En lååååååång dag

Posted on 2022-07-21 by Lizzan

Skippade att ställa larm för väckning då utcheck från hotellet inte var förrän 12 och så länge sover jag ändå aldrig. Det kom lite regn på natten och temperaturen sjönk rejält så jag kunde också öppna fönstret för att slippa ha AC:n igång så mycket. Vaknade rätt tidigt och märkte att jag ville hem för det gick väldigt lätt att packa. 😝

Checkade ut sådär vid 10, och då hade jag fått hjälp av städpersonalen att ta min resväska till hissen. Direkt jag kom ner frågade piccolon om jag ville lämna väskorna en stund och det ville jag ju. Utcheckningen var heller inga problem och jag berättade att det här var första hotellet kring Paddington som jag kan tänka mig att boka igen. Duktig och hjälpsam personal och smarta rum – ledigt uttag till mobilladdaren intill sängen, gott om förvaringsutrymme, och till och med en stor hylla i duschen där jag fick plats med ALLA mina produkter. Och dessutom snyggt och stilrent. Sen kanske jag inte kan bo där en vecka med tanke på priset, men för mina dagar efter långsemestrarna kan det nog passa bra.

Smart inredd duschkabin. Dessutom var den stor nog att ramla omkull i, om man nu skulle vilja ge sig på det – jag lät bli.

Gick ut i ett behagligt ”svalt” London på sådär 25 grader och tog Circle line till Embankment för att gå till Covent Garden. Circle line är en av tunnelbanelinjerna som jag inte åkt så mycket förut, men den är riktigt trevlig. AC på tågen och stationerna verkar inte vara så djupa – i alla fall inte de jag använt mig av. Såg Cleopatra’s Needle och sfinxerna innan jag knatade upp från Themsen. Behövde frukost och gick in på Pret då jag inte kände för nåt avancerat. Och om det är gott med baconmackor så är det ännu godare med New Yorker-mackor. Provade en från Heston Blumenthal dagen innan, men nu såg jag att Pret hade en variant också. Tog en sån och en flaska läsk och bad att få äta på plats. Då ställde han i kassan allt på en silverbricka, och jag kan säga det, att cola-flaskor står inte särskilt stabilt. Hann gå kanske två steg innan flaskan for i golvet. Kan också säga det att de studsar rätt bra. 😂 Sen ser jag en man i kön som fullständigt hoppar fram för att plocka upp flaskan åt mig. Gott om hjälpsamt folk den här dagen tydligen. 😁

Pret-mackan var också betydligt godare än den från Heston/Waitrose. Det var rostad lök på, som FORTFARANDE VAR KRISPIG. Vete sjutton hur nygjord mackan måste vara för att de skulle lyckas med det, eller så har de någon specialare till lök. Sen kan jag inte säga att det behövs rostad lök på, de jag har gillat bäst har jag fått i Sverige. För den som inte vet är pålägget på en New Yorker pastrami, edamerost, inlagd gurka och senap, och det är supergott. 😋 Någon baguettekedja gör såna, men vi har dem inte i Östersund.

Gick sedan vidare till Bravissimo, en butik jag varit till mååååånga gånger. Hade köpt en ny behå i Cardiff som var superskön som jag ville ha fler av, helst utan att behöva betala frakt och tull. Tänkte dock packa ner dem i ryggsäcken, för resväskan verkade väldigt tung… Fick ingen exakt vikt med min nya bagagevåg för så länge orkade jag inte hålla allt stilla, men det såg ut att redan vara över 23 kilo…😬 Och jag som inte tyckte jag hade handlat så mycket. (Spoiler: invägningen på flygplatsen visade 23,9 kg – men den fick åka med ändå.)

Varm dag i London, inga specifika planer, och så är man i Covent Garden. Hörde ingen som sjöng opera, men när jag gått igenom centrala byggnaden hörde jag i alla fall en annan gatuartist som började värma upp publiken. Sen blev jag kvar och kollade på två shower till, men de två sista var ganska lika. Dessutom verkade de dela på rekvisitan, bägge använde en jättehög enhjuling som de jonglerade uppe på. Första snubben dansade limbo. Gratis underhållning är ju i och för sig aldrig fel, men tycker det som vanligt är väldigt mycket snack och lite verkstad. De tar gärna upp något barn på ”scen” för att få extra sympati och kanske lite fler åskådare, och sen är det mycket snack om att betala för sig efteråt. Men det kanske är det som lönar sig, istället för att ha en show med flera tricks som faktiskt fyller ut de där 30-45 minuterna som de håller på.

Apple Market i Covent Garden. Inget att göra med Apple-Apple. Har förresten inte varit in i någon av deras butiker den här resan. 😱

Limbo-dancer. Han dansade lite annat också. Under ryggen har han en planka med spikar, bara för att det ska bli mer spännande.

Tänkte faktiskt inte äta på Nando’s den här sista dagen, utan på Flat Iron där jag blivit så imponerad av köttet i våras. Gick till närmsta restaurangen vid Covent Garden och blev informerad om att det var cirka 40 minuters väntetid. Tyckte det kändes krångligt med väntelista och skippade den och vandrade iväg mot näst närmaste Flat Ironen istället. Då fick jag dessutom gå genom Seven Dials och smet in på Neal’s Yard längs vägen. Så mycket intressanta affärer, men nu satte resväskan stopp för handlande så jag vågade inte ens gå in. När jag kom fram hittade jag dock inget sätt att ta mig in. Såg en snubbe därinne som tog popcorn, men när jag kollade webbsidan var det tillfälligt stängt. Jahapp. Kanske ska kolla sånt innan man går iväg, men… Bara att gå tillbaka till Covent Garden då. Träffade på samma kille i ingången och han sa att det nu var 3 timmars väntetid. ”3 timmar?!?” utbrast jag, innan han sa att han skojade och att det fanns lediga bord. Haa haa. Jaja. Jag skulle ha skrivit upp mig på listan, men nu fick jag ju bord ungefär samtidigt ändå. Maten var jättegod nu också, även om köttet jag fick var helt genomstekt istället för den medium well som jag beställt. Tomaterna som de hade som specialtillbehör var dessutom helt otroliga, servitören sa något om olivolja och salt och så var de bakade så de var lite mjuka – men inte mosiga eller ens varma. Och på tal om salt så kanske Flat Iron har snott hela Storbritanniens saltlager, för de kunde i alla fall använda det. 😝

Blomstervagn i Covent Garden. Det fanns en hel del Disney-relaterade displayer som man kunde interagera med också.

Mittpunkten av Seven Dials-distriket. Mycket roliga affärer härikring.

Flat Iron-steak, pommes, chilimajonäs (förstås), och vesuvio-tomater. Och en Floradora-drink, med gin, hallon, lime och ginger ale. Mycket mindre söt än jag hade förväntat mig, men det var mest bara trevligt.

Fick glass på vägen ut som efterrätt och gick tillbaka mot Covent Garden och gatuartisterna. Samme kille som gjorde första enhjulingsnumret var nu igång igen och…han var helt okej att kolla på en gång till. När han drog sitt ”betala mig”-snack sa han att om någon betalade 50 pund skulle han följa med dem hem och göra dem väldigt glad. Lite lockande var det…😝

Gillar såna som är smarta nog att skydda huvudet när de gör farligheter…😇

Klockan började närma sig 17 och då de rekommenderade att man skulle vara på flygplatsen 3 timmar innan avgång även här så var det dags att börja röra på sig. Gick ner mot Circle line igen och åkte tillbaka till hotellet. Återigen bra service, och sen var det bara att knata de 8-10 minutrarna till Paddington. Längs vägen gick jag förbi en man som satt på gatan och tiggde, och precis när jag gick förbi gjorde han ett utfall och morrade. Hoppade förstås till och blev skraj, och sen bad han om ursäkt och skrattade att det bara var en ”konstig hosta”. Två män som såg alltihop såg också roade ut. Och jag skrattade. 😁

Hoppade på Heathrow Express som stod inne på stationen när jag kom dit, och var 20 minuter senare framme på flygplatsen. Hade dock lite promenad innan jag var framme på Terminal 2, och möttes då av en enorm kö redan utanför avgångshallen. Frågade om det var kön till incheckningen, men det var till säkerhetskontrollen… Gick in med väskan, behövde få hjälp av en människa då jag av någon anledning inte kunde checka in i appen eller automaten. Människan frågar om jag vill att väskan ska gå vidare direkt till Östersund, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom det var olika dagar. Tänkte på hur mycket skönare det skulle vara att slippa vänta på bagage i natt när man kommit fram och att det skulle spara några minuter på morgonen efter att slippa checka in den, och tackade ja till det. Gick sedan och ställde mig i den enormt långa säkerhetskön. Tror aldrig att jag har stått i en längre kö faktiskt, men kände mig lugn eftersom jag hade gott om tid till flyget, 3 timmar kvar när jag ställde mig i kön. Jag kunde vara lugn också, det tog en dryg timme men det var inga problem för mig. Pratade lite med en kvinna som stod bredvid mig, hon skulle till Dublin och skulle åka en timme före mig så hon var lite mer nervös. Hörde sedan att hennes plan blivit försenat med 2 timmar…hoppas hon fick betalt i alla fall, hon skulle dit på jobb.

Köpte lite glass som jag trodde skulle vara gjord med flytande kväve, men de tog fram 2 helt vanliga glassförpackningar och skedade upp ur. Kanske hade den varit gjord med kväve tidigare, men själva grejen var ju att jag hade velat se den göras och få den där superkrämiga känslan. Nu var det ju en del stora iskristaller i glassen i alla fall, för att den varit i frysen. Dock var den i alla fall väldigt god.

Glass på Heathrow, lyckligt ovetande. Både jag och glassen.

Kollade sedan mailen och fick se två rubriker som knappt gick in i huvudet på mig först. ”Cancellation information from SAS” och ”Rebookning information from SAS”. Kollade tiden för dem och insåg att de blivit skickade bara någon minut efter jag checkat in och skickat väskan hela vägen. Mitt flyg till Östersund på torsdag morgon hade blivit inställt och jag hade blivit ombokad till ett på fredag morgon istället. Meeeeeen, jag ville ju hem. Har knappt några rena kläder kvar och ville inte vara kvar i 33-gradigt Stockholm heller. Nåja, det var inte så mycket jag kunde göra då det strax var dags för boarding och flight mode. Hann i alla fall kolla att det fanns plats på tåget upp på torsdagen och att det inte var svindyrt.

Flygkaptenen på planet från London sa att flygningen skulle ta 2 timmar så jag ställde timern på det precis vid takeoff. Efter att ha sovit en del på flyget gick timern igång sådär 30 sekunder innan vi landade, så det var ju snyggt uppskattat! Kom snabbt av planet också, då jag fått ett platsbyte och hamnat på rad 15 istället för längs bak där jag brukar välja att sitta. Hade även hamnat vid mittgången, men fick ett tomt säte bredvid mig så det fick väl gå då. Var nog ändå för trött för att titta ut så mycket.

Hade lite onda aningar om resväskan, då den skulle skickas direkt till Östersund, men tyckte att ett inställt flyg borde vara anledning att skicka ut den på bandet istället. Jag hade varit smart nog att lägga ner en AirTag (spårbara knappar från Apple) i resväskan innan jag lämnade in den, så jag kunde i alla fall se att den kommit med på planet. Det var coolt! När jag stod vid bagagebandet såg jag också i Find my-appen att resväskan skulle vara i närheten, så så långt verkade det ha funkat. Dock kom den aldrig något längre. Gick och letade efter bagageservice men där var det förstås ingen som jobbade mitt i natten. Många andra var där och skulle anmäla försenade väskor, dock. Jag såg en QR-kod där man kunde anmäla på webben istället, så jag laddade sidan och började fylla i. Gick bort och kollade bagagebandet en sista gång innan jag gick till hotellet jag hade bokat – Comfort Hotel, då det var billigast av de PÅ Arlanda.

Inte var jag så sur och trött att jag bommade ett snyggt foto mitt i natten heller.

Äntligen gick något rätt igen – killen i receptionen var jättetrevlig och sympatiserade, och bokningen fanns kvar trots att klockan närmade sig 2. Kom upp på rummet och det var gigantiskt och jättefint. Nästan lite slöseri när man bara skulle vara där i 5 timmar, men, men. Dök nästan direkt ner i den stora sköna sängen som dock bara hade två små kuddar, men de gav i alla fall bra stöd. Tog en stund att somna, och sen tog det en stund att vakna också – dels är jag ju inställd på London-tid nu, dels blev det bara 4 timmars sömn.

Onödigt stort och fint rum för 5 timmar.

Checkade ut, handlade frukost (orkade inte kliva upp tidigt nog för att hinna med frukosten på hotellet) och gick till Arlanda central. Var lite sugen på Pressbyråns caesarmacka bara på grund av ordvitsen ”Veni, vidi, sandvici”, men kände just nu inte för kyckling. När jag kollade biljetten insåg jag att jag hade bokat tågbiljett för fel dag, fredag, där mitt i natten. 🤦‍♀️ Naturligtvis en som inte var ombokningsbar. Nåja, det gick fortfarande att boka biljett till dagens tåg, så jag gjorde det och gick ner till perrongen. Där var det svalt minsann, speciellt som de enda kläderna jag hade var shorts och ärmlös topp. Som tur var har jag i alla fall jackan med mig, den kändes som att den skulle ta upp onödig vikt i resväskan så den har jag släpat runt på själv.

Hade från början av tågresan gulligt sällskap (vovve) på sätet snett mittemot, men efter Uppsala blev det fler och fler osaliga andar istället, så jag fick plugga in hörlurarna. AC:n på tåget verkar också vara av den brittiska modellen med öppnade fönster, fast med skillnaden att det inte går att öppna så många. Med andra ord VARMT. Hör dock rykten om att det är svalare i Östersund.

Och resväskan? Den verkar vara kvar på samma ställe än – blir spännande att se när/om den rör på sig.

Utseendet på väskan på bilden stämmer inte med verkligheten. Ifall ni trodde jag fått snurr alldeles. (Inte för att min riktiga väska är ”rätt” färg heller. 😔 Men den är bra!)

Svettigt på museum

Posted on 2022-07-18 by Lizzan

Dags för första dagen med extremhetta i London. Tyckte ju själv att det var mer än varmt nog redan igår, men de senaste prognoserna spådde 36-37 grader idag och det har jag hellre bara inuti kroppen istället för utanför den. Behövde dock lämna rummet ett tag idag eftersom jag skulle få ett annat, så jag funderade lite på vad man kunde hitta på. Att vara ute i solen lät ju verkligen inte lockande, så när det gällde inomhusaktiviteter tänkte jag att museerna i South Kensington skulle kunna vara ett alternativ. Kanske till och med att de skulle ha kontrollerat klimat för att skydda samlingarna. Såg i den eminenta appen CityMapper att det gick att ta sig dit med tunnelbana som hade AC, så det fick bli planen för dagen. En sån här varm dag skulle man väl ha varit till solfjädermuseet i Greenwich, men dels har de inte öppet på måndagar, dels tror jag att jag hade smält bort om jag skulle försökt ta mig så långt, och dels håller de ironiskt nog stängt när det är för varmt. 😂

Min första natt här på hotellet hade det billigaste priset med frukost inkluderad, så jag hade bokat in mig vid 9:30 och gick ner i källaren där frukosten serverades. Tjusigt värre var det där. Hotellet är del av en spansk hotellkedja, så förutom de vanliga engelska rätterna fanns det lite spanska influenser. Beställde in en omelett med grönsaker och ost och generellt var allt gott och jättetrevligt. Gick sedan upp och packade, och då var enda gången som AC:n inte ville gå igång när jag försökte, så natten hade inte varit så hemsk ändå.

Lämnade in gamla nyckelkorten och tog mig i lugn fart iväg till tunnelbanan som var cirka 10 minuters promenad bort. Kändes bra att perrongen bara var en normal trappa ner, så det var inte tokhett på stationen heller. Ska inte säga att det var jättesvalt på tåget, men det var definitivt bättre än utomhus. Väl framme i South Kensington kunde man gå i en tunnel till det museum jag tänkt börja med, nämligen V&A. Där har de design och konst i alla möjliga former, och jag hoppades att det var mindre populärt än Natural history och Science museum som ligger alldeles intill. Dock verkade det vara fler som tänkt som jag för det var ganska mycket folk där. Inte var det så väldigt svalt heller, men lite AC fanns det åtminstone på några av våningarna. Fast jag var duktig nog att spendera mycket tid på den våning som inte hade AC, tills de stängde den på grund av värmen. 😂

Europe Supported by Africa and America, av Sokari Douglas Camp, 2015. Mer info om skulpturen.

Samson Slaying a Philistine, av Giambologna, 1562.

Om den här bara hade varit liiiite större (för den var enorm) och fylld med riktig is, hade jag gärna badat i den. 1719-1720, gjord för att kyla vin.

Tjusiga tak fanns det också. De här museerna är konstverk i sig själva.

Letade efter någon timme rätt på inomhus-caféet och när jag hade klurat ut hur det fungerade fick jag tag på en lunch av en god fiskbit och två sorters sallad. Och en extra flaska vatten. 🥵 Åt i lugn och ro och gick sedan över gatan till Natural History-museet. Tänkte först gå in huvudingången och bara kolla in entréhallen, men då behövde jag gå runt en fjärdedel av det stora huset och det var inte vädret roligt för – och inte fick man någon skugga heller. Gick in sidoentrén istället och träffade Sophie, den mest kompletta stegosaurusen som hittats. Gick vidare och kollade på andra fossil och fåglar, hälsade på Dippy som var på besök hemma igen men inte i stora hallen. I stora hallen hängde istället en blåval, och jisses vad stora de är. Gick upp på övervåningen och kollade på lite kristaller och ädelstenar också innan jag kände att det var dags att hitta lite ordentlig svalka. Bästa inköpet för dagen var 1 pund för kartan över museet, den fungerade i alla fall hjälpligt som solfjäder.

En landlevande jättesengångare, Megatherium americanum, som hittats i Sydamerika. Skelettet är en avgjutning.

Blåvalsskelett som ersatt Dippy i Hinze Hall.

Hittade några apor som klättrade runt också.

Cool kristall. Kallas Medusa, består av smaragd och kvartsit, om jag förstod texten rätt.

Huvudingången till Natural history museum.

De hade varnat om att hållplatsen där jag klev av skulle bli full på eftermiddagen även i vanliga fall, och idag var det dessutom mycket förseningar även på tunnelbanan. Dock kändes inte 5-10 minuters extra promenad ute så lockande jämfört med en betydligt svalare tunnel, så jag struntade i den varningen. Också. Visst var det mycket folk men inte panikfullt ändå, så det gick alldeles utmärkt. Fick till och med sittplats på tåget.

Handlade lite mat och gick vääääldigt lugnt tillbaka till hotellet. Väderappen visade på 37 grader och det mest positiva med det var väl att jag faktiskt klarade det ganska bra. Kände mig inte ens halvt död, bara sådär runt 20%. 😝 Fick mitt nya nyckelkort och gick till mitt nya rum. Enligt hotellets webbsida skulle det bara vara en kvadratmeter större än mitt förra, men den kvadratmetern är väl använd. Här finns det ett större skrivbord, större badrum, större säng och mer förvaringsutrymme. Känns som bästa rummet hittills på resan, trots att Mariott var större så fanns det ingen förvaring där. Och nu har jag tydligen helt fungerande AC. 😁😅

Imorgon ska det dock bli ännu varmare, eventuellt 43 grader. Tror det får bli en tidig utflykt för att skaffa frukost och sedan roomservice eller ett besök i hotellrestaurangen resten av dagen. Kanske tar med mig kameran ut till Hyde Park om jag vaknar tillräckligt tidigt, vid 6 på morgonen ska det ju ”bara” vara 25 grader varmt…

Livligt i London

Posted on 2022-07-17 by Lizzan

Packade väskan, checkade ut, handlade lite mat och mycket dryck och tog tåget till stora staden London. Vi blev lite försenade redan idag, men det var svalt och skönt på tåget så det gjorde inget. Sedan var det då dags att leta rätt på dagens hotell, The Caesar. När jag letade efter adressen till dem såg jag att de hade skickat ett mail – de hade problem med AC:n….🤦‍♀️🤦‍♀️🤦‍♀️ Men det var tydligen inte på alla rum så jag bestämde mig för att i alla fall gå och kolla. Receptionisten sa att tyvärr hade jag ett rum där den inte fungerade, så han frågade om jag ville se rummet först, innan jag bestämde mig för om jag ville avboka. Gjorde det, och just då fungerade AC:n så rummet var svalt, men det var tydligen lite till och från med det. Bad att få lite betänketid och så skulle han kolla med chefen hur det blev med rummet jag skulle ha från imorgon då jag hade en separat bokning av ett rum i en bättre kategori.

AC:n borde börja kallas Brutus efter det här…🤪

Satt febrilt en stund i lobbyn och kollade efter andra hotell i närheten med fungerande AC, och hittade ett som såg lovande ut. Dock skulle prislappen bli tretusen högre, för 3 nätter. Tycker det här är dyrt nog med över 2000 per natt. Till slut kom dock chefen över och sa att det rum jag skulle ha från imorgon hade fungerande AC och att jag skulle få 20% rabatt på priset för i natt om jag stannade. Jamen okej då, en natt borde jag väl överleva, speciellt om det funkar ibland. Under tiden hon checkade in mig kom det diverse gäster och klagade på andra saker och ville byta rum – en hade t.ex. fått rum intill hissen och tyckte det var för mycket oväsen plus att det luktade matos utanför hennes fönster. Hon kunde gärna ha fått byta med mig, oväsen stör mig bara när jag behöver jobba, inte när jag ska sova, och fönstret tänkte jag ändå ha stängt om AC:n funkade. 😝

Nåväl, fick till slut mitt nyckelkort och slängde in väskorna på rummet. Plockade med mig lite väsentligheter och gick sedan ut i ett 30-gradigt London igen. Tänkte handla lite konstnärsgrejor för att ha att fördriva tiden med om det bara blir att sitta på rummet i två dagar, och så ville jag ha mat. Det kanske blir tillräckligt med room service sedan. Tunnelbanan brukar ju kunna vara 10 grader varmare än utomhustempen, så den ville jag inte ta. Letade mig istället en buss och satt nere för att slippa trappan upp, men där var det också varmt, ingen AC och inga öppna fönster. Som tur var skulle jag inte så jättelångt, och det var skönare att komma ut – det fläktade i alla fall litegrann. På väg mot Cass Art såg jag sedan den perfekta restaurangen på andra sidan vägen – NANDOS. 🥳

Shoppade, åt, och shoppade med mig lite såser också. Ja, jag VET att det är två flaskor med mild sås, men den är riktigt god. Och så kan man mixa med stark sås efter behag, när man vill ha nåt lite såsigare. 😁

Underhållning för dagar då man inte vill vara ute.

Tog bussen tillbaka och satt uppe den här gången – lite skönare var det allt. Men vete sjutton vad det är med den här stan, för jag blir nästan alltid glad när jag kommer hit. Visst har jag gråtit många gånger i London också, men idag flinar jag, trots vädret och trots AC-strul, och trots att jag behövde lämna älskade Wales en dag tidigt. Det är nog bara så mycket LIV här.

Hejdå Cardiff, hallå Tenby!

Posted on 2022-07-04 by Lizzan

Alternativ titel: Sherlock Nilsen och fallet med det osynliga tåget.

Idag var det dags att lämna Cardiff och dra längre västerut. Hotellrummet har varit det mest bekväma på många år, men så kostade det ju därefter också. Riktigt sådan lyx blir det inte på resten av resan, men man kan ju prioritera olika saker. Som havsutsikt nu i Tenby och närheten till tågstationen som i Swansea nästa vecka.

Men först skulle man ju ta sig hit. Vaknade före väckarklockan då jag nog egentligen var ganska less på Cardiff för tillfället. Lite ont om fototillfällen och både kreditkortet och resväskan protesterade mot mer shopping – som dock säkert hade varit roligt annars, har sett massor med intressanta butiker. Tåget skulle gå 10:06 och vid 9-tiden var jag vid stationen och hämtade ut mina biljetter. Hann med en frukost ute på torget framför stationen innan jag gick in och kollade spårangivelserna. Spår 3B skulle det vara, så jag traskade dit och tog hissen upp till plattformen – resväskan är inte bärbar nog att jag gärna tar den i trappor i onödan just nu.

Vi var ett bra gäng som väntade på tåget vid 3B, och när det började närma sig kom det in ett tåg som skulle till Newport på samma spår, fast 3A. Jag anade lite oråd här, då Newport är åt motsatt håll som Tenby och vårt tåg i så fall skulle vara i vägen för det som skulle österut. Strax därefter stod det på vår skylt att vårt tåg hade ankommit stationen – men det syntes inte. En av de andra som väntade tyckte också det såg skumt ut och frågade en väktare, men han sa att tåget inte hade kommit. En liten stund senare åkte tåget till Newport förbi oss åt sitt håll, men vårt tåg dök ändå inte upp. Och sen var det helt plötsligt borta från alla skyltar. Enligt GWRs app hade det ankommit och åkt från stationen i tid. Utan att någon sett det.

Sådär en 15-20 minuter senare när jag kollat tider för nästa tåg och ställt in mig på 2 timmars väntan kom det utrop i högtalarna att de som skulle åka till exempelvis Tenby (som jag) skulle ta nästa tåg från plattform 4 och åka till Carmarthen och byta där. Det tåget dök faktiskt upp, och jag satt beredd på att förklara för konduktören när han kom och kollade biljetterna. Men naturligtvis hade han koll på läget så han bara tyckte att allt var toppen när han såg min biljett och gick vidare. I Carmarthen hade vi sådär 3 minuters bytestid, men när några ungdomar började springa mot det andra tåget såg personalen där det och sa åt oss att ta det lugnt, de skulle inte åka utan oss. Schysst! Så till slut hann vi faktiskt med det tåg som vi skulle ha bytt till i alla fall, så jag kom fram till Tenby sådär 13:30.

Slingrade mig nerför gatorna mot dagens hotell, och tyckte jag var i bekanta trakter. Insåg att det var där White Rose Guest House varit när jag besökte Tenby typ 2017. Dock verkar det inte vara igång längre – vilket är trist, då det är ett av de härligaste ställen jag bott på. Kommer ihåg de fyrkantiga temuggarna man alltid spillde ur, och fantastiskt charmige Gareth som skötte stället och undrade om jag skulle vara där i en månad när han hjälpte mig med väskan uppför trapporna. Och som tjattrade på så mycket när jag skulle checka ut att jag glömde lämna in nyckeln. 😁

Kom efter några kringelikrokar ned till havet och No 1: The Esplanade där jag bokat in mig på ett enkelrum med havsutsikt – sånt säljer mig direkt. Kul när inte bara de dyraste rummen har nåt fint att titta på. Hittade in i receptionen där jag fick en utskällning av hotelljycken, men inte hittade några människor. Ringde numret som var uppskrivet bara för att höra att de precis var på väg in när jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund. Kunde sedan checka in direkt och fick hjälp med väskan till rummet – bor på fjärde och översta våningen och här finns det minsann ingen hiss. Kommer vara i bättre form i slutet av veckan, det är jag säker på.

Högst däruppe, med den gula rullgardinen neddragen, där bor jag!

Tittar jag rakt ut genom fönstret ser jag mest bara haaaaaaaav, men om jag tittar lite åt höger ser jag Caldey Island. Får se om det blir något återbesök dit på den här resan. Tittar jag lite åt vänster ser jag Rhossili och Worms Head. Och tittar jag lite mer åt vänster ser jag ”St Catherine’s Iiiiisland”, som jag aldrig kan säga i mitt huvud utan Gareths lätt hånande tonfall. Gissar han tyckte det var en lite överskattad ö. 😂 Men den ÄR fin.

Så mycket mer spännande än så blev det inte idag, förutom att jag fick tag på en finfin pizza på Top Joe’s där jag länge var enda kund ikväll. Tenby ligger så anpassat till att få sol mitt på dagen att det är nästan ingenting som får något fint ljus på sig när solen börjar gå ner. Förutom St Catherine’s Iiiiisland, då….🤣

Inferno-pizza. Servitrisen frågade om jag ville ha chiliolja till och jag undrade om det behövdes. ”Mja, det kan nog vara starkt nog ändå.” Efter några tuggor bad jag om chilioljan i alla fall – så starkt var det inte. 😝

Medan jag skrivit denna blogg och ätit några chokladbitar har jag dock blivit utstirrad av min granne…en fiskmås. Hoppas det inte är samma en som blev skitsur på mig förra gången jag var här…..🤪 (Se En riktig skitdag)

Mot Cardiff

Posted on 2022-06-29 by Lizzan

Resdag nummer 2. Sov inte jättebra eller jättelänge på hotellet, även om sängen var mer bekväm än jag först trodde. Kranvattnet var inte drickbart, så det var tur att jag fyllt vattenflaskan på Arlanda och inte druckit upp allt under gårdagen. Duschen var också intressant, hur jag än vred på kranarna så blev det antingen bara varmt eller bara kallt, tills jag till slut lyckades få det kallt med i alla fall en gnutta värme. Men så var det inte ett lyxhotell heller, utan bara 1 stjärna. Trots det kostade det över en tusenlapp för en natt – inte lätt att hitta något som är billigt på riktigt nära Paddington om man vill ha eget rum.

Hade inga större planer för förmiddagen, men funderade på att lämna väskan i receptionen och ta en sväng till Hyde Park för att fota lite och lära känna nya kameran. Lagom till att jag fått på mig solskyddskrämen började det dock att regna. I London. Medan jag var där. Ohyfsat. 😝

Satt därför kvar på rummet nästan till utcheckning och gick sedan iväg till Paddington, då jag inte var på shoppinghumör heller. Inte för att jag brukar vara det när jag har stora resväskan med mig. Tåget mot Cardiff skulle gå 13:18 och det gick fint att få ut min förbokade biljett ur biljettautomaten när jag kom dit strax före 11.

Självklart finns björnen Paddington på Paddington.

Visst är det väldigt trevligt när man väl är framme på sin destination, men jag är faktiskt väldigt förtjust i de här resdagarna också. Tycker det är härligt att bara kunna luta sig tillbaka (eller ut mot fönstret) på tåget, planet eller bussen och se världen swisha förbi. Kanske se något spännande som man skriver upp på listan för att besöka senare. Att sitta och vänta på stationen är kanske inte alltid lika spännande, i alla fall inte på Arlanda igår, där var det för lugnt. Och städarna verkade ha tagit semester, så mycket skräp som låg utspritt. Skillnad var det här på Paddington, här kom en städare och tog skräpet direkt ur min hand när jag ätit klart. Dessutom fanns det väldigt mycket mer att titta på om man gillar att spana på folk. Det är kanske inte min favorithobby, men det funkade bra för att fördriva ett par timmar till tåget. Speciellt det senaste året när allt känts så tråkigt har jag börjat uppskatta de som har en egen stil mer och mer. Jag kanske inte tycker det är snyggt, eller om det är snyggt så kanske det ändå inte är något jag skulle vilja gå runt i. Men de bryter monotonin, och många är långt ifrån tråkiga. För mig är de personerna ljuspunkter i annars gråa dagar, så stort tack till er om ni läser det här!

20 minuter före avgångstid dök tågets plattform upp på de gigantiska skärmarna, så det var bara att kliva ombord. Prick i tid började också resan mot Wales och Cardiff där jag ska spendera resten av veckan. När jag bokade valde jag ett ganska sent tåg ifall jag behövde göra något i London innan avfärd, och för att inte komma alltför tidigt till hotellet. Det var ju lite onödigt idag, speciellt som jag hann få meddelande att mitt hotellrum var redo redan innan tåget var det. Nu blir det betydligt lyxigare boende, då Cardiff i stort sett är slutsålt imorgon natt. Varför? Jo för att Rammstein ska ha show på Principality Stadium och jag har biljett dit. 😁 Det här hotellet har dock bara höjt priset för en natt till det tredubbla på torsdagen, till skillnad från det ställe där jag hade bokat in mig först. Där kostade torsdag natt 4,7 gånger mer än en vanlig vardag. Där lyckades jag dock inte ändra bokningen för att komma hit en dag senare, och enligt flera på Tripadvisor har de fått sina bokningar avbokade, ibland utan förvarning. Kändes klokare med annat boende även om det blev dyrare totalt.

Gillar verkligen att det går att se vilka platser som är bokade och vilka som är lediga på tåget.

Resan till Cardiff gick utan problem och det var heller inte svårt att hitta hotellet. Efter lite köande och strul med både mitt betalkort och sen med nyckelkortet kom jag in på mitt ”Superior Queen”-rum på översta och 10:e våningen. Stort och luftigt och med fungerande AC. Och från fönstret ser man ända bort till Cardiff Bay och havet. 🤩 Hade man råd skulle man ju faktiskt boka lite bättre hotellrum oftare. Inte nödvändigtvis dyrare hotell, men de bättre rummen på de hotellen man tar, just för utsiktens skull.

Kunde ju naturligtvis inte spendera hela kvällen på hotellet, trots att rummet var fint, så jag traskade ut och letade rätt på favvorestaurangen Stable där de har pizza och cider. Tog en sväng på köpcentret intill innan jag faktiskt gick in och hittade en affär med massor med kläder jag ville prova – och de finns i min storlek. Men sparar provandet till imorgon.

Började dock bli hungrig så det fick bli pizza – en Boss Pepperoni – och en pint Rapscallion, Stables egna kolsyrade cider. Har provat den förut och den är riktigt bra. Enda problemet kanske är att den är lite stark på 6,5% och jag är i denna kategori en riktig lättviktare – även om det är svårt att tro. 😝 När pizzan kom frågade servitrisen om jag ville ha chili- eller vitlöksolja till. ”Yes please” svarade jag och hon undrade vilken av dem. Som att det går att välja…😱 Hon såg nog minen och kom strax därefter med bägge två. 😁😋 Pizzan och oljorna kunde idag ha fått varit lite starkare faktiskt, men Stables pizzakanter är baske mig de godaste nånsin. Så krispiga och bara helt underbara.

Skulpturmoj på torget utanför köpcentret.

Lite lullig och väldigt, väldigt lycklig gick jag sen tillbaka till köpcentret och handlade efterrätt på Hotel Chocolat. Varenda gång jag reser iväg säger jag åt mig själv att ta med någon tygkasse eller dylikt och varenda gång tycker jag när jag håller på och packar att det inte behövs. Och sen ångrar jag mig på första shoppingturen. 🤦‍♀️ Nu hade de som tur var riktigt fina kassar här, så jag kunde bära hem chokladen med stil. Och min stil – den är turkos. 😁

Kanske är det någon främling som blivit glad av att se mig också…😁

Till favoritlandet

Posted on 2022-06-29 by Lizzan

Äntligen dags för semester igen! Resan till Bath och London i våras gjorde mig gott ända in i själen, och lindrade de flesta kvarstående symptomen efter min sjukdom och behandling förra året. Men för att vara på den säkra sidan kändes det bäst att ta en rejäl resa till och inte bara tro att man skulle vara botad. Skriver jag ”frisk” är det ändå ingen som tror mig. 😝

Med tanke på helvetesvärmen hemma var det dessutom inte en dag för tidigt. Jag sitter nu i ett ovanligt behagligt London där temperaturen är runt 19 grader, vilket passar mig alldeles utmärkt. Imorgon går resan vidare mot Wales och Cardiff med tåg. När jag bokade den här resan var tanken att jag skulle landa 17:00 på Heathrow och kunna ta tåget vidare samma kväll, men när SAS bokade om mig till att landa 20:00 och med den senaste tidens flygkaos i åtanke så bokade jag in mig på en natt i London först.

Det här flyget är enda avgången till Arlanda från Frösön just nu.

Planet från Frösön till Arlanda var ett gulligt litet propellerplan med hela 18 rader med 4 säten i varje. Själv fick jag perfekt utsikt från rad 8, men det blev inte svalare inne i planet för att de drog igång ”fläkten” utanför. Den trippen gick dock relativt enligt plan, vi var kanske några minuter sena iväg och lite mindre sena när vi kom fram.

För att göra resan lite mer spännande kom jag på i taxin på väg till Frösön att jag glömt något väldigt viktigt hemma, så när jag väl kom till Arlanda var jag tvungen att gå ut till Sky City för att handla ersättning. Vilket förstås innebar att jag behövde ta mig igenom säkerhetskontrollen på Arlanda också när jag skulle in på terminalen igen. Kollade väntetiderna på Swedavias sida och såg att det skulle ta cirka 10 minuter i kontrollen längst bort i terminal 5, jämfört med över 20 i den närmaste. Nu tar det visserligen några minuter att gå längst bort också, men hellre röra på sig. Plus att jag misstänkte att det kanske skulle vara svalare där.

Hur som helst gick det finfint att komma igenom säkerhetskontrollen, och kön till passkontrollen var inte lång alls. Det medförde förstås att jag var inne i F-gate-området med 2 timmar tillgodo inför planerad avgångstid. Då fiket på Frösö flygplats var stängt var jag rejält hungrig så skulle leta mig någon mat – men det fanns inte mycket att välja på. Tråkiga sallader och tråkiga mackor. När jag var färdig med min tråkiga macka fick jag besked om att planet var försenat – från 18:15 till 19:00. Nåja, det var ju i alla fall lugnt och skönt i den änden av terminalen, och vips så var det dags för ”boarding” – eller i alla fall att få biljett och pass kontrollerat innan man kunde sätta sig vid rätt gate. Sådär en kvart senare kom det till och med ett plan, och 19:15 hade jag lyckats kliva på det också. Upp i luften kom vi dock inte förrän 19:45.

Vi hade en äkta britt (inte Britt) som pilot och han hade en god portion humor och pratade till oss före take-off. Tydligen hade han försökt ta sig hem hela dagen men haft problem med åska och annat och bara drabbats av förseningar. Han körde dock en fin rutt, där jag såg ett par öar som såg väldigt fina ut genom fönstret. En koll på kartan visade att de var Heligoland och att vi sedan precis som sist flög längs med Nederländernas kust innan vi svängde av mot London. Väl nära staden gjorde piloten också ett par extra svängar som gav oss extra mycket vyer över bland annat Canary Wharf.

Inflygning över England med utsikt mot Southend-on-Sea. En av mina absoluta favoritvyer, för det betyder att jag snart landar i STORBRITANNIEN. 🥳

Canary Wharf med sina skyskrapor nere till vänster i bild.

Landade en timme efter tidtabellen och var glad att jag inte skulle med något tåg vidare – förutom Heathrow Express in till Paddington, då. Passkontrollen gick betydligt snabbare än sist och för första gången fick jag faktiskt VÄNTA på min väska här på Heathrow. Men den dök upp till slut och jag kunde traska iväg till tåget. När jag kom till Paddington såg jag att jag faktiskt kunde ha hunnit med tåget till Cardiff också, men det kändes skönt att slippa resa några timmar till. Gick istället iväg mot Dolphin Inn där jag bokat rum för natten. Långt ifrån det lyxigaste stället jag bott på, men inte det minsta rummet heller. För en natt som skulle vara så billig som möjligt utan att tumma på alla bekvämligheter så kommer det säkert att duga. Trots att jag fick släpa min drygt 20 kilo tunga resväska uppför 2 trappor alldeles själv. Det blir i alla fall lättare att ta med den ner imorgon.

Vilat i frid

Posted on 2022-03-28 by Lizzan

Efter lördagens bravader var jag rejält sliten och trött och hade egentligen inte mycket lust att göra något alls. Tänkte fira min ”brittiska födelsedag” på söndagen eftersom det var sista dagen där och är man i en annan tidszon måste man väl få ha en annan födelsedag också? Började därför med att beställa upp en full English som roomservice för jag orkade inte ens skynda mig att duscha och gå ned och äta. Maten kom rätt fort och smakade typ som en full English brukar smaka. Bokade också in mig på en favorit-restaurangskedja, Wahaca, till middag och skrev att det var för födelsedagsfirande.

Kolayoghurt och chokladcroissanter var ju inte dumt heller. 😁

Jag hade ju avbokat min första guidning för dagen, men besöket på Highgate Cemetery var betalt och inte avbokningsbart så till slut var jag så illa tvungen att masa mig ut. Det var nog tur att jag hade bokat i förväg för annars finns risken att det inte blivit något alls. Med väldigt onda fötter valde jag att åka buss för att behöva gå så lite som möjligt.

Första förslaget var 2 bussar och 19 minuters promenad uppför en rejäl, brant och lång backe för att komma till kyrkogården, men när jag hoppat av andra bussen såg jag att det gick bussar uppför backen också. Så jag hoppade på en tredje – det tyckte jag var värt 1,65 pund. Istället fick jag gå en lång bit *nerför* backen, men det gjorde inte så mycket. Mötte dessutom en tjej som joggade *uppför* backen och hade god lust att applådera henne.

Medan jag gick nedåt hade jag första halvan av kyrkogården, den västra delen, på min högra sida, så jag visste hur mycket jag skulle behöva gå uppför igen när jag väl var inne. Fick en karta i biljettkassan och tog fram kameran, för det var ju därför jag var där. Vädret var sådär lagom mulet också, vilket var en anledning till att jag valt att åka dit just den dagen – tycker inte gravar gör sig lika bra i solljus, speciellt inte motljus. Fick stå ut med en tråkig himmel istället, men hellre det. Följde i stort sett kartans rekommenderade rutt upp och sen ner igen, med någon enstaka avstickare.

Kyrkogården öppnades år 1839 och var då mer som en elegant trädgård. När den blev full och inte längre gick att tjäna pengar på läts den gå i förfall, tills ”Friends of Highgate Cemetery” tog över 1981 och långsamt börjat restaurera den. Tidigare fick man bara gå guidade turer här på västra delen, men nu har de självguidade besök på prov, förmodligen delvis på grund av pandemin.

Kyrkan och entrén till västra kyrkogården.

Den här graven fick mig att tänka på pirater.

En del hade mer avancerade monument än gravstenar.

Många av gravmonumenten och stenarna är trasiga och farliga att gå för nära.

Alla gravar är inte gamla, det gravsätts fortfarande ett antal personer varje år både på östra och västra sidan.

Många gravar står lite huller om buller.

Huvudstråken är breda och lättpromenerade, men det finns också mindre stigar – både tillåtna och otillåtna att gå på.

Ingång till Egyptian Avenue upp mot Circle of Lebanon.

Menagerist – hoppas inte lejonet hade något med hans död att göra.

När jag hade (väldigt långsamt) gått runt på västra sidan var det dags att gå över vägen till den östra sidan. Den är nyare och har färre stora monument men fler bekanta namn. Den har länge varit öppen för besök på egen hand för en mindre avgift.

Vissa av gravstenarna sticker ut lite extra, även här.

Karl Marx är nog det största namnet här.

Det är lite huller om buller på den här sidan också.

Det finns boende för de levande här också (fågelholk).

Thy dragon is subdued – kändes som en bra idé att bejaka sin inre drake medan man lever.

Solen kunde inte riktigt hålla sig borta idag heller, så himlen började bli blå.

Relativt o-klassisk gravsten, för Patrick Caulfield, popkonstnär.

Sten på sten på sten…men vet inte om någon heter Sten.

Trots trött kropp och huvud fanns det en hel del att rikta kameran mot.

Lite svårläst, men detta är Douglas Adams grav. Enda människan här jag känner någon relation till, eftersom hans Liftarens Guide till Galaxen nog är mina favoritböcker i Sci-Fi-genren.

Efter cirka 2,5 timme kände jag mig nöjd på gravar och mer än en smula deprimerad trots att det fanns mycket som var fint. Det var lugn och fridfull stämning trots att det var mors dag i Storbritannien och många kom med blommor att lägga på gravarna. Uppförsbackarna kan man göra mycket mindre jobbiga med att gå långsamt och ta ett foto vart femte steg eller så. Jag är glad att jag åkte hit men känner inte att jag behöver komma tillbaka i första laget.

Middagen hade jag bokat långt-bort-i-en-annan-ände av staden, men det gick bussar åt det hållet också, så jag tog mig bara genom parken ovanför östra kyrkogården till närmaste hållplats och åkte vidare. Hade gott om tid så jag hoppade först av för att besöka Cass Arts flaggskeppsbutik i Islington, tre våningar med konstnärsmaterial som jag hoppades bli inspirerad av. Hittade i alla fall akvarellpapper till bra pris och en bok som såg intressant ut.

Waterlow Park – notera duvgänget i trädet.

Cass Art i Islington…hoppas inte allt man gör av materialet härifrån bli…Casst…(sorry)

Det finns ett Wahaca i Islington också, men dum som jag var hade jag bokat på det i Shoreditch. Ännu dummare kändes det när busshållplatsen jag skulle till låg precis mittemot Islington-Wahacat. Började få lite bråttom, och bussen var lite sen, men jag kom fram till Shoreditch-Wahacat strax före 18:30 då jag hade bokat. Jätte-jätte-super-dumt kändes det när de sedan inte kände till min bokning, men hade plats till mig ändå – då hade jag ju kunnat stanna i Islington. 🤦‍♀️ Naturligtvis fick man ingen födelsedagsbehandling heller då. Jag kan vara kaxig nog att skriva i att jag firar födelsedag i ett internet-formulär, men inte säga det direkt till personalen. 😝

Maten var dock lika bra som vanligt, jag beställde in en alkoholfri Mojito och lite guacamole till förrätt och fick ett provsmak på deras ”Wahaca-mole” som är en mer klimatvänlig variant gjord på favabönor istället för avocado. Den var faktiskt godare…😱

Till huvudrätt beställde jag in biff- och osttacos, kycklingquesadillas och friterad blomkål med jalapenodipp. Saknade såsflaskorna på bordet så piffade med trippla salsor istället, men de var inte lika heta. Drack en Triple Citrus Fizz till – citrus och kolsyra, min favvo! Var sen utomordentligt jättemätt så trots ”födelsedagsfirandet” hoppade jag över efterrätten. 😔

Rullade iväg till busshållplatsen som i alla fall inte var långt borta och till slut kom det en buss mot Paddington också. Kom tillbaka till hotellrummet och blev lite irriterad. Trots att de ”städat” rummet hade de lämnat kvar frukostbrickan och inte lämnat någon stor handduk – men jag hade två små! Försökte ringa receptionen för att få en ny handduk men ingen svarade. Pratade in ett meddelande andra försöket och väntade i en halvtimme. Kände att jag inte hade så gott om tid att vänta då klockan började bli mycket och jag behövde kliva upp tidigt dagen efter för att åka hem, så sen tog jag helt sonika med mig brickan och åkte ner till receptionen. Då blev det minsann fart på folket! 🤣 De tackade så mycket för att jag kommit ner med brickan och sa att den kunde jag ha lämnat utanför rummet. (Jo, visst, men korridoren var så smal att jag inte ville att mina grannar skulle snubbla på den) ”Den är sedan frukost”, svarade jag, och bad att få en stor handduk. ”Du kunde bara ha ringt ner till receptionen så hade vi kommit upp med en.” ”Jo, jag gjorde det. För en halvtimme sen.”

Varning. Resten av inlägget är bara klagomål på hotellet som jag behövde skriva av mig, så det är helt okej att sluta läsa här. 😝

Jag vill inte gärna skylla på personalen, för de i receptionen har varit väldigt hjälpsamma så fort man fått tag på dem. Däremot verkar deras tekniska system lämna en del att önska. Jag hade bokat hotellet genom en för mig ny tjänst, Stays by Revolut, då det var väldigt bra pris. Var inte säker på om det hade fungerat, så försökte maila hotellet för att bekräfta. När jag inte fått svar på ett par dagar tänkte jag att jag fastnat i något skräppost-filter och försökte använda formuläret på deras hemsida istället – men det gav inte ens någon indikation på att något skickades, och jag fick heller inget svar. Därför traskade jag in på hotellet när jag ankom London och hade tid innan tåget till Bath, bara för att kolla att jag faktiskt hade en bokning. Så långt hade det i alla fall fungerat.

När jag kom till rummet i onsdags fungerade inte kontrollpanelen till AC:n – displayen stod kvar på 24 grader oavsett hur mycket jag vred på vredet. Däremot fungerade själva AC:n, det kom kall luft när jag vridit massor motsols och varm luft om jag vred medsols. Dagen efter fungerade displayen, men det kom inte lika kall luft. Lyckades faktiskt inte få så mycket mer kyla ur den alls under min vistelse, inte ens efter att de haft reparatörer på plats under söndagen.

Från samma kontrollpanel kunde man välja ”stör ej” och ”städning tack”, och andra dagen började jag undra om det var mig eller systemet det var fel på när jag inte fått någon städning trots att jag avmarkerat stör ej innan jag gått ut för dagen. Inte för att det egentligen är nödvändigt med nya handdukar varje dag, men jag vill gärna veta vad jag håller på med. Frågade i receptionen dagen efter men det gick inte att se därifrån vilken status gästen satt på rummen så förmodligen hade städet bara bommat mitt rum, det låg lite avsides.

Till och med hissen var lite underligt programmerad – när jag åkte ner med brickan igår kväll så tryckte jag på att jag ville åka ner, och tryckte på entrévåningen när jag klivit in i hissen. Då åker den upp en våning för att hämta upp en kille – så långt okej – som skulle uppåt! 😲 Och sen åker den ner med oss bägge två! 🤣 Jättebra ordnat i pandemitider, för naturligtvis är inte hissen stor heller – tre pers och den är full. Vet inte riktigt vad man lägger in för prioriteringsregler för att få till ett sånt suboptimalt resultat, faktiskt, men man blir ju fundersam.

För första gången någonsin klagade jag därför lite när jag checkade ut i morse. Hade skrivit ner lite kommentarer på baksidan av brevet om AC-reparationen som jag lämnade in, för jag visste ju att det inte gick att maila. Berättade också om problemen med mailen, webbformuläret och berättade att jag visst hade försökt ringa receptionen när det dök upp problem. Dock behövde jag inte betala för gårdagens frukost, men om det var för att tjäna goodwill eller om det inte heller kommit in i systemet vet jag inte – jag glömde fråga.

Hade inte hotellet utgett sig för att vara 5-stjärnigt skulle jag kanske låtit det bero, men å andra sidan har jag fått betydligt bättre service på ”sämre” hotell. Har i alla fall aldrig varit med om att städet bara gjort halvklart och snott med sig alla stora handdukar.

Och nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget hem. Vi borde redan ha lyft, men planet är försenat. *suck* Fick besked om 18:45 eller 19:00 och avgång skulle ha varit 17:55. Strax efter 17 flög jag dock upp från stolen när det var utrop om boarding på flyget till Östersund – men det var planet innan. 😔

Färdigbadat

Posted on 2022-03-23 by Lizzan

Ja, nog är det rätt troligt att jag även i framtiden kommer att hamna i en mängd med vatten, men idag var det dags att lämna Bath för några dagar i London. Utcheckning var 11:00 och mitt tåg skulle gå 11:43 så jag hade lite tid på morgonen för en god frukost och ett ärende på stan. Jag hade ju än så länge inte hunnit med den där Shakshoukan på Kingsmead Kitchen, så den stod högst på agendan. Den var dessutom precis så god som jag hade hoppats. Inget fel på vegansk mat, men ägg skulle jag nog inte vilja vara utan.

Shakshouuuuuka. Inte nog med att det är gott, det är roligt att säga också. 😁

Några dagar tidigare hade jag handlat mig ett halssmycke på Bath Aqua Glass, men när jag provade det tyckte jag att det var lite väl litet och diskret. Gick tillbaka dit och frågade om det gick att byta upp sig, och det var inga problem. Kom nu därifrån med detta:

Gick sedan tillbaka till hotellet, packade och checkade ut med en hel kvart till godo. 😅 Promenaden ner till tågstationen gick också rätt fort, då jag nu hittat lite genare vägar med mindre trafik och slätare underlag än den som kartappen skickade iväg mig på när jag kom. Hade plats i en tyst vagn även nu, men nu var det ett gäng grabbar som satt och hade jobbmöte i vagnen istället. En annan passagerare sa dock till dem och sedan var det tyst större delen av resan, innan det klev på en förälder med två rätt små barn på sista hållplatsen innan Paddington. Tydligen är det inte så tydligt att man bokar plats i tyst vagn om man inte uttryckligen vill det – i alla fall inte i alla appar.

Då jag tittat till hotellet på väg från EE-shoppen sist jag var här i krokarna visste jag nu till och med vart jag skulle och att det inte alls var långt från stationen. The Chilworth London heter det och ligger på en rätt lugn och väldigt tjusig gata bara ett kvarter från Paddington. Jag var framme en timme före incheckningstid, men behövde bara vänta några minuter innan rummet var färdigt. Under den tiden kom en annan gäst ned och undrade om han verkligen fått rätt rum, då det var så litet. Får väl hålla med om att rummet inte var stort, men det är större än skokartongen i alla fall. Större än rummet i Bath också, men inte lika välplanerat. Och jag HAR ett fönster, som knappt går att ta sig till, men om man lyckas med det och tittar snett ut så kan man i alla fall se vad det är för väder. 🤣 Pluspoäng dock för att det finns både kyl och AC.

Duschen är av storleken ”svår att ramla omkull i”. 😝

Hungrig som jag var behövde jag mat, och en högt recenserad italiensk restaurang finns alldeles runt hörnet. Det var dessutom gott om plats eftersom det var mitt emellan lunch och middag, så jag fick snabbt ett bord och beställde in en pizza med salami och chili. Peeeerfekt balans mellan sälta och hetta, mums!

Chilioljan i flaskan satte extra piff på det hela också. 😋🌶

Sedan gick jag tillbaka till hotellrummet för att göra lite planer för de kommande dagarna och kontakta omvärlden. Det första jag konsulterar när det gäller att planera en Londonvistelse är walks.com, för att se vilka guidade promenader som står på schemat. Nu hittade jag 4+ stycken jag gärna vill gå, men jag måste nog göra nånting annat också. Så imorgon blir det att hoppa på tåget igen för en utflykt – men den är nog svårare att gissa än Stonehenge. Ni kan dock få en ledtråd – 1066.

Nu bor jag ju alldeles intill Hyde Park, som jag inte utforskat särskilt mycket tidigare. Tog därför med mig kameran ut vid 17-tiden och traskade dit. Det fanns en hel del att fotografera bara på den lilla sväng jag hann ta innan det blev för mörkt. Trodde inte heller att det var till centrala London man skulle åka om man ville fotografera hägrar och ekorrar…

Ekorrar fanns det i massvis, och de är egentligen alldeles för tama eftersom folk matar dem trots alla skyltar som ber dem låta bli. Såg en som klättrade uppför en killes byxben för att hämta en nöt ur handen på honom.

Queen Caroline’s Temple med solnedgången bakom sig.

Serenity, staty inspirerad av en ibis. Den här gillade jag skarpt! 😁

Henry Moore Arch. Den här gillade jag också skarpt – kanske för att den är så mjuk. 🤣

Rätt lättsam dag idag då jag bara gått runt 9 kilometer. 🤣 Men det sköna har väl varit att jag inte behövt bära på så mycket hela tiden, annat än när jag gick till och från tåget då. Vädret har också varit härligt, strålande sol och uppemot 21 grader varmt, så inte har jag saknat dunjackan. 😅

Första morgonen i Bath

Posted on 2022-03-19 by Lizzan

Vaknade onödigt tidigt redan klockan 6, men kände mig pigg och gjorde mig i ordning för dagens begivenheter. Sängen var hård men inte obekväm och kuddarna var stora och härliga. Gillar också att det finns 4 inställningar för lyset på rummet – natt, läsning, hyfsat ljust och jätteljust. Duschen var också spännande, har då aldrig sett ett så här tjusigt duschmunstycke tidigare, även om hela duschen på The Rookery var häftigare.

Dagens guidade promenad skulle starta 10:30 och jag hade sett ut ett frukostställe i närheten som öppnade 8, så strax efter det traskade jag iväg. Kunde dock inte riktigt hålla mig, så gick förbi de romerska baden, Bath Abbey och ner till floden med Pulteney Bridge och the Weir innan jag åt. Hade svårt att hålla tillbaka tårarna då jag redan före 9 och frukost sett mer vackert än jag gjort de senaste två åren tillsammans.

Flod, bro, weir. Bron är kantad med affärer på båda sidor, och är tydligen en av bara två sådana broar nuförtiden. Det innebär dock att man inte märker att man är på en bro när man går över den.

Frukosten tänkte jag äta på La Baguette, men hade inte förstått att det bara var en takeaway. I alla fall såg jag ingenstans att sitta inne även om det på menyn stod att det kostade 40p extra om man ville göra det. Jag beställde mig en ägg- och baconbaguette med en mugg te och traskade bort till sidan på Bath Abbey där det fanns gott om bänkar i solskenet. Det var ändå 10-12 grader varmt redan så helt okej att sitta ute.

Efter ett tag var det då dags för guidningen. Vi var cirka 50 personer som ville gå, och det fanns 5 guider på plats, så de tog hand om 10 stycken var. Jag hamnade i gruppen med den enda kvinnliga guiden för dagen, Christine. Vandringarna är helt gratis och guiderna får inte ta emot dricks ens om man vill ge dem något så det är ju verkligen ett bra deal – för oss i alla fall.

Vandringen var inte särskilt lång kilometermässigt, men den tog cirka 2,5 timmar då Christine hade mycket att berätta om staden. Vi fick bland annat känna på ett gatlock som alltid är varmt på grund av att vattnet från en av de varma källorna under staden rinner ut där. De finns tre källor som tillsammans levererar 200,000 liter vatten om dagen sa Christine, medan internet säger över en miljon. Temperaturen är i alla fall 45-46 grader.

De romerska delarna av Bath är mest osynliga då de ligger långt under dagens marknivå, så det mesta av tiden ägnades åt senare byggnationer. Vi såg en del av stadsmuren som var kvar, och Royal Crescent och the Circus – en samling bostäder i en perfekt cirkel med tre infartsvägar. Extra imponerande var detta då de dessutom var byggda i en ganska brant sluttning, så husen på ena sidan hade 2-3 våningar extra under den konstgjorda marknivån.

Sedanstol (rekonstruerad) som var ett populärt färdmedel för ett par hundra år sedan.

Då jag hade ätit frukost ganska tidigt och promenaden drog ut på tiden var jag rejält hungrig när vi tackade Christine och delade på oss. Lördag och finväder och det såg fullt ut på många av de matställen som jag gick förbi, innan jag styrde kosan mot Nando’s. Jag hittade knappt ens dit, då det låg på övervåningen i ett biohus som såg närmast övergivet ut, men de hade i alla fall gott om plats. Och gott om oväsen. Beställde in en medium-kyckling med peri-peri strips och gröna ärtor. Jag har ett par kamrater som inte tycker om ärtor, vilket jag själv har svårt att förstå. Har de dock bara upplevt ärtor som de Nando’s hade så förstår jag dem bättre – de var ingen höjdare. Kycklingen och stripsen är väl egentligen som kyckling och strips är annars också, om det inte vore för den enormt goda kryddningen och såserna. Med CHILI. Beställde faktiskt med mig en burk av deras peri-peri salt, för det tror jag i alla fall jag får ta med in i EU. Måste kolla ingredienslistan innan jag törs köpa någon sås också.

Det var långt ifrån tyst på restaurangen, precis som vanligt, så när jag gick därifrån hade jag en sprängande huvudvärk. Köpte lite engelska dunderpiller (Anadin Extra, tack för tipset Jannica, även om det är några år sen nu!) och vilade sedan en stund på mitt behagligt mörka hotellrum. Det finns fördelar med att inte ha fönster!

Värken lättade rätt bra efter en timme och jag gick iväg mot den heligaste platsen i hela Bath – Apple Store. 😁 Behövde uppdatera lite prylar då jag uppgraderat paddan sedan jag var ute på resa sist och fick god och trevlig hjälp av en amerikansk kille som hette Anders. Han kunde dessutom ge råd om precis vad som helst, men lovade inte att det skulle vara hjälpsamt. 🤣

Med möjligheten att föra över bilder från kameran till paddan återställd var det nu bara att börja fotografera mera. Jag hade inte tagit så många foton under vandringen då jag sällan tycker jag hinner göra det jag vill, så jag får väl ta en sväng till åt det hållet senare. Nu hittade jag en annan bro över floden och följde vattnet upp mot Pulteney-bron på bortre sidan. Dock tror jag det mesta gör sig bättre i solljus så om jag vaknar i tid i morgon ska jag ta en sväng till dit då.

En annan kyrka – och körsbärsträd i blom.

Det här borde bli ännu trevligare i morgonsolljus.

Bath Abbey var dock ganska fint belyst trots att solen egentligen gått ner lite för långt när jag kom dit.

Bath Abbey och ingången till de romerska baden till höger.

Hungrig blev man ju igen också, men nu var det ännu mer fullt på alla restauranger än vid lunchtid. Precis bredvid hotellet finns en hamburger-takeaway som ska ha ”gourmet burgers” och det lät ju lockande. Efter lite velande valde jag en blue cheese-burgare och strips. Sen bommade jag tydligen att man när man beställt på nätet skulle trycka på en knapp på uthämtningsdörren, så när sådär 15 burgare gått iväg utan att det var min tur undrade killen bakom dörren vad jag väntade på. Min burgare hade tydligen varit klar länge och stått på varmhållning. 🤦‍♀️ Nåja, nu vet jag det till nästa gång, om det nu blir någon sådan. Såvärst mycket gourmet tyckte jag inte att det var, och det berodde inte på att det tagit extra lång tid. Tråkigt helvanligt burgarbröd och tråkiga helvanliga strips och inte smakade det så mycket blue cheese heller. Stripsen blev dock goda med saltet från Nando’s. 😁

Imorgon siktar jag på en rundtur med buss istället för till fots – både i och utanför stan.

Äntligen

Posted on 2022-03-18 by Lizzan

957 dagar är det sedan jag kom hem från min förra resa. 2 år, 7 månader och 2 veckor. Det är ju typ två år för mycket, men nu var det äntligen dags att sätta sig på ett flygplan igen.

Man kan ju inte ändra på ett vinnande koncept, så naturligtvis gav jag mig av mot Storbritannien. Jag hade bokat ett hotell i Bath till sommaren 2020 som jag av naturliga skäl inte kunde utnyttja då, men trots att jag redan betalat och de inte hade någon skyldighet att betala tillbaka pengarna fick jag flytta min bokning, som längst till mars 2022. Det trevliga hotellet heter Z Hotel i Bath och om det är trevligt på fler vis märks väl under de kommande dagarna.

Dagen startade i alla fall strax före 4 på morgonen, då jag behövde göra mig i ordning till taxin som skulle hämta mig klockan 5. Tio i fem ringer chauffören och säger att han är framme, men jag tror jag hann få med mig allt. Vi var ute på flygplatsen i god tid och planet lyfte till och med före tidtabell, typ 10 över 6. Väl framme på Arlanda blev det segare, då jag behövde checka in manuellt för att något blivit konstigt i systemet, Förmodligen något samband med att England hävt alla inreserestriktioner från klockan 4 idag den 18 mars, vilket jag tycker var alldeles utmärkt bra timing från min sida. Jag bokade ju bara de här datumen för drygt ett år sedan.

Nåja, efter en hel del köande och väntande så var det också löst och säkerhets- och passkontrollen var passerad. Planet till London var knökfullt, och naturligtvis får man en lång OCH bred människa bredvid sig i mittensätet. Han hade det säkert mer obekvämt än mig, men varför bokar man inte en bättre plats tidigare om man vet att det blir trångt i mitten? Flygturen var dock mer spännande än vanligt, jag har för mig att vi brukat flyga längre norrut, men när jag såg något obekant utanför fönstret visade kartan att vi flög över Danmark, och följde sedan kusten av Tyskland och Nederländerna en bit innan vi svängde in mot London.

Väl framme på Heathrow var det inte riktigt lika smidigt som vanligt, då kön till passkontrollen var typ 5 mil lång. I alla fall kändes det så. Inte ville automaten släppa in mig på första försöket heller, men på andra gick det bra. Kom till bagageutlämningen och där var i alla fall allt som vanligt, såg direkt min väska och kunde traska vidare. Hade bokat Heathrow Express till Paddington då jag skulle åka vidare med tåg därifrån senare på dagen. Bokar man senast 90 dagar innan resa är det faktiskt riktigt ekonomiskt konkurrenskraftigt med tunnelbanan, 5,50 GBP jämfört med 3,50 GBP som det i alla fall kostade sist. För det kommer man in till ”centrum” på 15 minuter istället för en timme och utan att känna sig som en packad sardin på Picadilly line. Men det beror naturligtvis på vart i London man ska också.

Mitt första ärende var i alla fall att skaffa ett engelskt sim-kort till telefonen. Nu efter Brexit tycker Telia att det passar att ta rejält betalt här igen – 1.50 kronor/minut för att ringa till Sverige och hela FEM KRONOR per minut för att bli uppringd. Så om ni ringer och jag inte svarar så vet ni varför. Det jag mest var ute efter var förstås datatrafik. Telia tar 99 kronor per dygn för upp till 20 Mb….vilket typ är ingenting. För ungefär dubbla det priset fick jag 15 Gb hos EE, vilket var närmaste telefonaffären jag hittade till Paddington. Jag HADE kunnat köpa sim-kort redan på Heathrow, men där var de dyrare. Så istället tyckte jag det var smidigt att traska ett par kilometer med all min packning…🤦‍♀️

Typiskt Londonväder. Och 14-15 grader varmt.

Efter lite mat och shopping var det dags att kliva på tåget mot Bath. Jag hade bokat en plats i en tyst vagn då jag blivit väldigt känslig för oväsen, och det kändes extra skönt efter ett par timmar på extremt högljudda Paddington. Dock var den glädjen kortvarig, då det efter ett par stationer klev på 4 karlar i 40+-åldern (alltså MYYYCKET äldre än mig) som hade med sig öl och verkade helt obesvärade av att de satt och pratade och skrattade högt där man helst inte skulle prata alls. Det visade sig senare att det inte ens visste att det var en tyst vagn…och då flyttade de på sig.

Kom fram till Bath cirka 18:20 precis när det började skymma och traskade iväg mot hotellet. Det var dock bra på att gömma sig (eller så blev jag distraherad av alla mina favoritrestauranger i närheten) för jag behövde tre försök för att hitta det. Och det första jag hörde när jag kom in var svenska. 🤦‍♀️ En rätt stor grupp med svenska kvinnor verkar också precis ha kommit hit. Nåja, jag tänkte inte spendera så mycket tid i hotellets allmänna utrymmen ändå, och jag har inte förbeställt någon frukost så jag kan sova så länge jag vill på morgnarna. Men inte imorgon, för då ska jag på guidad promenad!

Hittade en helt okej thai-middag på Yum Yum Thai, vilket kanske bara var värt ett Yum i min bok, men det var helt lagom ambitionsnivå efter den här långa dagen. Kollade även in var Kingsmeade Kitchen finns, då jag sett att de har en av mina favorit-frukosträtter – Shakshouka. Där blir det säkert minst ett besök framöver.

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Category Archives: Bo