Till havs med Plymouth Gin

Solen har varit lite elak med mig, trots SPF 30 och 50, så jag kände att lite inomhustid skulle vara bra. Sen gör jag ju aldrig PRECIS som jag hade tänkt, så jag började dagen med en båttur. Dock hade jag både långärmat och långbyxor på mig, vilket bitvis var varmt. Ute på vattnet var det dock skönt. Vi åkte först ut mot Drake’s Island och såg the Hoe från ett nytt perspektiv, innan vi fortsatte uppför floden Tamar och såg Cornwall på västra sidan och Royal William Yard och skeppsvarvet på östra. Turen var bara på en timme, så vi vände ganska kvickt och åkte tillbaka samma väg.

Rundtursbåten

Royal Citadel.

Royal William Yard.

Skeppsbyggeri.

Tiderace, stridsbåt.

Här duger det inte med en färja mellan Devon och Cornwall, utan de har tre, bredvid varandra. (En var på andra sidan.)

Drake’s Island

Mayflower steps, som inte alls är original men ändå håller på att rustas upp inför 400-års jubileet nästa år.

Liten färja med akvariet i bakgrunden.

Sen var det lunchdags och jag gick till ett ställe som hette Boston Tea Party. Nu hade jag kollat recensionerna innan så jag blev betydligt mer nöjd med maten, äggröra, rökt lax och avokado på rostat bröd.

Continue reading

Ocean city

Exeter var helt okej, Totnes riktigt mysigt, men Plymouth är första stället jag skulle kunna tänka mig att stanna. Nu har jag visserligen bara sett de charmigare delarna av staden, då jag kom hit med tåg och tog taxi den dryga kilometern till mitt boende nära Plymouth Hoe. Dock finns det tillräckligt för mig att göra här att jag inte behöver ge mig upp i stan.

Bor på Poppy’s Guest House och nu har jag verkligen hamnat på mitt sorts ställe. Om det är helt perfekt vet jag först efter frukost, men än så länge pekar allt ditåt. Mysigt rum, trevlig och hjälpsam dam som äger det hela och med bara 5 rum gissar jag att det kan bli lite mer personligt också. Speciellt i Exeter kändes det som att ingen brydde sig att jag var där eller inte. Laura i Totnes gav ett lite dåligt första intryck, men räddade det senare. Inte för att hon och jag blev bästisar heller, men hon undrade i alla fall någon dag vad jag skulle iväg på.

Enkelrum på Poppys.

Började gårdagen med att traska iväg genom the Barbican till Plymouth Gin och boka en rundvandring där till måndagen. Jag har aldrig provat gin förut, så vad kunde passa bättre? Området var också väldigt charmigt, med historiska hus och kullerstensgator och vid Sutton-hamnen fanns det massor med restauranger och pubar. Jag stannade till för en pizza på en som hette Rakuda, vilket jag tyckte lät lite coolt och kanske japanskt. Sen såg jag kvittot, från Bar Rakuda…..barracuda. Engelsmän och deras ordvitsar! 🤦‍♀️

Plymouth Gin, på en av de mysiga gatorna i the Barbican.

Några av restaurangerna vid Sutton Harbour.

Namnet var bättre än pizzan, därför blir det bild på huset istället.

Medan jag sedan gick från den hamnen mot the Hoe, som inte har något med prostitution att göra utan betyder ”en sluttande ås formad som en inverterad fot och häl” på anglosaxiska, blev jag mer och mer förtjust i staden. Det finns massor att fotografera här. Vädret var fortfarande varmt, massor med sol och friska vindar från havet. Och vilket hav. Spenderade flera timmar med att bara gå runt och fotografera och faktiskt sitta ner och vila och bara insupa utsikten innan jag gick och åt en hamburgare och sedan tillbaka till rummet.

Båt på väg in i slussen vid Sutton Harbour.

Diverse statyer och monument kring the Barbican och the Hoe.

Vissa är galnare än andra…som tur var hoppade eller trillade ingen av dem därifrån, vad jag kunde se.

Runtom i stan finns ett gäng målade elefanter utplacerade. Tanken är att de ska hjälpa vuxna att prata med sina barn om döden, men jag har inte förstått riktigt hur. Eller så kan man bara leta rätt på dem för att de är fina.

Liten färja, på väg till Frankrike eller Spanien. Precis framför fören syns Drake’s Island.

Monument på the Hoe. Uppe till vänster Francis Drake, de övriga är från samma monument över soldater som stupat i de två världskrigen.

Smeaton’s Tower, det första som dyker upp när man söker efter Plymouth och the Hoe på nätet.

Och frukosten var jättegod. 😋

Totalt Totnes

Sista dagen i Totnes, och jag unnade mig sovmorgon. Missade frukosten på hotellet, och traskade istället iväg till Totnes Rare Breeds Farm, sådär 2 kilometer bort. Eventuellt lite mer med min snurriga väg. Köpte mig en panini med ost och tomat, som man naturligtvis fick chips till. De är lite insnöade på friterad potatis här. Gick sedan in på farmen och möttes av…UGGLOR! 😁🦉 Och om man pratade med personalen så kunde man få hälsa på dem, men jag valde att vänta med det tills jag sett resten. Det var inte ett jättestort ställe, men det tog ändå tid att gå runt eftersom djuren var så roliga att titta på. Mycket får, getter och höns och andfåglar av olika slag, men även ett par grisar och åsnor och alpackor. De som stal showen totalt var dock getingarna…

Roligast på farmen, Dvärggetter.

…ja…heter de inte så? De sprang och studsade och skuttade, och några klättrade upp på folks ryggar eller i knät på dem. Även på mig, när jag satte mig inne i hagen en stund. Charmiga små lymlar. 😁 Man kunde även köpa påsar med djurmat för att mata dem, och de större getterna var absolut inte blyga. Såg dem två gånger rycka matpåsen ur händerna på en vuxen som var lite oaktsam. Inte delade de med sig med sina småttingar heller.

Mat?

Kvackande och kacklande var det gott om. De överst till vänster är indiska löpankor och var riktigt kvicka.

Alpacka, angoraget, baby alpacka (typ tre veckor gammal), gris av något slag och en åsna. Som hette Harry.

Gick senare tillbaka mot utgången och ugglorna. En annan familj hade haffat en skötare som tog fram en uggla till dem och en till mig som vi fick klappa lite lätt på ryggen. Efter att jag tvättat händerna hade dock ägaren av farmen kommit dit och skulle visa ugglor för några andra, så jag hakade naturligtvis på igen. Hon var jätteduktig på att berätta om ugglorna, och så fick vi hälsa på dem allihop. Det märktes också att hon verkligen brydde sig om djuren.

”Några” ugglor. 😁🦉 Uppe till vänster Merlin, en berguv som fluffar upp sig, sedan motsols: Bandit, australisk spökuggla; Oscar, nordlig gråuggla; Jake, tornuggla; Flitwick, minervauggla; och på stora bilden Wizard, berguv som visar upp sina fantastiska vingar. (Översättning av ugglearter via Wikipedia, jag kan vara helt ute och cykla)

Lady Grey, Lappuggla, den av ugglorna som ser störst ut men är mest bara fjädrar.

Nöjd och glad traskade jag sedan vidare mot Totnes Castle. Det här var i alla fall ett slott på riktigt, men har man sett Conwy och Caernarfon och Harlech blir man inte så imponerad av vad som i stort sett är två ringformade murar med en nu torr vallgrav utanför. Även om man kunde klättra upp på den inre muren. Trevlig utsikt var det i alla fall.

Det räckte visst inte med en väldigt brant backe upp till biljettkiosken till slottet…men så ser man bra däruppifrån också.

Det mest spännande på det här slottet – ingången och de två dörrarna upp till muren.

Utsikt över Totnes. High Street går lite till höger om mitten av bilden, bredvid den röda kyrkan, och Bridgetown där jag bodde är vid den andra, grå kyrkan.

Återvände sedan till Pie Street som var i stort sett tomt, då det väl egentligen var mittemellan lunch och middagstid. Tog en Steak and Ale paj denna gången, den rostade potatisen och en annan sås. Valde dock samma cider. Nästan lika gott som i förrgår. Kände också att jag mäktade med efterrätt så jag beställde en sticky toffee pudding som var helt underbar. Den också. Men nu är det väl slut på pajätandet. Inget kan ju matcha detta. 😝

Mums! Förstår bara inte varför det måste vara jordgubbar till allting. Men ser ni mönstret i florsockret på tallriken? 😁

Klättrade uppför High Street igen för att ta mig till den där utsiktspunkten mot slottet som jag såg häromdagen. Insåg att jag hade tagit en lite jobbigare väg dit än nödvändigt, men vad gör väl en extra uppförsbacke? Utsikten var i alla fall helt okej.

Totnes Castle från Western bypass. Hade kanske varit bra att vara lite längre för att komma över blommorna. Men att lyfta på kameran tänkte jag inte på och att klättra på stängslet kände jag mig inte säker nog på foten för, så…blommigt fick det bli.

Pirater i Torbay

Två dagar kvar i Totnes, och en av dem hade jag tänkt spendera i Brixham och Torquay, men vilken? Vädret skulle bli varmt idag, så jag bestämde mig för att åka till kusten. Tog bussen till Paignton och sedan vidare till Brixham på södra udden av Torbay. Mitten av bukten såg jag ju tidigare när jag var i Paignton. Men oj vilket charmigt ställe. Pastellfärgade hus långt uppför backarna, och en marina med tonvis med båtar. Tidiga morgnar har de även en fiskmarknad här, men då duger det inte att kliva upp efter sju.

Brixham

Anledningen till att jag åkte hit var dock att de har en rekonstruktion av Francis Drakes Golden Hind här. Det är skeppet han seglade runt jorden i, och jag tänkte att det kunde vara intressant att se, eftersom så mycket av historien häromkring är präglad av sjöfart. På den här attraktionen har de tagit fasta på pirattemat, och det verkar mycket inriktat på barn, även om det finns lite informationsskyltar för oss (någorlunda) vuxna också. Tyckte kanske att det var lite väl plastigt och inriktat på att sälja piratsouvenirer, så för min egen del blev det bara 3/5 pirater. Men nu har jag sett det i alla fall. Och jag skulle inte vilja vara en av 70 personer på den där lilla ytan i tre år – det tog mig nog bara en timme att gå igenom nu. Drakes egen kabin var knappt större än mina rum i London brukar vara.

Inte så stort skepp för en gigantisk resa.
Diverse detaljer på och kring skeppet.

Sedan skulle jag ta Western Lady-färjan över till Torquay på norra udden av bukten. Jag hade dock lite tid att fördriva innan dess, vilket jag gjorde med att äta glass och fotografera. Gillade verkligen staplarna med burar för att fiska skaldjur.

Skaldjursburar
En sådan hatt hade jag också kunnat tänka mig – skugga utan att bli av med vinden genom håret. Men som det blåste idag hade man nog blivit av med hatten istället – det var nära att min flög bort.
Till minne av de som försvunnit till sjöss.
En gammal bekant – såg det här skeppet vid Dartmouth igår.

Då solen stekte valde jag sedan att sätta mig på den skuggiga högra sidan av färjan. Det gjorde dock att jag missade att fotografera den intressanta sidan, men det får väl vara hänt, då. Eventuellt blir det tillräckligt med foton från den här resan ändå.

Desto mer fanns det att fotografera i Torquay. Gick över en fin liten bro, och strax efteråt började det tjuta och ha sig bakom mig. Dags för broöppning.

Insläppt.

Dock var det mat som lockade först. Hade när jag kollade på kartan hittat ett ställe som hette Fat Cow, vilket lät intressant. Speciellt som det var en hamburgerrestaurang. 😁 Hittade lätt dit och beställde en Fat Jerk och en lemonad. Supergod lemonad och bästa stripsen på länge. Och kycklingburgaren var absolut inte dum den heller, även om den nog placerar sig under Rugglestone Inn och Pie Street. Skönt ställe också, med reggaetema och utsikt över hamnen.

Kyckling, jalapeños, ananas, majonnäs, ost, bacon…bara en massa gott. 😋

Mätt och belåten vandrade jag ut i solen igen. Bara för att bli mindre belåten när jag märkte att mina nya solglasögon hade gått sönder. 😔 Jag hade visserligen hatt på mig idag, men med solglittret från vattnet blev det i alla fall för ljust för mina ögon. Letade rätt på Agatha Christie, tog lite fler foton och satte mig i skuggan en stund. Började fundera på att åka tillbaka till hotellet, även om klockan inte ens var 18. Svårt att vara entusiastisk över fotografering när det svider i ögonen så fort man öppnar dem. Tur att jag i alla fall har mina gamla solbrillor kvar.

Blandade vyer i Torquay. Agatha Christie spenderade mycket tid här.

Tog mig i kragen och gick i alla fall bort till Torre Gardens, men det var inte så mycket roligt där heller. Såg dock några som spelade bowling på gräsmattan, vilket mest såg ut som en blandning av bowling och boule. Inga käglor, alltså, utan en mindre boll som jag gissade att de skulle försöka komma närmast.

Stranden var lite roligare, och längre bort såg jag några såna där charmiga strandhytter i allsköns färger. Tyvärr skulle jag inte hinna dit innan bussen skulle gå, så jag lät dem vara. Och sedan var naturligtvis bussen försenad, med nästan 20 minuter. 😝

Man kan nästan ana strandhytterna längst bort på stranden i översta bilden. En minigolfbana fanns det också. Ibland hade det varit trevligt att kunna plocka fram en klon ur ryggsäcken så man hade någon att spela med.

Men till slut dök bussen upp och det blev en ganska tidig hemkomst. Eventuellt hinner jag sova lite mer i natt också…😴 Även om jag är lite besviken att inte ha träffat på Basil Fawlty…

Dartmoooore

Vissa dagar skulle man vilja spola tillbaka från början och uppleva igen och igen och igen. Idag var en sådan dag. Hade bokat en guidad tur, The Hound of the Baskervilles Tour med Unique Devon Tours. Det hela går ut på att man följer i fotspåren på Arthur Conan Doyles besök till Dartmoor för att se varifrån han hämtade inspiration till detta fantastiska Sherlock Holmes-äventyr.

Jag var utcheckad och klar och stod utanför hotellet och väntade när Mark från Unique Devon Tours dök upp och undrade om jag var jag. Och det var jag ju. Fick hjälp med resväskan (som har fått en spricka, snyft!) och sedan åkte vi iväg. Hade fått höra av Alex som äger bolaget och skötte bokningen att Mark var en riktig gentleman, och det stämde verkligen. Öppnade dörrar och alltihopa. Eller så var han bara rädd om bilen. 😝

Vi började vid kyrkan i Ipplepen, där flera Baskervilles ligger begravda. Jo, de fanns på riktigt, och Conan Doyle blev skjutsad runt Dartmoor av Henry Baskerville. Han blev även vän med Robert Duins Cooke, som visade honom runt tillsammans med Bertram Fletcher Robinson. Duins Cooke är dessutom ägaren Alex farmorsfar. (Great grandfather, i alla fall, jag kan ha misstagit mig på far- och mor-leden)

Gravar i Ipplepen

Vi åkte sedan vidare till Ashburton där vi hittade Henry Baskerville själv, och huset han bodde i. Tydligen går det nu att hyra som Airbnb, så det är något att fundera över till nästa resa. Vi hittade även Moor Chocolates, som precis som det låter är en chokladbutik. Väldigt trevligt, och gott!

Henry Baskervilles nuvarande boning.

På väg mot vårt lunchställe stannade vi även till vid en bro över floden Dart, och ett snabbt fotostopp i Ponsworthy. Utan direkt relation till storyn, men ser ni bilderna förstår ni. 😁

Bro över floden Dart
Ponsworthy

Lunchen intogs på den å så charmiga Rugglestone Inn. Stället är visst alltid fullt om man inte bokat bord, så har ni vägarna förbi så boka! Väl värt det, då det inte bara var mysigt utan också fantastiskt god mat.

Vägen till Rugglestone Inn.
Fiskkakor med mozzarella och supergoda potatisklyftor. Nom!
Rugglestone från uteserveringen, dvs trädgården.

Mer än mätta och belåtna åkte vi så upp på öppna Dartmoor, genom smala slingrande vägar tills vidderna bredde ut sig åt alla håll. Vi såg ponnyer, stenkors och en ”clapper bridge”, så kallad efter ljudet av boskapens hovar mot stenen. Bredvid fanns en modernare bro som också var fin. Vi såg två damer som satt vid varsin bro och målade av landskapet vid den andra.

Ponnyer på Dartmoor.
Stenkors. Munkarna använde dessa som vägmarkörer för att hitta över Dartmoor.
Clapper bridge.
Bron från andra hållet, med andra bron i bakgrunden, och någon underlig figur uppepå. (Visst ser jag liten ut?)

Mark hade berättat om hur tjuvligor slår till mot parkerade bilar uppe på Dartmoor, och att han inte sett till en enda polis däruppe på hela säsongen. När vi sedan såg en motorcykelpolis följt av en polisbil bara en liten bit bort nämnde jag att jag trodde de förföljde mig. Jag såg nämligen tre poliser utanför mitt hotell igår kväll, men de verkade inte vilja mig något. Dock styrde Mark direkt mot Princetown och Dartmoor-fängelset, som Selden i Baskervilleberättelsen har flytt ifrån. Och dörren var öppen…

Entré till Dartmoors fängelse i Princetown, mitt på heden.

…men han körde bara förbi. Tills vägen tog slut, vid Fox Tor Mire, förebilden för Grimpen Mire i boken. Ett område där man absolut inte kan gå säkert, ett felsteg och så sjunker man ner i träsket. I alla fall om det regnat på sistone. Nu har det varit såpass torrt att det förmodligen inte var någon större fara, men vi gick inte dit ändå. Älskade dock landskapet och stillheten där, och passade på att få en bild av Mark där också. Han är nästan en professionell fotograf, och det var toppen att inte behöva instruera honom i hur man använde en kamera. Istället var det jag som fick en massa tips på bra vinklar och ställen att fotografera från.

Nära Fox Tor Mire, men åt andra hållet.
Mark, the Man on the Moor, med Fox Tor Mire i bakgrunden.

Vi åkte tillbaka upp på Dartmoors höjder och hittade strax ännu fler ponnyer. De har lärt sig att bilar och turister är bra grejor, så de kan få för sig att blockera parkerade bilar tills man ger dem något gott. Listiga kusar! Tyvärr leder det också till att de söker sig till vägarna där de lätt blir påkörda. 😔

Nytillskott.
Undrar vad de kikar på?
Mysko figur.
En Tor…nu minns jag inte vilken.

Tidigare på dagen hade vi hoppat över en av de största pusselbitarna till Baskerville-storyn då vi ändå skulle åka förbi ganska nära på väg till mitt nästa boende, så nu begav vi oss ditåt. Och hamnade mitt i ett trafikkaos. Devon-style. 😁

Devon traffic jam.

Till slut kom vi dock fram till Holy Trinity Church i Buckfastleigh. Låter väl som ett tjusigt, trevligt ställe? Det visade sig dock ha en mörk baksida. En man vid namn Richard Cabell (även kallad Dirty Dick) hade på 1600-talet sålt sin själ till djävulen. Det gick rykten om att han mördat sin fru Elizabeth och att han höll på med allsköns djävulskap. Det sägs att när han begravdes så kom ett pack helveteshundar springande över heden och samlades vid hans grav. Man kan lätt se hur en sådan historia kunde ha inspirerat Conan Doyle till att skriva det han gjorde. Cabells grav är dessutom ingen vanlig historia, resten av församlingen var så rädda för honom att en tjock stenskiva lades över hans grav, och den byggdes sedan in i ett mausoleum. En av väggarna består av järnstänger som skulle hindra hans ande från att ta sig ut. Dock slutar inte historien där. Cabells anhängare och djävulsdyrkare anlade en brand 1849 som förstörde kyrkan där han var begraven. Den återuppbyggdes, men blev bombad under andra världskriget. De byggde upp kyrkan en gång till, men 1992 blev den återigen utsatt för ett attentat och brann ner. Nu står den där som ett skal, men har fortfarande en präst och det går att gifta sig där. Huruvida det bådar gott eller ont för framtiden törs jag inte sia om. Ärligt talat kändes det lite kymigt där…

Entré mot Holy Trinity.
Holy Trinity från utsidan.
Holy Trinity från utsidan.
Holy Trinity från insidan. Luftigt är det i alla fall.
Richard Cabells grav.

Efter Holy Trinity åkte vi till Buckfast Abbey, precis i närheten. Större motsatser bland religiösa byggnader känns svårt att tänka sig, i alla fall när båda är kristna. Detta är en mycket mer modern kyrka, och dessutom är den hel. Varken jag eller Mark är religiösa av oss, men lite av en sådan känsla kan jag ändå få i sådana här byggnader. Som att religiositeten hos de som uppfört den smittar av sig, på något sätt.

Buckfast Abbey. I ljus som Mark beskrev som det bästa han sett här på länge.
Buckfast Abbey inifrån.
Lite ljus på det?
Enormt ”fönster” av tjocka glasbitar. När solen lyser in här på morgnarna är det tydligen alldeles magiskt.

Sedan var dagen över och Mark släppte av mig vid mitt nästa boende. En varm och ganska kvav dag, men jag skulle ändå gärna gjort det igen och igen och igen. Inte nog med trevligt sällskap och fantastiska vyer, ljuset lämpade sig dessutom perfekt för fotografering. En vanlig dag kanske jag plockar in 15-20 bilder på iPaden för att kolla igenom och bearbeta, idag blev det över 70. Det kallar jag en bra dag. 😁

Exiter…

…eller exit Exeter. Sista dagen här, och jag var för trött för att ställa väckarklockan. Sov förbi frukosten och gick istället till Dinosaur café här i närheten för att äta. Dock blev det en full English där också. 😝

Det var en varm dag med strålande sol så jag tänkte bege mig ner till vattnet, leta upp lite skugga och äta glass och läsa bok, men jag är ju inte så bra på att göra det jag tänkt. Såg en backe och började direkt gå uppför den, bort från floden. 🙄

Hamnade i Northernhay och Rougemont Gardens där jag gick uppför lite fler backar i solgasset. Ett gäng barn sprang också runt och lekte och skrek, så det var inte riktigt min miljö.

War Memorial

Färgglad entré till parken.

Sen skulle jag ner till Quayside. Och gick in på ett museum. Ramm, som jag så gärna vill fortsätta med stein, men trots att det fanns både sten och metall därinne handlade det inte om tysk rock. Royal Albert Memorial Museum har lite allt möjligt, på en yta som kändes alldeles lagom att strosa igenom på en timme. Är man mer intresserad kan man nog spendera mer tid, men jag njöt mest av svalkan därinne samtidigt som mina fötter inte alls ville att jag skulle stå still och titta i ett gäng montrar. Entréhallen var dessutom målad i en alldeles horribel färg, säger hon som gillar blått. 😝

Alldeles fel färg. Men Albert kanske trivs ändå.

Gick ut därifrån och styrde kosan mot vattnet. Med lite omvägar. 🙄 Råkade också hitta en pysselaffär som bland annat hade tyg och sånt, och kunde inte låta bli att gå in. Gjorde ett jätteinköp av en meter band för 25 pence…😱

Sen hade jag gått nerför jättelänge, och kolla, där var ju floden. Hade dock en bit kvar att gå till restaurangområdet, och på väg dit fick man gå igenom en ordentlig fågelflock. Nu är jag inte den som är rädd för dem, men det kändes lite skumt att ha ett tjugotal duvor och annat som flaxade runt mig.

Hittade direkt ett ställe som sålde glass, och när jag handlat min var platsen jag tänkt sätta mig på upptagen av den äldre man som gått ut ur caféet när jag var på väg in. Frågade lite framfusigt om jag fick göra honom sällskap i skuggan, för det stod bara ett bord ute, och det gick bra. Han var visst (också) från Plymouth, precis som han jag pratade med på tåget.

Färja som dras över floden med handkraft.

Med glassen uppäten letade jag mig sedan en skuggig bänk, vilket var lätt eftersom stora tunga moln dragit in. Och sedan SATT JAG STILL. I typ 2 timmar. 😁 Lyssnade på the Hound of the Baskervilles, eftersom jag ska på en sån guidad tur imorgon. Kommer dock inte hinna bli klar med den, men har hunnit cirka två tredjedelar.

Hade sett ut en hamburgerrestaurang till middag, Meat59, och den var sådär en dryg kilometer bort. Min ”lugna” dag visade 10 000 steg redan innan, och på kvällen skulle jag på spökpromenad. Nåja, i morgon får jag ju åka bil. 😁 Traskade iväg och hittade lätt fram. Beställde en Devon Mist cider som var godare än den jag provade i förrgår, och en Smoking Cow-burgare. Gott! Utan att ha provat alla burgare i Exeter kan jag tänka mig att det stämmer att de här är bäst.

Mumsig burgare

Medan jag åt hade någon dragit åt bältet på min midjeväska, för den satt betydligt tajtare när jag gick därifrån och traskade mot katedralen igen. Spökvandringen skulle börja 19:00 och jag var där en halvtimme innan. Vår guide Bob dök upp strax före sju och vi blev 5 kvinnor som följde med honom runt, varav en till från Sverige. Två andra var från Ungern, men de var där tillsammans, och den femte var från en annan del av England.

Rolig vandring, mer intressanta historier än läskiga, även om Bob var bra dramatisk ibland och fick åtminstone mig att hoppa till. Lite synd att jag inte hann med fler sådana här turer, speciellt som de är gratis. Någon annan gång, kanske.

Bob the guide.

Japp, jag överlevde. Trots Bob. 😝

Men nu ska jag sova så jag hinner vakna imorgon – blir hämtad 9:00 och då ska frukosten vara äten och väskan packad.

Knäppa djur…

…med kameran, alltså. Klassisk Lizzan-dag. Hade tänkt stanna i Exeter och kanske gå någon guidad promenad, men kände helt enkelt inte för stadsliv när jag vaknade. Kollade upp lite grejor medan jag åt en riktigt god Full English till frukost, och begav mig sedan ner mot tågstationen. Köpte biljett till Paignton, som ligger sådär 30-50 minuter bort med tåg, beroende på hur många stationer tåget stannar på däremellan. Paignton är en ort på engelska rivieran, så vi snackar strand, pir med arkad, och allsköns nöjesaktiviteter. Det som först och främst lockade mig var deras zoo. Det skulle bli lite halvmulet väder vilket lät perfekt för sådan fotografering.

Efter 2 tåg och en buss var jag framme, men det var inte helt lätt att hitta ingången. Och den förvirringen fortsatte inne på området – även om jag hade sett en viss inhängnad tidigare kunde jag totalt missa att hitta tillbaka även om jag försökte följa skyltarna.

Under dagen pågick det små event vid de olika djuren, och det första jag siktat in mig på var ett snack om tigrarna. Hittade dit och lyckades få någon rätt tjusig bild genom nätstängslet. Intressant info, men svårt att höra då djurskötaren inte hade någon mikrofon och det var barn som skrek och pratade samtidigt. På ett annat ställe hade de högtalaranläggning vilket hade varit bra där också.

Vilande skönhet.

Nästa punkt på schemat var en rovfågelshow som skulle gå av stapeln 13, 14 och 15. Jag hade alltså lite tid på mig att hitta rätt, och det behövdes, som sagt. Hann se en hel del, och även äta en kall pizza slice (trots att hon i kassan skulle värma den). Nåja, det var mat i magen i alla fall.

Mest överraskande var nog jättesköldpaddorna. De är STORA. Och med tanke på vad två av dem höll på med så ville de inte dö ut heller. 😝 Och apor av alla de slag är ju alltid fascinerande.

Sen var det dags för fågelshowen. Det hade tagit mig till tre att hitta dit, så jag fick se sista showen för dagen. De visade upp tre olika fåglar som flög runt i rummet, precis ovanför våra huvuden. Ibland så nära att man kände deras vingar.

Hann även se en ursöt röd panda innan jag började leta efter utgången istället. (Efter att ha letat efter ugglorna helt utan att hitta dem hur länge som helst)

Tog bussen in till stan och tänkte traska ner mot stranden. Gick naturligtvis åt fel håll till att börja med, men kom på att det var lika bra, för jag behövde in och handla lite på Boots. Kom därifrån med nya solbrillor som matchar resegarderoben. 😁😎

Sen gick jag till strandpromenaden. 😁 Och möttes av en minigolfbana md pirattema. Kändes inte som att det skulle vara så skoj att spela själv, men annars såg det väldigt kul ut. Vyerna sträckte sig över hela Torbay, till Torquay i ena änden och Brixham i andra, två ställen som jag har med på intresselistan till senare.

Paignton by the sea. Den bredare vyn är mot Torquay, den andra mot Brixham.

Men så var det ju det där med att äta…att det ska vara så svårt ibland? Gick förbi några matställen på väg in mot centrum, men då hade jag ju tänkt mig något annat. Det där andra (thaimat) lyckades jag naturligtvis gå långt förbi utan att märka det, och alla andra alternativ som lät gott var stängt för att det antingen var för sent på dagen eller för att det var måndag. Hamnade till slut vid tågstationen och köpte med mig lite snacks för hemresan, ost och salami så jag i alla fall fick något i magen. Hade ju för mig att det var långt att hitta mat från hotellet. Speciellt som en av stans bästa restauranger, precis vid tågstationen också hade måndagsstängt. 🙄

Men så kom jag på att jag ju sett något precis när jag kommit uppför den där enorma backen från stationen – en annan Wetherspoons. Bara uppför en liten backe till. 😝 Och vilket ställe. Maten var väl ingen höjdare, tog en grillad kyckling som var dränkt i bbq-sås, men ärligt talat spelade det inte så stor roll bara den hamnade i min mage. Utsikten var desto bättre. Eller kanske är det en insikt, eftersom det var inomhus. 🤔

Klassisk Lizzan-dag? Japp, nästan 17000 steg på stegräknaren och väldigt trötta fötter…😝

Enter Exeter

Efter en smula sömn var det då dags att åka vidare till något lite roligare ställe än Milton Keynes. MK är lite som Premier Inn, rymligt, fyrkantigt och bekvämt. Men det är i alla fall tillräckligt långt ifrån London för att busschaufförerna ska vara trevliga.

På tal om trevliga så börjar jag märka att jag är i England nu. Folk pratar med mig. 😝 Och inte som tyskarna på första tåget jag klev på, då, som började med ”Yes, but” när jag sa att de satt på min reserverade plats…🙄 På andra tåget fick jag däremot en äkta engelsman bredvid mig, och han var riktigt pratglad. Tydligen låter jag kanadensisk. 😁 Hon jag pratade med på konserten igår trodde istället att jag var engelsk. Känns som rätt bra betyg, bägge delarna.

Några timmars tågresa senare var jag då framme i Exeter. Hade bokat boende nära tågstationen, och visst, det var inte långt. Det var bara nästan rakt uppåt. 😂 Väl framme var det inte nog med uppför, men som tur var bara två trappor att ta sig uppför med väskan, och dessutom fick jag en hjälpande hand av receptionisten. Och det här rummet var det Londonklass på….storleksmässigt, alltså. Kanske finns någon fördel med Premier Inn ändå, men det här är betydligt roligare. Dock saknar jag AC:n, för här är det varmt. Har åtminstone en fläkt.

Vilade en stund innan jag begav mig ut på upptäcktsfärd. Största sevärdheten här är katedralen, så jag begav mig lite löst ditåt genom gator som kändes väldigt lugna. Men så var det ju söndagskväll. Gott om promenerande turister fanns det dock. Tyvärr verkar dock inte fiskmåsarna ha läst skyltarna mot nedskräpning, för gräsmattan runtom katedralen var full med skräp som de gissningsvis har dragit ut från papperskorgarna.

Detaljer från kajen och kring katedralen.

Exeter Cathedral och staty av Richard Hooker.

Tänkte sedan knata vidare ner mot kajområdet, men gick förbi en pub som såg väldigt spännande ut och kände mig plötsligt hungrig. Det var en Wetherspoons, i ett kapell som byggdes 1760. Nu förstår jag också varför en kollega drar upp Wetherspoons så fort Storbritannien kommer på tal – jag trodde jag hade råkat beställa en förrätt eller nåt när priset för min sallad OCH en stor cider bara blev 70 kronor…men nej då, fick en fullstor tallrik med kyckling-, avokado- och baconsallad som dessutom var riktigt god. Cidern var en lokal variant som hette Devon Red, utan kolsyra. Ovan smak för min del, men ganska god.

George’s Meeting House, numer Wetherspoons pub.

Med lite mer energi i kroppen var det nu lättare att traska ner till kajen för att se om det fanns något fotograferingsbart där. Mjodå, det såg riktigt mysigt ut. Ljuset började dessutom bli trevligt, så jag gick runt där en bra stund innan jag vände tillbaka upp mot staden. Ljus, ja…katedralen skulle ju också kunna se bättre ut i lite mysigt kvällsljus, så jag tog en liten omväg därom innan jag gick hem också.

Custom House

Bro och svanar

Bro och hänglås

Sen får jag se vad det blir för något imorgon. Har inga jättefasta planer, men vet att de har guidade promenader i den här staden också, och en intressant tur ska gå imorgon 14:00. Och på tisdag kväll har de en spökpromenad. 😁 Och något annat ska man väl kunna hitta på också – kanske kolla in katedralen inifrån? 🤔