Till mitt drömslott

Då var det dags för en till planerad höjdpunkt på min resa, som dessutom finns med på hinklistan. Dunnottar Castle, ett av de mest dramatiskt belägna slotten i Storbritannien som jag länge velat besöka (fotografera). För att ta sig dit är det ”bara” att ta sig till Stonehaven lite söder om Aberdeen och gå ett par kilometer uppe på klipptoppen. Är man trött går det också bussar som stannar sådär 700 meter från slottet, och sen är det nerförsbacke.

Dock är man inte färdig där. Vill man ut och utforska slottet istället för att bara ta fina vybilder är det först en lååååång trappa ner, och sedan en halvlång trappa upp igen. Och sen ska man tillbaka också.

Jag har ju känt mig rätt seg nu i några dagar, och trots att jag försökt ta det lugnt har det inte lyckats så bra. Energin var fortfarande låg när jag vaknade även om jag tagit mig i säng relativt tidigt. Lyckades i alla fall packa kameraväskan och packa mig iväg sådär kvart över 8 så jag hann köpa en baconmacka och kliva på 9:04-tåget mot Stonehaven. Tåget tar bara 19 minuter, jämfört med bussen som skulle ta 39. När jag kom fram insåg jag dock att det var minst en kvarts promenad till centrala Stonehaven, där bussen förstås stannar. Ingen direkt tidsvinst med andra ord.

Jag var också rejält trött redan när jag klev av tåget. FirstBus-appen och Traveline Scotland-appen var till dålig hjälp, men jag såg en pil till en busshållplats där jag inte heller hittade någon bra info. På hållplatsen mittemot stod det dock en hjälpsam man som undrade om jag visste vart jag skulle. Han sa att jag kunde ta en buss ned till centrum och en annan buss vidare till slottet därifrån, eller gå hela vägen. Just då kändes det som att jag borde kunna gå, bara för att slippa krångla, så jag traskade ned mot centrum.

Lätt men väldigt tråkig väg ner, och ungefär halvvägs kände jag att ryggsäcken var för tung och obekväm och allt var bara jobbigt. Sökte lite annorlunda i Traveline-appen och såg att en buss skulle gå ut till slottet ganska snart efter att jag skulle komma ner, så jag ändrade planen och gick mot hållplatsen istället. Den var i alla fall lätt att hitta, och en stund senare kom det en buss också, så jag klev på och köpte biljett. Och sen blev vi stående där. Det var något strul med bussen så chauffören hade ringt på hjälp. Efter sådär 25 minuter hade de övertalat datorn i bussen att allt var okej, så vi kunde åka. Precis då dök det upp två andra turister som också skulle till slottet.

Fick hjälp av både chauffören och en medpassagerare att kliva av på rätt ställe, och sedan var det bara att gå ner mot slottet. Först kom man till en parkering där det också fanns en liten servering. Dock inga toaletter – det fanns bara ute på slottet, efter att man betalat in sig. Gick förbi parkering och servering och ner mot själva slottet. Det fanns en fin utsiktspunkt på höger sida av en ravin så jag började med en sväng dit. I lilla uppförsbacken tillbaka därifrån var benen så tunga att jag började undra om jag skulle behöva ta till min nödplan och bara fotografera utifrån och sen ta bussen tillbaka.

Vy mot slottet genom ravinen.
Vy från högra sidan av ravinen.

Gick i alla fall ner mot slottet på ravinens vänstra sida och kom fram till trappan ned. Det fanns några välplacerade bänkar där ovanför som jag satt och vilade på en stund, och beundrade utsikten. Folk tog bilder av varann och av sig själva och efter ett tag ville jag också göra det. Selfies med ett stort ansikte och litet slott tyckte jag inte var så roligt, så när det var lite lugnare med folk ställde jag upp kameran, siktade och körde lite fjärrstyrd fotografering via en app i telefonen. Funkar i alla fall hyfsat, även om kameran och telefonen inte alltid vill vara kompisar. Förmodligen såg jag rätt skojig ut, men för mig var det nog det som behövdes. Tog ett par foton till och började sedan gå nedför trappan.

Om man låtsas vara stark tillräckligt mycket, kanske man känner sig så också? 🤔

Trappstegen var rätt breda och extra jobbiga bara att gå nedför, men jag tog några fotopauser även om jag insåg att jag skulle behöva dem mer på vägen upp. Väl nere var det bara att fortsätta upp till slottet. Den trappan var på sätt och vis mer bekväm, då trappstegen inte var lika djupa. Men det var ju uppåt. 😝

Trappa ner, bort och upp. Men det som syns i bild är bara kanske en tredjedel av trappan ned. Det finns en liten avsats med en bänk precis utanför vänster bildkant där trappan vänder mot fotografen. De breda trappstegen gjorde dock att det inte var några problem att stå och vila (fotografera) när man behövde.

En bit upp i slottet fanns biljettkiosken där jag löste in mig och köpte en guidebok. Svängde sedan vänster och uppför lite fler trappor. Kom fort till ett rum med mycket information och en modell över hur slottet kan ha sett ut när det var i helt skick. Inte långt efter mig kom dock en enorm grupp med människor, så det blev fort trångt. Väntade på att de skulle gå vidare innan jag långsamt följde efter. Läste i guideboken medan jag väntade att man inte alls behövt trappa ner och trappa upp för att ta sig till slottet när det byggdes, utan det fanns en smal landsförbindelse i klipphöjd. Den grävde man dock bort för hand för att göra slottet ännu enklare att försvara. Det fungerade säkert, jobbigt nog att ta sig hit nu när ingen skjuter på en.

Lejonkulan. Man kan lätt tro att det är ett bildligt namn, men här fanns det faktiskt ett lejon. På 1500-talet var det populärt att äga exotiska djur och slottsherren hade skaffat sig ett lejon som han höll här. Hans fru hade dock svårt att sova på grund av lejonets rytanden på natten och fick det avlivat. Då skaffade slottsherren en björn istället.
Tunnel och trappa i kärntornet.
Vy från kärntornet ned mot stranden på södra sidan.
Vy ner mot stranden på norra sidan. Biljetten köper man i den lilla blå kiosken.

Dunnottar är ett rätt stort slott med mycket roligt att utforska (fotografera) och det är också rätt välbesökt. Det sägs att det är lugnast på morgonen, men så tidigt hann jag ju inte dit. Det kändes som att det var mer än en turistbuss som stannat till där under tiden jag var där, även om Rabbie’s inte hade turer dit just på måndagar. Det lugnade ned sig lite mitt på dagen, då folk på turbussar säkert åt lunch någon annanstans eftersom det inte finns något kafé ute på slottet. På eftermiddagen kom det dock en ny laddning med folk och det blev längre väntan igen om man ville få vybilder utan människor i. Vissa gånger var det bara att ge upp och gå vidare till något annat.

Smedjan längst fram till vänster, ett magasin i mitten och kärntornet längst bak i bild.
Insikt från en av dörrarna till stallet. Ja, vy in mot slottet, alltså. 😁
Waterton’s Lodging. Här hade jag velat fota mer, men det kom ju folk och satte sig på bänkarna, helt utan hänsyn till att jag inte ville ha med dem på bild. 😝
Utkikspost där soldaterna kunde spana ut över havet. De kunde också avfyra kanoner som stod uppe på vallen som börjar i bildens vänstra kant.

Värst var ändå de barnfamiljer där ungarna gick runt och illskrek och föräldrarna inte brydde sig. Blev inte förvånad över att de var fransoser, tycker ofta de inte visar så mycket hänsyn mot andra. Vid ett annat tillfälle var det en liten tjej som gick runt och visslade gällt. Visslande människor är ett av de ljud som gör allra mest ont i min hjärna, så då var jag inte så glad. Konstigt nog funkar fågelsång väldigt mycket bättre – även om det borde röra sig om ungefär samma ljudfrekvens.

Vattencisternen framför västra längan och ”Drawing room”. Det finns ingen brunn på slottet, så istället byggde man en 7,6 meter djup cistern som fylls av regnvatten. Det verkar ju fungera bra än.
Köket i östra längan.
Obligatorisk vattenbild när man hittar så här tjusiga klippformationer.
Tjuvhålan. Här kunde man stoppa in de som begått mindre brott i några dagar, så tänkte de sig förmodligen för några gånger extra innan de hittade på mer fuffens.
Klippor med fåglar på är också obligatoriskt!

Mot slutet av mitt besök hamnade jag i en sal där en tjej som jobbade på slottet höll på och fixade lite med några bord. Hon putsade dem med kaffesump för att få bort repor i träet, och det verkade funka finfint. Jag hade börjat oroa mig över trappan upp på andra sidan och hon sa att hon känt sig i fin form innan hon började jobba där förra veckan. Hon jobbade tre dagar då och spenderade resten av veckan i säng eller med fötterna i högläge sa hon – vet inte hur mycket överdrift det var. Men jobbar man därute blir det ju inte bara en tripp uppför trappan. Dessutom behöver de ju fysiskt bära med sig allt de ska använda under dagen, och ta med skräpet därifrån igen, så det blir tung last för dem också. För mig kändes det då bättre att jag i alla fall bara behövde ta mig upp EN gång. Och de flesta av mina extra kilon var ändå inbyggda…🤪

Eldstad och hörn av kaffesumpat bord.
Fin sittplats. Fast sitter man där missar man ju utsikten.
Men då kan man titta upp i taket istället. 😁
Kaffesumpande in action!

Satte mig sedan på en tom bänk och mumsade i mig lite proviant, då det började bli länge sen morgonens baconmacka. Det kändes också tråkigt att lämna slottet utan några bra bilder på det med mig i, så jag tog ett extra varv och spanade efter lite bra ställen. Skulle verkligen vilja ha en klon så att jag både kan fota och posera samtidigt – köpte en litet gorillapod-stativ innan den här resan men problemet med det är ju att det behövs någonstans att fästa det. Tror det får bli ett fullstort resestativ till nästa resa – funderade på ett nu också men det kändes lite stort och tungt. (Och dyrt!) Jag har dock saknat det minst 3 gånger redan så det kanske är värt.

Fikasällskap.
Eldstad och vapensköldar för William, sjunde ”Earl Marischal” på slottet, och hans hustru grevinnan Elizabeth Seton, i Marischal Suite.
Bowlingplanen framför västra längan.

När jag såg en annan person stå framför bågen i smedjan insåg jag att det skulle bli en skitbra bild, men där framför var det bara platt gräsmatta. Tog mod till mig och frågade en passerande familj om någon av dem kunde ta ett foto av mig. Mannen gjorde det, men inte som jag hade velat ha det, med hela huset med på bilden. När de hade passerat ur synhåll frågade jag istället en dam som också gick runt med en riktig kamera, och beskrev lite mer vad jag var ute efter. Hon lyckades bättre. 😅 Efter det började en efter en vilja bli fotograferad under den bågen, så jag fick vara trendsättare. 😂

Trendsetter Lizzan, under bågen i smedjan.

Överhuvudtaget var det egentligen många som gick runt med separata kameror på slottet, många fler än jag sett på andra ställen. Det beskrivs dock som en fotografs paradis, vilket jag kan hålla med om. Och lik förbaskat så är det i alla fall enklare att få till bra foton med telefonen i vissa situationer. 🙄 Det gör mig både lite irriterad och lite glad, för det ger mig bra bilder, men det känns ju dumt om stora dyra kameran inte behövs också. Andra gånger är jag dock definitivt glad över att ha den friheten som stora kameran ger, så än har jag inte släpat med den i onödan. Så många gånger. 😝

På väg ut. En sådan här tunnel kallas Pend och är brant och trång. Det finns två av dem på slottet och mellan dem kan försvararna stå uppe på vallar och skjuta ner på invasionsstyrkan. Som idag mest bestod av turistbussar och en och annan viking.

I mångt och mycket försökte jag nog mest fördröja klättringen uppför trappan så länge som möjligt, men till slut gick jag mot utgången. Tjejen i biljettkassan var inte lika pratglad som hon som polerade bord, men bytte några ord med henne också. Och sen såg jag att jag missat ett rum på vägen in före biljettkuren så det måste jag ju kolla (fotografera) på vägen ut. Där var jag riktigt glad över och imponerad av telefonkameran också.

Tidigare (?) invånare i fängelsecellen i vaktrummet vid slottets port. Man såg knappt nåt alls därinne utan ficklampa, men så här bra bild fixade telefonen – utan blixt. Behövde bara hålla den någorlunda still i 3 sekunder. 😱

Diverse bilder senare var jag i alla fall ute ur slottet. Det fanns en strand intill som man kunde gå ner till, men även om jag ville fördröja klättringen så ville jag inte lägga till MER klättring på köpet. Framåt, och uppåt var det som gällde. Till slut gick det faktiskt ganska bra. Tror jag tog 3 pauser för att fotografera (hämta andan) men jag var nog ändå piggare i benen när jag kom uppför trappan än när jag hade kommit ner till den på förmiddagen.

Tunnel genom klippan som slottet står på. Mest en anledning att inte börja klättra riiiiktigt än.
Vy från avsatsen en bit upp i trappan. Bänken där användes flitigt.
Trött och glad och UPPE!!!
Bästa vyn är nästan från toppen av trappan.

Gick upp till serveringen och köpte mig en Scottish Hot Dog med lök och ost och det var en rejäl korv i typ en hel baguette. Väldigt god också, inte bara för att jag var utsvulten. Saknade dock en chilisås bland såserna. 😝 Funderade på om jag skulle gå upp till busshållplatsen eller om jag skulle gå de 3 kilometrarna in till Stonehaven, men tyckte det kändes jobbigare att gå till bussen – det var ju uppförsbacke. 🤪

Tog en till sväng till högra sidan av ravinen då solen flyttat på sig bakom molnen och gav lite annat ljus, och hittade även ett staket jag kunde sätta fast gorillapoden i för att ta några till selfies. Funderade på att gå runt en vik till nästa udde för att få en annan vy till slottet, men det kändes lite dumt att gå åt ”fel håll”. Får göra det nästa gång jag kommer hit.

Kunde man flyga hade det ju varit enklare att ta sig hit. 😝
Som de här rackarna, till exempel.
Eller som den här rackaren.

Började sen gå in mot Stonehaven. Det finns en finfin gångväg uppe på klipporna och det är inte bara slottet som är fint att titta på. Dock blev det många ”tittar” (foton) bakåt mot slottet också, så många att det förmodligen tog dubbelt så lång tid att gå första halvan av vägen som det borde ha gjort. Fotade fullt ett minneskort och tyckte att nu fick det vara nog, men det tog inte lång stund innan jag stannade och bytte till ett nytt. 😂 Totalt blev det nog kanske 1600-1700 foton den här dagen…😳

Trevligaste vyn var nog här precis på nordsidan av närmaste bukten.

Mellan Stonehaven och slottet finns Stonehavens War Memorial, högt uppe på en kulle och lätt att se från båda hållen. Gångvägen gick förbi en bit nedanför, men jag kände inte för att traska upp dit även om det säkert varit fin utsikt. När jag passerade där fick jag också min sista vy av slottet, då vägen sedan gick nerför. Det var sen lättare att hålla tempot uppe och kameran kvar i väskan, och vid 17:30 hade jag nått utkanten av Stonehaven. Skulle jag upp till tågstationen skulle jag ha en dryg kilometers väldigt tråkig promenad uppför en backe kvar efter runt 1 kilometers lite roligare promenad nerför en backe, så jag bestämde mig för att kolla busstiderna. Det skulle gå en buss vid 18, och även om tågen gick oftare än bussarna så skulle jag inte spara någon tid med tåget utan komma fram ungefär samtidigt till Aberdeen. Det skulle visserligen kosta lite extra med en ny bussbiljett, speciellt som jag köpt returbiljett på tåget, men av tid, energi och pengar kändes pengarna minst viktiga. Skulle jag ha planerat den här turen med det jag vet nu hade jag istället köpt en returbiljett direkt från Aberdeen till Dunnottar, och eventuellt gått in till Stonehaven ändå och tagit bussen tillbaka därifrån. Tåg är inte alltid smidigast häruppe.

Stonehaven War Memorial.
Stonehavens hamn från ovan.

Hittade tillbaka till samma hållplats som jag åkt från ut till slottet, och en stund senare kom bussen till Aberdeen. Väldigt trevlig chaufför, och den här gången funkade bussen utan strul också. Längs vägen såg jag även en sista glimt av Dunnottar medan vi svischade iväg. När vi närmade oss Aberdeen såg jag även en tjusig park utanför fönstret. Kollade kartan, och – det var Duthie park, som jag missat i lördags. 🤦‍♀️

Hoppade av vid Union Square, gick upp på Nando’s där samma servitris som sist tog emot mig. Hon kände igen mig också, och jag fick till och med samma bord. Tog inte exakt samma mat, men nära nog. Med lite kryddig kyckling i magen gick det sedan hyfsat att traska upp till hotellet, kolla bilder och packa, medan det var pubquiz nedanför. Min högra fot som började spöka förra året men varit rätt lugn nu ett tag hade dock blivit väldigt ilsken igen – den verkar inte gilla slott. 😔

Har inte varit jättenöjd med boendet då rummet varit rätt obekvämt och ogenomtänkt, men just ljudet från puben har oftast varit helt okej. Ja, det har varit högljutt och nej, jag kommer inte att boka samma ställe igen, men det har mer varit trevligt sällskap än irritationsmoment. Toapappershållaren på toaletten har varit mer av ett irritationsmoment, men kanske inte tillräckligt för att jag inte skulle återvända om det var bara det…😝

Det SER kanske helt okej ut, men försöker jag sätta mig där så sticker rullen bort från hållaren. Och sedan trycker hållaren in sig i armen på mig, även utan rulle. 🙄 En annan fiffig detalj i badrummet är att handdukshållaren är gömd bakom dörren till duschen när man öppnar den – alltså när man ska ut ur duschen.

Till fots mot Footdee

16 grader och uppehåll tyckte jag lät som ganska behagligt väder, så planen för dagen var att ta en adventure labb-”runda” som gick i en rak linje genom stan ner mot hamnen, stranden och Footdee – eller Fittie som det kallas här. Låter lite mer skumt på svenska. 😝

Till att börja med var det också riktigt bekvämt, medan jag var inne i stan. Började med en labbpunkt utanför His Majesty’s Theatre, och insåg att hjärnan verkligen tagit semester när jag inte lyckades lägga ihop 16 och 18 i huvudet. När jag började räkna en och en fönsterruta kom jag fram till att det inte ens var 18, utan 24. 🤦‍♀️ Totalt 40, alltså.

Andra labbpunkten var vid St Nicholas’ Church, där jag ju varit tidigare och spanat. Men det gjorde inget med ett återbesök där. Innan jag kom dit gick jag dock in en sväng på konstmuseet och spanade runt där. Fri entré gjorde ju att man inte behövde spendera så mycket tid om man inte ville. Det var inget tokstort museum, och jag spenderade väl kanske 45-60 minuter med att kolla på konst. Gick sedan till caféet och beställde en kycklingsallad till lunch, för tydligen var jag sugen på grönsaker. Inne på muséet var det dock varmt, så det var skönt att komma ut i den svalkande vinden igen.

Tredje labbpunkten var vid Provost Skenes hus, som numera också är museum. Här blev det en sväng in också. Temat här är Aberdeen-bor som gjort sitt avtryck i historien och gjort bra grejor. En man som hette David Gill lyckades med hjälp av en Heliometer beräkna storleken på solsystemet endast 0,2% fel jämfört med dagens beräkningar redan under andra halvan av 1800-talet. Heliometern kunde man se på museet.

Heliometer.
Det krävdes att jag såg en annan persons bild ur den här vinkeln för att inse att det gick se mer än bara direkt underifrån. 🤦‍♀️

Traskade vidare mot labbpunkt 4 och 5 som var nära Mercat-korset, och sen var den labben klar. Gick sedan ned mot hamnen för att ta den vägen till stranden. Hade sett på Facebook att det indonesiska och och det svenska skeppet hade seglat iväg, men när jag kom ned såg jag att Statsraad Lehmkuhl var kvar i hamnen. Nu kände jag dock inte att jag behövde ta fler kort på henne när hon låg där, men om hon skulle råka åka förbi under dagen var det ju en annan femma.

Den här vinkeln kom jag inte heller på själv – men så var det väldigt mycket mer folk i vägen förra gången jag var här också.

Vägen från hamnen till stranden var här egentligen väldigt tråkig, och inte fanns det mycket energi i mig heller. Dessutom blåste det KALLT. 8 sekundmeter nordanvind kanske inte är så lätt att ignorera. När jag väl nådde stranden, efter att ha sett lite av ett rätt tråkigt nöjesfält, hjälpte vågornas dån till lite med energin i alla fall. Eller om det var den där väldigt goda chokladglassen jag handlade…var ju perfekt glassväder. (Alla väder är perfekt glassväder)

Vindsnurrorna fick jobba på ordentligt.
Staket kan tydligen användas till att hålla även sand på plats – annars skulle stranden försvinna härifrån.

Hade en dryg kilometer att gå till restaurangen, the Silver Darling, och två timmar på mig innan jag skulle vara där, så det kändes fullt överkomligt. Satt först på en bänk och åt upp glassen, sedan satt jag på en annan bänk och skissade lite. När det började bli för kallt gick jag en bit, och då åkte kameran upp förstås. Vet inte hur många vågor jag fotograferat och filmat idag, men många är det.

I Storbritannien är det vanligt att sponsra och dedicera en bänk till någon kär person som gått bort. Då kan man även lämna blommor där istället för på en grav.
Vågat värre!

Kom fram till Fittie sådär en halvtimme före min restaurangbokning och då var det bara 5 minuters promenad kvar. Footdee är ett litet område med bostadshus för fiskare, och byggdes i början av 1800-talet. Husen är samlade i 4 små kvarter och har vänt baksidan mot havet som skydd mot stormar. De var också så infernaliskt pittoreska att jag frångick mina principer om att inte fota bostadshus. I alla fall lite.

Blommor, bänkar och färgglatt fanns det gott om i Fittie.
Även min favoritfärg. 😁💙
Kolla noga i trädet så ni ser ”glödlamporna”.
Här får det ju plats några krukor till…kanske är ett work in progress.
Vattenkranslejon? Lejonvattenkran? Vattenlejonkran? 😁

På andra sidan Fittie från stranden kom man då till hamninloppet, och medan jag väntade på att klockan skulle bli 17 körde en Shetlandsfärja förbi. Jag hade inte sett Lehmkuhl segla iväg än, så kanske skulle hon komma förbi medan jag satt på restaurangen. Där satt man på övre våningen och hade finfin utsikt. Jag funderade dock på om jag skulle kunna låta bli att springa ner och ut med kameran om Lehmkuhl dök upp, eller om jag istället skulle fåna mig inne i restaurangen och försöka fotografera genom fönstret. 🤪

Tja, här kan man ju också sova – om man är en fågel.
Härifrån styrs hamntrafiken.
En färja på väg mot Shetland. Resan tar 12 timmar – det är lång tid att vara sjösjuk det.
Restaurangen Silver Darling.

Kikade på menyn och kunde egentligen inte komma på någon förrätt som jag var sugen på, så jag beställde direkt in en huvudrätt med stekt havsöring och risotto med glasört. Tog ett glas vitt vin till den här gången, en Pinot Grigio. Jag kan noll om vin, men beskrivningen i menyn lät god och det var vinet också. Maten var suveränt god också.

Havsöring med tillbehör.

Hade tänkt ta ostbrickan till efterrätt, speciellt som jag hoppat över förrätten, men så började jag fundera på om inte skeppet skulle komma snart. Skulle det starta 18 så skulle jag ju kunna hinna ut innan om jag tog någon enklare efterrätt…🤪 Beställde istället en choklad och hallonpaj, vilket ju också lät enormt gott. Medan jag väntade på den kom jag på att jag hört någon prata om en app för att identifiera och spåra skepp, typ som Flightradar, så jag letade rätt på den och såg att Lehmkuhl låg kvar i hamnen. Det gick dock inte att se något om när hon tänkt åka därifrån.

Choklad och hallonpaj med glass på karamelliserad vit choklad och en choklad ”shard”. Gott!

När jag gick ut från restaurangen såg jag att det var rätt mycket människor med kameror samlade längs med hamninloppet. De fotade ivrigt ett skepp som precis körde förbi, Island Sky från Nassau. Dock försvann inte människorna efter det, och jag gissade att Lehmkuhl kanske skulle vara på väg, så jag satte mig också för att vänta. Man får ju lite bättre översikt över ett skepp om det är lite lagom långt bort, så jag hade gärna tagit fler bilder. Sådär vid 19 gick det dock förbi en Pilot, som kör en mindre båt som guidar ut segelskeppen ur hamnen, och han sa att de hade något tekniskt problem ombord och att han bara väntade på att bli anropad. Det skulle gå bussar upp till centrum ungefär från nöjesfältet 15 minuters promenad bort med en halvtimmes mellanrum, och jag var kall och trött och har stora planer för imorgon. Därför gav jag helt sonika upp strax efter 19 och gick bort mot bussen istället.

Island Sky från Nassau.

Strax efter att jag kommit dit kom det en buss med rätt nuffror på, men det var tydligen inte den jag skulle åka med. Bussarna verkar köra den där sträckan som jag stod vid i samma riktning oavsett vilken slutdestination bussen hade, så det var tur att jag inte bara hoppade på och hoppades på det bästa, som jag brukar. Istället frågade jag chauffören. 😅 Rätt buss kom sådär 10 minuter senare, men stannade då i några minuter vid den större hållplatsen på andra sidan vägen. Tänkte att jag kanske var på fel ställe ändå, och gick dit för att hoppa på, men såg sedan att vi plockade upp en annan person vid första hållplatsen också. Men appen här var som sagt inte så hjälpsam alla gånger så inte helt lätt att veta vad man pysslar med.

Det kändes i alla fall betydligt bekvämare att åka buss upp till stan än att gå hela vägen, trots skrikande ungar på bussen, och efter ett snabbt besök på Co-op för lite kvällsfika blev det att traska hem. På lyxrestauranger blir man ju sällan proppmätt, så lite plats över för godsaker fanns det ju. Börjar vänja mig lite vid självscanningen här också, i alla fall Co-ops, även om den är mycket läskigare än hemma. Maskinen pratar ju högt – VÄLDIGT HÖGT – med en medan man håller på om man inte är snabb nog, och dessutom måste man ställa varorna på rätt ställe efter att man skannat dem så maskinen kan väga dem och se att man inte fuskar. Jag har inte lärt mig att använda en egen kasse med det systemet än, så jag brukar ställa grejorna på vågen och packa efteråt – det går ju snabbt nog om det är bara 3-4 varor. Ofta finns det dock knappt någon bemannad kassa öppen, så man har inte så mycket val.

Nåja, imorgon bär det förhoppningsvis av mot Stonehaven och Dunnottar Castle, och förhoppningsvis har jag energi nog till de 200 trappstegen till slottet också. I värsta fall får jag ta bussen ut och fota lite från klipporna runtomkring utan att gå ner och upp och in i slottet, men förmodligen löser det sig när jag väl är där.

Och Statsraad Lehmkuhl? Hon verkade ha seglat iväg strax före 21, hade jag stannat kvar så länge hade jag nog förvandlats till en isbit. Men hoppas de andra fick bra bilder.

Bland trossar och matroser

Lizzan skulle ha en lugn dag idag, japp. Bara gå ner mot stationen, fota ett par byggnader när solen var på bättre ställe, kanske fixa någon virtuell geocache, sedan köpa lite kritor och en skissbok och åka till parken. Jaaaaadå. Började i alla fall med en lugn morgon och småfikade lite på rummet innan jag ens gick ut – har en kyl här så det går att få kall dryck på morgonen, tjoho! (Kylen är förresten min favoritpryl i det här rummet, liten, kall och helt knäpptyst!)

Jag har för närvarande stora problem med att förstå mig på en karta, men efter lite funderande hade jag en rutt planerad. Jag gick vänster istället för höger ut från puben och tog mig till terassträdgården här i närheten. Kom ihåg att jag ville vara där i förmiddagsljus, men inte varför. När jag såg William Wallace-statyn kom jag ihåg. 😁

Största statyn i hela byn – Skottlands frihetskämpe William ”Braveheart” Wallace. Även känd som Mel Gibson.

Skulle sedan ta mig till Marischal College för lite bättre ljus där, och sen fixa ett foto med leoparden för att logga den virtuella cachen Poised. Längs vägen gick jag förbi the Mither Kirk, St Nicholas, och passade på att göra den virtuella cachen där också. Kom fram till Marischal lagom till att fontänerna skulle köra sitt program, så jag satte mig och filmade hela föreställningen som tog 10 minuter. Undrar just hur man blir fontänkoreograf egentligen. Det skulle säkert vara enormt roligt, om de gör som man vill, det vill säga.

Robert de Bruce, Marischal College och fontänerna i viloläge.
Det finns många roliga och kluriga väggmålningar här i stan.

Fotade sedan leoparden och funderade på att gå in på Provost Skenes hus för att kolla det muséet, men kände att jag kunde spara det till imorgon om det skulle regna. Det började närma sig lunchtid, och när jag ändå inte ätit någon riktig frukost traskade jag in på Maggie’s Grill som sett väldigt välbesökt ut förra gången jag var här. Fick snabbt in maten jag beställt, en Howlin’ Wolf Chili med nötkött, kryddor, ris, nachos och ost. Jag lyckades väl kanske få i mig halva och var sedan obekvämt mätt ett tag.

Poised. Fortfarande jättestor.
Också jättestor, för att vara en matportion.

Såg att jag var nära Aberdeens Merkat Cross, och vaggade långsamt ditåt för ett par foton. Sedan skulle jag mot stationen och hobbyaffären, men jag kunde ta vägen via hamnen. Jag hade sett på Facebook att tre ”tall ships”, segelfartyg, skulle finnas här i hamnen i helgen och att man kunde ha köpt biljetter till att besöka ett av dem. Biljetterna var dock slut sedan länge. Inte visste jag var i hamnen skeppen skulle vara heller, men när jag närmade mig såg jag några höga master och jublade – de var precis här!

Ifall man glömt bort var man är så står det här.
Om det är en enhörning på toppen av stadens Mercat Cross så är marknaden godkänd av kungen och håller en viss högre standard. Vad en fiskmås på monumentet betyder vet jag dock inte. 😝

När jag kommit ner möttes jag dock mest av staket. Det gick hyfsat att fota ett av skeppen genom gallret men så himla bra bilder blev det inte. Ett par karlar frågade om man inte fick komma in ens på kajen utan biljett, men det var det nix nej till. Tills det kom en annan snubbe och sa nåt om att ”det var ju inte så mycket folk just nu”, och släppte in oss hela gänget som stod där utanför. Utan biljett eller betalning. 😲

Jag tänkte först att vi bara fick gå på kajen och fotografera, men många andra klättrade ombord på skeppen och när jag frågade var det bara att utforska på. Snacka om tur! 😁 Jag började med att kika runt på det indonesiska skeppet, Bima Suci. Det är Indonesiens nyaste och största träningssegelbåt på 111,25 meter och den var störst av de tre skeppen som fanns i hamnen också.

Bima Suci från Indonesien. Maffigt!
Livbåt.
Tycker sånt här är vackert på nåt vis.
Det måste vara jobbigt om man råkar ta fel…😱
Mast.
Definitivt inte ett jobb för mig. 😝 Men man kan ju låtsas.

Såg sedan ett gäng med gigantiska kameror som gick ned från det norska skeppet, Statsraad Lemkuhl, och då det sedan var ont om vanligt folk ombord det så trodde jag att det bara var ett skepp man fick gå ombord på. Men sedan kom det en massa besökare dit också, så jag hakade förstås på. Det här skeppet var mindre, ”bara” 97,54 meter och mycket äldre, från 1914. Tyckte dock att det var betydligt vackrare.

Statsraad Lemkuhl, från Bergen i Norge.
Kul kombo med färjan i bakgrunden, tyckte jag.
Definitivt inte heller ett jobb för mig. Det tänker jag inte ens låtsas.
Men masten är ju vacker i alla fall. Och utsikten är säkert bra.
Tydligen behövde hon fixa något med seglet.
Skeppsklocka.
Förmodligen något viktigt.
Definitivt viktigt.

På nedre däck stod det ett gäng norska grabbar och grillade och sålde äkta norska pölser. Hade jag inte varit så mätt från lunchen hade jag definitivt slagit till på en. Istället slog jag till på en magnet från souvenirshoppen och pratade lite norsk-svenska med tjejen som höll i den.

Gick motvilligt ned från skeppet och kunde inte låta bli att gå ett varv till längs kajen för att fotografera bara liiiiite till. Såg då också att det faktiskt fanns ett tredje skepp där, ett svenskt. Det var inte riktigt lika imponerande, och inte fick man gå ombord heller. Då det dessutom befann sig i motljus blev det inga fantastiska bilder.

Atlantica, från Göteborg.
Höll nästan på att bomma Bima Sucis galjonsfigur.

När jag till slut gick ut genom grinden höll personalen på och ropade att folk som hade biljetter – och BARA de som hade biljetter – kunde komma fram och gå in. I tidningarna nu efteråt stod det någon om att det fanns 400 biljetter som sålt slut riktigt kvickt, men jag har inte lyckats hitta något pris på dem. Så småningom kanske det dyker upp info om hur många besökare det faktiskt blev också, men det måste kännas lite surt om man betalt dyrt för en exklusiv biljett och massa annat löst folk blev insläppta också. Själv kände jag mig absolut inte sur, utan väldigt, väldigt glad. 😁

Lyckades till slut ta mig iväg till Union Square och hobbybutiken. Hittade betydligt mer där som jag villhövde än bara de kritor och den skissbok jag tänkt köpa, men whatever. Sen skulle jag då hitta till Duthie Park. Kollade bussappen och fick ett förslag på buss och försökte ta mig till anvisad hållplats. Bara det att jag råkade gå i närheten av hamnen från en annan vinkel, och om jag tog mig över vägen så skulle jag kunna få rätt bra vybilder på skeppen med solen från rätt håll….🤣

Alla tre på en gång.
Där kan man ju också sitta och vila. Det är kanske så jag borde koppla av?

Så nä, jag missade den bussen. Kollade appen igen och då skulle den ha mig till en annan busslinje, från en annan hållplats. Knatade ditåt på ben som började kännas väldigt trötta igen, och kom upp till några hållplatser. Enligt appen skulle jag till F6, men jag hittade bara upp till F4, och där stod det information som jag tyckte stämde med linjen jag skulle åka. Men F6 måste i så fall vara på andra sidan vägen, så att bussen skulle åt andra hållet. Innan jag hunnit klura ut hur det hängde ihop hade nog bussen åkt, för när jag kollade appen igen fick jag helt nya instruktioner en gång till. 🤦‍♀️

En pirathare kändes passande efter de fina skeppen. Undrar vilken Jack Sparrow skulle ha valt.
Mer intressant konst.

Så jag gav upp. Bussystemet i den här stan är inte helt lättförståeligt. Reflekterade över deras app igår faktiskt, att det är väldigt svårt att få den information som behövs när man som besökare inte vet nånting alls. Bor man i stan och vet vart man ska (och var man är) är den nog kanske vettigare, men det hjälpte inte mig.

Enligt kartan var jag i närheten av terassträdgården igen, och där fanns det ju också bänkar, så det fick duga som park för dagen. Satt där en stund och lyssnade på bok, provade kritorna och mumsade lite proviant från ryggsäcken. Sedan blev det kallt och lika bra att gå tillbaka till rummet, via Co-op för att handla lite snacks och mackor.

En vägg till terrassträdgården.
Utsikt från trädgården.
Rabbie Burns, Skottlands nationalskald.

Det blev inte en riktigt lika aktiv dag som min ”lugna” dag igår, men stegräknaren visar ändå över 13 tusen. Ska göra ett nytt försök imorgon, men det känns som att det kan gå lika dåligt då också…det finns mycket här som jag fortfarande skulle vilja göra.

Seg, segare, Lizzan

Kände igår när jag kom tillbaka från rundturen att både kropp och knopp var segare än på sistone. Guidens sätt att prata på passade inte överens med min hjärna och det gjorde inte stressiga stopp och mycket backar heller. Tänkte därför ta en lugn dag idag, men då mitt hotellrum är rätt trist, mörkt, tråkigt och dessutom obekvämt så ville jag inte stanna här.

Tog en lugn morgon och fick till slut in alla utgifter i min budget-app. Trots ett par lyxmiddagar låg jag under på matbudgeten så jag bokade in en ny lyxmiddag till på söndag. Åt frukost här på puben och trodde inte att jag skulle behöva äta mer på länge.

Full breakfast på puben – fast då hade jag tackat nej till blodpuddingen också.

Traskade sedan iväg till närmaste busshållplats för att ta mig till Old Aberdeen. Det är ett område med många fina gamla byggnader, en rejäl park och nära till floden Don och ett naturreservat där den flyter ut i havet. Jag såg att jag vid dagens start hade 599 hittade cacher, så jag tänkte också leta rätt på någon bra burk som 600.

Efter sådär en kvart på bussen kom jag fram till King’s College som jag valt som startpunkt då det fanns en mystery-cache jag löst där. Skulle finnas, i alla fall. Trots att jag kollade både här och där såg jag inte till något som skulle kunna vara en behållare, eller ens som var relaterat till ledtråden. Letade nog av och till i en timme innan jag gav upp. Dumt nog var de enda andra cacherna i närheten Adventure Labs, och det kändes inte lika roligt att ha en sådan som nummer 600. Dock ville jag inte låta bli att göra dem heller, så det var bara att strunta i att ha något roligt som milsten och bara göra något roligt.

Powis Gate. Tjusigt, men byggt på pengar från slavarbete.
King’s College. Kyrka till vänster i bild.
Tjusigt tak inne i kyrkan.
Tjusiga fönster också.
Tittar man riktigt noga kan man se att det sitter en pianist vid flygeln. Man kan dock inte se hur vackert hon spelade. En turistbuss med spanjorer dök upp ungefär samtidigt som mig och många av dem satte sig för att lyssna. När de applåderade svarade hon blygt att hon bara var där för att öva.
Monument till Biskop Elphinstone (1431-1514) som grundlade Aberdeens universitet.

Svarade kvickt på de första två frågorna och gick sedan vidare uppöver huvudgatan. Insåg rätt snabbt att Aberdeen är större än jag trott, det var ju rätt långa avstånd för en trött kropp. Tredje frågan fanns utanför ett museum, och därintill fanns ett kafé som var rekommenderat i min guidebok. Smet in där och köpte en bit apelsinkaka för att samla lite krafter – var inte hungrig nog för en riktig lunch.

King’s Museum.
Mumsig apelsinkaka.

Snett över vägen därifrån kom man sedan till Cruickshank Building och Cruickshank Botaniska trädgård. Tänkte att det säkert fanns något trevligt att fotografera därinne, men så fort jag tog fram stora kameran kom det en regnskur. Stoppade jag undan kameran slutade det igen. Gav upp på fotograferande en stund och ringde en vän istället. 😝

Det fanns affischer uppsatta där ”Loons & Quines” som bor i Aberdeen berättade om vad som var deras favoritplats i staden. Loons och Quines är lokala dialektala ord för män och kvinnor.
Mitt favoritträd i trädgården.
Miss Willmott’s Ghost, kallas tydligen den här plantan. Tycker de ser fräna ut. 😁

Lugn och fin om än inte så formell trädgård, och en del roliga blommor och blad kanske fastnade på bild. När solen tittade fram började jag röra mig därifrån, och kom efter en stund fram till St Machar’s Cathedral. Som inte är en katedral längre. Tjusig var den i alla fall från utsidan, jag kom dit för sent för att kunna kolla inuti. Fjärde frågan på labbrundan löste jag här.

St Machar’s icke-katedral.
Ett till roligt träd.

Efter att ha gått runt katedralen kom jag till Seaton Park. En av sevärdheterna där är gångvägen upp mot katedralen, där trädgårdsmästarna gjort ett hästjobb med att plantera blommor och frisera buskar. Inte för att jag vet om hästar är så bra på sånt. 🤔

Välkommen till parken.
Paradpromenad upp mot katedralen.
Roliga fågelholkar hade de också. 😁

Hittade många tjusiga blommor i alla fall, och i andra änden av gångvägen hittade jag även en fontän utan vatten. Så typ en skulptur, nu då. Där skulle det också finnas en cache, längs en mur. Ledtråden beskrev att den skulle vara gömd öppet, på en stenmur, där den smälte in bland alla andra lösa stenar som låg uppepå. Jag hittade inte den heller. Däremot hittade jag en massa läskiga små kryp under andra stenar som jag lyfte på. 🙄

The Saltire, alltså skotska flaggan, gjord i blommor. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿
Blommor där de växer tycker jag om…
…jag gillar bara inte att klippa bort dem och ta med dem in så de dör i förtid. 🙄
Det är inte alltid det mest spektakulära som är vackrast heller.
En till hare, här i granit, precis som nästan hela Aberdeen.
Icke-fontän.

Femte och sista frågan på labbrundan skulle finnas vid Brig O’ Balgownie, som var nästan en kilometer från katedralen. Längs vägen hittade jag en inhägnad trädgård där det fanns ännu mer blommor och blad att fotografera, och när jag gått igenom den insåg jag att jag skulle behöva gå en bra bit nerför en backe och sedan upp igen för att ta mig till bron om jag fortsatte framåt. Vände istället och gick tillbaka genom trädgården och kom ut i Cottoun of Balgownie. Här skulle jag egentligen ha fotograferat i alla fall lite, trots att det var folks privata hem, för usch vad mysigt och fint det såg ut. Dock kom det en rejäl regnskur just då, och jag var mer bekymrad om att inte blöta ner kameran. För att svara på sista frågan behövde jag räkna ringar på bägge ändarna av bron, och då jag missat en på första sidan fick jag gå fram och tillbaka en gång extra ändå. Fötterna var inte glada på mig då.

Mysig liten trädgård.
Maffigt blad.
Maffiga blommor.
En till tjusig blomma.
Och så en svamp. 😁🍄
Taggigt värre.
Stig i skogen i parken.

Jag hade också velat hitta någon bättre utkikspunkt för att fotografera just bron, som blev färdigbyggd 1320 och dessutom är riktigt tjusig. Ett hus på vardera sida av bron hade fin belägna trädgårdar där man säkert skulle kunna ta en finfin bild, men jag ville inte knacka på för att fråga. 😝 Förmodligen har de fått liknande frågor förut. På andra sidan av bron kunde man gå ner till floden på en liten stig, och en väldigt brant och lerig stig ledde ner till ett ställe där folk förmodligen stått och fotograferat bron. Det kändes inte inom räckhåll för mig idag, så det fick vara. Gick istället upp till den riktiga vägen och fortsatte längs den bort mot Brig O’ Don. Därifrån skulle det nämligen gå BUSSAR. Bussar är bra, då slipper man gå hela vägen själv. 😅

Brig O’ Balgownie. Brig betyder bridge betyder bro, om det var någon som undrade.

På trötta och onda fötter kom jag då fram till Brig O’ Don, och såg direkt en busshållplats. Och en buss också, som precis körde därifrån. Det var inte jättelång tid mellan bussarna, och så var ju den här bron också rätt fin… Försökte även här att hitta någon enkel utsiktspunkt, men det var lite mycket träd i vägen. Men vyn uppöver floden var ju fin, speciellt som solen nu tittade fram. Det verkar stämma att man får nytt väder ungefär varje kvart här, oavsett om man gillar det eller inte.

Brig O’ Don.
Floden Don, uppströms från Brig O’ Don och nedströms från Brig O’ Balgownie.

Tog mig sen över vägen och till nästa busshållplats lite närmare centrum. Hade turen att nästa buss stannade närmare Union Square, där jag tänkt försöka hitta någon middag. Var sugen på en riktigt stark och smakrik pepperoni-pizza, och hade ju sett flera italienska kedjor där. Zizzi som var närmast rulltrapporna såg dock knökfull ut. Ask Italian hade flera bord som såg lediga men inte städade ut, men där var det kö när jag försökte få bord så jag kollade stället intill, Prezzo. De hade fullbokat närmaste timmen. Gick tillbaka till Ask Italian och en kvinna som precis kom ut därifrån varnade mig att det tog jättelång tid där. Så då skippade jag det också.

Sist jag var här lade jag märke till att en av restaurangerna hade många fler lediga bord än de flesta andra, nämligen Frankie & Benny’s. Det verkade vara någon kedja med amerikansk mat, burgare, pizza, etc. På pizzamenyn fanns en pepperoni-pizza som man kunde få het med grön chili, så jag tänkte att jag i alla fall kunde prova. Beställde en sån och lite vitlöksbroccoli för att i alla fall få i mig några grönsaker (och inte bara baconmackor), och efter ett tag blev det serverat. Broccolin var kanske lite överkokt men i alla fall god. Pizzan hade dock rätt degig botten, och om de räknar den där chilin som het så tycker de nog att ketchup är starkt också. Det smakade nästan ingenting, så jag förstår att det var lättare att få plats där. 🙄

Synd att man inte bara äter med ögonen, då hade nog det här varit betydligt godare.

Dock var jag hungrig, så jag knaprade i mig det mesta, betalade och gick därifrån. Under tiden jag väntade på maten och åt hann jag fundera på vad jag skulle göra imorgon också. Hade först tänkt åka till Dunnottar Castle imorrn då det ser ut att bli fint väder, men det är en plan som kräver en hel del energi och det tror jag inte att jag hunnit samla på mig till dess. (Min lugna dag idag blev ju i alla fall över 14 tusen steg. 🤦‍♀️) Så eftersom det var trevligt att sitta på bänken i trädgården idag så ska jag försöka hitta en bänk att sitta på imorgon också. Eller kanske mer än en bänk, till och med. Lyssna på min ljudbok skulle jag kunna göra, eller så går jag till den där hobbyaffären och köper en skissbok och någon penna och försöker mig på att skissa lite. Det finns en park i södra Aberdeen som heter Duthie Park, och där finns det också en rejäl adventure lab-runda och lite andra roliga cachar om jag trots allt vill röra lite på fötterna. Ett annat alternativ är att åka till stranden. Restaurangen jag ska till på söndag ligger dock ganska nära stranden, så kanske är det en bättre kombo. Får väl se vad jag känner för imorgon.

Runt nordöstra kusten

Idag var det dags för min andra inbokade tur med Rabbie’s. Denna gång skulle vi runt nordöstra kusten i en triangel från Aberdeen. Det var lite mer humana tider på denna, så vi skulle starta klockan 9. Hade sett att det fanns gott om matställen vid busstationen igår, så frukosten kändes löst. Siktade på Gregg’s, men det var det fler som gjorde, för där var det lång kö. Jag hade inte kommit fram i så jättegod tid till stationen, så jag gick vidare till nästa ställe. Där var det också kö, fast inte lika lång. Hade sett en Costa längre in i byggnaden och gillade ju baconsmörgåsen jag köpt där i Inverness, så traskade ditåt. Ingen kö. 😅

Hittade stället där bussen skulle gå ifrån men där stod det en helt annan buss, och inget stod det på skärmarna. Hann lätt mumsa i mig mackan innan Rabbie’s-bussen swishade in på hållplatsen bredvid. Lite mindre och trevligare gäng idag, vi var 11 pers och de flesta någonstans mellan kanske 25 och 55. De flesta lyssnade också på vad guiden sa och reagerade. 🥳 Dock tyckte jag själv att han var lite jobbig att lyssna på – han pratade så hackigt att jag hann glömma vad han pratade om innan han fortsatte med nästa mening – eller ens nästa halva av samma mening. Han blandade också ihop många ord och namn, men när man väl fick ordning på historierna så var de intressanta.

Vi började med att köra snett norrut-västerut för att ta oss upp till norra kusten och första stoppet på vår rundtur, Spey Bay. Spey Bay är där floden Spey rinner ut i havet, och här finns det möjlighet att se delfiner, uttrar och fiskgjusar, men ingen av dem ville visa sig för oss idag. Det fanns dock gott om sten. 😝

Tänk om hela det här blogginlägget bara innehåller såna här bilder? 😝
Okej då, vi tar väl en pinne också.
Nejdå, lite roligare än så ska vi ha det, även om det BLIR mycket sten i olika former. Här framför floden Spey.
Enda fiskgjusen jag såg idag.

Vi åkte sedan vidare mot en av dagens höjdpunkter, Bow Fiddle Rock. Det är ”bara” en klippformation ute i vattnet, men det var inte så bara. Det fanns också en grotta intill som man kunde klättra ner i, men det kände inte jag att jag kunde idag. Det var BRANT. Kanske om vi haft mycket mer tid på oss.

Min nya favorit!
Fiddeli-diddeli, catch and riddle me quick or I’ll be gone, gick jag och nynnade på här. Från en irländsk låt som heter the Leprechaun, så inte särskilt relevant annat än fiolen…

Sedan var det dags för vårt lunchstopp, i Cullen. Cullen är känt för sin soppa på rökt fisk, Cullen Skink, och det skulle det finnas möjlighet att äta på lunchen. Kaféet som skulle servera det hade dock stängt för semester, och hotellet som var det andra rekommenderade stället hade det bara som förrätt. Jag hade inte lust att spendera en massa tid och pengar på tvårätters lunch när vi hade åkt förbi en sån vacker hamn och så mycket fina vyer vid vattnet. Centrum där vi blev avsläppta var dessutom uppför en rätt rejäl backe så skulle man hinna fota var det bäst att vara kvick. Köpte mig ett paket mackor och en dricka och satte mig på en bänk halvvägs ner till hamnen – riktigt tjusig utsikt.

Jag satt en bit nedanför bussen.

Mackorna gick väl åt på sådär 10-15 minuter, så sedan kunde jag fatta kameran igen. Det fanns en urtjusig järnvägsbro som jag försökte hitta någon bra vinkel till utan att behöva gå jättelångt, en hamn och fler stenklippor i vattnet åt andra hållet. I hamnen var det dessutom full rulle med kajakande, SUP och spöfiske. Jag fastnade dock mest vid klipporna där vågorna slog emot och bildade spray. I alla fall lite. Men precis när jag lagt undan kameran och skulle gå därifrån kom det några rejälare vågor – fast inte hann jag upp med kameran i tid innan de lagt sig igen inte. 🙄

Typiskt havslandskap för dagen.
Mindre typiskt. Undrar om det finns någon historia bakom blommorna? De är förmodligen inte till fiskmåsen…
SUP och paddling i hamnen. Flaggan uppe på kullen i bakgrunden visar var slottet i Cullen stod en gång i tiden.
Järnvägsbro. Tågen går inte hit längre, men bron står kvar.
Infart till Cullen.

Det gick bättre uppför backen än jag trott, men man kan ju alltid stanna och fotografera. 😝 Vi åkte sedan vidare mot Portsoy, där vi stannade i 30 minuter. Efter bara 15 minuter på bussen. Här kunde man dricka kaffe och gå på toaletten, vilket jag inte hade något behov av. Man kunde också fotografera vatten, sten och vågor. Det hade jag väl kanske lite mer behov av, men inte i 30 minuter. Jag hade hellre haft 10 minuter mer i Cullen eller på vårt sista stopp istället, men det kanske bara var jag. Folk kanske VILL ha en rejäl kafferast 15 minuter efter lunchrasten är slut…

Mer havslandskap, nu i Portsoy.
Om ”man kände sig äventyrlig”, kunde man gå upp till toppen av den här kullen. Det var det nästan bara jag som gjorde, men efter ett tag fick jag sällskap som dessutom erbjöd sig att ta foto. Och som gjorde det väldigt bra också!
Skumt att just den där husgaveln står kvar.
Hamnen i Portsoy. Är man Peaky Blinders-fan kan den tydligen vara bekant, då bland annat en viktig scen i sista säsongen filmades här.
Första gången jag sett en mås rida på en delfin…😁

Vidare till dagens andra höjdpunkt, nämligen Bullers of Buchan. Det är även här klippor i havet, med fåglar på. Här fanns det dock lunnefåglar. Sötisar! Vi hade tydligen tur att få se så många, 8-10 stycken, för sist guiden varit här hade det bara varit 2-3. Men jag skulle ha haft mer zoom på kameran, 200 mm räcker inte så långt som man tror när det är rätt små fåglar rätt långt bort. De som bara hade telefoner med sig hade det nog värre, i och för sig. Och så mycket zoom är dyrt, och tungt, och tar mycket plats. Får sikta på Skomer i Wales istället, där kan man komma mycket närmare fåglisarna. Då måste man i och för sig åka båt – här räckte det med att gå på en väldigt lerig, väldigt smal stig med massor med vegetation intill. Jag var glad att jag inte tagit kortare byxor som jag funderat på, det var gott om nässlor och tistlar.

Bullers of Buchan.
Lunnefåglar/puffins.
Ett par till.
Storskarvar/Great Cormorants på en annan sten i havet.

Sista stoppet för dagen var Slains Castle, och här hade jag verkligen velat ha mer tid. Det tog 15 minuter att gå från parkeringen, 15 minuter tillbaka, och vi stannade bara i 45 minuter vilket gav 15 minuter i slottet. Skulle man också gå på toaletten blev det ännu mindre. Slottet har kopplingar till Bram Stoker – han var här i trakterna på besök när han började skriva boken Dracula och ett åttkantigt rum i slottet sägs vara inspiration till ett av rummen i Draculas slott. 15 minuter gav ju inte så mycket tid till eftertanke, utan det blev att rusa runt och slänga iväg lite foton hit och dit och hoppas nåt blev bra. Det blev också fler foton på fåglar på klippor i havet. 😂

Rätt dramatisk placering på det här slottet också.
Slains Castle. Ägaren plockade själv av taket för att slippa betala skatt. Som inspiration till Dracula skulle det väl ha varit cirklande fladdermöss ovanför, eller i alla fall korpar/kråkor, men fiskmåsar fick duga.
Fråga mig inte vad som är vad…
…för sånt fanns det inte tid att kolla. Inte för att jag såg någon information heller.
Måsar och fler storskarvar.
Litet torn mellan slottet och parkeringen.

Sedan raka vägen tillbaka till Aberdeen. Vi blev avsläppta på busstationen bara några minuter efter planerade 18:00, och då var det lika bra att kika efter mat direkt. Många av mina favoritkedjor har matställen på övervåningen i köpcentrat, däribland Nando’s. Och idag var jag sugen på stark kyckling – konstigt nog var jag inte det igår. Det kanske räcker med varannan dag? 🤔🙄 Beställde in mitt vanliga, så det tog jag inte ens kort på. 😝 Och förresten, idag handlade jag choklad också…😇

Nu kan ni förresten fråga vad skeppen jag såg igår faktiskt gör också, för det berättade guiden för oss när vi lämnade Aberdeen i morse. Supply-skeppet forslar förnödenheter av alla de slag, mat, reservdelar, etc. ut till oljeplattformarna. Fiskeri-skeppet håller koll på att fiskebåtarna håller sig där de ska, inte tar upp fiskar som är för små, och inte är ute mer än de har lov att vara. Så nu vet vi det!

Mot Aberdeen

Jahapp, då var det dags att lämna underbara Thurso och bege sig söderöver då. Tvingade upp mig själv klockan 6, kom ner till frukost vid 7 och började med att hälla apelsinjuice över halva mig. Tillbringarna var av modellen att handtaget sitter fast i locket, som sitter fast på själva glasdelen där juicen finns. Tills det inte gör det längre. Jag tog alltså tag i handtaget, och svoooosch så föll glasdelen som var full med juice ner på golvet. 🤦‍♀️ Beställde min frukost och gick upp för att byta brallor – hade tagit helt nya också, sydde klart dem helgen innan jag for, så jag hann använda dem i typ 15 minuter.

Det tog längre tid att få min frukost än jag hade hoppats på, men till slut var den i alla fall klar. Guiden Willie kom ner till frukost medan jag åt också, så hann snacka lite mer med honom. Han hade lite samma problem med sin grupp som jag hade med de som följde med till Skye – ingen som pratade. Han sa att det var något de märkt speciellt i år, men kunde inte förklara varför.

Hade fått reserverat bord idag. 😁 Har visserligen suttit vid samma varje frukost, men ändå.

Fick sedan skynda mig upp och packa det sista, för att hinna med taxin till stationen. Blev mött i dörren av chauffören och hann bra precis lämna ifrån mig nyckeln och hämta lunchen ur kylen innan vi for iväg. Det var dock desto bättre med tid när jag kom fram och jag hann andas lite frisk luft innan tåget kom.

Resan var lång även idag, men den blev dock inte längre än planerat. Det var lite synd, hade varit fint att bomma tågbytet i Inverness så jag kunde få tillbaka pengarna även för den här resan, men det är väl klart att tåget är i tid när man för ovanlighetens skull hoppas det inte ska vara det. 😝

Insåg också att jag behöver lära mig mer om rovfåglarna de har här, speciellt hur man identifierar dem. Såg 2 ormvråkar och 5 glador som jag är ganska säker på, men 5-6 andra större fåglar också. Ett helt gäng med hjortar vilade vid spåret vid en av stationerna, men trots att vi körde långsamt ut därifrån hann jag inte fotografera. 🙄 Vyerna var annars lika fina som på vägen upp.

Hav, hav, haaaaav.

Hade inga problem med att byta tåg i Inverness och hade turen att ingen av de andra som bokat plats runt samma bord som jag hamnat dök upp, så jag kunde flytta till fönsterplatsen. Fixade lite med bilderna från igår längs resans gång, då omgivningarna bara var så där lagom fina på den här sträckan.

Kom fram till Aberdeen vid 15 och traskade iväg mot hotellet. Tur det finns telefoner med gps alltså. Dock verkade inte kompassen peka rätt så jag fick kolla lite extra noga så jag inte travade iväg åt fel håll. Uppförsbacke blev det, och det var nog länge sedan det lades någon sten eller asfalt här i stan, i alla fall där jag gick, för det var TUNGT att dra på väskan. Kanske får ta taxi till stationen härifrån också.

Hittade i alla fall fram utan problem och kunde checka in. Fick hjälp med väskan till rummet som tyvärr inte är lika fint som på Pentland Lodge – men det är ju svårt. Förhoppningsvis duger det i alla fall.

Efter lite samtal hemöver gick jag till slut ut på stan, hade inte sett så jättemycket längs vägen hit. Ville först kolla vart jag ska imorgon, då jag ska ut på busstur, och det var precis intill tågstationen. Skönt att den inte börjar förrän 9 i alla fall. Bredvid stationerna fanns det ett stort köpcentrum, som jag knatade igenom. Gick faktiskt förbi min favoritchokladaffär utan att handla, trots att det var öppet. 😱 Såg också en stor hobbyaffär som man säkert skulle kunna spendera mycket pengar i – om man har plats i resväskan.

Såg stora båtar en bit bort, och gick närmare hamnen för att se om det skulle gå att få något foto – men nej, det var staket i vägen överallt. Fick knata tillbaka därifrån och in mot centrala stan istället. Såg en gränd som hette Shiprow som ledde till sjöfartsmuséet. Blir det tid över (eller regnigt) kan det nog bli ett besök där. När jag hade gått därigenom fick jag bättre vyer till åtminstone två av skeppen jag sett också.

Hus vid hamnen.
Shiprow. Får se hur många försök det blir att fota de här paraplyerna innan jag blir riktigt nöjd. 😝
Highland Defender, ett Offshore Supply Ship. Fråga mig inte vad det betyder.
Hirta, ett Fishery Patrol Vessel. Fråga mig inte vad det betyder heller, men gissar på nåt fiskerelaterat. 😝
Minnesmonument till de män och kvinnor som deltog i fiskeindustrin.

Kom sedan upp till County Hall, en riktigt maffig byggnad. Fortsatte längs dess långsida, och hamnade strax vid Marischal College. Det är världens näst största byggnad uppförd i granit, och inte nog med det, den är dessutom urtjusig (enligt mig). Som om inte det räckte stod Robert the Bruce staty utanför, och – bäst av allt – det fanns en fontän. Och inte vilken fontän som helst. 69 små fontäner som är koreograferade att spruta lika eller olika högt, ibland samtidigt, ibland i svep, ibland i kombinationer och ibland med vattenstrålar som på något sätt interagerar med sig själva för att skapa specialeffekter. Efter en stund (och sådär 100 foton) stod jag bara och flinade som en idiot. Det var bättre än fyrverkerier (också enligt mig).

County Hall.
Spegelkanin vid Marischal College. Förstår i och för sig att det vore dumt att klättra på den där, men tycker ändå bättre om våra Birgers som är lite tåligare.
Svårt att få med hela den här på ett kort, så därför ser det lite skumt ut. 🤪
Ett av minst hundra såna här foton med vattenstrålar i olika positioner. Tyckte det hade varit lite skojigt ifall de plötsligt fick spel och började spruta ner de som stod och tittade, men…🤪
Så här glad kan man bli av lite vatten…🤣

När de hade kört igenom det som kanske var ett helt program gick jag motvilligt därifrån, då magen började göra sig påmind. Hade ju bara ätit en macka till lunch och klockan närmade sig 19. Hittade dock en hel del annat innan jag hittade tillbaka till hotellet, som också är en pub där jag tänkte äta. För att bara ha ”tagit en liten spontan sväng på stan” så har jag hittat väldigt mycket fint. Behöver nog ta någon guidad promenad, antingen med live guide eller i en app, för här finns det nog mycket mer att upptäcka.

Provost Skene’s house, Aberdeens äldsta byggnad, från 1545. Numera museum.
Förvånad typ. 😱
Poised, en enorm metallskulptur av en leopard. Hade läst om den här men gapade ändå. Trodde inte att den skulle vara SÅ stor.
St Nicholas Kirk.
Aberdeen Art Gallery. Kan nog också vara värt ett besök.
Union Terrace Gardens.
His Majesty’s Theatre.

Hittade igen puben och beställde in en Mac & Cheese med vitlöksbröd. Lite dåligt kryddad tyckte jag den var, men så var det ju pubmat också. Såg att det fanns sticky toffee pudding till efterrätt så lyxade till det med en sån också – jag hade ju inte köpt någon choklad. 😝 Den smakade desto mer, men det var såna där hemska jordgubbar med på tallriken igen. Blev i alla fall inte arg på dem idag.

Mac & Cheese. Inte jättekryddat, men det försvann ändå.
Sticky Toffee Pudding. Eventuellt världens godaste efterrätt som inte innehåller choklad.

Sen var det ju nära till rummet, bara uppför trappan. Har roat mig med att tvätta apelsinbyxor och skriva blogg, och snart bli det väl sängen. Än så länge är det dock livat från puben under, men de stänger 23 och innan dess sover jag sällan ändå just nu.