Category Archives: Geocaching

Invernessletande

Posted on by

Första heldagen i Skottland, och jag hade inga andra planer än att sova ut ordentligt och sedan äta en god middag på en av stans bästa restauranger. Bord var bokat till 17:30, men riktigt så länge sov jag inte. Vaknade typiskt nog vid 7 även nu när jag faktiskt fick sova hur länge jag ville, men det gick inte att somna om så det var bara att kliva upp. Fixade färdigt gårdagens blogg medan jag åt ett kex från rummets fikabricka och muslipåsen som jag tog med mig från gårdagens flygplansfrukost. Inte direkt en stadig frukost, så när jag skrivit klart traskade jag iväg efter något mer ordentligt.

Gick uppöver stan samtidigt som det kom en medelstark regnskur, och hittade snart ett kafé som såg trevligt ut, The Good Craic. Kanske var det den mörkt turkosgröna färgen på väggarna som lockade…😝 Beställde in en rökt lax med äggröra och grönt te, vilket väl smakade ungefär som det brukar. Tyckte dock att det var lite väl mycket ägg, faktiskt. Atmosfären var dock riktigt trevlig, lugn, tyst och avslappnad. Blev först glad när jag tyckte det stod ”Chili Lovers” på en bildskärm mittemot mig, men när jag läste ordentligt stod det ”Chill Covers” istället. Förmodar att det var musiklistan.

Efter frukosten gav jag mig iväg efter lite pengar och sen lite kyrkor och andra gamla hus. Hade sett ut två Adventure Lab-rundor här i stan som jag tänkt beta av, och kyrkrundan började uppför en rejäl backe. Utanför den kyrkan höll de dock på med vägarbete, så bilderna blev inte jättebra. Gick vidare genom vad som såg ut som ett ganska överklassigt bostadsområde mot kyrka nummer två, som låg längs samma höjdkurva.

Vände sedan ned mot vattnet igen för att hitta kyrka nummer tre, och spana på slottet längs vägen. Dock insåg jag inte ens när jag gick förbi slottet, för där var det byggnadsställningar och höga plank i vägen. Taskig timing…renovationer av slottet kommer att pågå till 2025.

Försök att kamouflera byggnadsställningarna på slottet med lite blommor. 😝

Från tredje kyrkan hade jag också utsikt mot den fjärde, som låg mittemot över floden. Inverness katedral var dock gömd lite bakom träden, så man fick inte jättebra bilder där heller. Knatade över bron och förbi katedralen mot nästa bro, där det också skulle finnas en klurig geocache. Den bron, Infirmary bridge, är ännu svängigare än sitt storasyskon som jag traskade på igår. Den kom i rejäl gungning bara av att man gick över den själv, och när jag kom dit passerade precis en grupp på runt 20 personer samtidigt. Det måste ha blivit rena karusellturen. 😝

Kyrka nummer tre för dagen.

Vandrade lite fram och tillbaka och fick ta skydd från en regnskur innan jag till slut lokaliserade gömman. Det var en hel del mugglare här också, men ibland blev det faktiskt luckor så jag kunde signera loggen och lägga tillbaka den. Riktigt snygg gömma, vet man vad man letar efter är det supertydligt, men annars tänker man inte alls på att den är där.

Riktigt svängig lillebro…

Hade hunnit bli ganska trött i fötterna av allt traskande, så jag satte mig på en hyfsat torr bänk och vilade en stund innan jag gick och köpte mig en lättare lunch från en av matvagnarna framför katedralen. När jag satt och åt satt det en kvinna på en bänk mittemot mig en bit bort, och hon hade en kasse med någon mat i med sig. En fiskmås såg det och började närma sig kassen. Hon viftade lite lätt bort den några gånger, men till slut snodde den åt sig ett paket och försökte ta det med sig. Kvinnan fick fatt i paketet två gånger, och ställde sedan upp kassen på bänken bredvid sig. Fiskmåsen följde efter. Hörde henne säga till några förbipasserande att man ju inte fick mata fiskmåsarna, så det kunde hon ju inte göra. När jag sedan gick därifrån var det inga andra i närheten. Av någon anledning kollade jag tillbaka, och då satt hon visst och matade fiskmåsen. 😁 De var nog polare… (jag är fortfarande imponerad av hur smarta fiskmåsar verkar vara…de måste ju ha lärt sig att känna igen matförpackningar på nåt vis)

Gick sedan runt och in och runt inuti katedralen, mest för att göra något annat än att leta cacher. Det är ju mycket som är fint i såna byggnader, men jag börjar nog känna mig mindre och mindre bekväm i dem. Såg någon text vid dopfonten att dopet var ett löfte till Gud – hur mycket kan en liten unge lova? Bättre i så fall att de får välja själva när de vuxit upp tillräckligt.

Maffigt fönster.
Biskopens tron, med en liten biskopsmus.
Hur svårt ska det vara att hålla en kamera rakt? Jag har ju till och med ett rutnät till hjälp i sökaren. 🤦‍♀️
Katedralens huvudingång.

Letade sedan rätt på busshållplatsen som jag ska till imorgon bitti, då det bär av på äventyr tvärs över landet. En dagstur från 8 till 8 över till Isle of Skye som är den vackraste platsen jag sett. 🤩 Lätt att hitta hållplatsen, så jag borde inte virra bort mig i alla fall.

Tänkte sedan bege mig till rummet och vila lite innan middagen, men som av en slump så blev det istället att gå på bokhandel, kyrkogård, hitta resten av adventure labbarna och signera loggen på den där cachen jag såg igår. 🤷‍♀️ Fick väl ungefär en dryg halvtimme på rummet innan jag fick knata iväg igen.

Leakey’s bokhandel, rätt magiskt ställe med begagnade böcker och många gamla tryck. Snubben vid skrivbordet mitt i bilden kändes som någon sorts Dumbledore som vakade över allt. Trodde att han höll på med några gamla manuskript eller så…men när jag gick runt och tittade ner var det en helt vanlig dator…😔
Kyrka och kyrkogård. Dock hör inte kyrkogården till den kyrkan, utan till den bredvid. Det finns MÅNGA kyrkor i den här stan.
Min favorit av alla gamla byggnader jag sett idag – som så enkelt heter Town House.
Två vargar vaktar dörren till huset.
Här skulle jag velat ha en guide som kunnat peka på och förklara alla spännande detaljer.

Möttes redan i dörren på River House av en skylt där det stod att det var fullbokat ikväll. Som tur var hade ju jag bokat. 😅 Blev anvisad ett bord mitt i restaurangen och fick kika på menyn. Beställde det jag redan funderat ut, nämligen en fiskfilé med vitlökspotatis och lite småtomater. Tog ett glas vin till. 😲

Stämningen på restaurangen var glad och uppsluppen och ägaren gick runt och serverade och pratade med gästerna. Det fanns bara 11 bord så det är inget stort ställe, men det medger förmodligen högre kvalitet. Fick mitt vin och min fisk och ojojojojojoj vad gott det var. Mer maten än vinet, men det var drickbart i alla fall. (Är jag svamligare än vanligt nu så är det därför) Det här stället kunde ju faktiskt använda sina kryddor. När huvudrätten alltför snabbt tagit slut beställde jag in en ostbricka till efterrätt – hade skippat förrätt för att få plats med en sån. 😝 Den bestod av 4 olika ostar, min favorit blev den som var rullad i havre och svartpeppar. 😋

Omnomnomnom…
…nomnomnom.
Gillade tapeten på toaletten också. 😁🐟🐠🐡

Helt gratis var det ju inte att äta där, men helt klart värt det. Önskade att jag skulle stanna kvar längre här så jag skulle kunna gå dit igen, men om jag gör som jag planerat imorgon och på fredag blir det att äta på andra ställen.

Gick sedan upp mot stan igen för att ta ut mer pengar till imorgon – fick betala kontant på restaurangen då de bara tog emot dricks kontant och jag inte kände för att ge dem 140 spänn i dricks, oavsett hur gott det var. Då var det enklare att runda upp notan till närmaste 10-pundare. Kom också på att jag på något vis behöver få tag i frukost tidigt imorgon, och det finns ingen butik mellan boendet och katedralen. Medan jag letade en butik hittade jag även en till cache – hade varit där tidigare på dagen men inte kunnat leta då det satt ett par snubbar på bänkarna. Nu satte jag mig själv på en bänk och plockade så diskret jag kunde fram gömman. Gick sedan in på Co-op och handlade lite resproviant och kollade öppettiderna. Tar jag mig bara upp i tid ska jag hinna handla mig nåt där imorrn bitti, annars får det bli lättfrukost…

Lyckades inte gå direkt till rummet efter det heller, utan gick vidare nedströms mot nästa bro där det också ska finnas en cache. Lyckades dock inte lokalisera den, men fick se ett gäng gräsänder i alla fall. På väg tillbaka såg jag också ett vackert ljus på ett par av kyrkorna på andra sidan floden, och undrade om golden hour kommit en timme tidigt. Sen insåg jag att det var solsken. 🤣

Kolla, sol! ☀️

Men nu måste jag verkligen sova…det blir som sagt en lång dag imorgon och förmodligen väldigt mycket att skriva om då med…gonatt!

Hav och båtar

Posted on by

Det är precis vad National Maritime Museum Cornwall handlar om, och det var där jag spenderade dagen. Det skulle bli varmt och soligt så det var bäst att hålla mig inomhus. Fick kommentar på frukosten om min solbränna – jodå, trots 30 SPF dagligen så biter den däringa solen på mig. 🙄

Började med att traska runt på deras tillfälliga Titanic-utställning som var väldigt välgjord. Flera av utställningsobjekten var dessutom på svenska, gissningsvis utlånade av en svensk samlare. Intressant och tragiskt.

Gick sedan ned till ”tidal zone” ett par fönster ut mot havet som vid högvatten är helt under vattenytan medan bara nedre delen är täckt under lågvatten. Det var flod när jag var dit så jag såg även lite fiskar som simmade förbi.

Från djupet tog jag hissen upp till toppen av observationstornet. Det var finfin utsikt däruppe men tyvärr glas i vägen överallt. Och räcken, även om man ignorerade glaset. Dock fanns det kikare att låna så man kunde spana långt bort.

Mumsade i mig en god mozzarella-macka till lunch innan jag fortsatte utforska vädersystem och hur man styr en båt egentligen. Och hur en massa olika båtar fungerade. När jag kom till Falmouths egna maritima historia tröt orken lite, men det ordnade sig när jag kom ner till bottenvåningen och började läsa om fiske och folk som otroligt nog överlevt ute på haven när deras båtar kapsejsat.

Även här var också souvenirshopen väldigt intressant, och jag lämnade den med endast en pin. När ska de uppfinna Mary Poppins-väskor egentligen? Skulle vara supersmidigt.

Gick sedan ut på stan och försökte hitta mig en tygpåse att ha lite extra grejor i, men som vanligt när man är ute efter något så hittar man det inte. Gick istället och åt en till pizza på the Stable, och drack en cider till.

Återfick lite ork i benen och traskade bort till det där geocachestället. Kollade redan i morse, men då var det också fullt med folk. Nu var det tomt och jag kunde börja leta. Det kändes lite lönlöst en stund, men sen så såg jag något som inte riktigt hörde hemma. Och där var den! En blå, avlång låda, precis som det stod i beskrivningen. Så jag kan tipsa om GC2C7R3 om ni någon gång är i Falmouth.

De tre återbesöken var dessutom väl värda mödan när jag såg det underbara ljuset som dök upp på kvällen. Skyndade mig sedan bort till Castle Beach för att se om jag kunde få nåt kort på strandhyddorna också, och visst, de var helt utan besökare nu. Dessutom började det regna. Bara lite lätt, och stundvis, men fick i alla fall skydda kameran lite. Själv tyckte jag mest bara att det var skönt.

Och nu funderar jag över om jag ska på stadsvandring eller naturvandring imorgon…🤔

Kanalpromenad

Posted on by

Söndag. Inga bussar (nästan). Massor med regn spått (eventuellt). Fick två alternativ på promenader från turistinfon igår, den ena längs med kanalen, den andra upp till en gammal fornlämning med bra utsikt över dalen. Om vädret var bra. Enligt prognosen skulle det vara bättre framöver kvällen än mitt på dagen, så jag började med en kanalpromenad. Av någon anledning trodde jag att det skulle vara tråkigt, men det blev rätt mycket foton ändå…😝

Brecon Basin

Kanalvy

Tvåspråkig skylt. Walesiska är häftigt. 😁

Fjäril på tistel

Bäääääääääääh.

Fint.

Reflektion.

Retur till Brecon Basin.

Hann med att ta ett par geocacher längs vägen också, den första kan jag i stort sett se från fönstret på mitt rum. Det fanns fler att hitta, men antingen glömde jag bort och gick bara förbi eller så var det för mycket folk runtomkring. Har ingen aning om hur många ”good morning”, ”hiya” och ”good afternoon” jag hörde/yttrade längs vägen men det var betydligt fler än tjugo…

Regnet då? Ja, det regnade väl i sådär tio minuter, precis när jag tyckt att det var alldeles för varmt med långärmat så jag hade tagit av mig både tröjan och regnjackan. Men jag hade ju dels en vattentät kamera, dels en stormsäker väska till stora kameran, så mig gick det ingen nöd på. Själv är jag absolut söt, men inte så att jag smälter av lite vatten. 😝🌧

Nu är bara frågan om jag återfår lite energi till att tackla den där ”kullen” på 200 höjdmeter ikväll eller om jag helt enkelt ska slappa…🤔

Sista dagen…

Posted on by

…i Cardiff och Wales. Imorgon ska jag ta tåget till London. :’-( Det är ju vanligtvis inget fel på London, men nu finns risken att det blir väldigt varmt. Och så har jag trivts oerhört bra här i Wales.

Tog en riktigt lugn morgon igen, och packade om väskan. Allt får plats än så länge…:-P Traskade sedan iväg till slottet. Funderade ett tag på att bara gå på stan, men jag var verkligen inte på humör för att shoppa. Det har jag egentligen inte varit på hela resan. Förmodligen lika bra.

Väl inne på slottet var jag glad att jag gått dit. Skippade den guidade visningen inomhus, då jag sett lite av inredningen förut och ändå inte skulle få ta kort. Och så överdådig interiör är ändå inte min stil. Höll mig mest till utsidan. När jag som bäst gick omkring hamnade jag dock inne i den yttre muren – och mitt i ett bombanfall från andra världskriget. Murarna användes som skyddsrum då, och de har använt ljud och affischer för att ge en känsla om hur det var där då.

När jag kom ut i solskenet igen hörde jag ett envetet skrikande från ena hörnet av innergården. Gick närmare, och vad hittade jag? Ugglisar! 😀

Mr G

Hector

Köpte mig en lätt lunch i caféet, inklusive en skiva Bara Brith, en walesisk specialitet. Det är typ en russinlimpa, och den de hade på slottet var i alla fall riktigt god. Full av ny energi klättrade jag sedan de 100+ branta trappstegen till toppen av det normandiska kärntornet. (Keep på engelska). En positiv grej med den här resan är att 100 trappsteg inte känns så jobbigt längre…:-P Rätt bra utsikt däruppifrån, men inget kan fortfarande mäta sig med slottet i Conwy.
Kände mig nöjd med slottet, så jag shoppade någon liten present innan jag gick tillbaka till hotellet och bytte väska. gick sedan vidare norrut till Llandaff, där jag bokat bord på restaurangen Porro inför kvällens spökvandring. (Porro är inget suspekt, det är italienska för purjolök, Wales nationalgrönsak.) Hade en dryg timme till bokningen, så jag gick upp till katedralen och tittade runt lite. Tyvärr inga bra foton – den är för stoooooor. 😛

”Här i närheten borde det finnas en cache”, tänkte jag, och det gjorde det. Gissa vad? Jag hittade den också…:-D Satt sedan och slöade lite innan jag gick ner till restaurangen.

Porro, Llandaff

Jag hade kollat menyn innan jag bokade, men den ändras i stort sett dagligen. Nu var det mesta sån där överklassig mat, men jag beställde till slut en fiskfilé till huvudrätt. Enda problemet var att det inkluderade bläckfisk. Provade en bit men petade sedan undan resten. Så huvudrätten var okej, men inte mer. Jag hade dock börjat med oliver, förstås, och avslutade med en ”Dark chocolate torte with salted chocolate sauce and chocolate and hazelnut ice cream”. På svenska: Mums.

Två av mina favoritsaker.

Sea bream med octopus and squid. Fråga mig inte vilken som är vilken. 😛

Omnomnom.

Så nu sitter jag och väntar på spökena. Guiden är här, men jag vilar fötterna så länge jag kan. 😛 Här skulle vi träffas:

Do weeee ooooooooooo

Posted on by

Nu blir det nördigt.  😀

Tog en lugn morgon, gick först en sväng på museet och tog sedan bussen ner till Doctor Who Experience. Bokade plats till 14:00 och tog en liten promenad. Letade först en cache som jag inte hittade, åt en hamburgare och gick efter en annan cache. Som jag hittade, yay! Extra roligt att det var en med Doctor Who som tema också. 😀

På väg ner hade jag sett en glimt av BBCs högkvarter och det är coooolt. Hittade dit och det kändes närmast religiöst. Massor av mina favoritserier görs här. Undrar om de behöver en programmerare? 😀

BBC högkvarter.

Och sedan var det dags. Ska inte avslöja för mycket, men lite coolt var det…:-D Det var dock förstås anpassat för barn, så ganska snällt, även om jag ryckte till vid något tillfälle. Efter den interaktiva delen kom man in i museet, med en massa rekvisita från showen. Dalekar, Cybermän, tardisar…yay! 😀

Time Lords.

Exterminate!

Hade köpt ett merchandise pack tillsammans med biljetten, och fick en t-shirt, väska, souvenirguide och certifikat. Och en Tardisnyckel. 😀

Merchandise Pack.

Merchandise Pack.

Middagen åt jag sedan på Viva Brazil, en brasiliansk restaurang med kött som specialitet. Man får ett kort med alla köttsorter på, sedan kommer de och serverar de olika sorterna från grillspett och stämplar kortet. Tillbehören hämtar man själv från en buffé. Jag tog den lilla varianten, med ”bara” 4 köttsorter – den fullständiga är på 15. Jag blev dock fullständigt proppmätt. Och det var jättegott. Dessutom ingick grillad ananas med kanel. Allt för 9.99 pund, som jag dessutom fick 20% rabatt på med mitt Visit Cardiff-kort. Drycken kostade förstås extra, men det blev ändå inte jättedyrt.

Brecon Beacons

Posted on by

Dagstripp nummer två med Jan och John gick norrut, först till Caerphilly Castle och sedan vidare till Brecon Beacons. Brecon Beacons är en av fyra bergskedjor i mellersta Wales, och högsta toppen, Pen-Y-Fan, når 886 meter över havet. Så inte så jättehögt, men tjusigt!

Vi startade med en guidning i Caerphilly Castle. Jan sa att den skulle ta cirka 30 minuter, och stoppet var på en timme, så jag gick med på guidningen först. Men sen bara pladdrade och pladdrade hon – och det kändes fel att bara gå därifrån då. Fick till slut 24 minuter till fotografering och toalettbesök. Hade tänkt handla vatten också men fokuserade på fotandet. Så lite stressad var jag där. Blev dessutom irriterad för att så fort man tyckte man hade hittat en bra vinkel, så dök det upp byggnadsställningar. Eller otroligt fula brunnsgaller i vallgraven. Gah. Det var också ont om bra utsiktspunkter, man kunde inte klättra ända upp i tornen och det var inte så häftig utsikt runtomkring. Efter främst slotten i Conwy och Beaumaris gissar jag att jag är lite bortskämd – Amerikanerna som var med tyckte det var jättehäftigt.

Caerphilly Castle Gate

Irritationen lade sig dock snabbt, och nästa stopp var uppe på en höjd med rejält med utsikt. Sedan stannade vi till och gick över en gammal fin bro. (Och hade roligt åt de som skulle ta sig igenom grindarna till bron – det var smalt.)

Gammal bro

Nästa stopp var byn Brecon. Här var det tid både till lite sightseeing och lunch. Jag drog direkt iväg för att leta mig en cache, såg en människa som satt typ där den skulle vara. När jag närmade mig var hon dock på väg därifrån, men hon såg direkt vad jag höll på med – hon var där i samma ärende. 😀 Åt sedan lunch i kyrkan innan bussen hämtade oss igen.

Sedan kom vi till de faktiska Brecon Beacons. Vi stannade på ett par ställen för att ta kort.

Baxad Bracken-bal i Brecon Beacons.

Vild ponny-föl med mohawk.

På Pen-Y-Fan

     Sedan var det bara att åka tillbaka till Cardiff. Jag hade bara gått cirka 7 kilometer idag, så jag tyckte att jag gott kunde ta en liten extra promenad för att leta cache-ledtrådar. Hittade efter ett tag en av dem, en urtjusig gatulampa. Stod för att ta kort på den när en säkerhetsvakt kommer ut och säger att jag inte får stå där och fotografera för att det är statlig mark. Ber så mycket om ursäkt, men så fortsätter han med att säga precis var jag får stå utan att de kan göra något åt det. Hur schysst är det på en skala?

Lyktstolpe

Gick sedan och åt på Las Iguanas, en restaurangkedja med mexikansk mat. Det var supergott. Anledningen till att jag gick dit var dock att de hade en Aztec Chocolate Fudge Cake till efterrätt, så jag beställde in en sån.

Aztek Chocolate Fudge Cake

Jag vet, den ser hemsk ut. 😛 Den var god, men de hade kunnat gjort så mycket mer med den. Nu var den smaksatt med apelsin, och väldigt tam. Brassa på med lite mer chokladsmak, lite chili och kanske nåt mer, så… Men men, nu kan jag gå dit för maten och drinkarna istället för för efterrätten. 🙂

Ibland…

Posted on by

…blir det inte som man hade tänkt sig. Kände mig rätt sliten i morse när jag vaknade, och när jag insåg att det skulle ta en timme att ta sig till Doctor Who Experience och det med en massa promenerande och jag dessutom hade en bokad stadsvandring 14:00 lade jag de planerna på is.

Fick någon halvhjärtad idé om att gå på slottet – dagtid, för en gångs skull, men ändrade mig igen och gick och letade efter en cache istället. Som jag inte hittade. Yay.

Vandringen skulle utgå från Nationalmuseet även idag, så medan jag långsamt drog mig ditåt vandrade jag runt och fotograferade, och letade cache-ledtrådar. Hittade en, i alla fall. Fikade lite på museet innan det var dags för rundturen, som gick i ungefär samma fotspår som igår, men med andra historier. Det var tyvärr inte riktigt vad jag hade förväntat mig – kolla, det är nåt som inte är toppen. 😛

Efteråt tog jag till slut bussen ner till Cardiff Bay. Där Torchwood 3 låg. (Icke-nördar kan sluta läsa nu). Först och främst är Millennium-centret väldigt maffigt. Sedan tycker jag att det är lite synd att det är en festival här som förstör vyn över Torchwoods huvudentré, men, men.

Millennium Centret

Gick sedan ner till vattnet, och letade mig fram till den andra Torchwoodentrén, där de gjort en hyllningsvägg till Ianto. Tur att jag hade solglasögonen på mig, för jag började lipa…:'(

Dedikation.

Hyllningar.

För övrigt träffade jag en som både var lik och lät som Ianto på banketten igår kväll. Dock inte lika lång.
Tog sedan och vandrade runt lite mer här – det är en häftig, härlig blandning av olika stilar på byggnaderna. Gillar’t skarpt!

Men nu blir det komedishow. Och det kan behövas…:-D

Oj, vilken kväll

Posted on by

Ja, jag slöade hela kvällen på hotellrummet, somnade och missade spökpromenaden, förstås.

Eller så inte…:-P Tog det lugnt en liten stund och kollade igenom lite av turistinformationen som fanns på rummet, kom sedan ihåg att jag skulle skaffa mig ett Visit Cardiff-kort för 4£ för att få en hel del rabatter. De fick att köpa bland annat på slottet, så jag knatade iväg dit. Genom parken. Där det var slät, fin asfalt hela vägen som hade varit perfekt att rulla resväskan på. 😛 Framme på slottet passade jag också på att boka in mig på en walesisk bankett som hålls ikväll.

Innan jag for hemifrån hade jag börjat göra efterforskningar på ett par geocacher där man skulle identifiera bilder. På den ena skulle jag bara bekräfta en sak och hitta en annan, så jag gick mot shoppingcentret St Davids och började kika. Den ena misstanken bekräftades snabbt, och efter några minuter hade jag även hittat den felande ledtråden. Nu var jag dock hungrig så jag gick mot restaurangområdet i köpcentret. Valde Bellini’s, en italiensk kedja. Har för mig att jag har hört något mindre bra om dem, men det bekräftades inte. Maten och servicen var toppen, och ledde mig till kvällens första slutsats:

1. Oliver är suuuuuuuuuupergott.

Pizza, cider och oliver. Italienarna kan allt det.

Sedan gjorde jag ett halvhjärtat försök att hitta cachen jag nu fått koordinaterna till, men det var massor med folk och bilar i rörelse och jag såg inget misstänkt. Annat än mig själv. Vände tillbaka och började leta efter ledtrådarna till den andra cachen istället, där jag har mycket kvar att göra. Hittade ett par saker, men sedan var jag ganska trött i fötterna. Letade mig en pub, beställde en cider (Happy Daze, jättegod) och satte mig och läste. Lugnt och beskedligt av mig, visst? 😀

Hade väl suttit där i en halvtimme när det kom in en man i 60-års åldern och bar på en massa instrument. Coolt, musik! Vid niotiden började han spela, först en sorglig countryballad, och sen en till, fast med lite mer sväng i. Och sen…sen kom insikt nr 2:

2. Ibland kan väntan bli höjdpunkten.

Jag satt sedan som fastklistrad tills jag var tvungen att gå vid tio för att hinna med spökena. Bytte några ord med karln som hade hjälpt honom bära in grejorna, fick reda på att han hette Sicknote Steve och att han skulle spela i Pembroke i helgen. Inget mer i Cardiff medan jag är här. 🙁

Mer exempel: Sicknote Steve på Youtube

Sen var det spökdags på slottet. Fick ett jättetrevligt välkomnande, vi väntade lite på några som var lite sena och drog sedan igång.

Cardiff Castle by night.

Upplägget är så att man har en varsin ficklampa medan man går från plats till plats, men att man släcker dem medan guiden pratar. Och då blir det mörkt. På ett ställe becksvart. Guiden var väldigt bra på att berätta vad som hade hänt på det olika ställena, och fick oss att lägga märke till temperaturförändringar, små ljud, etc. Det var en rejält kuslig stämning. En av tjejerna kände sig svimfärdig och fick gå ut. Andra tyckte det de såg eller kände något. Jag har varit på många spökpromenader men aldrig varit med om nåt liknande.

Sen gick vi och satte oss i bankettsalen. I mörkret. Guiden hörde att golvet knakade, och lyste ditåt med ficklampan. Damen bredvid mig grabbade tag i min arm, jag tittade mot ljuset och skrek. Ni som jobbar med mig vet hur jag låter. 😛 Det stod en man där. När första intrycket lagt sig kände jag igen honom som en i gruppen som irrat iväg på egen hand. Gah. Sen återkom dock den kusliga stämningen snabbt. Jag vet inte om det var atmosfären på slottet, guidens skickliga berättande eller om det faktiskt fanns något där, men vi stod allihop och tittade nervöst omkring oss innan det var klart.

Jag tror egentligen inte på spöken, men gillar historierna. Dock kände jag mig iskall vid vissa tillfällen, men mitt vettiga jag vill få det till att det bara var en psykologisk reaktion på det jag hörde. Fast jag vet ju inte allt…

Insikt nr 3: Ibland är det man väntat på verkligen höjdpunkten.

Kan någon…

Posted on by

…lära mig vad ”lugnt” och ”semester” betyder? Jag verkar ha bommat de sidorna i ordboken…

Vaknade i morse och kände mig lite seg, vilket kanske inte är så konstigt. Tog en maklig frukost och gjorde mig sedan i ordning för att ta ännu ett sött litet tåg, denna gång till Devil’s Bridge, där det dels finns tre broar som är byggda ovanpå varann, dels ett par tjusiga vattenfall. Det finns två promenadslingor där, en längre som de säger ska ta 45 minuter, och en kortare på 10. Bägge kostar en liten slant men är lätt värda pengarna (3,75 respektive 1 pund).

Jag började med den långa promenaden. Det regnade titt som tätt så jag fick ha ponchon på mig. Lerigt var det också, så jag tog det försiktigt. Kollade först in broarna, men det var en rätt dålig vinkel att fotografera från, speciellt om man inte ville stå i värsta lervällingen. Började sedan gå runt slingan. Efter ett tag (och en hel del trappsteg) kommer man till en utsiktsplattform över Mynach-vattenfallet, en ganska smal ström som störtar ner 120 meter. Riktigt tjusigt, och jag fick släppa förbi många andra medan jag stod kvar och tog kort. Hittade en andra bra utsiktspunkt, där ett snyggt träd ramade in en del av fallet, strax innan det som kallas ”Jacob’s Ladder” – en brant trappa på 100 steg. Jag började gå nerför den, men insåg att om jag skulle upp lika mycket på andra sidan (plus det jag redan gått nedåt) så skulle jag inte hinna med det tåg jag tänkt ta tillbaka. Jag missade säkert en hel del spännande, bland annat en håla intill fallen där smugglare hållit till, men jag kan säga att jag hade missat mer om jag bommat den kortare promenaden.

Så jag klättrade upp samma väg som jag gått ner och gick över vägen. Den ”promenaden” består i stort sett av ett gäng trappor ner, och ett annat gäng trappor upp. Vilka som är vilka kan man bestämma själv. 😛 Härifrån hade man en mycket bättre vy över broarna, och det var inte ens det häftigaste. Floden Mynach, här ovanför det vattenfall som jag såg tidigare, har här en sån fantastisk kraft att den har holkat ur berget och skapat det som kallas ”Devil’s Punchbowl”. Riktigt maffigt att se hur vattnet virvlade och strömmade vidare. Ett rejält snyggt vattenfall fanns det här också, även om det inte var så högt. Och sen försvann vattnet under broarna, genom en spricka i berget. Såhär i efterhand känns det som att man borde prioritera den korta promenaden, och sedan ta den långa om man har tid över. Absolut inte tvärtom.

Knatade sedan tillbaka mot tågstationen, och gick förbi en chokladbutik. Ja, jag gick förbi. Vid tåget fanns det ett café som hette ”Two Hoots café”, och temat där var…ugglor! 😀 Hade tänkt fika där innan tillbakaresan, men nu var det lång kö och ont om tid så det blev inte av. De hade i alla fall fina ugglor utanför.

Hoot-hoot!

Kö var det till toaletterna också, men jag hann på tåget i tid. Den här resan var nog den minst imponerande av småtågen. Bara lite kullar, inga berg. Ett par små vattenfall kunde man se, men mest skog. Det roligaste var nog att faktiskt få se jagande vilda rovfåglar. Tydligen finns det ett helt gäng med röda glador som gjort sig hemmastadda längs den här dalgången, och jag såg nog inte mindre än fem stycken på upp- och nerresan. Coolt.

Tillbaka i Aber gick jag tillbaka till fotoaffären. Nejdå, kameran har inte börjat krångla igen, men då jag klickat iväg sådär en 1800 foton på bara lite över en vecka kändes det som en bra idé att köpa lite extra minneskort.

Sen var planen att ta tåget upp till toppen på ”Constitution Hill”, men väl tillbaka på hotellrummet insåg jag att klockan var för mycket. Skulle förmodligen inte kunna åka ner igen, och kände inte för att gå så mycket. Hade letat information till en cache när jag gick runt på slottet igår, och när jag tog fram kartan för att skriva i koordinaterna såg jag en ny symbol. Det hade publicerats en Wherigo här, igår. Och ingen hade loggat den. Enligt beskrivningen var det mindre än en timmes promenad runt i stan som behövdes, så jag traskade iväg. Lugn kväll, jojjomän. Wherigon funkade rätt bra och till slut hade jag lådan i handen. Fumlade lite men fick till slut fram loggen, och såg…två namn där före mig. :-/ Nåja, det var ju kul att testa det också. Passade sedan på att logga earthcachen och mysten vid slottet när jag ändå var igång och i närheten.

Sen blev det middag på grekiskt vis. Gott, men inget underverk. Kom ut från restaurangen och såg att solen börjat gå ner och det var ett härligt ljus över staden. Direkt fram med kameran och börja fota. Gick bort mot slottet men innan jag hunnit dit hade solen gått i moln. Träffade dock på ett fotograferande par som var från strax utanför London, som var här på besök. Vi väntade in solnedgången tillsammans, men det blev aldrig någon höjdare. Däremot var det kallt. När jag fick syn på månen rusade jag iväg efter den istället, får se om den fastnat nudå.

Och den där ”lugna” dagen/kvällen/whatever? Ja, kolla själva…

Näst flest steg, absolut flest trappor. Jag är JÄTTETRÖTT på trappor.

Anglesey i hällregn

Posted on by

Idag var min lyxiga (och mest kostsamma) dag. Hade hyrt en privatguide för en rundtur på Anglesey, en ö alldeles utanför kusten här. Judy Brough kom och hämtade mig strax före nio, vi pratade lite info och sen drog vi iväg. Den stora grejen skulle vara fyren vid South Stack, och eftersom väderleksprognosen spådde regn och ännu mer regn på eftermiddagen drog vi direkt dit. Dock regnade det redan rejält, så Judy kom med andra förslag. Jag var med på noterna så vi for vidare till en inomhusaktivitet – Halen Môn havssaltfabrik – och butik. Vi kom precis i tid till en rundtur, så den tog vi för att få reda på hur de tillverkade sitt salt. Det hela avslutades med en provsmakning av olika salter. Gott och intressant. Sedan hade jag gott om beslutsångest i butiken innan jag till slut hade hittat det jag ville ha.

Sedan for vi till en gammal gravkammare som hette Bryn Celli Ddu. Byggd cirka 2000 år före Kristus, alltså 4000 år sedan. Judy berättade att det fortfarande finns en aktiv paganistisk kult på Anglesey som ibland lämnar offerlämningar inne i gravkammaren, och vi hittade några sådana. Därinne står även en sten med ogham-ristningar.

Sen for vi till en bra utsiktspunkt över The Menai Strait och de två broarna. Tog lite foton och letade efter en cache där. Jag hade berättat för Judy om Geocaching som hon inte alls hade någon koll på, så det var ju roligt att få bidra lite själv också. Hon hjälpte till att leta och till slut hade vi hittat cachen och signerat loggen. I den minsta loggbok jag nånsin sett – mindre än en vanlig nano. Välkamouflerad också, även om det fanns en bra hint i namnet.

En av Angleseys turistfällor är byn Llanfairpwllgwyngyllgogerochwyrndrobollllantysiliogogogoch och ett snabbstopp var inbokat där. Jag har tränat länge på uttalet, och resultatet? Ja, kolla här…;-)

Judy var imponerad, likaså två damer som stod och fotade skylten samtidigt som vi spelade in videon – och en av dem var gift med en walesare. 😀 Judy berättade också hur namnet blev till – det var en smart herre som ville locka mer turister till byn, så han skickade upp sin son i ett högt torn och bad honom berätta allt han såg därifrån. Det översatte han sedan till Walesiska och tog med i ortsnamnet. Tur att inte alla orter är namngivna på det sättet…

Regnet kom och gick, och Judy tog med mig till ett ställe med en kyrka, en helig källa och ett gammalt duvslag som måste ha haft plats för tusentals fåglar. Vid stranden en liten bit därifrån fanns en fyr och ett café. Magarna knorrade, så tyvärr tog vi caféet först. När vi ätit färdigt hällregnade det igen så det blev inte så mycket foton, även om Judy var snäll och höll upp paraplyet som skydd för kameran.

Därifrån tog vi raka vägen tillbaka till Beaumaris Castle. Väldigt fint slott. Judy inledde med en kort guidning, sen fick jag gå runt själv och fota. Det regnade fortfarande ordentligt, men det fanns gott om små krypin och dörröppningar man kunde stå i för att hålla kameran torr. Efter en stund lättade även regnet och vi kunde se de vackra omgivningarna. Tror jag fick lite bra kort där.

Judy stressade mig inte alls, utan när jag var nöjd for vi vidare tillbaka mot broarna. Hon hade föreslagit en kort promenad ner till Thomas Telfords Suspension Bridge, även med vyer över Britannia Bridge, den andra bron över sundet. Trevlig promenad, fina vyer och trevliga fiskare som lät mig ta kort utan att stå i vägen. Jag tog sedan en kort promenad över bron medan Judy hämtade bilen och körde över, och sen var det dags att bli avsläppt vid hotellet.

Att jag överhuvudtaget bokade Judy var lite av en lyckträff. Jag hade först bokat en annan guide, men då han inte mailade när han skulle, och sen (än värre) lät mig sitta uppe både en lördag och söndag kväll (till elva!) och vänta på att han skulle ringa och ta emot sin förskottsbetalning mailade jag Judy istället. På tio minuter hade jag svar att hon var ledig den dagen och jag bokade om direkt. Tacka stjärnorna för det! Det känns som att jag haft en dag ute med en kompis, och tiden har bara rusat förbi. Så även om jag inte fick någon riktig tid vid South Stack så gjorde vi det bästa av situationen och det har varit urtrevligt. Kan varmt rekommendera Judy (länk till hemsida) till alla som besöker norra Wales. Hon är inte alls så proper som hon ser ut på bilden där, i alla fall inte när det passar. 😛

Det sista hon rekommenderade innan hon lämnade av mig var husets cider som de har här på Black Boy Inn. Så det blev middag med dricka för mig här. Det var bara ett problem. Den där cidern är på 6,7%. Och serveras i en 750 ml flaska. Säkert helt okej om man är två som delar, men…jag är lite snurrig nu…:-P Den var dock rätt god. Fish n’ Chipsen som jag åt till var ännu bättre – och muuuuumsiga mushy peas (ärtstuvning)…:-D

Black Boy Fish n’ Chips och Pant Du Cider