Sista dagen i Wales

FÖR DEN HÄR RESAN. Jag börjar redan planera nästa resa…ska bara hem och tjäna lite pengar först. 😝

Sista dagen behövde ju bli bra, och väderleksprognosen såg finfin ut, så jag avslutade den här resan som jag började min förra, med ett besök i Conwy. Köpte biljett till Hop on hop off-bussen och klev av i Deganwy för att gå resten av vägen, sådär 2-3 kilometer. Fast naturligtvis gjorde jag lite avstickare först, till stranden och marinan i Deganwy. Flådigt ställe!

Ett försök till…

Deganwy Marina.

Gick sedan vidare mot Conwy och tror jag lyckades fotografera slottet innan jag ens såg att det var där – kamouflerat som det var mot kullen bakom. Pausade ofta och väntade in lite hyfsat ljus vid bra utsiktspunkter mot slottet – solen var nästan mitt bakom slottet och bergen så bra ljus var för mycket att hoppas på. Väl framme gick jag ner på kajen och köpte glass till lunch – det var ju ändå sista chansen att äta äkta walesisk glass på ett tag. En stor våffelstrut med fyra kulor, som jag bröt av nederdelen på det första jag gjorde och sedan fick bråttom att äta upp. Ett under också att jag inte spillde glass på mer än skorna…😝

Conwy Castle

Gångbron från slottet

Conwy quay. Det lilla röda är Storbritanniens minsta hus.

Vy tillbaka mot Deganwy.

Gick aldrig in på slottet, men gick över den tjusiga bron för att fotografera. Bara för att se att mitt favoritställe från förra resan var avstängd för byggarbete. 😔 Nåväl, där hade jag ju redan foton ifrån, så okej då. Kände att jag inte hade så mycket mer att göra i Conwy så jag gick till busshållplatsen för att hoppa tillbaka till Llandudno. Ville fota Cheshire-katten och the Great Orme innan jag for hem, och så tänkte jag gå på konsert med en walesisk manskör på kvällen. Det måste dock ha blivit något trubbel med bussen för den var sådär 25 minuter försenad. Hoppade av vid Cheshire-katten och chauffören trodde det skulle vara sådär en halvtimme till nästa buss, och att det skulle vara den sista. Såg dock bussen köra förbi hållplatsen medan jag var långtifrån klar efter bara en kvart, så när jag fotat klart började jag gå istället. Bara för att se nästa buss köra förbi mig efter någon minut. 😂

Hen på brädan med skärmen gjorde en massa tricks också…men tyvärr fick jag inga bra foton på det.

Nåja, jag letade mig lite mat i stan – var sugen på pizza men det blev sallad när jag såg efterrättsmenyn 😜 – och traskade sedan iväg mot andra änden av promenaden från piren sett. Den är låååååång. Både piren och promenaden, men promenaden är på 1,5 kilometer från där jag började. Visste att det skulle ta en evighet om jag stannade och tog kort, så jag fokuserade på att gå tills jag kom till slutet på hotellen. Rätt trevligt att gå på platt, slät mark, faktiskt…kändes ovanligt nu. Fotade desto mer på vägen tillbaka, även om solen var på fel ställe nu också…🙄 Men man kan se the Great Orme i alla fall – visst ser den ut som en krokodil?

The Bandstand.

The Great Orme, med piren och lite hotell.

Vinka till fotografen!

Snabbt in på hotellrummet för att byta om inför konserten – hade lyckats spilla chokladsås på tröjan. 🙄 Det var gott om plats i kyrkan fastän jag bara var där en kvart innan konserten startade, och strax kom karlarna ut och ställde upp. De ackompanjerades av en kvinna som spelade piano och harpa – dock inte samtidigt. Jag tyckte sången var riktigt vacker, men kompet var jag inte så förtjust i. Till viss del berodde det väl på att hon spelade fel ibland, men de ljusa tonerna från pianot och harpan mer krockade med de djupa mansrösterna än förhöjde dem. Kanske måste prova en annan kör. Nästa gång. 😁

Llanddullas

Great Orme

”I went to the Great Orme today, it was great.”

Också dålig ordvits, men inte så dålig att den blir bra….😝 Skyller på frukosten, det var ”something fishy” med den…

Rökt lax och äggröra. Och en toastfisk…😁😁😁

Det var spått en massa regn idag, så jag tänkte ta det lugnt och bara handla lite fler strumpor. Men solen sken när jag vaknade och det såg nästan ut som att det skulle hålla i sig, så jag stack istället iväg till spårvagnsstationen och åkte upp på stora ormen.

Great Orme Tramway

Detta är Storbritanniens enda kabeldragna spårvagn som även går på väg, och det är bra rejält brant. Resan är uppdelad i två delar, först åker man en spårvagn halvvägs upp på ormen, där kan man sedan hoppa av och utforska eller åka vidare upp med en annan spårvagn. Jag åkte upp till toppen direkt då jag inte visste hur länge vädret skulle hålla i sig. Det första jag gjorde sedan…var att fotografera spårvagnarna…🙄 Igen, och igen, och igen. Såg en tjusig vy, såg att spåret gick därigenom – äh, jag väntar på att en vagn ska köra förbi. Jag är också väldigt stolt över min logiska förmåga. Ser toppen på berget/kullen, tänker ”dit upp ska jag” – och börjar direkt gå nedför backen från toppen. 🤦‍♀️

Ett av många spårvagnskort…

Nåja. Jag kom dit upp också. Och om vi säger så här – det blåste en lätt bris. En sån lätt bris att till och med jag, aerodynamisk och med låg tyngdpunkt, tidvis trodde att jag riskerade att bli bortblåst alldeles. Och ja, jag fotade ett eller tio panoramor där uppe också, men jag tror inte att min iPad orkar sy ihop dem så de får vänta tills jag kommer hem.

Toppmarkering. Hade jag haft en hatt hade jag inte haft det efter att ha varit här uppe idag.

Grafitti? Funderade på att skriva något jag också, men det började bli så långt att bära sten om man ville ha lite ren mark att skriva på.

Gillar min frisyr. 😁

Gillar utsikten också. 😝

Mycket lila blir det.

Gettekul.

Efter ett par timmar kände jag att jag hade fått nog med luft och åkte ned igen. Vid halvvägsstationen möttes vi dock av nyheten att en husbil kört in i en vägg nere i byn och blockerade vägen för spårvagnen. Alternativen var att vänta okänt länge eller gå ner. Jag, och de flesta med mig, började gå. Det var ju ändå nerför. 😁 Och det tog inte länge innan jag var glad för det – annars hade jag ju missat det här…(och ja, spårvagnarna började gå igen bara några minuter efter att jag börjat gå…)

Självklart väntade jag in en spårvagn…😝

Gick och handlade mina strumpor och knatade sedan in på the Cottage Loaf, puben där jag hade bokat bord för kvällen precis som regnet började smattra. Nu började problemen igen – några andra satt vid mitt bord. Stället var fullbokat, så antingen de eller jag behövde flytta på sig. Personalen skötte dock det hela föredömligt, jag fick ett bord i pub-delen men fick samma service som i restaurangdelen. Om inte bättre. Leende och uppmärksamma servitriser som aldrig fick mig att känna mig osynlig eller bortglömd, trots att jag senare fick dela bord med andra gäster (gästerna frågade, jag tyckte det kändes fånigt att ha ett helt 6-personers bord för mig själv när det var så populärt). Och god mat. Goda oliver, god lax, god sticky toffee pudding. Och som grädde på moset kom servitören från igår in och ville äta – men fick gå igen för att det inte fanns något ledigt bord. 😝

Mums.

I morgon är min sista hela dag i Wales. För den här gången. För inte sjutton vill jag härifrån. Även om det ska bli skönt att kunna tvätta kläder när jag vill och inte behöva ha larmet ställt varenda morgon om man inte vill missa frukosten. Men, men, det är väl bara att börja planera nästa resa…

Llandudno 2

Söndag. Bollade 3-4 olika planer i huvudet på morgonen. Åka till Betws-y-Coed? Åka båt? Åka spårvagn upp på Great Orme? Gå runt Great Orme? Åka till Conwy? Okej, fem var det visst. Kunde absolut inte bestämma mig. Gick ner till promenaden, där de hade ”Lifeboat day” och informerade om sjöräddningen och skulle demonstrera en sjöräddning lite senare på dagen. Kom på att spårvagn och Great Orme lät trevligt, så jag gick mot stationen. Och vände igen när jag såg folk som köade ända ut på gatan. Äääääh. Ett par rundtursbussar stod parkerade vid piren, och nästa tur var klockan ett, det vill säga ganska snart. Hoppade på den som skulle till ett ställe jag inte ens hört talas om och betalade min biljett. Mest pensionärer, men också ett gäng med barn, tonåringar och föräldrar. En av tonårstjejerna frågade om det fanns någonstans att ladda telefonen på bussen. ”Det här är en Routemaster från 1962, så näe….” 😂😂😂

Turen startade med lite info om Llandudno, och sedan åkte vi mot och runt Little Orme för att hamna i Rhos-on-sea, ganska tjusig liten by. Vi stannade vid St Trillios Chapel, och det var väl det sötaste nånsin. Pyttelitet kapell med endast 6 sittplatser…och den används fortfarande som kyrka…😁 Hade velat se hur det såg ut under de predikningarna…😝

Vi åkte sedan vidare genom landsbygden (jag kunde se något den här gången) och på väg tillbaka mot Llandudno gjorde vi en sväng mot Llandudno Junction som ligger mittemot Conwy, så vi kunde se slottet. Och framför allt, för min del, så såg jag hur mycket fina foton jag skulle kunna ta om jag hoppade av valfri buss i Deganwy och gick till Conwy, typ ett par kilometers promenad.

Vår routemasterbuss från 1962, utan USB-uttag, och St Trillios Chapel, utsida och insida.

Vi kom tillbaka till Llandudno strax efter två, och de höll precis på och skulle sjösätta räddningsbåten och göra en demonstration inklusive helikopter, av en sjöräddning. Naturligtvis stannade jag och fotade, men jag stod så att jag inte hörde vad speakern sa.

Oroa er inte, den flöt…😁

Letade mig till en toalett, och hamnade då vid Happy Valley, därifrån linbanan upp på Great Orme går. Det var en riktigt fin dag, så köerna var därefter…

Fin dag: lite vind och inget regn. 😝

Gick tillbaka ner till piren och hoppade på nästa rundtursbuss, den som går runt the Great Orme längs Marine Drive. En äkta walesare både körde och guidade runt, och vi stannade till vid caféet längst ute på spetsen. Jag passade på att kuta nerför backen till en bra vy över ”fyren”, som numer är B&B och aldrig såg ut som en vanlig fyr utan mer som ett litet slott. Vi tittade sedan ner på villorna på ”Millionaires’ road”, med vyer in över Conwy-flodens mynning. Tror det var Cliff Richards som hade haft ett hus där nångång. När vi kom tillbaka hoppade jag av bussen, köpte en glass och började gå samma sträcka som vi nyss hade åkt. Jag tänkte dock inte gå hela vägen runt, utan bara upp till en bra utsiktspunkt tillbaka ner mot piren och Llandudno.

Vår tjusiga buss, fyren som är ett B&B som ser ut som ett slott, och Llandudno, piren och Little Orme i vänsterkanten. Visst ser Little Orme ut som en elefant som dricker?

Tog ett foto eller två till innan jag knatade iväg för att hitta lite mat. Johnny Doughs kom varmt rekommenderat både från mitt boende och TripAdvisor, så jag gick dit. Pizza lät gott, och de hade en alldeles fruktansvärd ordvits på en skylt utanför. Blev mött av en servitör och fick välja på ett bord mitt i smeten och att sitta på en barstol vid fönstret och titta ut. Valde fönstret, men då blev jag tydligen fullständigt osynlig. Den där grabben var till och med ute och tog upp beställningar men kom aldrig till mig. Till slut ställde jag mig upp och fick kontakt med en annan servitris som tog min beställning. Första servitören kom med min pizza och frågade om jag ville ha något mer. Såg att alla andra verkade ha fått en gaffel tillsammans med sin pizzaskärare, men inte jag, så jag bad om en sån. Hade beställt en pizza med mycket fyllning så gissade att lite skulle trilla av. Han såg först helt oförstående ut men sa att han skulle ordna det. Fick aldrig någon gaffel. Åt upp, lade ner alltihop och väntade. När tjugo minuter hade gått utan att någon frågat om det var gott, eller om jag ville ha någon dessert gav jag upp och gick till baren och betalade. Till en annan servitris. Pizzan var absolut god, men går jag någon gång tillbaka dit tänker jag inte stå ut med den där slyngeln till servitör i alla fall.

Ifall man undrar var man är så står det här. Det hjälper dock inte till med uttalet. 😝

Piren har en solig sida och en mindre solig sida. Eller inte.

God pizza, the meaty special.

Otroligt dålig ordvits, vilket naturligtvis är bästa sorten.

Runtom i byn finns även en hel del statyer över karaktärer från Alice i Underlandet. Lewis Caroll som skrivit böckerna träffade den riktiga Alice här och baserade Alice-karaktären på henne. Jag har även sett Cheshire-katten, men det var mitt i natten och jag lyckades inte få något bra kort. Kanske lyckas med det imorgon.

Det finns en augmented reality-app som visar en runt till de olika ställena också, men jag har inte skaffat den.

Llandudno 1

Oj, nu är det länge sedan jag skrev, men jag har helt enkelt inte hunnit. 😁

I lördags kväll gick jag först ner till piren och fotade lite blommor och hotell. St George’s är Llandudnos äldsta hotell och ett av cirka sjuttio som kantar strandpromenaden. Grand Hotel ligger precis vid piren och är lite nyare.

Hotell. Det ena är dyrt, det andra dåligt. Enligt TripAdvisor.

Judy tipsade mig om en promenad som kallas ”Invalid’s walk” och som börjar vid spårvagnsstationen. Det lät spännande så jag tog sedan och traskade dit. Förstod namnet innan jag var halvvägs uppför backen…😝 Men när jag väl kom upp var det platt och vackert. Utsikt över hela byn. 😁 Hittade en tjusig utsiktsplats en bit bort där det redan satt en och beundrade vyerna. Jag var lite skraj sedan tidigare upplevelser på denna resa,  men hen flyttade så snällt på sig när jag närmade mig.

Jag hade också suttit där och kikat om jag var en mås.

Nästan hela Llandudno på en bild…😝

Det började dessutom närma sig solnedgång, som kunde bli alldeles fantastisk från the West Shore, som jag var på väg mot. Pinnade på lite extra och såg en tjusig vy på vägen ner. För nedåt var det. Mötte tre kvinnor/kompisar på vägen upp varav den första var en riktig hurtbulle, den andra lite normalt tränad och den tredje ungefär lika plågad som jag hade varit. Eller förmodligen hade jag varit ännu mer plågad…😝

Den lilla slottsliknande stugan byggdes ursprungligen för att vara grindstuga för vägen runt the Great Orme, men är numer bostad. Och till salu, för runt 6,5 miljoner kronor…

Hamnade till slut på stranden och jagade solnedgången. Fick lite Sauron-känsla där ett tag. När det började bli ganska mörkt ställde jag upp kameran på en sten för att kunna förlänga slutartiden. Medan jag stod där och fipplade kom det förbi en karl som undrade om han kunde få fråga vad jag höll på med. Sa att jag försökte fotografera solnedgången, och då tittade han på himlen och tyckte jag hade valt fel dag. Mjo, kanske det, men väntar man tills solnedgången är fantastisk innan man ger sig ut och ställer i ordning så har man redan missat den…

Blir inte solnedgången så fantastisk får man väl skoja till det lite själv…😝

Dessutom kan man få lite fint ljus även när solen redan har gått ned…här var jag egentligen på väg tillbaka för att sova, men….bara……en……bild……tilllllllllll…..📷😂

Blått är tjusigt. 😁

Genom vattenfall till Llandudno

Ibland ska man vara försiktig med vad man ber om. Hade bokat bästa guiden Judy Brough för att ta mig från Harlech till Llandudno igår och när hon undrade vad jag ville se längs vägen nämnde jag något om slott, vattenfall och gammal sten. Snäll som hon är ordnade hon vattenfall. Hela vägen från Harlech och nästan ända fram till Llandudno regnade det ordentligt. Nästa gång ska jag specificera att jag inte menar vatten som faller från himlen…🙄😝🌧

Hon ordnade dock resten också. Vi började med en titt på Criccieth Castle, och åkte sedan vidare mot Nant Gwrtheyrn, som brukade vara ett samhälle för granitbrytning men som numer är ett centrum för språkkurser i walesiska. Utsikten därifrån är helt fantastisk…om man nu kan se något. 😝

Vänster, uppifrån: Bergsutsikt, the Ugly House Tea Room, fårskallar i bergen, Nant Gwrtheyrn utsikt. Tydligen fantastiska solnedgångar här…😝 Höger: bostadslängan i Nant Gwrtheyrn, Criccieth Castle.

Vi fortsatte upp genom bergen i Snowdonia, körde runt foten på Snowdon och hoppades på bättre väder på andra sidan. Det var det inte. 😝 Dock stannade vi och åt lunch på en pub/hotell där Edmund Hillary och Tenzing Norgay hade sin bas medan de tränade för bestigningen av Mount Everest.

Pen-Y-Gwryd hotell, vid foten av Snowdon.

Mätta och belåtna åkte vi vidare mot Llanberis och the National Slate Museum. Judy frågade om jag ville gå in och titta, men jag trivdes bra i bilen och var inte på humör för något museum. Dock tog vi en kort tur för att se den gamla skiffergruvan, som numer är vattenfylld och används för dykträning. Cooooolt. (Och det gjorde sig bra i regnet. 😝)

Överst museet, nederst i och utanför gruvan.

Sen då ett riktigt vattenfall, Swallow Falls nära Betws-y-Coed. Det ligger alldeles intill vägen, men man måste betala en liten slant för att få gå dit. Det regnade fortfarande ordentligt (kolla in en halvdränkt Lizzan nedan), men Judy var schysst och höll upp paraplyet (för kamerans skull) medan jag fotograferade.


Så till ett annat av mina önskemål, Tu Hwnt i’r Bont (”bortom bron”), som måste vara Wales mest fotograferade tehus. Vi gick först in och delade på en ”Cream Tea for two”, med en scone, smör, vispad grädde och sylt. Och te, förstås. Sedan ut i regnet för att fotografera.

Visst ser det atmosfäriskt ut i regnet? 😝 Kolla in deras hemsida för att se hur häftigt det kan se ut en vacker höstdag…

Klockan passerade fem precis när vi åkte därifrån, så sedan blev det att åka mot Llandudno. Och då började dessutom molnen spricka upp och solen tittade fram…🙄 Judy visade mig runt i staden innan hon släppte av mig vid mitt B&B, Adcote House. Hon kände tydligen ägaren, och bad honom ta extra väl hand om mig för jag var ”speciell” 😝. Trots regn och ont om spektakulära utsikter hade tiden flugit förbi och jag hade haft en jättetrevlig dag. Judy och jag funkar väldigt bra ihop och det känns mer som att träffa en kompis. Inte märktes det att det var två år sedan vi träffades senast heller.

Vinkade hejdå till Judy och blev visad till mitt rum. Jag hade bokat ett enkelrum men blev uppgraderad till ett dubbelrum, kanske för att jag stannar såpass länge här. Rummet är jättefint, men utsikten är dock ingenting alls, speciellt jämfört med de två senaste rummen jag bott på.

Fick passande nog the Harlech Room. 😁

Gick ut för att spana in stan och piren lite, dock fick kameran stanna på rummet då det blivit kondens i den av regnandet. 😕 Det verkar dock ha torkat upp igen nu. Men naturligtvis blev det just därför ett alldeles ljuvligt ljus, och till råga på allt en regnbåge. IFånen fick agera stand-in kamera, men vissa av vyerna måste det till en bättre kamera för att fånga. Här kommer dock ett första intryck av Llandudno:

Llandudno, North Shore och paradgatan.

Det jag märkte när jag vandrade runt stan var hur mycket himmel det fanns helt plötsligt. Tror det hade mindre med vädret att göra och mer att göra med att gatorna här är riktigt breda. Visst, det finns några smala gränder också, men det är inte alls som t.ex. Newport och Tenby där man kan få pressa sig mot väggen om man möter en bil. Eller en annan människa, för den delen. Paradgator och tjusiga, ståtliga hus. Det märks att det är en stad som byggts för att vara en strand-resort. Hela ”promenaden” längs havet är fylld av hotell. Piren är 700 meter lång och den längsta i Wales. På sätt och vis känns det här stället lite overkligt, nästan som en kuliss, men inte på ett dåligt sätt. Det är en annan sorts charm än de små walesiska byarna, men charmigt är det ändå.

Hittills idag har jag ätit en mycket god frukost, och tagit en sväng till det ganska ocharmiga shoppingcentret. Gissar att alla turisterna inte vill känna sig helt strandsatta när de är här, så de stora kedjorna och till och med Primark finns på plats. Själv letade jag efter skavsårsplåster, men enda stället där jag hittat de jag ville ha var i Pembroke. Nåja, det är bara en vecka kvar här nu så jag överlever nog med de jag har.

Ska snart ge mig ut med kameran, hoppas bara att regnet håller sig undan resten av dagen…och att det blir lite tjusigt ljus ikväll också…😊