Vaknade i morse, vände mig om för att somna om då det fortfarande såg mörkt ut ute, och då startade larmet – har för bra mörkläggning här för att se om solen klivit upp. 😝 Så det var bara för mig att göra detsamma. Tåg till Glasgow går ofta, men det var viktigt att vara på plats vid 9 då det enligt internet skulle gå att köpa dagens biljetter till Cut & Run. Jag hann med 7:45-tåget, med en baconmacka i näven, och var framme i Glasgow 8:38, med en baconmacka i magen. Det var riktigt nära från Glasgow Queen Street-stationen till Gallery of Modern Art där utställningen hölls, så inte ens jag virrade bort mig.
Vid kvart i nio stod jag i kön till biljettkassan, och den verkade då redan vara öppen då kön rörde på sig. Regnade gjorde det också. Kom i alla fall under tak efter inte alltför lång stund, och redan före 9 hade jag min biljett i handen – till insläppet 9:30. Hörde att paret framför mig fick 10:00, så än en gång lönade det sig att gå själv. 😝
Började köa igen 9:25, nu för att faktiskt få se något, och en liten stund senare blev jag insläppt. Fick väskan genomsökt och telefonen inlåst i en liten väska så jag inte skulle gå runt och fotografera allting. Rätt skönt, faktiskt, även om jag då fick bemöda mig om att försöka komma ihåg saker själv istället. 😝
Vi var väl 40-50 pers som blev insläppta ungefär samtidigt och det var oftast inte jättegott om plats därinne. En av vakterna nämnde dock att det bara blev värre utefter dagen, och det kan jag tänka mig. Alltid finns det väl nån som hänger kvar extra länge. Mig tog det cirka en timme att gå igenom allt, och då fick jag också ett par polaroidfoton av mig själv med konsten. Köpte även boken från utställningen, och där verkar nästan all info stå med så jag behöver inte belasta hjärnan mer. 😝
Gick efteråt upp i det vanliga museet, men den konsten var lite för konstig för mig. Såg dock en flyer för en väggkonstvandring som lät spännande, men den gick inte att boka in sig på idag. Antingen var det väl fullt eller inställt. Letade lite till och hittade en självguidad vandring istället, bara det att den beskrev allt med gatunamn och jag var någonstans mitt i den rundan. Eftersom det inte fanns någon karta var det svårt att få någon överblick över hur jag skulle gå för att spara så mycket energi som möjligt samtidigt som jag skulle få se så mycket av det jag ville som möjligt. Kollade lite till efter att jag yrat iväg en bit, och då hittade jag både en broschyr med karta och en livekarta, så då trodde jag att allt var löst. Tills jag gick mot den första jag ville se, Glasgow-tigern, och inte hittade den alls. Förmodligen är den borta, för den fanns inte med i livekartan, bara i broschyren.
Så då försökte jag följa livekartan istället. Bara för att inse att den inte hade allt på rätt ställe heller, och dessutom var den enormt irriterande i hur den var kodad. Med hjälp av broschyrens karta och beskrivningar hittade jag i alla fall en hel del, plus lite till. Pandan var tyvärr också borta, för den hittade jag bara ryggen på. Och djurkaféet som jag så gärna velat se var bakom plank för ombyggnation. 😔
Började bli rätt trött i fötterna, så jag traskade istället in på Cass Art för att skaffa lite grejor till egna målningar – nu var man ju inspirerad. Stenciler, sprayburkar, snabba skor…😁 Nejdå, jag är nog lite för seg till att börja med grafitti nu alltså. 😝
Gick sedan till tågstationen och tågade tillbaka till Edinburgh. Höll nästan på att somna under den 53 minuter långa resan, men lyckades låta bli – tror jag. Lite mat i magen skulle sitta fint, hade ätit en lättare Nando’s-lunch i Glasgow då jag lyckats vara där så ofta att jag tjänat ihop till en gratis kycklingburgare, men den var sedan länge upp-promenerad. Funderade på vad jag var sugen på egentligen, men traskade upp till Rose Street på väg från Waverley och hoppades att något skulle uppenbara sig. Det gjorde det!
Utanför Stack & Still fanns det två uppsättningar med menyer – en med pannkakor och den andra med hamburgare på Wagyu-kött. Highland Burger Company är de som sköter burgeriet, och som jag förstod de så var de inhyrda på Stack & Still. Det kändes kanske lite som slöseri att använda Wagyu till hamburgare, inte för att jag vet mycket om det men har hört att det ska vara bästa köttet som finns. Priserna var också ganska höga, men då jag ändå ätit lunch billigt så slog jag till och gick in. Det var rätt tomt därinne, och servitrisen bad mig följa med upp genom två matsalar innan jag till slut fick bord vid den tredje – det var indelat efter meny. Tjusigt värre var det också.
Beställde in en skotsk Thistly Cross-cider, och förstås den kryddiga versionen av burgaren. Nduja och en Pico de Gallo skötte styrkan, och så var det förstås sallad, tomat och bacon på också. Potatisvåfflor till det. Och MUMS. Bästa burgaren jag någonsin ätit. Potatisen var suverän också. Vet inte om det hade så mycket med köttet att göra, men burgaren hade skön konsistens och var fortfarande lite saftig. Gissar att det mest hade att göra med att kocken visste vad man gör med kryddor och inte bara hade dem på hyllan som dekoration. Cidern visade sig också vara riktigt god.
Berömde burgaren till personalen och fick sedan notan. Där ingick det 10% ”service charge”, vilket jag tyckte de lätt hade förtjänat. När jag skulle betala fick jag dock valet att lägga till ännu mer extra pengar i form av dricks. Det tyckte jag var lite väl faktiskt. Hade det inte varit 10% direkt på notan hade jag nog kunnat ge 15%, för jag var verkligen supernöjd, men inte 10% på 110%…🙄 Då hade jag nog behövt hälla i mig några till cider först. 😝 Men jag hoppas i alla fall att det där stället är kvar när jag kommer tillbaka till Edinburgh igen, för det där äter jag gärna fler gånger.
Svängde in på Co-op för lite ananas och chips till efterrätt, och märkte när jag betalat att jag råkat ta bacon-chips, när jag ville ha saltade. Det var INTE gott, och det hade inget med anananananasen att göra. 😝 Bacon är bättre på riktigt.