Slut på lugnet

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Fallit för Falmouth

Nä, nu är det slut. Jag tänker inte åka härifrån. Nånsin. Hört den förut? 🤔😂

Men oj, det här stället passar mig. Efter att ha träffat svenskor vid frukostbordet i morse och fått skjuts till tågstationen av Peter som äger The Elms kom jag fram till nästa boende sådär halv tolv på förmiddagen. Efter en ordentlig uppförsbacke. Namnet, Highcliffe, kanske skulle ha gett mig en hint…😝

Incheckningen börjar egentligen vid 14:30, men jag hade förvarnat dem om att jag skulle komma till stan vid 12 och undrat om jag i alla fall kunde lämna väskorna. Precis som jag hade gjort på the Elms, men då fick jag i alla fall höra att incheckningen började mycket senare och känna mig besvärlig när jag kom fram. Inte här. De visste vem jag var, rummet var klart och en väldigt glad och trevlig tjej visade mig runt Falmouth på kartan, sedan resten av ”hotellet” och till slut till mitt rum. Mitt lilla, billiga (jämförelsevis med de andra rummen här) budgetrum. Som ”inte var något speciellt”. Nähä.

Budgetrum på Highcliffe.

Tydligen har jag sämsta utsikten också. Och inga bordsben så långt ögat når.

Allmänna utrymmen, dels frukostmatsalen, dels loungen med spis och apotekarbyrå. Och snackslåda man kan handla ur.

Det är kanske inte så underligt att de är nummer 1 av B&Bs i Falmouth, och att de har 987 5-stjärnors recensioner på Tripadvisor av totalt 1001.

Nåväl, hur fint rummet än är (och goda kakor fanns det dessutom) så kunde jag ju inte stanna här hela dagen. Traskade ned mot stan och skulle hämta mitt musselkort (likt Oyster card i London) som jag hade förbeställt. Gick först in på en av de rekommenderade restaurangerna, The Shed, och beställde lunch. Den godaste Caesarsalladen jag någonsin ätit. 😋 Kanske för att det faktiskt var ansjovis i, som det ”ska” vara…tror jag…?

National Maritime Museum. Hit ska jag någon dag.

The Shed är nog den mitterst här…tror jag.

Så. Mycket. Smaaaaaaak. 😋 Och det är första gången jag ätit en sallad av något slag och fått slut på salladsbladen *innan* allt det goda.

Gick längs High street tills jag kom till en kaj med en kiosk för Falriver och fick mitt kort. Och massor att läsa i den tillhörande broschyren. Kortet gäller på alla färjor, bussar och tåg upp till Truro och mellan de två sidorna av floden Fal, i 6 dagar. Och idag har jag inte använt det alls, så får väl se om det blir en förlustaffär.

Färjan till St Mawes.

Men oj vilken High Street. Färgglatt och mysigt och vackert och massor med spännande gallerier och affärer och restauranger. Råkade få med mig ett uggle-halsband från Blue Wing Gallery. Hamnar och pirer fanns det lite överallt också. Funderade en stund på om jag skulle hoppa på färjan till St Mawes eller Flushing bara för att jag kunde och det var gratis, men det kändes som att jag bar på för mycket och att antingen biljetten eller ugglan skulle försvinna ur händerna på mig. Så jag höll mig på land med kameran.

Diverse vyer på och nära High Street. Vill man motionera kan man ju ta trappan…😅

Kyrka. Och de gillar blått här. 😁 (det gör jag med, och det syns tydligen på mig) 😂

Hoohooo! 🦉

Gick sedan tillbaka mot första änden av stan jag hamnat i, då jag tänkt leta efter en geocache där. Den har över 200 favoritpoäng och skulle i så fall bli min femhundrade. Men när jag kom dit var det fullt med mugglare. Får prova en annan dag. Gick istället vidare mot södra sidan av staden där stränderna finns. Såg Pendennis Castle uppe på sin höjd, men det kommer inte bli häftiga slottsfoton här heller. Dock kan det eventuellt finnas annat att fota.

Här i närheten ska det finnas en cache. Men personalen till räddningsbåten satt ute och pratade dessutom med en mugglarfamilj…någon annan dag kanske.

Låtsades som ingenting och gick och fotade Argus istället.

Pendennis Castle.

Enligt kart-appen skulle det finnas ett café på den änden av stranden som skulle ha öppet till sju, men när jag kom dit vid fem höll de på att stänga. Köpte en dricka och rapporterade in felaktigheterna till Apple. 😝 Gick sedan tillbaka till Little Red Rooster som jag hade passerat på väg till stranden och åt där istället. En hot dog, för jag var inte jättehungrig. Och en cola float, för det hade jag aldrig provat förut. Skumt, men rätt gott. Det är ett glas cola med en kula vaniljglass i…och jag fick ett supersmart sugrör med en liten sked nedtill. 😁

Underhållning medan jag drack min dricka. Det där såg inte det minsta lätt ut på havsvågorna. Inte för att jag har kort på när han trillar i plurret också…😜

Skattletning. Där surrade det visst, men vet inte om han hittade något.

Rejäl Hot Dog, och rejält god också.

Tillbaka till stranden och följde den österut, och det fanns naturligtvis ingenting att se under tiden. När jag sen tänkte att jag skulle ”hem”, stötte jag på en park/trädgård jag kunde gå igenom istället för att följa bilvägen. Eller först såg jag sötaste lilla kapellet, över gångbanan. Och en snurrig trappa som leder ner genom en tunnel till stranden. Och sen parken. Tyckte det började bli lite fånigt pittoreskt då, faktiskt. 😝

Jag följde den gula pekaren. 😁

Denna sötis jagade fåglar – dock utan större resultat.

Här var det fullt med aktivitet.

Växtlighet.

The Chapel till höger och till vänster trappan till tunneln till stranden.

Shell-ters…? (Sorry, de smittar)

Dikt om parken.

Paviljong vid restaurangen i parken.

På andra sidan gränsen

Jag är i Cornwall nu. Det är tydligen en STOR GREJ. Lite som norskar och svenskar så är det rivalitet mellan Devon- och Cornwall-bor. Även om flera jag träffat i Devon erkände att Cornwall var helt okej så lät det lite motvilligt. Får väl se vilket jag föredrar när jag varit här en stund.

Jag har tydligen blivit lat, för jag tog taxi både till och från tåget idag. Men med tanke på en kilometers avstånd och alla backar så känns det helt klart värt det. Kommer inte vilja släpa resväskan uppför jättebacken till tågstationen härifrån heller. 😝

Så nu bor jag i the Eden Suite på the Elms Guest House i St Austell. Bara badrummet här är större än vissa rum jag haft i London. Och sängen är jättestor – behöver rulla flera varv för att ta mig till andra sidan. 😂 Men så kostar det lite mer också. Det här var ju lite av en sista minuten-ändring av planerna, och såhär mitt i resan tänkte jag unna mig lite lyx. Jag har till och med badkar med whirlpool-funktion. Kanske blir något att testa på fredag då det ska bli en massa regn.

Efter att ha kollat in rummet åkte jag direkt till Charlestown, någon kilometer bort. Det är hamnen till St Austell och har figurerat som inspelningsplats för bland annat Poldark (och ett avsnitt av Doctor Who!). Gammal hamn, gamla byggnader, fina skepp. Tidigare var det visst gratis att traska runt i hamnen, men nu har de börjat ta inträde. Det mesta kan man dock se från utsidan, men lite nya fotovinklar blir det ju. Och så får man gå ombord på skeppet. 😁 Jag köpte en kombinationsbiljett med skeppsvraksmuseet för sådär 110 kronor, vilket det absolut var värt.

När jag precis klivit utanför hotellet kom jag på att jag hade gömt solglasögonen på rummet. Dock såg det mer ut att bli regn, så jag tänkte att jag nog skulle klara mig ändå. Klart att solen kom fram. 😝 Så när jag kikat runt i hamnen och lekt pirat gick jag in på museet istället. Det var betydligt intressantare än jag hade trott och det tog mig nog 1,5 timme eller så att gå runt och kika och läsa. Presentshoppen på slutet var också väldigt intressant, och hade jag haft plats i resväskan kunde det ha blivit DYRT. Sa det till expediten, som avslöjade att hon spenderade mer av sin lön i den butiken än någon annanstans. 😝

Letade sedan rätt på lite mat. Hade toppen utsikt över hamnen och god cider, igen, men maten var inte så fantastisk. Inte ens ostbrickan som jag beställde in till efterrätt, då de 5 första ostarna var lite för milda för min smak. Blåmögelosten var dock god. Men mätt blev jag, och sedan traskade jag ner till hamninloppet där det var full rulle med ungdomar som hoppade ner i vattnet. Och vuxna som fiskade. Jag bara fotade. 😁 Och sen for jag ”hem”, efter en lång promenad uppför backen…

Ostbricka med relativt tama ostar. Och såna där röda hemskheter igen.
Hopp!
Och Ross (Poldark) såg man bara skuggan av…tyvärr.

Ocean city

Exeter var helt okej, Totnes riktigt mysigt, men Plymouth är första stället jag skulle kunna tänka mig att stanna. Nu har jag visserligen bara sett de charmigare delarna av staden, då jag kom hit med tåg och tog taxi den dryga kilometern till mitt boende nära Plymouth Hoe. Dock finns det tillräckligt för mig att göra här att jag inte behöver ge mig upp i stan.

Bor på Poppy’s Guest House och nu har jag verkligen hamnat på mitt sorts ställe. Om det är helt perfekt vet jag först efter frukost, men än så länge pekar allt ditåt. Mysigt rum, trevlig och hjälpsam dam som äger det hela och med bara 5 rum gissar jag att det kan bli lite mer personligt också. Speciellt i Exeter kändes det som att ingen brydde sig att jag var där eller inte. Laura i Totnes gav ett lite dåligt första intryck, men räddade det senare. Inte för att hon och jag blev bästisar heller, men hon undrade i alla fall någon dag vad jag skulle iväg på.

Enkelrum på Poppys.

Började gårdagen med att traska iväg genom the Barbican till Plymouth Gin och boka en rundvandring där till måndagen. Jag har aldrig provat gin förut, så vad kunde passa bättre? Området var också väldigt charmigt, med historiska hus och kullerstensgator och vid Sutton-hamnen fanns det massor med restauranger och pubar. Jag stannade till för en pizza på en som hette Rakuda, vilket jag tyckte lät lite coolt och kanske japanskt. Sen såg jag kvittot, från Bar Rakuda…..barracuda. Engelsmän och deras ordvitsar! 🤦‍♀️

Plymouth Gin, på en av de mysiga gatorna i the Barbican.

Några av restaurangerna vid Sutton Harbour.

Namnet var bättre än pizzan, därför blir det bild på huset istället.

Medan jag sedan gick från den hamnen mot the Hoe, som inte har något med prostitution att göra utan betyder ”en sluttande ås formad som en inverterad fot och häl” på anglosaxiska, blev jag mer och mer förtjust i staden. Det finns massor att fotografera här. Vädret var fortfarande varmt, massor med sol och friska vindar från havet. Och vilket hav. Spenderade flera timmar med att bara gå runt och fotografera och faktiskt sitta ner och vila och bara insupa utsikten innan jag gick och åt en hamburgare och sedan tillbaka till rummet.

Båt på väg in i slussen vid Sutton Harbour.

Diverse statyer och monument kring the Barbican och the Hoe.

Vissa är galnare än andra…som tur var hoppade eller trillade ingen av dem därifrån, vad jag kunde se.

Runtom i stan finns ett gäng målade elefanter utplacerade. Tanken är att de ska hjälpa vuxna att prata med sina barn om döden, men jag har inte förstått riktigt hur. Eller så kan man bara leta rätt på dem för att de är fina.

Liten färja, på väg till Frankrike eller Spanien. Precis framför fören syns Drake’s Island.

Monument på the Hoe. Uppe till vänster Francis Drake, de övriga är från samma monument över soldater som stupat i de två världskrigen.

Smeaton’s Tower, det första som dyker upp när man söker efter Plymouth och the Hoe på nätet.

Och frukosten var jättegod. 😋

Enter Exeter

Efter en smula sömn var det då dags att åka vidare till något lite roligare ställe än Milton Keynes. MK är lite som Premier Inn, rymligt, fyrkantigt och bekvämt. Men det är i alla fall tillräckligt långt ifrån London för att busschaufförerna ska vara trevliga.

På tal om trevliga så börjar jag märka att jag är i England nu. Folk pratar med mig. 😝 Och inte som tyskarna på första tåget jag klev på, då, som började med ”Yes, but” när jag sa att de satt på min reserverade plats…🙄 På andra tåget fick jag däremot en äkta engelsman bredvid mig, och han var riktigt pratglad. Tydligen låter jag kanadensisk. 😁 Hon jag pratade med på konserten igår trodde istället att jag var engelsk. Känns som rätt bra betyg, bägge delarna.

Några timmars tågresa senare var jag då framme i Exeter. Hade bokat boende nära tågstationen, och visst, det var inte långt. Det var bara nästan rakt uppåt. 😂 Väl framme var det inte nog med uppför, men som tur var bara två trappor att ta sig uppför med väskan, och dessutom fick jag en hjälpande hand av receptionisten. Och det här rummet var det Londonklass på….storleksmässigt, alltså. Kanske finns någon fördel med Premier Inn ändå, men det här är betydligt roligare. Dock saknar jag AC:n, för här är det varmt. Har åtminstone en fläkt.

Vilade en stund innan jag begav mig ut på upptäcktsfärd. Största sevärdheten här är katedralen, så jag begav mig lite löst ditåt genom gator som kändes väldigt lugna. Men så var det ju söndagskväll. Gott om promenerande turister fanns det dock. Tyvärr verkar dock inte fiskmåsarna ha läst skyltarna mot nedskräpning, för gräsmattan runtom katedralen var full med skräp som de gissningsvis har dragit ut från papperskorgarna.

Detaljer från kajen och kring katedralen.

Exeter Cathedral och staty av Richard Hooker.

Tänkte sedan knata vidare ner mot kajområdet, men gick förbi en pub som såg väldigt spännande ut och kände mig plötsligt hungrig. Det var en Wetherspoons, i ett kapell som byggdes 1760. Nu förstår jag också varför en kollega drar upp Wetherspoons så fort Storbritannien kommer på tal – jag trodde jag hade råkat beställa en förrätt eller nåt när priset för min sallad OCH en stor cider bara blev 70 kronor…men nej då, fick en fullstor tallrik med kyckling-, avokado- och baconsallad som dessutom var riktigt god. Cidern var en lokal variant som hette Devon Red, utan kolsyra. Ovan smak för min del, men ganska god.

George’s Meeting House, numer Wetherspoons pub.

Med lite mer energi i kroppen var det nu lättare att traska ner till kajen för att se om det fanns något fotograferingsbart där. Mjodå, det såg riktigt mysigt ut. Ljuset började dessutom bli trevligt, så jag gick runt där en bra stund innan jag vände tillbaka upp mot staden. Ljus, ja…katedralen skulle ju också kunna se bättre ut i lite mysigt kvällsljus, så jag tog en liten omväg därom innan jag gick hem också.

Custom House

Bro och svanar

Bro och hänglås

Sen får jag se vad det blir för något imorgon. Har inga jättefasta planer, men vet att de har guidade promenader i den här staden också, och en intressant tur ska gå imorgon 14:00. Och på tisdag kväll har de en spökpromenad. 😁 Och något annat ska man väl kunna hitta på också – kanske kolla in katedralen inifrån? 🤔

Mot England!

Så var det då äntligen dags, för den där resan jag började räkna ner till för 234 dagar sedan. Planeringen har varit klar sedan i november och biljett efter biljett har bokats. Dock fick det bli en ganska sen ändring av planerna för bara några veckor sedan – Tintagel Castle, en av de saker jag sett mest fram emot på resan, är fortfarande stängt på grund av bygget av den nya bron. Jag vågade inte chansa på att det skulle hinna bli färdigt innan jag skulle dit, så jag avbokade mitt boende där (och förlorade handpenningen) och bokade istället rum i St Austell.

St Austell ligger bra till för besök på två av de stora trädgårdsattraktionerna i Cornwall, nämligen Eden Project och The Lost Gardens of Heligan. För min egen del lockar Heligan mest. Det jag har hört om Eden är att det blir enormt fullt med folk där och att det är jättevarmt i regnskogsdomen. Speciellt på de höga gångstråken uppe bland träden. Och där skulle jag ju vilja gå om jag var där. Heligan verkar å andra sidan kunna svälja mer folk (och så är det väl mindre populärt, kanske) och deras regnskogsområde är åtminstone inte i ett gigantiskt växthus.

Som research inför resan har jag även kollat på tv-serien Poldark, som utspelar sig i Cornwall på slutet av 1700-talet. Som en bonus visar det sig att St Austell ligger alldeles bredvid Charlestown, som varit inspelningsplats för hamnscenerna i serien och ser fantastiskt charmigt ut.

Bekanta vyer

Obekanta vyer, då vi flög in mot Heathrow från motsatt håll än vanligt. Dessutom brinner det!

Men nu är jag alltså på väg. Efter bil och flyg och flyg och tåg och tunnelbana och tåg och buss och promenad är jag framme på hotellet i Milton Keynes. Kanske inte en ort jag normalt skulle ha besökt, men då Rammstein, ett av mina favoritband ska ha spelning här imorgon så fick det bli så. Och ska jag tro på min kollega som redan sett dem i Barcelona så kommer det bli urhäftigt. 😁

Lämnade ett grått och kallt och regnigt Östersund, passerade ett grått och nästan lika kallt och regnigt Arlanda innan jag landade i ett varmt och kvavt London. 26 grader var det visst, och jag var glad att jag bokat Heathrow Express in till centrum istället för att sitta en timme på ett tokvarmt tunnelbanetåg. Fick ändå ta tunnelbana en bit för att ta mig till Euston från Paddington, och behövde dessutom släpa min 21 kilo tunga resväska uppför lite trappor. 😓 Väl på sista tåget fick jag ”fönsterplats”. Förstod då varför biljetten varit så billig. 😝

Fönsterplats. Efter en stund drog de framför ner rullgardinen så jag bara såg hälften av nästan ingenting. 😝

I MK som det kallas var dock vädret lite mildare och efter massor med förvirrande instruktioner från olika transportappar hamnade jag på någorlunda rätt buss, klev av vid rätt hållplats och gick som kartan tyckte till hotellet. Nu i efterhand tycker jag det borde funnits en bättre väg. 😝

Hotellrum. Stort, bekvämt, med AC och nästan helt utan charm.

Utsikt från hotellrummet mot Snozone, en inomhusträningsbacke med riktig snö. Kanske ska åka skidor imorgon?

Passade också på att ta mig en liten extra promenad här i området när jag kommit fram. Anledningen var egentligen att jag ville ha lite fredagsgodis, men jag hittade också en park (med supersöta små kaniner i) och tog en sväng genom stadens nöjesdistrikt, där hotellet ligger. Milton Keynes är en ny stad, den grundlades i slutet av 1960-talet för att fungera som bland annat boende för de som arbetade i London. Så jag förväntar mig inga charmiga gamla hus här, även om det fanns några små byar i området innan staden anlades. Det jag har sett hittills känns varken bättre eller sämre än nån annanstans, egentligen.

Två av de tre kaninerna hann skutta in i buskaget innan jag fick fram kameran. De var inte stora alls, ungefär som en inte jättestor ekorre.

Vy i stadens nöjeskvarter, bara runt hörnet från hotellet.

Det som dock finns här i närheten är Bletchley Park och The National Museum of Computing. Bägge två skulle helt klart vara värda ett besök, och i mina första planer ingick datormuséet som lördagsunderhållning före konserten. Nu får jag se hur det blir. Har haft en ganska intensiv vecka med lite sömn och då detta är enda boendet jag har som det inte ingår frukost tänkte jag unna mig en morgon utan väckarklocka. Och frukost på Giraffe. 😁😋

En helt ny värld…

…igen.

Jag är på återbesök. Återbesök i den där staden som jag spenderat flest dagar i förutom Östersund. Det är åttonde gången jag åker bara hit. Andra gången i år.

Jag trodde jag började bli less, men som de säger, ”Tired of London, tired of life”. Nu har jag verkligen längtat.

Själva anledningen till resan dyker upp på fredag. Eller, anledning och anledning, anledningen var att jag ville hit. Han på fredag bestämde bara timingen. Så idag drog jag. Blir en kort resa denna gång, bara en vecka, och jag har som vanligt planer och idéer för en månad.

En dimmig morgon i Östersund visade sig inte vara något problem för att starta, sedan hade vi visserligen motvind till London från Arlanda men resan gick bra ändå. Kanske har man flugit hit för mycket när man har favoritbitar på en flygresa, men nu sitter jag varenda gång och spanar efter båtar, sen vindkraftverk, sen Londons broar och till sist Windsor Castle innan vi landar på Heathrow.

Något sned bild över Windsor och slottet.

Bor på ett av favorithotellen på favoritgatan, lade till några kronor denna gången för ett rum på Arosfa. Sen kommer jag förstås inte vara så mycket på rummet, men de har lite bättre frukost också.

Ganska stort rum för att vara London…😝

Stack direkt ut för att hämta musikalbiljett och leta mig lite mat. Båda delarna gick fort, och hamburgaren var god, men sedan stod jag där med 2 timmar att göra av med innan showen startade. Och i en sån tråkig stad…..😂

En Honest Burger. Och mint-lemonad.

Vandrade runt lite på måfå och hamnade på en liten bokaffär. Foyles. Som enligt min guidebok har nästan 6,5 kilometer bokhyllor. De hade i alla fall 6 våningar fulla med böcker, böcker, och mer böcker, och massor med folk som satt och läste. Jag hade kunnat fylla resväskan direkt, men kände att det var dumt att göra det första kvällen.

Foyles.

Vandrade sedan runt lite mer på måfå, bland annat genom Chinatown, innan jag tyckte det var sent nog för att gå tillbaka till teatern. Prince Edward Theatre, och föreställningen var – Aladdin. Först och främst ett maffigt ställe. Sen hade jag ingen vidare bra plats. Och sen var föreställningen naturligtvis väldigt bra, men….inte lika bra som lejonkungen. Och så hade de plockat bort apan och tigern och ersatt dem med tre vänner var till Aladdin och Jasmin, så….njae…. Jafar var nog min favorit, vet inte riktigt hur det kommer sig att jag börjar gilla skurkarna bäst…😝

Entré till Chinatown.

Prince Edward Theatre. Nästa gång vill jag sitta i en av de där boxarna på sidan. 😁

Och nu är jag trött. Men så har jag varit uppe sen 4:30 i morse också, och nu är klockan midnatt svensk tid…*gäsp*

Spökrika Edinburgh

Jamen då var man i Edinburgh, då. Jag har knappt fotograferat något alls på två dagar nu, kände att jag behövde en lite avkopplad dag idag och dessutom hade jag ett viktigt ärende att uträtta. Men så här bor jag i alla fall:

Det är i alla fall bekvämt. 😁

Premier Inn, budgethotellkedja. Det är stort, billigt och opersonligt. Läget är perfekt, alldeles intill tågstationen och Royal Mile, och nämnde jag att det var billigt? Lyckades få precis den här veckan för 775 kronor per natt om jag betalade i förväg. MITT I EN STAD. Annars kostar det nästan det dubbla – vill man komma undan billigare får man leta sig längre från centrum, vad jag har sett. Ja, jag har lite flyt. Eller så kallas det research. Eller lite både och. 🙂 Trevligt nog är det i alla fall, skön säng och bra dusch, vilket jag uppskattar ännu mer efter den ganska dåliga duschen på Wavecrest. Har inte bokat frukost, för jag ville kunna undvika att behöva ställa väckarklockan i alla fall några dagar på semestern. 😝 Imorgon blir det dock frukost här, då jag har bokat en privat guide för en tre timmars vandring runt stan.

Idag blev det istället frukost på Milk:

Mums x 2! 😋😋

Och lunch på Wagamama. Grönt och fräscht och väääääldigt gott. Skön kontrast mot korv och ägg och bacon varenda morgon.

Mellan frukosten och lunchen blev det dock ett besök på ett par favoritaffärer. Först Apple, då min iPad har blivit lite trasig. 😔 Den fungerar fortfarande, men ett band med pixlar över skärmen har blivit extra pixliga, flimrar ibland och hänger inte med på ljusskiftningar. Lite jobbigt för fotoredigering…😔😔😔 Hursomhelst var jag in hos Apple för att fråga om det gick göra något åt och jag var ganska beredd att helt enkelt köpa en ny och fixa den här senare. Men…”det fixar vi på garantin”, sa de och beställde hem en ny till mig. Inget knussel eller nånting. Frågade inte ens om något hade hänt med den. Nu är det bara att hoppas att nya paddan hinner hit innan jag måste åka härifrån…😱

Medan jag väntade på min tur hos Apple-genierna (ja, de kallas så 😁) hann jag med ett besök på Bravissimo. Denna gången blev det ”bara” en baddräkt. Och efter det en sväng på Primark. Hittade två par byxor som funkar helt okej, dock inte mina favorit-jeans.

Efter lunch slappade jag en stund på hotellet. Bokade in mig på en spökpromenad 20:30 och då jag redan var ganska trött i fötterna ville jag inte vara alltför sliten redan innan. Har ju som sagt en vandring imorgon också… Det blev middag på Byron, men det kanske var sista gången…tycker inte alls de är lika bra längre. 🤔 Sedan hamnade jag på en gatuartistshow av Skottlands ende svärdslukare. Han jonglerade även med knivar och paradnumret skulle vara att han lade sig under en spikplatta, medan en man skulle ställa sig på spikplattan, och sedan skulle han (svärdslukaren) äta eld samtidigt som han låg där. Nu missade jag dock slutet eftersom han prompt skulle pladdra så länge om att han ville att vi skulle betala. Jag hade ju en tid att passa, som tur var bara 50 meter därifrån, men hade han snott sig på lite hade han hunnit göra sitt trick och få sina pengar. Såg fler i publiken där som skulle med på samma vandring och som också tyckte han snackade för länge.

Men sen blev det då spökvandring med Mercat Tours; Doomed, Dead and Buried. Vår guide hette Rachel och var en av de bättre jag haft äran att lyssna till. Riktigt bra framträdande. Jag fick bidra med ett läskigt skratt på ett par ställen i en historia, vilket naturligtvis var höjdpunkten för allihop. 😂😝 Eller så inte. Vi började på några ställen ovan jord, bland annat i en mörk, smal gränd, och fortsatte sedan ner i valven under South Bridge. Där nere blev det kusligt värre. Det är inte många guider som har fått kalla kårar att gå längs nacken på mig, men hon gjorde det. Minns i och för sig att jag tyckte förra promenaden jag gjorde hos Mercat Tours var riktigt bra också, men annars är det nog bara Cardiff-vandringarna som varit kusligare. Vi avslutade sedan vandringen på Canongate-kyrkogården där hon berättade några historier till. Rekommenderas varmt, fem spöken av fem. 👻👻👻👻👻

When in Scotland…nationaldrycken (tillsammans med whisky) och lokala chips.

En fullständigt ickespännande dag

Väldigt långt ifrån den smidigaste resdagen jag har haft. Man skulle nästan kalla den motsatsen, men då låter det som att det var mycket som gick på tok, och det är inte heller sant. Bara lite småsaker. Som att när jag kom till flygplatsen hemmavid gick jag först utevägen till ingången närmast checkin-automaterna. För att få vända och gå igenom hela byggnaden åt andra hållet för att de temporärt lagt incheckningen i en del av huset jag inte ens visste existerade. Och där funkade inte automaterna. 😝

Såg när jag skulle kliva på planet att de bytt ut min fina fönsterplats mot ett mittensäte. Vid fönstret satt istället en mamma med en 1-2-åring. Han kommer förmodligen bli pilot när han blir stor, för att flyga var inga problem. Att sitta i ett plan som stod på marken, däremot – vilket det gjorde ganska länge både inför start och efter att vi landat – det protesterade han mot. Högljutt.

Arlanda. Provade ladda telefonen och hittade uttag som inte funkade. Ingen sittplats vid rätt gate, för där var det avspärrat. Vis av misstag från förra resan vågade jag inte heller sätta mig vid någon annan gate när det närmade sig avgångstid, så det blev att stå i korridoren och vänta. På ett plan som var försenat. Yay.

Men SEN. Sen flög vi in över Storbritannien och landade i Manchester, och bagaget var med och så regnade det. 😁 Men bara medan jag åkte tåg in till centrum. Såg sedan hotellet direkt jag kom utanför tågstationen och blev glatt överraskad av både lobby, bemötande och rum. Fast redan andra gången jag klev in på rummet och tv:n startade automatiskt med en brasa började jag bli less. 😝

Motel One Piccadilly i Manchester

Gick sedan och åt en ganska ospännande kycklingburgare på Leon, alldeles intill tågstationen. Hämtade även ut tågbiljetterna inför morgondagen. Men hursomhelst, jag är här, och allt jag kom ihåg att packa ner är med. Resten får lösa sig ändå. Och imorgon åker jag till Wales. 😁🏴󠁧󠁢󠁷󠁬󠁳󠁿

En lysande stad? 🤔💡

London by night…

…eller kanske mer Early evening…😝

Japp, jag är tillbaka i London. Jag kom fram till att det här är nog staden jag spenderat mest tid i förutom hemma, det här är nämligen sjunde resan *bara* hit och de flesta har varit på sådär en vecka. Och så har jag ju råkat hamna här någon dag i anslutning till andra resor också. 😁

Denna gången är dock lite speciell, för nu har jag bästa Sandra som sällskap. Planet gick tiiidigt hemifrån i morse, vi blev nästan en timme sena till start på Arlanda men flaxade ikapp det mesta och landade bara en kvart senare än planerat. Heathrow var Heathrow, så vi klev av, gick genom passkontrollen, kom fram till bagagebandet – och där var väskorna. Det är något magiskt med den här flygplatsen (eller helt enkelt fantastisk planering) för det har funkat likadant varenda gång jag flugit hit.

Inflygning mot London.

Tunnelbana till centrum, promenad till hotellet, där jag sedan blev igenkänd och fick ett bättre (större) rum än jag hade förväntat mig. 😁 Sedan promenad till mitt favoritburgarhak, bara för att få se att det hade stängt. 😔 Letade rätt på närmaste i samma kedja, fick menyerna, och….INGA OLIVER!!! Och min favoritcider var borta. Och favoritburgaren. Det här börjar likna bojkott, men vi beställde burgare, tillbehör och en varsin milkshake i alla fall. Och jodå, de gick äta ändå. 😝🍔🍟🥤

Byronburgare, zucchinifries, vanliga fries och en varsin Oreo-milkshake. Och en bourbon till det. 🥃😁

Promenerade sedan iväg till Neal’s Yard som var alldeles runt hörnet. Kanske att det är ännu mysigare på sommaren när blommorna slagit ut lite mer, men rätt okej i alla fall.

Neal’s Yard-detaljer

Fortsatte förbi Covent Garden och ner till Themsen vid Embankment. Gick över den väldigt svajiga bron (Sandra sa att hon inte märkte nåt och trodde det bara var jag som var påverkad av den bourbon som vi drack till maten, men där har hon fel. 😝) och spanade in/fotade London Eye och Palace of Westminster och byggnadsställningarna kring Big Ben.

London Eye

Charing Cross Station

London Eye, Palace of Westminster och Big Ben. Och Themsen, förstås.

Eftersom vi båda två kände oss lite sega efter en lång dag tog vi sedan en tidigt kväll. Imorgon väntar en full English breakfast och sedan Harry Potter-studion. 🧙‍♀️🧙‍♂️