Ibland ska man vara försiktig med vad man ber om. Hade bokat bästa guiden Judy Brough för att ta mig från Harlech till Llandudno igår och när hon undrade vad jag ville se längs vägen nämnde jag något om slott, vattenfall och gammal sten. Snäll som hon är ordnade hon vattenfall. Hela vägen från Harlech och nästan ända fram till Llandudno regnade det ordentligt. Nästa gång ska jag specificera att jag inte menar vatten som faller från himlen…🙄😝🌧

Hon ordnade dock resten också. Vi började med en titt på Criccieth Castle, och åkte sedan vidare mot Nant Gwrtheyrn, som brukade vara ett samhälle för granitbrytning men som numer är ett centrum för språkkurser i walesiska. Utsikten därifrån är helt fantastisk…om man nu kan se något. 😝

Vänster, uppifrån: Bergsutsikt, the Ugly House Tea Room, fårskallar i bergen, Nant Gwrtheyrn utsikt. Tydligen fantastiska solnedgångar här…😝 Höger: bostadslängan i Nant Gwrtheyrn, Criccieth Castle.

Vi fortsatte upp genom bergen i Snowdonia, körde runt foten på Snowdon och hoppades på bättre väder på andra sidan. Det var det inte. 😝 Dock stannade vi och åt lunch på en pub/hotell där Edmund Hillary och Tenzing Norgay hade sin bas medan de tränade för bestigningen av Mount Everest.

Pen-Y-Gwryd hotell, vid foten av Snowdon.

Mätta och belåtna åkte vi vidare mot Llanberis och the National Slate Museum. Judy frågade om jag ville gå in och titta, men jag trivdes bra i bilen och var inte på humör för något museum. Dock tog vi en kort tur för att se den gamla skiffergruvan, som numer är vattenfylld och används för dykträning. Cooooolt. (Och det gjorde sig bra i regnet. 😝)

Överst museet, nederst i och utanför gruvan.

Sen då ett riktigt vattenfall, Swallow Falls nära Betws-y-Coed. Det ligger alldeles intill vägen, men man måste betala en liten slant för att få gå dit. Det regnade fortfarande ordentligt (kolla in en halvdränkt Lizzan nedan), men Judy var schysst och höll upp paraplyet (för kamerans skull) medan jag fotograferade.

Så till ett annat av mina önskemål, Tu Hwnt i’r Bont (”bortom bron”), som måste vara Wales mest fotograferade tehus. Vi gick först in och delade på en ”Cream Tea for two”, med en scone, smör, vispad grädde och sylt. Och te, förstås. Sedan ut i regnet för att fotografera.

Visst ser det atmosfäriskt ut i regnet? 😝 Kolla in deras hemsida för att se hur häftigt det kan se ut en vacker höstdag…

Klockan passerade fem precis när vi åkte därifrån, så sedan blev det att åka mot Llandudno. Och då började dessutom molnen spricka upp och solen tittade fram…🙄 Judy visade mig runt i staden innan hon släppte av mig vid mitt B&B, Adcote House. Hon kände tydligen ägaren, och bad honom ta extra väl hand om mig för jag var ”speciell” 😝. Trots regn och ont om spektakulära utsikter hade tiden flugit förbi och jag hade haft en jättetrevlig dag. Judy och jag funkar väldigt bra ihop och det känns mer som att träffa en kompis. Inte märktes det att det var två år sedan vi träffades senast heller.

Vinkade hejdå till Judy och blev visad till mitt rum. Jag hade bokat ett enkelrum men blev uppgraderad till ett dubbelrum, kanske för att jag stannar såpass länge här. Rummet är jättefint, men utsikten är dock ingenting alls, speciellt jämfört med de två senaste rummen jag bott på.

Fick passande nog the Harlech Room. 😁

Gick ut för att spana in stan och piren lite, dock fick kameran stanna på rummet då det blivit kondens i den av regnandet. 😕 Det verkar dock ha torkat upp igen nu. Men naturligtvis blev det just därför ett alldeles ljuvligt ljus, och till råga på allt en regnbåge. IFånen fick agera stand-in kamera, men vissa av vyerna måste det till en bättre kamera för att fånga. Här kommer dock ett första intryck av Llandudno:

Llandudno, North Shore och paradgatan.

Det jag märkte när jag vandrade runt stan var hur mycket himmel det fanns helt plötsligt. Tror det hade mindre med vädret att göra och mer att göra med att gatorna här är riktigt breda. Visst, det finns några smala gränder också, men det är inte alls som t.ex. Newport och Tenby där man kan få pressa sig mot väggen om man möter en bil. Eller en annan människa, för den delen. Paradgator och tjusiga, ståtliga hus. Det märks att det är en stad som byggts för att vara en strand-resort. Hela ”promenaden” längs havet är fylld av hotell. Piren är 700 meter lång och den längsta i Wales. På sätt och vis känns det här stället lite overkligt, nästan som en kuliss, men inte på ett dåligt sätt. Det är en annan sorts charm än de små walesiska byarna, men charmigt är det ändå.

Hittills idag har jag ätit en mycket god frukost, och tagit en sväng till det ganska ocharmiga shoppingcentret. Gissar att alla turisterna inte vill känna sig helt strandsatta när de är här, så de stora kedjorna och till och med Primark finns på plats. Själv letade jag efter skavsårsplåster, men enda stället där jag hittat de jag ville ha var i Pembroke. Nåja, det är bara en vecka kvar här nu så jag överlever nog med de jag har.

Ska snart ge mig ut med kameran, hoppas bara att regnet håller sig undan resten av dagen…och att det blir lite tjusigt ljus ikväll också…😊