Så tåga vi tillsammans bort…

…mellan berg och gröna ängar bort, till Caernarfon…..eller hur var det nu? Ja, så var min gårdag i alla fall, först tog jag det vanliga tåget till Porthmadog för att ta The Welsh Highland Railway till Caernarfon och tillbaka. Welsh Highland Railway har jag åkt en gång förut, då bara från Caernarfon till Porthmadog, och det var den bästa tågtrippen på just den resan. Förmodligen bästa ångloksresan jag gjort också, och då var det inte jättefint väder utan lite molnigt. Därför tänkte jag toppa det nu med samma resa, fast i solsken. 😁 Och så blev det. Fint väder hela vägen dit och tillbaka, det dök bara upp några moln i mitten på ditresan.

Startstationen Porthmadog ligger oerhört fint till bara den, nästan i klass med Barmouth.

Utsikt från stationen i Porthmadog.

Sedan kommer man snabbt in bland bergen i Snowdonia, ett landskap som håller i sig nästan hela vägen till Caernarfon.

Tuff tuff tuff…

Bergen ser mycket större ut på riktigt…🤔

Jo, jag sitter på samma tåg…

Jag satt i en vagn med öppna sidor – det finns bara en sån på tåget – för att kunna ta så bra foton som möjligt. Det är ju naturligtvis jättebra för en fotografinörd som jag, men det negativa är att man blir helt täckt av aska från ångloket. Även när man sitter i tredje vagnen bakifrån och har sådär 8-9 vagnar framför. Eller täckt är kanske att ta i, men man ser ganska gott om askflagor både på hud och kläder, det kan jag lova. Ett tips är att inte vara klädd i vitt. 😝

Efter lite sicksackande uppför de brantaste bitarna nådde vi högsta punkten på resan, och sen bar det utför. Biten närmast Caernarfon är kanske den tråkigaste, då är det mest ”vanlig” skog, förutom då man får glimtar av Anglesey eller slottet. Och slott, ja. Jag bodde över några nätter i Caernarfon på min första Walestur, och det finns ett urtjusigt slott där. Byggt av engelsmännen (den där elake Edward den förste igen) för att kuva Walesarna, och det kanske är en klen tröst att det nu drar in turistpengar, men häftigt är det onekligen. Bommade dock den här första vyn av slottet förra gången, så det var ju tur att jag kunde återvända.

Caernarfon Castle.

Massa båtar i solskenet.

Slottet och delar av stadsmuren.

Jag åt också lunch på en restaurang jag hade besökt sist, Wal. Kommer inte ihåg vad jag åt för mat då, men jag kom ihåg en av servitörerna och nämnde att jag varit där för tre år sedan och kom ihåg honom. ”Vi ses om tre år igen då!” sa han när jag skulle gå. Inte helt omöjligt. Väldigt bra restaurang för övrigt också. God mat och fantastisk service. Inga problem alls att komma själv och äta. Som tur är har jag inte träffat på nåt jobbigt ställe att äta själv på ännu den här svängen.

Sedan dags att återvända till tågstationen för att hoppa på tåget tillbaka. Såg när de fyllde på vatten när loket stod alldeles bredvid min plats, även nu i den öppna vagnen. Dock hamnade vi nu som tredje vagn bakom loket vilket förstås innebar – ännu mer aska. Och nu satt jag på solsidan. Kände hur det brände i armen, trots solskyddsfaktor, så tog till slut på mig regnjackan bara på armen närmast utsidan. Kanske såg fånig ut, men slapp bränna mig.

Ankomst till stationen.

Påfyllning av vatten.

Detaljer. Fråga mig inte hur det funkar, det har jag inte lärt mig. Än. 😝

På väg ut från stationen hade vi också lite extra underhållning i form av en man på cykel som körde ikapp med tåget. Vår väg var lite rakare, men han hängde med bra och kom ifatt även när han hade behövt ta en liten uppförsbacke och omväg. Tills han kom fram till en grind över cykelvägen. 😔 Bara en liten bit senare stannade dock tåget på nästa station, och då cyklade han lugnt förbi. 😁

Snabbcyklare. 😁

På väg genom bergen den här gången fick vi bra utsikt över Snowdon, och vi såg till och med tåget på väg ner från toppstationen. Zoomar man in jättemycket på bilden nedan kan man ana besökscentret på den vänstra toppen.

Snowdon.

På väg ut från Beddgelert.

Dryga två timmar efter start från Caernarfon var vi sedan tillbaka i Porthmadog, och jag skulle försöka ta mig tillbaka till Barmouth. Då jag inte hade tänkt tillräckligt långt när jag planerade resan hit och tillbaka hade jag bara köpt enkelbiljett på tåget och tänkt ta bussen tillbaka för att jag inte trodde det gick något tåg. När jag sen kom på att det visst gjorde det var det ju redan för sent för att spara några pengar, så då fick det bli buss i alla fall. Dock hann jag bli ganska nervös. Bussen var sådär 20 minuter sen, och jag hade ett fönster på 10 minuter att byta buss i Dolgellau, eller vänta tre timmar. Ungefär en timmes restid. Men…..busschauffören körde som busschaufförer här brukar köra, det vill säga väldigt fort. Så jag hann. Och såg väldigt vackra vyer under tiden. Kan varmt rekommendera att åka buss T2 från Porthmadog till minst Machynlleth (helst i den riktningen), där jag var idag. Kan du välja så ta en dubbeldäckare och sitt längst upp, längst fram. Ta sedan tåget tillbaka så har du sett några av de vackraste vyerna i den här delen av landet.

Idag var det regnigt och molnigt, vilket passade mig riktigt bra. Gick och kollade i några affärer här jag inte hunnit med tidigare och tänkte sedan ta tåget till Machynlleth. (Försök inte ens uttala det, jag tycker fortfarande inte att jag får till det. Men det ska vara något i stil med Mah-HUN-cthleth.) Men då gick det inget tåg just den timmen, såå…det blev buss istället. Till Dolgellau (dol-GETH-lau), där jag yrade runt lite innan jag åt lunch på mysiga fiket/restaurangen Y Sospan. Gulligt namn va? 😁

Sen tog jag bussen till Mach, för jag hade skrivit en notering om att sträckan från Dolgellau var väldigt vacker. Nu hittar jag inte igen noteringen, men oj vad det stämmer. Satt nästan och grinade. 😝 Blev sedan avsläppt…precis utanför en tygbutik. 🤦‍♀️ Tur att jag har ont om plats i resväskan så att jag inte kunde handla. På väg ut stötte jag dock på en korg med stuvbitar av spets, för 1 pund styck. Frågade inte ens hur långa de var, men köpte 6 stycken – 2 var av 3 olika. Kollade nu när jag kom tillbaka till rummet, och de verkar vara runt 2 meter var. En av dem kanske skulle kunna vara lite billigare, men annars tror jag såna där brukar kosta runt 30-40 kronor metern…

Var tvungen att kolla…hittade en turkos variant av den svarta till salu i Sverige för 50 kronor metern…😱

Annars har Machynlleth en väldans massa antikaffärer, och en underbar butik som heter Ian Snow där det finns allt möjligt. Det är nästan så att jag skulle vilja flytta hit bara för att kunna inreda med prylar från den butiken. Bland annat fanns det en väggspegel i form av en uggla. Den var inte ens dyr, men hur skulle jag kunna få hem något sådant helt? 🤦‍♀️😔

Tog ett par foton både i Mach och i Dolgellau, innan jag åt middag (grillad lax och potatis, mums!) på the Gatehouse i Dolgellau. Sen blev det bara buss hemåt och en tidig kväll, för imorrn blir det äventyr igen. Tillbaka till den där dalgången som var så vacker på bussresan från Dolgellau, bland annat. 😁

Machynlleth

Klocktornet i Machynlleth.

Dolgellau.

Mot Aberystwyth!

Dåså, då är jag på väg ut från Caernarfon för sista gången (den här resan). Jag sa till personalen vid utcheckningen att det var trist att resa härifrån, och så är det. Samtidigt har jag ju fler äventyr som väntar. Jag tror också att jag kommer att återvända till norra Wales så småningom. Speciellt Snowdon(ia) behöver ett besök till.

Jag startade den här morgonen med att prova en ganska typisk frukosträtt, kippers, som är rökt fisk. Vet inte vilken sort. 😛 De smakade jättebra, men var fulla med små ben. Hade till slut inte tålamod med dem längre.  

Förbenat jobbig fisk.

Och nu sitter jag på bussen. Det tar cirka 3 timmar till Aberystwyth, och för £6 känns det som ett riktigt kap. Skulle också tro att det finns någon på jobbet som kanske känner igen bussen…;-) 

Buss av okänt märke. 😛

Från slott till topp

Ännu en välfylld dag. Har knappt haft tid att äta, än mindre skriva. Började med att komma först till frukosten och beställde ”one-eyed sailors” – bröd med stekt ägg och ost, med bacon till. Gott. 😀

Tog en liten promenad och hittade inte två cachar, men den andra gav mig i alla fall bra utsikt över slottet. Samma slott som jag gick in på typ tre minuter efter att det öppnat för dagen. Gick runt och fotade, klättrade i lite mer trappor, fotade lite till. En herre frågade om jag kunde ta kort på honom, och jag hörde direkt på dialekten att han var svensk, så vi pratade en stund. Han skulle ”bara” vara borta i 19 dagar, mot mina 22, och så skulle han runt hela Storbritannien. Jag koncentrerar mig på Wales, jag. 🙂

När jag var nöjd med slottet knatade jag till hotellet, bytte till kängorna och tog bussen till Llanberis. Hade bokat plats på 17-tåget uppför Snowdon, så nu hade jag cirka 3 timmar till godo. Måste dock sluta bli tårögd bara för att jag ser lite berg, det här börjar bli fånigt. 😛

Gick först ner till sjön för att fota lite av bergen runtom. Letade sedan rätt på en webcam-cache som var i närheten av Electric Mountain. Väl ute i trädgården fick jag vänta ut 2 fikande damer som tog goooood tid på sig över sina kaffekoppar. Men tålamod är en dygd, säger de ju. Fikade lite (alltför söt) chokladkaka medan jag väntade. Till sist fick jag min bild och kunde logga cachen.

Efter att ha hämtat ut min tågbiljett styrde jag stegen mot ett vattenfall bara en liten bit utanför stan, längs vägen uppför Snowdon. Pwetty…:-D Stannade länge och fotade.

Ceunant Mawr

Så länge att det nästan, men bara nästan, blev bråttom till tåget. Bytte minneskort i kameran – det största var nu nästan fullt. Med drygt 1000 foton. På fem dagar. Oooops. 😛

På väg upp dröjde det inte lång stund innan andan var borta igen.

Utsikt mot Pen-Y-Pass

Och sen kom vi till toppstationen. Ojjjjjjjjjj. Jag hade brått ända upp till absoluta toppen då jag tänkt logga i alla fall två cachar där. Det finns tre, men jag trodde inte jag skulle hinna leta någon fysisk burk. Jag hade rätt. Tror dock inte att det var bara trapporna som tog andan ur mig. De flesta bilderna tog jag med den riktiga kameran, men…

Lizzan på topp

Sen var resan ner lite av ett antiklimax. Inget kunde ju ändå mäta sig med alla vyer från toppen. Väl nere visste jag att jag hade länge att vänta på bussen, men inte att jag missat bussen innan med bara 2 minuter och att det var 2 timmar till nästa. Trodde vi skulle komma ner senare. Dock behövde jag mat. Var in på en restaurang och frågade, men de hade inget bord förrän strax före nio. Sen gjorde jag det enkelt för mig – gick in på Subway, köpte en rejäl macka och gick ner till sjön och hittade mig ett picknickbord. Man kan ha det sämre. 🙂

Dagens första äventyr…

…blir en tur med den här skönheten, från Caernarfon till Porthmadog. En tur på dryga 2 timmar. Sen har jag tänkt promenera ner till Portmeirion och ta bussen hem från Minfford. En mycket mer ambitiös dag än igår, men så har jag sovit ordentligt också. En stund på spikmattan har gjort ryggen gladare. 

Det regnar nåt litet stänk då och då, men med regnponchon går det nog bra ändå. Smart nog har tåget en vagn utan glas i flera fönster, så eventuellt kan det bli någon bra bild också. Eller så blir jag bara nersotad. 😛 

Welsh Highland Railway

   

En slö dag i Caernarfon

Första dagen i Caernarfon avklarad. Började med rökt lax och äggröra till frukost, såg sedan att guiden jag mailade igårkväll hade svarat och skrev att han hade en stadsvandring klockan 11 idag och att jag var välkommen. Tog det lugnt på rummet ett tag och bokade tågbiljett uppför Snowdon på lördag eftermiddag och knatade sedan iväg. Totalt blev vi fem + guiden på vandringen, där vi fick se en hel del av den gamla delen av Caernarfon, innanför stadsmurarna. En del av vandringen skulle vara uppe på stadsmuren, men tyvärr hade guiden glömt nyckeln dit. Lite synd, det var det jag hade sett mest fram emot. Men det var trevligt ändå, så kolla in Emrys Llewelyn om ni nån gång är här.

Kände inte för att ge mig på slottet med alla trapporna sedan igår, så istället hoppade jag på en liten båttur på 40 minuter. Jag har lite problem med sjösjuka ibland, så jag vågade inte äta nåt innan, men den här gången gick det bra. Största dragplåstret för min del var att kunna fotografera slottet från vattnet, men innan dess fick vi lite vyer över Snowdonia (dock gömde sig Snowdon bland molnen) och Anglesey.

All havsluft gav mig lite mer energi, så jag traskade upp till Segontium, lämningarna efter ett romerskt fort på en kulle bakom staden. Där var det helt öde, varken turister eller romare. Ångrade lite att jag inte köpt en guidebok först men kollade info på nätet istället. Åt lite matsäck, och tog sedan fram kameran för att fota. Lämningarna syns bara som rutor på marken, men med lite häftiga träd och vyer i bakgrunden kanske det blev något bra ändå. Får se sen. 🙂

Till slut blev det middag här på hotellet, en burgare. Stoooooor burgare, är proppmätt. Trevligt sällskap hade jag också. 😀

En Walesisk drake.

Det är fortfarande tidigt, men rygg och ben vill ha vila efter alla trapporna i slottet igår. Räknade ut att de där 33 trapporna blev cirka 528 steg. Och jag har gått nerför lika många. På söndag ska jag ut till South Stack-fyren på Anglesey, det är dryga 400 trappsteg dit. Först ner, men sedan ska man ju upp igen…tror jag vet hur det kommer kännas nu. :-O

 

Hejhej Caernarfon!

Det är rätt bra när det bara finns typ två busshållplatser i en stad. Då vet man vilken man ska till. Ena går år ena hållet, andra går åt andra hållet. Plättlätt. Så länge man vet åt vilket håll man ska. 😛

Det visste jag, så jag klev på bussen bara för att höra att den inte gick till Bangor. Det är lugnt, jag ska inte dit. Chauffören upprepade detta till varenda passagerare, i alla fall tills vi passerat avfarten till Bangor. Och det var nog inte så dumt, för i alla fall en vände i dörren när han sa det. Det tog väl runt 50 minuter att ta sig hit, och längs vägen såg jag en skymt av vad jag tror var Penhryn Castle, och Snowdon. Snowdon är…maffigt. Enligt väderleksprognosen verkar det kunna bli en relativt bra dag där imorgon, så frågan är om jag borde ta chansen och dra dit på en gång innan jag ens hunnit orientera mig här. Ta det lugnt på semestern, vad är det?!?!

Hursomhelst hittade jag ganska kvickt mitt hotell, The Black Boy Inn, bara jag började gå åt rätt håll. Sen kände jag igen uteserveringen när jag såg den neröver en gata. 😀 Checkade in, och fick stränga order om att passa huvudet ordentligt för att det var sådana låga bjälkar i taket. Men tydligen är jag precis lagom lång för att bo här. 😀 

Passa frisyren!

Väl på rummet kände jag att det behövdes mat, och ville inte krångla till det. Tänkte äta här nere i restaurangen, men när jag kom ner hörde jag dem nämna en halvtimmes väntetid för att få ett bord. Det var jag alldeles för hungrig för! Gick ut istället och styrde kosan mot ett ställe jag kollat upp på nätet tidigare. Wal restaurant, kanske 100 meter från hotellet. Italienskt, och fin miljö, med en vägg som tros härstamma från romartiden tvärsigenom restaurangen. Klart att de hade ett bord för en. Beställde in en kycklingfilé med potatismos och kokta grönsaker, och det var långtifrån så tråkigt som det låter. Det var jääääättegott. Bra kryddning, och grönsakerna var perfekta. Men det var efterrätten som tog priset. Klassisk brittisk efterrätt som jag aldrig provat tidigare men kommer beställa igen och igen. Sticky Toffee Pudding. Jag hade kunnat svära på att det var en chokladkaka, men tydligen är det en sockerkaka med dadlar i. Och så kolasås uppepå. Generellt serveras den visst med vaniljsås eller vaniljglass, jag hade också kunnat svära på att jag fick grädde till men jag har förmodligen fel där också. Skit samma, det var gooooottttttttt. 

Sticky Toffee Pudding. Och jordgubben blev kvar. 😛

Kände inte för att gå direkt tillbaka till hotellrummet så jag vandrade runt lite i maklig takt, trots att det egentligen var lite kallt. Hamnade på strandpromenaden, såg solen gå ner över Anglesey och tog sedan ett varv runt slottet. Måste gå dit med riktiga kameran nån kväll.  

Solen går ner över Anglesey.

Och nu är jag tillbaka på mitt mysiga rum. Det är inte stort, och det är inte lyxigt, men det har snedtak och synliga träbalkar och det gillar jag. Även om jag måste passa huvudet…:-D 

Sova, sova, sova…

Gulligt badrum.