En lugn start

Gjorde som jag tänkt och började dagen med sovmorgon. Traskade sedan iväg mot köpcentret Centre MK där det skulle finnas en Giraffe. Hittade dock inga referenser till det på kartorna över centret, och när jag ändå tog mig dit med hjälp av kart-appen visade det sig att de hade permanent stängt. Nåja, det fanns gott om andra alternativ, så jag gick in på en annan restaurang och beställde lax, avokado och pocherat ägg på bröd. Hade varit godare om inte avokadoröran varit så söt. 🤔

Frukost. Med söt avokado. 🙄

Shoppade loss litegrann innan jag gick tillbaka till hotellet och haffade kameran istället. Under gårdagens kvällspromenad hade jag ju passerat Campbell Park, som jag nu tänkte utforska i dagsljus. Kom direkt till Milton Keynes Rose, ett konstverk som samtidigt är ett monument till olika viktiga (och vissa mindre viktiga) historiska datum.

Milton Keynes Rose

Efter foton från många olika vinklar gick jag vidare mot Belvedere, en utsiktspunkt i parken med en pyramid som kan ljussättas.

Belvedere i Campbell Park

Strosade nerför kullen och vidare genom parken, förbi en trädgård och kom fram till en cricketplan där det var träning. Tog skydd under ett stort träd och tittade ett tag då det började regna lite lätt, men då jag hade mitt mest vidvinkliga objektiv på kameran blev det inga bra bilder då jag inte ville gå för nära och störa. När regnet lättat gick jag tillbaka och fick en ny vy mot Chain Reaction som jag sett ur alla möjliga vinklar under mitt besök i parken.

Chain Reaction. Belvedere syns på kullen i bakgrunden.

Hade sett på kartan att det skulle finnas en labyrint i parken också, och såg framför mig en skapelse med höga häckar som man kunde gå vilse i. Verkligheten var annorlunda, men fick duga som motiv för ett gäng foton ändå.

Labyrint med solur i mitten.

Det började bli dags att hitta sig lite mat innan kvällens stora begivenhet, så jag gick ut ur parken och tillbaka mot köpcentret. Hade fått tips om Nando’s, som jag själv också varit nyfiken på ett tag men aldrig lyckats testa, men nu var det dags. Fick ett bord, fick menyn förklarad för mig och gick sedan och beställde en mediumstark kyckling. När servitören till slut dök upp kom han med helt fel mat. Ropade tillbaka honom och han tog med sig maten igen. Kom tillbaka med visserligen rätt maträtt, men det stod en flagga med ”Hot” i kycklingen istället för den medium jag beställt. Bråkade igen, och fick till slut rätt mat. Och gott var det.

Då MK är en såpass modern stad är den också planerad utifrån modern trafik, med gott om promenad- och cykelstråk, med tunnlar under bilvägarna. Som här.
Nando’s!

Sen var det dags att bege sig in mot centrum för att hitta bussen till Stadium MK, där Rammstein skulle spela. Jag var inte helt ensam om det, kan man säga. När jag kom in till centrum såg jag en lång kö med människor där bussen skulle gå ifrån. Fick dock direkt höra att det var kön för att *köpa* biljett, och eftersom jag var förberedd och redan hade biljett var det bara att hoppa på bussen som stod där och väntade. 😁

En hel del trafikkaos på väg mot stadion, och lång kö även för att få komma in, men den rörde sig riktigt fort och vips var man på plats. Det regnade lite lätt och jag hade plats såpass långt fram att taket inte räckte till. Åt en varmkorv och köpte vatten att dricka. Och väntade. Hade en enkel plats till vänster om mig, och pratade en del med damen som satt där. Hon var väl i 50-års åldern och hade sett den här showen på plats i Tyskland tidigare i år. Generellt var det väldigt blandad publik, såg allt från tonåringar till 70-åringar, vilket jag tyckte var roligt.

Stadium MK.

Som förband var det ett par tjejer som spelade Rammstein-covers på piano. De var helt klart duktiga, men kanske inte vad den något skräniga skaran hade önskat sig.

Till slut satte då konserten igång. Vi var ombedda att inte filma showen utan bara uppleva på plats, men….det var många som hade telefonen i vädret. (Större kameror fick man inte ens ta med in.) Så naturligtvis fick jag med mig några bildbevis också. 😁

Rammstein on stage.
Tycker man inte om dem kan man ju elda upp sina bandkamrater.
Maffiga eldeffekter var det gott om.

Efter dryga 2 timmars eld och fullt ös var det sedan dags att säga farväl till Rammstein och ta sig tillbaka till hotellet. Om det hade gått smidigt på väg till stadion var motsatsen sann nu. ALLA skulle ju därifrån samtidigt. Fick gå i 5 minuter från starten av busskön för att ens hitta slutet, och sedan blev jag ganska stillastående där. På redan trötta fötter. Förmodligen var det ganska många som kom efter mig som inte ens brydde sig om att försöka hitta slutet på kön utan anslöt någonstans i mitten. När det väl började röra på sig gick det dock undan igen. Det kom nya bussar stup i ett och logistiken för att kliva på var smidigt löst så att de först samlade upp lagom många i en fålla innan bussen körde fram. Hann till och med med sista bussen från centrala Milton Keynes till hotellet.

Detta inlägg är en rekonstruktion. Jag, med god hjälp av WordPress, har lyckats förstöra en del av mina inlägg från resan. Detta är ett av inläggen som jag inte ens haft ett textutkast till utan är återskapat från mitt något dåliga minne.

Mot England!

Så var det då äntligen dags, för den där resan jag började räkna ner till för 234 dagar sedan. Planeringen har varit klar sedan i november och biljett efter biljett har bokats. Dock fick det bli en ganska sen ändring av planerna för bara några veckor sedan – Tintagel Castle, en av de saker jag sett mest fram emot på resan, är fortfarande stängt på grund av bygget av den nya bron. Jag vågade inte chansa på att det skulle hinna bli färdigt innan jag skulle dit, så jag avbokade mitt boende där (och förlorade handpenningen) och bokade istället rum i St Austell.

St Austell ligger bra till för besök på två av de stora trädgårdsattraktionerna i Cornwall, nämligen Eden Project och The Lost Gardens of Heligan. För min egen del lockar Heligan mest. Det jag har hört om Eden är att det blir enormt fullt med folk där och att det är jättevarmt i regnskogsdomen. Speciellt på de höga gångstråken uppe bland träden. Och där skulle jag ju vilja gå om jag var där. Heligan verkar å andra sidan kunna svälja mer folk (och så är det väl mindre populärt, kanske) och deras regnskogsområde är åtminstone inte i ett gigantiskt växthus.

Som research inför resan har jag även kollat på tv-serien Poldark, som utspelar sig i Cornwall på slutet av 1700-talet. Som en bonus visar det sig att St Austell ligger alldeles bredvid Charlestown, som varit inspelningsplats för hamnscenerna i serien och ser fantastiskt charmigt ut.

Bekanta vyer

Obekanta vyer, då vi flög in mot Heathrow från motsatt håll än vanligt. Dessutom brinner det!

Men nu är jag alltså på väg. Efter bil och flyg och flyg och tåg och tunnelbana och tåg och buss och promenad är jag framme på hotellet i Milton Keynes. Kanske inte en ort jag normalt skulle ha besökt, men då Rammstein, ett av mina favoritband ska ha spelning här imorgon så fick det bli så. Och ska jag tro på min kollega som redan sett dem i Barcelona så kommer det bli urhäftigt. 😁

Lämnade ett grått och kallt och regnigt Östersund, passerade ett grått och nästan lika kallt och regnigt Arlanda innan jag landade i ett varmt och kvavt London. 26 grader var det visst, och jag var glad att jag bokat Heathrow Express in till centrum istället för att sitta en timme på ett tokvarmt tunnelbanetåg. Fick ändå ta tunnelbana en bit för att ta mig till Euston från Paddington, och behövde dessutom släpa min 21 kilo tunga resväska uppför lite trappor. 😓 Väl på sista tåget fick jag ”fönsterplats”. Förstod då varför biljetten varit så billig. 😝

Fönsterplats. Efter en stund drog de framför ner rullgardinen så jag bara såg hälften av nästan ingenting. 😝

I MK som det kallas var dock vädret lite mildare och efter massor med förvirrande instruktioner från olika transportappar hamnade jag på någorlunda rätt buss, klev av vid rätt hållplats och gick som kartan tyckte till hotellet. Nu i efterhand tycker jag det borde funnits en bättre väg. 😝

Hotellrum. Stort, bekvämt, med AC och nästan helt utan charm.

Utsikt från hotellrummet mot Snozone, en inomhusträningsbacke med riktig snö. Kanske ska åka skidor imorgon?

Passade också på att ta mig en liten extra promenad här i området när jag kommit fram. Anledningen var egentligen att jag ville ha lite fredagsgodis, men jag hittade också en park (med supersöta små kaniner i) och tog en sväng genom stadens nöjesdistrikt, där hotellet ligger. Milton Keynes är en ny stad, den grundlades i slutet av 1960-talet för att fungera som bland annat boende för de som arbetade i London. Så jag förväntar mig inga charmiga gamla hus här, även om det fanns några små byar i området innan staden anlades. Det jag har sett hittills känns varken bättre eller sämre än nån annanstans, egentligen.

Två av de tre kaninerna hann skutta in i buskaget innan jag fick fram kameran. De var inte stora alls, ungefär som en inte jättestor ekorre.

Vy i stadens nöjeskvarter, bara runt hörnet från hotellet.

Det som dock finns här i närheten är Bletchley Park och The National Museum of Computing. Bägge två skulle helt klart vara värda ett besök, och i mina första planer ingick datormuséet som lördagsunderhållning före konserten. Nu får jag se hur det blir. Har haft en ganska intensiv vecka med lite sömn och då detta är enda boendet jag har som det inte ingår frukost tänkte jag unna mig en morgon utan väckarklocka. Och frukost på Giraffe. 😁😋