Ännu en jättelång dag, men den här var i alla fall till största delen jättebra. Hade bokat in mig på en 12 timmar lång dagstur med Rabbie’s, till Isle of Skye och Eilean Donan Castle. Jag hade besökt i stort sett alla stopp på turen när jag var på en längre tur med Mamma och Randi för 10 år sedan, men de förtjänade ett återbesök.

Det tog emot lite att kliva upp strax efter 6 och skynda sig iväg till morgonens mötesplats, men jag hade i alla fall hittat en matbutik längs vägen dit så jag behövde inte bege mig upp till centrum på fel sida av floden. Med macka och dricka i bagaget var jag framme vid katedralen där vi skulle bli hämtade sådär 15 minuter innan ”incheckningen” stängde 7:45. Där fanns det massor med folk och en liten 16-sitsig buss. Den bussen skulle dock iväg på North Coast 500, en tredagars tur som jag starkt funderat på att ta, men inte hade råd med just nu. Det såg bara ut som 4 deltagare, så det hade säkert varit behagligt. 😝

Efter sådär 10 minuters väntan dök det upp en buss till, och det var buss nummer 2 av de som skulle till Skye. Liam var kiltklädd chaufför och jag fanns med på hans lista så fick hoppa in i den bussen. Pustade ut lite när jag såg att barnfamiljen som dykt upp fick hoppa på den andra bussen – 12 timmar med eventuellt griniga barn hade inte varit min grej. Vi hade dock 6 personer som var sena, så den andra bussen drog iväg före oss. När vi alla var på plats bestod gruppen mest av amerikaner från olika stater, men även ett italienskt par och tre grabbar från Kina. Och en okänd männska från Sverige (Norge).

Vi körde sedan snabbt ut från Inverness och västerut. Första delen av resan följde vi Loch Ness, och stannade till lite kvickt för ett snabbfoto över Urquhart Castle, där jag också varit förut. Innan dess hade vi också gjort ett snabbstopp för att fota en trio Hairy Coos. Jag tyckte inte jag lyckades få nåt bra foto där, för antingen var det stängsel, folk eller gräs i vägen, men till min förvåning blev i alla fall ett av försöken inte så dumt. 😁

Lite efter slottet svängde vi av från Loch Ness, men det var ofta vatten på vår vänstra sida där jag satt sen också. Ljuset var dessutom ljuvligt, lite sol, lite moln, lite låga molnslöjor. Det såg ut som Skottland i ett nötskal. Och inte stannade vi för något foto. 😔 Den andra bussen och någon annan buss hade stannat vid något fint ställe vid en sjö, men där fick inte vi plats. Just då hade jag hellre bytt buss faktiskt. Vi stannade istället vid Glenshiel, där det visserligen var fint, men en väg i vägen och ingen sjö. Dessutom hade ljuset mestadels försvunnit.

Ungefär 2 timmar efter avfärd kom vi sedan fram till vårt första längre stopp, vid Eilean Donan Castle. De marknadsför sig själva som Skottlands mest fotograferade slott, och det kan jag tro på. Jag hjälpte till också. Jag hade gått in i slottet förra gången jag var här, så Liam tipsade istället om en kort promenad bort till en vägbro där man kunde få bra vyer mot slottet från andra hållet. Under tiden jag gick började det småskvätta lite regn, men det gjorde inte så mycket. Mest är jag rädd om kameran, men några droppar tål den i alla fall.

Vi hade en dryg timme på oss på detta stopp, men som vanligt så är det aldrig tillräckligt med tid för att fotografera på såna här resor. Inte för mig i alla fall. Gick lite till, och lite till, och lite till, och ut på en udde mittemot slottet för att få ännu fler vinklar. Sen började jag känna mig stressad och vände tillbaka, men kunde naturligtvis inte heeeelt låta bli att fota på återvägen heller. 😝

Alla var punktligt på plats vid bussen när vi skulle åka, och vi fortsatte mot Skye. Vi skulle ta bron både dit och tillbaka då tiden inte medgav någon färjefärd. Det var lika bra det, tyckte jag med mina sjösjukeanlag. Liam spelade en sång som hette Over the sea to Skye, som handlade om Bonnie Prince Charlie, men han fick inte så värst mycket reaktioner. Jag insåg att det faktiskt inte var bara positivt med en grupp som är FÖR tysta heller – det här gänget reagerade inte på nåt han pratade om. En stor del av gänget satt faktiskt och sov större delen av bussfärden. Jaja, deras förlust.

Vädret var fortfarande omväxlande med mycket moln när vi kom över på ön. Vårt första stopp var bron i Sligachan, där jag var ute efter ett foto som plågat mig i tio år nu. Efter lite klättrande på stenarna vid vattnet så KAN jag ha fått till något hyfsat, men jag behöver lite bättre redigeringmöjligheter än de jag har med mig nu för att få till det precis som jag vill. För att få till allra bästa versionen behöver man kliva ner i ån, det var jag inte riktigt villig att göra. Nu i alla fall. 😝

Vi fortsatte sedan resan mot Portree, Skyes huvudort, där vi skulle ha lunchrast. Byn har 2500 invånare, men antalet besökare på sommaren är nog många gånger högre. Jag hade inte lust att bara äta, så jag köpte med mig en skink- och kycklingpaj och gick ned mot hamnen med de färgglada husen. Bästa utsiktspunkten hade jag besökt förra gången jag var här, och jag kände inte för att prova den igen då det var rätt halt och brant där. Brant var det i och för sig ner till hamnen också, men det fanns i alla fall asfalt och en trappa att välja på och inte bara en lerig stig.

Pajen var supergod och utsikten var finfin, trots att det fortfarande var molnigt. Regnet höll sig dock mestadels undan. När jag ätit klart blev det fotande av färgglada hus från andra vinklar än sist, innan jag långsamt tog mig upp till staden igen. I början av besöket hade jag sett en batik-butik som hade ett tjusigt blått batikfärgat skynke med en hairy coo på i fönstret, och det lockade med ett besök där. Funderade på vad jag skulle med ett sånt till egentligen, men jag gick in ändå. Då såg jag härligt färgglada kaftaner i bland annat turkosblått. One size stod det på dem, och jag brukar inte passa in riktigt i ”passar alla”, men jag bad i alla fall om att få prova. Den funkade! 🥳

Såg även några fantastiskt fina halsband i ett skyltfönster, men då sa jag till mig själv på skarpen att låta bli. Jag har ju redan världens finaste uggla i världens finaste färger runt halsen. 😁🦉

Från Portree skulle vi sedan göra en loop genom nordöstra delen av Skye, där många av de största sevärdheterna finns. Det regnade en del längs vägen, och även när vi kom fram till utsiktspunkten till the Old Man of Storr. Jag och en av de kinesiska grabbarna var de enda som gick ut direkt, men så avtog regnet och resten av gänget kom ut också. Det var fortfarande lite disigt, men något fastnade ju i alla fall.

Sedan var det dags för Kilt Rock och tillhörande vattenfall. Här var det rejäl folksamling, då vi kom in efter de andra bussarna. Jag gav mig dock inte innan jag tyckte att jag fått till en bra bild. Måste säga att nya kameran är väldigt trevlig, när det går att fota sånt här utan stativ. Det hade INTE min gamla fixat. På den gamla tror jag också att jag hade behövt gråfilter. Det hade säkert varit bättre nu också, men det går att ställa ned ISO-känsligheten såpass mycket att det faktiskt går att släta ut vattnet utan filter också. Åtminstone när det är molnigt. 😁

Det började regna igen när vi lämnade Kilt Rock, och det bådade ont inför resans höjdpunkt – bokstavligt talat. Vi skulle upp till The Quiraing, där utsiktspunkten ligger i ett pass genom bergen. Men allteftersom vi närmade oss så sken det bara upp mer och mer. Jag satt nervöst i bussen och njöt av utsikten samtidigt som jag bara väntade på att regnet skulle hinna ikapp oss istället. Men det gjorde det inte. Jag tyckte att det här stället var uuuuunderbart sist jag var här, och då var det fortfarande molnigt men klart nog att faktiskt se en bit bort. Det var inte direkt sämre i delvis sol….. Återigen tyckte jag dock att vi hade alldeles för lite tid till fotografering. Jag skulle vilja kunna utforska mer och tänka efter ordentligt och inte bara slänga iväg så många bilder som möjligt och hoppas att de blir bra. Nu är det i och för sig svårt att misslyckas på ett sånt här ställe…🤪

Trots att jag den här gången verkligen försökte att inte stressa tillbaka till bussen och låta mig själv bli sist, så var jag på plats innan sista minuterna hade passerat. Och sist var jag förstås inte heller. Så jag HADE kunnat ta ännu fler foton. 😝 Det här var sista roliga stoppet på vår tur, så vi styrde nu kosan mot färjeläget i Uig, där vi skulle kunna handla någon mat och gå på toaletten. Vi skulle ju inte komma tillbaka till Inverness före 8 på kvällen, så det var viktigt att proviantera. Här blev jag faktiskt besviken. Omgivningarna var jättevackra, men jag hittade ingenstans att ta mig ner till vattnet för att fota dem utan en massa hus eller en färjeterminal i vägen. Matutbudet var sådär, ett par kaféer som inte luktade så inbjudande. Det fanns ett par souvenirbutiker, men förutom lite havssalt som jag funderade på var det inget som lockade där heller. Köpte till slut med mig ett till paket mackor att ha på bussen men det var allt.

Upp från Uig igen och tillbaka mot Portree, och sedan följde vi samma väg tillbaka till bron som när vi kom dit. De flesta sov, jag satt och stirrade ut genom fönstret med vidöppna ögon och försökte se och spara så mycket på det interna minnet som möjligt. Det var helt otroligt vackert. Jag hade ju suttit på fel sida av bussen på vägen upp, så jag hade inte sett så mycket av den fina sidan, men de som satt på den sidan satt väl mest och sov då också. I och för sig hade de inte lika bra sikt då, pga vädret, men ändå. Sista biten mot bron hade jag två tankar i huvudet: ”jag måste skaffa körkort eller bli rik nog att hyra privatchaufför så jag kan utforska det här stället i min egen takt och ta så många foton jag vill” och ”det är tur att det inte är jag som styr den här resan för då skulle vi aldrig komma tillbaka till Inverness”.

Alltför fort (enligt mig, även om jag också var och är fruktansvärt trött) kom vi då fram till bron och lämnade Skye bakom oss. Nästa gång, för jag hoppas verkligen att det kan bli en nästa gång, måste jag på nåt sätt få stanna längre på den här magiska ön. Jag vill ju se MER. Vet ju att det finns ännu fler häftiga vyer, och minst ett slott, och, och, och…

Vi körde en annan väg tillbaka än den vi kommit, och den här gillade jag också. Det var mer kargt en längre bit, mindre träd i vägen, och vägen lekte berg-och-dalbana. Det var dock ont om stopp, bara ett snabbstopp på en tågstation för att låna toaletten och ta några foton, då den låg rätt fint. Två turbussar var där redan före oss, så Liam lovade att vänta på oss om det var lång kö. Det var lång kö redan när jag kom ut ur bussen, så jag började med att fotografera. Hann sedan börja köa innan de sista var färdiga, och NU lyckades jag i alla fall bli sist tillbaka till bussen. 😝

En timme senare, strax efter 8, kom vi tillbaka till Inverness och katedralen. Jag tackade Liam och sa att han varit roligare än det lät – inte ett skratt hade ju hörts i bussen. Att lyssna på guiden är ju en stor del av nöjet för min del, även om han kanske bitvis var lite väl pladdrig. Måste dock vara svårt att pladdra på när INGEN reagerar.

Efter ostmackorna på bussen var jag inte jättehungrig, men gick en sväng uppåt stan för att kolla om det var något som lockade. Det var det inte. Jag funderade faktiskt en stund på att gå in på MCDONALDS och köpa en enkel burgare, men som tur var ”råkade” jag gå iväg åt fel håll och orkade inte gå tillbaka dit. Lovar dock att jag ska äta bättre imorgon. Förhoppningsvis. 😇 (Å inte McDonalds, då. 😝)