtjusig (enligt mig). Som om inte det räckte stod Robert the Bruce staty utanför, och – bäst av allt – det fanns en fontän. Och inte vilken fontän som helst. 69 små fontäner som är koreograferade att spruta lika eller olika högt, ibland samtidigt, ibland i svep, ibland i kombinationer och ibland med vattenstrålar som på något sätt interagerar med sig själva för att skapa specialeffekter. Efter en stund (och sådär 100 foton) stod jag bara och flinade som en idiot. Det var bättre än fyrverkerier (också enligt mig).

County Hall.
Spegelkanin vid Marischal College. Förstår i och för sig att det vore dumt att klättra på den där, men tycker ändå bättre om våra Birgers som är lite tåligare.
Svårt att få med hela den här på ett kort, så därför ser det lite skumt ut. 🤪
Ett av minst hundra såna här foton med vattenstrålar i olika positioner. Tyckte det hade varit lite skojigt ifall de plötsligt fick spel och började spruta ner de som stod och tittade, men…🤪
Så här glad kan man bli av lite vatten…🤣

När de hade kört igenom det som kanske var ett helt program gick jag motvilligt därifrån, då magen började göra sig påmind. Hade ju bara ätit en macka till lunch och klockan närmade sig 19. Hittade dock en hel del annat innan jag hittade tillbaka till hotellet, som också är en pub där jag tänkte äta. För att bara ha ”tagit en liten spontan sväng på stan” så har jag hittat väldigt mycket fint. Behöver nog ta någon guidad promenad, antingen med live guide eller i en app, för här finns det nog mycket mer att upptäcka.

Provost Skene’s house, Aberdeens äldsta byggnad, från 1545. Numera museum.
Förvånad typ. 😱
Poised, en enorm metallskulptur av en leopard. Hade läst om den här men gapade ändå. Trodde inte att den skulle vara SÅ stor.
St Nicholas Kirk.
Aberdeen Art Gallery. Kan nog också vara värt ett besök.
Union Terrace Gardens.
His Majesty’s Theatre.

Hittade igen puben och beställde in en Mac & Cheese med vitlöksbröd. Lite dåligt kryddad tyckte jag den var, men så var det ju pubmat också. Såg att det fanns sticky toffee pudding till efterrätt så lyxade till det med en sån också – jag hade ju inte köpt någon choklad. 😝 Den smakade desto mer, men det var såna där hemska jordgubbar med på tallriken igen. Blev i alla fall inte arg på dem idag.

Mac & Cheese. Inte jättekryddat, men det försvann ändå.
Sticky Toffee Pudding. Eventuellt världens godaste efterrätt som inte innehåller choklad.

Sen var det ju nära till rummet, bara uppför trappan. Har roat mig med att tvätta apelsinbyxor och skriva blogg, och snart bli det väl sängen. Än så länge är det dock livat från puben under, men de stänger 23 och innan dess sover jag sällan ändå just nu.

Blöt och glad

Posted on by

Det sägs att det regnar mycket i Storbritannien, men det brukar jag ju inte märka av så mycket när jag är här. Vet inte om vädergudarna glömt bort att jag kommit hit eller om de bara vill bespara mig en solbränna, för idag var det mest bara spått regn. Som tur var bara utomhus. Jag började dagen med en god frukost här på boendet, för nu ingår det ju i priset. Och gick att få på vettiga tider, ända mellan 7 och 9:30.

Man står sig rätt bra på en sån här frukost alltså.

En av fördelarna med det här boendet, förutom skön säng, fint rum, tysta omgivningar och ingen trappa precis utanför dörren som på förra stället, är att de kan fixa tvätten åt en. Efter att ha kollat att det gick att få kläderna hängtorkade istället för torktumlade lämnade jag in dem innan jag gick ut för dagen. Hoppas de inte hängde dem på tork utomhus bara…😂

Eftersom vädret inte var så kameravänligt och jag inte var jättepigg, så bestämde jag mig för en kort promenad och cacheletning. Det finns en adventure lab-runda här i byn, en vanlig cache, en multi och en virtuell. Jag började med att gå ned mot floden och tog en av lab-punkterna längs vägen, vid ett torg med blomrabatter och monument. På andra sidan floden fanns det en ”boating lake” där några gräsänder hängde omkring.

Sir John Square med St Peter’s och St Andrew’s kyrka i bakgrunden. Tyckte att de skulle ha haft blå blommor istället för de röda/rosa i rabatterna, så hade de bildat Skottlands flagga.
Liten trevlig gångbro. Märkte inte att den svajade.
De tyckte säkert att jag skulle ha haft mat med mig åt dem, för de kom fram till mig när de såg mig. Eller så ville de bli fotomodeller. 📸

Gick vidare neröver ån och sen över bron som är huvudinfart till Thurso. Hittade någon fler lab-punkt och insåg att jag var nära kyrkoruinen igen och att det skulle finnas en fysisk burk där. Hittade den snabbt – faktiskt satt det två burkar alldeles bredvid varandra men jag skrev bara i en av dem. Tog också ett ganska långt besök på Co-op-butiken för att köpa lite lunch/fika och studera vad som finns på en mataffär här i trakterna. Osthyllan var till exempel nästan bara Cheddar – och några rökta tyska ostar. Fryspizzorna hade också både annan form (rektangulära, ungefär som en plåt fast inte lika stor) och helt annan fyllning än hemma. Det är ju egentligen ganska dumt utrymmesmässigt att ha runda pizzor i kvadratiska kartonger, slog det mig nu…🤔

En till St Peter’s Church. Den här såg lite cool ut tycker jag – gillar tornet.
Banksy imitation – eller original?

Den bästa cachen här i stan, enligt favoritpoängen, var den virtuella. Den är bara tillgänglig när tidvattnet är ute, då man behöver ta sig till en grotta i klippan jag var och traskade uppepå igårkväll. Tidvattnet skulle vara som längst ut runt 14-tiden idag, och när klockan började närma sig 13 började jag närma mig klippan också. Först spanade jag en stund på ett gäng fåglar som kalasade bland tången som tidvattnet lämnat kvar på stranden. Tror det var mest starar, men också några kråkor, förstås.

Fågelbuffé. Synd att både fåglarna och tången är mörka så det är svårt att se dem.
Någon har stulit Orkney!!! Jag VET att jag såg den där igår…😱

När jag kom fram till klippänden av stranden blev jag först lite tveksam till att fortsätta, då det rann flera små bäckar nerför sanden och jag inte hade mina vattentåliga skor. Hittade dock ställen där det såg ut att gå att ta sig fram torrskodd så jag gjorde ett försök i alla fall, om inte annat för att se hur svårt det skulle vara längre bort. Jag var direkt nöjd med det beslutet, då jag fortfarande torr om fötterna hittade fina vyer att fotografera efter att ha klarat mig förbi de första rännilarna. Gick vidare bortöver och efter några rännilar till kom jag till det största hindret. Några stråk med sten som delvis var täckta av tång och sjögräs. Det vill säga halt. Inte hade jag skorna med bästa greppet heller, och så började det regna ännu mer. Funderade ordentligt på att vända om och göra ett nytt försök imorgon, med bättre skor och mindre grejor i händerna – nu hade jag ju shoppingkassen med min lunch i fortfarande.

Stenar, sand och vatten…det behöver inte vara krångligare än så.
Nej, det är ingen konstig skugga i bilden – det VAR en sådan där rak och markant färgskiftning på riktigt.

Meeeeeeen, så hittade jag en möjlig väg förbi första stenpartiet, och hittade till en liten lätt inbuktning i klippan. Det var inte den grottan jag letade efter. Inte gav den något som helst skydd från regnet heller. Nu hade jag ju tagit mig förbi ett stenparti, och om jag gissade rätt om grottans placering så var det bara ett stenparti kvar. Dock såg det lite klurigare ut. Studerade en stund, och hittade till slut en möjlig väg över. Testade mest vartenda steg för att vara säker på att jag hade grepp, och det funkade! Kände mig enormt stolt över mig själv faktiskt, men allt hittautande i skogen hemma kanske har gett ett uns mer självförtroende på annan terräng än platt asfalt.

Första lilla grottan.
Hinder. Men vackert också.

Sen var det bara platt sand fram till några andra öppningar i klippan, även om det rann vatten här också. Första öppningen jag tittade in igenom var inget särskilt, men när jag kollade den andra förstod jag direkt att jag var på rätt plats. Uppgiften för den virtuella cachen var att hitta vilka namn som lämnat sitt märke på väggen i februari 1870. Hade nog tänkt mig att det skulle vara en liten inristning i stenen, och kanske svårt att se. Nu var det både lättare och svårare. Väggen var nämligen täckt av text, en del stort, en del mindre. Ganska likt en klottervägg nuförtiden, kanske, även om det såg betydligt prydligare ut. Och jag? Jag var jätteglad. Häftig vägg, kul vy ut från grottan och dessutom kände jag mig så duktig. 😁😇

Tittar in…
…tittar ut…
…å tittar uppåt väggarna.

Det tog en stund att hitta rätt inskription i väggen, men det var i alla fall tydligt avskiljt från resten och i den delen av grottan där det fanns tillräckligt med dagsljus. Nu är jag dock nyfiken på *varför* all den där texten står där. Medan jag funderade på att ta mig tillbaka därifrån kom det en guide med ett par kunder som gick in i grottan, och nu ångrar jag att jag inte tjuvlyssnade…😔

Stor skålsnäcka, enligt min identifikationsapp. Det kryllade av dem.
Ser ni trappräcket därborta? Precis hitom det fanns grottan.

Tjuvkikade i alla fall på hur de tog sig därifrån, men guiden var inte rädd för att få blöta skor så hon traskade rätt igenom vattnet och slapp klättra på stenen. Paret som var med fick hjälp ner. Nåja, jag hade ju lyckats åt ena hållet, så det skulle väl gå bra åt andra också. Och det gjorde det. Snart hade jag lättspatserad sand under fötterna igen och behövde bara undvika vatten. Fick ta ett litet skutt över en bäck, och sedan var det bara trapporna upp till boendet kvar. Blöt och väldigt glad kom jag sedan in på rummet igen.

Blöt och glad Lizzan. 😁

Fixade mig lite varm choklad och ringde Mamsen en sväng innan jag stoppade i mig lunchmackan och ett par kakor från fikabrickan. Hoppade också i min nya kaftan för att låta de andra kläderna torka upp lite – men de var faktiskt torrare än jag trott de skulle vara med tanke på regnet. Passade på att fixa lite administrativt, som att be om kompensation från tågbolaget för att tåget var så sent igår. Med lite tur får jag tillbaka hela biljettpriset. Kollade också ut en bra restaurang till dagens middag, ville ha något varm och hett. Det bästa jag hittade var en bangladeshisk restaurang som rankades som bäst i hela Thurso. Jag hade ju ätit indiskt för bara några dagar sedan och hade hellre velat ha något thailändskt, men såna önskningar infriades inte av den här byn. Så stor är den ju ändå inte.

Strax efter 16:30 då de öppnade gick jag iväg mot Pride of Bengal som låg sådär en halv kilometer bort. Jag var lite skeptisk, för stället jag åt på igår var rankat som 4:e bästa, så skalan kanske var väldigt skev här. Jag fick bord i en helt tom restaurang, men blev lite lugnad av de ideliga telefonsignalerna från folk som ringde och beställde takeaway. Beställde in vitlökschampinjoner till förrätt, men det var nog sista gången jag beställer in en indisk förrätt. Det smakade ungefär som löken på förra stället, fast med lite svamp och vitlök. Inte hade jag förstått att det var friterade svampar heller, och paneringen var mjuk och tråkig. 😔

Sen kom då huvudrätten. Jag blev återigen varnad för att inte röra vid metallen på det tydligt superheta matfatet, men de ligger väl risigt till om de inte säger något och någon skadar sig. Och det doftade alldeles ljuvligt. Jag var sugen på något med vitlök och chili och hittade tre sådana rätter på menyn, så jag bad servitrisen om råd. När jag sa att jag gillade starkt rekommenderade hon varianten från södra Indien som serverades med en krispig chili på toppen. Jag tog även in en raita ifall min uppfattning om starkt skiljde sig från deras. Det var tur det, för det var precis på gränsen till så starkt som jag klarar av, så lite lindring var skönt att ha nära till hands. Strongbow-cidern som jag beställt till var också bra på att bryta av hettan faktiskt. God cider och riktigt stark mat, då är jag som lyckligast. Ja, bortsett från när jag är i en grotta vid havet och blir attackerad av regn, då. 🤪

Omnomnomnom här också. Ännu mer än på förra stället.

Alldeles, alldeles proppmätt tog jag mig sen från restaurangen och lyckades villa bort mig lite innan jag hittade till havet igen. Trodde jag började kunna stan, men tydligen inte. 😝 Men så hade jag ju druckit en cider, så jag skyller på den. Nu var tidvattnet inne och vågorna verkligen dånade. Ett stort skepp som jag brukat se vid horisonten hade också helt plötsligt kommit mycket närmare. Undrar vad det var också. Jag har bokat en rundresa med en guide imorgon, så jag får väl fråga dem om både båt och grotta.

Det kanske är den här båten som snott Orkney?!? 🤔

Från Torvalla till Tors å

Posted on by

Jaha, då var det dags att resa vidare då. Vaknade tidigt då jag även somnat tidigt, men hann inte blogga klart förrän på tåget. Var lite nervös inför frukosten ifall ägarinnan fortfarande skulle vara sur för att jag missat i torsdags, men vi redde ut det kvickt och sen var allt frid och fröjd. Hade ju beställt en full Scottish breakfast, och valt att ta med både blodpudding och haggis då hon sa att hennes var helt fantastiska. Det låter ju lite som självskryt, men hon hade baske mig rätt. Blodpudding är inget jag äter frivilligt hemma, men den här var riktigt god och välkryddad. Haggisen var ännu godare. För att inte snacka om korven och baconet. Skulle nog faktiskt rangordna dem korv, blodpudding, haggis, bacon, från minst till mest god, och då var ändå korven suverän. Ägg, bönor och hash brown smakade som de brukar, men inget fel med det heller.

Mumsig frukost.

Gick sedan upp för att packa och hann precis checka ut före 10. Släpade med mig resväskan upp till tågstationen, och där stod tåget redan inne och väntade. Köpte en dricka och ett snackspaket med ost och korv utan att riktigt tänka på hur lång resan skulle vara. Tänkte väl också att man skulle kunna köpa något ombord. När jag väl hittat min plats såg jag att den var baklänges och på ”fel” sida av tåget för den bästa utsikten, så jag tog helt sonika och satte mig på en obokad plats istället, det fanns mycket som var ledigt.

Hejdå-bild på bron i finvädret.

Sådär en halvtimme senare, cirka 10 minuter för sent, började vi tuffa iväg mot Thurso, där jag ska spendera 4 nätter. Dels hade jag bokat tåg av gammal vana, då det brukar vara snabbast och bekvämast, dels hade jag blivit inspirerad av boken ”Scotland from the Rails” av Benedict Le Vay. Resan från Inverness till Thurso har ”bara” fått tre stjärnor av fem möjliga för tjusiga omgivningar, men det är fortfarande bättre än många andra tågresor. Den skulle ta 3 timmar och 45 minuter, och när vi tuffat på i sakta mak ett tag blev jag fundersam och kollade kartappen. Kör man bil mellan Inverness och Thurso går det på cirka 2,5 timmar, alltså mycket snabbare. De har nämligen inte byggt järnvägen så rak som möjligt, utan gjort några krokar inåt landet för att ge fler orter tillgång till tåg.

De grå punkt-linjerna är järnvägar.

Nåja, jag trivs ju ändå på tåg och hade inte bråttom, och hursomhelst hade jag inte kunnat köra själv. Både vädret och omgivningarna var omväxlande, och jag satt som vanligt rätt klistrad med näsan mot fönstret. Ja, inte bokstavligt talat, då. I början av resan höll vi oss mest på havsnivå, och senare klättrade vi upp till lite högre höjder. Då byttes landskapet mot små berg/stora kullar, avsaknad av träd och massvis med floder och åar. Och en hel del djurliv. Såg minst tre större rovfåglar, kanske ormvråk eller glada eller både och. Tre större grupper med hjortar och flera enstaka. Och ett oändligt antal får. 😁

Ett gäng fåglar på en sten.
Havsvyer…
…och Highland-vyer.
Här fick jag byta sida av tåget en liten stund.

Halvvägs genom resan ropar konduktören ut att tåget inte skulle gå till Thurso. Järnvägen delar sig i två vid Georgemas, där ena spåret går till Thurso och det andra till Wick, som är tågets slutstation. När allt går som det ska kör tåget först igenom Georgemas till Thurso, för att sedan backa tillbaka till Georgemas och köra vidare till Wick. Nu skulle vi bli såpass försenade att de inte skulle hinna ta svängen till Thurso, men de ordnade buss från Georgemas istället. Mig gjorde det egentligen ingenting, jag hade som sagt inte bråttom. Hann ju se mer när det inte gick så fort. 😝 Enda problemet var att provianten var slut och att det INTE fanns något att köpa på tåget. Får planera bättre på onsdag när jag ska neröver igen.

Efter ett gäng fantastiska vyer kom vi fram till Georgemas och hoppade på en minibuss istället. Det tog sedan inte många minuter innan vi var framme i Thurso, en dryg timme försenade, och jag började knata iväg mot mitt nya boende, Pentland Lodge House. Det var sådär 900 meter från stationen, och i alla fall ett av vägvalen hade bara en flack backe. Dock sken solen så det blev rätt svettigt ändå.

Blev snabbt incheckad och visad till mitt rum, som heter Hoy. Old Man of Hoy är en stenformation på Orkney, som ligger norrut härifrån. Och det här rummet går i mina färger, inte rosa som i Inverness. 😝 Jag klarade dock inte av att stanna kvar på rummet särskilt länge, då jag sett lite glimtar av havet på vägen hit. Dessutom borde jag äta något.

Hoy. Dock inte med nån Old Man, men kanske en halvgammal tant.

Det där med mat blev snabbt bortglömt när jag gått de kanske hundra metrarna ner till gångvägen längs toppen på klipporna. Hav, himmel och VÅGOR. Thurso är en populär ort för vågsurfning, då det finns väldigt stabila vågor här. En av de starkaste vågorna i Europa, Thurso East, finns också här. Nu är inte jag någon surfare, men jag gillar hur de ser ut och låter. Vågorna, inte surfarna. 😁🌊

Hann inte gå långt innan jag såg en riktig krutgumma, minst 70+, iförd baddräkt gå ner mot vattnet. Det såg inte varmt ut, men hon var säkert van. En man som varit ut och gått i vågorna svarade att det var kallt, men uthärdligt, när jag frågade om temperaturen. Han hade dock inte velat bada i bara baddräkt.

Scrabster till vänster i bild. Krutgumma lite höger om mitten. 😁
Dunnet Head, brittiska fastlandets nordligaste punkt, längst bak i bild.

Jag traskade iväg längs strandpromenaden mot flodens mynning, där det också fanns en hamn. Och ett slott. Och surfare. Och fiskmåsar också, för den delen. Jag stod och spanade ut mot surfarna och såg plötsligt något som dök upp ur vattnet. Det var lite långt bort för att se vad det var, men med kamerans zoom till hjälp började jag ana att det kunde vara en säl. Nej, jag har ingen bra bild på den, det var bara precis att det gick att identifiera vad det var. Men en till art till dagens djurlivslista.

Surfare framför Orkney.
Fiskmås framför Thursos slott.
Surfare igen, nu med annan bakgrund.

Svängde sedan upp mot centrala Thurso för att leta mig någon mat. Hittade först en kyrkoruin som jag förstås behövde titta närmare på, innan jag råkade på Y-not Bar & Grill som jag funderat på att besöka. Varför vänta, så jag klev in. Ett ganska livat ställe, speciellt så här en lördag, så när jag fått maten åkte hörlurarna in. Hade beställt en pasta med pepparsås, som serverades med stekt kött och vitlöksbröd. De kunde gott ha serverat den med mer salt och peppar också, men det stod i alla fall på bordet så jag kunde krydda extra själv. Nä, jag blev inte så nöjd med det. Men det var mat i magen i alla fall.

Old St Peter’s Church, med kyrkogård.
Det SÅG ju gott ut i alla fall.

Gick sedan en sväng ned till ån, men jag hann inte med mer än ett par bilder innan det började regna. Kände ändå att jag egentligen borde gå och lägga mig tidigt, så jag gick in på co-op och köpte lite kvällssnacks och tänkte sedan bara ta strandpromenaden ”hem” igen. Det var ju dömt att misslyckas. Tidvattnet hade kommit in, vågorna mullrade ännu mer och regnet började avta och det blev sånt där härligt magiskt ljus när det är blandad molnighet. Och vågor, och klippor, och vågstänk. Ja, det blev ”några” bilder till.

Bro över ån. Namnet Thurso betyder Thors å. Vikingarna var här och härjade tidigare och lämnade sina spår i språket och ortsnamnen.

Klättrade uppför trappan till klipptoppen igen och sen gick det i alla fall inte att gå direkt tillbaka till boendet. Gångvägen går ända till intilliggande Scrabster, där det finns en färjeterminal för båtar till Orkney. Tänkte att det kanske gick att se fler vågor på fler klippor om jag gick en liten bit åt det hållet. Och en liten bit till. Och en liten bit till… Jag hade inte fel. 😝

Sånt här är jag väldigt svag för…
…och sånt här också. Men det känns lite fånigt att stå och fotografera våg efter våg och inte veta vad som blev bra eller inte förrän man kommit ”hem”.
Rätt maffigt med mörka mol bakom solbelysta hus också. Men inte lika maffigt som vågor. 😝

När jag till sist vände om så började det regna igen, fastän solen sken bakom mig. Tänkte att nu borde det ju kunna dyka upp en regnbåge, och lite senare såg jag en liten, liten bit av en sådan. Sen blev den biten större och större, tills det blev en hel båge. 😁 Inte lätt att lägga undan kameran i den här stan, inte.

Trodde först att högra änden av bågen slutade precis vid mitt boende, men det var hos grannen snett mittemot. 🙄

Efter en massa fler foton lyckades jag till slut gå hemåt, med ett stort leende på läpparna. Många foton fanns det att kolla på när jag kom till rummet, nästan lika många som när jag for till Skye, men de skiljer sig inte lika mycket åt. Kan inte säga säkert att det är de bästa jag råkat välja ut, men nöjd är jag i alla fall.