Ställde larmet på 7:30, vilket kändes jättetidigt, gjorde mig i ordning och tog mig ut från hotellet vid halv tio för att vara hyfsat säker på att hitta till Bank och rätt träffpunkt för dagens guidade promenad som skulle börja 10:45. Resan dit skulle enligt appen ta 10 minuter när jag kommit ned till stationen, så jag unnade mig en baconmacka innan jag gick ned till tunnelbanan. Behövde byta tåg efter tre stationer och sen åka en hållplats till med Northern Line för att komma till Bank.
Guiden, som hette Lisa, hade skickat ett mail på morgonen med mer instruktioner om hur man skulle hitta igen henne, och rätt utgång skulle vara Exit 1 (av 16!), mot Poultry och Cheapside. Hon skrev även vilket hus vi skulle träffas vid, vilket var tur det. Jag var förberedd på en labyrint av gångar och skyltar för att ens hitta ut ur stationen, så därför blev jag brydd när jag inte fick några valmöjligheter alls. När jag kommit ut märkte jag dock att jag definitivt inte var på rätt ställe.
Stjärnan visar vart jag skulle, vita cirkeln med blå fyllning var jag var. Notera att de närmaste två tunnelbanestationerna (som jag inte åkt till), INTE är Bank. 😝
Nåja, jag hade sådär 35 minuter på mig att hitta rätt, och det var förmodligen enklare uppe på gatunivå i friska luften i alla fall, så jag följde kartan och kom fram till No 1 Poultry som var adressen Lisa angett. Sen skulle vi träffas under klockan. Hm. Ingen klocka såg jag till, så jag gick först åt ena hållet, såg ingen där, provade andra hållet (mot Bank på kartan, vilket ju var mer logiskt så här i efterhand 🤦♀️) och där fanns det en stor klocka på spetsen av huset.
No 1 Poultry. Ett ganska nytt hus enligt Lisa, som tycker det ser ut som baconskivor. 😁
Inga människor fanns dock på plats än, så jag satte mig på en bänk och väntade. Lisa dök upp rätt snart, och sen strömmade det in massor med folk. Tror hon sa något om att vi skulle bli 30 personer. Några kom lite sent då de ”gått vilse” och det är som sagt inte det lättaste att hitta ut från Bank. När alla var på plats traskade vi iväg.
Väntfoto. 😁
Lisa är före detta Guvernör på St Helena och har full koll på the East India Trading Company som hon också har en guidning om. De figurerar även till stor del i te-historien. Längs promenaden fick vi se var den första te-serveringen i London fanns, var de hade te-lager och hur teet tog sig in till staden – både via skepp/tea clippers och med tåg från en annan hamn. Lisa berättade om hur te blev en sådan brittisk grej – det var kungligheterna som var influencers på den tiden – och att ett halvkilo te kostade motsvarande 5000 kronor och verkligen var en överklassdryck. När teet började bli mer och mer populärt ledde det till både det ena och det andra, bland annat var tillgången på te en bidragande faktor till opiumkrigen mellan Storbritannien och Kina i mitten av 1800-talet.
1657 serverades den första tekoppen i en servering här.Leadenhall Market som vi bara kvickt gick rakt igenom.Lloyd’s Building, som är ett exempel på ”Bowellism”, att ha insidan på utsidan. Här stod Lisa och berättade om slaveriets koppling till te och tedrickande. Just teet var inte direkt inblandat i slaveriet (men något i stort sett lika illa), däremot var sockret som blev populärt att blanda i teet en direkt produkt av slavarbete.Ett gammalt te-lager.Lisas favoritkyrka (mycket på grund av skallarna ovanför grinden).
När två timmar hade passerat hade vi tagit oss från Bank och genom en del av City of London, ner förbi Tower of London och till St Katherine Docks. Vinkade hejdå till Lisa som också avslöjade att det här var hennes första te-promenad, men det kanske bara var just för London Walks för jag tyckte några andra sa att de gjort den tidigare.
St. Katherine Docks, där te-skeppen lastade av sina varor. Några kranar syns fortfarande i rött på husen längst bort i bilden.Väldigt ungefärlig promenadrutt.
När jag nu var på fri fot (och trött i sagda fötter) var det lockande med mat. Vi hade gått förbi en Honest Burger efter att vi passerade Tower Bridge så jag passade på att gå tillbaka dit för lite lunch. Beställde in en chiliburgare (förstås) som var riktigt god och mättande. Gick sedan vaggande över just Tower Bridge till Themsens södra sida som jag tycker så mycket om. Vandrade långsamt västerut uppblandat med foton på utsikten och vilopauser på de många bänkarna. Solen sken och det var riktigt behagligt väder.
På Tower Bridge.Utsikt österut. Jag vet inte vad folksamlingen till höger pysslade med, men de hade en hel del publik uppifrån bron.Två…torniga? Näe, det funkar ju inte. 😝Tower Bridge utan störande moment.Tower of London.Några skyskrapor. Walkie-Talkien som jag åt middag längst upp i på lördagen är den längs till vänster av de höga.
Tog en avstickare mot Borough Market, men där var det mesta stängt idag. Virrade dock till alla väderstrecken medan jag var där, så det var nätt och jämnt att jag hittade tillbaka till Themsen igen – och då lite längre österut än där jag gått in mot marknaden. 😝
Det stod ett gäng bronsskulpturer lite överallt som tillsammans berättade en historia. De inbjöd ofta också till interaktion och var väldigt poppis att fota.Den är nästan så tråkig att man inte ens ser att den är där, men det här är London Bridge.Southwark Cathedral och The Shard.Southwark Bridge.Det var bitvis riktigt häftigt ljus tack vare den växlande molnigheten, men man hade inte många sekunder på sig att fånga det.
Började kolla resväg till hotellet när jag närmade mig Millennium-bron och insåg att det skulle bli buss eller gå. Jag var ju i samma område som Sky Garden, så de där bussarna litade jag fortfarande inte på. Såg att det fanns en Hotel Chocolat i närheten av St Pauls så jag började med att styra kosan dit och shoppa på mig all choklad de inte hade i Seven Dials, och sedan packade jag ryggsäcken full och började gå mot hotellet. Så fasligt långt var det ju inte, bara 1,5 kilometer, och det var ju inte som att jag hade gått något innan – visst? 🤪
Millennium-bron bort mot St Paul’s Cathedral.Första gången jag sett någon sitta och spela harpa som gatumusikant! Vackert var det också.St. Paul’s Cathedral. Skulle säkert ha varit in dit någon gång också.The Rookery, ett hotell jag bodde på en gång för några (oooops, 9) år sedan. Men där har man inte råd med mer än en natt eller två, i alla fall om man är jag. Ett av de mest speciella ställen jag provat är det i alla fall!
När jag kom tillbaka till hotellet efter en avstickare in på Co-op stod stegräknaren på över 20 tusen steg, men vem räknar? Ja, stegräknaren gör ju det då, men, ni fattar. 🤪 Tyckte att jag borde fått kredit att använda i hotellrestaurangen då jag skippat städningen flera dagar så jag gick dit och frågade. Snubben bakom disken hade ingen aning och när han gick och pratade med receptionen sa de att jag inte hade något heller. När jag frågade om jag gjort något tokigt sa han bara att jag måste betala om jag ville äta och var allmänt inte så service-minded. Gick till receptionen och dubbelkollade med dem och tydligen hade de kollat någon annan sorts kredit, inte från städningen. Fick mina 10 pund och gick och beställde en köttpaj, för det hade jag blivit sugen på längs vägen när jag sett det på en pubmeny.
Fick betala mellanskillnaden i pris då den kostade 15 och fick sedan veta att det skulle ta 10-15 minuter att få den lagad. Inga problem, jag kunde ju i alla fall sitta ner. Men det tog mer BÅDE 10 och 15 minuter, för efter 22 minuter hade jag inte fått någon mat än. Snubben i baren var dessutom mer frånvarande än närvarande, och flera andra gäster kom dit och gick därifrån igen för att ingen var på plats. Nåväl, till slut kom maten och jag kunde hugga in. Eller försöka i alla fall, för pajskalet var jättehårt. Till pajen serverades pommes (förstås), stekt svamp (från burk) och coleslaw. Potatisen var helt okej, svampen ganska horribel, coleslaw gillar jag inte ens i vanliga fall och pajen var åtminstone ätbar när man väl lyckades äta något av den. Ingen höjdarmiddag med andra ord. Får sikta på något godare imorgon, någonannanstans. Morgondagen ska i alla fall börja med mer magi, då på magikernas hemliga högkvarter. (Förmodligen inte sååå hemligt ändå då. 🤪)
Va? Går det att ta det lugnt?!? Jo, idag gick det rätt bra faktiskt. Kände mig trött i kroppen efter igår och hade inga bokade planer förrän klockan 19 (även om det nu var en timme för tidigt, mummel, grubbel, HATAR SOMMARTID) så jag slappade på rummet ända till 14. Ja, skrev blogg och tvättade kläder också. 😝 Men det kändes som att det behövdes.
Något som också behövdes var dock mat, och jag hade inte tänkt långt nog igår för att köpa med mig en frukostmacka hem. Siktade återigen på att ta mig till London Eye och sedan gå upp därifrån till Apollo Theatre som ligger i närheten av Piccadilly Circus. Där skulle jag nämligen se Mind Mangler på kvällen, men jag hade ju några timmar på mig i alla fall.
Den här gången såg jag i alla fall massor av bussar, varav en åkte precis när jag kom fram till hållplatsen. Det var dock inte jättelänge att vänta på nästa och den gick dessutom typ dit jag ville.
Kollade lite matställen i närheten av busshållplats och Londonögat, och fastnade för att det fanns en Honest Burger i Southbank Centret. Hade ju tänkt testa massor med olika hamburgare på den här resan men än har det inte blivit en enda sen Arlanda. Det var bara att på väg dit gick jag förbi ett Wahaca, eller närmare bestämt så gick jag inte förbi, utan in. De har egentligen ännu godare mat än Nando’s, men det är lite dyrare och mer komplicerat så det blir inte riktigt lika många besök där.
Beställde in mina favoriter där också, tacos med kyckling och avocado, quesadillas med svarta bönor och ost, och friterad blomkål. Jag tog quesadillas till frukost, tacos till lunch och blomkål till middag, för någon mer riktigt mat blev det inte idag. Kalorimässigt räckte det nog ändå. 😝 Blomkålen var min absoluta favorit, krispig, kryddig och serverad med jalapeño-dip. Var även lockad av efterrätten med chipotleglaserad grillad ananas och när den urtrevliga servitrisen sa att det var en ganska lätt rätt så slog jag till. Och MUMS!!! Bästa ananasen nånsin, och det var inte ens på grund av chilikryddningen. Den var otroligt söt och saftig. Dock fungerade det inte att andas in ananassaften och chipotleglazen – jag provade. Men kan inte rekommendera det. 🙄
Tacos, quesadillas och Three Citrus Fizz i glaset, blomkålsbitar och ananas med chilisås. 😋
När jag lyckats betala för mig gick jag sen ut på Southbank, och förbi Jubilee Gardens där det också är poppis med gatuartister. En kille försökte precis få ihop en publik till sin show när jag gick förbi, och jag stannade till. Snubben var trollkonstnär och det passade ju bra som uppvärmning inför kvällens show tyckte jag. Han började med några enklare trick med rep och spelkort och avslutade med ett utbytartrick, där han skulle ta sig loss från en tvångströja och några meter kätting som två glada skottar från publiken lindade in honom i. Han lyckades nästan på 2 minuter som var den gräns han satt för sig själv baserat på några rekord som jag inte riktigt minns, men han var underhållande nog att jag pytsade in en slant efteråt ändå.
Fängslande underhållning…..(sorry) Det hade ärligt talat varit skoj om vi allihop gick därifrån just här – inte som att han kunde göra nåt åt det. 🤪
Gick sedan förbi London Eye och under Westminster Bridge för att fota Palace of Westminster och Elizabeth Tower (Big Ben, alltså). Sen över bron och norröver för att fota ögat och sen vände jag in mot stan för att ta mig till teatern. Medan jag gick uppför Whitehall kom det först en polisbil i full fart åt ena hållet, och sen en annan i full fart åt andra hållet. Tänkte att det borde väl ha varit enklare om de gjort tvärtom, men det fanns säkert en tanke bakom. Uppe vid Trafalgar Square åkte det också en polisbil åt ena hållet och en åt det andra, och överhuvudtaget tycker jag att jag sett mycket poliser i farten sen jag kom hit.
Favoritbron från Embankment – dock gick jag inte över den idag. Elizabeth Tower (Big Ben) och Palace of Westminster – UTAN BYGGNADSSTÄLLNINGAR! 🥳Fin fontän.Palace of Westminster.Fortfarande tjusig efter renoveringen!Två runda…😝 Men kolla så snygg kombination det blev med min nya väska mot jackan! (Avledande manöver)En av många häststatyer längs Whitehall.
Hade nu inte långt kvar till teatern men insåg att det nog inte var min axelremsväska som var problemet – ryggen började protestera även nu när jag hade ryggsäcken istället. 🙄 Kom fram till teatern en timme innan showen skulle börja så dörrarna var stängda och det stod en vakt utanför. Gick över gatan för att köpa en flaska vatten och när jag kom tillbaka var det en rätt rejäl kö till ingången. Nåja, när de väl började släppa på folk gick det rätt fort. Fick väskan genomsökt och kunde i alla fall gå på toa innan de öppnade dörrarna in till salongen också. Medan vi väntade fick vi om vi ville fylla i ett kort med vårt namn och en hemlighet som kunde komma att användas i showen. Jag kom dock inte på nåt bra. 😔
Mind Mangler på Apollo Theatre. Och även om hen är väldigt tjusig är jag glad att personen i gula klänningen inte satt framför mig – svårt att se över den där uppsättningen! 😁
Som på de flesta gamla teatrar var det ganska trångt mellan stolsraderna så man fick dra in magen när man skulle släppa förbi folk. Jag satt på plats 6 i rad F och hade finfin sikt mot scenen i alla fall, och hade också turen att inte ens få en vuxen framför mig.
Tror inte vi nånsin knäckte kassaskåpet faktiskt…🤔
Mind Manglern kom ut på scenen vid 19 och så startade showen. Som vanligt med Mischiefs produktioner så går inte allt som det ”ska”. Han försökte gissa sig till folks namn och yrken, och försökte få dem att tänka på en viss färg eller djur. Han tog också upp hjälp från publiken på scenen. Mellan allt som gick snett eller var tydligt fixat fanns det också ”hur gjorde han det där?!?”-moment på riktigt. Det var också svårt att säga hur mycket som var fixat sen innan och hur mycket som bara stämde, då en del saker verkade vara för mycket sammanträffanden för att vara verklig publikmedverkan.
Hur som helst så var det en fantastiskt rolig show och jag kommer inte tveka en sekund framöver heller att boka in mig på någon av Mischiefs produktioner när jag är i deras trakter igen.
Efter showens slut var det då det där med att ta sig tillbaka till hotellet. Citymapper gav mig flera förslag med en massa promenerande, men – det var jag inte ett dugg sugen på idag faktiskt. 😝 Valde istället tunnelbanealternativet som gick ända från Piccadilly Circus till Farringdon, dock med ett byte. Det var långtifrån snabbast, men jag kunde offra 10 minuter på att slippa gå idag. Tågen gick i alla fall som de skulle, och det var inte ens trångt, så jag kom lätt och snabbt tillbaka till Farringdon. Dock hade jag tänkt köpa med mig lite ätbart till rummet från Co-op, men det var stängt. Hotellet hade en restaurang, men när jag frågade där så fick jag veta att köket var stängt där också. Det fanns i alla fall lite snacks att köpa från en lynnig automatutcheckning så jag behöver inte gå till sängs hungrig.
Piccadilly Circus och ett gäng cykeltaxis. Tror de körde rundturer också. Spelade hög musik gjorde de i alla fall.
Och till sängs måste jag, för imorgon är jag inbokad på en guidad promenad redan 10:45. Då har jag ju vanligtvis inte tagit mig ut från hotellet hittills. 😝 För att göra saken värre utgår denna promenad från stationen Bank, och alla som någon gång behövt hitta ut eller byta tåg där vet vilken labyrint den är. Räknar med att behöva vara där minst en halvtimme innan för att hitta ut på rätt ställe i tid, så inget nattsuddande för mig ikväll inte!
Om 42 är svaret på allt i Liftarens Guide till Galaxen så är en annan viktig fras ”Don’t Panic”. Det har jag fått hålla i tankarna idag när all möjliga sorters kommunikation inte fungerat som det skulle. Till att börja med är Lizzie Line inställd härifrån Farringdon i helgen på grund av arbete. När jag väl velat klart om vart jag ville idag fick jag därför leta mig en buss. Tänkte ta mig ner till London Eye och sedan traska österut längs Themsens södra sida då det finns så mycket intressant att se där.
Sen var det bara det att bussen råkade släppa av mig i närheten av Covent Garden också. Oooooops. Det finns ju massor med intressant där också, speciellt om man kände för att kanske leta sig en födelsedagspresent. Har velat köpa mig fler lagom tjocka halsdukar som jag bara brukar kunna hitta här, då de som finns hemma antingen är för tjocka, för tunna och/eller alldeles för dyra. Har hittills inte hittat någon gatuförsäljare med sådana – de brukade finnas överallt förut – men hoppades att det skulle finnas någon på marknaden i Covent Garden. Det gjorde det! Fler än en dessutom. Köpte mig två halsdukar till att börja med, en turkos och en mörkare turkos. 😝
Gick förbi den här pärlan på väg till Covent Garden. Ska se en annan föreställning från samma gäng på söndagen.
Kollade på showen som precis hade startat, där ett par äldre män jonglerade och cyklade på enhjulingar. Det verkar vara en klassiker. Tyckte det var lite extra roligt när de var två som höll låda ihop.
Till skillnad från den unge killen jag såg jonglerande på en enhjuling här sist jag var i krokarna tog de här sig upp på sina cyklar utan hjälp från publiken. 😝
Hade bokat in mig på lyxmiddag på kvällen men behövde i alla fall lunch. För att inte bli helt utan god mat om kvällsrestaurangen visade sig inte vara så bra som den borde gick jag till närmaste Nando’s. Beställde mitt gamla vanliga och såg efteråt att jag visst har en gratismåltid ihoptjänad också. Mååååste väl gå tillbaka en gång till då. 😇
Andra jonglerande tokar hade intagit scenen när jag hade ätit.
Har känt att jag fått lite/mycket ont i ryggen av att gå runt med min axelbandsväska när jag tyckt att stora ryggsäcken varit för stor, så jag började fundera på att skaffa mig en mindre ryggsäck att ha så här i storstan. Första butiken jag funderade på, Moleskine, hade faktiskt ryggsäckar i rätt storlek, men inte i rätt prisklass. Hade inte direkt tänkt betala över 2000 spänn för en väska som inte behövde vara så avancerad. Nästa butik som lät passande var Muji. De har lite alltmöjligt i stilren design och till hyfsade priser. Kollade först reseavdelningen men hittade inget där. Var på väg att ge upp när jag ändå såg nånting åt rätt håll längre in bland kläderna – och där var den! Lagom stor, perfekt färg och bra pris! Dessutom fick man 20% rabatt om man köpte minst 3 prylar så det blev lite annat också.
Gick sedan vidare uppöver Seven Dials då jag nu hade handlat så mycket att jag ändå ville in på hotellrummet med grejorna innan restaurangen så jag lika gärna kunde shoppa lite till. Både en av mina favoritchokladaffärer och riktiga nördaffären Forbidden Planet finns i det här området och visade sig vara mittemot varandra på samma gata. Dock hade jag tydligen gjort slut på min tur med att hitta ryggsäcken, då jag knappt ens hittade 3 smaker jag ville ha bland Hotel chocolats småpaket och inte hittade ett enda dyft jag ville ha på Forbidden Planet. Mobilen ville absolut inte ladda min rabattkod från Hotel Chocolat heller och det var mycket folk i butiken så helst ville jag bara därifrån. Får leta rätt på en annan, större butik som förhoppningsvis har lite mer godsaker någon annan dag.
Födelsedagspresenter! Men ja, det är för lite choklad. 😔Dekoration i en gränd.Monumentet i Seven Dials. Områdets namn kommer från de sju vägar som möts här.
Eftersom internetet inte ville fungera kunde jag inte heller ta reda på hur jag skulle ta mig tillbaka till hotellet, men jag tänkte att det kanske berodde på att det var för mycket folk och mobiler runtomkring så jag började gå i rätt riktning och hoppades att det skulle ordna sig. Det gjorde det, och jag fick promenadanvisningar till närmaste busshållplats med en buss som skulle stanna precis vid hotellet. Stod där och väntade en stund och ingen buss dök upp. Inte min buss, inte någon annan buss heller. Många andra stod också och väntade även om några gav upp efter en stund. Efter en stund till gav jag också upp och gick mot en annan hållplats med en annan busslinje. Ingen buss dök upp där heller. När jag hade väntat i sådär en halvtimme totalt och inte sett till en enda buss gick jag vidare mot en tredje hållplats, men där väntade jag inte så länge. Jag såg visserligen två bussar som stod parkerade en bit innan hållplatsen, men det var länge tills någon av dem skulle gå enligt appen och jag litade inte på att de inte också skulle försvinna.
Kvar till hotellet var det nu en dryg kilometer, klockan var 15 och jag började känna mig stressad över att ta mig till restaurangen i tid. Det skulle ta cirka en halvtimme om allt funkade men det verkade det ju uppenbarligen inte göra. Bestämde mig för att gå resten av vägen också då det i alla fall var lite mer förutsägbart. Gick i alla fall inte vilse, slängde in väskan på rummet och bytte topp då den jag hade på mig var lite…fuktig. Långpromenader i 15 grader och sol är man ju inte riktigt van vid nu. De två bussarna jag sett tidigare körde förbi mig precis innan jag var framme så de hade inte hjälpt så mycket med tidsbristen heller.
Kollade resväg till restaurangen och såg att jag hade en bra bit promenad innan jag kom till en hållplats där det borde gå en buss. Tyckte att det här borde vara tillräckligt långt bort och en annan linje för att de andra störningarna inte skulle störa här också. Dock höll jag koll på appen och såg igen att bussarna bara försvann. Och sen såg jag att de faktiskt inte alls försvann, utan körde på en gata några kvarter närmare Themsen. Började gå ner mot den gatan men tyckte allt kändes osäkert så kollade hur långt det var kvar till restaurangen istället. Sådär en kilometer, så…jaja, får väl gå dit också då.
Passerade St John’s Gate på väg till hållplatsen.
Promenaden gav i alla fall några bra fotomöjligheter mot ”walkie-talkien”, som är skyskrapan där Sky Garden och restaurangen Darwin Brasserie ligger. De rekommenderar att man kommer dit en halvtimme innan för att ta sig igenom säkerhetskontrollen och ”njuta av trädgården”. Tyckte att en halvtimme var lite ont om tid för att njuta av en trädgård, men det visade sig vara mer än tillräckligt. Det var nämligen inte så mycket trädgård som jag trodde. Största delen av våningen bestod av öppna ytor med bord och stolar, sen var det planterat i sluttningarna bredvid trapporna upp till nästa våning. Den största behållningen var väl takterassen där man kunde gå ut och få fin utsikt över London, även om min första tanke när jag kom upp var ”äsch, The Shard är högre än oss”. 😝
Längst upp i byggnaden bakom flaggan finns Sky Garden med en bar och två restauranger. Och kolla så många bussar! Tror det var en till bakom den fjärde som knappt syns i högra kanten av bilden, och minst två hade samma nummer.Typisk City of London-blandning av gammalt och nytt.Där nere hade jag tänkt traska runt idag. Men som utsikt från takterassen på Sky Garden funkade det ju också.Två skarpa? 🤪Planteringar. Jag hade sett framför mig lite MER trädgård från ett ställe som heter Sky Garden, men, men.Plantor och utsikt mot Canary Wharf.The Gherkin och the Scalpel, två av Londons skyskrapor. Skalpellen blev färdig 2018 så är ett ganska nytt tillskott.
När klockan närmade sig 17 gick jag uppför trappan till Darwin och blev väl emottagen. Fick ett bord precis mitt i glasväggen mot Themsen så jag hade fantastisk utsikt under hela måltiden. Hovmästaren bad om ursäkt för att de var lite försenade och precis höll på och bytte meny från brunch till kvällens set-meny, och undrade om det gick bra att jag fick vänta kanske 5 minuter extra med att beställa. Som plåster på såren bjöd han på en korg med bröd och ett glas champagne. Mm, kändes jättejobbigt. 😂
Man kan ju ha det betydligt sämre när man fyller år. 😝Bara utsikten i fokus.
Menyn matchade inte riktigt den jag sett på nätet innan, vilket både var plus och minus. Det fanns förrätter och varmrätter som jag hellre ville ha än de jag spanat på, men efterrätten jag hade siktat på var inte med. Till slut valde jag sparris, fisk och tiramisú, då det inte fanns någon sticky toffee pudding.
Kvällens meny. Jag valde Asparagus, Sea Bream och Tiramisú.
Brödet jag mumsade på medan jag väntade var väldigt gott, och efter en stund dök förrätten upp. Min förste servitör var en väldigt trevlig och uppmärksam kille som frågade om jag var där av någon särskild anledning och önskade mig en Happy Birthday flera gånger om. Sparrisen med potatis och lite annat grönt var riktigt fräsch och god och jag började hoppas att maten faktiskt skulle vara värd menypriset på 60 pund.
Förrätt med sparris, potatis och annat grönt. Fräscht!
När varmrätten dök upp hade jag dock fått en ny servitör, som inte alls var lika uppmärksam. Maten var dock fantastiskt god, men det var det ingen som frågade om. Jag hade nog inte behövt pommes fritesen som jag beställt till, men de var också väldigt goda så de flesta försvann ändå.
Mums! Sea bream med kronärtskockor och zucchini.
Inte förrän jag gått på toa och kommit tillbaka kom min nye servitör och plockade undan tallrikarna, och då hade jag redan väntat en stund innan. Han frågade om han skulle skicka ut efterrätten också och det tackade jag ja till. Maten och utsikten var som sagt jättetrevlig, men i övrigt var det väldigt högljutt i restaurangen och jag ville egentligen mest till rummet och slappa. Hade sett den förste snubben komma med en födelsedagstallrik till en kille vid bordet bredvid mitt, så hoppades förstås på lite extra fin efterrätt jag också. Därför blev jag lätt besviken när jag fick en helt vanlig tallrik, men, men. 🤷♀️
Det enda jag inte riktigt gillade med maten var att kanterna på tiramisú-pajen var tjocka och torra. Annars var allt jättegott.
Någon minut senare kom den nye snubben dock med en extra tallrik till mig också, samtidigt som han sjöng ”Happy Birthday” lite lagom högt för att inte dra dit alltför mycket uppmärksamhet. Yay! 😁 Lite efter det hör jag en ung röst som säger ”Excuse me” bredvid mig. Det är en pojke från bordet bakom mig som undrar om jag fyller år idag. När jag svarar ja säger han att då är jag ”birthday buddies” med hans pappa. 😁 Förmodligen var vi ganska många birthday buddies däruppe idag, och säkert alla andra dagar också. Känns som ett perfekt ställe för att fira nånting särskilt, inte lika mycket nåt man går till bara för att man är hungrig.
Yay! 😁🥳
På väg därifrån stötte jag på den förste servitören igen, och han undrade om jag hade fått en tallrik av den andre. Jodå, det hade jag ju – och gissar också att det var försten som sa åt andren att fixa det. 😝 Notan slutade på strax över tusenlappen, och hade jag inte fått gratis champagne hade den nog blivit ännu högre så där hade jag tur. 😅
Utsikt mot Canary Wharf när mörkret började falla.
Sen var det ju det där med att ta sig ”hem” igen. Bussarna litade jag inte alls på och närmaste tunnelbanan drogs med allvarliga förseningar på grund av något fel någonstans. Synd, då den stationen inte alls var långt bort och tåget skulle gå ända till Farringdon. Att behöva vänta i en halvtimme på ett tåg som sen kanske inte ens dök upp lät dock inte så lockande, så jag gick mot nästa alternativ som skulle gå ända fram, Aldgate. Den stationen var sådär en kilometer bort den också, så i slutet av dagen har jag gått nästan 5 kilometer mer än jag hade behövt göra om allt hade fungerat som det borde.
Walkie-Talkien i skymningen på väg hem.
Kom fram till stationen och upptäckte att det var lite skumheter med tidtabellen där också – ett tåg skulle gå om 3 minuter men sen blev det helt plötsligt 28. Ena perrongen skulle ha norrgående tåg så jag gick dit, bara för att se ett tåg på spåret bredvid (på andra perrongen) som skulle till den destination som mitt tåg skulle gå till. Aldgate var också ändhållplats för Metropolitan Line som jag skulle åka så egentligen borde det inte ha varit någon annan riktning för tågen att gå. Förmodligen slutade jag kolla när jag såg att Metropolitan norrgående var på perrong 2 då det sällan finns flera alternativ som är rätt.
Jag tänkte dock att det andra tåget ändå skulle hinna gå innan jag hann uppför trappan, över spåren och ner på andra sidan, så jag satt lugnt kvar på perrong 2. Efter ett tag kom det in ett tåg på rätt spår till Aldgate och där ropade de ut att det var tågets slutstation och att alla behövde kliva av. Då kändes det ju fånigt att kliva på det tåget, men efter att några andra gjort det tänkte jag att det värsta som kunde hända var att jag behövde kliva av igen. Spåret tog ju slut där så det var stört omöjligt att köra åt fel håll.
Tåget körde inte åt fel håll. Dessutom gick det ända till Farringdon, och ännu längre efter det. Dock gick det inte till den ändhållplats som det stod på infotavlan på stationen, eller om det var appen som hade fel – de hade nämligen helt olika uppgifter. Så här mycket strul kan jag inte minnas att jag varit med om här förut – är det påskharen som sköter trafiken nu eller vad är det som pågår? Nästa vecka ska det strejkas också, och hade det redan börjat hade jag förstått om det blev komplikationer. Om grundläget är så här lär det väl bli stört omöjligt att ta sig någonstans då, men enligt plan ska jag åka hem innan dess.
För att summera min 42 födelsedag (så dags nu, efter allt det här svamlandet) så känner jag mig inte helt nöjd. Kanske hade lite för höga förhoppningar. Kanske blev det bara för mycket transportstrul. Kanske är det för att jag aldrig tog mig ner till Themsen, eller åt någon choklad, eller för att wi-fi och chromecasten på rummet fungerade dåligt så jag hade svårt att se mitt favoritlag spela semifinal i CS2. Kanske är det att de dessutom förlorade. Men hursomhelst har jag några dagar kvar jag kan fira på. Och äta choklad. Och känna mig glad över att jag trots allt KUNDE gå de där extra 5 kilometrarna, när jag vissa dagar hemma inte ens orkar ta mig ut ur huset.
Sov gott i stora sängen som tar upp mer än halva rummet, och tog sedan en lugn morgon. Först på agendan när jag tog mig ut var en baconmacka från Costa och sedan ett sim-kort från Tre/Three. Båda delarna var kvickt avklarade och sedan hade jag inga direkta planer förrän på eftermiddagen. Det kom sånt där konstigt blött från himlen som jag inte är van vid här och eftermiddagens planer skulle utspela sig i närheten av British Museum så jag tänkte jag kunde ”smita in” där en sväng. Jo tjena. Kön därutanför var milslång så jag hoppade över den tanken direkt.
Contents may cause happiness. Indeed. Gäller förmodligen nästan hela London också. 😁Speciellt när man bara råkar gå förbi något sådant här (Waterhouse Square) på väg till telefonbutiken. Charles Dickens bodde i ett av husen härinne också.
Gick istället ner mot Oxford Street men jag var inte på shoppinghumör, speciellt inte som jag skulle behöva släpa runt alla grejorna på promenaden sedan. När jag närmade mig Tottenham Court Road kom jag dock ihåg att jag sett något om en ”Butterfly Trail” med VR-fjärilar som man kunde släppa ut och få att landa på handen. Tvekade först över att gå dit då det var massor med folk där och jag fått för mig att det var något man skulle gå igenom – Trail, alltså. Men när jag inte kom på något bättre traskade jag dit ändå och märkte att det bara var två rum – ett stort och ett jättestort med skärmar runt väggarna och uppe i taket.
I det mindre rummet var det lite mindre trångt så där kunde jag till och med sitta och vila fötterna lite medan jag torkade upp. För det mesta var det ett magiskt tropiskt växthus med massor med färgglada fjärilar som visades på skärmarna, men däremellan var det lite andra event också. För att vara med och leka öppnade man en länk på mobilen (som jag nu hade datatrafik på – 30 gb för 200 spänn 🥳) och höll fram handen för fjärilen att landa på. Första försöket var min fina fjäril lite svår att fånga på bild, så jag gick sedan in i det jättestora rummet istället. Där kunde man också spela ett spel där man skulle släppa loss ett gäng fjärilar genom att skjuta nektar på deras puppor (ja, det låter skumt 😂) men när jag väl fattade hur det funkade gick det också bra. Efter det fick jag en ny fjäril också som var lite mer samarbetsvillig.
Butterfly Trail från Outernet vid Tottenham Court Road station. Tidigare när jag varit här har det bara varit en stor byggarbetsplats men jag trodde inte det var fjärilar som skulle bli resultatet. 🤪Massor med fjärilar som precis släppts lösa när spelet startades om.Det var riktigt högt i tak också.Min fjäril! 😁🦋Ett annat event där ett gäng ”kristaller” vimlade runt på väggarna och taket.Emoji-regn med påsktema. Glad påsk!
Sen hade jag fördrivit tillräckligt med tid för att det skulle bli dags att sikta på någon mat innan guidningen. Jag hade tidigare gått förbi ett ställe jag läst om i flera London-guider, nämligen ett litet kameramuseum med kafé i närheten av British Museum. Ingen milslång kö för att ta sig in där, och tur var väl det för det var inte stort. Beställde mig en panini med pastrami och en äppel- och mintjuice och båda delarna var väldigt goda. Paninin serverades dessutom med en sallad med senapsdressing och INGEN FRITERAD POTATIS. Det måste vara första gången. 😝 Även om det säkert skulle ha varit intressant att kolla runt på museet också och det inte kostade mer än 3 GBP så valde jag att traska vidare. Mitt fotointresse har inte gått över till ett intresse för gamla kameror – än.
God lunch med god dryck.Det fanns mycket att titta på även uppe i kaféet.Gammal cykel utanför en affär.
Kom ganska kvickt fram till Russel Square station där guidningen skulle starta, men det regnade fortfarande så jag gav mig av på jakt efter ett paraply då jag ändå hade en halvtimme till godo. Det var dessutom blåsigt så jag valde ett som skulle vara extra starkt, men det gjorde det inte roligare att använda.
Ganska prick 14:30 dök guiden Ronnie upp och samlade ihop oss. Efter lite strul med betalningen och besked att hon tyvärr inte hade något stamgästkort med sig gick vi iväg. Vi var en grupp på 12 + guide inklusive ett par barn som hade svårt att stå stilla. Jag hade valt att gå den här guidningen om University College London då jag bott i närheten så många gånger och undrat vad som försiggått därinne. Idag skulle vi fokusera på medicin och Ronnie guidade runt oss i omgivningarna. Hon hade lite extra fokus på kvinnor inom området då de länge var förhindrade att bli doktorer – tack vare Henry VIII.
En av Londons minsta skulpturer – i närheten av the Foundling Museum där det varit ett hem för barn vars föräldrar inte haft råd att ta hand om dem.Louisa Brandreth Aldritch-Blake, en kvinna som forskade mycket om cancer bland annat i livmodern. Skickade en tacksam tanke till henne innan vi gick därifrån.Fin park generellt också, och det kryllar av monument där. Även det här trädet har en dedikation.
Det andra genomgående temat var att det var lärt folk från Skottland som kom ner till London och spred sin kunskap. Vi gick igenom ett par parker, såg monument och statyer och ett gäng ekorrar. Läste namn på byggnader och kollade efter småkryp på balkonger. Ronnie berättade också om Robert Liston, kirurgen som hade sådant fokus på att operera snabbt att han vid ett tillfälle sägs ha misslyckats till 300%. Med samma skalpelldrag lyckades han skära sönder kläderna på en åskådare, skära av fingrarna på sin medhjälpare som höll ned mannen som skulle få benet amputerat, och benet han faktiskt skulle skära i. Alla tre dog, den förste av en hjärtattack och medhjälparen av kallbrand. Det finns dock inga bevis för att historien skulle vara sann.
Jeremy Bentham, en man som stöttade universitetet mycket när det var nystartat. Hans riktiga skelett finns bevarat under de här kläderna, som också var hans favoritklädsel. Hans skalle finns dock inlåst på ett annat ställe då den ansågs för stöldbegärlig.UCLs ursprungliga sjukhus, som huserat en del kändisar, bland annat George Orwell. Ritat av samme arkitekt som gjort Natural History Museum, men tydligen är det här huset (enligt guiden) inte snyggt. 🤷♀️UCLs School of Hygiene and Tropical Diseases. Runt huset finns namnen på många viktiga personer som hjälpt vetenskapen framåt. De tre namnen längst upp här är nya – varför? Jo, de är kvinnor och alla de tidigare var män.Fler mansnamn, men notera också krypen på balkongerna i nederkanten av bilden.Promenadrutt för guidningen. Är överraskad att det blev tre kilometer.
Prick 16:30 sa vi hejdå till Ronnie och jag hade resten av kvällen för mig själv. Ville ha mer mat – och något som inte var brödbaserat. Tänkte också att jag skulle passa på att shoppa lite Lush-grejor medan jag var i rätt del av stan. Turligt nog hittade jag en Wagamama i närheten av Lush på kartan så jag tog mig ett par tunnelbanetåg dit. Det hade gått ungefär lika snabbt att gå hela vägen men fötterna började bli trötta.
Wagamama är en sån där asiatisk kedja man kan hitta lite överallt och jag gillar deras mat riktigt mycket. Själva matsalarna med långbord och bänkar tycker jag som idé är trevlig men i praktiken saknar jag någonstans att lägga kläder och väska och det blir väldigt högljutt. Men med hörlurarna i och jackan i knät så gick det för sig ändå. Maten var dessutom jättegod, valde en gochujang-kryddad kycklingrätt med grönsaker och ris och en stor juice som kallades ”Positive”. Tror det var nån ananas och gurka och äpple i bland annat. Var lite lockad att beställa till lite extra grönsaker då de brukar vara supergoda, men med tanke på hur mätt jag var efteråt var det nog bra jag lät bli.
Spicy och gott! ❤️
Hade sedan inte lång bit att gå till Lush, men då jag även var i närheten av Carnaby Street gick jag en sväng dit först. Såg många roliga matställen där också, bland annat ett Dishoom som jag skulle vilja prova äta frukost på men det var inte riktigt läge för det än. Jag hade en rejäl shoppinglista att ta mig igenom på Lush så jag högg direkt en korg och började spana runt. Doftkänslig som jag (också) är så är det också konstigt att jag inte har några problem med de butikerna. De luktar ju lång väg, och därinne är det inte lätt att fokusera näsan på en viss produkt om man vill provsniffa innan man köper. Hittade till slut allt jag ”behövde” och gick till kassan där en trevlig tjej slog in allt i kassan. Puh, jag klarade budgeten! 🤪 Hade ju inte ens räknat, men var väl smart att börja där så får man dra in på annat istället vid behov.
Carnaby street brukar alltid vara sevärt med sina dekorationer.Som den här sidogatan med lampor i skiftande färger.Skiftande färger fanns det på Lush också. 🌈
Enklaste vägen ”hem” var sedan med Lizzie line från Tottenham Court Road till Farringdon. Bara en hållplats men hade absolut inte velat gå hela vägen. Efter att ha köpt lite kvällssnacks stannade stegräknaren på 19 400 steg under dagen. Det är typ 4 ”normaldagar” för mig just nu så inte konstigt om fötterna protesterar. 😲 Skönt då att kunna slappa på rummet ett tag. Det må vara litet men ändå bekvämt och i och med att man kan höja huvudänden på sängen är det ovanligt trevligt att kolla på TV här. Dessutom finns det inbyggt Chromecast i tvn så man kan streama vad man vill från sina egna tjänster. Alla hotell borde ha det så tycker jag. 😁
Imorgon kan det nog bli en dagstripp till havet, då jag på något vis lyckats boka in grejor varenda annan dag…ooooops. 😇
Vintrar för mig nuförtiden är inte särskilt roliga. Visst, det kan vara fint med snö men mörkret och alla starka lampor på bilar och lyktstolpar mot det mörka gör mig bara trött, så trött. Lägg till det blixtljusen på alla plog- och sandbilar så blir det än värre. Och oljud vill jag inte ens snacka om.
Så därför känns det liiiiite konstigt att jag haft en sådan längtan till London. Det är ju varken en tyst eller diskret stad ljusmässigt. I mitten av januari fick jag dock ett mail från Mischief Comedy att de skulle sätta upp en show som de kallar Mind Mangler, som ska vara en show med en tankeläsarmagiker. På sant Mischief-vis blir det dock inte riktigt som det borde… Jag har sett ett par av deras tidigare produktioner och skrattat mig till magkramp bägge gångerna (The Play That Goes Wrong och The Comedy about a Bank Robbery). Just tankeläsarmagi är också en av mina favoritgenrer så det här kände jag att jag bara måste se. Datumen var också så passande att det gick bra att ta en påskresa, som i år dessutom sammanfaller med min nördigaste födelsedag nånsin. 42. Ni som vet, ni vet, ni andra kan läsa Liftarens Guide till Galaxen och inse att jag snart kommer att vara svaret på ALLT. 😝 I ålder, i alla fall.
Idag var det då dags för avresa. De senaste dagarna har min energinivå varit väldigt mycket högre, och tur är väl det. Annars hade jag nog inte ens orkat packa. Vaknade tidigt och stökade undan det sista inför badrumsrenoveringen som de ska börja med nästa vecka och packade klart väskan. Fem minuter innan taxin skulle komma började det dåna så in i helvete i huset när de började med badrummet i en annan lägenhet så jag var glad att jag kunde fly. Chauffören varnade om att det stod en långtradare på snedden i en rondell vi behövde passera så det kanske kunde bli lite knivigt, men när vi väl kom över till Frösön hade det löst sig.
Kan förresten säga redan nu att stora kameran inte är med, så det blir bara iFånefoton från den här resan. Tycker kameran är mest jobbig att släpa på här i stan och jag ville inte känna mig tvungen att tänka på bara fotografering den här gången. Men nåt kanske blir snyggt i alla fall.
Väskan var lätt och smidig när jag checkade in den (11,9 kg), så det finns både utrymme och vikt till en del shopping. Säkerhetskontrollen gick utan problem även om jag blev slumpmässigt utvald att få jackan undersökt och sen var det bara att vänta på att flyget skulle lyfta. Vilket vi gjorde några minuter för sent. Dock var det ovanligt lugnt på planet så jag hade hela raden för mig själv på min sida. Lite skumpig start men det lugnade ner sig fort.
Snö och grått på Frösön.
Väl på Arlanda har det ju blivit så smidigt att man inte måste ut från inrikes och in på utrikes längre då det nu går från samma terminal, så jag funderade mest på om jag skulle ta passkontrollen direkt eller äta lunch först. Det har ju dykt upp en hel del nya mat- och shoppingställen sen jag var där sist. Kollade utbudet och såg att det skulle finnas “riktigt bra” burgare där på Jureskogs, så det ville jag testa.
Gillade upplägget på restaurangen, dels fanns det väntbänkar vid kassan där man kunde sitta medan maten tillagades och dels fanns det massor med bord för ensamresenärer (eller par som vill sitta bredvid varandra). Dessutom kunde man få lättfriterade grönsaker (blomkål och broccoli) som tillbehör istället för strips. Valde en Draken-deal med grönsaker då en sån burgare skulle ha en massa gott såsom rostad lök och JALAPENOS. När jag hade tuggat på den en stund tyckte jag dock att det var något som fattades – jag hittade ost och silverlök och kanske att dressingen var där också, men ingen hetta, ingen crunch. Tror nåt måste ha blivit fel. 😔 Grönsakerna och ost- och jalapeno-dippen var dock goda. Kanske testar igen nån annan gång för att se om de kan lyckas bygga rätt också, men ärligt talat var inte burgaren riktigt min stil ändå.
Jureskogburgare med tillbehör. Grönsaker ÄR gott, men det var ganska snålt med dem.
Tog mig sedan igenom passkontrollen efter en minimal kö, och kom in till F-gateområdet. Efter i somras kändes det lugnare att inte stressa in dit ifall de skulle byta gate nu också, men den här gången velade de ingenting. F65 från första början till boarding. Då det inte går jättemånga plan från F-gaterna är det oftast lätt att hitta något lugnt hörn där och fördriva tiden medan man väntar. Så även idag. Vi hade landat före 11 och nästa plan skulle lyfta 15:20 så det fanns ju en hel del tid att fördriva också.
Läste nåt nångång om att man skulle låta bli att ta selfies rakt framifrån och istället ha ljus från sidan och underexponera och så vidare och så vidare. Tycker man kan göra som man vill jag, men här skulle man i alla fall kunna tro att jag ser ett flygplan och drömmer mig bort. 😝
För ovanlighetens skull kom vi sedan kvickt igång med boarding och jag satt på min plats redan vid 15:00. Såg också att de kommit med lite nymodigheter i SAS-appen, den visade hur många procent som var färdigboardat redan. En annan rolig och användbar grej de lagt till i appen är att man kan se var just det flygplanet man ska åka med är schemalagt. Man ser också om det har startat och landat, vilket kan vara rätt skönt att veta om man som jag inte riktigt litar på att SAS gör som de lovat längre. Som extra rolighet kan man även se hur många gånger man åkt med exakt samma flygplan tidigare och när. 😁
95% hade boardat redan 15:01.Från Östersund till Arlanda var fjärde gången jag flög med Igulfast Viking. Hen skötte sig bra nu också.
Även på den här flygningen var det några extra platser lediga, och även nu var det två sådana bredvid mig. Den långe mannen på raden framför som fick två reskamrater bytte dock till min rad men ett tomt mittensäte är bra nog tycker jag! När alla kommit ombord ropar dock kaptenen ut att det var så mycket trafik och udda vindar på Heathrow att vi fått en slot-tid som innebar att vi inte skulle kunna lyfta förrän om en timme. Att sitta i ett stillastående, jättevarmt flygplan där människorna på raden bakom dessutom dränkt sig själva i parfym kändes ju inte sådär jätteroligt tyckte jag, men det var väl bara att gilla läget. Några minuter senare kom han dock med glädjande besked att vi kunde börja backa ut redan om 10 minuter.
Passade på att kolla att min resväska tagit sig med på flyget även till London innan jag ställde in flight mode på telefonen och sedan var vi rätt fort i luften. Det var dock mycket moln och de var rätt platta ovanifrån så utsikten var inte så spännande. Lyssnade på ljudbok och podcast (Lateral med Tom Scott är en storfavorit) och åt några fantastiskt goda chips (från Gotland) och en mindre imponerande chokladboll som dock var fånigt tjusigt paketerad. Men Delicato-bollarna vinner där. 😝
Airtags är väldigt lugnande om man är det minsta nojjig över att tappa väskan längs en flygning. Och även om man inte är nojjig så är de coola! 😁Mestadels barmark vid Arlanda.Chokladboll paketerad som om den vore en diamantring. Eller åtminstone ett guldsmycke. Tyckte mest den var torr och tråkig. 🤷♀️
Sista 30-40 minuterna sprack molntäcket upp och jag hann se en bit av Nederländerna innan vi svängde över till Storbritannien och flög över alla vindkraftverken. På grund av vindarna fick vi nog inte ta den vanliga rutten in till Heathrow, så jag såg inte till Windsor Castle. Däremot fick jag bra överblick över London City Airport och Thames Barrier. Den sistnämnda har jag funderat på att ta en tur till, vi får se hur det blir.
När jag väl såg marken igen hade vi kommit hit – vilket enligt kartan heter Port of Rotterdam. Något jag kunde lista ut helt utan att ha någon platsangivelse för bilden, för vet ni? KARTAN AVBILDAR VERKLIGHETEN så man kan känna igen saker MED ÖGONEN! 😱🤪 (Ja, jag tycker det är lite coolt att man inte behöver datorer och teknik till allt, okej?)London City Airport nästan mitt i bild. Mest bara en enkel landningsbana.Thames Barrier går genom Themsen i nedre delen av bilden. Det är ett barriärsystem som hjälper till att skydda Londonområdet från översvämning vid ovanligt högt tidvatten. Läs mer på wikipedia.
Det gick fint att landa även om det var lite skumpigt här också, och när vi stod på backen lyste solen rakt in på mig. Och tårarna bara rann. 🥹 Att man ska bli så glad bara av att komma till Heathrow? Då jag satt långt bak blev jag närapå sist av planet, men efter ett toalettbesök och ännu en rätt kvick passkontroll kom jag fram till bagageutlämningen. Hann inte ens koppla upp mig på wi-fi och kolla var väskan var innan jag såg den komma emot mig på bandet. Heathrow levererar IGEN!
Grönt och soligt i London. SOM VANLIGT.Siv Viking, som jag bara åkt med en gång tidigare, då åt andra hållet.
Sen skulle man ju in till centrala stan också. Ville utforska lite andra omgivningar den här gången så jag bor varken på Gower Street eller vid Paddington, utan i Clerkenwell. Närmaste station är Farringdon, och dit kan man åka Elizabeth line, stans nyaste tunnelbanelinje. Det hade jag aldrig gjort tidigare så det tänkte jag göra nu. Den känns också lite som ”min” linje med tanke på namnet, och så är den fint lila. Idag visade det sig dock vara lite strul med Lizzie line, så hon drogs med stora förseningar. Inte för att det hindrade mig från att komma precis i tid till ett tåg, men det gjorde även väldigt många andra. Vet inte om det brukar vara så knökfullt som det var idag, men å andra sidan brukar det vara minst lika illa på Piccadilly Line.
Lyckades i alla fall ta mig av vid rätt station och skulle sedan hitta till hotellet. Jag hade sparat rutten i Citymapper-appen men tyvärr sparade den inte kartan. Jag hade ju inget brittiskt sim-kort än och tänkte absolut inte betala 299 spänn till Telia för EN YNKANS GIGABYTE, så jag var lite handikappad. Nåja, det skulle inte vara så långt och ganska enkel väg så jag traskade iväg åt det håll jag trodde var rätt. Spoiler – det var det inte. 😝
Efter att ha gått ett par kvarter bort kom jag till ett gatunamn jag kände igen, men av fel anledning. Jag hade börjat med att boka ett hotell där, men sedan bytt för att jag ville ha lite mer utrymme och det lät som att jag skulle hamna i en högljudd källare enligt recensionerna. Kollade Citymapper och såg att jag gått 90 grader fel. 🤦♀️ Nåja, jag hade ju inte gått så jättelångt så med en högersväng och sen en till så var jag snart på banan igen. Tänkte att det skulle ta cirka 2 timmar från landning till att jag kom till hotellet och hade jag inte gått fel hade jag nog haft nästan en halvtimme till godo på det så det gick väl inte för sig. 😝 Nu är jag på ett Yotel igen, samma kedja som jag bodde ett tag på i Edinburgh i somras. Rummet är fortfarande inte stort, men det är i alla fall rätt modernt.
Yotel London City. Jag har ett fönster där bakom rullgardinen men när jag kollade ut tittade jag rakt in i en tegelvägg. Nåja, det kanske går att se om det regnar i alla fall – inte för att det brukar göra det här. 😝
En sista sak på agendan var att skaffa mig mat i magen. Nära stationen skulle det finnas en Nando’s, och sånt har jag ju längtat efter länge nu. När jag kom dit var det dock kö och det såg ut som att flera fick vända i dörren. Lite (mycket) besviken gick jag vidare utan att gå in och försökte hitta något annat. Övriga matställen såg dock antingen lika knökfulla ut (Gordon Ramsay Street Burger), stängda, eller helt opopulära (Honi Poke). Det sistnämnda skulle säkert ha kunnat vara gott men jag var inte på humör för rå fisk just nu. Efter en liten sväng runt området funderade jag bara på att gå in på Co-op som var bredvid Nando’s för att köpa med mig något till rummet, men när jag såg att det nu inte fanns någon kö till kycklingen så gick jag in där för att åtminstone testa.
Var väl inte helt optimistisk till att få plats, för till och med servitrisen anmärkte på att jag såg väldigt bedjande ut när jag bad om ett bord, men HON HADE ETT! Ett bord ledigt, precis lagom till mig. 🥳 Hade ju fortfarande inget internet så jag fick beställa i kassan den här gången, men tog min vanliga variant med medium kyckling, strips och broccoli. Om nom nom nom. Idag också. Men oj vad mätt jag blev. Skippade att gå in på Co-op på vägen hem för idag behövs det inget kvällsfika. Även om det hade varit gott med nåt sött så här till bloggandet…😝
Klassiker för min del nu. 😁
Med tanke på hur SAS har skött sig på sistone har jag inte bokat in så mycket till imorgon då jag inte var säker på om jag skulle komma fram i tid. Jag reserverade dock en plats på en London Walk till imorgon medan jag satt på Arlanda, en med medicinskt tema. På vägen till Gower Street från Russel Square-stationen går man nämligen förbi Londons universitet där det studeras mycket medicin, och eftersom jag traskat förbi där många gånger har jag förstås också varit nyfiken på vad de pysslar med där. Förhoppningsvis får jag veta det imorgon då, förutsatt att planen håller. Annat på agendan är att skaffa sim-kort – så jag kan bada i Themsen. 😝 Eller nääää, så jag kan använda telefonen och kartorna och kanske gå lite mindre åt fel håll resten av veckan var det ju. 😁
Skippade att ställa larm för väckning då utcheck från hotellet inte var förrän 12 och så länge sover jag ändå aldrig. Det kom lite regn på natten och temperaturen sjönk rejält så jag kunde också öppna fönstret för att slippa ha AC:n igång så mycket. Vaknade rätt tidigt och märkte att jag ville hem för det gick väldigt lätt att packa. 😝
Checkade ut sådär vid 10, och då hade jag fått hjälp av städpersonalen att ta min resväska till hissen. Direkt jag kom ner frågade piccolon om jag ville lämna väskorna en stund och det ville jag ju. Utcheckningen var heller inga problem och jag berättade att det här var första hotellet kring Paddington som jag kan tänka mig att boka igen. Duktig och hjälpsam personal och smarta rum – ledigt uttag till mobilladdaren intill sängen, gott om förvaringsutrymme, och till och med en stor hylla i duschen där jag fick plats med ALLA mina produkter. Och dessutom snyggt och stilrent. Sen kanske jag inte kan bo där en vecka med tanke på priset, men för mina dagar efter långsemestrarna kan det nog passa bra.
Smart inredd duschkabin. Dessutom var den stor nog att ramla omkull i, om man nu skulle vilja ge sig på det – jag lät bli.
Gick ut i ett behagligt ”svalt” London på sådär 25 grader och tog Circle line till Embankment för att gå till Covent Garden. Circle line är en av tunnelbanelinjerna som jag inte åkt så mycket förut, men den är riktigt trevlig. AC på tågen och stationerna verkar inte vara så djupa – i alla fall inte de jag använt mig av. Såg Cleopatra’s Needle och sfinxerna innan jag knatade upp från Themsen. Behövde frukost och gick in på Pret då jag inte kände för nåt avancerat. Och om det är gott med baconmackor så är det ännu godare med New Yorker-mackor. Provade en från Heston Blumenthal dagen innan, men nu såg jag att Pret hade en variant också. Tog en sån och en flaska läsk och bad att få äta på plats. Då ställde han i kassan allt på en silverbricka, och jag kan säga det, att cola-flaskor står inte särskilt stabilt. Hann gå kanske två steg innan flaskan for i golvet. Kan också säga det att de studsar rätt bra. 😂 Sen ser jag en man i kön som fullständigt hoppar fram för att plocka upp flaskan åt mig. Gott om hjälpsamt folk den här dagen tydligen. 😁
En av två sfinxer som vaktar obelisken.
Pret-mackan var också betydligt godare än den från Heston/Waitrose. Det var rostad lök på, som FORTFARANDE VAR KRISPIG. Vete sjutton hur nygjord mackan måste vara för att de skulle lyckas med det, eller så har de någon specialare till lök. Sen kan jag inte säga att det behövs rostad lök på, de jag har gillat bäst har jag fått i Sverige. För den som inte vet är pålägget på en New Yorker pastrami, edamerost, inlagd gurka och senap, och det är supergott. 😋 Någon baguettekedja gör såna, men vi har dem inte i Östersund.
Gick sedan vidare till Bravissimo, en butik jag varit till mååååånga gånger. Hade köpt en ny behå i Cardiff som var superskön som jag ville ha fler av, helst utan att behöva betala frakt och tull. Tänkte dock packa ner dem i ryggsäcken, för resväskan verkade väldigt tung… Fick ingen exakt vikt med min nya bagagevåg för så länge orkade jag inte hålla allt stilla, men det såg ut att redan vara över 23 kilo…😬 Och jag som inte tyckte jag hade handlat så mycket. (Spoiler: invägningen på flygplatsen visade 23,9 kg – men den fick åka med ändå.)
Varm dag i London, inga specifika planer, och så är man i Covent Garden. Hörde ingen som sjöng opera, men när jag gått igenom centrala byggnaden hörde jag i alla fall en annan gatuartist som började värma upp publiken. Sen blev jag kvar och kollade på två shower till, men de två sista var ganska lika. Dessutom verkade de dela på rekvisitan, bägge använde en jättehög enhjuling som de jonglerade uppe på. Första snubben dansade limbo. Gratis underhållning är ju i och för sig aldrig fel, men tycker det som vanligt är väldigt mycket snack och lite verkstad. De tar gärna upp något barn på ”scen” för att få extra sympati och kanske lite fler åskådare, och sen är det mycket snack om att betala för sig efteråt. Men det kanske är det som lönar sig, istället för att ha en show med flera tricks som faktiskt fyller ut de där 30-45 minuterna som de håller på.
Apple Market i Covent Garden. Inget att göra med Apple-Apple. Har förresten inte varit in i någon av deras butiker den här resan. 😱Limbo-dancer. Han dansade lite annat också. Under ryggen har han en planka med spikar, bara för att det ska bli mer spännande.
Tänkte faktiskt inte äta på Nando’s den här sista dagen, utan på Flat Iron där jag blivit så imponerad av köttet i våras. Gick till närmsta restaurangen vid Covent Garden och blev informerad om att det var cirka 40 minuters väntetid. Tyckte det kändes krångligt med väntelista och skippade den och vandrade iväg mot näst närmaste Flat Ironen istället. Då fick jag dessutom gå genom Seven Dials och smet in på Neal’s Yard längs vägen. Så mycket intressanta affärer, men nu satte resväskan stopp för handlande så jag vågade inte ens gå in. När jag kom fram hittade jag dock inget sätt att ta mig in. Såg en snubbe därinne som tog popcorn, men när jag kollade webbsidan var det tillfälligt stängt. Jahapp. Kanske ska kolla sånt innan man går iväg, men… Bara att gå tillbaka till Covent Garden då. Träffade på samma kille i ingången och han sa att det nu var 3 timmars väntetid. ”3 timmar?!?” utbrast jag, innan han sa att han skojade och att det fanns lediga bord. Haa haa. Jaja. Jag skulle ha skrivit upp mig på listan, men nu fick jag ju bord ungefär samtidigt ändå. Maten var jättegod nu också, även om köttet jag fick var helt genomstekt istället för den medium well som jag beställt. Tomaterna som de hade som specialtillbehör var dessutom helt otroliga, servitören sa något om olivolja och salt och så var de bakade så de var lite mjuka – men inte mosiga eller ens varma. Och på tal om salt så kanske Flat Iron har snott hela Storbritanniens saltlager, för de kunde i alla fall använda det. 😝
Blomstervagn i Covent Garden. Det fanns en hel del Disney-relaterade displayer som man kunde interagera med också.Mittpunkten av Seven Dials-distriket. Mycket roliga affärer härikring.Flat Iron-steak, pommes, chilimajonäs (förstås), och vesuvio-tomater. Och en Floradora-drink, med gin, hallon, lime och ginger ale. Mycket mindre söt än jag hade förväntat mig, men det var mest bara trevligt.
Fick glass på vägen ut som efterrätt och gick tillbaka mot Covent Garden och gatuartisterna. Samme kille som gjorde första enhjulingsnumret var nu igång igen och…han var helt okej att kolla på en gång till. När han drog sitt ”betala mig”-snack sa han att om någon betalade 50 pund skulle han följa med dem hem och göra dem väldigt glad. Lite lockande var det…😝
Gillar såna som är smarta nog att skydda huvudet när de gör farligheter…😇
Klockan började närma sig 17 och då de rekommenderade att man skulle vara på flygplatsen 3 timmar innan avgång även här så var det dags att börja röra på sig. Gick ner mot Circle line igen och åkte tillbaka till hotellet. Återigen bra service, och sen var det bara att knata de 8-10 minutrarna till Paddington. Längs vägen gick jag förbi en man som satt på gatan och tiggde, och precis när jag gick förbi gjorde han ett utfall och morrade. Hoppade förstås till och blev skraj, och sen bad han om ursäkt och skrattade att det bara var en ”konstig hosta”. Två män som såg alltihop såg också roade ut. Och jag skrattade. 😁
Hoppade på Heathrow Express som stod inne på stationen när jag kom dit, och var 20 minuter senare framme på flygplatsen. Hade dock lite promenad innan jag var framme på Terminal 2, och möttes då av en enorm kö redan utanför avgångshallen. Frågade om det var kön till incheckningen, men det var till säkerhetskontrollen… Gick in med väskan, behövde få hjälp av en människa då jag av någon anledning inte kunde checka in i appen eller automaten. Människan frågar om jag vill att väskan ska gå vidare direkt till Östersund, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom det var olika dagar. Tänkte på hur mycket skönare det skulle vara att slippa vänta på bagage i natt när man kommit fram och att det skulle spara några minuter på morgonen efter att slippa checka in den, och tackade ja till det. Gick sedan och ställde mig i den enormt långa säkerhetskön. Tror aldrig att jag har stått i en längre kö faktiskt, men kände mig lugn eftersom jag hade gott om tid till flyget, 3 timmar kvar när jag ställde mig i kön. Jag kunde vara lugn också, det tog en dryg timme men det var inga problem för mig. Pratade lite med en kvinna som stod bredvid mig, hon skulle till Dublin och skulle åka en timme före mig så hon var lite mer nervös. Hörde sedan att hennes plan blivit försenat med 2 timmar…hoppas hon fick betalt i alla fall, hon skulle dit på jobb.
Köpte lite glass som jag trodde skulle vara gjord med flytande kväve, men de tog fram 2 helt vanliga glassförpackningar och skedade upp ur. Kanske hade den varit gjord med kväve tidigare, men själva grejen var ju att jag hade velat se den göras och få den där superkrämiga känslan. Nu var det ju en del stora iskristaller i glassen i alla fall, för att den varit i frysen. Dock var den i alla fall väldigt god.
Glass på Heathrow, lyckligt ovetande. Både jag och glassen.
Kollade sedan mailen och fick se två rubriker som knappt gick in i huvudet på mig först. ”Cancellation information from SAS” och ”Rebookning information from SAS”. Kollade tiden för dem och insåg att de blivit skickade bara någon minut efter jag checkat in och skickat väskan hela vägen. Mitt flyg till Östersund på torsdag morgon hade blivit inställt och jag hade blivit ombokad till ett på fredag morgon istället. Meeeeeen, jag ville ju hem. Har knappt några rena kläder kvar och ville inte vara kvar i 33-gradigt Stockholm heller. Nåja, det var inte så mycket jag kunde göra då det strax var dags för boarding och flight mode. Hann i alla fall kolla att det fanns plats på tåget upp på torsdagen och att det inte var svindyrt.
Flygkaptenen på planet från London sa att flygningen skulle ta 2 timmar så jag ställde timern på det precis vid takeoff. Efter att ha sovit en del på flyget gick timern igång sådär 30 sekunder innan vi landade, så det var ju snyggt uppskattat! Kom snabbt av planet också, då jag fått ett platsbyte och hamnat på rad 15 istället för längs bak där jag brukar välja att sitta. Hade även hamnat vid mittgången, men fick ett tomt säte bredvid mig så det fick väl gå då. Var nog ändå för trött för att titta ut så mycket.
Hade lite onda aningar om resväskan, då den skulle skickas direkt till Östersund, men tyckte att ett inställt flyg borde vara anledning att skicka ut den på bandet istället. Jag hade varit smart nog att lägga ner en AirTag (spårbara knappar från Apple) i resväskan innan jag lämnade in den, så jag kunde i alla fall se att den kommit med på planet. Det var coolt! När jag stod vid bagagebandet såg jag också i Find my-appen att resväskan skulle vara i närheten, så så långt verkade det ha funkat. Dock kom den aldrig något längre. Gick och letade efter bagageservice men där var det förstås ingen som jobbade mitt i natten. Många andra var där och skulle anmäla försenade väskor, dock. Jag såg en QR-kod där man kunde anmäla på webben istället, så jag laddade sidan och började fylla i. Gick bort och kollade bagagebandet en sista gång innan jag gick till hotellet jag hade bokat – Comfort Hotel, då det var billigast av de PÅ Arlanda.
Inte var jag så sur och trött att jag bommade ett snyggt foto mitt i natten heller.
Äntligen gick något rätt igen – killen i receptionen var jättetrevlig och sympatiserade, och bokningen fanns kvar trots att klockan närmade sig 2. Kom upp på rummet och det var gigantiskt och jättefint. Nästan lite slöseri när man bara skulle vara där i 5 timmar, men, men. Dök nästan direkt ner i den stora sköna sängen som dock bara hade två små kuddar, men de gav i alla fall bra stöd. Tog en stund att somna, och sen tog det en stund att vakna också – dels är jag ju inställd på London-tid nu, dels blev det bara 4 timmars sömn.
Onödigt stort och fint rum för 5 timmar.
Checkade ut, handlade frukost (orkade inte kliva upp tidigt nog för att hinna med frukosten på hotellet) och gick till Arlanda central. Var lite sugen på Pressbyråns caesarmacka bara på grund av ordvitsen ”Veni, vidi, sandvici”, men kände just nu inte för kyckling. När jag kollade biljetten insåg jag att jag hade bokat tågbiljett för fel dag, fredag, där mitt i natten. 🤦♀️ Naturligtvis en som inte var ombokningsbar. Nåja, det gick fortfarande att boka biljett till dagens tåg, så jag gjorde det och gick ner till perrongen. Där var det svalt minsann, speciellt som de enda kläderna jag hade var shorts och ärmlös topp. Som tur var har jag i alla fall jackan med mig, den kändes som att den skulle ta upp onödig vikt i resväskan så den har jag släpat runt på själv.
Hade från början av tågresan gulligt sällskap (vovve) på sätet snett mittemot, men efter Uppsala blev det fler och fler osaliga andar istället, så jag fick plugga in hörlurarna. AC:n på tåget verkar också vara av den brittiska modellen med öppnade fönster, fast med skillnaden att det inte går att öppna så många. Med andra ord VARMT. Hör dock rykten om att det är svalare i Östersund.
Och resväskan? Den verkar vara kvar på samma ställe än – blir spännande att se när/om den rör på sig.
Utseendet på väskan på bilden stämmer inte med verkligheten. Ifall ni trodde jag fått snurr alldeles. (Inte för att min riktiga väska är ”rätt” färg heller. 😔 Men den är bra!)
Dag 2 med extremhetta i London. Vaknade ganska tidigt men hade sovit gott och i skönt klimat. Gick ut en sväng vid 8 för att fixa frukost och hinna få in lite rörelse innan det skulle bli för varmt. Vid 8:30 var det redan 28 grader, och det hade stigit till 30 innan jag var tillbaka på hotellet vid kvart över 9.
Jag tog med mig kameran och gick ner mot Hyde Park/Kensington Gardens. Såg att det skulle finnas en konstgjord ”Round pond” där och tänkte att det kanske fanns lite fåglar att fota. Det gjorde det. 😁 Slängde iväg nåt kort på drottning Victoria och Kensington Palace också när man ändå var i närheten.
Drottning Victoria framför Kensington Palace.Kensington Palace. Stängt idag.Nilgås/Egyptian goose.Svan som putsar sig.Grågås/Greylag goose.Kanske en ung nilgås? Jag är inte så hemma på såna här fåglar. Nånting skickade iväg ett helt gäng grågäss i en jäkla fart.Sothöna/coot.Flax, flax.Sim, sim.
Annars blev det inte så mycket fotograferat, då resten av parken som jag såg var gräsmattor och träd. Och gräset var brunt och träden var mörka och vädret var varmt så jag ville hellre ha mat och AC. Gick in på Waitrose på vägen hem och fick med mig diverse proviant för dagen.
Satt sedan och skrev blogg, och fixade med budgetar för att se om jag behöver gå i personlig konkurs efter det här och gjorde en lista på alla slott jag har besökt. Tyckte ärligt talat det kändes lite med 25 i Wales och 9 och 7 i England respektive Skottland, men jag kanske inte har kommit på alla än. Har inte publicerat sidan än heller, vill nog ha en riktig dator innan jag ska fixa med all info och formatering och sånt.
Gick ner för att äta middag på hotellrestaurangen runt 18, tog en förrätt av vitlöksnaan och hummus och en kycklingrätt med couscous som huvudrätt. Det hela gick (med en cider till) loss på 370 spänn och då hade de tydligen inte ens råd att salta…🙄 Ja, jag har funderat på om det är jag som tappat smaken, men om Nando’s får till god mat och salta chips smakar salt så borde det väl inte vara mig det är fel på? I just det hänseendet, i alla fall. 😝
De måste vara storkonsumenter av rosor på det här stället. Tyckte även att det var liiiiiiite fånigt att gå runt och tända värmeljus i det här vädret, men….🙄
Satt och läste lite nyheter medan jag väntade på maten och tydligen har vi toppat 40 grader här idag, nytt värmerekord. Det brinner lite varstans, folk har dött för att de försökt svalka sig i sjöar och hav och inte varit uppmärksamma på de faror som kan finnas med det, och en flygplats har fått stänga då landningsbanan ”smält”. Känns bra att ha varit vettig och suttit inne i kylan idag faktiskt. Även om det kanske inte är så man VILL spendera en dag i London.
Budgeten verkar dock ha hållit, så imorgon när det ska bli väldigt rimliga 27 grader varmt tänkte jag shoppa lite innan hemfärd. Om det ser ut att finnas utrymme viktmässigt i resväskan, i alla fall. Om inte tänkte jag i alla fall förhoppningsvis få i mig lite GOD mat innan jag måste åka till flygplatsen. Mig kollar de kanske inte övervikt på….🤣
Dags för första dagen med extremhetta i London. Tyckte ju själv att det var mer än varmt nog redan igår, men de senaste prognoserna spådde 36-37 grader idag och det har jag hellre bara inuti kroppen istället för utanför den. Behövde dock lämna rummet ett tag idag eftersom jag skulle få ett annat, så jag funderade lite på vad man kunde hitta på. Att vara ute i solen lät ju verkligen inte lockande, så när det gällde inomhusaktiviteter tänkte jag att museerna i South Kensington skulle kunna vara ett alternativ. Kanske till och med att de skulle ha kontrollerat klimat för att skydda samlingarna. Såg i den eminenta appen CityMapper att det gick att ta sig dit med tunnelbana som hade AC, så det fick bli planen för dagen. En sån här varm dag skulle man väl ha varit till solfjädermuseet i Greenwich, men dels har de inte öppet på måndagar, dels tror jag att jag hade smält bort om jag skulle försökt ta mig så långt, och dels håller de ironiskt nog stängt när det är för varmt. 😂
Min första natt här på hotellet hade det billigaste priset med frukost inkluderad, så jag hade bokat in mig vid 9:30 och gick ner i källaren där frukosten serverades. Tjusigt värre var det där. Hotellet är del av en spansk hotellkedja, så förutom de vanliga engelska rätterna fanns det lite spanska influenser. Beställde in en omelett med grönsaker och ost och generellt var allt gott och jättetrevligt. Gick sedan upp och packade, och då var enda gången som AC:n inte ville gå igång när jag försökte, så natten hade inte varit så hemsk ändå.
Fint och gott.
Lämnade in gamla nyckelkorten och tog mig i lugn fart iväg till tunnelbanan som var cirka 10 minuters promenad bort. Kändes bra att perrongen bara var en normal trappa ner, så det var inte tokhett på stationen heller. Ska inte säga att det var jättesvalt på tåget, men det var definitivt bättre än utomhus. Väl framme i South Kensington kunde man gå i en tunnel till det museum jag tänkt börja med, nämligen V&A. Där har de design och konst i alla möjliga former, och jag hoppades att det var mindre populärt än Natural history och Science museum som ligger alldeles intill. Dock verkade det vara fler som tänkt som jag för det var ganska mycket folk där. Inte var det så väldigt svalt heller, men lite AC fanns det åtminstone på några av våningarna. Fast jag var duktig nog att spendera mycket tid på den våning som inte hade AC, tills de stängde den på grund av värmen. 😂
Europe Supported by Africa and America, av Sokari Douglas Camp, 2015. Mer info om skulpturen.Samson Slaying a Philistine, av Giambologna, 1562.Om den här bara hade varit liiiite större (för den var enorm) och fylld med riktig is, hade jag gärna badat i den. 1719-1720, gjord för att kyla vin.Tjusiga tak fanns det också. De här museerna är konstverk i sig själva.Silversvan, 1985.
Letade efter någon timme rätt på inomhus-caféet och när jag hade klurat ut hur det fungerade fick jag tag på en lunch av en god fiskbit och två sorters sallad. Och en extra flaska vatten. 🥵 Åt i lugn och ro och gick sedan över gatan till Natural History-museet. Tänkte först gå in huvudingången och bara kolla in entréhallen, men då behövde jag gå runt en fjärdedel av det stora huset och det var inte vädret roligt för – och inte fick man någon skugga heller. Gick in sidoentrén istället och träffade Sophie, den mest kompletta stegosaurusen som hittats. Gick vidare och kollade på andra fossil och fåglar, hälsade på Dippy som var på besök hemma igen men inte i stora hallen. I stora hallen hängde istället en blåval, och jisses vad stora de är. Gick upp på övervåningen och kollade på lite kristaller och ädelstenar också innan jag kände att det var dags att hitta lite ordentlig svalka. Bästa inköpet för dagen var 1 pund för kartan över museet, den fungerade i alla fall hjälpligt som solfjäder.
Sophie, stegosaurus.En landlevande jättesengångare, Megatherium americanum, som hittats i Sydamerika. Skelettet är en avgjutning.Dippy, Diplodocus, hemma på besök.Blåvalsskelett som ersatt Dippy i Hinze Hall.Hittade några apor som klättrade runt också.Cool kristall. Kallas Medusa, består av smaragd och kvartsit, om jag förstod texten rätt.Huvudingången till Natural history museum.
De hade varnat om att hållplatsen där jag klev av skulle bli full på eftermiddagen även i vanliga fall, och idag var det dessutom mycket förseningar även på tunnelbanan. Dock kändes inte 5-10 minuters extra promenad ute så lockande jämfört med en betydligt svalare tunnel, så jag struntade i den varningen. Också. Visst var det mycket folk men inte panikfullt ändå, så det gick alldeles utmärkt. Fick till och med sittplats på tåget.
Handlade lite mat och gick vääääldigt lugnt tillbaka till hotellet. Väderappen visade på 37 grader och det mest positiva med det var väl att jag faktiskt klarade det ganska bra. Kände mig inte ens halvt död, bara sådär runt 20%. 😝 Fick mitt nya nyckelkort och gick till mitt nya rum. Enligt hotellets webbsida skulle det bara vara en kvadratmeter större än mitt förra, men den kvadratmetern är väl använd. Här finns det ett större skrivbord, större badrum, större säng och mer förvaringsutrymme. Känns som bästa rummet hittills på resan, trots att Mariott var större så fanns det ingen förvaring där. Och nu har jag tydligen helt fungerande AC. 😁😅
Executive single room på The Caesar.
Imorgon ska det dock bli ännu varmare, eventuellt 43 grader. Tror det får bli en tidig utflykt för att skaffa frukost och sedan roomservice eller ett besök i hotellrestaurangen resten av dagen. Kanske tar med mig kameran ut till Hyde Park om jag vaknar tillräckligt tidigt, vid 6 på morgonen ska det ju ”bara” vara 25 grader varmt…
Packade väskan, checkade ut, handlade lite mat och mycket dryck och tog tåget till stora staden London. Vi blev lite försenade redan idag, men det var svalt och skönt på tåget så det gjorde inget. Sedan var det då dags att leta rätt på dagens hotell, The Caesar. När jag letade efter adressen till dem såg jag att de hade skickat ett mail – de hade problem med AC:n….🤦♀️🤦♀️🤦♀️ Men det var tydligen inte på alla rum så jag bestämde mig för att i alla fall gå och kolla. Receptionisten sa att tyvärr hade jag ett rum där den inte fungerade, så han frågade om jag ville se rummet först, innan jag bestämde mig för om jag ville avboka. Gjorde det, och just då fungerade AC:n så rummet var svalt, men det var tydligen lite till och från med det. Bad att få lite betänketid och så skulle han kolla med chefen hur det blev med rummet jag skulle ha från imorgon då jag hade en separat bokning av ett rum i en bättre kategori.
AC:n borde börja kallas Brutus efter det här…🤪Fin adress är det också.
Satt febrilt en stund i lobbyn och kollade efter andra hotell i närheten med fungerande AC, och hittade ett som såg lovande ut. Dock skulle prislappen bli tretusen högre, för 3 nätter. Tycker det här är dyrt nog med över 2000 per natt. Till slut kom dock chefen över och sa att det rum jag skulle ha från imorgon hade fungerande AC och att jag skulle få 20% rabatt på priset för i natt om jag stannade. Jamen okej då, en natt borde jag väl överleva, speciellt om det funkar ibland. Under tiden hon checkade in mig kom det diverse gäster och klagade på andra saker och ville byta rum – en hade t.ex. fått rum intill hissen och tyckte det var för mycket oväsen plus att det luktade matos utanför hennes fönster. Hon kunde gärna ha fått byta med mig, oväsen stör mig bara när jag behöver jobba, inte när jag ska sova, och fönstret tänkte jag ändå ha stängt om AC:n funkade. 😝
Nåväl, fick till slut mitt nyckelkort och slängde in väskorna på rummet. Plockade med mig lite väsentligheter och gick sedan ut i ett 30-gradigt London igen. Tänkte handla lite konstnärsgrejor för att ha att fördriva tiden med om det bara blir att sitta på rummet i två dagar, och så ville jag ha mat. Det kanske blir tillräckligt med room service sedan. Tunnelbanan brukar ju kunna vara 10 grader varmare än utomhustempen, så den ville jag inte ta. Letade mig istället en buss och satt nere för att slippa trappan upp, men där var det också varmt, ingen AC och inga öppna fönster. Som tur var skulle jag inte så jättelångt, och det var skönare att komma ut – det fläktade i alla fall litegrann. På väg mot Cass Art såg jag sedan den perfekta restaurangen på andra sidan vägen – NANDOS. 🥳
Shoppade, åt, och shoppade med mig lite såser också. Ja, jag VET att det är två flaskor med mild sås, men den är riktigt god. Och så kan man mixa med stark sås efter behag, när man vill ha nåt lite såsigare. 😁
Underhållning för dagar då man inte vill vara ute.
Tog bussen tillbaka och satt uppe den här gången – lite skönare var det allt. Men vete sjutton vad det är med den här stan, för jag blir nästan alltid glad när jag kommer hit. Visst har jag gråtit många gånger i London också, men idag flinar jag, trots vädret och trots AC-strul, och trots att jag behövde lämna älskade Wales en dag tidigt. Det är nog bara så mycket LIV här.
Resdag nummer 2. Sov inte jättebra eller jättelänge på hotellet, även om sängen var mer bekväm än jag först trodde. Kranvattnet var inte drickbart, så det var tur att jag fyllt vattenflaskan på Arlanda och inte druckit upp allt under gårdagen. Duschen var också intressant, hur jag än vred på kranarna så blev det antingen bara varmt eller bara kallt, tills jag till slut lyckades få det kallt med i alla fall en gnutta värme. Men så var det inte ett lyxhotell heller, utan bara 1 stjärna. Trots det kostade det över en tusenlapp för en natt – inte lätt att hitta något som är billigt på riktigt nära Paddington om man vill ha eget rum.
Hade inga större planer för förmiddagen, men funderade på att lämna väskan i receptionen och ta en sväng till Hyde Park för att fota lite och lära känna nya kameran. Lagom till att jag fått på mig solskyddskrämen började det dock att regna. I London. Medan jag var där. Ohyfsat. 😝
Satt därför kvar på rummet nästan till utcheckning och gick sedan iväg till Paddington, då jag inte var på shoppinghumör heller. Inte för att jag brukar vara det när jag har stora resväskan med mig. Tåget mot Cardiff skulle gå 13:18 och det gick fint att få ut min förbokade biljett ur biljettautomaten när jag kom dit strax före 11.
Självklart finns björnen Paddington på Paddington.Och man kan också dela bänk med honom.
Visst är det väldigt trevligt när man väl är framme på sin destination, men jag är faktiskt väldigt förtjust i de här resdagarna också. Tycker det är härligt att bara kunna luta sig tillbaka (eller ut mot fönstret) på tåget, planet eller bussen och se världen swisha förbi. Kanske se något spännande som man skriver upp på listan för att besöka senare. Att sitta och vänta på stationen är kanske inte alltid lika spännande, i alla fall inte på Arlanda igår, där var det för lugnt. Och städarna verkade ha tagit semester, så mycket skräp som låg utspritt. Skillnad var det här på Paddington, här kom en städare och tog skräpet direkt ur min hand när jag ätit klart. Dessutom fanns det väldigt mycket mer att titta på om man gillar att spana på folk. Det är kanske inte min favorithobby, men det funkade bra för att fördriva ett par timmar till tåget. Speciellt det senaste året när allt känts så tråkigt har jag börjat uppskatta de som har en egen stil mer och mer. Jag kanske inte tycker det är snyggt, eller om det är snyggt så kanske det ändå inte är något jag skulle vilja gå runt i. Men de bryter monotonin, och många är långt ifrån tråkiga. För mig är de personerna ljuspunkter i annars gråa dagar, så stort tack till er om ni läser det här!
20 minuter före avgångstid dök tågets plattform upp på de gigantiska skärmarna, så det var bara att kliva ombord. Prick i tid började också resan mot Wales och Cardiff där jag ska spendera resten av veckan. När jag bokade valde jag ett ganska sent tåg ifall jag behövde göra något i London innan avfärd, och för att inte komma alltför tidigt till hotellet. Det var ju lite onödigt idag, speciellt som jag hann få meddelande att mitt hotellrum var redo redan innan tåget var det. Nu blir det betydligt lyxigare boende, då Cardiff i stort sett är slutsålt imorgon natt. Varför? Jo för att Rammstein ska ha show på Principality Stadium och jag har biljett dit. 😁 Det här hotellet har dock bara höjt priset för en natt till det tredubbla på torsdagen, till skillnad från det ställe där jag hade bokat in mig först. Där kostade torsdag natt 4,7 gånger mer än en vanlig vardag. Där lyckades jag dock inte ändra bokningen för att komma hit en dag senare, och enligt flera på Tripadvisor har de fått sina bokningar avbokade, ibland utan förvarning. Kändes klokare med annat boende även om det blev dyrare totalt.
Gillar verkligen att det går att se vilka platser som är bokade och vilka som är lediga på tåget.
Resan till Cardiff gick utan problem och det var heller inte svårt att hitta hotellet. Efter lite köande och strul med både mitt betalkort och sen med nyckelkortet kom jag in på mitt ”Superior Queen”-rum på översta och 10:e våningen. Stort och luftigt och med fungerande AC. Och från fönstret ser man ända bort till Cardiff Bay och havet. 🤩 Hade man råd skulle man ju faktiskt boka lite bättre hotellrum oftare. Inte nödvändigtvis dyrare hotell, men de bättre rummen på de hotellen man tar, just för utsiktens skull.
Insikt……och utsikt. Dock rejält inzoomad här.
Kunde ju naturligtvis inte spendera hela kvällen på hotellet, trots att rummet var fint, så jag traskade ut och letade rätt på favvorestaurangen Stable där de har pizza och cider. Tog en sväng på köpcentret intill innan jag faktiskt gick in och hittade en affär med massor med kläder jag ville prova – och de finns i min storlek. Men sparar provandet till imorgon.
Började dock bli hungrig så det fick bli pizza – en Boss Pepperoni – och en pint Rapscallion, Stables egna kolsyrade cider. Har provat den förut och den är riktigt bra. Enda problemet kanske är att den är lite stark på 6,5% och jag är i denna kategori en riktig lättviktare – även om det är svårt att tro. 😝 När pizzan kom frågade servitrisen om jag ville ha chili- eller vitlöksolja till. ”Yes please” svarade jag och hon undrade vilken av dem. Som att det går att välja…😱 Hon såg nog minen och kom strax därefter med bägge två. 😁😋 Pizzan och oljorna kunde idag ha fått varit lite starkare faktiskt, men Stables pizzakanter är baske mig de godaste nånsin. Så krispiga och bara helt underbara.
Nom nom nomSkulpturmoj på torget utanför köpcentret.
Lite lullig och väldigt, väldigt lycklig gick jag sen tillbaka till köpcentret och handlade efterrätt på Hotel Chocolat. Varenda gång jag reser iväg säger jag åt mig själv att ta med någon tygkasse eller dylikt och varenda gång tycker jag när jag håller på och packar att det inte behövs. Och sen ångrar jag mig på första shoppingturen. 🤦♀️ Nu hade de som tur var riktigt fina kassar här, så jag kunde bära hem chokladen med stil. Och min stil – den är turkos. 😁
Kanske är det någon främling som blivit glad av att se mig också…😁
