Gömda och icke-gömda London

Posted on 2022-03-25 by Lizzan

Som jag nämnde häromdagen brukar mina planer för ett besök i huvudstaden baseras till stor del på walks.com schema med guidade promenader. Idag var det dags för en jag velat gå på länge, nämligen Hidden London. Guide för dagen var Shaughan, som jag tror jag gått en alldeles fantastisk spökpromenad med tidigare…för typ 8-9 år sedan. 😁 Men vi var nog båda lite yngre då – nu hade jag lite svårt att hänga med bitvis då han pratade rätt fort, så jag missade poängen i flera skämt. Känns lite läskigt – jag ska ju inte ha problem med sånt. 😬

Jag föredrog ändå hans guidning framför några andra jag lyssnat på på sistone. Det är stor skillnad mellan guider som rapar upp fakta om stället vi står på, och guider som berättar en historia. Shaughan berättade historier. Slängde in några skämt och några sånger, bara sådär. Blåste liksom liv i alltihopa på ett helt annat vis. Promenaden var nog på cirka 2 kilometer, även om Runkeeper säger över 4. Svårt att hitta gps här i stan. 😝

Vi började till höger i bild och gick åt vänster. De flesta avstickarna är nog bara gps-brus även om vi gjorde några på riktigt också.

När promenaden var över gick jag tillbaka ner förbi St Paul’s Cathedral och över Millenium-bron. Vilade fötter och rygg en stund innan jag letade mig lite mat. Såg att det fanns en Nando’s inte långt bort åt det håll jag ändå tänkt gå så siktade på det. Hade ätit äggröra till frukost, så bara så att ni vet så kom ägget före kycklingen – i alla fall i min mage. 🤪 Inte var det vilken Nando’s som helst heller, urtjusig restaurang.

När jag ätit klart plockade jag fram stora kameran ur väskan och började gå österut. Fick stanna direkt då det fanns en snygg väggmålning precis runt hörnet.

Would-I-Was Shookspeared. Ja, William Shakespeare i dåtidsform, alltså. 😁

Efter en liten stunds promenad hamnade jag vid Hay’s Galleria och först blev jag bara paff över hur tjusigt själva byggnaden var. Sen såg jag ”konstverket” mitt i hallen. Det var inte helt lätt att fotografera då det smälte in en del mot bakgrunden, men på riktigt var det det absolut bästa verk jag nånsin sett. En steampunk-piratskepps-fontän. 😁 Årorna och vattenhjulet rörde på sig ibland, likaså planetariet, och så kom det vatten från ett par olika delar vid olika tillfällen. Kunde lätt ha bara tittat på det i flera timmar, nu blev jag väl kvar i en kvart, typ.

Verket heter The Navigators och är skapat av David Kemp 1987.

Gick vidare österut och hamnade vid en sån där typisk London-vy – nytt och gammalt om vartannat.

Southwark Cathedral med the Shard i bakgrunden.

Från lite gömda delar av London var jag nu på väg till en av de stora välkända landmärkena – Tower Bridge. Ännu en sak jag aldrig gjort var att gå över den, trots alla mina London-besök. Jag kan ha åkt buss över den någon gång, men minns inte säkert.

Ska man fotografera Londons landmärken är det enklast om man är på motsatt sida av Themsen och har en zoomlins – här är Tower of London.

Några av Citys skyskrapor med Tower of London till höger.

Gick över bron och tänkte sedan att jag skulle ta mig upp till Westminster och Big Ben medan det fortfarande var lite ljus kvar. Kände inte för att kliva ner under jord och ta tunnelbanan, speciellt som det var en hel del störningar, så istället tog jag en Uber. I båtform. 😁 Första gången jag satt min fot på en båt sen den inte jättetrevliga katamaran-seglingen i Penzance sommaren 2019, men den här gången gick det mycket bättre. Mesta delen av tiden mellan Tower-piren och Westminster-piren där jag klev av spenderade vi med att lägga till och kasta loss från ett gäng andra pirer längs vägen, men det tog väl totalt runt 20 minuter på båten. Och lite mysigt ljus var det kvar.

Väldans vad Benny börjar bli fin nu när han äntligen får klä av sig byggnadsställningarna.

Så idag har det varit en riktigt bra dag i helt vanligt London-väder. Blev påmind om hur mycket jag älskar den här staden och alla överraskningar man så lätt dyker på, men som förstås är ännu lättare att hitta med en bra guide. Har man en guide kan man dock sällan stanna så länge som man vill… Imorgon blir det en till promenad och en teaterföreställning med Doctor Who. Och inte vilken teater som helst, man får vara med och leka själv också. Så hör ni inget ifrån mig imorgon kväll* har dalekarna vunnit. 😱

*Det KAN bli lite sent bloggat imorgon, föreställningen håller på till 21…så vete sjutton om jag orkar efter det. 😝

Förhastat till Hastings

Posted on 2022-03-24 by Lizzan

Som flera gissat efter förra inlägget tänkte jag idag åka till Hastings. Ledtråden 1066 var naturligtvis årtalet för det stora slaget som inträffade där, eller åtminstone i närheten, nämligen i Battle. Jag skulle åka tåg från Charing Cross och då behövde jag ta tunnelbanan härifrån Paddington, och det var jag inte ensam om kan jag lova. Så många var vi som ville åka att de strax efter att jag tagit mig nerför trappan stängde grindarna för att det var för fullt på Bakerloo-plattformen. Jag hade inte så bråttom då tågen till Hastings gick med en halvtimmes mellanrum så jag avvaktade tills jag faktiskt till och med fick sittplats på tuben.

Resan till Hastings var inte lika intressant som mellan Bath och Salisbury, då vi spenderade en hel del tid nedsänkt eller bakom träd så man inte såg så långt. När vi väl tagit oss ut ur London, alltså, bara det tog väl en 15-20 minuter då vi stannade vi tre London-stationer. Häftigast var nog faktiskt första sekunderna när vi lämnade Charing Cross, då tåget går över Themsen med utsikt mot London Eye och Big Ben – som nu äntligen börjar bli av med alla byggnadsställningar. 🥳

Väl framme i Hastings drogs jag mot vattnet, då jag har saknat havet de senaste åren och det var största anledningen att jag åkte hit. Svängde vänster och hamnade strax i Hastings Old Town, som definitivt såg rätt mysigt ut. Ville dock ha lite utsikt, så när jag såg skyltar om en väg till slottet och smugglargrottorna följde jag den upp. Och upp, och upp, och upp. Har gått uppför 29 trappor idag. 😅

Det finns en enklare väg till toppen, nämligen en sån där söt liten klippjärnväg som jag gärna hade betalat för istället för alla trappsteg jag fick klättra uppför. Men – den var inte öppen. När jag väl kom upp och satte mig på en bänk och kollade efter slottet och smugglargrottorna fick jag också veta att – de var inte öppna. Nåja, det var ju utsikten jag var ute efter så det var väl inte hela världen.

Hastings Old Town från ovan. Den lilla byggnaden högst upp till höger på kullen bakom är toppstation för en till liten järnväg – som inte var öppen.

En eller kanske två av de minigolfbanor som finns här i Hastings. De kanske till och med var öppna, och jag funderade på om jag skulle ta en runda själv, men sen gjorde jag annat istället.

Hastings slott. Vet inte hur mycket bättre bilder det skulle ha blivit om det var öppet heller.

Efter en dos med utsikt gick jag sedan nerför backarna tillbaka till centrum. Behövde få i mig lite mat och hittade till slut ett turkiskt ställe med en bra lunch deal – 1 meze och en huvudrätt för under 12 pund. Beställde in vitlöksstekt svamp som förrätt och kycklingspett med ris som huvudrätt och allt var väldigt gott.

Gick sedan ner på strandpromenaden och såg fram emot att få fotografera de fina strandhyddorna på piren som jag sett bild på. Men – DEN VAR INTE ÖPPEN. Öppnar tydligen 1 april, för innan dess kan det inte komma några turister och inte vill lokalbefolkningen vistas där heller. Förstår inte varför man ens stänger en pir, vad är det för skillnad på byggnaderna där ute mot för de som står på strandpromenaden?

Inser att ja, det här är ett foto på fina pastelliga strandhyddor, men inte den bild som jag ville ta…🙄

Strandpromenaden var i två nivåer, där den undre hette Bottle Alley. När man kom dit förstod man varför – den inre väggen var dekorerad med krossat glas från glasflaskor – totalt 15 ton. Lite häftigt. Och den var i alla fall inte stängd.

En del av Bottle Alley.

Eftersom allt annat var stängt och jag ändå var här för havet så gick jag sedan ner på stranden. Hastings kanske hade velat stänga det också, men inte lyckats. Åsynen av badarna gjorde mig nyfiken på hur varmt det var i vattnet, och när en lite större våg ändå blött ner min ena sko när jag försökte känna efter med handen tog jag av mig strumpor och skor och doppade fötterna. Det var KALLT. Att bada i det där havet kan inte vara långt ifrån isvaksbad hemma. Ändå såg jag 5 personer som doppade sig och vissa var ute några minuter.

Visst är det såna här bilder man ska ta när man ligger på stranden?

Njöt av vågornas brus och speciellt rasslet när vattnet drog sig undan mellan alla småstenarna, men till slut hade jag torkat och tyckte att det var dags att återvända. Var enormt trött på tåget tillbaka men vaknade till lite när Londons skyskrapor tornade upp sig omkring oss igen – såg en ny som jag inte kände igen sedan tidigare också, bredvid walkie-talkien och rivjärnet. Den såg fortfarande ut att vara under uppbyggnad.

Köpte med mig lite sushi till rummet då jag inte kände för någon avancerad middag och nu är det nog dags för sängen. Morgondagens guidade promenad börjar klockan 11 långtbortistan och innan dess ska jag nog helst ha fått i mig frukost också. 🥱

Jajustja…jag försökte fota strandhyddorna genom grinden också…men det här är inte heller vad jag ville ha. 😝

Och de här kunde jag inte fota som jag ville för att det satt en snubbe och rökte något exotiskt precis vid den första hyddan från andra hållet…där jag hade velat fota ifrån. 🙄

Slutsats – åk inte till Hastings – i alla fall inte för tidigt på året eller utan att kolla att det du vill göra faktiskt är möjligt. 🤦‍♀️

Färdigbadat

Posted on 2022-03-23 by Lizzan

Ja, nog är det rätt troligt att jag även i framtiden kommer att hamna i en mängd med vatten, men idag var det dags att lämna Bath för några dagar i London. Utcheckning var 11:00 och mitt tåg skulle gå 11:43 så jag hade lite tid på morgonen för en god frukost och ett ärende på stan. Jag hade ju än så länge inte hunnit med den där Shakshoukan på Kingsmead Kitchen, så den stod högst på agendan. Den var dessutom precis så god som jag hade hoppats. Inget fel på vegansk mat, men ägg skulle jag nog inte vilja vara utan.

Shakshouuuuuka. Inte nog med att det är gott, det är roligt att säga också. 😁

Några dagar tidigare hade jag handlat mig ett halssmycke på Bath Aqua Glass, men när jag provade det tyckte jag att det var lite väl litet och diskret. Gick tillbaka dit och frågade om det gick att byta upp sig, och det var inga problem. Kom nu därifrån med detta:

Gick sedan tillbaka till hotellet, packade och checkade ut med en hel kvart till godo. 😅 Promenaden ner till tågstationen gick också rätt fort, då jag nu hittat lite genare vägar med mindre trafik och slätare underlag än den som kartappen skickade iväg mig på när jag kom. Hade plats i en tyst vagn även nu, men nu var det ett gäng grabbar som satt och hade jobbmöte i vagnen istället. En annan passagerare sa dock till dem och sedan var det tyst större delen av resan, innan det klev på en förälder med två rätt små barn på sista hållplatsen innan Paddington. Tydligen är det inte så tydligt att man bokar plats i tyst vagn om man inte uttryckligen vill det – i alla fall inte i alla appar.

Då jag tittat till hotellet på väg från EE-shoppen sist jag var här i krokarna visste jag nu till och med vart jag skulle och att det inte alls var långt från stationen. The Chilworth London heter det och ligger på en rätt lugn och väldigt tjusig gata bara ett kvarter från Paddington. Jag var framme en timme före incheckningstid, men behövde bara vänta några minuter innan rummet var färdigt. Under den tiden kom en annan gäst ned och undrade om han verkligen fått rätt rum, då det var så litet. Får väl hålla med om att rummet inte var stort, men det är större än skokartongen i alla fall. Större än rummet i Bath också, men inte lika välplanerat. Och jag HAR ett fönster, som knappt går att ta sig till, men om man lyckas med det och tittar snett ut så kan man i alla fall se vad det är för väder. 🤣 Pluspoäng dock för att det finns både kyl och AC.

Duschen är av storleken ”svår att ramla omkull i”. 😝

Hungrig som jag var behövde jag mat, och en högt recenserad italiensk restaurang finns alldeles runt hörnet. Det var dessutom gott om plats eftersom det var mitt emellan lunch och middag, så jag fick snabbt ett bord och beställde in en pizza med salami och chili. Peeeerfekt balans mellan sälta och hetta, mums!

Chilioljan i flaskan satte extra piff på det hela också. 😋🌶

Sedan gick jag tillbaka till hotellrummet för att göra lite planer för de kommande dagarna och kontakta omvärlden. Det första jag konsulterar när det gäller att planera en Londonvistelse är walks.com, för att se vilka guidade promenader som står på schemat. Nu hittade jag 4+ stycken jag gärna vill gå, men jag måste nog göra nånting annat också. Så imorgon blir det att hoppa på tåget igen för en utflykt – men den är nog svårare att gissa än Stonehenge. Ni kan dock få en ledtråd – 1066.

Nu bor jag ju alldeles intill Hyde Park, som jag inte utforskat särskilt mycket tidigare. Tog därför med mig kameran ut vid 17-tiden och traskade dit. Det fanns en hel del att fotografera bara på den lilla sväng jag hann ta innan det blev för mörkt. Trodde inte heller att det var till centrala London man skulle åka om man ville fotografera hägrar och ekorrar…

Ekorrar fanns det i massvis, och de är egentligen alldeles för tama eftersom folk matar dem trots alla skyltar som ber dem låta bli. Såg en som klättrade uppför en killes byxben för att hämta en nöt ur handen på honom.

Queen Caroline’s Temple med solnedgången bakom sig.

Serenity, staty inspirerad av en ibis. Den här gillade jag skarpt! 😁

Henry Moore Arch. Den här gillade jag också skarpt – kanske för att den är så mjuk. 🤣

Rätt lättsam dag idag då jag bara gått runt 9 kilometer. 🤣 Men det sköna har väl varit att jag inte behövt bära på så mycket hela tiden, annat än när jag gick till och från tåget då. Vädret har också varit härligt, strålande sol och uppemot 21 grader varmt, så inte har jag saknat dunjackan. 😅

Bakåt i tiden

Posted on 2022-03-22 by Lizzan

Alla gissningar som jag fick in på förra inlägget hade rätt – idag var det dags för Stonehenge! Jag hade bokat en busstursbiljett från Salisbury igår kväll och bokade tåg dit idag när jag visste vilket jag skulle hinna med. Hade jag varit lite mer morgontrött hade det blivit några pund billigare, men det kändes bra att ha extra gott om tid. Tågresan gick genom vackert, engelskt landskap med böljande kullar och pittoreska byar. Bradford-on-Avon som var första station efter Bath såg helt ljuvligt ut.

Efter ungefär en timme var jag framme i Salisbury och hittade lätt till rundtursbussen som gick direkt utanför tågstationen. Jag var först i kön som klarade av trappan till övervåningen och tog förstås en av platserna längst fram. Vi startade resan med att hämta upp några till i Salisbury centrum, och fick se lite av staden längs vägen. Den såg också väldigt trevlig ut och är nog värd ett besök till.

Efter ungefär en halvtimme var vi framme vid besökscentret vid Stonehenge. Det fanns två sätt att ta sig till stenarna, antingen med en skyttelbuss eller med sina egna två fötter. Busschauffören sa att det skulle ta 15 minuter att gå, men damen i kassan sa att det var 2 kilometer och tog en halvtimme. (Samma busschaufför fick frågan om hur långt det var att gå till tågstationen från busshållplatsen i stan när vi kom tillbaka, då sa han att det också var 15 minuter. Hade god lust att fråga om han inte menade en halvtimme. 😝) Jag åt upp resten av min frukostmacka medan jag funderade på hur jag skulle göra och laddade ner audioguiden som app på telefonen. Gick sedan fram och kollade på en karta som fanns utanför besökscentret och då kom en guide och frågade mig om jag tänkt gå ut. När jag svarade ja beskrev han tre olika alternativ varav den längsta skulle ta cirka 40 minuter men som också var den mest intressanta. Det köpte jag direkt. Kände dels för att få sträcka på benen ordentligt i lantligt landskap istället för på kullerstenar, och dels kände jag att ett sånt här stort monument ska man inte stressa iväg till. Bättre att ta det lugnt och närma sig försiktigt, gradvis.

Började med att följa bussens väg en liten bit, innan jag vek av genom en grind och över ett fält. Mellan två skogsdungar fanns det första monumentet jag såg för dagen, ”Stonehenge Cursus”, en 100 meter bred och 2,74 km lång sträcka som kantas av diken och motsatsen till diken. Den beräknas vara byggd för 5400 år sedan. 1000 år senare byggdes en begravningshög i den västra änden som kan anas på bilden nedan.

Mellan de här två skogspartierna går Cursusen. Begravningshögen ses i den vänstra delen av bilden.

Följde cursusen en bit till jag kom till en samling andra begravningshögar. Dessa var mycket tydligare och låg i en linje bredvid cursusen. De låg även så de överblickade Stonehenge, som jag lite tidigare kunnat börja se i fjärran.

Min första bild på Stonehenge! Det blev väl sådär 400 till under dagen. 🤣

Sedan var det bara att gå ner mot vägen och visa upp biljetten för att komma in på Stonehenge-området. Följde man ljudguiden som jag gjorde fick man gå runt stenarna medsols, vilket också innebar att man började ganska långt ifrån dem och kom närmare och närmare.

Heel-stenen som solen går upp bakom om man står i centrum av stencirkeln på morgonen av sommarsolståndet. Och en fågelkompis som satt och spanade. 😁

Jag tog förstås gott om tid på mig att gå runt det hela, dels för att lyssna, dels för att fotografera. Det var varmt i luften men blåste ganska friskt så det var helt okej att ha jackan på. Börjar bli så kräsen med kamerainställningar och komposition av bilder* att det inte är helt lätt att be någon annan ta foto av mig, men när stenarna mest såg ut som smågrus i iPhonens kamera haffade jag till slut en kille med ännu större kamera och frågade om han kunde hjälpa till. Det blev ju rätt bra i alla fall.

*Menar inte att det jag gör alltid blir bäst, eller ens bra. Men det blir som *jag* vill. Oftast. 😝

En snart 40, de andra 5000 – i alla fall vissa. Hoppas det syns vilken som är vad.

Jag gillade konceptet med att ha ljudguiden som en app i min egen telefon och kunna använda mina egna hörlurar för att lyssna. Dessutom innebär det ju att man kan lyssna om och lyssna vidare nu när man åkt därifrån – jag har långt ifrån fonografiskt minne för sånt jag hör så det kan vara väldigt användbart. Det jag dock inte gillade var att så snart man gjorde något annat med telefonen så hoppade appen tillbaka till startsidan så man fick välja språk, tur OCH ställe igen innan man kunde lyssna vidare.

En av dagens bättre bilder. Visst är ni glada att ni slapp kolla alla 400? 😁

Dagens rutt. Ungefär 3 kilometer och knappt någon stigning, bara 12 meter totalt. *Behöver* ju inte ta flera timmar om man inte är fotogalen…

Så här fraktades de stora stenarna till stencirkeln. De vägde uppemot 30 ton och behövde 100 man som drog dem.

När jag gått runt hela cirkeln var jag ganska trött efter allt stå och gå och tog därför skyttelbussen tillbaka till besökscentret. Tittade runt en del i shoppen och fick med mig lite därifrån också innan jag köpte en lunchmacka som jag åt ute. Det finns en utställning vid centret som ingick i biljetten, och ingick i bussbiljetten gjorde också ett besök på Old Sarum Castle på väg tillbaka mot Salisbury. Tanken var att jag skulle ha tittat på bådadera, men rygg och fötter sa ifrån. Åkte istället tillbaka till Salisbury centrum och strosade runt pyttelite innan jag styrde mot tågstationen. Såg egentligen inte så mycket mer än katedralen från utsidan, men den var å andra sidan häftig nog.

Det här stället i Salisbury såg ju också mysigt ut, men jag hade tänkt mig annan middag idag.

Det *var* faktiskt bara 15 minuters promenad till tågstationen så jag var där i god tid till tåget. Resan tillbaka var lika vacker som på vägen dit, och till på köpet såg jag en sån där kalk-häst långt uppe på en kulle. Tror det var någonstans mellan Westbury och Trowbridge.

Väl tillbaka i Bath hade jag tänkt gå på the Stable igen då det inte finns något sådant i London och det blir länge till nästa gång. Mer än en vecka, i alla fall. När jag började närma mig såg det dock inte öppet ut, vilket bekräftades av skylten på dörren – stängt för underhåll. Jag kan hålla med, det kunde behövas, då toaletterna inte var jättefräscha när jag var där innan. Men å andra sidan har de haft 2 år typ utan kunder då de kanske hade kunnat göra sådant – eller så fick de inte ens gå hemifrån. Eller så är det först nu när folk kommer ut igen som det märks att det behöver göras lite upputsning. Provade en annan pizza-restaurang som skulle ha prisbelönta pizzor, men de hade inte plats för mig. 😔 Funderade på att ge burgarstället en chans till och äta på rummet, men såg sedan Las Iguanas skylt och tänkte jag kunde ju testa där i alla fall. De hade plats för mig och någon till, men sen började de också skicka iväg folk. Istället hade de slut på mat. 😝 När jag sa vad jag ville ha fick jag höra att det var slut just nu. Det och det och några saker till var också slut…men till slut hittade jag något på menyn som faktiskt fanns, och det var gott också – en kycklingburgare.

Kycklingburgare och dubbla mocktails – det är alltid happy hour på Las Iguanas!

Imorgon är det dags att lämna Bath för London. Har trivts bra här då det är en vacker stad, men jag hade nog inte behövt vara här så länge, speciellt inte med så lite inbokat. Hotellrummet har också funkat fint trots att det är rätt litet. Största problemet är väl att det blir så enormt varmt och fuktigt när man duschat att det nästan känns som att man kunnat låta bli. 😝

I romarnas fotspår

Posted on 2022-03-21 by Lizzan

Idag har det varit en riktigt bra dag. Om det är för att jag har spenderat en massa pengar, tagit en massa foton eller helt enkelt haft roligt är jag lite osäker på – förmodligen en kombination av alla tre.

Jag hade bokat in mig på lunch/Afternoon Tea på the Pump Room intill romerska baden klockan 12, så innan dess tog jag en sväng till en av mina favoritbutiker och förnyade garderoben ordentligt. Jag hade en väldigt hjälpsam och trevlig expedit som kom med plagg efter plagg och till slut gick jag därifrån 2000 kronor fattigare. Affären? Bravissimo, förstås.

Allt provande tog sin lilla tid, och trots att jag varit där inte långt efter 10 (efter en salt och god och inte jättestor frukost) fick jag nästan bråttom till restaurangen. En timme i ett provrum…😅 Hann dock fram med cirka 10 minuter till godo och då hade jag dessutom hunnit svänga in på hotellrummet och byta ut shoppingen mot kameran.

Vackert ställe, utomordentlig service och riktigt god mat var det också. Men nästa gång jag äter afternoon tea tror jag att jag ska blanda lite mer från de olika våningarna – det blir enormt mycket sötsaker mot slutet om man börjar i den matiga änden och äter i ordning. Smart som jag var när jag bokade så sa jag i alla fall till att jag inte ville ha några jordgubbar – så istället fick jag extra mycket choklad.😁

Meny. Som daily selection fick jag en liten pajsak med två blåbär och ett hallon, en trippelchokladmousse och två bakverk som jag just nu tappat namnet på, men den ena hade vit choklad på toppen och kaffekräm inuti och den andra mjölkchoklad både på och i, och de var suuuupergoda. Och inte särskilt söta, vilket var extra trevligt efter de jättesöta sconesen.

”Lunch”. Drack Earl Grey till, utan varken socker eller mjölk, för mer sötsaker pallade jag inte.

En av anledningarna till att jag ville äta på det här stället var för att de har en fin vattenfontän med vatten från de varma källorna. Det är preparerat så att det är säkert att dricka, vilket inte vattnet i badet är. Efter att jag ätit bad jag därför att få smaka. Kände en svag doft av sulfur men inget motbjudande. Förutom att det var varmt tyckte jag faktiskt att det var godare än kranvattnet här, vilket jag finner närmast odrickbart.

Tjusigt värre. Tittar ni längst bort i bild kanske ni kan se pianisten som satt och spelade för oss medan vi åt.

När jag var klar med maten var det cirka 45 minuter kvar tills det var min tur att gå in i badhuset. Det var några fler moln idag men fortfarande varmt och skönt så det var lätt att sitta ute och vänta. Att gå in på någon av godisaffärerna i närheten lockade i alla fall INTE. Blev insläppt strax efter 14:15 efter en stor grupp skolbarn, men kände att det i alla fall var bättre att ha dem framför sig. Dock kom det fler grupper efteråt också…

Rundvandringen i badhuset börjar med att man får se det stora badet från ovan, innan man går in och ner för att lära sig mer om hur det hela fungerar och vad de hittat på platsen. Några av de andra rummen i badhuset kan man också se, dock utan vatten i. Först mot slutet kommer man in till det stora badet i vattennivå – men man får inte bada där då heller.

Delar av myntsamling som hittats i närheten.

Överflödigt vatten från källan rinner här ner i ett romerskt avlopp för att sedan rinna ut i floden. Det här var ett av mina favoritställen, men det var nog många som missade det då det var lite undanskymt. Kolla in vattenångan från det varma vattnet.

Min favoritromare. Visst, det fanns bara en ”romare”, men han var rolig också. 😁 Han skulle in på massage och undrade om reflexdjuret jag hade på väskan var ett offer till gudinnan Minerva. Han tyckte också det var besvärligt med att skriva förbannelser när de skriftlärda tog betalt per bokstav, och många hade så långa namn. Han tyckte själv att hans namn var kort, men det var tre delar varav ett var Maximus, så jag lovade att jag inte skulle skriva en förbannelse för honom – jag hade inte råd.

Nutida offer till gudinnorna. Glömde fotografera infoskylten, men har för mig att det här var kallbadet man kunde doppa sig i efter att man suttit i bastun.

The Great Bath. Facklorna tändes lite före 16. Hade faktiskt hoppats på lite mer mulet väder så det inte skulle bli så djupa skuggor, men, men…är man i England så skiner ju solen.

Jag använde nästan tre timmar till att gå runt, men en del av den tiden var väntan på att andra skulle flytta sig ur bild. Ljudguiden som man fick med sig var riktigt intressant och det var lätt att välja vad man ville få mer information om och vad man inte var intresserad av. På slutet av rundturen fick man även här chansen att prova vattnet från källan, men inte ur en lika snygg fontän. Det fanns dock info om innehållet i vattnet.

Jag kan inte säga att jag drack många liter av vattnet…kanske typ tre munfullar.

När jag kom ut blev det lite shoppande av souvenirer och en sväng till Lush, innan jag var desperat efter mat. Stark och salt mat, som inte baserade sig på bröd – det hade jag fått nog av till frukost och lunch. Kollade läget på Giggling Squid intill hotellet, men där var det fullt. Gick istället till Thai Balcony mittemot hotellet, som var stängt men skulle öppna om 20 minuter. Gick upp med grejorna på rummet och sedan tillbaka till restaurangen, och blev glad att bläckfisken var full. (Det var en mening jag aldrig skrivit förut. 🤣🐙) Inte nog med att restaurangen var URTJUSIG, maten var helt underbar och precis så stark som jag tålde. Och behövde.

De har en seriöst tjusig balkong utanför också.

Muuuuuuuuums! Chilioljan i den lilla skålen behövdes definitivt inte. 😂

Eftersom jag nu tycker att jag sett (läs fotograferat) det jag vill av Bath och inte känner för att gå på andra museum och alla roliga vandringar och bussturer är inställda eller fullbokade så tänker jag göra en egen liten utflykt imorgon. Till ett ställe jag trots alla mina Britannien-besök inte besökt förut. Vart? Det får ni gissa tills nästa inlägg kommer…😝

Runt Bath i cirklar

Posted on 2022-03-20 by Lizzan

När jag vaknade idag hade huvudvärken ökat igen, och jag ville helst somna om. Men på det viset blir det ju inga fina foton, så jag knaprade lite fler piller och tog mig till slut ut och bort mot floden och bron. Jag var inte ute så tidigt som jag hade hoppats, då golden hour var över, men jag tycker det blev rätt bra ändå – Bath är ju rätt gyllene i sig själv.

När jag gått ner till andra bron gjorde sig magen påmind och ville ha frukost, och precis där i närheten fanns The Green Rocket, ett veganskt café. Hade tur och kom före frukostrushen och beställde mig en shakshouka med tofu-”ägg”. I början var det jättegott, men efter ungefär halva tallriken var jag less. Det var för lite omväxling och inte var det lika starkt som när jag gör det själv heller. Men det smakade förmodligen mer som ”det ska”.

Traskade sedan in i Parade Gardens för att se om det fanns något roligt där. Fotade även bron några dussin gånger till, men ni vet nog hur den ser ut nu. 😝

Blomsterarrangemang i trappan ned till parken. Bath brukar tydligen vinna blomstertävlingarna så ofta att de ibland inte ens får vara med. Men det visas nog mer lite senare på året.

Sen tänkte jag spendera dagen på hop-on-hop-off-bussarna som snurrar runt i och utanför staden, men eftersom det stod att det var 24-timmars biljetter tänkte jag starta lite sent så jag kunde använda dem som transport imorgon också. När jag pratade med en av guiderna fick jag dock veta att biljetten gällde den dag man köpte den och hela dagen efteråt, så det var ingen mening att vänta. Dock var informationen allmänt rätt dålig – det finns två webbsidor, en för Tootbus och en för City Sightseeing, men bägge är samma företag. Informationen om när bussarna började gå och hur ofta stämde inte överens mellan hemsidorna, eller med infoskylten på första hållplatsen, men någon av dem stämde faktiskt med verkligheten. Tror jag. 🙄

Hoppade först på city-touren och åkte runt ett helt varv. Fick kanske se liiiite mer än på gårdagens guidade promenad men inte mycket som var värt att fotografera. Vädret var lite svalare än igår också, och uppe på en öppen buss blåser det rätt bra, så det var inte så man svettades direkt. Efter en runda där letade jag rätt på en toalett och en lunchmacka och tog mig till hållplatsen för skyline-touren. Precis där intill fanns ett stånd som sålde street food som luktade alldeles underbart och säkert hade varit många gånger godare än min macka, men det var ju så dags då. Hade tänkt åka ett varv och sedan åka en bit till och sen hoppa av och göra något roligt längs vägen, men ingenting såg särskilt roligt ut. Utsikten över Bath på klättringen uppöver backen var dock häftig, men det var en hel del träd i vägen så jag bemödade mig inte ens om att försöka fotografera något. Hade jag hoppat av för att försöka få någon bild hade jag istället fått vänta en timme på nästa buss och jag såg inte ens några bra utsiktspunkter från marknivå. Så när vi kom tillbaka till centrum hoppade jag bara av. Men ett tips om ni kommer hit och vill åka runt – sitt på bussens vänstra sida på city tour och på den högra på skyline, så ser ni bäst.

Vandrade runt lite på måfå i området från tågstationen och uppåt och hamnade till slut vid city-touren igen. Tänkte att jag ju lika gärna kunde utnyttja biljetten och hoppade på den igen för att se om jag kunde få lite bättre bilder av Royal Crescent och the Circus. Hoppade av halvvägs, dvs vid turens högsta punkt, och gick runt hela halvmånen. Tror inte jag skulle vilja bo där, ens om jag hade råd – vem vill ha turister utanför dörren hela tiden? Mitt i halvmånen finns det dock ett hotell, det kanske man hade kunnat testa om man hade råd.

The Royal Crescent, där fint folk bor och inte nödvändigtvis lika fint folk kopplar av framför.

Om Royal Crescent var svårfotograferat så är The Circus närmast omöjligt, i alla fall utan drönare. 360 grader klarar i alla fall inte min kamera av, men jag försökte mig på ett iPhone-panorama. Det lyckades inte heller få med allt. 😝 Till på köpet är det inte bara jag som vill fotografera, utan det kryllar av turister med kameror så jag ville snabbt bort från mitten av cirkeln. Mest fascinerande tyckte jag ändå att alla symbolerna på husen var.

En annan, väldigt lik, tredjedel av the Circus.

Ovanför den nedersta uppsättningen av pelare (de doriska) går ett band med symboler, totalt 525 stycken. Jag såg några som var snarlika men kanske spegelvända eller annorlunda i någon detalj, men enormt mycket variation. De här skulle jag kunna kolla länge på!

Gick sedan ner till den nedre ingången till parken nedanför Royal Crescent för att fotografera lejonen som vakter grinden. Den ena låg i skugga, men den andra syns här nedanför. Christine berättade igår att det fanns en legend i Bath att om man var spik nykter på nyårsafton så kunde man se lejonen passa den gyllene bollen emellan sig, men frågan är om det egentligen inte är precis tvärtom…

Jag var sedan tillbaka i bekanta trakter vid 16-tiden, och kunde äntligen besöka en av restaurangerna jag saknat mest sedan förra resan – The Stable. Pizza och (riktig) cider, det kan väl inte bli bättre? Hade svårt att bestämma mig trots att pizza-menyn är relativt kort, men till slut blev det en Holy Cow med kött, lök, paprika och nån chipotle-topping. Kunde inte hålla mig till en cidersort, så beställde in en liten Misty Maid som jag tyckt mycket om sist, och en Mad Jack som jag aldrig provat. Misty Maid var kolsyrad och kall, Mad Jack var stilla och rumstempererad. Båda var goda. 😁 Pizzan var också god, helt perfekt tunn botten och krispig kant, så hela gick åt.

Ärligt talat börjar jag dock känna mig lite less på Bath. Trodde nog att det skulle finnas mer att göra/fotografera här men jag vet i så fall inte var jag ska hitta det. Tänkte på Prior Park men där håller de på att renovera och det såg inte alls inbjudande ut från bussen, om jag nu tittade åt rätt håll. Jag hade medvetet inte bokat upp mig på en massa aktiviteter innan resan då min ork inte är vad den brukat vara och jag inte visste hur mycket hjärnan skulle klara, men tydligen är jag fortfarande tillräckligt mycket mig själv att jag inte pallar en LUGN semester. 🤣 När jag kom tillbaka till hotellet såg jag därför till att boka in mig på afternoon tea på the Pump Room med ett besök på romerska baden efteråt till imorgon. Skickade även iväg en fråga till ett rundtursföretag om de hade någon ledig plats på någon tur på tisdag. Har de inte det, eller ingen som passar, så får jag nog ta mig en egen utflykt istället.

Första morgonen i Bath

Posted on 2022-03-19 by Lizzan

Vaknade onödigt tidigt redan klockan 6, men kände mig pigg och gjorde mig i ordning för dagens begivenheter. Sängen var hård men inte obekväm och kuddarna var stora och härliga. Gillar också att det finns 4 inställningar för lyset på rummet – natt, läsning, hyfsat ljust och jätteljust. Duschen var också spännande, har då aldrig sett ett så här tjusigt duschmunstycke tidigare, även om hela duschen på The Rookery var häftigare.

Dagens guidade promenad skulle starta 10:30 och jag hade sett ut ett frukostställe i närheten som öppnade 8, så strax efter det traskade jag iväg. Kunde dock inte riktigt hålla mig, så gick förbi de romerska baden, Bath Abbey och ner till floden med Pulteney Bridge och the Weir innan jag åt. Hade svårt att hålla tillbaka tårarna då jag redan före 9 och frukost sett mer vackert än jag gjort de senaste två åren tillsammans.

Flod, bro, weir. Bron är kantad med affärer på båda sidor, och är tydligen en av bara två sådana broar nuförtiden. Det innebär dock att man inte märker att man är på en bro när man går över den.

Frukosten tänkte jag äta på La Baguette, men hade inte förstått att det bara var en takeaway. I alla fall såg jag ingenstans att sitta inne även om det på menyn stod att det kostade 40p extra om man ville göra det. Jag beställde mig en ägg- och baconbaguette med en mugg te och traskade bort till sidan på Bath Abbey där det fanns gott om bänkar i solskenet. Det var ändå 10-12 grader varmt redan så helt okej att sitta ute.

Efter ett tag var det då dags för guidningen. Vi var cirka 50 personer som ville gå, och det fanns 5 guider på plats, så de tog hand om 10 stycken var. Jag hamnade i gruppen med den enda kvinnliga guiden för dagen, Christine. Vandringarna är helt gratis och guiderna får inte ta emot dricks ens om man vill ge dem något så det är ju verkligen ett bra deal – för oss i alla fall.

Vandringen var inte särskilt lång kilometermässigt, men den tog cirka 2,5 timmar då Christine hade mycket att berätta om staden. Vi fick bland annat känna på ett gatlock som alltid är varmt på grund av att vattnet från en av de varma källorna under staden rinner ut där. De finns tre källor som tillsammans levererar 200,000 liter vatten om dagen sa Christine, medan internet säger över en miljon. Temperaturen är i alla fall 45-46 grader.

De romerska delarna av Bath är mest osynliga då de ligger långt under dagens marknivå, så det mesta av tiden ägnades åt senare byggnationer. Vi såg en del av stadsmuren som var kvar, och Royal Crescent och the Circus – en samling bostäder i en perfekt cirkel med tre infartsvägar. Extra imponerande var detta då de dessutom var byggda i en ganska brant sluttning, så husen på ena sidan hade 2-3 våningar extra under den konstgjorda marknivån.

Sedanstol (rekonstruerad) som var ett populärt färdmedel för ett par hundra år sedan.

Då jag hade ätit frukost ganska tidigt och promenaden drog ut på tiden var jag rejält hungrig när vi tackade Christine och delade på oss. Lördag och finväder och det såg fullt ut på många av de matställen som jag gick förbi, innan jag styrde kosan mot Nando’s. Jag hittade knappt ens dit, då det låg på övervåningen i ett biohus som såg närmast övergivet ut, men de hade i alla fall gott om plats. Och gott om oväsen. Beställde in en medium-kyckling med peri-peri strips och gröna ärtor. Jag har ett par kamrater som inte tycker om ärtor, vilket jag själv har svårt att förstå. Har de dock bara upplevt ärtor som de Nando’s hade så förstår jag dem bättre – de var ingen höjdare. Kycklingen och stripsen är väl egentligen som kyckling och strips är annars också, om det inte vore för den enormt goda kryddningen och såserna. Med CHILI. Beställde faktiskt med mig en burk av deras peri-peri salt, för det tror jag i alla fall jag får ta med in i EU. Måste kolla ingredienslistan innan jag törs köpa någon sås också.

Det var långt ifrån tyst på restaurangen, precis som vanligt, så när jag gick därifrån hade jag en sprängande huvudvärk. Köpte lite engelska dunderpiller (Anadin Extra, tack för tipset Jannica, även om det är några år sen nu!) och vilade sedan en stund på mitt behagligt mörka hotellrum. Det finns fördelar med att inte ha fönster!

Värken lättade rätt bra efter en timme och jag gick iväg mot den heligaste platsen i hela Bath – Apple Store. 😁 Behövde uppdatera lite prylar då jag uppgraderat paddan sedan jag var ute på resa sist och fick god och trevlig hjälp av en amerikansk kille som hette Anders. Han kunde dessutom ge råd om precis vad som helst, men lovade inte att det skulle vara hjälpsamt. 🤣

Med möjligheten att föra över bilder från kameran till paddan återställd var det nu bara att börja fotografera mera. Jag hade inte tagit så många foton under vandringen då jag sällan tycker jag hinner göra det jag vill, så jag får väl ta en sväng till åt det hållet senare. Nu hittade jag en annan bro över floden och följde vattnet upp mot Pulteney-bron på bortre sidan. Dock tror jag det mesta gör sig bättre i solljus så om jag vaknar i tid i morgon ska jag ta en sväng till dit då.

En annan kyrka – och körsbärsträd i blom.

Det här borde bli ännu trevligare i morgonsolljus.

Bath Abbey var dock ganska fint belyst trots att solen egentligen gått ner lite för långt när jag kom dit.

Bath Abbey och ingången till de romerska baden till höger.

Hungrig blev man ju igen också, men nu var det ännu mer fullt på alla restauranger än vid lunchtid. Precis bredvid hotellet finns en hamburger-takeaway som ska ha ”gourmet burgers” och det lät ju lockande. Efter lite velande valde jag en blue cheese-burgare och strips. Sen bommade jag tydligen att man när man beställt på nätet skulle trycka på en knapp på uthämtningsdörren, så när sådär 15 burgare gått iväg utan att det var min tur undrade killen bakom dörren vad jag väntade på. Min burgare hade tydligen varit klar länge och stått på varmhållning. 🤦‍♀️ Nåja, nu vet jag det till nästa gång, om det nu blir någon sådan. Såvärst mycket gourmet tyckte jag inte att det var, och det berodde inte på att det tagit extra lång tid. Tråkigt helvanligt burgarbröd och tråkiga helvanliga strips och inte smakade det så mycket blue cheese heller. Stripsen blev dock goda med saltet från Nando’s. 😁

Imorgon siktar jag på en rundtur med buss istället för till fots – både i och utanför stan.

Äntligen

Posted on 2022-03-18 by Lizzan

957 dagar är det sedan jag kom hem från min förra resa. 2 år, 7 månader och 2 veckor. Det är ju typ två år för mycket, men nu var det äntligen dags att sätta sig på ett flygplan igen.

Man kan ju inte ändra på ett vinnande koncept, så naturligtvis gav jag mig av mot Storbritannien. Jag hade bokat ett hotell i Bath till sommaren 2020 som jag av naturliga skäl inte kunde utnyttja då, men trots att jag redan betalat och de inte hade någon skyldighet att betala tillbaka pengarna fick jag flytta min bokning, som längst till mars 2022. Det trevliga hotellet heter Z Hotel i Bath och om det är trevligt på fler vis märks väl under de kommande dagarna.

Dagen startade i alla fall strax före 4 på morgonen, då jag behövde göra mig i ordning till taxin som skulle hämta mig klockan 5. Tio i fem ringer chauffören och säger att han är framme, men jag tror jag hann få med mig allt. Vi var ute på flygplatsen i god tid och planet lyfte till och med före tidtabell, typ 10 över 6. Väl framme på Arlanda blev det segare, då jag behövde checka in manuellt för att något blivit konstigt i systemet, Förmodligen något samband med att England hävt alla inreserestriktioner från klockan 4 idag den 18 mars, vilket jag tycker var alldeles utmärkt bra timing från min sida. Jag bokade ju bara de här datumen för drygt ett år sedan.

Nåja, efter en hel del köande och väntande så var det också löst och säkerhets- och passkontrollen var passerad. Planet till London var knökfullt, och naturligtvis får man en lång OCH bred människa bredvid sig i mittensätet. Han hade det säkert mer obekvämt än mig, men varför bokar man inte en bättre plats tidigare om man vet att det blir trångt i mitten? Flygturen var dock mer spännande än vanligt, jag har för mig att vi brukat flyga längre norrut, men när jag såg något obekant utanför fönstret visade kartan att vi flög över Danmark, och följde sedan kusten av Tyskland och Nederländerna en bit innan vi svängde in mot London.

Väl framme på Heathrow var det inte riktigt lika smidigt som vanligt, då kön till passkontrollen var typ 5 mil lång. I alla fall kändes det så. Inte ville automaten släppa in mig på första försöket heller, men på andra gick det bra. Kom till bagageutlämningen och där var i alla fall allt som vanligt, såg direkt min väska och kunde traska vidare. Hade bokat Heathrow Express till Paddington då jag skulle åka vidare med tåg därifrån senare på dagen. Bokar man senast 90 dagar innan resa är det faktiskt riktigt ekonomiskt konkurrenskraftigt med tunnelbanan, 5,50 GBP jämfört med 3,50 GBP som det i alla fall kostade sist. För det kommer man in till ”centrum” på 15 minuter istället för en timme och utan att känna sig som en packad sardin på Picadilly line. Men det beror naturligtvis på vart i London man ska också.

Mitt första ärende var i alla fall att skaffa ett engelskt sim-kort till telefonen. Nu efter Brexit tycker Telia att det passar att ta rejält betalt här igen – 1.50 kronor/minut för att ringa till Sverige och hela FEM KRONOR per minut för att bli uppringd. Så om ni ringer och jag inte svarar så vet ni varför. Det jag mest var ute efter var förstås datatrafik. Telia tar 99 kronor per dygn för upp till 20 Mb….vilket typ är ingenting. För ungefär dubbla det priset fick jag 15 Gb hos EE, vilket var närmaste telefonaffären jag hittade till Paddington. Jag HADE kunnat köpa sim-kort redan på Heathrow, men där var de dyrare. Så istället tyckte jag det var smidigt att traska ett par kilometer med all min packning…🤦‍♀️

Typiskt Londonväder. Och 14-15 grader varmt.

Efter lite mat och shopping var det dags att kliva på tåget mot Bath. Jag hade bokat en plats i en tyst vagn då jag blivit väldigt känslig för oväsen, och det kändes extra skönt efter ett par timmar på extremt högljudda Paddington. Dock var den glädjen kortvarig, då det efter ett par stationer klev på 4 karlar i 40+-åldern (alltså MYYYCKET äldre än mig) som hade med sig öl och verkade helt obesvärade av att de satt och pratade och skrattade högt där man helst inte skulle prata alls. Det visade sig senare att det inte ens visste att det var en tyst vagn…och då flyttade de på sig.

Kom fram till Bath cirka 18:20 precis när det började skymma och traskade iväg mot hotellet. Det var dock bra på att gömma sig (eller så blev jag distraherad av alla mina favoritrestauranger i närheten) för jag behövde tre försök för att hitta det. Och det första jag hörde när jag kom in var svenska. 🤦‍♀️ En rätt stor grupp med svenska kvinnor verkar också precis ha kommit hit. Nåja, jag tänkte inte spendera så mycket tid i hotellets allmänna utrymmen ändå, och jag har inte förbeställt någon frukost så jag kan sova så länge jag vill på morgnarna. Men inte imorgon, för då ska jag på guidad promenad!

Hittade en helt okej thai-middag på Yum Yum Thai, vilket kanske bara var värt ett Yum i min bok, men det var helt lagom ambitionsnivå efter den här långa dagen. Kollade även in var Kingsmeade Kitchen finns, då jag sett att de har en av mina favorit-frukosträtter – Shakshouka. Där blir det säkert minst ett besök framöver.

Kingsmeade Square ser ju supermysigt ut.

Londondagar

Posted on 2019-08-04 by Lizzan

Det här får bli två-i-ett, då jag haft alldeles för fullt upp med att ta det lugnt för att orka blogga. Har definitivt utnyttjat den stora, supersköna sängen till att ha två morgnar utan väckarklocka, speciellt som hotellet serverat frukost till 11 på fredagen och 12 på lördagen. Då jag är med i deras kundprogram har jag dessutom fått frukost på köpet. Kontinental frukost, ”bara”, men det har passat alldeles utmärkt efter en månad med ägg, bacon, korv och bönor. Och svamp, och tomat, och te, och toast och marmelad. Orkade aldrig ens prova hela frukosten på Cornerways, jag var så less. Lite frukt, en rostad macka med salami och ost och croissant med nutella var en skön omväxling.

Fruktost.

På fredagen började jag med att sticka till det jättestora köpcentret för att se om jag kunde hitta en ny resväska. Kollade lite snabbt på Tumi, men ingen där brydde sig så jag gick vidare. En sån där skönhetsshop lurade på mig en gratis provprodukt och när de såg att jag log – för det gör ingen i London – trodde de att de skulle kunna lura på mig mer. Fick ena handen skrubbad av en ansiktsskrubb, som ordinarie kostade 135 pund. Typ 1600 kronor. Men då skulle jag i alla fall få tonern på köpet. 🙄 Alldeles för mycket pengar för något *jag* inte tyckte jag behövde, men som expediten förstås tyckte, vilket han i alla fall sa utan att det lät som en förolämpning. Men när jag var på väg att gå säger han, ”okej, du kan få den för 35”. 100 pund billigare. Undrar just hur stor marginal de har på grejorna. Som sagt tyckte jag inte jag behövde någon, så jag nobbade ändå. Har väl lärt mig lite av att jag gick på samma grej hos Sakaré i höstas. 😝

Hittade sedan till Samsonite. Och de hade 50% rea på vissa väskor. Och andra (förstås) som var alldeles underbart turkosa. Efter att ha kollat runt lite själv fick jag hjälp av en expedit och valet föll till slut på den på rea. Även om den var en urtråkig guldig färg med bruna detaljer. Guld och brunt är inte riktigt lika illa som rosa, men nästan…🙄 Nåja, får väl sätta dit ett överdrag om jag illtrivs med den, fick i alla fall betala bara hälften av 6500 så borde ha mycket väska för pengarna. Den visade sig även vara lite större än min förra…oooops. 😝

Gammal och ny. Hade inte *tänkt* köpa större väska…🙄

Gick en sväng på Lush för att hitta något att fylla väskan med och sedan till Nandos för att fylla magen. Dock var det fler än jag som tänkt så, så det var rejäl kö. Jag hade en tid att passa för klippning senare på dagen och började undra om jag skulle hinna. Mitt i maten undrar dessutom bästa Klaudia om jag kan komma reda 16, en timme tidigare….mja, kan bli lite svårt. Hade tagit en till mediumstark kyckling och det var absolut lagom. När den var slut gick jag tillbaka till hotellet och lämnade resväskan, sedan direkt iväg igen.

På något underligt vis lyckades jag dessutom komma fram bara någon minut efter fyra. Salongen ligger i Hounslow, ett område jag tidigare inte haft anledning att besöka. Noterade på väg från tunnelbanan att tempot verkade betydligt lugnare där, men tydligen var det inget ställe man skulle gå själv på kvällen. Det var jättekul att träffa Klaudia igen, och jag blev lika nöjd med klippningen som vanligt.

Hon hade sedan bokat bord åt oss på restaurangen där hon också jobbar, ett skandinaviskt ställe som heter Gård, nära Heathrow. Hon hade förstås stenkoll på menyn och tog sina favoriter, medan jag valde sparris till förrätt och lax till huvudrätt. Det kanske låter trist att åka till London och äta svensk mat, men såhär i slutet av resan när man blivit less på pommes passade det perfekt. Speciellt när det var så hög klass på maten som det var här. Varenda tugga var delikat. Klaudia fixade oss också en varsin av hennes specialdrink, som också var riktigt god. Tror inte det finns nåt som den där tjejen inte kan. 😋

Sparris, lax och glass. Och en absolut Klaudia. 😋

Kvällen gick väldigt fort, men till slut var det dags att åka mot hotellet igen. Buss, tunnelbana och buss igen och så var jag ”hemma”. Och där var det party – massor med folk som skulle till baren. Eventuellt någon kändis också, men jag stannade inte för att kolla. Mitt rum var i totalt andra änden av byggnaden (dvs låååååååångt bort), så musiken störde mig inte alls.

Tog en till sovmorgon på lördagen och åt frukost sådär vid 11. Såg vilken kö det var till utcheckningen och ändrade min taxitid till 10:30 istället för 11:00 dagen efter.

Efter lite velande gick jag ut till Goldhawk road, en gata med MASSOR med tygbutiker. Jag gick in på den ena efter den andra innan jag till slut hittade något jag ville ha till ett vettigt pris på den sjunde. Och då hade jag bara kollat på ena sidan gatan. Det fanns minst 8 till på den andra sidan. Nöjde mig dock med det och gick tillbaka till hotellet för att lämna påsen. Den egentliga planen för dagen var att åka till Greenwich och kolla på Cutty Sark, för jag saknade havet och alla båtarna. (Saknade dock inte sjösjukan)

Tänkte det kunde bli ett par icke-diskreta byxor av den här. Eller så blir det något annat. 😁

Tunnelbanan var dock inge rolig. Det var kanske 25 grader uppe på marken och det var både varmare och väldigt instängt på Central Line som jag skulle ta till Bank där jag skulle byta till DLR. Det hade varit bekvämare på Piccadilly Line dagen innan, så jag var inte riktigt beredd, även om jag hade vatten med mig.

Bank är ju alltid en….spännande….station att försöka navigera sig igenom, men tyckte inte jag behövde gå så enormt långt genom labyrintgångarna innan jag hittade DLR-tågen i alla fall. Men på tal om sjösjuka var de väldigt skakiga…tågen alltså, inte labyrinten. Gillade dock utsikten över Docklands och Canary Wharf. Det kanske inte är ”klassiskt London”, om det nu finns något sådant, men gillar de gamla lagerbyggnaderna i kontrast till enorma skyskrapor i glas och metall. Och Limehouse basin, med alla kanalbåtar. Sedan åkte vi under floden och stannade i Greenwich.

Där hade de matmarknad, med massor av gott att välja bland. Tog en tysk Frankfurter med bröd då jag hunnit bli riktigt hungrig igen. Gick sedan in på Cutty Sark, som jag av någon anledning blivit tårögd av så fort jag såg henne. Även om jag inte visste det då, så har hon varit stationerad i Falmouth, så mitt undermedvetna kanske fick en hälsning därifrån. Ljudguiderna var slut, så jag gick bara runt och läste infoskyltar. Och fotograferade lite, förstås.

Cutty Sark i Greenwich.

Det var ganska mycket folk, men inte knökfullt. Intressant att se och läsa om detta fina skepp som på sin tid var det snabbaste på haven, när hon bland annat fraktade te från Kina till England. Dock var det varmt och kvavt under däck och inte mycket bättre ute i det fria. Kände till slut att orken tröt och att jag behövde något svalkande.

Lite vyer från skeppet. Nere till vänster är en modell av hur hon ser ut med fulla segel.

Lite detaljer och vyer under skeppet. Det finns öven en samling galjonsfigurer. Den vita i mitten är den som satt på skeppet från början, nu sitter det en reproduktion av henne där.

Gick ut från skeppet och letade efter glass. Råkade ta en omväg om Old Royal Naval Yard som är en av de vackrare byggnaderna i Greenwich (och som också varit med i bland annat Poldark). I alla fall när det inte pågår reparationer…🙄

Det här hade kunnat vara en betydligt finare bild. 😂

Sen blev det en väldigt välbehövlig dubbel kulglass. Dock ska jag påminna mig själv om att jag inte gillar ”black cherry”, för jag tror det är tredje gången jag provar det nu för att det låter gott. Citronsorbeten passade dock betydligt bättre. Köpte sedan en ny flaska iskallt vatten som jag kramade medan jag gick ner till tåget därifrån. Virra igenom Bank, hitta Central Line, åka till Shepherd’s Bush. Gick in på Waitrose för att köpa lite snacks till kvällen och lite matsouvenirer – hade ju plats i väskorna nu. 😝 Det blev bland annat senap och nandossås.

Hade ju ”lyxpaket” på hotellet lördag till söndag och då ingick en roomservice-måltid. Menyn var inte jätteinspirerande, men beställde en hamburgare och en cider. Man kunde beställa via surfplattan som fanns på rummet, men i alla fall ringde de upp för att bekräfta ordern. 🙄 Jag som trodde jag skulle få slippa prata i telefon. Nåja, det skulle ta 25 minuter, vilket lät helt okej.

Hörde sen en väldigt tyst knackning på dörren, och där var maten. Fick den inburen och satte mig för att äta. Fel dryck, hade fått öl istället för cider, även om den var Curious den också. Fick ringa upp roomservice igen och be dem fixa. Samma timida knackning en stund senare, där står snubben utan cider. Frågade om han skulle komma med den sen – ”ehmmm…probably?” Fick förklara igen (det var inte han jag pratat med på telefon) att jag beställt cider men fått öl och då gick han iväg för att hämta. Nämnde jag att mitt rum var i helt andra änden av hotellet? Det tar säkert 2-3 minuter att gå åt ena hållet, så det tog ett tag innan jag fick min cider. Och då var den inte ens särskilt god. 😂 Burgaren var okej, men de hade någon inlagd lök på som smakade mest bara socker som inte var någon hit. Skrapade bort det och åt resten. Nåja, för bara något pund mer än normalpris för rummet fick det väl duga.

Grön – rätt, röd – fel. Och en skattkista att ha i badet.

Tappade sedan upp ett bad, då jag hade badkar, och hade köpt en lyxig badbomb på Lush. Badkaret var stort och långt, men inte särskilt djupt, så jag fick i alla fall inte magen under vattnet. 😝 Badbomben, Pirates of the Carrageenan, var dock supermysig. Varm och härlig doft, och vattnet blev alldeles djupgrönt med guldskimmer. Lade även en ansiktsmask innan jag klev upp och fortsatte kolla på Poldark – femte säsongen har ju börjat här i Storbritannien, och med engelskt IP kunde jag kolla via BBC iPlayer. Dock orkade jag inga snacks, så de ligger i resväskan. 😝

Ingen sovmorgon på söndagen, men lite lugnare än mina tidigare resdagar i alla fall. Åt frukost strax efter 8, gick och packade och tyckte det var väldigt trevligt att ha så gott om utrymme. 😁 Hade ju bokat taxi till flyget 10:30, så döm om min förvåning när chauffören ringer 9:52 och säger att han redan står och väntar. Alltså hallå. Han fick vänta en stund till, kan jag säga. Som tur var var det i alla fall ingen kö till utcheckningen, och allt funkade med att roomservice-maten skulle ingå, och drickan blev borttagen från notan också. Öl eller vin skulle ingå, men det borde ju gälla cider också, speciellt med allt strul.

Vid tio över tio var jag i alla fall ute vid taxin och vi åkte iväg. Var framme på Heathrow i god tid och även om det var lång kö till säkerhetskontrollen gick resten smidigt. Städningen på toaletterna hade dock försämrats…🙄 Handlade mig lite dunderpiller mot värk på Boots och kollade sedan var jag ville äta lunch. Blev plötsligt sugen på asiatiskt men inte sushi, och naturligtvis fanns det ingen sådan restaurang där. Men när jag kollade menyn på sista brittiska stället på övervåningen hittade jag – Kung Pao Chicken. Favvorätten, i alla fall när jag gör den själv. Provade två sorters lemonad till, men tyckte maten var lite för mild. Och för lite sojasmak. Men annars var det gott och lagom mycket. Och gammaldags lemonad är bättre. 😁😋

Kung Pao Chicken och två lemonadare.

Väl på planet blev jag som vanligt lätt deprimerad av att vara omgiven av svenskar igen. Besättningen var dock brittisk, vilket hjälpte lite. Och på Arlanda var det mest bara att pinna på från en gate till nästa, även om jag hann äta en smörgås också. Bara för att märka när man kommer fram att planet är försenat. 🙄

Till slut landade vi nästan en timme för sent. Bägge väskorna var dock med och jag kände till och med igen den nya. Mamma mötte mig på flygplatsen och skjutsade hem mig, nu är väskorna uppackade och en del av tvätten har fått ”priority boarding” till tvättmaskinen imorgon. Och då ska jag på jobb…slipper ju sitta hemma och ha tråkigt i alla fall. 😂

Kändes rätt okej att komma hem ändå, när det ser ut så här, och luften är ren och fräsch. Men ingen hade bäddat sängen åt mig…😔

Slut på lugnet

Posted on 2019-08-01 by Lizzan

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Tag Archives: England