15:15 var det min tur att ge mig ner i skiffergruvan. De har gjort en riktigt bra ljud- och ljusshow som berättar om livet i gruvan. Man får följa en 12-årig pojke och hans far när de jobbar där år 1856. Det var bitvis väldigt lågt i tak så att till och med en kortis som jag fick böja på nacken. Tur att vi hade hjälmar. Bara själva tåget ner var spännande att försöka få plats i – med tre personer på en bänk var det i stort sett inget benutrymme över – och sen skulle det in tre på den andra bänken också. Och huvudet nådde nästan till taket sittande.
Efter rundturen fick vi se hur de klöv skifferplattorna, bara med hammare och mejsel. Imponerande hur snabbt och lätt det kunde gå – när det gick vägen, vill säga. Mycket spill blev det också.
Sen blev det fintåget tillbaka till Porthmadog. Trivdes mycket bättre åt det här hållet, då det inte var några skrikande barn i samma vagn. Och så satt jag på sidan med bäst utsikt. Tips: Från Porthmadog, sitt på höger sida, från Blaenau Ffestiniog, sitt på vänster. Det finns ett par fina vattenfall på andra sidan, men det är allt. 😛 Ska man bara åka ett tåg har dock det mellan Caernarfon och Porthmadog mycket finare utsikt. På bägge sidorna. 😀
Tog en enkel middag i Porthmadog då det var länge till bussen, men nu är jag i alla fall på väg ”hem”. Som inte är hem så länge till, för imorgon bär det av mot Aberystwyth. Känner dock inte alls att jag har bråttom härifrån. Den här första veckan har gått toksnabbt, även om det känns som att jag varit här länge så mycket som jag hunnit med.
Lite senare på bussen: Haha, det är bra tur att jag inte har bråttom. Först stannade busschauffören till vid bussgaraget och försvann i sådär en 7 minuter. Nu har han stannat vid en mack och håller på att tanka bussen. Jag kan ärligt talat inte låta bli att flina, det skulle bara vara så otänkbart hemma. Och det skulle vara ännu mer otänkbart att det inte blev en massa kommentarer i bussen. Nu är vi visserligen bara tre, och minst en av de andra är också turist, men…det är bara så skönt tempo här…:-D