Don, don, don…LONDON!

Vintrar för mig nuförtiden är inte särskilt roliga. Visst, det kan vara fint med snö men mörkret och alla starka lampor på bilar och lyktstolpar mot det mörka gör mig bara trött, så trött. Lägg till det blixtljusen på alla plog- och sandbilar så blir det än värre. Och oljud vill jag inte ens snacka om.

Så därför känns det liiiiite konstigt att jag haft en sådan längtan till London. Det är ju varken en tyst eller diskret stad ljusmässigt. I mitten av januari fick jag dock ett mail från Mischief Comedy att de skulle sätta upp en show som de kallar Mind Mangler, som ska vara en show med en tankeläsarmagiker. På sant Mischief-vis blir det dock inte riktigt som det borde… Jag har sett ett par av deras tidigare produktioner och skrattat mig till magkramp bägge gångerna (The Play That Goes Wrong och The Comedy about a Bank Robbery). Just tankeläsarmagi är också en av mina favoritgenrer så det här kände jag att jag bara måste se. Datumen var också så passande att det gick bra att ta en påskresa, som i år dessutom sammanfaller med min nördigaste födelsedag nånsin. 42. Ni som vet, ni vet, ni andra kan läsa Liftarens Guide till Galaxen och inse att jag snart kommer att vara svaret på ALLT. 😝 I ålder, i alla fall.

Idag var det då dags för avresa. De senaste dagarna har min energinivå varit väldigt mycket högre, och tur är väl det. Annars hade jag nog inte ens orkat packa. Vaknade tidigt och stökade undan det sista inför badrumsrenoveringen som de ska börja med nästa vecka och packade klart väskan. Fem minuter innan taxin skulle komma började det dåna så in i helvete i huset när de började med badrummet i en annan lägenhet så jag var glad att jag kunde fly. Chauffören varnade om att det stod en långtradare på snedden i en rondell vi behövde passera så det kanske kunde bli lite knivigt, men när vi väl kom över till Frösön hade det löst sig.

Kan förresten säga redan nu att stora kameran inte är med, så det blir bara iFånefoton från den här resan. Tycker kameran är mest jobbig att släpa på här i stan och jag ville inte känna mig tvungen att tänka på bara fotografering den här gången. Men nåt kanske blir snyggt i alla fall.

Väskan var lätt och smidig när jag checkade in den (11,9 kg), så det finns både utrymme och vikt till en del shopping. Säkerhetskontrollen gick utan problem även om jag blev slumpmässigt utvald att få jackan undersökt och sen var det bara att vänta på att flyget skulle lyfta. Vilket vi gjorde några minuter för sent. Dock var det ovanligt lugnt på planet så jag hade hela raden för mig själv på min sida. Lite skumpig start men det lugnade ner sig fort.

Snö och grått på Frösön.

Väl på Arlanda har det ju blivit så smidigt att man inte måste ut från inrikes och in på utrikes längre då det nu går från samma terminal, så jag funderade mest på om jag skulle ta passkontrollen direkt eller äta lunch först. Det har ju dykt upp en hel del nya mat- och shoppingställen sen jag var där sist. Kollade utbudet och såg att det skulle finnas “riktigt bra” burgare där på Jureskogs, så det ville jag testa.

Gillade upplägget på restaurangen, dels fanns det väntbänkar vid kassan där man kunde sitta medan maten tillagades och dels fanns det massor med bord för ensamresenärer (eller par som vill sitta bredvid varandra). Dessutom kunde man få lättfriterade grönsaker (blomkål och broccoli) som tillbehör istället för strips. Valde en Draken-deal med grönsaker då en sån burgare skulle ha en massa gott såsom rostad lök och JALAPENOS. När jag hade tuggat på den en stund tyckte jag dock att det var något som fattades – jag hittade ost och silverlök och kanske att dressingen var där också, men ingen hetta, ingen crunch. Tror nåt måste ha blivit fel. 😔 Grönsakerna och ost- och jalapeno-dippen var dock goda. Kanske testar igen nån annan gång för att se om de kan lyckas bygga rätt också, men ärligt talat var inte burgaren riktigt min stil ändå.

Jureskogburgare med tillbehör. Grönsaker ÄR gott, men det var ganska snålt med dem.

Tog mig sedan igenom passkontrollen efter en minimal kö, och kom in till F-gateområdet. Efter i somras kändes det lugnare att inte stressa in dit ifall de skulle byta gate nu också, men den här gången velade de ingenting. F65 från första början till boarding. Då det inte går jättemånga plan från F-gaterna är det oftast lätt att hitta något lugnt hörn där och fördriva tiden medan man väntar. Så även idag. Vi hade landat före 11 och nästa plan skulle lyfta 15:20 så det fanns ju en hel del tid att fördriva också.

Läste nåt nångång om att man skulle låta bli att ta selfies rakt framifrån och istället ha ljus från sidan och underexponera och så vidare och så vidare. Tycker man kan göra som man vill jag, men här skulle man i alla fall kunna tro att jag ser ett flygplan och drömmer mig bort. 😝

För ovanlighetens skull kom vi sedan kvickt igång med boarding och jag satt på min plats redan vid 15:00. Såg också att de kommit med lite nymodigheter i SAS-appen, den visade hur många procent som var färdigboardat redan. En annan rolig och användbar grej de lagt till i appen är att man kan se var just det flygplanet man ska åka med är schemalagt. Man ser också om det har startat och landat, vilket kan vara rätt skönt att veta om man som jag inte riktigt litar på att SAS gör som de lovat längre. Som extra rolighet kan man även se hur många gånger man åkt med exakt samma flygplan tidigare och när. 😁

95% hade boardat redan 15:01.
Från Östersund till Arlanda var fjärde gången jag flög med Igulfast Viking. Hen skötte sig bra nu också.

Även på den här flygningen var det några extra platser lediga, och även nu var det två sådana bredvid mig. Den långe mannen på raden framför som fick två reskamrater bytte dock till min rad men ett tomt mittensäte är bra nog tycker jag! När alla kommit ombord ropar dock kaptenen ut att det var så mycket trafik och udda vindar på Heathrow att vi fått en slot-tid som innebar att vi inte skulle kunna lyfta förrän om en timme. Att sitta i ett stillastående, jättevarmt flygplan där människorna på raden bakom dessutom dränkt sig själva i parfym kändes ju inte sådär jätteroligt tyckte jag, men det var väl bara att gilla läget. Några minuter senare kom han dock med glädjande besked att vi kunde börja backa ut redan om 10 minuter.

Passade på att kolla att min resväska tagit sig med på flyget även till London innan jag ställde in flight mode på telefonen och sedan var vi rätt fort i luften. Det var dock mycket moln och de var rätt platta ovanifrån så utsikten var inte så spännande. Lyssnade på ljudbok och podcast (Lateral med Tom Scott är en storfavorit) och åt några fantastiskt goda chips (från Gotland) och en mindre imponerande chokladboll som dock var fånigt tjusigt paketerad. Men Delicato-bollarna vinner där. 😝

Airtags är väldigt lugnande om man är det minsta nojjig över att tappa väskan längs en flygning. Och även om man inte är nojjig så är de coola! 😁
Mestadels barmark vid Arlanda.
Chokladboll paketerad som om den vore en diamantring. Eller åtminstone ett guldsmycke. Tyckte mest den var torr och tråkig. 🤷‍♀️

Sista 30-40 minuterna sprack molntäcket upp och jag hann se en bit av Nederländerna innan vi svängde över till Storbritannien och flög över alla vindkraftverken. På grund av vindarna fick vi nog inte ta den vanliga rutten in till Heathrow, så jag såg inte till Windsor Castle. Däremot fick jag bra överblick över London City Airport och Thames Barrier. Den sistnämnda har jag funderat på att ta en tur till, vi får se hur det blir.

När jag väl såg marken igen hade vi kommit hit – vilket enligt kartan heter Port of Rotterdam. Något jag kunde lista ut helt utan att ha någon platsangivelse för bilden, för vet ni? KARTAN AVBILDAR VERKLIGHETEN så man kan känna igen saker MED ÖGONEN! 😱🤪 (Ja, jag tycker det är lite coolt att man inte behöver datorer och teknik till allt, okej?)
London City Airport nästan mitt i bild. Mest bara en enkel landningsbana.
Thames Barrier går genom Themsen i nedre delen av bilden. Det är ett barriärsystem som hjälper till att skydda Londonområdet från översvämning vid ovanligt högt tidvatten. Läs mer på wikipedia.

Det gick fint att landa även om det var lite skumpigt här också, och när vi stod på backen lyste solen rakt in på mig. Och tårarna bara rann. 🥹 Att man ska bli så glad bara av att komma till Heathrow? Då jag satt långt bak blev jag närapå sist av planet, men efter ett toalettbesök och ännu en rätt kvick passkontroll kom jag fram till bagageutlämningen. Hann inte ens koppla upp mig på wi-fi och kolla var väskan var innan jag såg den komma emot mig på bandet. Heathrow levererar IGEN!

Grönt och soligt i London. SOM VANLIGT.
Siv Viking, som jag bara åkt med en gång tidigare, då åt andra hållet.

Sen skulle man ju in till centrala stan också. Ville utforska lite andra omgivningar den här gången så jag bor varken på Gower Street eller vid Paddington, utan i Clerkenwell. Närmaste station är Farringdon, och dit kan man åka Elizabeth line, stans nyaste tunnelbanelinje. Det hade jag aldrig gjort tidigare så det tänkte jag göra nu. Den känns också lite som ”min” linje med tanke på namnet, och så är den fint lila. Idag visade det sig dock vara lite strul med Lizzie line, så hon drogs med stora förseningar. Inte för att det hindrade mig från att komma precis i tid till ett tåg, men det gjorde även väldigt många andra. Vet inte om det brukar vara så knökfullt som det var idag, men å andra sidan brukar det vara minst lika illa på Piccadilly Line.

Lyckades i alla fall ta mig av vid rätt station och skulle sedan hitta till hotellet. Jag hade sparat rutten i Citymapper-appen men tyvärr sparade den inte kartan. Jag hade ju inget brittiskt sim-kort än och tänkte absolut inte betala 299 spänn till Telia för EN YNKANS GIGABYTE, så jag var lite handikappad. Nåja, det skulle inte vara så långt och ganska enkel väg så jag traskade iväg åt det håll jag trodde var rätt. Spoiler – det var det inte. 😝

Efter att ha gått ett par kvarter bort kom jag till ett gatunamn jag kände igen, men av fel anledning. Jag hade börjat med att boka ett hotell där, men sedan bytt för att jag ville ha lite mer utrymme och det lät som att jag skulle hamna i en högljudd källare enligt recensionerna. Kollade Citymapper och såg att jag gått 90 grader fel. 🤦‍♀️ Nåja, jag hade ju inte gått så jättelångt så med en högersväng och sen en till så var jag snart på banan igen. Tänkte att det skulle ta cirka 2 timmar från landning till att jag kom till hotellet och hade jag inte gått fel hade jag nog haft nästan en halvtimme till godo på det så det gick väl inte för sig. 😝 Nu är jag på ett Yotel igen, samma kedja som jag bodde ett tag på i Edinburgh i somras. Rummet är fortfarande inte stort, men det är i alla fall rätt modernt.

Yotel London City. Jag har ett fönster där bakom rullgardinen men när jag kollade ut tittade jag rakt in i en tegelvägg. Nåja, det kanske går att se om det regnar i alla fall – inte för att det brukar göra det här. 😝

En sista sak på agendan var att skaffa mig mat i magen. Nära stationen skulle det finnas en Nando’s, och sånt har jag ju längtat efter länge nu. När jag kom dit var det dock kö och det såg ut som att flera fick vända i dörren. Lite (mycket) besviken gick jag vidare utan att gå in och försökte hitta något annat. Övriga matställen såg dock antingen lika knökfulla ut (Gordon Ramsay Street Burger), stängda, eller helt opopulära (Honi Poke). Det sistnämnda skulle säkert ha kunnat vara gott men jag var inte på humör för rå fisk just nu. Efter en liten sväng runt området funderade jag bara på att gå in på Co-op som var bredvid Nando’s för att köpa med mig något till rummet, men när jag såg att det nu inte fanns någon kö till kycklingen så gick jag in där för att åtminstone testa.

Var väl inte helt optimistisk till att få plats, för till och med servitrisen anmärkte på att jag såg väldigt bedjande ut när jag bad om ett bord, men HON HADE ETT! Ett bord ledigt, precis lagom till mig. 🥳 Hade ju fortfarande inget internet så jag fick beställa i kassan den här gången, men tog min vanliga variant med medium kyckling, strips och broccoli. Om nom nom nom. Idag också. Men oj vad mätt jag blev. Skippade att gå in på Co-op på vägen hem för idag behövs det inget kvällsfika. Även om det hade varit gott med nåt sött så här till bloggandet…😝

Klassiker för min del nu. 😁

Med tanke på hur SAS har skött sig på sistone har jag inte bokat in så mycket till imorgon då jag inte var säker på om jag skulle komma fram i tid. Jag reserverade dock en plats på en London Walk till imorgon medan jag satt på Arlanda, en med medicinskt tema. På vägen till Gower Street från Russel Square-stationen går man nämligen förbi Londons universitet där det studeras mycket medicin, och eftersom jag traskat förbi där många gånger har jag förstås också varit nyfiken på vad de pysslar med där. Förhoppningsvis får jag veta det imorgon då, förutsatt att planen håller. Annat på agendan är att skaffa sim-kort – så jag kan bada i Themsen. 😝 Eller nääää, så jag kan använda telefonen och kartorna och kanske gå lite mindre åt fel håll resten av veckan var det ju. 😁

Till bästa staden i världen!

Då var det dags att lämna Aberdeen. Jag har trivts finfint i stan och åker gärna tillbaka, men då blir det något annat boende. Egenskaper jag tänker prioritera framöver (även om jag inte lovar att jag lyckas) är närhet till tåg/buss, tyst och smart. Jag vill inte helt tappa bort finurliga och underbara boenden som Pentland Lodge House, men ibland kanske det är bekvämare med ett stort kedjehotell där de har välkända lösningar och till och med kanske hiss.

När jag checkade ut från puben i morse och fick frågan om jag haft det bra, sa jag faktiskt att rummet varit lite obekvämt. Han skyllde på storleken och sa att det kanske inte var det som passade bäst för 6 nätter, men jag har bott i betydligt mindre rum som varit mindre irriterande. Det är inte storleken som spelar roll…det är vad man gör med den. Ett par hyllor i badrummet hade t.ex. suttit fint, och det fanns det lätt plats till. En bättre säng hade det också funnits plats till. Kanske till och med en upphöjd en, som man kunde ha resväskan under. Och så bättre placerad/mindre toapappershållare. Rummet var inte så trevligt att jag gärna spenderade tid där, och det hade nog kunnat hjälpa ifall jag kunnat det. Har också känt mig stressad när jag så tydligt hört städpersonalen jobba i rummen bredvid och tänkt att nu måste jag ut så de får göra färdigt. Så det var inte helt vilsamt.

Efter utcheck drog jag med mig resväskan längs Aberdeens knaggliga gator ner till tågstationen och hoppade på ett tåg till London. Men London är bara världens näst bästa stad, så jag hoppade av i Edinburgh. Här fick jag släpa resväskan ännu längre, då jag råkat välja ett hotell som ligger nästan precis mittemellan de två tågstationerna. Dock ligger det i nya delen av Edinburgh, så gatorna är relativt platta och gatstenarna hyfsat jämna, så det var inte alltför jobbigt. Hade dessutom turen att få checka in direkt även om jag var 2 timmar tidig, och det här rummet är rena motsatsen till en gammal pub. Ljust, luftigt, gott om plats och relativt smart. Lite ovanliga lösningar här också, som att handfatet finns ute i rummet och att toalett och dusch är i varsitt litet bås närmast dörren till korridoren. Det enda jag egentligen är lite tveksam till är var jag ska hänga handduken när jag duschar, men det hinner jag säkert lösa innan jag ska härifrån. Som extra bonus har jag ställbar säng och kan justera färgen på belysningen i rummet – och en kyl!

Stort, ljust och luftigt. Och normalt wiffy, inte ett man måste logga in på varenda gång man vill använda det.
Något ovanlig lösning.

Spenderade lite tid på att fixa klart gårdagens blogg innan jag begav mig ut på stan i jakt på middag och en spökpromenad. Är man i Edinburgh MÅSTE man gå spökpromenad, om man är jag. Både för 5 och 10 år sedan gick jag ju en spökpromenad med Cadies & Witchery Tours, och råkade träffa på samma guide bägge gångerna, se Haste Ye Back från 5 år sedan, längst ned. Bokade samma vandring till ikväll och hoppades att det skulle vara samma snubbe, även om det lät lite otroligt att jag skulle ha sån tur.

Innan dess behövdes det mat, men jag visste inte riktigt vad jag var sugen på. Både en indisk och en mexikansk favvo-kedja finns ju här i stan, men jag var egentligen inte ute efter något krångligt – båda de kör med flera små rätter istället för vanliga huvudrätter. Gick lite löst åt rätt håll för att i alla fall komma närmare mötesplatsen för spökvandringen, och gick en vända längs Rose Street som kanske är mysigaste gatan här i New Town. Till slut hamnade jag dock på Bella Italia. 😂 Beställde in en Piccante-pizza som skulle innehålla massor med chili och stark nduja-korv, och nog var det mycket chili på den alltid. Men inte FÖR mycket. Jag hade tålt lite till, men det var inte så det saknades hetta i alla fall. Bottnen var dessutom tunn och krispig och till och med kanterna försvann.

Rose street i New Town.
Fin utsmyckning med rader från dikten Beachcomber av George Mackay Brown. Det fanns en panel för varje dag i veckan.
Pizza Piccante.

Gick sedan upp mot mötesplatsen utanför the Witchery restaurangen, men kom dit sådär 50 minuter för tidigt. Min kartapp sa att den skickat mig längs en väg som var ”i stort sett platt”, men alla som sett Old Town i Edinburgh någon gång inser nog att det är stört omöjligt om man ska nästan ända upp till slottet. 😝 Tid att slå ihjäl och en öppen souvenirbutik uppe vid slottet spådde onda tider för plånboken, även om jag mest var ute efter något drickbart. Smart nog så hade de en kyl precis innanför dörren, och då kunde man ju kika lite till. Det fanns massor med fina halsdukar i väldigt olika prisklasser, och väldigt fina handväskor i väldigt dyr prisklass (enligt mig). De gick väl loss på dryga tusenlappen, och trots att jag var ute efter en lite större väska som ändå är betydligt mindre än en ryggsäck så hade jag ingen lust att betala det. Ens för en turkos. Lite längre in i butiken hittade jag dock souvenir-versionen, för typ 270 spänn. Lagom plats för en dricka-flaska och lite till, och även den turkos, och med en skotsk flagga på. Go Scotland! 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

Sen kom jag på att det var billigare att leta geocachar/labbpunkter, så resten av tiden spenderade jag med sånt. Fick se en dryckesfontän som uppförts till minne av alla häxavrättningar de utfört i staden, och en ”spökskylt”, där gammal information fortfarande står kvar på en vägg. Hann även med ett besök på de närliggande toaletterna, men där vill de tydligen inte ens försöka fylla på med toapapper och inte fungerade spolningen heller. Det sistnämnda har varit problem på flera ställen på den här resan faktiskt, vete sjutton vad som hänt.

Witches’ well uppförd till minne av de hundratals människor, mest kvinnor, som avrättats för häxeri här vid Edinburghs slott under 1500- och 1600-talen.
Trodde inte jag hade lagt på mig riktigt så mycket under den här resan…måste vara alla baconmackor. 😔

Nu började klockan äntligen närma sig 19, och jag kikade med spänd förväntan nedöver the Royal Mile efter vår guide. Men…nej, sån tur hade jag inte. Det var en äldre man som hade med sig en ny Mad Monk of Cowgate och inte min gamla favorit. Nåja, det kunde ju bli bra ändå. Vi var en liten grupp på 6 åhörare, varav tre var yngre än mig och det sista paret kanske några år äldre. Tack vare mitt urusla minne så kom jag inte ihåg så mycket av historierna som jag hört förut, speciellt inte som jag gjorde en annan tur för 5 år sen och sist jag hörde ungefär de här var för 10 år sedan. Inne i en liten innergård fick jag dock minnesbilder av en ”foul clenger” – de som jobbade med att föra bort de som dött av pesten – och en bit in i guidens berättelse kom han också springande. 😁 Den här gången var det inte jag som skrek. 😝

Lite senare fick jag också prova på att bli fastsatt i en bärbar version av en stupstock, där guiden låste fast mina handleder tillsammans med halsen i en träkonstruktion. Sedan sa han helt sonika att han skulle berätta mer om det vid nästa stopp, så jag fick gå dit fastlåst. 😝 Turisterna här i stan verkar dock vara vana vid allt fuffens som pågår, för de lyfte inte ens på ögonbrynen när vårt ”spöke” sprang iväg i sina olika skepnader. Men åh, det var trevligt. Guidade promenader med en lagom stor grupp som faktiskt är med på noterna och interagerar måste vara en av mina favoritturistgrejor nånsin. Speciellt med så här mycket humor.

När vandringen alldeles för snabbt var över fick vi erbjudande om att ta foton och sedan följa med till butiken för att kolla på världens minsta museum om William Burke – han från Burke & Hare, gravplundrare som blev mördare. Museet innehåller ett enda föremål, ett visitkortsetui skapat från en bit av Burkes hud. Medan vi stod i butiken passade jag också på att fråga den här guiden om han jag träffat på förr om åren jobbade kvar. Det gjorde han tyvärr inte, men han hade skrivit en bok om 10 promenader i Edinburghs Old Town, så den kände jag att jag ville behålla. Ja, ja, jag betalade för den också. 😝 Hon som skötte kassan kunde dessutom kolla upp mina bokningar från tidigare år, och såg att de jumper-ooters (spöken) som varit med på de vandringarna inte heller jobbade kvar. Men de tyckte det var roligt att jag kommit tillbaka så många gånger. När jag köpte boken och en söt nyckelring i form av en uggla fick jag även med en bok som nuvarande guiden skrivit på köpet – och när jag kollade lite snabbt i den visade det sig att det var han som grundat företaget. Hoppas han inte tog illa upp när jag sa att han hade skött sig bra också…🤣

Nya filurer…men hon i mitten är förmodligen fortfarande läskigast.
Svårfotat genom glaset, men museet är gratis så det är bara att åka dit själva! 😁👻

Vandrade sedan i maklig takt tillbaka till hotellet, alldeles, alldeles lycklig. Inte blev det sämre av lite gyllene solljus på Edinburghs slott heller. I såna lägen är det extra skönt att mobilkameran är såpass kompetent, för stora kameran har fått vila idag – den fick jobba hårt nog igår. 😝

Victoria Street, en annan välfotograferad gata i Edinburgh.
Riddle’s Court. Här inne avslutades spökvandringen.
Writer’s Museum.
New College på the Mound.
Princes Street Garden framför Edinburgh Castle.
Souvenirskörd. Hoo hoo!

Mot Aberdeen

Jahapp, då var det dags att lämna underbara Thurso och bege sig söderöver då. Tvingade upp mig själv klockan 6, kom ner till frukost vid 7 och började med att hälla apelsinjuice över halva mig. Tillbringarna var av modellen att handtaget sitter fast i locket, som sitter fast på själva glasdelen där juicen finns. Tills det inte gör det längre. Jag tog alltså tag i handtaget, och svoooosch så föll glasdelen som var full med juice ner på golvet. 🤦‍♀️ Beställde min frukost och gick upp för att byta brallor – hade tagit helt nya också, sydde klart dem helgen innan jag for, så jag hann använda dem i typ 15 minuter.

Det tog längre tid att få min frukost än jag hade hoppats på, men till slut var den i alla fall klar. Guiden Willie kom ner till frukost medan jag åt också, så hann snacka lite mer med honom. Han hade lite samma problem med sin grupp som jag hade med de som följde med till Skye – ingen som pratade. Han sa att det var något de märkt speciellt i år, men kunde inte förklara varför.

Hade fått reserverat bord idag. 😁 Har visserligen suttit vid samma varje frukost, men ändå.

Fick sedan skynda mig upp och packa det sista, för att hinna med taxin till stationen. Blev mött i dörren av chauffören och hann bra precis lämna ifrån mig nyckeln och hämta lunchen ur kylen innan vi for iväg. Det var dock desto bättre med tid när jag kom fram och jag hann andas lite frisk luft innan tåget kom.

Resan var lång även idag, men den blev dock inte längre än planerat. Det var lite synd, hade varit fint att bomma tågbytet i Inverness så jag kunde få tillbaka pengarna även för den här resan, men det är väl klart att tåget är i tid när man för ovanlighetens skull hoppas det inte ska vara det. 😝

Insåg också att jag behöver lära mig mer om rovfåglarna de har här, speciellt hur man identifierar dem. Såg 2 ormvråkar och 5 glador som jag är ganska säker på, men 5-6 andra större fåglar också. Ett helt gäng med hjortar vilade vid spåret vid en av stationerna, men trots att vi körde långsamt ut därifrån hann jag inte fotografera. 🙄 Vyerna var annars lika fina som på vägen upp.

Hav, hav, haaaaav.

Hade inga problem med att byta tåg i Inverness och hade turen att ingen av de andra som bokat plats runt samma bord som jag hamnat dök upp, så jag kunde flytta till fönsterplatsen. Fixade lite med bilderna från igår längs resans gång, då omgivningarna bara var så där lagom fina på den här sträckan.

Kom fram till Aberdeen vid 15 och traskade iväg mot hotellet. Tur det finns telefoner med gps alltså. Dock verkade inte kompassen peka rätt så jag fick kolla lite extra noga så jag inte travade iväg åt fel håll. Uppförsbacke blev det, och det var nog länge sedan det lades någon sten eller asfalt här i stan, i alla fall där jag gick, för det var TUNGT att dra på väskan. Kanske får ta taxi till stationen härifrån också.

Hittade i alla fall fram utan problem och kunde checka in. Fick hjälp med väskan till rummet som tyvärr inte är lika fint som på Pentland Lodge – men det är ju svårt. Förhoppningsvis duger det i alla fall.

Efter lite samtal hemöver gick jag till slut ut på stan, hade inte sett så jättemycket längs vägen hit. Ville först kolla vart jag ska imorgon, då jag ska ut på busstur, och det var precis intill tågstationen. Skönt att den inte börjar förrän 9 i alla fall. Bredvid stationerna fanns det ett stort köpcentrum, som jag knatade igenom. Gick faktiskt förbi min favoritchokladaffär utan att handla, trots att det var öppet. 😱 Såg också en stor hobbyaffär som man säkert skulle kunna spendera mycket pengar i – om man har plats i resväskan.

Såg stora båtar en bit bort, och gick närmare hamnen för att se om det skulle gå att få något foto – men nej, det var staket i vägen överallt. Fick knata tillbaka därifrån och in mot centrala stan istället. Såg en gränd som hette Shiprow som ledde till sjöfartsmuséet. Blir det tid över (eller regnigt) kan det nog bli ett besök där. När jag hade gått därigenom fick jag bättre vyer till åtminstone två av skeppen jag sett också.

Hus vid hamnen.
Shiprow. Får se hur många försök det blir att fota de här paraplyerna innan jag blir riktigt nöjd. 😝
Highland Defender, ett Offshore Supply Ship. Fråga mig inte vad det betyder.
Hirta, ett Fishery Patrol Vessel. Fråga mig inte vad det betyder heller, men gissar på nåt fiskerelaterat. 😝
Minnesmonument till de män och kvinnor som deltog i fiskeindustrin.

Kom sedan upp till County Hall, en riktigt maffig byggnad. Fortsatte längs dess långsida, och hamnade strax vid Marischal College. Det är världens näst största byggnad uppförd i granit, och inte nog med det, den är dessutom urtjusig (enligt mig). Som om inte det räckte stod Robert the Bruce staty utanför, och – bäst av allt – det fanns en fontän. Och inte vilken fontän som helst. 69 små fontäner som är koreograferade att spruta lika eller olika högt, ibland samtidigt, ibland i svep, ibland i kombinationer och ibland med vattenstrålar som på något sätt interagerar med sig själva för att skapa specialeffekter. Efter en stund (och sådär 100 foton) stod jag bara och flinade som en idiot. Det var bättre än fyrverkerier (också enligt mig).

County Hall.
Spegelkanin vid Marischal College. Förstår i och för sig att det vore dumt att klättra på den där, men tycker ändå bättre om våra Birgers som är lite tåligare.
Svårt att få med hela den här på ett kort, så därför ser det lite skumt ut. 🤪
Ett av minst hundra såna här foton med vattenstrålar i olika positioner. Tyckte det hade varit lite skojigt ifall de plötsligt fick spel och började spruta ner de som stod och tittade, men…🤪
Så här glad kan man bli av lite vatten…🤣

När de hade kört igenom det som kanske var ett helt program gick jag motvilligt därifrån, då magen började göra sig påmind. Hade ju bara ätit en macka till lunch och klockan närmade sig 19. Hittade dock en hel del annat innan jag hittade tillbaka till hotellet, som också är en pub där jag tänkte äta. För att bara ha ”tagit en liten spontan sväng på stan” så har jag hittat väldigt mycket fint. Behöver nog ta någon guidad promenad, antingen med live guide eller i en app, för här finns det nog mycket mer att upptäcka.

Provost Skene’s house, Aberdeens äldsta byggnad, från 1545. Numera museum.
Förvånad typ. 😱
Poised, en enorm metallskulptur av en leopard. Hade läst om den här men gapade ändå. Trodde inte att den skulle vara SÅ stor.
St Nicholas Kirk.
Aberdeen Art Gallery. Kan nog också vara värt ett besök.
Union Terrace Gardens.
His Majesty’s Theatre.

Hittade igen puben och beställde in en Mac & Cheese med vitlöksbröd. Lite dåligt kryddad tyckte jag den var, men så var det ju pubmat också. Såg att det fanns sticky toffee pudding till efterrätt så lyxade till det med en sån också – jag hade ju inte köpt någon choklad. 😝 Den smakade desto mer, men det var såna där hemska jordgubbar med på tallriken igen. Blev i alla fall inte arg på dem idag.

Mac & Cheese. Inte jättekryddat, men det försvann ändå.
Sticky Toffee Pudding. Eventuellt världens godaste efterrätt som inte innehåller choklad.

Sen var det ju nära till rummet, bara uppför trappan. Har roat mig med att tvätta apelsinbyxor och skriva blogg, och snart bli det väl sängen. Än så länge är det dock livat från puben under, men de stänger 23 och innan dess sover jag sällan ändå just nu.

Blöt och glad

Det sägs att det regnar mycket i Storbritannien, men det brukar jag ju inte märka av så mycket när jag är här. Vet inte om vädergudarna glömt bort att jag kommit hit eller om de bara vill bespara mig en solbränna, för idag var det mest bara spått regn. Som tur var bara utomhus. Jag började dagen med en god frukost här på boendet, för nu ingår det ju i priset. Och gick att få på vettiga tider, ända mellan 7 och 9:30.

Man står sig rätt bra på en sån här frukost alltså.

En av fördelarna med det här boendet, förutom skön säng, fint rum, tysta omgivningar och ingen trappa precis utanför dörren som på förra stället, är att de kan fixa tvätten åt en. Efter att ha kollat att det gick att få kläderna hängtorkade istället för torktumlade lämnade jag in dem innan jag gick ut för dagen. Hoppas de inte hängde dem på tork utomhus bara…😂

Eftersom vädret inte var så kameravänligt och jag inte var jättepigg, så bestämde jag mig för en kort promenad och cacheletning. Det finns en adventure lab-runda här i byn, en vanlig cache, en multi och en virtuell. Jag började med att gå ned mot floden och tog en av lab-punkterna längs vägen, vid ett torg med blomrabatter och monument. På andra sidan floden fanns det en ”boating lake” där några gräsänder hängde omkring.

Sir John Square med St Peter’s och St Andrew’s kyrka i bakgrunden. Tyckte att de skulle ha haft blå blommor istället för de röda/rosa i rabatterna, så hade de bildat Skottlands flagga.
Liten trevlig gångbro. Märkte inte att den svajade.
De tyckte säkert att jag skulle ha haft mat med mig åt dem, för de kom fram till mig när de såg mig. Eller så ville de bli fotomodeller. 📸

Gick vidare neröver ån och sen över bron som är huvudinfart till Thurso. Hittade någon fler lab-punkt och insåg att jag var nära kyrkoruinen igen och att det skulle finnas en fysisk burk där. Hittade den snabbt – faktiskt satt det två burkar alldeles bredvid varandra men jag skrev bara i en av dem. Tog också ett ganska långt besök på Co-op-butiken för att köpa lite lunch/fika och studera vad som finns på en mataffär här i trakterna. Osthyllan var till exempel nästan bara Cheddar – och några rökta tyska ostar. Fryspizzorna hade också både annan form (rektangulära, ungefär som en plåt fast inte lika stor) och helt annan fyllning än hemma. Det är ju egentligen ganska dumt utrymmesmässigt att ha runda pizzor i kvadratiska kartonger, slog det mig nu…🤔

En till St Peter’s Church. Den här såg lite cool ut tycker jag – gillar tornet.
Banksy imitation – eller original?

Den bästa cachen här i stan, enligt favoritpoängen, var den virtuella. Den är bara tillgänglig när tidvattnet är ute, då man behöver ta sig till en grotta i klippan jag var och traskade uppepå igårkväll. Tidvattnet skulle vara som längst ut runt 14-tiden idag, och när klockan började närma sig 13 började jag närma mig klippan också. Först spanade jag en stund på ett gäng fåglar som kalasade bland tången som tidvattnet lämnat kvar på stranden. Tror det var mest starar, men också några kråkor, förstås.

Fågelbuffé. Synd att både fåglarna och tången är mörka så det är svårt att se dem.
Någon har stulit Orkney!!! Jag VET att jag såg den där igår…😱

När jag kom fram till klippänden av stranden blev jag först lite tveksam till att fortsätta, då det rann flera små bäckar nerför sanden och jag inte hade mina vattentåliga skor. Hittade dock ställen där det såg ut att gå att ta sig fram torrskodd så jag gjorde ett försök i alla fall, om inte annat för att se hur svårt det skulle vara längre bort. Jag var direkt nöjd med det beslutet, då jag fortfarande torr om fötterna hittade fina vyer att fotografera efter att ha klarat mig förbi de första rännilarna. Gick vidare bortöver och efter några rännilar till kom jag till det största hindret. Några stråk med sten som delvis var täckta av tång och sjögräs. Det vill säga halt. Inte hade jag skorna med bästa greppet heller, och så började det regna ännu mer. Funderade ordentligt på att vända om och göra ett nytt försök imorgon, med bättre skor och mindre grejor i händerna – nu hade jag ju shoppingkassen med min lunch i fortfarande.

Stenar, sand och vatten…det behöver inte vara krångligare än så.
Nej, det är ingen konstig skugga i bilden – det VAR en sådan där rak och markant färgskiftning på riktigt.

Meeeeeeen, så hittade jag en möjlig väg förbi första stenpartiet, och hittade till en liten lätt inbuktning i klippan. Det var inte den grottan jag letade efter. Inte gav den något som helst skydd från regnet heller. Nu hade jag ju tagit mig förbi ett stenparti, och om jag gissade rätt om grottans placering så var det bara ett stenparti kvar. Dock såg det lite klurigare ut. Studerade en stund, och hittade till slut en möjlig väg över. Testade mest vartenda steg för att vara säker på att jag hade grepp, och det funkade! Kände mig enormt stolt över mig själv faktiskt, men allt hittautande i skogen hemma kanske har gett ett uns mer självförtroende på annan terräng än platt asfalt.

Första lilla grottan.
Hinder. Men vackert också.

Sen var det bara platt sand fram till några andra öppningar i klippan, även om det rann vatten här också. Första öppningen jag tittade in igenom var inget särskilt, men när jag kollade den andra förstod jag direkt att jag var på rätt plats. Uppgiften för den virtuella cachen var att hitta vilka namn som lämnat sitt märke på väggen i februari 1870. Hade nog tänkt mig att det skulle vara en liten inristning i stenen, och kanske svårt att se. Nu var det både lättare och svårare. Väggen var nämligen täckt av text, en del stort, en del mindre. Ganska likt en klottervägg nuförtiden, kanske, även om det såg betydligt prydligare ut. Och jag? Jag var jätteglad. Häftig vägg, kul vy ut från grottan och dessutom kände jag mig så duktig. 😁😇

Tittar in…
…tittar ut…
…å tittar uppåt väggarna.

Det tog en stund att hitta rätt inskription i väggen, men det var i alla fall tydligt avskiljt från resten och i den delen av grottan där det fanns tillräckligt med dagsljus. Nu är jag dock nyfiken på *varför* all den där texten står där. Medan jag funderade på att ta mig tillbaka därifrån kom det en guide med ett par kunder som gick in i grottan, och nu ångrar jag att jag inte tjuvlyssnade…😔

Stor skålsnäcka, enligt min identifikationsapp. Det kryllade av dem.
Ser ni trappräcket därborta? Precis hitom det fanns grottan.

Tjuvkikade i alla fall på hur de tog sig därifrån, men guiden var inte rädd för att få blöta skor så hon traskade rätt igenom vattnet och slapp klättra på stenen. Paret som var med fick hjälp ner. Nåja, jag hade ju lyckats åt ena hållet, så det skulle väl gå bra åt andra också. Och det gjorde det. Snart hade jag lättspatserad sand under fötterna igen och behövde bara undvika vatten. Fick ta ett litet skutt över en bäck, och sedan var det bara trapporna upp till boendet kvar. Blöt och väldigt glad kom jag sedan in på rummet igen.

Blöt och glad Lizzan. 😁

Fixade mig lite varm choklad och ringde Mamsen en sväng innan jag stoppade i mig lunchmackan och ett par kakor från fikabrickan. Hoppade också i min nya kaftan för att låta de andra kläderna torka upp lite – men de var faktiskt torrare än jag trott de skulle vara med tanke på regnet. Passade på att fixa lite administrativt, som att be om kompensation från tågbolaget för att tåget var så sent igår. Med lite tur får jag tillbaka hela biljettpriset. Kollade också ut en bra restaurang till dagens middag, ville ha något varm och hett. Det bästa jag hittade var en bangladeshisk restaurang som rankades som bäst i hela Thurso. Jag hade ju ätit indiskt för bara några dagar sedan och hade hellre velat ha något thailändskt, men såna önskningar infriades inte av den här byn. Så stor är den ju ändå inte.

Strax efter 16:30 då de öppnade gick jag iväg mot Pride of Bengal som låg sådär en halv kilometer bort. Jag var lite skeptisk, för stället jag åt på igår var rankat som 4:e bästa, så skalan kanske var väldigt skev här. Jag fick bord i en helt tom restaurang, men blev lite lugnad av de ideliga telefonsignalerna från folk som ringde och beställde takeaway. Beställde in vitlökschampinjoner till förrätt, men det var nog sista gången jag beställer in en indisk förrätt. Det smakade ungefär som löken på förra stället, fast med lite svamp och vitlök. Inte hade jag förstått att det var friterade svampar heller, och paneringen var mjuk och tråkig. 😔

Sen kom då huvudrätten. Jag blev återigen varnad för att inte röra vid metallen på det tydligt superheta matfatet, men de ligger väl risigt till om de inte säger något och någon skadar sig. Och det doftade alldeles ljuvligt. Jag var sugen på något med vitlök och chili och hittade tre sådana rätter på menyn, så jag bad servitrisen om råd. När jag sa att jag gillade starkt rekommenderade hon varianten från södra Indien som serverades med en krispig chili på toppen. Jag tog även in en raita ifall min uppfattning om starkt skiljde sig från deras. Det var tur det, för det var precis på gränsen till så starkt som jag klarar av, så lite lindring var skönt att ha nära till hands. Strongbow-cidern som jag beställt till var också bra på att bryta av hettan faktiskt. God cider och riktigt stark mat, då är jag som lyckligast. Ja, bortsett från när jag är i en grotta vid havet och blir attackerad av regn, då. 🤪

Omnomnomnom här också. Ännu mer än på förra stället.

Alldeles, alldeles proppmätt tog jag mig sen från restaurangen och lyckades villa bort mig lite innan jag hittade till havet igen. Trodde jag började kunna stan, men tydligen inte. 😝 Men så hade jag ju druckit en cider, så jag skyller på den. Nu var tidvattnet inne och vågorna verkligen dånade. Ett stort skepp som jag brukat se vid horisonten hade också helt plötsligt kommit mycket närmare. Undrar vad det var också. Jag har bokat en rundresa med en guide imorgon, så jag får väl fråga dem om både båt och grotta.

Det kanske är den här båten som snott Orkney?!? 🤔

Från Torvalla till Tors å

Jaha, då var det dags att resa vidare då. Vaknade tidigt då jag även somnat tidigt, men hann inte blogga klart förrän på tåget. Var lite nervös inför frukosten ifall ägarinnan fortfarande skulle vara sur för att jag missat i torsdags, men vi redde ut det kvickt och sen var allt frid och fröjd. Hade ju beställt en full Scottish breakfast, och valt att ta med både blodpudding och haggis då hon sa att hennes var helt fantastiska. Det låter ju lite som självskryt, men hon hade baske mig rätt. Blodpudding är inget jag äter frivilligt hemma, men den här var riktigt god och välkryddad. Haggisen var ännu godare. För att inte snacka om korven och baconet. Skulle nog faktiskt rangordna dem korv, blodpudding, haggis, bacon, från minst till mest god, och då var ändå korven suverän. Ägg, bönor och hash brown smakade som de brukar, men inget fel med det heller.

Mumsig frukost.

Gick sedan upp för att packa och hann precis checka ut före 10. Släpade med mig resväskan upp till tågstationen, och där stod tåget redan inne och väntade. Köpte en dricka och ett snackspaket med ost och korv utan att riktigt tänka på hur lång resan skulle vara. Tänkte väl också att man skulle kunna köpa något ombord. När jag väl hittat min plats såg jag att den var baklänges och på ”fel” sida av tåget för den bästa utsikten, så jag tog helt sonika och satte mig på en obokad plats istället, det fanns mycket som var ledigt.

Hejdå-bild på bron i finvädret.

Sådär en halvtimme senare, cirka 10 minuter för sent, började vi tuffa iväg mot Thurso, där jag ska spendera 4 nätter. Dels hade jag bokat tåg av gammal vana, då det brukar vara snabbast och bekvämast, dels hade jag blivit inspirerad av boken ”Scotland from the Rails” av Benedict Le Vay. Resan från Inverness till Thurso har ”bara” fått tre stjärnor av fem möjliga för tjusiga omgivningar, men det är fortfarande bättre än många andra tågresor. Den skulle ta 3 timmar och 45 minuter, och när vi tuffat på i sakta mak ett tag blev jag fundersam och kollade kartappen. Kör man bil mellan Inverness och Thurso går det på cirka 2,5 timmar, alltså mycket snabbare. De har nämligen inte byggt järnvägen så rak som möjligt, utan gjort några krokar inåt landet för att ge fler orter tillgång till tåg.

De grå punkt-linjerna är järnvägar.

Nåja, jag trivs ju ändå på tåg och hade inte bråttom, och hursomhelst hade jag inte kunnat köra själv. Både vädret och omgivningarna var omväxlande, och jag satt som vanligt rätt klistrad med näsan mot fönstret. Ja, inte bokstavligt talat, då. I början av resan höll vi oss mest på havsnivå, och senare klättrade vi upp till lite högre höjder. Då byttes landskapet mot små berg/stora kullar, avsaknad av träd och massvis med floder och åar. Och en hel del djurliv. Såg minst tre större rovfåglar, kanske ormvråk eller glada eller både och. Tre större grupper med hjortar och flera enstaka. Och ett oändligt antal får. 😁

Ett gäng fåglar på en sten.
Havsvyer…
…och Highland-vyer.
Här fick jag byta sida av tåget en liten stund.

Halvvägs genom resan ropar konduktören ut att tåget inte skulle gå till Thurso. Järnvägen delar sig i två vid Georgemas, där ena spåret går till Thurso och det andra till Wick, som är tågets slutstation. När allt går som det ska kör tåget först igenom Georgemas till Thurso, för att sedan backa tillbaka till Georgemas och köra vidare till Wick. Nu skulle vi bli såpass försenade att de inte skulle hinna ta svängen till Thurso, men de ordnade buss från Georgemas istället. Mig gjorde det egentligen ingenting, jag hade som sagt inte bråttom. Hann ju se mer när det inte gick så fort. 😝 Enda problemet var att provianten var slut och att det INTE fanns något att köpa på tåget. Får planera bättre på onsdag när jag ska neröver igen.

Efter ett gäng fantastiska vyer kom vi fram till Georgemas och hoppade på en minibuss istället. Det tog sedan inte många minuter innan vi var framme i Thurso, en dryg timme försenade, och jag började knata iväg mot mitt nya boende, Pentland Lodge House. Det var sådär 900 meter från stationen, och i alla fall ett av vägvalen hade bara en flack backe. Dock sken solen så det blev rätt svettigt ändå.

Blev snabbt incheckad och visad till mitt rum, som heter Hoy. Old Man of Hoy är en stenformation på Orkney, som ligger norrut härifrån. Och det här rummet går i mina färger, inte rosa som i Inverness. 😝 Jag klarade dock inte av att stanna kvar på rummet särskilt länge, då jag sett lite glimtar av havet på vägen hit. Dessutom borde jag äta något.

Hoy. Dock inte med nån Old Man, men kanske en halvgammal tant.

Det där med mat blev snabbt bortglömt när jag gått de kanske hundra metrarna ner till gångvägen längs toppen på klipporna. Hav, himmel och VÅGOR. Thurso är en populär ort för vågsurfning, då det finns väldigt stabila vågor här. En av de starkaste vågorna i Europa, Thurso East, finns också här. Nu är inte jag någon surfare, men jag gillar hur de ser ut och låter. Vågorna, inte surfarna. 😁🌊

Hann inte gå långt innan jag såg en riktig krutgumma, minst 70+, iförd baddräkt gå ner mot vattnet. Det såg inte varmt ut, men hon var säkert van. En man som varit ut och gått i vågorna svarade att det var kallt, men uthärdligt, när jag frågade om temperaturen. Han hade dock inte velat bada i bara baddräkt.

Scrabster till vänster i bild. Krutgumma lite höger om mitten. 😁
Dunnet Head, brittiska fastlandets nordligaste punkt, längst bak i bild.

Jag traskade iväg längs strandpromenaden mot flodens mynning, där det också fanns en hamn. Och ett slott. Och surfare. Och fiskmåsar också, för den delen. Jag stod och spanade ut mot surfarna och såg plötsligt något som dök upp ur vattnet. Det var lite långt bort för att se vad det var, men med kamerans zoom till hjälp började jag ana att det kunde vara en säl. Nej, jag har ingen bra bild på den, det var bara precis att det gick att identifiera vad det var. Men en till art till dagens djurlivslista.

Surfare framför Orkney.
Fiskmås framför Thursos slott.
Surfare igen, nu med annan bakgrund.

Svängde sedan upp mot centrala Thurso för att leta mig någon mat. Hittade först en kyrkoruin som jag förstås behövde titta närmare på, innan jag råkade på Y-not Bar & Grill som jag funderat på att besöka. Varför vänta, så jag klev in. Ett ganska livat ställe, speciellt så här en lördag, så när jag fått maten åkte hörlurarna in. Hade beställt en pasta med pepparsås, som serverades med stekt kött och vitlöksbröd. De kunde gott ha serverat den med mer salt och peppar också, men det stod i alla fall på bordet så jag kunde krydda extra själv. Nä, jag blev inte så nöjd med det. Men det var mat i magen i alla fall.

Old St Peter’s Church, med kyrkogård.
Det SÅG ju gott ut i alla fall.

Gick sedan en sväng ned till ån, men jag hann inte med mer än ett par bilder innan det började regna. Kände ändå att jag egentligen borde gå och lägga mig tidigt, så jag gick in på co-op och köpte lite kvällssnacks och tänkte sedan bara ta strandpromenaden ”hem” igen. Det var ju dömt att misslyckas. Tidvattnet hade kommit in, vågorna mullrade ännu mer och regnet började avta och det blev sånt där härligt magiskt ljus när det är blandad molnighet. Och vågor, och klippor, och vågstänk. Ja, det blev ”några” bilder till.

Bro över ån. Namnet Thurso betyder Thors å. Vikingarna var här och härjade tidigare och lämnade sina spår i språket och ortsnamnen.

Klättrade uppför trappan till klipptoppen igen och sen gick det i alla fall inte att gå direkt tillbaka till boendet. Gångvägen går ända till intilliggande Scrabster, där det finns en färjeterminal för båtar till Orkney. Tänkte att det kanske gick att se fler vågor på fler klippor om jag gick en liten bit åt det hållet. Och en liten bit till. Och en liten bit till… Jag hade inte fel. 😝

Sånt här är jag väldigt svag för…
…och sånt här också. Men det känns lite fånigt att stå och fotografera våg efter våg och inte veta vad som blev bra eller inte förrän man kommit ”hem”.
Rätt maffigt med mörka mol bakom solbelysta hus också. Men inte lika maffigt som vågor. 😝

När jag till sist vände om så började det regna igen, fastän solen sken bakom mig. Tänkte att nu borde det ju kunna dyka upp en regnbåge, och lite senare såg jag en liten, liten bit av en sådan. Sen blev den biten större och större, tills det blev en hel båge. 😁 Inte lätt att lägga undan kameran i den här stan, inte.

Trodde först att högra änden av bågen slutade precis vid mitt boende, men det var hos grannen snett mittemot. 🙄

Efter en massa fler foton lyckades jag till slut gå hemåt, med ett stort leende på läpparna. Många foton fanns det att kolla på när jag kom till rummet, nästan lika många som när jag for till Skye, men de skiljer sig inte lika mycket åt. Kan inte säga säkert att det är de bästa jag råkat välja ut, men nöjd är jag i alla fall.

En lååååååång dag

Skippade att ställa larm för väckning då utcheck från hotellet inte var förrän 12 och så länge sover jag ändå aldrig. Det kom lite regn på natten och temperaturen sjönk rejält så jag kunde också öppna fönstret för att slippa ha AC:n igång så mycket. Vaknade rätt tidigt och märkte att jag ville hem för det gick väldigt lätt att packa. 😝

Checkade ut sådär vid 10, och då hade jag fått hjälp av städpersonalen att ta min resväska till hissen. Direkt jag kom ner frågade piccolon om jag ville lämna väskorna en stund och det ville jag ju. Utcheckningen var heller inga problem och jag berättade att det här var första hotellet kring Paddington som jag kan tänka mig att boka igen. Duktig och hjälpsam personal och smarta rum – ledigt uttag till mobilladdaren intill sängen, gott om förvaringsutrymme, och till och med en stor hylla i duschen där jag fick plats med ALLA mina produkter. Och dessutom snyggt och stilrent. Sen kanske jag inte kan bo där en vecka med tanke på priset, men för mina dagar efter långsemestrarna kan det nog passa bra.

Smart inredd duschkabin. Dessutom var den stor nog att ramla omkull i, om man nu skulle vilja ge sig på det – jag lät bli.

Gick ut i ett behagligt ”svalt” London på sådär 25 grader och tog Circle line till Embankment för att gå till Covent Garden. Circle line är en av tunnelbanelinjerna som jag inte åkt så mycket förut, men den är riktigt trevlig. AC på tågen och stationerna verkar inte vara så djupa – i alla fall inte de jag använt mig av. Såg Cleopatra’s Needle och sfinxerna innan jag knatade upp från Themsen. Behövde frukost och gick in på Pret då jag inte kände för nåt avancerat. Och om det är gott med baconmackor så är det ännu godare med New Yorker-mackor. Provade en från Heston Blumenthal dagen innan, men nu såg jag att Pret hade en variant också. Tog en sån och en flaska läsk och bad att få äta på plats. Då ställde han i kassan allt på en silverbricka, och jag kan säga det, att cola-flaskor står inte särskilt stabilt. Hann gå kanske två steg innan flaskan for i golvet. Kan också säga det att de studsar rätt bra. 😂 Sen ser jag en man i kön som fullständigt hoppar fram för att plocka upp flaskan åt mig. Gott om hjälpsamt folk den här dagen tydligen. 😁

En av två sfinxer som vaktar obelisken.

Pret-mackan var också betydligt godare än den från Heston/Waitrose. Det var rostad lök på, som FORTFARANDE VAR KRISPIG. Vete sjutton hur nygjord mackan måste vara för att de skulle lyckas med det, eller så har de någon specialare till lök. Sen kan jag inte säga att det behövs rostad lök på, de jag har gillat bäst har jag fått i Sverige. För den som inte vet är pålägget på en New Yorker pastrami, edamerost, inlagd gurka och senap, och det är supergott. 😋 Någon baguettekedja gör såna, men vi har dem inte i Östersund.

Gick sedan vidare till Bravissimo, en butik jag varit till mååååånga gånger. Hade köpt en ny behå i Cardiff som var superskön som jag ville ha fler av, helst utan att behöva betala frakt och tull. Tänkte dock packa ner dem i ryggsäcken, för resväskan verkade väldigt tung… Fick ingen exakt vikt med min nya bagagevåg för så länge orkade jag inte hålla allt stilla, men det såg ut att redan vara över 23 kilo…😬 Och jag som inte tyckte jag hade handlat så mycket. (Spoiler: invägningen på flygplatsen visade 23,9 kg – men den fick åka med ändå.)

Varm dag i London, inga specifika planer, och så är man i Covent Garden. Hörde ingen som sjöng opera, men när jag gått igenom centrala byggnaden hörde jag i alla fall en annan gatuartist som började värma upp publiken. Sen blev jag kvar och kollade på två shower till, men de två sista var ganska lika. Dessutom verkade de dela på rekvisitan, bägge använde en jättehög enhjuling som de jonglerade uppe på. Första snubben dansade limbo. Gratis underhållning är ju i och för sig aldrig fel, men tycker det som vanligt är väldigt mycket snack och lite verkstad. De tar gärna upp något barn på ”scen” för att få extra sympati och kanske lite fler åskådare, och sen är det mycket snack om att betala för sig efteråt. Men det kanske är det som lönar sig, istället för att ha en show med flera tricks som faktiskt fyller ut de där 30-45 minuterna som de håller på.

Apple Market i Covent Garden. Inget att göra med Apple-Apple. Har förresten inte varit in i någon av deras butiker den här resan. 😱
Limbo-dancer. Han dansade lite annat också. Under ryggen har han en planka med spikar, bara för att det ska bli mer spännande.

Tänkte faktiskt inte äta på Nando’s den här sista dagen, utan på Flat Iron där jag blivit så imponerad av köttet i våras. Gick till närmsta restaurangen vid Covent Garden och blev informerad om att det var cirka 40 minuters väntetid.  Tyckte det kändes krångligt med väntelista och skippade den och vandrade iväg mot näst närmaste Flat Ironen istället. Då fick jag dessutom gå genom Seven Dials och smet in på Neal’s Yard längs vägen. Så mycket intressanta affärer, men nu satte resväskan stopp för handlande så jag vågade inte ens gå in. När jag kom fram hittade jag dock inget sätt att ta mig in. Såg en snubbe därinne som tog popcorn, men när jag kollade webbsidan var det tillfälligt stängt. Jahapp. Kanske ska kolla sånt innan man går iväg, men… Bara att gå tillbaka till Covent Garden då. Träffade på samma kille i ingången och han sa att det nu var 3 timmars väntetid. ”3 timmar?!?” utbrast jag, innan han sa att han skojade och att det fanns lediga bord. Haa haa. Jaja. Jag skulle ha skrivit upp mig på listan, men nu fick jag ju bord ungefär samtidigt ändå. Maten var jättegod nu också, även om köttet jag fick var helt genomstekt istället för den medium well som jag beställt. Tomaterna som de hade som specialtillbehör var dessutom helt otroliga, servitören sa något om olivolja och salt och så var de bakade så de var lite mjuka – men inte mosiga eller ens varma. Och på tal om salt så kanske Flat Iron har snott hela Storbritanniens saltlager, för de kunde i alla fall använda det. 😝

Blomstervagn i Covent Garden. Det fanns en hel del Disney-relaterade displayer som man kunde interagera med också.
Mittpunkten av Seven Dials-distriket. Mycket roliga affärer härikring.
Flat Iron-steak, pommes, chilimajonäs (förstås), och vesuvio-tomater. Och en Floradora-drink, med gin, hallon, lime och ginger ale. Mycket mindre söt än jag hade förväntat mig, men det var mest bara trevligt.

Fick glass på vägen ut som efterrätt och gick tillbaka mot Covent Garden och gatuartisterna. Samme kille som gjorde första enhjulingsnumret var nu igång igen och…han var helt okej att kolla på en gång till. När han drog sitt ”betala mig”-snack sa han att om någon betalade 50 pund skulle han följa med dem hem och göra dem väldigt glad. Lite lockande var det…😝

Gillar såna som är smarta nog att skydda huvudet när de gör farligheter…😇

Klockan började närma sig 17 och då de rekommenderade att man skulle vara på flygplatsen 3 timmar innan avgång även här så var det dags att börja röra på sig. Gick ner mot Circle line igen och åkte tillbaka till hotellet. Återigen bra service, och sen var det bara att knata de 8-10 minutrarna till Paddington. Längs vägen gick jag förbi en man som satt på gatan och tiggde, och precis när jag gick förbi gjorde han ett utfall och morrade. Hoppade förstås till och blev skraj, och sen bad han om ursäkt och skrattade att det bara var en ”konstig hosta”. Två män som såg alltihop såg också roade ut. Och jag skrattade. 😁

Hoppade på Heathrow Express som stod inne på stationen när jag kom dit, och var 20 minuter senare framme på flygplatsen. Hade dock lite promenad innan jag var framme på Terminal 2, och möttes då av en enorm kö redan utanför avgångshallen. Frågade om det var kön till incheckningen, men det var till säkerhetskontrollen… Gick in med väskan, behövde få hjälp av en människa då jag av någon anledning inte kunde checka in i appen eller automaten. Människan frågar om jag vill att väskan ska gå vidare direkt till Östersund, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom det var olika dagar. Tänkte på hur mycket skönare det skulle vara att slippa vänta på bagage i natt när man kommit fram och att det skulle spara några minuter på morgonen efter att slippa checka in den, och tackade ja till det. Gick sedan och ställde mig i den enormt långa säkerhetskön. Tror aldrig att jag har stått i en längre kö faktiskt, men kände mig lugn eftersom jag hade gott om tid till flyget, 3 timmar kvar när jag ställde mig i kön. Jag kunde vara lugn också, det tog en dryg timme men det var inga problem för mig. Pratade lite med en kvinna som stod bredvid mig, hon skulle till Dublin och skulle åka en timme före mig så hon var lite mer nervös. Hörde sedan att hennes plan blivit försenat med 2 timmar…hoppas hon fick betalt i alla fall, hon skulle dit på jobb.

Köpte lite glass som jag trodde skulle vara gjord med flytande kväve, men de tog fram 2 helt vanliga glassförpackningar och skedade upp ur. Kanske hade den varit gjord med kväve tidigare, men själva grejen var ju att jag hade velat se den göras och få den där superkrämiga känslan. Nu var det ju en del stora iskristaller i glassen i alla fall, för att den varit i frysen. Dock var den i alla fall väldigt god.

Glass på Heathrow, lyckligt ovetande. Både jag och glassen.

Kollade sedan mailen och fick se två rubriker som knappt gick in i huvudet på mig först. ”Cancellation information from SAS” och ”Rebookning information from SAS”. Kollade tiden för dem och insåg att de blivit skickade bara någon minut efter jag checkat in och skickat väskan hela vägen. Mitt flyg till Östersund på torsdag morgon hade blivit inställt och jag hade blivit ombokad till ett på fredag morgon istället. Meeeeeen, jag ville ju hem. Har knappt några rena kläder kvar och ville inte vara kvar i 33-gradigt Stockholm heller. Nåja, det var inte så mycket jag kunde göra då det strax var dags för boarding och flight mode. Hann i alla fall kolla att det fanns plats på tåget upp på torsdagen och att det inte var svindyrt. 

Flygkaptenen på planet från London sa att flygningen skulle ta 2 timmar så jag ställde timern på det precis vid takeoff. Efter att ha sovit en del på flyget gick timern igång sådär 30 sekunder innan vi landade, så det var ju snyggt uppskattat! Kom snabbt av planet också, då jag fått ett platsbyte och hamnat på rad 15 istället för längs bak där jag brukar välja att sitta. Hade även hamnat vid mittgången, men fick ett tomt säte bredvid mig så det fick väl gå då. Var nog ändå för trött för att titta ut så mycket. 

Hade lite onda aningar om resväskan, då den skulle skickas direkt till Östersund, men tyckte att ett inställt flyg borde vara anledning att skicka ut den på bandet istället. Jag hade varit smart nog att lägga ner en AirTag (spårbara knappar från Apple) i resväskan innan jag lämnade in den, så jag kunde i alla fall se att den kommit med på planet. Det var coolt! När jag stod vid bagagebandet såg jag också i Find my-appen att resväskan skulle vara i närheten, så så långt verkade det ha funkat. Dock kom den aldrig något längre. Gick och letade efter bagageservice men där var det förstås ingen som jobbade mitt i natten. Många andra var där och skulle anmäla försenade väskor, dock. Jag såg en QR-kod där man kunde anmäla på webben istället, så jag laddade sidan och började fylla i. Gick bort och kollade bagagebandet en sista gång innan jag gick till hotellet jag hade bokat – Comfort Hotel, då det var billigast av de PÅ Arlanda. 

Inte var jag så sur och trött att jag bommade ett snyggt foto mitt i natten heller.

Äntligen gick något rätt igen – killen i receptionen var jättetrevlig och sympatiserade, och bokningen fanns kvar trots att klockan närmade sig 2. Kom upp på rummet och det var gigantiskt och jättefint. Nästan lite slöseri när man bara skulle vara där i 5 timmar, men, men. Dök nästan direkt ner i den stora sköna sängen som dock bara hade två små kuddar, men de gav i alla fall  bra stöd. Tog en stund att somna, och sen tog det en stund att vakna också – dels är jag ju inställd på London-tid nu, dels blev det bara 4 timmars sömn. 

Onödigt stort och fint rum för 5 timmar.

Checkade ut, handlade frukost (orkade inte kliva upp tidigt nog för att hinna med frukosten på hotellet) och gick till Arlanda central. Var lite sugen på Pressbyråns caesarmacka bara på grund av ordvitsen ”Veni, vidi, sandvici”, men kände just nu inte för kyckling. När jag kollade biljetten insåg jag att jag hade bokat tågbiljett för fel dag, fredag, där mitt i natten. 🤦‍♀️ Naturligtvis en som inte var ombokningsbar. Nåja, det gick fortfarande att boka biljett till dagens tåg, så jag gjorde det och gick ner till perrongen. Där var det svalt minsann, speciellt som de enda kläderna jag hade var shorts och ärmlös topp. Som tur var har jag i alla fall jackan med mig, den kändes som att den skulle ta upp onödig vikt i resväskan så den har jag släpat runt på själv.

Hade från början av tågresan gulligt sällskap (vovve) på sätet snett mittemot, men efter Uppsala blev det fler och fler osaliga andar istället, så jag fick plugga in hörlurarna. AC:n på tåget verkar också vara av den brittiska modellen med öppnade fönster, fast med skillnaden att det inte går att öppna så många. Med andra ord VARMT. Hör dock rykten om att det är svalare i Östersund.

Och resväskan? Den verkar vara kvar på samma ställe än – blir spännande att se när/om den rör på sig.

Utseendet på väskan på bilden stämmer inte med verkligheten. Ifall ni trodde jag fått snurr alldeles. (Inte för att min riktiga väska är ”rätt” färg heller. 😔 Men den är bra!)

Svettigt på museum

Dags för första dagen med extremhetta i London. Tyckte ju själv att det var mer än varmt nog redan igår, men de senaste prognoserna spådde 36-37 grader idag och det har jag hellre bara inuti kroppen istället för utanför den. Behövde dock lämna rummet ett tag idag eftersom jag skulle få ett annat, så jag funderade lite på vad man kunde hitta på. Att vara ute i solen lät ju verkligen inte lockande, så när det gällde inomhusaktiviteter tänkte jag att museerna i South Kensington skulle kunna vara ett alternativ. Kanske till och med att de skulle ha kontrollerat klimat för att skydda samlingarna. Såg i den eminenta appen CityMapper att det gick att ta sig dit med tunnelbana som hade AC, så det fick bli planen för dagen. En sån här varm dag skulle man väl ha varit till solfjädermuseet i Greenwich, men dels har de inte öppet på måndagar, dels tror jag att jag hade smält bort om jag skulle försökt ta mig så långt, och dels håller de ironiskt nog stängt när det är för varmt. 😂

Min första natt här på hotellet hade det billigaste priset med frukost inkluderad, så jag hade bokat in mig vid 9:30 och gick ner i källaren där frukosten serverades. Tjusigt värre var det där. Hotellet är del av en spansk hotellkedja, så förutom de vanliga engelska rätterna fanns det lite spanska influenser. Beställde in en omelett med grönsaker och ost och generellt var allt gott och jättetrevligt. Gick sedan upp och packade, och då var enda gången som AC:n inte ville gå igång när jag försökte, så natten hade inte varit så hemsk ändå.

Fint och gott.

Lämnade in gamla nyckelkorten och tog mig i lugn fart iväg till tunnelbanan som var cirka 10 minuters promenad bort. Kändes bra att perrongen bara var en normal trappa ner, så det var inte tokhett på stationen heller. Ska inte säga att det var jättesvalt på tåget, men det var definitivt bättre än utomhus. Väl framme i South Kensington kunde man gå i en tunnel till det museum jag tänkt börja med, nämligen V&A. Där har de design och konst i alla möjliga former, och jag hoppades att det var mindre populärt än Natural history och Science museum som ligger alldeles intill. Dock verkade det vara fler som tänkt som jag för det var ganska mycket folk där. Inte var det så väldigt svalt heller, men lite AC fanns det åtminstone på några av våningarna. Fast jag var duktig nog att spendera mycket tid på den våning som inte hade AC, tills de stängde den på grund av värmen. 😂

Europe Supported by Africa and America, av Sokari Douglas Camp, 2015. Mer info om skulpturen.
Samson Slaying a Philistine, av Giambologna, 1562.
Om den här bara hade varit liiiite större (för den var enorm) och fylld med riktig is, hade jag gärna badat i den. 1719-1720, gjord för att kyla vin.
Tjusiga tak fanns det också. De här museerna är konstverk i sig själva.
Silversvan, 1985.

Letade efter någon timme rätt på inomhus-caféet och när jag hade klurat ut hur det fungerade fick jag tag på en lunch av en god fiskbit och två sorters sallad. Och en extra flaska vatten. 🥵 Åt i lugn och ro och gick sedan över gatan till Natural History-museet. Tänkte först gå in huvudingången och bara kolla in entréhallen, men då behövde jag gå runt en fjärdedel av det stora huset och det var inte vädret roligt för – och inte fick man någon skugga heller. Gick in sidoentrén istället och träffade Sophie, den mest kompletta stegosaurusen som hittats. Gick vidare och kollade på andra fossil och fåglar, hälsade på Dippy som var på besök hemma igen men inte i stora hallen. I stora hallen hängde istället en blåval, och jisses vad stora de är. Gick upp på övervåningen och kollade på lite kristaller och ädelstenar också innan jag kände att det var dags att hitta lite ordentlig svalka. Bästa inköpet för dagen var 1 pund för kartan över museet, den fungerade i alla fall hjälpligt som solfjäder.

Sophie, stegosaurus.
En landlevande jättesengångare, Megatherium americanum, som hittats i Sydamerika. Skelettet är en avgjutning.
Dippy, Diplodocus, hemma på besök.
Blåvalsskelett som ersatt Dippy i Hinze Hall.
Hittade några apor som klättrade runt också.
Cool kristall. Kallas Medusa, består av smaragd och kvartsit, om jag förstod texten rätt.
Huvudingången till Natural history museum.

De hade varnat om att hållplatsen där jag klev av skulle bli full på eftermiddagen även i vanliga fall, och idag var det dessutom mycket förseningar även på tunnelbanan. Dock kändes inte 5-10 minuters extra promenad ute så lockande jämfört med en betydligt svalare tunnel, så jag struntade i den varningen. Också. Visst var det mycket folk men inte panikfullt ändå, så det gick alldeles utmärkt. Fick till och med sittplats på tåget.

Handlade lite mat och gick vääääldigt lugnt tillbaka till hotellet. Väderappen visade på 37 grader och det mest positiva med det var väl att jag faktiskt klarade det ganska bra. Kände mig inte ens halvt död, bara sådär runt 20%. 😝 Fick mitt nya nyckelkort och gick till mitt nya rum. Enligt hotellets webbsida skulle det bara vara en kvadratmeter större än mitt förra, men den kvadratmetern är väl använd. Här finns det ett större skrivbord, större badrum, större säng och mer förvaringsutrymme. Känns som bästa rummet hittills på resan, trots att Mariott var större så fanns det ingen förvaring där. Och nu har jag tydligen helt fungerande AC. 😁😅

Executive single room på The Caesar.

Imorgon ska det dock bli ännu varmare, eventuellt 43 grader. Tror det får bli en tidig utflykt för att skaffa frukost och sedan roomservice eller ett besök i hotellrestaurangen resten av dagen. Kanske tar med mig kameran ut till Hyde Park om jag vaknar tillräckligt tidigt, vid 6 på morgonen ska det ju ”bara” vara 25 grader varmt…

Livligt i London

Packade väskan, checkade ut, handlade lite mat och mycket dryck och tog tåget till stora staden London. Vi blev lite försenade redan idag, men det var svalt och skönt på tåget så det gjorde inget. Sedan var det då dags att leta rätt på dagens hotell, The Caesar. När jag letade efter adressen till dem såg jag att de hade skickat ett mail – de hade problem med AC:n….🤦‍♀️🤦‍♀️🤦‍♀️ Men det var tydligen inte på alla rum så jag bestämde mig för att i alla fall gå och kolla. Receptionisten sa att tyvärr hade jag ett rum där den inte fungerade, så han frågade om jag ville se rummet först, innan jag bestämde mig för om jag ville avboka. Gjorde det, och just då fungerade AC:n så rummet var svalt, men det var tydligen lite till och från med det. Bad att få lite betänketid och så skulle han kolla med chefen hur det blev med rummet jag skulle ha från imorgon då jag hade en separat bokning av ett rum i en bättre kategori.

AC:n borde börja kallas Brutus efter det här…🤪
Fin adress är det också.

Satt febrilt en stund i lobbyn och kollade efter andra hotell i närheten med fungerande AC, och hittade ett som såg lovande ut. Dock skulle prislappen bli tretusen högre, för 3 nätter. Tycker det här är dyrt nog med över 2000 per natt. Till slut kom dock chefen över och sa att det rum jag skulle ha från imorgon hade fungerande AC och att jag skulle få 20% rabatt på priset för i natt om jag stannade. Jamen okej då, en natt borde jag väl överleva, speciellt om det funkar ibland. Under tiden hon checkade in mig kom det diverse gäster och klagade på andra saker och ville byta rum – en hade t.ex. fått rum intill hissen och tyckte det var för mycket oväsen plus att det luktade matos utanför hennes fönster. Hon kunde gärna ha fått byta med mig, oväsen stör mig bara när jag behöver jobba, inte när jag ska sova, och fönstret tänkte jag ändå ha stängt om AC:n funkade. 😝

Nåväl, fick till slut mitt nyckelkort och slängde in väskorna på rummet. Plockade med mig lite väsentligheter och gick sedan ut i ett 30-gradigt London igen. Tänkte handla lite konstnärsgrejor för att ha att fördriva tiden med om det bara blir att sitta på rummet i två dagar, och så ville jag ha mat. Det kanske blir tillräckligt med room service sedan. Tunnelbanan brukar ju kunna vara 10 grader varmare än utomhustempen, så den ville jag inte ta. Letade mig istället en buss och satt nere för att slippa trappan upp, men där var det också varmt, ingen AC och inga öppna fönster. Som tur var skulle jag inte så jättelångt, och det var skönare att komma ut – det fläktade i alla fall litegrann. På väg mot Cass Art såg jag sedan den perfekta restaurangen på andra sidan vägen – NANDOS. 🥳

Shoppade, åt, och shoppade med mig lite såser också. Ja, jag VET att det är två flaskor med mild sås, men den är riktigt god. Och så kan man mixa med stark sås efter behag, när man vill ha nåt lite såsigare. 😁

Underhållning för dagar då man inte vill vara ute.

Tog bussen tillbaka och satt uppe den här gången – lite skönare var det allt. Men vete sjutton vad det är med den här stan, för jag blir nästan alltid glad när jag kommer hit. Visst har jag gråtit många gånger i London också, men idag flinar jag, trots vädret och trots AC-strul, och trots att jag behövde lämna älskade Wales en dag tidigt. Det är nog bara så mycket LIV här.

Hejdå Cardiff, hallå Tenby!

Alternativ titel: Sherlock Nilsen och fallet med det osynliga tåget.

Idag var det dags att lämna Cardiff och dra längre västerut. Hotellrummet har varit det mest bekväma på många år, men så kostade det ju därefter också. Riktigt sådan lyx blir det inte på resten av resan, men man kan ju prioritera olika saker. Som havsutsikt nu i Tenby och närheten till tågstationen som i Swansea nästa vecka.

Men först skulle man ju ta sig hit. Vaknade före väckarklockan då jag nog egentligen var ganska less på Cardiff för tillfället. Lite ont om fototillfällen och både kreditkortet och resväskan protesterade mot mer shopping – som dock säkert hade varit roligt annars, har sett massor med intressanta butiker. Tåget skulle gå 10:06 och vid 9-tiden var jag vid stationen och hämtade ut mina biljetter. Hann med en frukost ute på torget framför stationen innan jag gick in och kollade spårangivelserna. Spår 3B skulle det vara, så jag traskade dit och tog hissen upp till plattformen – resväskan är inte bärbar nog att jag gärna tar den i trappor i onödan just nu.

Frukostutsikt.

Vi var ett bra gäng som väntade på tåget vid 3B, och när det började närma sig kom det in ett tåg som skulle till Newport på samma spår, fast 3A. Jag anade lite oråd här, då Newport är åt motsatt håll som Tenby och vårt tåg i så fall skulle vara i vägen för det som skulle österut. Strax därefter stod det på vår skylt att vårt tåg hade ankommit stationen – men det syntes inte. En av de andra som väntade tyckte också det såg skumt ut och frågade en väktare, men han sa att tåget inte hade kommit. En liten stund senare åkte tåget till Newport förbi oss åt sitt håll, men vårt tåg dök ändå inte upp. Och sen var det helt plötsligt borta från alla skyltar. Enligt GWRs app hade det ankommit och åkt från stationen i tid. Utan att någon sett det.

Sådär en 15-20 minuter senare när jag kollat tider för nästa tåg och ställt in mig på 2 timmars väntan kom det utrop i högtalarna att de som skulle åka till exempelvis Tenby (som jag) skulle ta nästa tåg från plattform 4 och åka till Carmarthen och byta där. Det tåget dök faktiskt upp, och jag satt beredd på att förklara för konduktören när han kom och kollade biljetterna. Men naturligtvis hade han koll på läget så han bara tyckte att allt var toppen när han såg min biljett och gick vidare. I Carmarthen hade vi sådär 3 minuters bytestid, men när några ungdomar började springa mot det andra tåget såg personalen där det och sa åt oss att ta det lugnt, de skulle inte åka utan oss. Schysst! Så till slut hann vi faktiskt med det tåg som vi skulle ha bytt till i alla fall, så jag kom fram till Tenby sådär 13:30.

Slingrade mig nerför gatorna mot dagens hotell, och tyckte jag var i bekanta trakter. Insåg att det var där White Rose Guest House varit när jag besökte Tenby typ 2017. Dock verkar det inte vara igång längre – vilket är trist, då det är ett av de härligaste ställen jag bott på. Kommer ihåg de fyrkantiga temuggarna man alltid spillde ur, och fantastiskt charmige Gareth som skötte stället och undrade om jag skulle vara där i en månad när han hjälpte mig med väskan uppför trapporna. Och som tjattrade på så mycket när jag skulle checka ut att jag glömde lämna in nyckeln. 😁

Kom efter några kringelikrokar ned till havet och No 1: The Esplanade där jag bokat in mig på ett enkelrum med havsutsikt – sånt säljer mig direkt. Kul när inte bara de dyraste rummen har nåt fint att titta på. Hittade in i receptionen där jag fick en utskällning av hotelljycken, men inte hittade några människor. Ringde numret som var uppskrivet bara för att höra att de precis var på väg in när jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund. Kunde sedan checka in direkt och fick hjälp med väskan till rummet – bor på fjärde och översta våningen och här finns det minsann ingen hiss. Kommer vara i bättre form i slutet av veckan, det är jag säker på.

Högst däruppe, med den gula rullgardinen neddragen, där bor jag!

Tittar jag rakt ut genom fönstret ser jag mest bara haaaaaaaav, men om jag tittar lite åt höger ser jag Caldey Island. Får se om det blir något återbesök dit på den här resan. Tittar jag lite åt vänster ser jag Rhossili och Worms Head. Och tittar jag lite mer åt vänster ser jag ”St Catherine’s Iiiiisland”, som jag aldrig kan säga i mitt huvud utan Gareths lätt hånande tonfall. Gissar han tyckte det var en lite överskattad ö. 😂 Men den ÄR fin.

Rumsutsikt mot Caldey Island.

Så mycket mer spännande än så blev det inte idag, förutom att jag fick tag på en finfin pizza på Top Joe’s där jag länge var enda kund ikväll. Tenby ligger så anpassat till att få sol mitt på dagen att det är nästan ingenting som får något fint ljus på sig när solen börjar gå ner. Förutom St Catherine’s Iiiiisland, då….🤣

Inferno-pizza. Servitrisen frågade om jag ville ha chiliolja till och jag undrade om det behövdes. ”Mja, det kan nog vara starkt nog ändå.” Efter några tuggor bad jag om chilioljan i alla fall – så starkt var det inte. 😝
St Catherine’s Iiiiisland…

Medan jag skrivit denna blogg och ätit några chokladbitar har jag dock blivit utstirrad av min granne…en fiskmås. Hoppas det inte är samma en som blev skitsur på mig förra gången jag var här…..🤪 (Se En riktig skitdag)

Kompis?

Mot Cardiff

Resdag nummer 2. Sov inte jättebra eller jättelänge på hotellet, även om sängen var mer bekväm än jag först trodde. Kranvattnet var inte drickbart, så det var tur att jag fyllt vattenflaskan på Arlanda och inte druckit upp allt under gårdagen. Duschen var också intressant, hur jag än vred på kranarna så blev det antingen bara varmt eller bara kallt, tills jag till slut lyckades få det kallt med i alla fall en gnutta värme. Men så var det inte ett lyxhotell heller, utan bara 1 stjärna. Trots det kostade det över en tusenlapp för en natt – inte lätt att hitta något som är billigt på riktigt nära Paddington om man vill ha eget rum.

Hade inga större planer för förmiddagen, men funderade på att lämna väskan i receptionen och ta en sväng till Hyde Park för att fota lite och lära känna nya kameran. Lagom till att jag fått på mig solskyddskrämen började det dock att regna. I London. Medan jag var där. Ohyfsat. 😝

Satt därför kvar på rummet nästan till utcheckning och gick sedan iväg till Paddington, då jag inte var på shoppinghumör heller. Inte för att jag brukar vara det när jag har stora resväskan med mig. Tåget mot Cardiff skulle gå 13:18 och det gick fint att få ut min förbokade biljett ur biljettautomaten när jag kom dit strax före 11.

Självklart finns björnen Paddington på Paddington.
Och man kan också dela bänk med honom.

Visst är det väldigt trevligt när man väl är framme på sin destination, men jag är faktiskt väldigt förtjust i de här resdagarna också. Tycker det är härligt att bara kunna luta sig tillbaka (eller ut mot fönstret) på tåget, planet eller bussen och se världen swisha förbi. Kanske se något spännande som man skriver upp på listan för att besöka senare. Att sitta och vänta på stationen är kanske inte alltid lika spännande, i alla fall inte på Arlanda igår, där var det för lugnt. Och städarna verkade ha tagit semester, så mycket skräp som låg utspritt. Skillnad var det här på Paddington, här kom en städare och tog skräpet direkt ur min hand när jag ätit klart. Dessutom fanns det väldigt mycket mer att titta på om man gillar att spana på folk. Det är kanske inte min favorithobby, men det funkade bra för att fördriva ett par timmar till tåget. Speciellt det senaste året när allt känts så tråkigt har jag börjat uppskatta de som har en egen stil mer och mer. Jag kanske inte tycker det är snyggt, eller om det är snyggt så kanske det ändå inte är något jag skulle vilja gå runt i. Men de bryter monotonin, och många är långt ifrån tråkiga. För mig är de personerna ljuspunkter i annars gråa dagar, så stort tack till er om ni läser det här!

20 minuter före avgångstid dök tågets plattform upp på de gigantiska skärmarna, så det var bara att kliva ombord. Prick i tid började också resan mot Wales och Cardiff där jag ska spendera resten av veckan. När jag bokade valde jag ett ganska sent tåg ifall jag behövde göra något i London innan avfärd, och för att inte komma alltför tidigt till hotellet. Det var ju lite onödigt idag, speciellt som jag hann få meddelande att mitt hotellrum var redo redan innan tåget var det. Nu blir det betydligt lyxigare boende, då Cardiff i stort sett är slutsålt imorgon natt. Varför? Jo för att Rammstein ska ha show på Principality Stadium och jag har biljett dit. 😁 Det här hotellet har dock bara höjt priset för en natt till det tredubbla på torsdagen, till skillnad från det ställe där jag hade bokat in mig först. Där kostade torsdag natt 4,7 gånger mer än en vanlig vardag. Där lyckades jag dock inte ändra bokningen för att komma hit en dag senare, och enligt flera på Tripadvisor har de fått sina bokningar avbokade, ibland utan förvarning. Kändes klokare med annat boende även om det blev dyrare totalt.

Gillar verkligen att det går att se vilka platser som är bokade och vilka som är lediga på tåget.

Resan till Cardiff gick utan problem och det var heller inte svårt att hitta hotellet. Efter lite köande och strul med både mitt betalkort och sen med nyckelkortet kom jag in på mitt ”Superior Queen”-rum på översta och 10:e våningen. Stort och luftigt och med fungerande AC. Och från fönstret ser man ända bort till Cardiff Bay och havet. 🤩 Hade man råd skulle man ju faktiskt boka lite bättre hotellrum oftare. Inte nödvändigtvis dyrare hotell, men de bättre rummen på de hotellen man tar, just för utsiktens skull.

Insikt…
…och utsikt. Dock rejält inzoomad här.

Kunde ju naturligtvis inte spendera hela kvällen på hotellet, trots att rummet var fint, så jag traskade ut och letade rätt på favvorestaurangen Stable där de har pizza och cider. Tog en sväng på köpcentret intill innan jag faktiskt gick in och hittade en affär med massor med kläder jag ville prova – och de finns i min storlek. Men sparar provandet till imorgon.

Började dock bli hungrig så det fick bli pizza – en Boss Pepperoni – och en pint Rapscallion, Stables egna kolsyrade cider. Har provat den förut och den är riktigt bra. Enda problemet kanske är att den är lite stark på 6,5% och jag är i denna kategori en riktig lättviktare – även om det är svårt att tro. 😝 När pizzan kom frågade servitrisen om jag ville ha chili- eller vitlöksolja till. ”Yes please” svarade jag och hon undrade vilken av dem. Som att det går att välja…😱 Hon såg nog minen och kom strax därefter med bägge två. 😁😋 Pizzan och oljorna kunde idag ha fått varit lite starkare faktiskt, men Stables pizzakanter är baske mig de godaste nånsin. Så krispiga och bara helt underbara.

Nom nom nom
Skulpturmoj på torget utanför köpcentret.

Lite lullig och väldigt, väldigt lycklig gick jag sen tillbaka till köpcentret och handlade efterrätt på Hotel Chocolat. Varenda gång jag reser iväg säger jag åt mig själv att ta med någon tygkasse eller dylikt och varenda gång tycker jag när jag håller på och packar att det inte behövs. Och sen ångrar jag mig på första shoppingturen. 🤦‍♀️ Nu hade de som tur var riktigt fina kassar här, så jag kunde bära hem chokladen med stil. Och min stil – den är turkos. 😁

Kanske är det någon främling som blivit glad av att se mig också…😁