Hiraeth

Är det inte trevligt när en plan fungerar? Det gjorde min plan igår kväll. Kanske lite *för* bra. Åt middag på Isis Pizzeria precis som första kvällen och gick sedan ner på piren eller vad man nu ska kalla den för att få lite nya vyer mot bron. Och resten av Barmouth.

Ni vet att det här är järnvägsbron nu, visst?

Båtar och Barnouth

Några ungdomar fiskade efter krabbor längst ut på piren, och sen blev det ett väldigt hallå när det visade sig att de hade fångat en stor manet i en hink. Tydligen hade den bara simmat rätt in i deras håv. Häftigt att se en levande, tror det var samma sort som de jag hittade på stranden i Harlech i fjol. De tänkte tydligen äta den till middag med lite vitlök och chili….eller om den skulle passa bättre till efterrätt med lite vaniljsås, kanske…🤪

Men jag skulle ju ut och gå i vågskvalpet, och även om tidvattnet var långt ut så kom jag dit till slut. Men först trodde jag att jag hade hamnat på Påskön.

Hade glömt bort att den här snubben skulle finnas här.

Månen hade gått upp över Fairbourne och solen höll på att gå ned åt andra hållet. Och vattnet var inte ens kallt, utan sådär lagom ljummet. Och inte var jag helt själv på stranden heller, det dök upp mer än en skattletare med metalldetektor och några badade fortfarande.

Månen över Fairbourne speglar sig i vattnet.

Skattjakt pågår. Förmodligen mer efter dagens alla badgäster än gamla fornlämningar.

Jag vandrade sakta mot solnedgången och kände bara att så här skulle jag vilja ha det varenda dag. Och jag ville absolut inte åka därifrån nästa dag. Innan jag lyckades ta mig ur vattnet, leta mig igenom sanddynerna i mörkret och ta mig tillbaka till hotellet hade jag dessutom sett både Jupiter, Mars och Venus på himlen. Förutom månen och solnedgången, då.

Jag menar….vem skulle vilja gå hem från det här?

Men. Jag måste väl hem och tjäna pengar till nästa resa. Som jag hade någon liten tanke om att den skulle gå till Devon och Cornwall i södra England, men som jag nu gissar kommer gå tillbaka till Wales. Och Barmouth. Och Pembrokeshire. Och Llangollen. Och…


Och…idag har jag mot min vilja lämnat Barmouth och rest till Edinburgh. Om Barmouth visade sig från sin bästa sida igår var det motsatsen idag då det var grått, regnigt och disigt. Mitt undermedvetna ville nog att jag skulle stanna, för jag glömde mobiltelefonen med tågbiljetten på rummet och märkte det inte förrän jag hunnit nästan till tågstationen. Och så råkade jag sätta mig på tåget så att jag tittade bakåt. Tillbaka mot Barmouth, tillbaka mot Wales. Sedan bytte tåget färdriktning i Shrewsbury, när vi kommit in i England, och ungefär samtidigt började jag se fram emot Edinburgh också. Och nu är jag här, efter att det gått betydligt smidigare med tågen än till Barmouth från Manchester. Har hunnit gå lite på the Royal Mile och Victoria Street, varit medhjälpare i en trollerishow och blivit tårögd (på ett bra sätt) av ljudet av säckpipor. Det kan nog bli bra det här också, även om det är väldigt stora kontraster.


*Hiraeth är ett walesiskt ord som översätts med ”nostalgi” eller ”hemlängtan”. Det handlar enligt Wikipedia om den där bitterljuva känslan av att sakna något samtidigt som man är tacksam för att det finns. Nu är inte jag walesare, men tycker det passar ganska bra in på hur jag kände mig igår.

Dinas Oleu

Eller ”Fortress of light” på ett språk det är mer troligt att ni förstår. Det fanns ett ”Hill fort” häruppe, men mest är det en bevarad naturupplevelse tack vare Mrs Fanny Talbot som bodde här i slutet av 1800-talet och donerade marken till National Trust för att storstadsborna skulle få uppleva riktig natur någonstans.

Så, vad är det smartaste man kan göra när man är trött efter gårdagens eskapader? Inte är det att klättra uppför en till brant kulle i alla fall, det kan jag lova. Men är det samtidigt sista dagen i Barmouth (FÖR DEN HÄR GÅNGEN) och man inte har hunnit med det tidigare så är det en ganska bra idé i alla fall. Så det gjorde jag.

Vägen uppför började med en till sån där väg som var unsuitable för allt utom bergsgetter, men tror ni inte att jag faktiskt mötte en bil på väg neråt i alla fall. Vägen ledde upp till en utsiktspunkt, och därifrån gick en stig vidare upp på berget. Jag hade även nu en beskrivning av rutten på telefonen, som blev väl använd för att inte ta fel i någon korsning. Stigarna här var dock betydligt lättare att urskilja (och gå på) än de i fårhagen igår, så fötterna var betydligt gladare. Dock var det som sagt brant. I stort sett hela tiden, antingen man gick uppför eller nerför.

Det är faktiskt skrivet i sten att det här ska bevaras, så det så.

”Vardagsrum i det fria” som Fanny kallade det.

Jag ska inte säga att det var brant, men….det var brant.

Med många fotostopp tack vare den fantastiska utsikten var jag dock snart uppe på toppen. Utsikten var ju inte direkt sämre där. 😝

Monument för att ära 100-års jubileet av att marken skänktes.

Selfie till ära av att jag tog mig upp hit. 😝 Hade hunnit vila en stund innan, det är därför jag ser så pigg ut. 😂

Monumentet nerifrån.

Tuff-tuff-tåget jag åkte för några dagar sedan.

Fick en stund sällskap av en kvinna med en hund, men annars var det väldigt lugnt däruppe. Däremot var det full fart på stranden och ute i vattnet nedanför. Njöt ett bra tag på toppen innan jag började gå ner igen. På stigen ner stötte jag också på något helt nytt för mig – en huggorm! Den märkte dock av mig först, så när jag väl fick syn på den hade den redan börjat slingra iväg. Överhuvudtaget har jag sett mycket djurliv den här resan, har nog tappat räkningen på antalet falkaktiga fåglar jag sett, och igår tror jag till och med att jag såg en livs levande uggla! 😁 Och så nu en huggorm, som sagt. Häftigt. 😁

Guidningen sa åt mig att gå bort mot ”the Frenchman’s Grave”, så det gjorde jag. Inte var det så mycket att se, men tydligen var det en fransman som kom hit 1871 och som spenderade sitt liv med att plantera växter och grönsaker på de här kullarna som nu är begraven här.

På väg mot fransmannens grav.

Trespråkig inskription.

Graven till vänster om staketet. Såg den knappt själv när jag var där.

Sen var det bara att fortsätta ner till stan, köpa lite lunch och äta. Nu ska jag försöka packa det mesta så det är klart till imorgon och sedan ut och äta middag. Förhoppningsvis blir det även lite foton på bron i solnedgången, och en promenad på stranden…men mina planer har ändrats ofta på sistone. 😝

Stig som jag inte skulle ta.

Mot vägen ner.

Nästan nere.

Bedårande…eller bara dåre?

Igår blev jag påmind om varför jag valde att åka just hit, till Barmouth. Visst har jag sett vyerna tidigare dagar också, men igår var de verkligen runtomkring hela mig. Började med att ta ”färjan” över till Fairebournesidan av sundet, och var där i god tid innan första tåget från Fairbourne skulle ta sig ut till udden. Inte hade jag några problem med att fördriva tiden, inte.

”Min” färja, med Barmouth i bakgrunden.

Perygl indeed.

Så kom då det söta lilla tåget, med sitt söta lilla ånglok, och det var dags att åka iväg. Och sen tillbaka ut på udden. Och sen gick jag samma väg in till Fairbourne centrum, fast väldigt mycket långsammare. Och då går man nog i vanliga fall ungefär lika snabbt som det där tåget. 😝

Miniature Railway är rätt namn på denna. 😁

In i tunneln! 😲

Fick finbesök medan jag väntade på tåget.

När frisyren matchar landskapet…(kolla in ”hårtatueringarna” – klicka på bilden för att se i större format.)

Behövde inte ens bygga den här själv.

Jag kunde knappt gå tio steg utan att vända mig om och gapa som en dåre. Gick och flinade, skrattade och pratade för mig själv för jag kan inte förstå att det kan vara så här vackert någonstans. Men det är svårt att fånga på kort. Inte ens ett 360 graders panorama skulle kunna förmedla hela känslan. Så jag har bara en sak att säga: åk hit. Fast helst inte när jag är här. 😝

Sen tänkte jag äta ordentlig middag (hade råkat missa lunchen, igen) och gå tillbaka till rummet. Det hade blivit mycket gå och stå och jag tänkte det kunde behövas. Middagen blev bra, men…fick nog lite väl mycket energi av den för istället för att gå mot hotellrummet blev det att gå mot den där järnvägsbron jag fotograferat så många gånger. Betalade mitt pund till the ”Troll house” (donation för att få gå över bron) och fortsatte gapa som en dåre.

Järnvägsbron.

Bevis på att det är en järnvägsbro. 😝

Inöver Morfa Mawddach.

Hoppas innerligt att någon gett de som byggde det här huset ett pris. Tänk om de hade byggt något fult på ett sånt här ställe?

Inramning av Fairbournejärnvägens uddstation.

Glad och nöjd och med kramp i kamerahanden gick jag sedan tillbaka till rummet. 1300 bilder PÅ EN DAG. Och hann inte ens göra något åt dem, för planen var att kliva upp tidigt och åka tåg till Caernarfon idag, då gick det inte att vara uppe till midnatt och blogga…😝

Himmelskt regn

Idag har det hänt något alldeles underbart här – det har regnat. I förmiddags var det fortfarande varmt och klibbigt, men under dagen har atlantvindarna blåst bort det värsta och nu skulle nog till och med jag vilja ha långbyxor och jacka på mig om jag skulle gå ut. Istället passar jag på att vila fötter och solbränd hud från igår. Eller vila och vila, jag har ändå lyckats få stegräknaren över 10 000 på mina två vändor på ”stan”. Har nämligen shoppat. 😁 Kläder, fotkräm och drakar. Det finns faktiskt många roliga butiker på den här orten. The Owl and the Pussycat var ju förstås självskriven bara för namnet, och mycket roligt fanns det där också. Pieces for Places har två butiker, en med lite mindre prylar där jag köpte fotkrämen, och en med större saker som absolut inte skulle få plats i resväskan. På den mindre butiken hade det dessutom vandrat in en katt som hjälpte till i kassan. 😁

Lunch blev det idag på Anchors, alldeles intill de andra ställena jag ätit på här. Jag gillar nog utsikten. 😁 (Bilden nedan är tagen bara någon meter närmare vattnet än där restaurangerna är)

Panorama över Barmouth Habour med järnvägsbron och Cadair Idris i bakgrunden.

Maten, en ”chicken stack” med kyckling, ost och jalapeños, var dessutom jättegod.

Mums!

Så nu sitter jag mest och funderar över vad jag ska göra i morgon. Llangollen eller Talyllyn? Jag tror att jag har bestämt mig för Llangollen och ta Talyllyn på fredag, då det är spått minst sol för resten av veckan. Det blir en ganska rejäl promenad från tåget till Castell Y Bere den dagen så ju svalare desto bättre. Dock innebär bägge alternativen att jag kommer missa den väldigt mumsiga frukosten här på hotellet, och enda alternativet är att köpa något färdigt på affären. Och äta före 8:25 imorgon bitti…😴 Kanske tur det blev en lugn dag idag och att jag egentligen kan gå och lägga mig när jag vill. 😝 Även om det är väldigt fint ljus utanför fönstret nu…..🤔

iPhone-bild tagen med hjärtat i halsgropen…tror inte älsklingstelefonen skulle överleva ett fall på fyra våningar ifall jag tappade den. 😱

En lååååång dag

Vaknade efter en inte alltför god natts sömn i Manchester. Men dusch och frukost på hotellet var riktigt bra, så Motel One får pluspoäng för det. Kanske värt att ta med egen kudde dock, om man har möjlighet. Var på tågstationen i god tid, gick till anvisad perrong i god tid. Hörde nåt om Shrewsbury i högtalaren, gick och kollade. Jodå, perrongbyte, sådär 10 minuter före avgång. Nåja, tog mig på tåget och fick fönsterplats. Dock inte det ordinarie tåget, utan ett där toaletten inte funkade. 🤦‍♀️ Lite regnigt men ganska fint utanför fönstret, även om vi ”bara” var i England. I Shrewsbury skulle jag sedan byta tåg till ett mot Barmouth. Kom fram sådär 1,5 timme innan det skulle gå (jag hade tagit till gott om bytestid), såg att mitt tåg skulle gå från spår 5 och allt var frid och fröjd. Satte mig och fikade. Läste lite. Kollade tågtavlan igen…….inget tåg till Barmouth gick att hitta. Vänta nu……..och jag som hade förbokat biljett som bara gällde på exakt det tåget…….😲 Blev en smula nervös, men såg i alla fall att det skulle gå ett tåg åt ungefär rätt håll samma tid, fast det skulle sedan söderut mot Aberystwyth istället för norrut mot Barmouth när det nådde kusten. Tänkte att om jag klev på det och sedan spelade dum så skulle det säkert lösa sig. Behövde inte spela dum, de ropade ut direkt att det var bara att byta i Machynlleth för de som skulle norröver. Ett större problem var dock att tåget nog bara var hälften så långt som det borde ha varit. När jag klev på fanns det inte en enda sittplats att tillgå, så det blev ståplats. Och varmt. Men, men. Fick en plats att sitta på till slut och pratade lite med grabben bredvid. Han kom från Devon och skulle ända upp till Pwllheli och hade rest hela dagen. Med värme och förseningar och allt. Klev av i Machynlleth, fick vänta ett tag där också på att nästa tåg skulle trilla in, men det kom i alla fall en och delade ut vatten till oss allihop som lite plåster på såren. Och så på nästa tåg. Äntligen lite svalka, och bra fönsterplats. Visste lite mer vad jag hade att vänta mig den här gången, men blev ändå väldigt glad när jag såg Barmouth i fjärran.

Dääääääär borta är Barmouth.

Och ännu gladare när jag kom fram. Hade såpass bra koll på hotellet att jag inte ens behövde kolla kartan när jag klev av tåget. Blev varmt välkomnad av Zelanie och Chris på Wavecrest och fick väskan uppburen till översta våningen. Tappade räkningen på antal trappor, men jag kommer vara vältränad innan det här är över. Men utsikten är värd det. 😁

Utsikt från hotellrummet.

Dock var det VARMT. Bytte till kortaste shortsen och plockade fram sandalerna och kameran. Enligt prognosen SKA det bli lite svalare, och det är tur det, för annars får jag klippa sönder alla mina kläder. 😝 Tog strandpromenaden in mot centrum – inte för att det är långt bort – och strosade runt i en timme eller så utan att ens plocka upp kameran. Hittade en restaurang med utsikt över bron och bergen och Mawddach Estuary och satte mig för ovanlighetens skull ute frivilligt för att äta. Det var ju ändå i skuggan. 😝 En god och stark pizza senare var det dags att sätta igång.

Barmouth bridge och Mawddach Estuary och en båt eller sju.

Walesisk drake flyger över stranden.

Blandat i och runt Barmouth.

Sen tänkte jag egentligen bara köpa lite snacks och gå tillbaka till rummet för att ta en lugn kväll…….men. Jag vet ju inte innebörden av det ordet, så jag gick ”bara en liten bit till” förbi hotellet. Sådär 3 gånger. Och sen skulle ju snart solen gå ner, så det var jag ju tvungen att vänta på……

Vy norrut mot Llyn-halvön.

Vy söderut.

Llyn igen. Och några vågor.

Godnatt sol.

Men nu ÄR jag tillbaka på hotellet, solen har gått ner för länge sedan och istället har jag Jupiter rakt utanför mitt fönster. Och vågornas brus. Och som tur är så har det faktiskt svalnat lite också, så eventuellt smälter jag inte bort innan morgondagen…😁

Det är nära nu…

Tittar på nedräkningsappen till nästa resa – BARA 4 DAGAR KVAR! 😲 Sedan bär det av mot stora Britannien igen, vart annars? Den här gången flyger jag till Manchester, men eftersom jag inte trivdes där sist stannar jag bara i sådär 14 timmar innan jag hoppar på ett tåg mot vilda, vackra Wales istället. Första stopp: Barmouth.

Bild från tåget. Det här är den mindre snygga vyn. 😜

Jag åkte förbi där på tåget förra sommaren och insåg att jag bara var tvungen att åka tillbaka. Efter att ha planerat den här resan inser jag samma sak, för trots att jag tänkt stanna där i 10 nätter kommer jag inte hinna med allt jag vill nu heller. Det största ”problemet” är förstås att Barmouth har väldigt bra transportförbindelser. Kusttåget går rätt igenom byn, och på 2 timmar i endera riktningen kommer man antingen till Aberystwyth, mitt på västkusten, eller till Pwllheli, ute på Llyn-halvön. Som om inte det räckte kan man ta bussen inåt landet, och då ta sig till exempelvis Llangollen, där de har Storbritanniens högsta och längsta akvedukt. Bland annat. Sen behöver man ju inte åka så långt heller, vandringsleder – och fotomöjligheter! – finns ju direkt runt knuten. Eller varför inte direkt från hotellrummet – jag har bokat rum med havsutsikt. När jag väl ska lämna Barmouth för den här gången byter jag även land och drar till Skottland. Edinburgh närmare bestämt. Tur att jag gillar att åka tåg…

Tågresa från Barmouth till Edinburgh. 7,5 timmar. 😆

Tur också att jag vet hur man bokar tågbiljetter i det här landet. Ordinarie pris för den här resan är £151, sådär 1750 kronor. Men har man lite koll, är ute i god tid och har lite is i magen så kan man få tag på en advance ticket för under femhundringen. Vilket jag gjorde. 😁 Sedan måste jag säga att jag hade lite tur med hotellbokningen i Edinburgh också. Ett alldeles nytt hotell, precis intill tågstationen, för sådär 750 kronor per natt. Visserligen förskottsbetalning, och stor budgetkedja så förmodligen helt charmlöst, men…mitt i Edinburgh och nära till alla transportlänkar man kan önska sig. Kan ju också nämna att priset för vilken annan vecka som helst som jag kollade var runt det dubbla – på samma hotell. 😝 Men nu är det snart dags att sova. Och när jag vaknar igen är det BARA TRE DAGAR KVAR!!! 😂