Från hed till hav

Igår var jag i närheten av floden Darts källa, och vi korsade den flera gånger under dagen. Idag följde jag den hela vägen till havet. Började med en välrekommenderad båttur från Totnes ner till Dartmouth, förbi bland annat en vingård och ett av Agatha Christies hus.

Båt på ingång. Trodde först att den skulle få problem att vända, för den såg ut att vara lika lång som floden var bred. Dock snurrade den elegant runt 180 grader utan problem.

Det regnade några droppar i Totnes precis när båten skulle gå, men på väg ut mot kusten lättade molnen. Att kunna sitta ner på en båt och fotografera passade mig alldeles utmärkt, trots att man inte är lika smidig med kompositionerna när man är fast på en bänk.

Diverse vyer längs resan. Uppe till höger är Sharpham Vineyard, nere till vänster vraket av en hjulångare.
Greenway Cottage, där Agatha Christie bodde delvis under andra världskriget, då det riktiga huset uppe på kullen användes av militären.
Träningsfartyg för engelska flottan, som har skola i Dartmouth.
Den enda koleldade hjulångaren som fortfarande körs i England.
Ankomst Dartmouth.

Framme i Dartmouth tyckte jag direkt att det verkade vara ett väldigt mysigt ställe att utforska, så….jag åkte direkt därifrån istället. 🙄 Det gick en liten båtfärja vidare till Dartmouth Castle, så när jag såg den och att den strax var på väg passade jag på att ansluta. Hade inte ätit något sedan frukost, så jag började med att titta in på det lilla kafét och köpa mig en pajbit. Som serverades med sallad, och chips, förstås.

Dartmouth Castle

Gick sedan och köpte biljett till själva slottet. Det ser ganska litet och intetsägande (om än tjusigt) ut från utsidan, men det fanns mer under ytan än man kunde tro. Bland annat en hel del kanoner, och bra utsiktspunkter för fotografering.

Diverse vyer i och kring Dartmouth Castle.
Vy från Dartmouth Castle mot Dartmouth på vänstra sidan och Kingswear på högra sidan floden.

Efter att ha vandrat runt där en stund i relativt lugn och ro tog jag sedan båten tillbaka till Dartmouth. Funderade förmodligen på att äta något innan bussen tillbaka till Totnes, men det blev bara en glass. Strosade runt lite i staden och i trädgården vid kajen innan jag åkte ”hem”.

Vyer från parken i Dartmouth.

Var sugen på något lätt och/eller italienskt när jag kom tillbaka till Totnes, men efter att ha virrat runt i hela byn och inte kunnat bestämma mig för nånting tittade jag till slut in på Pie Street. Denna restaurang rekommenderas i varenda artikel om Totnes, men det är så långt från lätt och italiensk som man kan komma. Som hörs på namnet är de specialiserade på paj, äkta engelsk paj. Jag hade aldrig provat någon sådan tidigare, och nu är det väl knappast någon mening att prova på något annat ställe, för så här gott blir det inte. En väldigt trevlig föreståndare i baren lovade också att han skulle fixa plats åt mig ifall jag hann komma tillbaka under de dagar jag var kvar i Totnes.

Pie Street Steak and Blue Cheese och en Hunts Misty Maid Cider. Det godaste jag ätit sedan…lunch dagen innan. 😝

Väldigt mätt och nöjd rullade jag sedan nerför huvudgatan, över bron och upp till boendet igen.

Totnes High Street

Detta inlägg är en rekonstruktion då jag och WordPress tillsammans lyckats förstöra ett gäng av mina inlägg från resan. Andra hade jag åtminstone kvar text som utkast, men det här var puts väck. 😢

Om jag vore en walesisk prins…

…så skulle jag också ha byggt ett slott här:

Vy från Criccieth Castle

Nu hann Llywelyn ap Iorwerth, även kallad den store, före med nästan åttahundra år, men då hade jag i alla fall något att besöka idag. Tåget gick till (och även förbi, men då utan mig) Criccieth. Besöket kretsade kring slottet, först med besök och guidad tur, sedan med att försöka fånga det på bild från olika vinklar. Problemet är bara att jag inte hittade någon riktigt bra vinkel någonstans. Och hade jag hyfsad vinkel var det fel ljus. Och som om inte det räckte så var jag fullständigt slut. Det var varmt, solen stekte och luften var tung. Förutom där atlantvinden kom åt att svalka. Och återigen glömde jag bort att äta. Ingen bra kombination. Och tydligen är jag väldigt svårlärd på den detaljen, för jag gör samma misstag VARENDA RESA. I alla fall en gång.

Men, men, nu kanske jag har lärt mig för den här trippen. Kanske. Påminn mig gärna. 😝

Guidningen var bra även om guiden inte var någon född historieberättare. Han berättade om Llewellyn Fawr (den store) och hans barnbarn Llewellyn ap Gruffydd, och sen elake Edward den förste som kom från England och både intog befintliga och byggde egna slott för att tämja walesarna. Ett av de slotten var Criccieth, där han samtidigt dräpte ap Gruffydd och gjorde slut på den walesiska dynastin. (Llewellyn är för övrigt min favorit bland walesiska namn 😁)

Sen var det bara att vandra runt, ta kort och försöka låta bli att trilla ner. Vissa av murarna och staketen kändes inte alls som att de var höga nog för att ge något särskilt skydd, nämligen. Efter en stund var det en av de andra gästerna på guidningen som undrade hur någon från Sverige hade tagit sig till Llyn-halvön där Criccieth ligger. De sa att det fanns massor med engelsmän som inte kände till den. 😝 Så nu vet ni också något ovanligt. 😁

Ingången.

Utsikt genom en dörr

Vy åt andra hållet.

Det var jobbigt nog att gå upp till slottet idag, utan walesare som försvarade det. Måste ha varit jobbigt värre för Edward den första och gänget.

När jag var klar på slottet hade jag ett val. Gå vänster nerför backen där jag inte visste hur det skulle se ut för att kunna fota slottet, eller gå höger nerför backen till strandpromenaden jag sett från tåget på vägen in. Rätt val hade varit att gå och äta något, men nu hände det sig att jag gick höger. Nerför en väldigt brant backe. Som jag naturligtvis behövde gå uppför igen sen…😂 Där nerifrån såg i alla fall slottet ut så här:

Criccieth österifrån.

Hyfsad vinkel, men med solen typ bakom så dåligt ljus. 🤦‍♀️ Skulle ju ha tänkt på det innan. Började klättra uppför den där backen till höger i bild och det var då energibristen slog till på riktigt. Hjärnan funkade inte, benen fungerade bara hjälpligt och det enda jag visste var att jag behövde mat och vila. Gick förbi ett cafe men de höll just på att stänga och även om jag var välkommen ändå så pallade jag inte att behöva ta något snabbt beslut, så jag gick vidare. Hittade ett snabbköp och laddade på med en macka, chips och nougat, en flaska vatten och en cola. Gick tillbaka till tågstationen och satte mig på en bänk och åt. Hade hoppats att det kanske skulle gå ett tidigare tåg tillbaka än det jag tänkt ta, men icke. Hade lyckats glömma laddsladden till telefonen på rummet, och när jag kom fram till slottet var batteriet redan på bara 50% – och returbiljetten hade jag på telefonen, så jag vågade inte starta den för att kolla. Så det var sådär två timmar till tåget hem. Bänken stod i solen vilket inte heller var någon bra idé. Men maten i magen hjälpte, och jag beslutade mig ändå för att knata ner till andra sidan av slottet för att se om det kunde bli några bättre foton därifrån. Njae, blev inte riktigt nöjd med dem heller…hade velat vara längre ut, men då hade jag blivit blöt. Och solen hade gått i moln, vilket visserligen var jätteskönt, men gav inget tjusigt ljus på slottet.

Criccieth västerifrån.

Gick tillbaka till stationen med en halvtimme tillgodo, och på väg dit fick jag den här vyn:

Criccieth Castle typ norrifrån…

Kanske snyggaste vinkeln på själva slottet, men…då såg man ju inte det häftiga läget. 🤦‍♀️ Det var bara att bryta ihop, åka hem, och inse att jag nog inte får något lika coolt slottsfoto denna resan som de där på Harlech Castle från i fjol…

Och det första och enda jag gjorde när jag klev av tåget i Barmouth igen var att äta en ordentlig middag. Sen gick jag till rummet. Yay för mig! 😁

(Och ja, lyckades visa upp biljetten på telefonen på väg hem. Puh!)

Mot äventyret!

Jahapp, då var det dags då. En resa som varit under planering i 1,5 år, och ändå känner jag mig inte så förberedd som jag hade tänkt vara. Nya kameran är i stort sett otestad, det där med att träna upp kondisen i förväg (så att jag orkar med semestern…🙄😂😝) blev det inget av med och till på köpet har jag en hosta med mig i bagaget som jag inte lyckats packa ur…🤒

Men allt annat är packat (med 15 minuter tillgodo), nästan alla kläder är färdigsydda (det fattas några knappar men det kan jag ordna sen) och Mamma har släppt av mig på flygplatsen. Både jag och väskan är incheckade och nu sitter jag bara och njuter av ljudet av barnskrik medan jag väntar på att få gå ombord. Jippi. 😁

Downton Abbey med förhinder

I tv-serien Downton Abbey går ju inte allt alltid som man vill. Det gjorde det inte för oss idag heller. Vi hade bokat in oss på en rundtur till byn Bampton – Downton village – och Highclere Castle – själva Downton Abbey. Men så kom det en liten storm i går/natt och satte käppar i hjulet för oss. Taket på Highclere hade blivit skadat, det var översvämningar och elavbrott. Och tyvärr stängt för besök. 🙁

Istället blev det diverse andra inspelningsplatser, och en rätt trevlig dag ändå till slut.

Bampton med sina gator och en fin kyrka.     
  
Cogges farm, som spelar Yew Tree Farm i serien. Det är här Marigold bor och det är denna farm som Mr Mason tar över i slutet av serien. Både utsida och insida används flitigt.   

  
Sista stoppet för dagen blev Basildon Park, Crawleyfamiljens Londonresidens. Urtjusigt hus även utan kopplingen till Downton och ett bra slut på rundturen.
  
  
  Vi gjorde även ett par kortare stopp på enskilda inspelningsplatser, så på det hela taget var det en bra rundtur. Men det var ju Highclere som var själva anledningen till att ta den här turen med Brit Movie Tours. Nåja, jag får väl komma tillbaka en annan gång. 😛

Halvtid, dag 1

Jag tänkte inte att jag skulle in på Primark. Jag tänkte absolut inte handla något bara för att Mamma ville in. Så varför ville de ha 94 pund innan jag fick komma ut därifrån, då? En pyjamas (byxor, linne, kimono), strumpbyxor, trosor. Långrandiga byxor och en tvärrandig klänning. Jeans. Tre stycken. Det här är konstigast av allt, men det krävs tydligen en budgetkedja för att göra de perfekta jeansen till mig. Fick gå därifrån med TVÅ stora kassar. Men jag tror tjejen i kassan var feg när hon packade…

Sen till Bravissimo – mindre påse, mer pengar. Och så ett besök på Tre, förstås. Eller Three, som det blir här. Bra med ett engelskt sim-kort till telefonen med huuuuuuur mycket datatrafik som helst. Och urtrevlig personal. Som kände igen min sms-signal på telefonen: EXTERMINATE! 😀

Vi gick sen in på en pub här intill (Marlborough Arms) för lite lunch – jag tog Fish and chips och Mamma en bakad potatis. Vi var båda överens om att de var betydligt bättre på dryck än matlagning på det där stället – ingen av oss var särskilt nöjd. Cidern jag drack, en Aspalls Suffolk, var däremot suverän.

Mamma gick tillbaka till hotellet medan jag botaniserade på Waterstones-bokhandeln på andra sidan gatan. (Hon tyckte det var för mycket böcker…hmmm…konstigt?!)

Men nu är det dags att börja fixa till sig inför kvällens begivenheter – en hemlig middag på hemligt ställe…

Framme!

Ahhh, London! Och aaaaahhhh, Heathrow! Jag har visserligen inte rest till särskilt många flygplatser, men Heathrow är ALLTID smidigt. Kliva av, genom passkontroll, gå på toa, höra bagaget ropas upp, hinna till bandet precis lagom tills att ens egen väska kommer runt hörnet. Ahhhhhhhh. 😀

Så nu var det ju bara det där med att ta sig in till centrum. 1 timme på tunnelbanan är ju inte det roligaste, men…det är i alla fall billigt. Och sen hägrar…Byron! Proper Hamburgers, så det så. 

Vädret, förresten? Vitt hemma i Östersund, grått i Stockholm…och grönt och relativt blå himmel här. Som vanligt i Storbritannien. 😀   

 

Glee? Inte direkt.

Oj, det där var en besvikelse. Personalen var bra och trevlig på alla sätt och vis, men det där upplägget passade inte alls mig. Tre komiker och en konferencier som nog var den roligaste av hela bunten. Inte för att det sa så mycket. Varje komiker körde sitt pass på kanske 15-20 minuter, men pauserna däremellan var längre. Allt skratt hann ju rinna av en då – ja, om man inte rusade till baren för att beställa två till öl så man skulle klara de nästa tjugo minuterna, vill säga. Det hela verkade mest gå ut på att få folk att köpa alkohol. Jag skrattade mycket mer igår.

En grej var lite kul dock – en av komikerna bad folk som kollade på porr att tjoa till (ja, det var typ den nivån). Karln i paret bredvid mig tjoade, varpå frun vänder sig mot honom och frågar: ”Gör du?” Oooops. :-$

En annan sak var också bra. Trots att jag satt längst bak så såg jag scenen jättebra. Synd bara att det inte var nåt att se. 😛

Vy från sista bänkraden.

Näe, jag ska nog hålla mig till rena komedishower med komiker jag känner till. Ross Noble kan ju också hålla en väldigt låg nivå, men han är ju i alla fall rolig ändå. 😀

Nu är det sovdags, tidig dag imorgon. Måste nog bege mig från hotellet vid 8:15 eller så. Men det ska det vara värt, alla jag pratat med säger att Gower-halvön som jag ska till är urtjusig.

 

Mot Aberystwyth!

Dåså, då är jag på väg ut från Caernarfon för sista gången (den här resan). Jag sa till personalen vid utcheckningen att det var trist att resa härifrån, och så är det. Samtidigt har jag ju fler äventyr som väntar. Jag tror också att jag kommer att återvända till norra Wales så småningom. Speciellt Snowdon(ia) behöver ett besök till.

Jag startade den här morgonen med att prova en ganska typisk frukosträtt, kippers, som är rökt fisk. Vet inte vilken sort. 😛 De smakade jättebra, men var fulla med små ben. Hade till slut inte tålamod med dem längre.  

Förbenat jobbig fisk.

Och nu sitter jag på bussen. Det tar cirka 3 timmar till Aberystwyth, och för £6 känns det som ett riktigt kap. Skulle också tro att det finns någon på jobbet som kanske känner igen bussen…;-) 

Buss av okänt märke. 😛

  

Effektivitet

En sak som slår mig varenda gång jag är hit till London är hur otroligt effektiva de är på att skyffla folk här. Heathrow är bara första exemplet, men när man sen åker tåg…riktigt tåg, inte bara tunnelbana…stor hall med avgångstavlor, spåret för ett tåg kanske dyker upp 20 minuter före avgång, men inga problem att hinna i tid eller hitta.

Nu hade jag bokat sittplats, men verkar ha bommat och bokat en plats vid gången istället för fönstret. Att låta bli att boka plats hade dock inte varit något problem, då det för varje säte står på en liten display huruvida det är bokat (och hur långt) eller inte. Coooolt. 😀 Tydligen får jag sällskap från nästa station, Milton Keynes. Eller så flyttar jag någonannanstans i tåget. 😛

På tal om fotografering

Lite lätt uttråkad då all planering är klar satt jag och kikade igenom lite gamla foton. Fastnade på några bilder som jag tog första gången jag reste utomlands själv, sommaren 2002 då jag åkte till Irland och gick språkkurs i en månad.

2 saker slog mig. 1: Det har…eh…*hänt*…lite med tekniken på 13 år…både kameramässigt och fotograferingsmässigt. Alltså, dels är kamerorna (mycket) bättre, dels har jag lärt mig att använda dem (lite) bättre. 2: Jag måste tillbaka. 😀

Coomakista Pass, längs the Ring of Kerry, sydvästra Irland.

Utsikt från Coomakista Pass, längs the Ring of Kerry, sydvästra Irland.

Lizzan och kompis

Lizzan och en kompis på Bunratty Castle, Irland. Bonuspoäng till den som kan gissa vem som är vem!