Category Archives: Geocaching

Från båt till pub till Killarney

Posted on by

2024-07-18

Hade som väntat inte jättehög motivation att ta mig ut på torsdagförmiddagen, så klockan var nästan lunch innan jag traskade in på ett köpcentrum, virrade runt lite och sen ställde mig i kö på Insomnia för att få min frukostmacka toastad. Det var väl ingen gastronomisk höjdpunkt, men i alla fall lite mat i magen. Gick sedan ned mot vattnet och smet in på det gratis museet mest för att låna toaletten. Tyckte det var lite oförskämt att sen inte åtminstone titta runt lite, så jag kollade på något svärd och en stridsklubba och sen såg jag en hooker i taket så då var jag ju tvungen att ta mig upp till den och fota.

Svärd, men inte i en sten.
Stridsklubba/mace, som knappast använts i strid utan bara som statussymbol.
En hooker upphängs i taket. Seglarklubben som faktiskt använde sina ute på vattnet var ute på turné någonstans så det var ont om hookers i sina naturliga omgivningar.

Planen jag hade efter det var att gå och signera en geocache jag såg ett par dagar innan men inte vågade plocka fram då eftersom det var så mycket mugglare i farten. Tänkte att det kanske skulle vara lugnare nu när det småstänkte lite men det slutade snart regna. Lyckades ändå plocka fram burken i fred, signera och få tillbaka den på plats igen också. Sen såg jag att det var rätt folktomt längst ut på piren också, där jag sett att det skulle finnas en till cache. Passade på att knata vidare dit ut, även om jag tyckte att jag egentligen var lite för seg för att ens gå till den första innan jag kom dit.

Väl därute fick hinten mig att studera hamnväggen noggrant, och till slut hittade jag det jag letade efter. Men precis då kom det en familj som satte sig på väggen för att äta lunch, och en av dem satt och tittade rakt på mig. Jag satte mig då och försökte rita av ett riktigt komplicerat hus i hamnen för att fördriva tiden och till slut gick de därifrån. Och då hade jag glömt var jag såg cachen! Fick leta ett tag till men sen hittade jag den igen, kunde signera och återplacera den. Sen var det dags att traska upp till båtturen som var en bra bit bort, men jag kom fram i god tid.

Corrib Princess.

Det var inte så fullt på båten, och jag satt längst bak där det var öppna bänkar för att kunna röra mig lätt fram och tillbaka mellan sidorna för att fota. Hade ju tagit den här turen tidigare och kom mest ihåg att jag fått ett fint foto på ett par hästar framför ett slott och en trollslända som landat på relingen. Hästarna var lite längre från slottet den här gången, och trollsländorna flög bara förbi så jag hann inte fota dem. Vi åkte upp ända till sjön, där det fullkomligt kryllade av svanar. Det kunde vara upp till 2000 av dem där ibland.

Vissa skjutsar turister, andra skjutsar hundar. 😁
Menlo slott såg ut ungefär som förra gången…
…men jag misstänker att minst en av hästarna var ny sedan dess.
Skarv/cormorant. Såg flera av dem men de ville inte gärna fastna på bild.
Lough Corrib med några av de svanar som brukar hänga där.
Nästan onödigt soligt. 😎

Nerför samma flod igen och tillbaka till Galway, och sedan gick jag till hotellet för att slänga av mig ryggsäcken innan det var dags för kvällens föreställning. Var i stort behov av mat, så siktade in mig på BóTOWN, som skulle ha bästa hamburgarna i stan. Beställde en med blåmögelost och baconsylt, och det var inte riktigt rätt kombination av tillbehör för min del, men de hade inget som såg mer lockande ut heller. Burgaren i sig var dock riktigt bra, skulle bara ha haft lite mer hetta i toppingen.

Kossor!
Ett annat slott i ruiner.
New bridge, eller som guiden kallade den, Low bridge. Kan inte förstå varför. 🤪
Vovven var fortfarande ute på tur också.
Stort blått tält som var scen för många av kulturfestivalens begivenheter.

Gick sedan vidare till Cranes Bar för kvällens historieberättande. Dörren skulle öppnas 19:30 men när jag kom fram 19:20 var det redan rätt mycket folk inne på övervåningen där föreställningen var. Högg en plats på en barstol, ställde mig i kö för att köpa en liten cider och innan jag hann sätta mig hade Rab Fulton börjat snacka. Han var från Skottland och berättar en blandning av nya och gamla historier både från Skottland och Irland. Han började med en halvtimmes lång historia som fick hela puben att hänga på vartenda ord (förutom de som satt precis bredvid mig som fipplade med en massa annat). Efter en liten paus berättade han två kortare historier till många glada skratt.

Grymt duktig historieberättare.

Han rekommenderade att vi skulle stanna och lyssna på musikerna som skulle spela senare på kvällen, så jag satt kvar på min stol och väntade tills de började. De inledde med ett par instrumentala nummer innan en av männen sjöng en tragisk ballad som fick fler än mig att bli sorgsna. Sen gick de över till mer instrumentalt samtidigt som puben bara blev mer och mer full (och eventuellt besökarna också). När jag till slut inte kunde höra musiken över allt sorl i lokalen började jag försöka ta mig ut, vilket inte var det enklaste. Väl ute var det väldigt skönt med lite svalare kvällsluft, för det hade blivit väldigt varmt inne på puben.

Traskade hem i skymningen och kunde inte låta bli att fota lite häftigt ljus, både naturligt och onaturligt. Hade inte så bråttom att kliva upp dagen efter då tåget skulle gå 10:25 och det skulle passa bra att äta frukost under resan.

Uppströms kanalen.
Nedströms Corrib-floden mot Wolfe Tone-bron.
Den permanenta skulpturen i JFK Memorial park. Formen anspelar på hooker-båtarnas segel.
Bronsstaty av Pádraic Ó Conaire. En version i sten stod här tidigare, men efter att en man med lite för mycket innanför västen sparkat av huvudet av den i början av 2000-talet fick den flytta in på museet och den här kopian ställdes ut några år senare.
Pubarna drog också till sig uppmärksamheten med färgade lampor.

2024-07-19

Vaknade dock till nyheter om ett stort globalt it-haveri och blev fundersam om det skulle gå att köpa mat eller ens om tågen skulle gå. Irland verkar dock ha valt andra system, så allt fungerade som det skulle här. Tåget var dock väldigt fullt och sista biten fick jag sällskap av en kvinna med sån fruktansvärd andedräkt att jag nästan mådde illa. Hon verkade dock inte må så bra hon heller, kanske hade blivit någon öl för mycket kvällen innan.

Kom fram till Limerick vilket var så långt jag hade resa bokad. Man kan ta tåg till Killarney därifrån, men det innebar två byten till och lät lite småjobbigt. När jag försökt kolla bussar innan resan dök det ibland upp en som skulle gå från Limericks busstation till Killarneys busstation, men ibland stod det bara att det inte fanns några bussar alls. Innan dess hade jag hittat en buss men som jag skulle behöva gå en kilometer till för att kliva på. Tror de skulle behöva lite bättre webbutvecklare här… När jag var framme på den kombinerade buss- och tågstationen i Limerick och stod och kollade på bussinfo-tavlorna kom det en där och frågade mig vad jag letade efter. Sa att jag var ute efter en buss till Killarney, och som det ibland stått så skulle det gå en om en kvart.

Egentligen är det rätt smidigt att åka buss också, men av någon anledning väljer jag helst tåg även om det kan vara lite krångligare/dyrare/mer tidskrävande. Nu var det dock bara att skjutsa in väskan i bagageutrymmet och köpa biljett och ta plats. Sätet var skönt men där jag satte mig hade till och med jag rätt ont om benutrymme – inte så det blev besvärligt dock.

En anledning till att jag gärna ville ta bussen nu var för att den skulle gå igenom Newcastle West, där jag spenderade 3-4 veckor när jag var typ 19 eller 20. Huvudgatan såg bekant ut i stort, även om jag inte alls kom ihåg företagen som var där, och sedan kände jag igen kyrkan men hade inget minne alls av slottet. När vi kom fram till Killarney kände jag inte igen mycket där heller, även om busstationen där jag suttit och väntat på min buss ”hem” såg bekant ut på något vis även om den verkade ha blivit rejält ombyggd också.

Utsikt från köpcentret intill busstationen. Här började jag med att gå fel. 😝

Sen skulle jag hitta till boendet, The Gardens B & B. Det skulle inte vara långt från stationen, och plant, så jag traskade iväg. Tills jag såg i kartappen att det bara blev längre dit. Jag är inte bra på att gå åt rätt håll den här resan, undrar varför allt känns så bakvänt här. Det är nog inte bara för att de kör på fel sida vägen. 😝

När jag väl kom fram möttes jag av en väldigt glad och trevlig människa som kom med massor med tips och hjälpte mig upp med väskan till rummet. Bland annat tipsade hon om en hop-on-hop-off-buss som skulle gå runt till flera av höjdpunkterna i nationalparken här i Killarney. Den hade jag missat i min minimala research, men lät som ett perfekt sätt att få se mer av omgivningarna.

Rum på the Gardens. Inte så stort, men hyfsat smart planerat. Det finns till och med ett litet skrivbord i hörnet bakom garderoben.

Traskade strax ut på stan igen, som är en liten bit bort från boendet, och efter att ha gått fel igen kom jag in till centrum. Tittade runt efter någon mat, och var allmänt nyfiken. Hamnade till slut på Box Chicken då jag fortfarande drömde om kycklingen från Slim Chickens och de åtminstone skulle ha chicken tenders där också. Kycklingen var god, men såserna mest smaklösa och stripsen rätt typiska snabbmatsstrips så det var väl ingen superhöjdare. Innan jag gick hem kollade jag också var rundtursbussarna skulle gå ifrån. Medan jag var ute såg jag också horder av finklädda människor. Trodde först att det var en helt vanlig fredagskväll, men insåg sedan att Killarney races precis avslutats och de gav ut pris till de som var bäst klädda.

Kändes nästan som att jag rest 20 år bakåt i tiden när jag såg den här butiken.
Kyckling i låda.

Tog vägen genom en del av nationalparken på väg hem och blev helt förtrollad. Grindarna skulle dock låsas bara tjugo minuter senare så det blev ingen lång sväng därinne. Några foton hann jag dock med. Väl tillbaka var det bara att planera för morgondagen, då jag än så länge hade dagen öppen. Det skulle vara mulet och lite regn på morgonen, för att sedan spricka upp under eftermiddagen. Tyckte det lät som en bra dag för att hoppa on och hoppa off från en buss, så jag lade upp en plan innan jag gick och lade mig själv. Första bussen skulle starta 9:30 så jag kunde inte ta någon sovmorgon inte – och nu hade jag dessutom frukost inkluderat på boendet.

Hugh O’Flaherty, känd som ”the scarlet pimpernel of the Vatican”, var en irländsk katolisk präst som hjälpte till att rädda 6500 judar och allierade soldater under andra världskriget.
Panorama från den stadsnära delen av nationalparken. Bergen ser större ut på riktigt. 😝
Maffiga blommor fanns det också.
Samt en formell trädgård…
…och ett hus man kunde besöka.

Farväl till Belfast

Posted on by

Vandra runt i Belfast och kanske åka till botaniska trädgården skrev jag skulle vara planen för idag – tur jag tog med det där kanske för så värst spännande blev det inte. Tog mig inte ut från hotellrummet förrän efter 13 och orkade inte ens ta med mig kameran. Gick i alla fall mot ett annat köpcentrum där det skulle finnas Boots (apotek) då jag gillade deras näsdukar och behövde fler. Jippi. Lyckades med det inköpet och gick sedan mot Belfast City Hall där det skulle finnas en Adventure Lab och en virtell cache för att i alla fall få se nånting nytt.

City Hall var riktigt maffigt redan från utsidan, och bokstäverna BELFAST var om möjligt ännu mer poppis att fotografera sig med än TITANIC, så det tog ett bra tag innan jag fick en bild av dem utan folk. Hela labbrundan var inne på området kring stadshuset, så det var inte särskilt ansträngande. Till den virtuella cachen behövde jag på något sätt visa mitt namn på en bild av en staty, och naturligtvis fanns både papper och penna kvar på rummet. Brydde mig väl inte så hårt heller då jag i alla fall lyckats logga en cache, men det hade ju varit roligt förstås.

Belfast City Hall med väldigt populära bokstäver.

Gick istället in på stadshuset när det nu var öppet och gratis, och det var ännu maffigare inuti. Man kunde gå rundvandringar både med och utan guide men så ambitiös kände jag mig inte. Strosade bara bort till toaletterna och tillbaka och fotade lite längs vägen – med telefonen då. Stannade till lite i souvenirshoppen och såg att man kunde köpa en penna för ett pund – det kunde ju en cache vara värd tänkte jag. Killen i kassan undrade om jag ville ha kvitto, och jag svarade “nej tack, eller jo, förresten”. Där hade jag ju en bra pappersbit att skriva på. 😁

Trappa upp från ingångshallen.
Vy upp mot taket och den övre våningen.
En av många glasmålningar i olika stilar som prydde fönstren.
En annan trappa längre in i stadshuset.

Kritade ned “Lizzan” på kvittot, gick tillbaka till statyn av Mary Ann McCracken (fantastiskt namn, visst?) och fotade min lilla namnlapp med henne i bakgrunden. Hon hade dessutom inte bara ett fantastiskt namn, utan var också en fantastisk kvinnorättskämpe redan i början av 1800-talet.

Mary Ann McCracken.
Måsar och statyer…

Näst sista labbpunkten hade Titanic-tema precis som gårdagen, då det finns en minnesträdgård och ett par monument intill stadshuset. På ett av monumenten är namnen på alla de omkomna listade. Jag hittade inget jag kände igen, men det var många som klingade svenskt.

Titanic Memorial.
Lista på offer i Titanicolyckan.

När jag sedan var färdig med labben där gick jag vidare mot Lush för att skaffa lite nödvändigheter. Gick längs vägen förbi en konstnärsbutik som såg väldigt spännande ut, men då jag redan tycker jag har mer än nog att släpa på tvingade jag mig själv att just gå FÖRBI. Lush var trevligt som vanligt och när jag kom ut därifrån hamnade jag precis vid en jongleringsshow. Snubben var täckt av tatueringar och hade en rosa hög enhjuling och rosa kilt på sig – och inte behövde han hjälp med att ta sig ned från cykeln heller, som så många andra jag sett.

Kul jonglör.

Gick sedan bort mot det vanliga köpcentrat för att äta lite mer Slim Chickens. Idag var dock observationsplattformen längst upp öppen, så jag passade på att åka upp dit först för att kunna logga ännu en virtuell cache. Och för att kunna säga att jag faktiskt sett hela Belfast på min resa, åtminstone. 😝

Konstigt nog blev det ett till foto på de häringa. De dominerar verkligen stadsbilden på långt håll.

Beställde andra såser till min kyckling idag, en blue cheese och en sriracha garlic. Kände ingen blå ostsmak från den ena, men vitlökssrirachan var helt okej – och då gillar jag inte ens sriracha så mycket. Tycker den brukar vara för söt. Kocken i köket var inte lika frikostig med pommeskryddan idag så det var inte riktigt en lika stor höjdare som igår men absolut fortfarande gott.

Klockan var inte ens 17 när jag ätit klart men jag hade ingen inspiration eller ork till att hitta på något annat. Gick bara tillbaka till hotellet, köpte lite dricka i närköpet och spenderade kvällen med att vika tvätt och packa. Skönt att ha alla kläder rena igen i alla fall!

Jag har gått förbi det här huset varenda dag jag varit här, men det var först ikväll jag noterade den vackra väggmålningen. Inte lätt att se stjärnorna när man går för nära väggen. 🤷‍♀️

Den tolfte

Posted on by

2024-07-12

Det visade sig att 12 juli är en helgdag just i Nordirland, då det firas att kung William den tredje vann slaget vid Boyne, vilket såg till att protestanterna tog över makten från katolikerna här (om jag förstått det rätt). Grupper från olika protestantiska Oranieordnar (Orange Orders) går i parad och här i Belfast har de den längsta paraden av alla. Tydligen är paradrutten sådär 10 kilometer lång, och inte nog med att de går den åt ena hållet på morgonen, de paraderar även därifrån på eftermiddagen. Det har under åren också varit lite våldsamheter kring paraden då de gärna velat gå på sina ”traditionella rutter” även om de går igenom katolska områden, och katolikerna tycker förstås att det är lite skrytigt av dem. På sistone har det dock gått fredligt till och de försöker också attrahera turister till paraderna och framställa det som något familjevänligt.

Sådär strax efter nio började jag höra trummande genom mitt stängda fönster, och när jag kikade ut såg jag några trupper marschera uppför gatan framför hotellet. Efter ett tag blev det tyst igen, innan det började på nytt, och då gick de förbi precis nedanför mitt rum. Spännande i början, men efter typ 2 timmar var jag ganska less på trummande – och jag tror de bara spelade högre och högre också, banden på slutet kanske kompenserade med att trumma hårdare för att de var sist.

Utsikt från fönstret.
Alla var inte orangeklädda heller. Snubben med bautatrumman på magen gick verkligen loss på den också.

Var trött nog för att knappt orka göra mycket alls idag, så det tog mig till efter 16 innan jag tog mig ut från rummet. Gick bort mot samma köpcentrum igen för att få tag på lite mat, och valde Burger King för att kunna beställa på en skärm, slippa prata med folk och kunna sitta för mig själv och dessutom utomhus. Burgaren var helt okej och det var väldigt ont om folk så det kändes lugnt. Fick lite mer energi och kände inte för att gå direkt tillbaka till hotellet. Gick istället ned mot floden och såg att det fanns en Adventure Lab där som i stort sett bara skulle ta mig därifrån och hem.

The Ulster Brewer utanför Belfast Waterfront Hall.
The Belfast Barge.
The Beacon of Hope, som bland annat har smeknamnen ”Nuala with the Hula” och ”the Belle on the Ball”.

Efter de första två punkterna blev jag dock avbruten av en massa trummande igen. Paraden var nu på väg hemåt och vissa såg ganska plågade ut – tror jag det, om de gått närmare 20 kilometer i förmodligen inte jättesköna skor. Högljudda var de dock fortfarande, hade man gått med i det där trummandet hela dagen skulle man nog behöva öronproppar. Några av de som gick bredvid tåget hade nog firat lite väl mycket såg det ut, för de vinglade på ganska bra. Märkte dock inte av några våldsamheter, förutom en verbal catfight inne på snabbköpet intill hotellet.

Det är snubbar bakom de tre första som bär upp flaggan, den står inte på huvudet på dem. 😝
Tramp, tramp, trum, trum.

Hittade de sista tre labbpunkterna innan jag var hemma och kollade med den utomordentligt trevliga receptionisten hur det funkade med tvättrummet. Det kostade 5 pund och var bara att komma ned och betala när man var redo. Får väl se om det blir något tvättande imorgon då. Har redan avbokat mig från musikvandringen jag hade bokat in mig på, och behöver nog avboka söndagens rundtur också. Bättre att ta det lugnt några dagar och hoppas jag kan må bättre resten av resan gissar jag – får väl boka in en ny tripp hit något annat år.

Big Fish, som är täckt av kakelplattor med bilder och text som relaterar till Belfasts historia.
Coolt hus.
Albert Memorial Clock.
Blurry Eyed, väggmålning på Talbot Street.

2024-07-13

Ta det lugnt, ja…jomen lite i alla fall. Hade köpt några oväntat goda pannkakor igår (med apelsin och chokladsmak) som jag passade på att ta till frukost idag för att slippa beblanda mig med annat folk. Sådär vid 11 gick jag sedan ut och vände näsan mot Titanic Quarter, där det stora skeppet byggdes och där de nu har ett maffigt museum. Insidan av museet tänkte jag låta bli då jag absolut inte mår bra än, men det skulle finnas en del att se utanför också.

Tog med mig stora kameran även om det fanns en del risk för några droppar regn under eftermiddagen. Nya väskan ska ju klara regn den också. Provade använda både axelrem och handrem idag och det passade mig riktigt bra. Bara lite bökigt att ha ryggsäcken över axelremmen men en klar förbättring.

Utsikt från under en bro.

Alla mörka moln gav mig också ett av mina favoritljus för fotografering, i alla fall så länge man är ute mitt på dagen. Tycker också det passar extra bra till industri-motiv, och det var ju precis det jag var på väg mot. Gick längs floden Lagan ned mot Titanic-muséet som är väldigt lätt att känna igen. Längs vägen har de också satt upp glasmålningar med scener från Game of Thrones, så jag fick i alla fall se lite fantasy-relaterat.

Dracarys!
Båtar, kranar och ett Titanic-museum.
En Belfast-boj.
SS Nomadic, det sista kvarvarande skeppet från White Star Line som var ägare av Titanic.
Titanic-museet.

Precis när jag kom fram till museet började det småstänka lite regn, så jag lade undan stora kameran en stund och gick runt byggnaden ut mot den stora platta ytan bakom. Här fanns stapelbäddarna där Titanic och systerskeppet Olympic byggdes. På marken är silhuetterna av skeppen utmärkta med lite olika detaljer, tex är delar av Titanics övre däck utritade i vit granit.

Docker’s Rest, en väggmålning vid en restaurang vid museet.
Kranarna Samson och Goliath, uppförda 1969 och 1974 och som fortfarande används idag. De kan lyfta upp till 840 ton.

Längst ut fanns även en glasmålning av tronen i Game of Thrones, med en smart liten sits man kunde sitta på för att se ut som att man satt på tronen. Populärt selfieställe! Ett tag var det relativt lugnt på grund av regnet, men det lättade snabbt och då kom det mer folk igen. Inte så att det kändes trångt, det är ändå ett väldigt stort område, men så att det alltid var någon max 20 meter bort eller så.

Efter en stund gick jag vidare ut mot HMS Caroline, som är det näst äldsta krigsskeppet i the Royal Navy. Hon sjösattes i september 1914 och tjänstgjorde i Nordsjön under första världskriget. Inte riktigt mitt intresseområde, så jag vände och gick tillbaka. Satt och väntade en stund till på något bra tillfälle att ställa upp kameran för ett bra foto på tronen och när jag väl lyckats med det kände jag inte att jag hade någon anledning att vara kvar.

HMS Caroline.
Titanic Studios, där delar av Game of Thrones filmades.
Tror ni jag skulle ha gjort ett bättre jobb än de i serien? 🤪

Tog ett foto av min telefon vid TITANIC-bokstäverna för att kunna logga en virtuell cache här, och gick sedan mot Glider-hållplatsen för att åka in mot centrum. De kallar Glidern för tram, vilket betyder spårvagn, men den går inte på spår. Cool, snabb och tyst var den i alla fall, och dessutom billigare än bussarna. Dock behövde man köpa biljett på hållplatsen innan man klev på. Kan inga städer göra enkla, konsekventa system så man som turist inte behöver läsa flera sidor med instruktioner för att ta sig från ett ställe till nästa?

Museet från stället där Titanic byggdes.
TITANIC. Ännu populärare selfie-ställe än järntronen.
Ääääälskar sånt här ljus. 🤩
Glider-spårvagns-buss.

Hoppade av i närheten av mitt vanliga köpcentrum för att få tag på lite vettigare mat än pannkakor, och valde ett nytt ställe där jag kunde beställa på skärm och sitta utomhus – Slim Chickens. Kunde inte påminna mig om att jag sett dem tidigare men de finns visst på många ställen i Storbritannien även om det ursprungligen är en amerikansk kedja. Konstigt nog är de specialiserade på kyckling, både vingar och ”chicken tenders” som jag inte har någon bra översättning på, men som är delar av kycklingfilén som friterats. Valde ett meal med 5 tenders och fick välja två såser till. Tog en superstark och en med vitlök. Fick snabbt maten och OMG vad gott! Stripsen var kryddade med något fantastiskt och kycklingen var också god. Började direkt fundera på att gå tillbaka redan på söndagen då jag egentligen tänkt gå på Nando’s, men Nando’s finns i Dublin också och det gör inte de här.

OM NOM NOM NOM NOM från Slim Chickens.

Traskade tillbaka till hotellet och betalade 5 pund för att använda tvättrummet. Receptionisten sa inget om att det skulle vara upptaget, men när jag kom dit var tvättmaskinen redan i bruk, med kanske 2-3 plagg i. Såg att det inte var så lång tid kvar, så jag gick tillbaka upp på rummet och väntade ett tag innan jag provade igen – då var maskinen igång igen, med 2-3 nya plagg. Stod kvar med mina två kassar med tvätt och väntade den här gången och ganska snart kom det ett par och hämtade sin tvätt och sa snällt att jag nu kunde använda tvättmaskinen. Schysst. Nåja, de kanske hade bokat och betalat utan att kvinnan i receptionen nämnde det för mig.

Söndagens planer är väldigt lösa, förutom ett återbesök på Slim Chickens. Eventuellt blir det en stadspromenad med kameran i näven och kanske en sväng till den botaniska trädgården.

Tillbaka till Edinburgh

Posted on by

30 juli 2023

Åt en relativt tråkig frukost på hotellet, checkade ut och åkte spårvagnen in mot centrala Edinburgh igen. Flygbussen gick förbi precis utanför flygplatshotellet, men spårvagnen gick närmare mitt slutmål, så den vann igen. Kliver man på tidigt nog kan man till och med få plats med väskan i väskstället där man INTE behöver lyfta upp den i höfthöjd, så då orkar till och med jag. Bagageracken kunde de faktiskt ha gjort bättre tycker jag. 🙄

Kollade noga hur jag skulle gå efter att jag klev av spårvagnen, men det var varken långt eller krångligt egentligen. Jag är bara inte kompis med kartor just nu. Kom fram till Courtyard by Marriott sådär vid halv tolv, då de flesta mer checkade ut än in. Mitt rum var därför inte klart än, men vi fixade det mesta av incheckningen och så lämnade jag in väskorna här istället och traskade ut i en ovan del av staden. Jag har dock varit så här långt österut förut, när jag letade efter Sherlock Holmes för 10 år sedan. Såg en pub som hette Conan Doyle på väg till hotellet, och bäst av allt – ett Nando’s! Har bott för långt ifrån alla sådana sen jag kom till Edinburgh så jag har inte orkat gå dit.

Började med att gå lite på måfå och följde folkmassan och hamnade då i ett stort köpcentrum. Väskan är fortfarande full och kreditkortet börjar dessutom bli tomt, så shopping var inte bästa tidsfördrivet nu heller, så jag gick snabbt ut därifrån igen, efter att bara ha handlat en dricka.

Hade knappt spenderat någon tid i Old Town tidigare den här resan, så nu gick jag uppöver. Tänkte kolla om det fanns någon biljett till Camera Obscura tillgänglig, annars fick det bli fler adventure labbar. Råkade ta News Steps upp till Old Town, och det kanske är en av de jobbigaste trapporna upp – i alla fall av de jag testat. Men till slut var jag uppe på the Royal Mile igen. Som var fullproppad med turister, och inte bara en säckpipsblåsare. En skulle precis börja, och blåste mest bara en ton, så jag började fundera på om han behövde stämma pipan. Och märks det överhuvudtaget? 😝 Nejdå, jag gillar ju fortfarande säckpipor, men de kanske är lite jobbigare för hjärnan nu. Blir dock tårögd av Scotland the Brave än. 🥹

Kom upp till Camera Obscura efter en massa zick-zackande mellan turistgrupper, och fick höra att första lediga biljetten fanns klockan 17 och att det gick att boka på internet. Klockan var väl då inte ens 13, så det kändes lite väl länge att vänta. Funderade på någon annan attraktion eller guidad promenad, men allt var fullbokat i ett par timmar. Så kan det gå när man inte hinner/orkar planera i förväg. Nåväl, labbarna var inte fullbokade så jag gick iväg nedöver the Mile med några avstickare för att logga ett gäng sådana.

St Giles Cathedral från baksidan. Statyn är den äldsta som är gjord av järn, om jag minns rätt från spökpromenaden. För ett gäng år sedan fick den tydligen en spricka, och började fyllas med vatten när det regnade. För att förhindra ytterligare skador borrades ett litet hål, så i några minuter blev den en kissande häst-staty. 😝
Edinburghs Mercat Cross.

Första delen var ju väldigt bekant, då jag virrat runt här på mina tidigare besök. Kände mig dock lite modigare och mer nyfiken på att titta in i fler closes nu, så lite nytt fick jag se också. Efter ett tag kändes det dock mer obekant, och jag insåg att jag inte varit så långt ned på the Mile till fots förut. Hop-on-hop-off-bussarna svischade dock förbi lite då och då så förmodligen har jag åkt buss därigenom men det hade jag inget minne av. Området jag kommit till kallades Canongate, och låg utanför stadsmuren när det fanns en sådan.

Old Fishmarket Close.
En ”spökskylt” som refererar till företag som inte längre är kvar.
Och här är fabriken som skylten refererade till. Ingen aning om vad som försiggår där nu.
Pirrie’s Close…
…som ledde till det här huset. Tjusigt och oväntat från grå och trånga Royal Mile.

En bit ned kom jag till en tjusig byggnad på vänster sida – the Tollbooth – och mittemot det fanns The Edinburgh Museum med utställningar om stadens ursprung. Det lät ju intressant, och var dessutom gratis, men först behövde jag få i mig lite mat. Hade letat någon enkel lunch i närmare en timme nu och magen knorrade. Behövde ju dessutom se till att få med mig ett ordentligt kvitto där det stod vad jag handlat för att förhoppningsvis kunna få pengarna återbetalda av SAS så småningom. Bredvid museet fanns det ett kafé som hette Vivo, och i brist på alternativ så gick jag in där. Beställde en breakfast bagel fastän klockan var 15, för den innehöll bacon. Och stekt ägg och ost. 😋 Dock var själva brödet lite väl sött, och jag saknade en rejäl chilisås att ha till. Kanske borde ha köpt en liten flaska att ha i handväskan? 🤔

Tolbooth Tavern, och även ett museum.
Museum of Edinburgh. Kaféet jag åt på är precis i vänterkant av bilden, så inte långt bort.

Nåja, det gick ner och jag fick mitt kvitto och gick sedan in på museet. Men då kände jag att hjärnan började protestera. Fransoser var irriterande, och barn var irriterande, och alla som pratade var irriterande. De knarrande golven var också irriterande. Min axel som gjort tokont i ett par dagar för att jag lagt mig fel i sängen en stund var definitivt väldigt irriterande. Så det blev ett ganska kort besök och jag kollade bara närmare på sånt som jag fann intressant. En av labbrundorna hade t.ex. temat Edinburghs vatten, och här i museet fanns trärör som använts för att forsla vatten från en närliggande sjö när Edinburgh-borna förorenat sitt eget vatten för mycket. En annan intressant grej var modellerna av Old Town och Canongate från förr i tiden – då var det stor skillnad på hur mycket byggnader som fanns i de olika delarna, medan det nu är mer lika tätt i bägge.

Glasmojäng som kallades Epergne. Den var designad för att stå mitt på bordet och skålarna kunde fyllas med frukt, nötter och andra godsaker. Eller blommor. Den här ser ut att ha varit med i Skönheten och Odjuret och dansat runt lite innan den stelnade igen, då vissa skålar saknades eller satt lite skevt. Enormt maffig, dock.
Modell över Edinburghs Old Town, från jag minns inte när. Stadsmuren längst till höger i bild.
Modell över Canongate från samma tidsperiod – muren nu till vänster i bild. Reflektionen av min snygga turkosa jacka bjuder jag på. 😇
Innergård bredvid museet, som ligger i huset till höger.

En labbpunkt i vatten-serien fanns precis vid museet, och för att lösa den behövde jag hitta en poet som skulle stå på trottoaren mittemot. Spanade efter någon staty, men det fanns det inte där. Hittade en inskription i en stenplatta om Adam Smith, men han var ju ekonom, inte poet. Inte funkade det med Rabbie Burns heller, som väl annars är klassikern. Till slut hittade jag dock en inskription i en annan stenplatta till en Scots Poet, som jag inte minns namnet på nu, och då fick jag äntligen rätt svar på frågan.

Nästa labbpunkt var i Royal Mile-serien, och den var nog bäst av de jag sett under dagen. En liten undangömd trädgård som man kom till genom en smal kullerstensbelagd close. Tyvärr var jag inte ensam om att ha hittat dit, då det var fullt med folk på varenda bänk därinne. Min tänkta vilopaus för att skona hjärnan blev det alltså inget av med. Gick vidare mot nästa labbpunkt som blev dagens sista istället.

Inbyggd pool! Eller vattenpöl, i alla fall.
Vet inte varför jag tycker bäst om taggiga blommor, men det gör jag. De är väl lite mer udda, kanske.
Mer trädgård.

Sedan befann jag mig vid botten av the Royal Mile, och här vet jag i alla fall att jag svischat förbi i en buss en eller två gånger förut. Skotska parlamentet finns på ena sidan av vägen, och Holyrood Palace där kungligheterna bor när de kommer hit är på andra. En hel del turister som fotograferade både hit och dit fanns det också. Speciellt som man ser Arthur’s Seat bra därifrån också. Här blev jag sittande i min egen lilla värld ett tag, då det i alla fall fanns gott om sittplatser. När jag sen kom på att jag skulle fota lite över till the Queen’s Gallery hade dock alla andra också kommit på det, så tålamodet tog slut innan jag fick tag i någon bild. Gick istället över vägen och kollade in genom grinden på palatset, och gjorde sen ett nytt försök. Till slut lyckades jag.

Queen’s Gallery och andra turister.
Skotska parlamentet till höger och Arthur’s Seat i bakgrunden.
Holyrood Palace.
Dörren till Queen’s Gallery, där alla ville fotografera/s.
Fejkfönster på Queen’s Gallery. Undrar om det har en målning av himlen på insidan?

Hade sedan en 20 minuters promenad till hotellet, och två vägval. Det ena gick förbi Nando’s, så det var ett ganska lätt val. Speciellt som det hade minst uppförsbackar också. Relativt lugn väg, både när det gällde folk och bilar, vilket var skönt efter hektiska Royal Mile. (Justja, på tal om bilar. Medan jag satt vid parlamentet, vid en rondell, så kom det en rolig ”taxi” med en tjusig fjäder på taket och körde förbi. Och sen ett varv till. Och ett varv till. Och ett till. Minst tre varv i rondellen blev det, så jag hann se webbadressen cab-arette.co.uk . Det var tydligen en guidad tur med en twist, som hemsidan säger. Såg skitskojigt ut, men den var också fullbokad när jag kollade.)

Fick lätt bord på favvorestaurangen, och behövde inte fundera länge på vad jag skulle beställa. Tyckte dock jag fick vänta ovanligt länge på att få maten, det tog hela 20 minuter. Precis när jag skulle fråga efter den dök den dock upp. Stark kyckling är ju alltid gott, så även idag.

Traskade sedan ned till hotellet och fick göra klart incheckningen. Hade fått rum på våning 3, så jag blev lite paff när jag då skulle åka NER i hissen. Receptionen var tydligen på våning 5, fastän jag gått in rakt från gatan. Tänkte sedan på de enormt branta gränder jag sett mellan husen här, och insåg hur det måste ligga till. 😅 Stort rum är det i alla fall, och det verkar ha USB-uttag på rätt ställen här också. Fick dock börja med att tvätta lite kläder, då jag bara har ett par shorts som är rena och riktigt sånt väder ska det inte bli de här dagarna. Man KAN lämna in tvätten till receptionen också, men de vill ha över 100 spänn per bralla för att fixa det…får se om jag blir så desperat.

King size-rum. Gigantisk säng.

Haste ye back…fort som sjutton

Posted on by

29 juli 2023

Dags att lämna Edinburgh och Skottland för den här gången, och återvända till Sverige. Planet till Arlanda skulle gå 17:40, så det finns lite tid kvar för att njuta av sista semesterdagen. Började med sovmorgon, packade i godan ro och kollade vikten på resväskan – ganska precis 23 kilo enligt min resevåg. Oooops. Tyckte inte jag hade handlat så mycket, och hemma visade vågen att väskan bara vägde runt 15. Fick dock inte med mig officiellt vad den vägde. Inte läge för en massa shopping alltså.

Checkade ut och lämnade in väskorna i bagagerummet för att slippa släpa på dem, och var ute vid 10:30. Hade sett någon pub som serverade brunch på lördagar och söndagar nära hotellet och siktade ditåt, men när jag närmade mig var jag inte sugen på så mycket mat. Såg istället Victor Hugo på andra sidan gatan, där jag hittade en god smörgås när jag precis landat i Edinburgh, så jag vände dit istället. Köpte en likadan macka, med ett berg av pastrami, och den här gången lyckades jag fota den så det syntes också. 😝

Pastramibergsmacka.

Kollade när jag borde vara på flygplatsen, och incheckningen för SAS skulle tydligen inte öppna förrän 2,5 timme innan planet skulle gå. Ingen mening att åka dit före 15 alltså. Det gav mig 4 timmar att hitta på något med, och ingen stor kamera hade jag med mig. Jag hade lite adventure labs kvar att göra och en runda fanns i Princes Street Garden, så det kändes lagom avancerat. Hittade även en virtuell och en earth cache som kändes överkomlig att göra, så där gick det åt lite tid. Fick även agera fotograf vid Ross-fontänen. Det gör jag så gärna. Erbjöd mig det efter spökpromenaden i tisdags också, med kommentaren ”jag springer inte så fort”. Ifall jag skulle stjäla deras telefon, alltså. 😝

Björnen Wojtek, polsk soldat som fick pensionera sig på Edinburgh Zoo.
Ross-fontänen framför Edinburghs slott. Många ville bli fotade här. Och en liten unge tyckte att hennes Mamma var hemskt ”embarrassing”…trodde inte sånt började förrän i tonåren, men hon kunde inte ha varit mer än 6-7 år…
Elefantstaty.
Litet hus, som fortfarande är privatägt, finns också i parken.

Var kvar i trädgården lagom tills kanonavfyrningen från slottet, så den här gången kunde jag både titta och filma, och inte bara hoppa till av ljudet. Gick sedan upp till Rose Street och Thistle Street och tog sista tre labbpunkterna på den rundan också. På Thistle Street blev jag också inlockad i en butik av turkosa plånböcker som jag såg när jag gick förbi, men till slut blev det en ganska mörkt blå, i ålskinn.

K-boom! Nä, så bra timing har jag inte, det är en skärmdump från filmen. 😝

Nu började det bli dags att ta sig till flygplatsen, och jag hade fortfarande lite att göra. Hade tänkt fylla på lagret med lush-grejor, men då väskan var tung höll jag mig till det som var i fast form så jag kunde lägga det i handbagaget. Förutom en burk av Retread. Expediten som hjälpte mig förra gången jag var dit rekommenderade det för att förhindra skavsår på fötterna, och jag fick med mig en liten provburk som räckt hela resan. OCH JAG HAR INTE FÅTT EN ENDA BLÅSA!!! Inte ens under vänster lilltå. Det har inte hänt på länge. Svängde också in på Bravissimo för att hämta en behå jag beställde sist jag var dit, och sen var det raka spåret till hotellet. Hämtade väskorna, packade inköpen och gick ner mot spårvagnen igen.

Och DÅ började det regna ordentligt. Det hade småskvätt lite av och till tidigare under dagen, men knappt så man märkte det. Till på köpet skulle tydligen alla och deras mostrar åka spårvagn precis då, för tågen var fulla och hållplatsen också full. Tror inte riktigt på att Edinburgh-borna verkligen hatar spårvagnarna så mycket längre. En kvinna frågade mig om jag skulle med spårvagnen, och jag nickade. ”Eventually”. 😝 Till slut fick vi plats på tredje tåget som kom, men det fylldes också på med mer folk och blev knökfullt. Vid Murrayfield-stadion blev det dock betydligt bättre plats, så jag gissar det var någon spännande match på gång. Större delen av resan kände jag att jag ville hålla med dem som rekommenderar bussen över spårvagnen till och från flygplatsen, men så länge man inte åker samtidigt som någon match tror jag att det är helt okej ändå.

Väl framme var det inte övertydligt var jag skulle lämna in väskan, och det fanns inga SAS-automater som faktiskt skrev ut några bagageremsor, så jag fick ställa mig i kö. Det var jag ju van vid nu i alla fall. Den här rörde sig dock inte lika snabbt, men till slut kom jag fram och fick väga väskan. Ooooops, 24,4 kilo. Men väldigt snäll människa bakom disken som sa att ”vi säger att den väger 23”. 😅

Bort och upp till säkerhetskontrollen, och – där var det också kö! Tjoho. Ganska bra fart på den dock, men när jag precis kom fram blev jag ombedd att vänta då det var fullt överallt och bandet närmast skulle stänga. När det till sist blev min tur gick allt jättebra, väskorna kom igenom utan knussel och det gjorde jag också. Kom in i avgångshallen, kollade skärmen och såg att gate för flyget skulle meddelas 16:40 vilket var om cirka 20 minuter. Tittade ned på telefonen och såg notis från SAS-appen – ”Flight cancelled”. ”Are you serious? Again?” Frågade jag högt. Ja, jag pratar med mig själv på engelska. 🤪

Funderade på om jag skulle gå till någon restaurang och äta medan jag väntade på mer info, men hittade inget som såg gott ut. Ville heller inte bli fast ifall jag skulle behöva röra mig kvickt. En stund senare kom det ett utrop om att passagerare som skulle till Arlanda skulle gå till bagage-utlämningen för att ta tillbaka sina väskor innan de lämnade flygplatsen för att vänta på mer information från SAS. Så jag traskade dit och såg inga väskor, och ingen information, och några fler vilsna passagerare. Ingen personal där heller, och SAS infotelefon hade stängt för dagen – någon representant på plats här har de inte. Efter sådär 20 minuter kom i alla fall väskorna, så vi gav oss av i jakt på hotell. Det fanns tre stycken här intill flygplatsen, och det första jag kom till, Hilton, var fullbokat. På nästa, Moxy, fick jag dock plats så jag bokade in mig över natten.

Strax efter att jag kommit upp på rummet fick jag ett nytt mail från SAS. De hade bokat om mig på ett nytt flyg till Stockholm. PÅ TORSDAG. Nu var det alltså lördag. Först blev jag chockad. Två sekunder senare blev jag glad. Betald extra semester! 😁🥳 Hade egentligen längtat hem tidigare i veckan, men inte de senaste två dagarna, då ville jag hellre stanna kvar – och nu fick jag det. Men jag ÄR oskyldig – tror jag. 😇

Hade ju inte ätit något mer än en pastrami-macka under dagen, så jag gick ner och käkade lite middag medan den fortfarande serverades. Kycklingcurry med ris och bröd, och riktigt gott. Inte superstarkt, men inte utan chili heller. Bokade sedan in mig på ett hotell mer centralt för resten av förseningen, och hoppas att jag inte tagit ett som SAS tycker är för dyrt – de ersätter ”rimliga kostnader” för mat och boende, men det beror på vems uppfattning av rimligt de går efter.

Skönt rum och coola belysningsdetaljer hade jag i alla fall, men det glömde jag bort att fota mitt i alltihopa. Under sängen fanns det t.ex. en rörelsestyrd belysning som tändes om man satte fötterna på golvet i närheten – kanske praktiskt, kanske onödigt. Men man slapp slå tår och knän i sängen om man gick upp i mörkret i alla fall. Gillade dock inte färgschemat och tvålen – rosa. Och eventuellt med jordgubbsdoft. Alldeles för sött luktade det i alla fall.

Till fots mot Footdee

Posted on by

16 grader och uppehåll tyckte jag lät som ganska behagligt väder, så planen för dagen var att ta en adventure labb-”runda” som gick i en rak linje genom stan ner mot hamnen, stranden och Footdee – eller Fittie som det kallas här. Låter lite mer skumt på svenska. 😝

Till att börja med var det också riktigt bekvämt, medan jag var inne i stan. Började med en labbpunkt utanför His Majesty’s Theatre, och insåg att hjärnan verkligen tagit semester när jag inte lyckades lägga ihop 16 och 18 i huvudet. När jag började räkna en och en fönsterruta kom jag fram till att det inte ens var 18, utan 24. 🤦‍♀️ Totalt 40, alltså.

Andra labbpunkten var vid St Nicholas’ Church, där jag ju varit tidigare och spanat. Men det gjorde inget med ett återbesök där. Innan jag kom dit gick jag dock in en sväng på konstmuseet och spanade runt där. Fri entré gjorde ju att man inte behövde spendera så mycket tid om man inte ville. Det var inget tokstort museum, och jag spenderade väl kanske 45-60 minuter med att kolla på konst. Gick sedan till caféet och beställde en kycklingsallad till lunch, för tydligen var jag sugen på grönsaker. Inne på muséet var det dock varmt, så det var skönt att komma ut i den svalkande vinden igen.

Tredje labbpunkten var vid Provost Skenes hus, som numera också är museum. Här blev det en sväng in också. Temat här är Aberdeen-bor som gjort sitt avtryck i historien och gjort bra grejor. En man som hette David Gill lyckades med hjälp av en Heliometer beräkna storleken på solsystemet endast 0,2% fel jämfört med dagens beräkningar redan under andra halvan av 1800-talet. Heliometern kunde man se på museet.

Heliometer.
Det krävdes att jag såg en annan persons bild ur den här vinkeln för att inse att det gick se mer än bara direkt underifrån. 🤦‍♀️

Traskade vidare mot labbpunkt 4 och 5 som var nära Mercat-korset, och sen var den labben klar. Gick sedan ned mot hamnen för att ta den vägen till stranden. Hade sett på Facebook att det indonesiska och och det svenska skeppet hade seglat iväg, men när jag kom ned såg jag att Statsraad Lehmkuhl var kvar i hamnen. Nu kände jag dock inte att jag behövde ta fler kort på henne när hon låg där, men om hon skulle råka åka förbi under dagen var det ju en annan femma.

Den här vinkeln kom jag inte heller på själv – men så var det väldigt mycket mer folk i vägen förra gången jag var här också.

Vägen från hamnen till stranden var här egentligen väldigt tråkig, och inte fanns det mycket energi i mig heller. Dessutom blåste det KALLT. 8 sekundmeter nordanvind kanske inte är så lätt att ignorera. När jag väl nådde stranden, efter att ha sett lite av ett rätt tråkigt nöjesfält, hjälpte vågornas dån till lite med energin i alla fall. Eller om det var den där väldigt goda chokladglassen jag handlade…var ju perfekt glassväder. (Alla väder är perfekt glassväder)

Vindsnurrorna fick jobba på ordentligt.
Staket kan tydligen användas till att hålla även sand på plats – annars skulle stranden försvinna härifrån.

Hade en dryg kilometer att gå till restaurangen, the Silver Darling, och två timmar på mig innan jag skulle vara där, så det kändes fullt överkomligt. Satt först på en bänk och åt upp glassen, sedan satt jag på en annan bänk och skissade lite. När det började bli för kallt gick jag en bit, och då åkte kameran upp förstås. Vet inte hur många vågor jag fotograferat och filmat idag, men många är det.

I Storbritannien är det vanligt att sponsra och dedicera en bänk till någon kär person som gått bort. Då kan man även lämna blommor där istället för på en grav.
Vågat värre!

Kom fram till Fittie sådär en halvtimme före min restaurangbokning och då var det bara 5 minuters promenad kvar. Footdee är ett litet område med bostadshus för fiskare, och byggdes i början av 1800-talet. Husen är samlade i 4 små kvarter och har vänt baksidan mot havet som skydd mot stormar. De var också så infernaliskt pittoreska att jag frångick mina principer om att inte fota bostadshus. I alla fall lite.

Blommor, bänkar och färgglatt fanns det gott om i Fittie.
Även min favoritfärg. 😁💙
Kolla noga i trädet så ni ser ”glödlamporna”.
Här får det ju plats några krukor till…kanske är ett work in progress.
Vattenkranslejon? Lejonvattenkran? Vattenlejonkran? 😁

På andra sidan Fittie från stranden kom man då till hamninloppet, och medan jag väntade på att klockan skulle bli 17 körde en Shetlandsfärja förbi. Jag hade inte sett Lehmkuhl segla iväg än, så kanske skulle hon komma förbi medan jag satt på restaurangen. Där satt man på övre våningen och hade finfin utsikt. Jag funderade dock på om jag skulle kunna låta bli att springa ner och ut med kameran om Lehmkuhl dök upp, eller om jag istället skulle fåna mig inne i restaurangen och försöka fotografera genom fönstret. 🤪

Tja, här kan man ju också sova – om man är en fågel.
Härifrån styrs hamntrafiken.
En färja på väg mot Shetland. Resan tar 12 timmar – det är lång tid att vara sjösjuk det.
Restaurangen Silver Darling.

Kikade på menyn och kunde egentligen inte komma på någon förrätt som jag var sugen på, så jag beställde direkt in en huvudrätt med stekt havsöring och risotto med glasört. Tog ett glas vitt vin till den här gången, en Pinot Grigio. Jag kan noll om vin, men beskrivningen i menyn lät god och det var vinet också. Maten var suveränt god också.

Havsöring med tillbehör.

Hade tänkt ta ostbrickan till efterrätt, speciellt som jag hoppat över förrätten, men så började jag fundera på om inte skeppet skulle komma snart. Skulle det starta 18 så skulle jag ju kunna hinna ut innan om jag tog någon enklare efterrätt…🤪 Beställde istället en choklad och hallonpaj, vilket ju också lät enormt gott. Medan jag väntade på den kom jag på att jag hört någon prata om en app för att identifiera och spåra skepp, typ som Flightradar, så jag letade rätt på den och såg att Lehmkuhl låg kvar i hamnen. Det gick dock inte att se något om när hon tänkt åka därifrån.

Choklad och hallonpaj med glass på karamelliserad vit choklad och en choklad ”shard”. Gott!

När jag gick ut från restaurangen såg jag att det var rätt mycket människor med kameror samlade längs med hamninloppet. De fotade ivrigt ett skepp som precis körde förbi, Island Sky från Nassau. Dock försvann inte människorna efter det, och jag gissade att Lehmkuhl kanske skulle vara på väg, så jag satte mig också för att vänta. Man får ju lite bättre översikt över ett skepp om det är lite lagom långt bort, så jag hade gärna tagit fler bilder. Sådär vid 19 gick det dock förbi en Pilot, som kör en mindre båt som guidar ut segelskeppen ur hamnen, och han sa att de hade något tekniskt problem ombord och att han bara väntade på att bli anropad. Det skulle gå bussar upp till centrum ungefär från nöjesfältet 15 minuters promenad bort med en halvtimmes mellanrum, och jag var kall och trött och har stora planer för imorgon. Därför gav jag helt sonika upp strax efter 19 och gick bort mot bussen istället.

Island Sky från Nassau.

Strax efter att jag kommit dit kom det en buss med rätt nuffror på, men det var tydligen inte den jag skulle åka med. Bussarna verkar köra den där sträckan som jag stod vid i samma riktning oavsett vilken slutdestination bussen hade, så det var tur att jag inte bara hoppade på och hoppades på det bästa, som jag brukar. Istället frågade jag chauffören. 😅 Rätt buss kom sådär 10 minuter senare, men stannade då i några minuter vid den större hållplatsen på andra sidan vägen. Tänkte att jag kanske var på fel ställe ändå, och gick dit för att hoppa på, men såg sedan att vi plockade upp en annan person vid första hållplatsen också. Men appen här var som sagt inte så hjälpsam alla gånger så inte helt lätt att veta vad man pysslar med.

Det kändes i alla fall betydligt bekvämare att åka buss upp till stan än att gå hela vägen, trots skrikande ungar på bussen, och efter ett snabbt besök på Co-op för lite kvällsfika blev det att traska hem. På lyxrestauranger blir man ju sällan proppmätt, så lite plats över för godsaker fanns det ju. Börjar vänja mig lite vid självscanningen här också, i alla fall Co-ops, även om den är mycket läskigare än hemma. Maskinen pratar ju högt – VÄLDIGT HÖGT – med en medan man håller på om man inte är snabb nog, och dessutom måste man ställa varorna på rätt ställe efter att man skannat dem så maskinen kan väga dem och se att man inte fuskar. Jag har inte lärt mig att använda en egen kasse med det systemet än, så jag brukar ställa grejorna på vågen och packa efteråt – det går ju snabbt nog om det är bara 3-4 varor. Ofta finns det dock knappt någon bemannad kassa öppen, så man har inte så mycket val.

Nåja, imorgon bär det förhoppningsvis av mot Stonehaven och Dunnottar Castle, och förhoppningsvis har jag energi nog till de 200 trappstegen till slottet också. I värsta fall får jag ta bussen ut och fota lite från klipporna runtomkring utan att gå ner och upp och in i slottet, men förmodligen löser det sig när jag väl är där.

Och Statsraad Lehmkuhl? Hon verkade ha seglat iväg strax före 21, hade jag stannat kvar så länge hade jag nog förvandlats till en isbit. Men hoppas de andra fick bra bilder.

Bland trossar och matroser

Posted on by

Lizzan skulle ha en lugn dag idag, japp. Bara gå ner mot stationen, fota ett par byggnader när solen var på bättre ställe, kanske fixa någon virtuell geocache, sedan köpa lite kritor och en skissbok och åka till parken. Jaaaaadå. Började i alla fall med en lugn morgon och småfikade lite på rummet innan jag ens gick ut – har en kyl här så det går att få kall dryck på morgonen, tjoho! (Kylen är förresten min favoritpryl i det här rummet, liten, kall och helt knäpptyst!)

Jag har för närvarande stora problem med att förstå mig på en karta, men efter lite funderande hade jag en rutt planerad. Jag gick vänster istället för höger ut från puben och tog mig till terassträdgården här i närheten. Kom ihåg att jag ville vara där i förmiddagsljus, men inte varför. När jag såg William Wallace-statyn kom jag ihåg. 😁

Största statyn i hela byn – Skottlands frihetskämpe William ”Braveheart” Wallace. Även känd som Mel Gibson.

Skulle sedan ta mig till Marischal College för lite bättre ljus där, och sen fixa ett foto med leoparden för att logga den virtuella cachen Poised. Längs vägen gick jag förbi the Mither Kirk, St Nicholas, och passade på att göra den virtuella cachen där också. Kom fram till Marischal lagom till att fontänerna skulle köra sitt program, så jag satte mig och filmade hela föreställningen som tog 10 minuter. Undrar just hur man blir fontänkoreograf egentligen. Det skulle säkert vara enormt roligt, om de gör som man vill, det vill säga.

Robert de Bruce, Marischal College och fontänerna i viloläge.
Det finns många roliga och kluriga väggmålningar här i stan.

Fotade sedan leoparden och funderade på att gå in på Provost Skenes hus för att kolla det muséet, men kände att jag kunde spara det till imorgon om det skulle regna. Det började närma sig lunchtid, och när jag ändå inte ätit någon riktig frukost traskade jag in på Maggie’s Grill som sett väldigt välbesökt ut förra gången jag var här. Fick snabbt in maten jag beställt, en Howlin’ Wolf Chili med nötkött, kryddor, ris, nachos och ost. Jag lyckades väl kanske få i mig halva och var sedan obekvämt mätt ett tag.

Poised. Fortfarande jättestor.
Också jättestor, för att vara en matportion.

Såg att jag var nära Aberdeens Merkat Cross, och vaggade långsamt ditåt för ett par foton. Sedan skulle jag mot stationen och hobbyaffären, men jag kunde ta vägen via hamnen. Jag hade sett på Facebook att tre ”tall ships”, segelfartyg, skulle finnas här i hamnen i helgen och att man kunde ha köpt biljetter till att besöka ett av dem. Biljetterna var dock slut sedan länge. Inte visste jag var i hamnen skeppen skulle vara heller, men när jag närmade mig såg jag några höga master och jublade – de var precis här!

Ifall man glömt bort var man är så står det här.
Om det är en enhörning på toppen av stadens Mercat Cross så är marknaden godkänd av kungen och håller en viss högre standard. Vad en fiskmås på monumentet betyder vet jag dock inte. 😝

När jag kommit ner möttes jag dock mest av staket. Det gick hyfsat att fota ett av skeppen genom gallret men så himla bra bilder blev det inte. Ett par karlar frågade om man inte fick komma in ens på kajen utan biljett, men det var det nix nej till. Tills det kom en annan snubbe och sa nåt om att ”det var ju inte så mycket folk just nu”, och släppte in oss hela gänget som stod där utanför. Utan biljett eller betalning. 😲

Jag tänkte först att vi bara fick gå på kajen och fotografera, men många andra klättrade ombord på skeppen och när jag frågade var det bara att utforska på. Snacka om tur! 😁 Jag började med att kika runt på det indonesiska skeppet, Bima Suci. Det är Indonesiens nyaste och största träningssegelbåt på 111,25 meter och den var störst av de tre skeppen som fanns i hamnen också.

Bima Suci från Indonesien. Maffigt!
Livbåt.
Tycker sånt här är vackert på nåt vis.
Det måste vara jobbigt om man råkar ta fel…😱
Mast.
Definitivt inte ett jobb för mig. 😝 Men man kan ju låtsas.

Såg sedan ett gäng med gigantiska kameror som gick ned från det norska skeppet, Statsraad Lemkuhl, och då det sedan var ont om vanligt folk ombord det så trodde jag att det bara var ett skepp man fick gå ombord på. Men sedan kom det en massa besökare dit också, så jag hakade förstås på. Det här skeppet var mindre, ”bara” 97,54 meter och mycket äldre, från 1914. Tyckte dock att det var betydligt vackrare.

Statsraad Lemkuhl, från Bergen i Norge.
Kul kombo med färjan i bakgrunden, tyckte jag.
Definitivt inte heller ett jobb för mig. Det tänker jag inte ens låtsas.
Men masten är ju vacker i alla fall. Och utsikten är säkert bra.
Tydligen behövde hon fixa något med seglet.
Skeppsklocka.
Förmodligen något viktigt.
Definitivt viktigt.

På nedre däck stod det ett gäng norska grabbar och grillade och sålde äkta norska pölser. Hade jag inte varit så mätt från lunchen hade jag definitivt slagit till på en. Istället slog jag till på en magnet från souvenirshoppen och pratade lite norsk-svenska med tjejen som höll i den.

Gick motvilligt ned från skeppet och kunde inte låta bli att gå ett varv till längs kajen för att fotografera bara liiiiite till. Såg då också att det faktiskt fanns ett tredje skepp där, ett svenskt. Det var inte riktigt lika imponerande, och inte fick man gå ombord heller. Då det dessutom befann sig i motljus blev det inga fantastiska bilder.

Atlantica, från Göteborg.
Höll nästan på att bomma Bima Sucis galjonsfigur.

När jag till slut gick ut genom grinden höll personalen på och ropade att folk som hade biljetter – och BARA de som hade biljetter – kunde komma fram och gå in. I tidningarna nu efteråt stod det någon om att det fanns 400 biljetter som sålt slut riktigt kvickt, men jag har inte lyckats hitta något pris på dem. Så småningom kanske det dyker upp info om hur många besökare det faktiskt blev också, men det måste kännas lite surt om man betalt dyrt för en exklusiv biljett och massa annat löst folk blev insläppta också. Själv kände jag mig absolut inte sur, utan väldigt, väldigt glad. 😁

Lyckades till slut ta mig iväg till Union Square och hobbybutiken. Hittade betydligt mer där som jag villhövde än bara de kritor och den skissbok jag tänkt köpa, men whatever. Sen skulle jag då hitta till Duthie Park. Kollade bussappen och fick ett förslag på buss och försökte ta mig till anvisad hållplats. Bara det att jag råkade gå i närheten av hamnen från en annan vinkel, och om jag tog mig över vägen så skulle jag kunna få rätt bra vybilder på skeppen med solen från rätt håll….🤣

Alla tre på en gång.
Där kan man ju också sitta och vila. Det är kanske så jag borde koppla av?

Så nä, jag missade den bussen. Kollade appen igen och då skulle den ha mig till en annan busslinje, från en annan hållplats. Knatade ditåt på ben som började kännas väldigt trötta igen, och kom upp till några hållplatser. Enligt appen skulle jag till F6, men jag hittade bara upp till F4, och där stod det information som jag tyckte stämde med linjen jag skulle åka. Men F6 måste i så fall vara på andra sidan vägen, så att bussen skulle åt andra hållet. Innan jag hunnit klura ut hur det hängde ihop hade nog bussen åkt, för när jag kollade appen igen fick jag helt nya instruktioner en gång till. 🤦‍♀️

En pirathare kändes passande efter de fina skeppen. Undrar vilken Jack Sparrow skulle ha valt.
Mer intressant konst.

Så jag gav upp. Bussystemet i den här stan är inte helt lättförståeligt. Reflekterade över deras app igår faktiskt, att det är väldigt svårt att få den information som behövs när man som besökare inte vet nånting alls. Bor man i stan och vet vart man ska (och var man är) är den nog kanske vettigare, men det hjälpte inte mig.

Enligt kartan var jag i närheten av terassträdgården igen, och där fanns det ju också bänkar, så det fick duga som park för dagen. Satt där en stund och lyssnade på bok, provade kritorna och mumsade lite proviant från ryggsäcken. Sedan blev det kallt och lika bra att gå tillbaka till rummet, via Co-op för att handla lite snacks och mackor.

En vägg till terrassträdgården.
Utsikt från trädgården.
Rabbie Burns, Skottlands nationalskald.

Det blev inte en riktigt lika aktiv dag som min ”lugna” dag igår, men stegräknaren visar ändå över 13 tusen. Ska göra ett nytt försök imorgon, men det känns som att det kan gå lika dåligt då också…det finns mycket här som jag fortfarande skulle vilja göra.

Seg, segare, Lizzan

Posted on by

Kände igår när jag kom tillbaka från rundturen att både kropp och knopp var segare än på sistone. Guidens sätt att prata på passade inte överens med min hjärna och det gjorde inte stressiga stopp och mycket backar heller. Tänkte därför ta en lugn dag idag, men då mitt hotellrum är rätt trist, mörkt, tråkigt och dessutom obekvämt så ville jag inte stanna här.

Tog en lugn morgon och fick till slut in alla utgifter i min budget-app. Trots ett par lyxmiddagar låg jag under på matbudgeten så jag bokade in en ny lyxmiddag till på söndag. Åt frukost här på puben och trodde inte att jag skulle behöva äta mer på länge.

Full breakfast på puben – fast då hade jag tackat nej till blodpuddingen också.

Traskade sedan iväg till närmaste busshållplats för att ta mig till Old Aberdeen. Det är ett område med många fina gamla byggnader, en rejäl park och nära till floden Don och ett naturreservat där den flyter ut i havet. Jag såg att jag vid dagens start hade 599 hittade cacher, så jag tänkte också leta rätt på någon bra burk som 600.

Efter sådär en kvart på bussen kom jag fram till King’s College som jag valt som startpunkt då det fanns en mystery-cache jag löst där. Skulle finnas, i alla fall. Trots att jag kollade både här och där såg jag inte till något som skulle kunna vara en behållare, eller ens som var relaterat till ledtråden. Letade nog av och till i en timme innan jag gav upp. Dumt nog var de enda andra cacherna i närheten Adventure Labs, och det kändes inte lika roligt att ha en sådan som nummer 600. Dock ville jag inte låta bli att göra dem heller, så det var bara att strunta i att ha något roligt som milsten och bara göra något roligt.

Powis Gate. Tjusigt, men byggt på pengar från slavarbete.
King’s College. Kyrka till vänster i bild.
Tjusigt tak inne i kyrkan.
Tjusiga fönster också.
Tittar man riktigt noga kan man se att det sitter en pianist vid flygeln. Man kan dock inte se hur vackert hon spelade. En turistbuss med spanjorer dök upp ungefär samtidigt som mig och många av dem satte sig för att lyssna. När de applåderade svarade hon blygt att hon bara var där för att öva.
Monument till Biskop Elphinstone (1431-1514) som grundlade Aberdeens universitet.

Svarade kvickt på de första två frågorna och gick sedan vidare uppöver huvudgatan. Insåg rätt snabbt att Aberdeen är större än jag trott, det var ju rätt långa avstånd för en trött kropp. Tredje frågan fanns utanför ett museum, och därintill fanns ett kafé som var rekommenderat i min guidebok. Smet in där och köpte en bit apelsinkaka för att samla lite krafter – var inte hungrig nog för en riktig lunch.

King’s Museum.
Mumsig apelsinkaka.

Snett över vägen därifrån kom man sedan till Cruickshank Building och Cruickshank Botaniska trädgård. Tänkte att det säkert fanns något trevligt att fotografera därinne, men så fort jag tog fram stora kameran kom det en regnskur. Stoppade jag undan kameran slutade det igen. Gav upp på fotograferande en stund och ringde en vän istället. 😝

Det fanns affischer uppsatta där ”Loons & Quines” som bor i Aberdeen berättade om vad som var deras favoritplats i staden. Loons och Quines är lokala dialektala ord för män och kvinnor.
Mitt favoritträd i trädgården.
Miss Willmott’s Ghost, kallas tydligen den här plantan. Tycker de ser fräna ut. 😁

Lugn och fin om än inte så formell trädgård, och en del roliga blommor och blad kanske fastnade på bild. När solen tittade fram började jag röra mig därifrån, och kom efter en stund fram till St Machar’s Cathedral. Som inte är en katedral längre. Tjusig var den i alla fall från utsidan, jag kom dit för sent för att kunna kolla inuti. Fjärde frågan på labbrundan löste jag här.

St Machar’s icke-katedral.
Ett till roligt träd.

Efter att ha gått runt katedralen kom jag till Seaton Park. En av sevärdheterna där är gångvägen upp mot katedralen, där trädgårdsmästarna gjort ett hästjobb med att plantera blommor och frisera buskar. Inte för att jag vet om hästar är så bra på sånt. 🤔

Välkommen till parken.
Paradpromenad upp mot katedralen.
Roliga fågelholkar hade de också. 😁

Hittade många tjusiga blommor i alla fall, och i andra änden av gångvägen hittade jag även en fontän utan vatten. Så typ en skulptur, nu då. Där skulle det också finnas en cache, längs en mur. Ledtråden beskrev att den skulle vara gömd öppet, på en stenmur, där den smälte in bland alla andra lösa stenar som låg uppepå. Jag hittade inte den heller. Däremot hittade jag en massa läskiga små kryp under andra stenar som jag lyfte på. 🙄

The Saltire, alltså skotska flaggan, gjord i blommor. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿
Blommor där de växer tycker jag om…
…jag gillar bara inte att klippa bort dem och ta med dem in så de dör i förtid. 🙄
Det är inte alltid det mest spektakulära som är vackrast heller.
En till hare, här i granit, precis som nästan hela Aberdeen.
Icke-fontän.

Femte och sista frågan på labbrundan skulle finnas vid Brig O’ Balgownie, som var nästan en kilometer från katedralen. Längs vägen hittade jag en inhägnad trädgård där det fanns ännu mer blommor och blad att fotografera, och när jag gått igenom den insåg jag att jag skulle behöva gå en bra bit nerför en backe och sedan upp igen för att ta mig till bron om jag fortsatte framåt. Vände istället och gick tillbaka genom trädgården och kom ut i Cottoun of Balgownie. Här skulle jag egentligen ha fotograferat i alla fall lite, trots att det var folks privata hem, för usch vad mysigt och fint det såg ut. Dock kom det en rejäl regnskur just då, och jag var mer bekymrad om att inte blöta ner kameran. För att svara på sista frågan behövde jag räkna ringar på bägge ändarna av bron, och då jag missat en på första sidan fick jag gå fram och tillbaka en gång extra ändå. Fötterna var inte glada på mig då.

Mysig liten trädgård.
Maffigt blad.
Maffiga blommor.
En till tjusig blomma.
Och så en svamp. 😁🍄
Taggigt värre.
Stig i skogen i parken.

Jag hade också velat hitta någon bättre utkikspunkt för att fotografera just bron, som blev färdigbyggd 1320 och dessutom är riktigt tjusig. Ett hus på vardera sida av bron hade fin belägna trädgårdar där man säkert skulle kunna ta en finfin bild, men jag ville inte knacka på för att fråga. 😝 Förmodligen har de fått liknande frågor förut. På andra sidan av bron kunde man gå ner till floden på en liten stig, och en väldigt brant och lerig stig ledde ner till ett ställe där folk förmodligen stått och fotograferat bron. Det kändes inte inom räckhåll för mig idag, så det fick vara. Gick istället upp till den riktiga vägen och fortsatte längs den bort mot Brig O’ Don. Därifrån skulle det nämligen gå BUSSAR. Bussar är bra, då slipper man gå hela vägen själv. 😅

Brig O’ Balgownie. Brig betyder bridge betyder bro, om det var någon som undrade.

På trötta och onda fötter kom jag då fram till Brig O’ Don, och såg direkt en busshållplats. Och en buss också, som precis körde därifrån. Det var inte jättelång tid mellan bussarna, och så var ju den här bron också rätt fin… Försökte även här att hitta någon enkel utsiktspunkt, men det var lite mycket träd i vägen. Men vyn uppöver floden var ju fin, speciellt som solen nu tittade fram. Det verkar stämma att man får nytt väder ungefär varje kvart här, oavsett om man gillar det eller inte.

Brig O’ Don.
Floden Don, uppströms från Brig O’ Don och nedströms från Brig O’ Balgownie.

Tog mig sen över vägen och till nästa busshållplats lite närmare centrum. Hade turen att nästa buss stannade närmare Union Square, där jag tänkt försöka hitta någon middag. Var sugen på en riktigt stark och smakrik pepperoni-pizza, och hade ju sett flera italienska kedjor där. Zizzi som var närmast rulltrapporna såg dock knökfull ut. Ask Italian hade flera bord som såg lediga men inte städade ut, men där var det kö när jag försökte få bord så jag kollade stället intill, Prezzo. De hade fullbokat närmaste timmen. Gick tillbaka till Ask Italian och en kvinna som precis kom ut därifrån varnade mig att det tog jättelång tid där. Så då skippade jag det också.

Sist jag var här lade jag märke till att en av restaurangerna hade många fler lediga bord än de flesta andra, nämligen Frankie & Benny’s. Det verkade vara någon kedja med amerikansk mat, burgare, pizza, etc. På pizzamenyn fanns en pepperoni-pizza som man kunde få het med grön chili, så jag tänkte att jag i alla fall kunde prova. Beställde en sån och lite vitlöksbroccoli för att i alla fall få i mig några grönsaker (och inte bara baconmackor), och efter ett tag blev det serverat. Broccolin var kanske lite överkokt men i alla fall god. Pizzan hade dock rätt degig botten, och om de räknar den där chilin som het så tycker de nog att ketchup är starkt också. Det smakade nästan ingenting, så jag förstår att det var lättare att få plats där. 🙄

Synd att man inte bara äter med ögonen, då hade nog det här varit betydligt godare.

Dock var jag hungrig, så jag knaprade i mig det mesta, betalade och gick därifrån. Under tiden jag väntade på maten och åt hann jag fundera på vad jag skulle göra imorgon också. Hade först tänkt åka till Dunnottar Castle imorrn då det ser ut att bli fint väder, men det är en plan som kräver en hel del energi och det tror jag inte att jag hunnit samla på mig till dess. (Min lugna dag idag blev ju i alla fall över 14 tusen steg. 🤦‍♀️) Så eftersom det var trevligt att sitta på bänken i trädgården idag så ska jag försöka hitta en bänk att sitta på imorgon också. Eller kanske mer än en bänk, till och med. Lyssna på min ljudbok skulle jag kunna göra, eller så går jag till den där hobbyaffären och köper en skissbok och någon penna och försöker mig på att skissa lite. Det finns en park i södra Aberdeen som heter Duthie Park, och där finns det också en rejäl adventure lab-runda och lite andra roliga cachar om jag trots allt vill röra lite på fötterna. Ett annat alternativ är att åka till stranden. Restaurangen jag ska till på söndag ligger dock ganska nära stranden, så kanske är det en bättre kombo. Får väl se vad jag känner för imorgon.

Till andra änden

Posted on by

För sådär 4 år sedan befann jag mig i Cornwall, och besökte en dag Land’s End, Storbritanniens mest västerliga punkt. En vanlig självutmaning man kan göra här i landet är att t.ex. cykla från Land’s End till John O’ Groats, som är näääästan den nordligaste punkten på brittiska fastlandet. Enligt wikipedia brukar det ta en cyklist 10-14 dagar att färdas den sträckan, medan det tar 2-3 månader att gå. Mig tog det nästan 4 år, men då blev det ju några avstickare till Sverige däremellan, plus en pandemi och en cancerbehandling. 😝

För att ta mig dit och dessutom få se lite andra roliga delar av den här änden av landet hade jag bokat en guidning med Above and Beyond tours, och strax före 10:00 körde Jane in på parkeringen framför mitt boende för att hämta upp mig. Hon började med att visa runt lite här i Thurso, innan vi for mot Dunnet Head, som är den verkliga nordpunkten av brittiska fastlandet och som syns på många av mina foton över Thurso.

Innan vi kom fram dit stannade vi vid en hage med hairy coos, och nu fick jag ha dem alldeles för mig själv. Bättre ljus, dessutom. 😁

Ooooh, a cooo!
Närbild.
Snacka om charmtroll.

Vid Dunnet Head skulle det finnas goda chanser att se lunnefåglar, men de verkade ha gömt sig medan vi var där. En fyr fanns det i alla fall, och den gömde sig inte. Men Jane fick mig att gömma mig bakom en sten medan hon fotograferade…

Utsikt från Dunnet Head – inga lunnefåglar i sikte.
Fyr och utsikt åt andra hållet.
Tittut!

Vi gjorde sedan ett kort stopp vid Castle of Mey och åkte sedan ned till en liten hamn. Jane hade lovat mig sälar, men där fanns det inga sälar. Däremot fanns det en man som satt och slipade murväggen vid hamnen. Ur hans något svårförståeliga berättelse fick jag fram att han karvat in bilder på skepp i någon sorts gjutformar i plywood som han satt upp när väggen skulle gjutas. Dessa formar gjorde då att det blev reliefer av skeppen på väggen när den var klar. Nu hade bilderna försvagats, så han höll på och slipa fram dem, och skulle sedan måla dem. Coolt!

Castle Mey. Drottningmodern brukade sitta på bänken till höger och titta ut över sina boskap.
Liten hamn någonstans mellan Mey och John O’Groats. Inga sälar. 😔
Derry Ross, som skapat bilderna på väggen…
…som ser ut så här efter slipning, sedan ska han måla dem också.

Vi åkte sedan förbi John O’ Groats till att börja med för att göra ett besök vid Duncansby Stacks. Det var en bit att gå från parkeringen och vinden friskade i ordentligt. Det kom även några vattenstänk från ovan. Vyn var dock värd besväret, även om det inte var 100% klar sikt.

Ett häckande par stormfåglar/fulmars på en klippavsats vid stigen till Duncansby sea stacks.
De har ju valt en tjusig boplats kan man tycka.
Stacks of Duncansby. Nästan bra att det var lite regnigt, så de i alla fall stod ut lite från klipporna i bakgrunden.

Sista stoppet blev sedan John O’Groats. Jane hjälpte mig med den obligatoriska selfien vid vägvisaren, sedan kunde jag skutta runt lite på egen hand och fotografera mer. Hon hade också rekommenderat mig att ta en färja därifrån ut till Orkney och sedan en busstur där, och sa att hon kunde ordna skjuts om jag bestämde mig för att göra det. När jag såg den lilla färjan som sköter den turen blev det dock nix nej till det förslaget. Dumt att göra en sådan utflykt och spendera hela dagen sjösjuk. Färjan från Scrabster här intill Thurso ska tydligen vara stabilare, så jag får väl testa den någon gång framöver istället.

1453 dagar tog det mig att ta mig från Land’s End till andra landsändan…John O’ Groats.
Skulptur och hotell vid John O’Groats.
Liten färja som ser läskig ut för en sjösjuk en.
Färgglada hus som är del av hotellet.

Nästan en timme senare än det var tänkt blev jag sedan avsläppt vid boendet igen. Var rejält trött i huvudet efter att ha pratat med Jane i nästan 4 timmar, så vad gör man då? Jo, ringer en vän, förstås. 😂 Innan dess gjorde jag dock en bokning på bästa restaurangen i Scrabster, nämligen Captain’s Galley. Jane hade rekommenderat den varmt och sagt att det var fullt möjligt att gå dit, knappa 3 kilometer på kartan. Däremot kunde det vara bra med en taxi tillbaka.

Jag knatade iväg sådär 1,5 timme innan min bokning för att ha gott om tid, och trots lite fotograferande var jag framme en halvtimme innan de ens öppnade. Gick en liten sväng längre bort mot Scrabsters fyr innan jag vände tillbaka.

Solen sken och Orkney började titta fram igen.
Något sorts monument eller skulptur längs vägen till Scrabster.
När jag kom till Scrabster kom det en regnskur också – ny dag, ny regnbåge. Scrabsters fyr till vänster i bild.
Det finns mycket man kan peka kameran mot i en hamn.

Jag verkade vara först på plats och fick ett fint bord i ett hörn av the Ice House. Ett ice house användes som kylskåp förr i tiden, när de hämtade is från sjöarna på vintrarna som de lagrade för att kunna hålla fisken färsk längre. Beställde in en alkoholfri drink, Ginger Gaia, till att börja med, sedan kammusslor med tzatsiki, krutonger och mintsalsa, och hälleflundra med vitlökspotatismos och glasört (samphire). Har kollat en del på Master Chef på sistone och där används samphire flitigt. Hade aldrig provat det tidigare men det lät spännande!

The Captain’s Galley i Scrabster.
Vy från ett hörn av the Ice House. Som tur var utan stora isblock just nu.
Kammusslor med tillbehör.
Huvudrätt med grön och god glasört.

Maten var riktigt god och speciellt förrätten försvann fort. Hade provat kammusslor en gång tidigare också, för 4 år sedan i Plymouth, men jag kom inte ihåg hur de smakade. Egentligen inte så mycket, men lite söta i smaken var de. Jag var rädd för att huvudrätten skulle kännas som barnmat, med fiskfilé och potatismos, men fisken var fast och fin och behövde faktiskt tuggas. Samphiren gillade jag rejält! Maten var inte överdrivet kryddad, men det var gott ändå. Dock var jag mer imponerad av maten på River House i Inverness, trots att det var billigare.

Fick frågan om jag ville kolla efterrättsmenyn, och det var ju svårt att säga nej till. Egentligen var jag mätt, men något litet kanske kunde slinka ned. Beställde en chocolate brownie sundae med choklad och whiskysås, då servitören försäkrade mig om att portionen inte var jättestor. Det var bara tallriken som var det. 😝 Och så fanns det något väldigt läskigt med där också – JORDGUBBAR. 😱 Inte hade jag tänkt på att säga till om att jag inte ville ha några sådana när det inte stod nåt om bär på menyn, inte. Petade undan dem, slevade i mig glassen och brownien som visserligen var goda, och fick sedan bråttom därifrån. Men jo, jag betalade först. Vill inte tänka på hur mycket – tur man inte är vindrickare också.

Stooooor tallrik med pytteliten dessert.

Hade tänkt fråga personalen hur mycket en taxi skulle gå på och hoppades de skulle erbjuda sig att beställa, men nu var jag så arg över de där jordgubbarna att jag istället bestämde mig för att gå tillbaka också. Ja, jag VET, det är inte en vettig reaktion att bli arg, men nu var jag det i alla fall. 😝 Traskade på bort till svängen ner till Scrabster och såg en båt i sluttningen ned mot vägen som jag sett på vägen dit. Det skulle nämligen finnas en cache där, men jag var inte på humör att leta efter den före middagen. Nu var det lite med jävlar anamma i mig så jag klättrade uppför vägkanten och började leta. Det tog inte lång tid innan burken var hittad, loggen signerad, och burken återplacerad.

Cache-båt.

Sen var det låååånga backen upp från Scrabster, och sen platt och nerför resten. Backen gick hur lätt som helst, och när jag närmade mig gångvägen vid kusten igen möter jag en tjej som hälsar glatt på mig. Det är samma guide som jag mötte igår vid havsgrottan, nu ute med sin hund. Vi pratade en stund innan hon undrade om jag fortfarande var intresserad av någon spinningklass som skulle börja i augusti. ”Då är jag nog inte kvar här”, svarade jag. Och så undrade hon vart jag skulle – ”hem till Sverige”. ”Är du inte Winnie?” frågade hon. Näääeeeej… Tydligen var jag en exakt kopia av hennes kompis Winnie, som inte alls var svensk, utan dansk. Det var därför hon hade hejat så glatt på mig igår också, hon trodde vi redan var kompisar. 😁

När jag närmade mig stan, efter några fler fotografier nu när jag visste var jag var och att det inte skulle göra något om batteriet i telefonen tog slut, såg jag en surfare ute i vågorna. Jag kan säga att det inte alls var varmt uppe i luften, men det kanske var varmare i vattnet. Försökte låta människan surfa i fred, men kunde inte helt låta bli att ta några foton av…vågorna, förstås. 🌊😇

Kan egentligen kolla och lyssna på de här vågorna hur länge som helst.

Kom sedan hem sådär 20:30, och blev mött i dörren av Lisa, ägarinnan till boendet. Hon hade sett att jag åkt iväg med Above and Beyond tidigare idag och frågade om jag hade haft en bra dag. Japp, det har jag ju. 😁 Dessutom hade hon mina tvättade kläder, så jag slipper gå naken imorgon också. 😅

Planer hit och planer dit

Posted on by

När jag vaknade idag trodde jag att gårdagen gått helt enligt planerna, och det hade den i och för sig också, i alla fall från min synvinkel. När jag precis började göra mig i ordning för dagen knackade det dock envetet på dörren och ägarinnan till boendet bannade mig för att jag inte kommit ned till frukosten igår. Men jag hade ju inte beställt någon frukost till igår… Efter att ha funderat på saken mest hela dagen idag kom jag fram till att mitt ”Saturday” vid incheckningen måste ha förvandlats till ett ”Thursday” någonstans mellan min hjärna och hennes. Sedan hade jag tydligen också glömt min nyckel i rumsdörren när jag kom tillbaka igårkväll, så det får jag väl ta på mig. Inte var jag särskilt pigg då inte.

Planerna för idag hade jag dock ändrat med flit. Jag hade egentligen två alternativ – att åka till en djurpark lite längre söderut, eller att stanna kvar i Inverness om jag var för trött för det. Igår på bussen hem kändes dock djurparken för jobbig (det gick inte jättemånga bussar dit så jag skulle behöva vara uppe tidigt och passa tider), och att stanna i Inverness kändes för tråkigt. Jag längtade till hav och lugn och ro, så jag började kolla lite i mina guideböcker.

Bara ett par tågstationer bort på linjen mot Aberdeen ligger ett ställe som heter Nairn. Det kallar sig själv the Highland Playground, då det finns tre stränder, två golfbanor och lite till där. Det är också Skottlands torraste och soligaste plats. Hav och stränder lät perfekt, och det gick hyfsat många tåg så jag inte behövde känna mig stressad. Hittade även två adventure lab-rundor där så det fanns inbyggd guidning till roliga ställen att besöka.

Jag kom iväg för sent för att hinna med det tåg jag först hade tänkt, men det var ungefär en timme till nästa. Studerade tågtavlan på stationen för att se om något annat ställe lockade mer, men det gjorde det inte. Gick in på Costa och köpte en baconmacka till frukost där, och så fort jag hade den i handen så kändes livet lite lättare igen. När jag tittade ner på kartongen så förstod jag varför. 😁

”Contents may cause happiness” – japp, det gjorde den.

Tågresan till Nairn tog inte mer än 20 minuter, men när jag klivit av insåg jag att det var en bit att gå från stationen till stranden. Inte jättelångt, men 1,5 kilometer i alla fall. Och sen tänkte jag gå längs stranden. Och så skulle man ju tillbaka till stationen igen också. Det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det gick bra ändå. Hade 4 ställen att hitta och frågor att svara på redan på vägen ner mot centrum, och sedan hittade jag en gångväg intill floden resten av vägen till hamnen. Där fanns det också ett gäng svanar och gräsänder, och en mestadels sovande häger.

Swanie!
Sovande svanungar. De var dock alerta nog att kvickt jaga bort anden som vågade sig i närheten av dem.
Vilande häger. Oftast när jag tittade dit hade den gömt huvudet under vingen.

Jag gick sedan långsamt ut mot yttersta änden av en av pirarna till hamninloppet, och läste på informationsskyltar att fanns gott om delfiner i vattnet härikring. Inga visade sig dock för mig. Det mest spännande djurlivet jag såg förutom fiskmåsar därute var en stor skalbagge. Enligt en identifieringsapp som jag har så skulle det vara en ”Vanlig snytbagge” och anledningen till att jag tyckte den var lite läskig var förmodligen att den gör stora skador på träd…och kanske också då träskallar. 😝

Båtar i hamnen. Det skulle gå båtturer också, men informationsskylten visade inga turer för dagen. Kanske var tidvattnet för lågt.
A big wee beastie, som jag kallade den. Konstigt att nåt så litet ska vara så läskigt.
Jag kände inte för att ta ett bad, faktiskt.
Däremot hade jag gärna velat kunna hoppa över direkt till den andra piren istället för att behöva gå runt.
Hamninloppet.
Lady Peggy med tillbehör.
Nairn fishwife. Medan männen var ute till sjöss och fiskade var det kvinnorna som tog hand om och sålde fångsten.

Vandrade tillbaka nerför piren och började känna mig lite hungrig igen. Ett närliggande kafé sålde bland annat mackor, så det blev faktiskt en repris på frukosten. En baconmacka = gott, två baconmackor = dubbelt så gott? 😁 Gick till en bänk på piren på andra sidan av hamninloppet för att äta i lugn och ro. Där i närheten satt det även en man med penna och papper och skissade av pirerna. Det såg väldigt vilsamt ut. Själv tycker jag ju inte jag har tid med sånt när jag är ute och reser, men det kanske är det som behövs. Det är ju också ett sätt att vara ute utan att behöva röra på sig hela tiden så man blir trött och varm och svettig…

En rejäl sandstrand fanns det på den östra sidan av hamnen.
Man kan precis se mannen som satt och tecknade längst bort längs kanten på piren.
Man kan fylla vattenflaskan från sådana här pelare lite här och där – och skotskt vatten är riktigt gott! Inte lika klorerat som i andra delar av Storbritannien.

Traskade sedan vidare längs en gångbana vid sidan av stranden på jakt efter fler informationsskyltar och frågor att svara på. Populärt område för hundar var det i alla fall, då många voffsingar var ute och luftade sina människor. Vissa (hundar) var mer väluppfostrade än andra men de flesta var riktigt duktiga. Såg även några (människor) som flög drakar och en som vindsurfade.

Vindsurfare.

Näst sista stoppet på strand-rundan var ett monument som kallas Toorie. Tydligen dök det upp helt utan förvarning en natt i augusti 1859. Skrönan säger att det var ett gäng murarlärlingar som jobbade hela natten enligt en ritning av Dr Grigor. Stenarna kom från en gammal kyrka. Samme doktor fick jag hälsa på på det sista stoppet på den första labb-rundan. Han var läkare och en framstående figur som gjorde mycket gott för Nairn och dess rykte som kurort. Lite kul idéer verkade han ju också ha då!

The Toorie. Tur att adventure-labben ville ha svar på en fråga från informationsskylten, annars hade jag missat en kul historia!
The Bandstand.
Royal Marine Apartments med förmodligen något sorts sportfält framför.
Minnesmonument för en infanteridivision som tränade på stränderna här innan de hjälpte till i andra världskriget.
Drakflygning i fjärran.

Satt en bra stund och vilade på en bänk vid gångvägen, tittade på alla glada hundar och människor och tyckte att så här borde man ju ha det jämt. När jag började bli kall och hungrig och det kom några regnstänk gick jag upp mot centrum igen för att ta sista labb-punkten och leta mig någon mat. Doktorn stod så fint där han skulle, och sedan hittade jag till Royal Bengal, en indisk restaurang. Jag hade ett behov av CHILI. Det fick jag också. Beställde in en Onion Bhaji till förrätt, och det ska jag inte göra fler gånger. Jag har provat sådana två gånger nu på olika ställen och inte tyckt de varit så goda som de låter någon av gångerna. Till huvudrätt hade jag beställt en kyckling Jalfrezi, med stekt vitlöksris. Inte vitlöksris likt blomkålsris då, utan ris stekt med vitlök. 🤪 När jag fått varmrätten fick jag också dagens onödigaste varning – ”ta inte i metallen på matfatet, då bränner du dig”. När den serverades så fullständigt rök det ju av hetta…😂 Hetta fanns det i form av chili också, det var rejäla bitar av någon grön chilisort med i grytan. Gott. 😁🌶️

Dr Grigor utanför Nairns museum. Det hade förmodligen varit värt ett besök, men förmodligen skulle de precis stänga – mycket annat stängde 16:30.
Chicken Jalfrezi. Nom.
Intressant och snygg blomplantering.
Otroligt tjusig väktare vid grinden till ett av husen längs huvudgatan upp mot tågstationen. Gillar speciellt skölden, förstås. 😁

Med magen mätt och mer därtill var det bara att traska iväg till tåget tillbaka till Inverness igen. Det kom när det skulle och resan gick utan större bekymmer. Jag hade dock tänkt gå och leta och logga ett par cacher till i Inverness innan jag gick till rummet, men där hade jag läst att man kunde behöva en pincett för att få ut pappersrullen. Och var hade jag min pincett? Jo, på rummet, förstås. 🤦‍♀️

Bytte därför ut tunga ryggsäcken mot en lätt pincett och gick iväg mot den större vägbron igen. Jag erkänner, jag har kollat fuskbilder för att vara säker på att kunna hitta gömman och logga den. Sorry. 😔 Men den här var bara så genialisk att jag inte ville missa den. När jag visste vad jag var ute efter såg jag ju också att gömman stack ut lite, lite, litegrann, men inte sjutton tror jag att någon hittar den av misstag inte. Inte behövde jag pincetten för att få tag på loggremsan heller.

Det finns en fullt synlig geocache i den här bilden – om man vet vad man letar efter…🤪

Egentligen var jag trött och behövde gå tillbaka till rummet, men fötterna lydde mig inte utan gick istället vidare till nästa bro där det också skulle finnas en cache. Det var fullt med mugglare där, och inte lika lätt att hänga omkring för att låtsas fota då det gick en stor balk precis i ögonhöjd så man egentligen inte såg mycket alls. Kollade därför fuskbilderna där också när jag tittat en liten stund utan att hitta något. Och igen blev det så självklart när man visste vad man letade efter. Här kunde jag definitivt inte få ut någon logg utan pincett, men jag lyckades då inte med pincett heller. Eller ärligt talat kanske jag kunde ha fått till det, men då hade jag knappast lyckas få tillbaka den hel igen, så det fick bli en fotologg.

Trots en lugn dag och inte jättemånga bilder verkar klockan ha hunnit bli mycket i alla fall. Konstigt vad fort tiden går när man har roligt. Imorgon kanske jag får börjad dagen med frukost här då, och sedan bli det tåg mot norraste Skottland och Thurso. Det ska bli kul med helt nya vyer!