Londondagar

Det här får bli två-i-ett, då jag haft alldeles för fullt upp med att ta det lugnt för att orka blogga. Har definitivt utnyttjat den stora, supersköna sängen till att ha två morgnar utan väckarklocka, speciellt som hotellet serverat frukost till 11 på fredagen och 12 på lördagen. Då jag är med i deras kundprogram har jag dessutom fått frukost på köpet. Kontinental frukost, ”bara”, men det har passat alldeles utmärkt efter en månad med ägg, bacon, korv och bönor. Och svamp, och tomat, och te, och toast och marmelad. Orkade aldrig ens prova hela frukosten på Cornerways, jag var så less. Lite frukt, en rostad macka med salami och ost och croissant med nutella var en skön omväxling.

Fruktost.

På fredagen började jag med att sticka till det jättestora köpcentret för att se om jag kunde hitta en ny resväska. Kollade lite snabbt på Tumi, men ingen där brydde sig så jag gick vidare. En sån där skönhetsshop lurade på mig en gratis provprodukt och när de såg att jag log – för det gör ingen i London – trodde de att de skulle kunna lura på mig mer. Fick ena handen skrubbad av en ansiktsskrubb, som ordinarie kostade 135 pund. Typ 1600 kronor. Men då skulle jag i alla fall få tonern på köpet. 🙄 Alldeles för mycket pengar för något *jag* inte tyckte jag behövde, men som expediten förstås tyckte, vilket han i alla fall sa utan att det lät som en förolämpning. Men när jag var på väg att gå säger han, ”okej, du kan få den för 35”. 100 pund billigare. Undrar just hur stor marginal de har på grejorna. Som sagt tyckte jag inte jag behövde någon, så jag nobbade ändå. Har väl lärt mig lite av att jag gick på samma grej hos Sakaré i höstas. 😝

Hittade sedan till Samsonite. Och de hade 50% rea på vissa väskor. Och andra (förstås) som var alldeles underbart turkosa. Efter att ha kollat runt lite själv fick jag hjälp av en expedit och valet föll till slut på den på rea. Även om den var en urtråkig guldig färg med bruna detaljer. Guld och brunt är inte riktigt lika illa som rosa, men nästan…🙄 Nåja, får väl sätta dit ett överdrag om jag illtrivs med den, fick i alla fall betala bara hälften av 6500 så borde ha mycket väska för pengarna. Den visade sig även vara lite större än min förra…oooops. 😝

Gammal och ny. Hade inte *tänkt* köpa större väska…🙄

Gick en sväng på Lush för att hitta något att fylla väskan med och sedan till Nandos för att fylla magen. Dock var det fler än jag som tänkt så, så det var rejäl kö. Jag hade en tid att passa för klippning senare på dagen och började undra om jag skulle hinna. Mitt i maten undrar dessutom bästa Klaudia om jag kan komma reda 16, en timme tidigare….mja, kan bli lite svårt. Hade tagit en till mediumstark kyckling och det var absolut lagom. När den var slut gick jag tillbaka till hotellet och lämnade resväskan, sedan direkt iväg igen.

På något underligt vis lyckades jag dessutom komma fram bara någon minut efter fyra. Salongen ligger i Hounslow, ett område jag tidigare inte haft anledning att besöka. Noterade på väg från tunnelbanan att tempot verkade betydligt lugnare där, men tydligen var det inget ställe man skulle gå själv på kvällen. Det var jättekul att träffa Klaudia igen, och jag blev lika nöjd med klippningen som vanligt.

Hon hade sedan bokat bord åt oss på restaurangen där hon också jobbar, ett skandinaviskt ställe som heter Gård, nära Heathrow. Hon hade förstås stenkoll på menyn och tog sina favoriter, medan jag valde sparris till förrätt och lax till huvudrätt. Det kanske låter trist att åka till London och äta svensk mat, men såhär i slutet av resan när man blivit less på pommes passade det perfekt. Speciellt när det var så hög klass på maten som det var här. Varenda tugga var delikat. Klaudia fixade oss också en varsin av hennes specialdrink, som också var riktigt god. Tror inte det finns nåt som den där tjejen inte kan. 😋

Sparris, lax och glass. Och en absolut Klaudia. 😋

Kvällen gick väldigt fort, men till slut var det dags att åka mot hotellet igen. Buss, tunnelbana och buss igen och så var jag ”hemma”. Och där var det party – massor med folk som skulle till baren. Eventuellt någon kändis också, men jag stannade inte för att kolla. Mitt rum var i totalt andra änden av byggnaden (dvs låååååååångt bort), så musiken störde mig inte alls.


Tog en till sovmorgon på lördagen och åt frukost sådär vid 11. Såg vilken kö det var till utcheckningen och ändrade min taxitid till 10:30 istället för 11:00 dagen efter.

Efter lite velande gick jag ut till Goldhawk road, en gata med MASSOR med tygbutiker. Jag gick in på den ena efter den andra innan jag till slut hittade något jag ville ha till ett vettigt pris på den sjunde. Och då hade jag bara kollat på ena sidan gatan. Det fanns minst 8 till på den andra sidan. Nöjde mig dock med det och gick tillbaka till hotellet för att lämna påsen. Den egentliga planen för dagen var att åka till Greenwich och kolla på Cutty Sark, för jag saknade havet och alla båtarna. (Saknade dock inte sjösjukan)

Tänkte det kunde bli ett par icke-diskreta byxor av den här. Eller så blir det något annat. 😁

Tunnelbanan var dock inge rolig. Det var kanske 25 grader uppe på marken och det var både varmare och väldigt instängt på Central Line som jag skulle ta till Bank där jag skulle byta till DLR. Det hade varit bekvämare på Piccadilly Line dagen innan, så jag var inte riktigt beredd, även om jag hade vatten med mig.

Bank är ju alltid en….spännande….station att försöka navigera sig igenom, men tyckte inte jag behövde gå så enormt långt genom labyrintgångarna innan jag hittade DLR-tågen i alla fall. Men på tal om sjösjuka var de väldigt skakiga…tågen alltså, inte labyrinten. Gillade dock utsikten över Docklands och Canary Wharf. Det kanske inte är ”klassiskt London”, om det nu finns något sådant, men gillar de gamla lagerbyggnaderna i kontrast till enorma skyskrapor i glas och metall. Och Limehouse basin, med alla kanalbåtar. Sedan åkte vi under floden och stannade i Greenwich.

Där hade de matmarknad, med massor av gott att välja bland. Tog en tysk Frankfurter med bröd då jag hunnit bli riktigt hungrig igen. Gick sedan in på Cutty Sark, som jag av någon anledning blivit tårögd av så fort jag såg henne. Även om jag inte visste det då, så har hon varit stationerad i Falmouth, så mitt undermedvetna kanske fick en hälsning därifrån. Ljudguiderna var slut, så jag gick bara runt och läste infoskyltar. Och fotograferade lite, förstås.

Cutty Sark i Greenwich.

Det var ganska mycket folk, men inte knökfullt. Intressant att se och läsa om detta fina skepp som på sin tid var det snabbaste på haven, när hon bland annat fraktade te från Kina till England. Dock var det varmt och kvavt under däck och inte mycket bättre ute i det fria. Kände till slut att orken tröt och att jag behövde något svalkande.

Lite vyer från skeppet. Nere till vänster är en modell av hur hon ser ut med fulla segel.

Lite detaljer och vyer under skeppet. Det finns öven en samling galjonsfigurer. Den vita i mitten är den som satt på skeppet från början, nu sitter det en reproduktion av henne där.

Gick ut från skeppet och letade efter glass. Råkade ta en omväg om Old Royal Naval Yard som är en av de vackrare byggnaderna i Greenwich (och som också varit med i bland annat Poldark). I alla fall när det inte pågår reparationer…🙄

Det här hade kunnat vara en betydligt finare bild. 😂

Sen blev det en väldigt välbehövlig dubbel kulglass. Dock ska jag påminna mig själv om att jag inte gillar ”black cherry”, för jag tror det är tredje gången jag provar det nu för att det låter gott. Citronsorbeten passade dock betydligt bättre. Köpte sedan en ny flaska iskallt vatten som jag kramade medan jag gick ner till tåget därifrån. Virra igenom Bank, hitta Central Line, åka till Shepherd’s Bush. Gick in på Waitrose för att köpa lite snacks till kvällen och lite matsouvenirer – hade ju plats i väskorna nu. 😝 Det blev bland annat senap och nandossås.

Hade ju ”lyxpaket” på hotellet lördag till söndag och då ingick en roomservice-måltid. Menyn var inte jätteinspirerande, men beställde en hamburgare och en cider. Man kunde beställa via surfplattan som fanns på rummet, men i alla fall ringde de upp för att bekräfta ordern. 🙄 Jag som trodde jag skulle få slippa prata i telefon. Nåja, det skulle ta 25 minuter, vilket lät helt okej.

Hörde sen en väldigt tyst knackning på dörren, och där var maten. Fick den inburen och satte mig för att äta. Fel dryck, hade fått öl istället för cider, även om den var Curious den också. Fick ringa upp roomservice igen och be dem fixa. Samma timida knackning en stund senare, där står snubben utan cider. Frågade om han skulle komma med den sen – ”ehmmm…probably?” Fick förklara igen (det var inte han jag pratat med på telefon) att jag beställt cider men fått öl och då gick han iväg för att hämta. Nämnde jag att mitt rum var i helt andra änden av hotellet? Det tar säkert 2-3 minuter att gå åt ena hållet, så det tog ett tag innan jag fick min cider. Och då var den inte ens särskilt god. 😂 Burgaren var okej, men de hade någon inlagd lök på som smakade mest bara socker som inte var någon hit. Skrapade bort det och åt resten. Nåja, för bara något pund mer än normalpris för rummet fick det väl duga.

Grön – rätt, röd – fel. Och en skattkista att ha i badet.

Tappade sedan upp ett bad, då jag hade badkar, och hade köpt en lyxig badbomb på Lush. Badkaret var stort och långt, men inte särskilt djupt, så jag fick i alla fall inte magen under vattnet. 😝 Badbomben, Pirates of the Carrageenan, var dock supermysig. Varm och härlig doft, och vattnet blev alldeles djupgrönt med guldskimmer. Lade även en ansiktsmask innan jag klev upp och fortsatte kolla på Poldark – femte säsongen har ju börjat här i Storbritannien, och med engelskt IP kunde jag kolla via BBC iPlayer. Dock orkade jag inga snacks, så de ligger i resväskan. 😝


Ingen sovmorgon på söndagen, men lite lugnare än mina tidigare resdagar i alla fall. Åt frukost strax efter 8, gick och packade och tyckte det var väldigt trevligt att ha så gott om utrymme. 😁 Hade ju bokat taxi till flyget 10:30, så döm om min förvåning när chauffören ringer 9:52 och säger att han redan står och väntar. Alltså hallå. Han fick vänta en stund till, kan jag säga. Som tur var var det i alla fall ingen kö till utcheckningen, och allt funkade med att roomservice-maten skulle ingå, och drickan blev borttagen från notan också. Öl eller vin skulle ingå, men det borde ju gälla cider också, speciellt med allt strul.

Vid tio över tio var jag i alla fall ute vid taxin och vi åkte iväg. Var framme på Heathrow i god tid och även om det var lång kö till säkerhetskontrollen gick resten smidigt. Städningen på toaletterna hade dock försämrats…🙄 Handlade mig lite dunderpiller mot värk på Boots och kollade sedan var jag ville äta lunch. Blev plötsligt sugen på asiatiskt men inte sushi, och naturligtvis fanns det ingen sådan restaurang där. Men när jag kollade menyn på sista brittiska stället på övervåningen hittade jag – Kung Pao Chicken. Favvorätten, i alla fall när jag gör den själv. Provade två sorters lemonad till, men tyckte maten var lite för mild. Och för lite sojasmak. Men annars var det gott och lagom mycket. Och gammaldags lemonad är bättre. 😁😋

Kung Pao Chicken och två lemonadare.

Väl på planet blev jag som vanligt lätt deprimerad av att vara omgiven av svenskar igen. Besättningen var dock brittisk, vilket hjälpte lite. Och på Arlanda var det mest bara att pinna på från en gate till nästa, även om jag hann äta en smörgås också. Bara för att märka när man kommer fram att planet är försenat. 🙄

Till slut landade vi nästan en timme för sent. Bägge väskorna var dock med och jag kände till och med igen den nya. Mamma mötte mig på flygplatsen och skjutsade hem mig, nu är väskorna uppackade och en del av tvätten har fått ”priority boarding” till tvättmaskinen imorgon. Och då ska jag på jobb…slipper ju sitta hemma och ha tråkigt i alla fall. 😂

Kändes rätt okej att komma hem ändå, när det ser ut så här, och luften är ren och fräsch. Men ingen hade bäddat sängen åt mig…😔

Slut på lugnet

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Från döskallar till dödsmässa

Sista dagen i London. (För den här gången behöver jag väl inte lägga till längre? 😂) Planen var att åka till Highgate Cemetery och gå en guidad tur där, men då det hade regnat rejält och det var spått mycket mer regn på söndagen kändes det mindre lockande att knata runt där i en massa lera. Dock slutade det regna ganska snart, men jag valde att styra kosan mot Camden Market istället. Var dit för några år sedan men det är ett…speciellt…ställe som gärna kan upplevas flera gånger.

Började med att gå uppför Camden High Street och över Regent’s Canal innan jag kom fram till marknaderna. Sen var det bara att virra bort sig bland alla försäljare i de labyrintliknande gångarna. Hittade ut vid något tillfälle vid Cyberdogs, en riktigt udda butik med neonbelysning, technomusik och dansare inne och stora robotar utanför. Sist jag var dit var det fotoförbud inne i affären men de verkar ha gett upp på det nu. Ska inte säga att de direkt hade något som passade mig, men det är en kul upplevelse.

Camden High Street.

Regent’s Canal vid Camden Lock

Cyberdog.

Dansare på Cyberdog.

Väggmålning.

Den trötta ryggen gjorde sig dock snart påmind och jag hade fler ärenden att uträtta. Hittade en stor Sainsburys i Camden där jag köpte lite ”vanlig” choklad, och tog sedan bussen till Oxford Street för att gå på Lush. Slängde in ett middagsbesök också innan jag knatade tillbaka till rummet. Hann vila i sådär 40 minuter innan jag skulle iväg på kvällens begivenhet, Brahms ”German Requiem”, en dödsmässa ”för folket”. Den skulle framföras av orkester och kör i Royal Festival Hall på Southbank Centre och jag tänkte att det kanske skulle vara intressant att höra något klassiskt av professionella musiker i en riktig konserthall. Och det var det också. Enda problemet var att verket enligt mig var…törs jag säga det? Dötrist. 😝 Jag höll ärligt talat på att somna – den ovanligt aktiva veckan innan hade säkert något med det att göra, men jag såg minst 4 andra i den lilla klicken publik jag kunde se som också nickade till. Så roligast på den tillställningen var att se själva lokalen, och hissen. Hissen hade nämligen ackompanjemang, så när man åkte upp hördes en röst sjunga en stigande skala, och när man åkte ner en fallande. Och jag satt på högsta nivån. 😁

Högt, högt satt jag.

Orkestern för första delen av konserten.

Sen tog jag en liten snabb sväng på julmarknaden utanför innan jag åkte tillbaka och packade. Inga problem alls att få plats med allt, och strax efter 7 i morse lämnade jag hotellet och åkte tunnelbana mot Heathrow. I morgonrusningen. 🤦‍♀️ Nåja, det gick bra det med, kom igenom säkerhetskontrollen, köpte frukost, och så…blev planet försenat. 😝 Men vi tog igen det mesta och nu sitter jag på Arlanda och väntar på flyget hem. Ser väldigt mycket fram emot att få sova nu…😴

Åkattraktion på julmarknaden

Är det nåt jag inte vill när jag är i London så är det att äta svensk mat…

…eller dricka sötsliskig svensk cider…🤦‍♀️

Första vyn av Themsen den här svängen…om man inte räknar från flygplanet.

Hem till Baker Street

Idag hade jag sådan tur att Walks.com skulle ha en specialinsatt guidning om Sherlock Holmes, från Oxford Circus och ”hem till Baker Street”. Den fanns på schemat en gång nu på hösten och en gång till våren, och bara råkade vara nu när jag är här.

Mötte upp guiden Richard IV klockan 10:45 och vi var en grupp på 17 personer som började vandringen. Vilket som av en händelse, sa Richard, var precis lika många trappsteg som det var upp till Holmes och Watsons rum på Baker Street. När jag sedan nämnde för honom att han guidat den allra första London Walks-promenaden jag varit på sa han att han tyckte han kände igen mig. Men alltså….det var 7,5 år sedan. På den ordinarie Sherlock-promenaden, som går varje vecka. Så eventuellt är det så att Richard är en reinkarnation av den fiktive detektiven, för nu var jag imponerad på riktigt.

Guidningen var också fortsättningsvis väldigt bra, och jag gillade verkligen området vi rörde oss i, Marylebone. Har inte vandrat omkring nånting där förut, annat än att gå till Sherlock Holmes-museet och till Daunt Books, en väldigt trevlig bokaffär. Men då har jag väl mest gått på de större gatorna – nu slingrade vi oss fram likt Holmes och Watson på smågator och ”mews” – gränder bakom husen med garage och numer även lägenheter – vissa mer moderniserade än andra.

Plakett utanför Langham hotell.

En av flera mews vi besökte.

När Richard lämnade oss nära 221B Baker Street gick jag först och hälsade på statyn av Sherlock, och sedan gick jag hem till honom. Skippade museet som jag varit inne på för några år sedan och som kändes lite dyrt med en kostnad på 15 pund. Vandrade dock runt i shopen och plockade på mig några souvenirer. Jaaaa, jag betalade för dem också. 😂

Sherlock utanför Baker Street tube station.

Sherlock Holmes museumshop.

Men jag var återigen ack så trött i ryggen. Satte mig utanför shopen en stund och tuggade i mig lite snacks innan jag började gå ner mot Selfridges där jag tänkt handla CHOKLAD. Då hade jag två val: gå Baker Street hela vägen ner eller slingra mig tillbaka längs smågatorna och kunna kika närmare på det jag sett tidigare. Lätt val, jag tog tunnelbanan och såg inte ett dyft.

Näääääe, det är klart att jag inte gjorde. 😝 Fick äntligen igen lite av den där känslan av varför jag gillar London så mycket – alla de oväntade glimtarna av något ovanligt, något vackert, någon stor kontrast mot omgivningen. City of London är annars ett av mina favorit-kontrast-områden, med gamla kyrkor och nya skyskrapor, men kanske har jag bara sett för mycket av det redan. Men det här var nytt. Eller gammalt. Eller ja, ni vet.

Sherlock Mews! 😁

Chiltern Firehouse, lyxhotell och restaurang

Det här var nåt jag bara såg en glimt av när vi gick förbi på vandringen. Och hittade tillbaka till sen! Manchester Mews.

St James’s på Spanish Place, samma kyrka som syntes från Manchester Mews.

Som bonus var det dessutom väldigt lugnt på de här gatorna, och jag behövde inte svära över långsamtgående turister en enda gång. (Oxford Street börjar göra mig galen, så snart räknas jag nog som Londonbo) Shoppade min choklad från Artisan du Chocolat och skulle sedan till Lush, sådär en kilometer bort på just Oxford Street. Men det hade börjat hällregna. Och min choklaaaaad var i papperspåsar (visserligen lite fukttåliga, men…). Jag valde att rädda chokladen och tog bussen till hotellet istället, men hann bli lite dränkt på väg från hållplatsen ändå.

Vilade en stund på spikmattan jag hade med mig, vilket i alla fall hjälpte ryggen något. Gick sedan ut igen vid fem, för att äta middag innan jag återigen skulle kolla på Ross Noble. Hade tänkt gå dit också, men…det hällregnade fortfarande. Kände inte för att sitta som en dränkt katt i tre timmar så tog bussen ner igen. Hittade snabbt till Wahaca som jag sett ut för kvällens måltid. Gillade ju den i Edinburgh så mycket att jag gick dit två gånger i somras, och den här var inte sämre. God mat och toppen service. Gillade en av såserna som stod på bordet så jag frågade om de gick att köpa – japp, för £2,5. Tokbilligt tyckte jag och sa att jag ville ha en. Servitören gick och hämtade och sa ”it’s on the house”. Wow. Av tre gånger på Wahaca har jag fått en freebee två gånger. Tror aldrig de bjussat på nåt någon annanstans, om det inte varit födelsedagsfirande involverat eller man har klagat på nåt (vilket jag ytterst sällan gör). Well, det funkar, de fick generöst med dricks och jag kommer komma tillbaka om och om igen. ❤️

Wahaca-mat. Och en mojito. 🍹

Efterrätt! 😋

Sen dags för Noble igen då. ABBA på spanska lät fortfarande underligt, och Beatles likaså. Dödskallarna på scenen lyste ondskefullt och så kom han uthoppande genom tänderna på den stora. 💀 Och så här var det: för er som inte känner till honom så verkar han improvisera typ hela sina shower på stående fot. Har sett honom skriva att hans planering inför en turné är tre idéer skrivna på en servett, och det är bara något att ta till om han får slut på inspiration på scenen. Jag kan inte svara på om det är så det börjar, men faktum är att gårdagens och dagens show var ganska lika. Vissa delar identiska. Alla ämnen kom inte i samma ordning och allt från igår var inte med idag och några bitar var nya. Snacket med publiken var naturligtvis annorlunda, då inte alla är galna nog att gå på samma show två gånger. Men även sånt som ser ut som tankar han får precis i ögonblicket, som om det precis slagit honom att han sagt nånting som kan tolkas väldigt fel…det var också lika.

Vet inte om det gör honom bättre eller sämre. Förmodligen bara annorlunda mot för vad jag trodde. Och det innebar ju också att jag fick höra flera av mina favoritbitar från igår igen. 😁

Scendekoration för El Hablador.

Skrattfest 1

Idag har jag faktiskt tagit det ganska lugnt. Ja, ni kan sluta skratta, det är faktiskt sant. 😝 Lämnade inte ens rummet annat än för frukost före 11 i morse, och då blev det bara en liten shoppingtur för att handla behåar och choklad. Chokladen inhandlades på Hotel Chocolat som jag bara råkade gå förbi. Inte så svårt, eftersom de finns lite överallt i stan. Har faktiskt gått förbi dem tidigare dagar också, men utan att handla, vilket är mer obegripligt. 😂 När jag shoppat klart frågade killen i kassan om jag hade VIP-kort – näe….Vill du ha ett? Har aldrig svarat ja så snabbt på en sån fråga någonsin. 😋

Hoppade in på Kua ’aina för lunch, då de skulle ha bra hamburgare. Valde en hawaiiansk med ananas på, men…mjae. Ananasen var nog det godaste. Eller köttet var också gott, men i alla fall botten på brödet var alldeles uppblött av sås eller nåt och inte alls aptitligt. Skön stil på stället dock, och det var nästan fullsatt, så jag kanske bara hade otur.

Sen tog jag faktiskt en tupplur på rummet innan jag begav mig ut igen. Kvällens begivenheter bestod av Ross Noble, komik på högsta nivå. Och absolut inget man vill komma sent till, för då får man höra det från scenen. Vandrade ner till Carnaby Street och varuhuset Liberty som var alldeles i närheten av teatern. Funderade på vad jag var sugen på för mat och kände att pasta skulle passa. Konstigt nog fanns det tre italienska restauranger alldeles intill också, så jag valde en och gjorde något väldigt underligt (för att vara jag). Jag beställde in ett glas vin till maten. (De hade ingen cider. 🤦‍♀️) Pasta Carbonara, lite spenat, och en tiramisu senare hade även vinet försvunnit och jag gick in på Liberty som är Londons äldsta varuhus.

Carnaby Street ärar Queen lagom tills filmen om dem släpps.

Liberty, Londons äldsta varuhus

Dagens ”tappa inte telefonen”-bild. 😱

Strosade runt lite innan jag insåg att jag nog faktiskt fick ta och röra på påkarna om jag inte skulle komma för sent till showen. Och när jag kom till teatern var det kö ut på gatan. 😱 Som tur var rörde sig kön fort och jag var snart på plats på andra raden. Ur högtalarna strömmade ABBA- och Beatlesmusik (och andra hits) på spanska. Det lät helknäppt när man är van vid originalen. Sen dök Ross upp på scenen och därefter följde drygt 2 timmar med gapflabb. Plus paus. Gick ut därifrån, hem genom regnet, och bokade biljett till morgondagens show. 😂 Det ska bli kul att se om allt verkligen är så påhittat på stående fot som det verkar, eller om han återanvänder vissa delar. Har sett en annan show både live och inspelad från ett annat tillfälle, och där var det bara ett halvt skämt som återkom.

Palladium Theatre

El Hablador (som Ross inte blir kallad av någon)

Kvällens regn gav reflektioner på gatan.

Covent Garden inifrån och ut

Igår visste jag inte riktigt vad jag skulle göra idag. Så jag tog till ett av mina vanliga trick: gå in på Walks.com och kolla vilka guidade promenader som är schemalagda. Covent Garden Interiors? Japp, det blir bra. Plan klar. Mötesplatsen var utanför Covent Garden Tube station 10:00 och jag var där i god tid. Mötte guiden Adam som jag gått spökpromenad med för något år sedan och de fem andra som dykt upp för rundturen.

Det var visserligen trevligt med en liten grupp, men den där turen förtjänar fler besökare. Vi gick runt lite på piazzan innan vi var in i ett par kyrkor, och två restauranger. Den ena, Simpsons in the Strand, är numer en del av Savoy-hotellet och flådigt värre. Den andra, Rules, är Londons äldsta restaurang och poppis bland både kändisar och kungligheter. Nu var vi inne medan de hade stängt, så kändisarna höll sig undan, men coola ställen!

Simpsons in the Strand

Inne på Simpsons.

Inne på Rules

Ett av de privata rummen på Rules.

Guiden Adam och ett monument till den första ”Pearly King”. Han och hans efterföljare samlade ihop massor med pengar till de fattiga, trots att de inte hade det så bra ställt själva.

Vi avslutade vandringen på St Martin in the Fields, en kyrka med ett underjordiskt kafé. Väldigt bra ställe att avsluta en tur, vilket fick till följd att jag åt lunch där. Såg i alla fall två av de andra göra likadant. God lunch, och billigt jämfört med de andra ställena vi var in på, men jag fick i alla fall betala över 200 för en macka med sidosallad, en kakbit och alkoholfri dryck…

Ingång till kaféet.

Gick sedan tillbaka mot Covent Garden. Ville in på Stanfords, en stor och gammal butik som säljer kartor och guideböcker. Måste ju börja planera nästa resa…😁 (eller jag menar, fortsätta planera nästa resa…😜)

Nya böcker! Tycker dock att Storbritannienkartan på kassen ser lite underlig ut…för det kan väl inte finnas andra länder att åka till? 🤔

Sen blev det till att strosa runt lite på piazzan och kolla in gatuartisterna och marknadsstånden. Ärligt talat har jag aldrig sett Covent Garden med så lite folk förut. Början på november är nog en bra tidpunkt om man vill tampas med så få andra turister som möjligt. 😊 Köpte mig en speciell klocka och hittade igen plåtskulpturer som jag köpt för några år sedan, men då hemma i Östersund. Har letat efter dem varenda gång jag varit till Covent Garden, och nu äntligen! Inte hade jag dock mycket för det, för jag har ju redan de jag vill ha…och man kan ju inte köpa hur mycket presenter som helst heller. 😝

Som av en händelse stötte jag på ett par nutida Pearly Kings and Queens också.

En väldigt tom Apple Market.

De här spelade filmmusik från Pirates of the Caribbean. 😁

Julen är….här?

Köpte mig en pizza till middag medan jag funderade över vad jag skulle hitta på under kvällen; Spökvandring, pubvandring, kolla in ljuslyktorna vid Tower of London eller slappa på hotellrummet. Jag kan ju säga att det sistnämnda inte stod särskilt högt på listan. 😆

Efter lite rådfrågning av vännerna därhemma valde jag pubvandringen, som skulle börja 18:30. Räknade dock inte med att det var rusningstrafik och att vi skulle träffas utanför Bank-stationen, som nog är den värsta och virrigaste och mest komplicerade i hela London, så jag kom fram ganska prick när det hela skulle börja – vilket i mina ögon är minst fem minuter för sent. 🤦‍♀️

Nåja, jag hann i alla fall och fick träffa en för mig ny guide som hette Peter. Alltid ett gott tecken. 😁 Han var lika skojig som namnet utlovade, och vi kollade in en hel del arkitektur i the City of London både före och efter stoppet på en vinbar som jag inte minns namnet på.

Tyvärr började både rygg och fötter påminna mig om att jag hållit mig upprätt större delen av dagen, så till slut började jag se fram emot vandringens ände. Var sedan tillbaka på hotellet relativt tidigt för att vara jag, men orkade inte ens skriva färdigt bloggen innan jag somnade. Tar en lite lugnare fredagsförmiddag istället. 😊

4 av 4 och 4 av 5

Den här staden har massor av museum. Att de dessutom ofta är gratis och till på köpet väldigt bra är ju bara en bonus. Idag har jag bockat av det fjärde och sista på min lista av de stora museerna jag känner skulle vara intressanta för egen del. Victoria & Albert, Natural History och British Museum har jag tittat in på sedan tidigare, så idag var det dags för Science Museum.

Efter en väldigt god full English Breakfast hoppade jag på en buss till museet. Det var inte kö när jag kom fram, och till en början kändes museet faktiskt ganska tomt. Strosade runt på rymdavdelningen och flygavdelningen innan jag tog trapporna upp till Wonderlab. Det skulle vara en mer interaktiv area med demonstrationer och prylar man kunde leka med.

Apollo 11 (inte original)

Vickers Vimy, första planet som flögs över Atlanten.

När jag skulle köpa biljett undrade dock grabben i kassan om jag visste vad det var för något – tydligen var det ämnat till folk mellan 6 och 15 år…😝 Och här var skolbarnen. Finns det inte redan något experiment om hur mycket oväsen ett gäng skolklasser kan göra så kan de lätt utföra ett sånt där. Uj. Men annars var det ett bra område.

Frusen koldioxid som gör mönster på vattnet.

Dock blev jag väldigt trött av allt oljud, och klockan hade passerat lunch, så när jag sett det jag ville letade jag mig lite mat innan jag gick in på Clockmakers’ Museum som flyttat in häromåret. Där var det mycket fint att se på, och urverk är fascinerande. Dessutom var det relativt tyst – förutom när alla klockorna slog två…😂

Fin klocka.

Var som sagt trött och jag har ju flera planer för kvällen, så tänkte bege mig hemåt efter ett besök i shopen. Dock såg jag där lite prylar relaterade till ett galleri jag bommat, nämligen matematik. Insåg då att appen jag använt (som var usel i övrigt också) hade en gammal karta där det inte var med. Trotsade tröttheten och klättrade uppför ett gäng trappor igen. Och då blev jag nöjd. Först Babbages räknemaskin utanför, sen galleriet. Vackert i sig, och med massa fina prylar. Gick även vidare till informationstekniksgalleriet, där de hade en Apple Lisa och andra jämförelsevis betydligt mer irrelevanta saker.

Entré till Winton-galleriet

Enigma-maskin

”Aerial tuning inductor” från Rugby Radio Station. Ingenting i jämförelse med…

…Apple Lisa, den första ”användarvänliga” datorn.

Gick sedan ut, både nöjd och lite besviken. Museet är i sig fantastiskt, men det var många småsaker som störde. Hissar som var ur funktion (en av dem av säkerhetsskäl!), interaktiva montrar som inte fungerade, lite dålig skyltning. Så tyvärr blir betyget bara 4 av 5.

Huvudhallen från andra våningen.

Har nu faktiskt vilat på hotellet ett tag inför kvällens begivenhet – en hemlig middag. Fick instruktioner vid fyratiden, så nu ska jag snart hoppa på ett tåg och följa dem till jag kommer fram till festlokalen. Där väntar sedan en okänd 5-rätters middag i okända omgivningar med okänt sällskap…😱


När jag skulle posta det här strulade internetet…så nu har jag både hunnit iväg och hem igen. Tunnelbana i rusningstrafik, det gick ett tåg i minuten och de var i alla fall knökfulla, kliva av och följa några instruktioner…”gå in på den här bakgården och ta första hitåt och hitta skylten blablablabla”…preciiiiiis vad man vill göra som ensam i okänt område…🤦‍♀️ Nåja, det var fullt med annat folk där, och någon minut efter utsatt tid blev vi insläppta. Och sen får jag inte säga nåt mer…😜 (Förutom ÅK DIT! GÖR! VÅGA! Ska ni till London och har chans att få biljett så KÖP!!!) Jojustja, länk: Gingerline 😁

Utanför entrén till Gingerlines senaste äventyr…

En helt ny värld…

…igen.

Jag är på återbesök. Återbesök i den där staden som jag spenderat flest dagar i förutom Östersund. Det är åttonde gången jag åker bara hit. Andra gången i år.

Jag trodde jag började bli less, men som de säger, ”Tired of London, tired of life”. Nu har jag verkligen längtat.

Själva anledningen till resan dyker upp på fredag. Eller, anledning och anledning, anledningen var att jag ville hit. Han på fredag bestämde bara timingen. Så idag drog jag. Blir en kort resa denna gång, bara en vecka, och jag har som vanligt planer och idéer för en månad.

En dimmig morgon i Östersund visade sig inte vara något problem för att starta, sedan hade vi visserligen motvind till London från Arlanda men resan gick bra ändå. Kanske har man flugit hit för mycket när man har favoritbitar på en flygresa, men nu sitter jag varenda gång och spanar efter båtar, sen vindkraftverk, sen Londons broar och till sist Windsor Castle innan vi landar på Heathrow.

Något sned bild över Windsor och slottet.

Bor på ett av favorithotellen på favoritgatan, lade till några kronor denna gången för ett rum på Arosfa. Sen kommer jag förstås inte vara så mycket på rummet, men de har lite bättre frukost också.

Ganska stort rum för att vara London…😝

Stack direkt ut för att hämta musikalbiljett och leta mig lite mat. Båda delarna gick fort, och hamburgaren var god, men sedan stod jag där med 2 timmar att göra av med innan showen startade. Och i en sån tråkig stad…..😂

En Honest Burger. Och mint-lemonad.

Vandrade runt lite på måfå och hamnade på en liten bokaffär. Foyles. Som enligt min guidebok har nästan 6,5 kilometer bokhyllor. De hade i alla fall 6 våningar fulla med böcker, böcker, och mer böcker, och massor med folk som satt och läste. Jag hade kunnat fylla resväskan direkt, men kände att det var dumt att göra det första kvällen.

Foyles.

Vandrade sedan runt lite mer på måfå, bland annat genom Chinatown, innan jag tyckte det var sent nog för att gå tillbaka till teatern. Prince Edward Theatre, och föreställningen var – Aladdin. Först och främst ett maffigt ställe. Sen hade jag ingen vidare bra plats. Och sen var föreställningen naturligtvis väldigt bra, men….inte lika bra som lejonkungen. Och så hade de plockat bort apan och tigern och ersatt dem med tre vänner var till Aladdin och Jasmin, så….njae…. Jafar var nog min favorit, vet inte riktigt hur det kommer sig att jag börjar gilla skurkarna bäst…😝

Entré till Chinatown.

Prince Edward Theatre. Nästa gång vill jag sitta i en av de där boxarna på sidan. 😁

Och nu är jag trött. Men så har jag varit uppe sen 4:30 i morse också, och nu är klockan midnatt svensk tid…*gäsp*

Söndag = snödag

Efter en ganska tidig kväll hade vi nu bara en dag kvar i London. Sandra ville tillbaka på British Museum, mest för att shoppa, och eftersom det öppnade 2 timmar tidigare än övriga affärer började vi dagen där. Vi hann även med att se lite av de egyptiska och romerska utställningarna, och hängde med på en guidning om gudarna i det romerska Storbritannien.

Snön lydde inte skyltarna. Men om man nu går på snön, bryter man mot skylten då?

British Museum Great Court, från översta våningen.

Folkigt var det…

Ramses II

Mosaiker från Halikarnassos

Keltiskt framstycke till en sköld

Sphinx med falkhuvud, från Abu Simbel, ca 1250 BC.

De här var populära.

Efter det styrde vi kosan mot Neal’s Yard, som vi sett som hastigast första kvällen. Denna gång var det dock mat som lockade, mer specifikt de 50 centimeter stora pizzorna hos HomeSlice. De gör gärna pizzor med 2 olika fyllningar på samma, så vi valde en varsin och fick sådär en halv pizza var. Gott! Skrattade också lite åt en tysk som satt bredvid oss och var jättegrinig för att servitrisen bett dem flytta efter sådär 20 centimeter så att de kunde komma åt ett bord längre in i lokalen. Är det pizza och långbord kanske man inte ska förvänta sig 3 meter med personligt utrymme…

Liten lunchpizza. 😁🍕

Sedan släppte jag loss Sandra i Covent Garden medan jag själv gick till Bravissimo. När vi hittade igen varandra igen var hon frusen och jag hade ont i fötterna, så efter ett snabbt besök på Apple Store tog vi buss för att se lite mer av stan inifrån värmen. Vi hamnade på Kensington High Street, och tänkte titta runt lite där innan vi tog en buss tillbaka för att äta indisk mat på Dishoom i Covent Garden. Eller i Soho. När jag kollade resan till Dishoom märkte vi dock att det även fanns en precis runt hörnet där vi var, så istället shoppade vi lite på Marks and Spencer innan vi gick dit och åt.

Vi var där före värsta rushen, och fick direkt ett bord. Häftiga lokaler och finfina toaletter. Dock ganska hög musik och lite stimmigt, men det gick ändå hyfsat att prata. Och så maten då…jag gillar ju hyfsat stark mat, medan Sandra vill ha mild kryddning, så det där med att dela maträtter gick bort. Hon tog en kycklingrätt, jag en med lamm, och så ris till det. Och en chai-kryddad cider. Tyckte att jag hade undvikit rätterna det stod (s) för starkt på, men ändå var det precis så kryddigt så att det inte blev för starkt för min del. Och fantastiskt gott. Förstår nu varför Dishoom finns med i så många Londonrekommendationer, så här kommer en till. 😝 Till efterrätt rekommenderade servitrisen en choklad”pudding” (mer likt fondant) med chiliglass. ”Hur starkt chili kan en glass smaka?” undrade vi innan Sandra också beställde en. Riktigt ordentligt starkt, visade det sig sen. Men också väldigt, väldigt gott.

Dishoom

Gooooood mat. Min var stark. 😋

Chokladfondant och (stark) chiliglass. Också gott! 😋😋😋

I yrande snö tog vi sedan bussen tillbaka till hotellet för att packa och sova. Utcheckning från hotellet klockan 7 i morse, och sedan tunnelbana till Heathrow. Incheckning och säkerhetskontroll gick snabbt, så vi hann till och med äta en riktig frukost innan vi klev på planet. Jag valde pocherade ägg med avokado och tomat på toast som lite motvikt mot all bacon och korv man satt i sig de senaste dagarna. Det lät som en mild och god rätt, om det inte hade varit för den där lilla detaljen med chilioljan som de hällt över allting. 😂. Nu var det starkt och gott istället.

Snö och choklad

Igår blev det mer av en shoppingdag. Vädret var omedgörligt, temperaturen sjönk till bara någon enstaka plusgrad och snön yrde i luften. Inplanerat var en chokladvandring med Chocolate Ecstasy Tours, som startade vid Sketch, en väldigt speciell restaurang (med uuuuurtjusiga toaletter). Vi hade turen att få grundaren Jennifer som guide, och jag, Sandra och 6 andra deltagare tog plats vid bordet för att starta med en varm choklad. En VÄLDIGT GOD varm choklad. Jennifer berättade om hur kakaofrukten blir till godis och annat, vi fick se lite bilder och smaka på lite choklad och cocoa nibs. Sedan ut i snöyran. Promenaden gick runt till 4 olika butiker där vi fick smaka på bland annat praliner och tryfflar och sedan handla med rabatt. På vägen mellan butikerna fick vi se lite av omgivningarna med information från guiden. Det underligaste är att jag inte känt till dessa vandringar förrän för bara något år sedan, trots att de funnits längre än jag har åkt till London. Nåja, nu är det åtgärdat och jag följer gärna med på någon fler tur.

Royal Arcade

Burlington Arcade

Godsaker hos Paul A Young. Allt här ska ätas upp inom 7 dagar – inga problem!

När vi smaskat i oss allt gick vi och tog en lunch på ett ställe som i stort sett bara serverar kyckling, Whyte and Brown. God mat och god cider hade de i alla fall. Sedan tyckte ju inte jag att vi hade fått nog med choklad, så vi tog och promenerade iväg till Selfridges, där Artisan du Chocolat har en försäljningsplats. Jag handlade lite till, och hade sedan en kasse som började bli riktigt tung av alla godsaker. 🍫😁

Kingly Court, nära Carnaby Street

Kycklingspett hos Whyte and Brown. Vi hoppade dock över efterrätten. 😝

Ett annat nödvändigt ställe för godsaker, fast för utsidan av kroppen, var förstås Lush, stora flaggskeppsbutiken på Oxford Street. Efter en stund därinne kom jag ut med en till kasse lika tung som chokladen. Vi hade siktat på indisk mat idag, men med kylan och väldigt trötta fötter valde vi istället att äta på väg tillbaka till hotellet, så det blev ett thai-ställe som hette Busaba. Inte det bästa jag ätit, men helt okej i alla fall. Till slut blev det en tidig kväll, med planer för lite British Museum och Covent Garden imorgon. Och eventuellt Borough Market, om vi hinner. Och sedan är det dags att åka hem…😔

På plats hos Mr Selfridge

Grön curry hos Busaba. Inte fantastisk, men inte så läskig som den ser ut heller. 🧙‍♀️