Tag Archives: Pembrokeshire

På återbesök

Posted on by

Idag hade jag ju rejält avancerade planer. Tror jag satt närmare en timme igår för att klura ut hur allt skulle passa ihop, och planen blev så här:

St Govan’s till Stack Rocks

Tåg från Tenby 9:42

Framme vid Pembroke Dock Rail 10:13

Buss Pembroke Dock Rail Station 10:25

Framme St Govan’s Head 11:12

Promenad till Stack Rocks

•  St Govan’s Chapel

•  Huntsman’s Leap (andra halvön efter St Govan’s chapel)

•  The Cauldron (på den lilla halvön efter Flimston bay)

•  Stack Rocks

•  Green Bridge of Wales

Avfärd buss Stack Rocks 16:06

Pembroke Dock Rail Station 17:08 (eller Pembroke Castle 16:56)

Tåg till Tenby 17:12 eller 19:13

Näääästan allt klaffade – och så gjorde jag en liten sen ändring. Det HADE ju kunnat vara smidigare att gå från andra hållet, eftersom bussen först stannade vid Stack Rocks innan den körde vidare till St Govan’s…MEN. En stor anledning till promenaden var ju att få lite mer tid till att fota Green Bridge of Wales, och så tidigt på dagen skulle jag få motljus. Om jag sparade det till slutet istället skulle solen ha hunnit runt. Ja, jag tänker mycket, och ibland blir det till och med bra. 🤪

Började med att sova lite halvtaskigt, så jag hann lyssna på typ 1,5 timmes ljudbok mitt i natten. Sedan var det jättelätt att somna om när väckarn ringde, men tog mig till slut upp, in i duschen, ut därifrån igen och sedan ner till frukostbordet (med kläder på). Det var spått en varm dag så jag kände mig lite överklädd i mina långbenta vandringsbyxor när många av de andra kvinnorna här gick i lätta sommarklänningar. Handlade en macka, cola och vatten och lite godis innan jag knatade vidare mot tågstationen och funderade på om jag skulle orka släpa dit resväskan på måndag – får väl se hur pigg jag är då. Det borde i alla fall gå att undvika den värsta uppförsbacken.

Tåget var på plats när jag kom dit och vi kom också fram till Pembroke Dock tidigare än schemat, så det var inga problem att hinna med bussen därifrån. Dock hade jag insett att jag inte skulle hitta någon toalett förrän tåget hem om jag gick enligt min plan, men om jag åkte med till nästa strandhållplats skulle det finnas en där. Kände mig också rätt pigg i kroppen, tån gjorde inte ont och kängorna brukar kännas bra bara man kommer igång även om de inte är så sköna att sitta stilla i. Bestämde mig därför för att ta den 1,5 kilometer långa extra promenaden från Broad Haven för att i alla fall kunna starta vandringen så bekvämt som möjligt.

Med på bussen fanns dock en väldigt pratsam kvinna som verkade vilja få mig att ändra planerna. Hon brukade åka den här bussen ofta för att åka och simma, och hon tyckte att det var ”very far” att gå från Broad Haven till Stack Rocks som jag tänkte göra. Och att det var dubbelt så långt från Broad Haven som från St Govan’s. Såpass mycket hade jag dock studerat igår att jag visste att det var 1,5 km mellan Broad Haven och St Govan’s, och 5 km mellan St Govan’s och Stack Rocks, längs leden. (Tack OSMaps för att ni har så bra vandringsplaneringsfunktion!) Jag har snittat runt 8 km per dag utan att egentligen ha gjort så mycket senaste veckan, så 6,5 kilometer lät ju inte så omöjligt tyckte jag. Men så gick jag ju inte i kjol och flip-flops heller.

De flesta andra passagerarna hoppade dock av vid St Govan’s och drog iväg åt varsina håll, medan jag var den enda som åkte med till Broad Haven. Började med ett toabesök och drog sedan på mig hatten och travade iväg. Efter kanske 50 meter behövde jag ta av mig väskan och ta fram kameran också. 😝

Vid Broad Haven. Här var det fortfarande molnigt vilket jag tyckte om.

Som tur är så har jag en enormt skön bärrem från Peak Design som gör att det är helt okej att ha kameran framme även under en lång promenad, så jag kunde vara redo att ta kort mest hela tiden. Startade rätt friskt och kom fram till St Govan’s Chapel efter dryga 35 minuter, och då hade jag gått lite längre än planerat eftersom jag gått ner till kapellet också och inte bara till parkeringen. Legenden säger att om man räknar trappstegen ner och upp så får man aldrig samma antal, så idag provade jag. Fick till 75 ner och 76 upp. 🙄 Satte mig på en sten i skuggan nedanför kapellet och åt min medhavda macka så jag skulle ha lite mindre att bära på. Tyvärr blåste det för lite och från fel håll för att det skulle bli några spektakulära vågbilder den här gången, så det var ingen mening att stanna kvar extra för att fotografera. Klättrade upp igen, hämtade andan en stund och traskade vidare västerut.

Vy ner mot St Govan’s Chapel.
Kapellet.
Utsikten.
Igår prins Charles, idag JAG!

En av sevärdheterna längs den här sträckan som jag bommade förra gången var Huntsman’s Leap, en smal klyfta i klippan. Legenden säger enligt Wikipedia att en jägare till häst hoppat över klyftan. När han vände sig om och såg hur stor den var ska han ha dött av chocken. Förmodligen såg jag den förra gången också, men tänkte inte på det i min hast att skynda vidare. Inte hoppade jag över heller, så jag överlevde både chock eller mer troligt fall.

Såg ingen annan som hoppade heller. Som tur var.

Man kan gå hela den här sträckan och säkert en bit till på grusväg, och man kan också om man vill ta lite mindre stigar som går närmare klipporna. Jag blandade lite både och, tog grusvägen när jag ville komma framåt och stigarna när jag hellre ville utforska. Tog en vilo- och godispaus när jag var ungefär halvvägs på min ursprungliga plan och hade 2,5 km kvar till Stack Rocks.

Lättgått. Men man missar mycket om man stannar på vägen.
Den där rackarns kyrkan….behövde jag inte gå till idag. 🥳 Men vi körde förbi den när vi åkte därifrån – det tog 9 minuter med bussen att ta sig dit, så lång är vägen.

När jag sedan började närma mig Stack Rocks hade jag lite fler sevärdheter jag bommat förra gången. Eller egentligen bara en jag visste att jag hade bommat, men nu när jag var nyfiken fick jag också se Bullslaughter Bay med en stor klippa jag tyckte såg ut som en groda mer än en tjur, och Flimston Bay som man bara fick se från ovan då det häckade fåglar där som man inte fick störa. Om det var de jag fick med på kort är jag osäker på. Och till slut såg jag även the Cauldron, ett så kallat blow hole. Jag hade nog förväntat mig typ ett ganska litet hål i marken, kanske upp till 5 meter eller så, där havsvattnet ibland kunde spruta upp om det var häftigt väder. Jag… hade fel. 😭 Det var mycket häftigare än så, en rejäl krater där man kunde se havsvattnet längst ner och några öppningar genom klippan på vissa ställen om man fick rätt vinkel och vågade gå tillräckligt nära kanten. Jag är rätt feg men kunde se lite i alla fall. Här var det dock också enorma kontrastskillnader så det får bli iFåne-bilder därifrån.

Bullslaughter Bay. Ur rätt vinkel ser klippan närmast ut som en groda…enligt mig.
Vy in under en klippbåge i Bullslaughter Bay.
Flimston Bay.
The Cauldron. Tyckte namnet passade. Och ja, det är en människa där ovanpå.
Såna här fåglar flög runt och lekte i vindarna. Fick tyvärr inget jättebra foto på dem, men de har röda näbbar och låter lite som kråkor. Inte så konstigt, då de är alpkråkor. 😁
Det där hålet är ENORMT. Tills jag lyckas HDR-a fotona jag tog när en människa gick över där får ni bara tro på mig.

Sen kom jag fram till Stack Rocks och eftersom jag redan tyckte att jag hade rätt bra bilder därifrån sen förra gången stannade jag inte jättelänge. Den bländande solen gav inte direkt optimala förhållanden heller, eftersom det blev nästan direkt motljus. Följde sedan kusten bort mot Green Bridge och fick se den från fel håll och ovanifrån. Det går en stig ut på den, men aldrig nånsin att jag skulle bege mig ut dit, det är inte mycket till marginal. Och dessutom brant. Kom sedan runt till ”rätt” sida, och ja, den var lika fin idag som för 5 år sedan. Trots att den tappade en bit under en storm efter att jag var där sist.

Stack Rocks i solen.
Fåglar på toppen av den större stacken. Dessa är ”guillemots”, en släkting till pingvinerna. Det syntes på hur dåligt de flög. 😝
Green Bridge ovanifrån.

Nu behövde jag inte rusa därifrån och upp till kyrkan i Warren heller, som jag sett både från bussen och från vandringen tidigare under dagen. Jag hade sådär 45 minuter på mig innan bussen skulle komma tillbaka till parkeringen vid Stack Rocks och hämta upp mig och ärligt talat behövdes det inte SÅ mycket tid. Inte när det inte blåste och blev fina vågor. Men lite extra fotograferade jag förstås ändå. De små vågor som var gjorde fina mönster över några stenar som stack upp, och jag tyckte att den i nedre högra hörnet på bilden ibland såg ut som en bläckfisk. 🐙

Klassiska vyn. Notera det gulare området i övre högra delen på bågen, där satt det mer sten sist jag var här.
Ser kanske lite plågad ut här, men…skyller på solen i ögonen. 😇

Med 20 minuter till godo var jag på parkeringen och såg att det stod en fika-bil där som bland annat sålde glass. Det tyckte jag att jag gott var värd efter nästan 9 kilometers promenad, och så snabbt som den smälte i solen var det inga problem att hinna äta upp den heller. Vädret hade ändå känts okej under dagen även om molnen försvann rätt kvickt. Det blåste åtminstone kallt och skönt. Bussen dök sen upp prick enligt schemat, fastän chauffören varnat för att han kunde bli sen. Men jag var ju inte den enda som skulle tillbaka – även om jag var den enda som skulle från Stack Rocks. Bussen har egentligen en väldigt fin tur där den plockar upp folk från allehanda fina ställen runt Pembroke, men det går ju inte direkt snabbt. Vid ett ställe var det vägarbete och när jag såg det tänkte jag att ”där for mitt tåg”. Jag hade ju nämligen bara 4 minuter mellan bussens planerade ankomst till tågstationen och tågets avgång, och jag visste att det kunde gå åt skogen. Nu blev vi inte stående mer än kanske en halv minut, men det räckte. När vi kom till stationen såg jag att tåget var kvar, så jag tackade snabbt och rusade iväg. Men när jag kom till perrongen hade tåget precis åkt…😔

Det var 2 timmar till nästa tåg och inga bussar gick så sent så det var bara att vänta. Dock inte utan mat eller toalettbesök – och en chans att tvätta händerna på riktigt. Handsprit kanske tar bort bakterier, men det får en inte att känna sig ren. En kille som satt på stationen när jag kom rusande sa att det fanns gott om pubar och caféer i närheten, så jag försökte hitta någon. De gömde sig rätt bra kan jag säga. Tog till slut fram telefonen och såg att det skulle vara nåt kycklings-snabbmatställe i närheten och när jag tyckte att jag orienterat kartan rätt traskade jag uppför en gata. Och kom till en pizzeria. 🤦‍♀️ Nåja, pizza lät ännu godare så jag beställde en stark amerikansk pizza med pepperoni, svamp, lök och jalapeños där till och med pizzasåsen var starkt kryddad. Lånade toaletten och kände att nä, jag ville inte sitta kvar där och äta. Tog istället med mig pizzalådan tillbaka till stationen och åt där medan jag väntade en dryg timme till på tåget.

Trött men glad Lizzan som fått tag i god (stark) pizza.

När jag väl kom tillbaka till rummet stod stegräknaren på 23 791 steg, och klockan hade gratulerat mig till ett nytt rekord på antal förbrukade kalorier på en dag. Så mja, imorrn blir det nog inga stora ansträngningar, speciellt som det ska bli 24 grader varmt, knappt nån vind och strålande sol. Varken museet eller Caldey Island är öppet imorgon heller, men havet lär ju inte Tenby heller kunna stänga – om de inte gått kurs hos Hastings och förbättrat även deras stängningsförmåga.

Så här ser förresten mitt ”kontor” ut här på hotellet. 😁

Ändrade planer

Posted on by

Ibland blir det inte som man tänkt sig… Jag hade ju tänkt åka till Carew Castle och Tidal Mill idag, kollat upp bussar, ätit frukost och handlat fika och gått till hållplatsen i god tid. Dessutom kände jag mig klädd som en riktig solsemester-turist, för det är värmebölja på gång här och mycket sol och mitt skinn börjar vilja ha lite vila. Det skulle komma två bussar samtidigt, varav den ena, 360, var den jag skulle åka med. Det kom två bussar samtidigt, men den första var en minibuss och det stod inget på skylten fram men 387 och 388 var tryckt på sidan av den. Väntade medan de flesta klev på den andra bussen, men det dök inte upp någon tredje. Precis när jag kom på att jag kanske skulle ha frågat den första om det faktiskt var 360 fast i kamouflage så körde den iväg. Och då slutade skylten vid hållplatsen att visa att den var på väg in också…😔

Lizzan som solskygg turist.

Det gick ju som sagt inte så många bussar till det där slottet, så jag fick lägga de planerna på hyllan. Kunde kanske ha tagit taxi då det inte var jättelångt, men ärligt talat kom jag inte på tanken förrän jag hade åkt till ett annat ställe. Strax efter de där två bussarna kom nämligen en av säsongens nyheter, Open Top-bussen till Saundersfoot. Hade tänkt åka dit på söndag (söndag, saunder, låter ju nästan lika) men nu kunde jag ju lika gärna göra det direkt.

Utsikten på vägen dit var ärligt talat inte så häpnadsväckande, då det var mycket skog, och då hjälpte det inte att sitta på övervåningen heller. Inte var det så spännande stopp mellan Tenby och Saundersfoot heller, då bussen inte stannade en enda gång varken på vägen dit eller tillbaka. Så det där med hop-on-hop-off föll lite på det. Dock lär väl en vanlig retur-bussbiljett kosta lika mycket, så är det en varm dag kan man ju hellre sitta i den svalkande brisen utan tak.

Hoppade av bussen och gick ner mot vattnet, och hamnade i hamnen. Rätt många båtar, inklusive en fin en på land som ska bli både museum, café, äventyrsbana och ha en bioduk. Det var dock inte färdigt än så man kunde inte gå in i den alls. Det fläktade rätt skönt när man var ute på piren, men närmare land och inne bland husen var det lite onödigt varmt tyckte jag. Köpte mig därför en pasty från Pembrokeshire Pasty Company och satte mig så långt ut som jag orkade gå. Gick sedan en sväng längs shoppinggatan och även här fanns det en hel del intressanta affärer. Om bara kreditkortet varit fullt och resväskan mer tom istället för tvärtom, så…🙄 Och sen ska man ju ha plats med grejorna när man kommer hem också, och inte ens där finns det utrymme över.

Hamnen med Saundersfoot i bakgrunden.
Liten strand på västra sidan av piren. Funderade ett tag på om jag skulle gå ut på den där udden.
Segelbåt. Fast med nedfällt segel. Och inte hörde jag någon motor heller, så förmodligen gick den på….magi? Eller kanske el.
Ung fiskmås som äter….fisk?!? Tror jag sett dem äta det mesta tidigare men vete sjutton om jag sett dem äta fisk…😝
Kajaker. De gick att hyra, men skulle jag prova något sådant skulle jag förmodligen hamna i tidningen. ”Swedish tourist lost at sea”, typ.
Fler båtar.
Strandsatt båt med stora planer på gång.
Saundersfoot huvudsakliga strand. Till nästa semester ska jag ha sim-tights och sim-t-shirt så jag också kan bada. 🥹
Det här ser också härligt ut, men misstänker att jag själv för närvarande är för osmidig för att ens ta mig upp till stående utan att trilla i. Och sen lär jag inte ens ta mig upp på brädan igen. 😂
”Extreme Ice Cream” 😂

Var egentligen på väg till hållplatsen för att ta bussen tillbaka till Tenby när jag såg en karta över Saundersfoot bay och att det skulle finnas lite fina utsiktspunkter om man följde kustleden åt andra hållet från Tenby sett. Jag hade lekt med tanken att gå ut på den västra udden enligt kustleden, men insåg att jag i så fall skulle behöva börja med en helsikes uppförsbacke och det kände jag inte alls för. Skyller på värmen. 🤪 Österut såg det dock fint och platt ut och på kartan syntes att leden gick genom några tunnlar istället för över backkrön, så jag skippade bussen och traskade iväg. Det var rätt skönt att bara gå en bit faktiskt, och inte stanna var 5:e meter för att fota. Och idag kunde jag faktiskt gå rätt normalt utan att halta också, trots att blåsan under lilltån bara blivit större – och det har blivit en blåsa till bredvid den stora. 🙄

Tunnlarna var för övrigt jättesköna att gå igenom, för det var jämförelsevis iskallt därinne. Men i den längsta var det också rejält mörkt. Kom ut efter den tredje och gick väl sådär 500 meter till innan jag vände tillbaka. Totalt blev det ”bara” 3 kilometer, men det var ju inte som att jag inte gått något tidigare på dagen också. Och det är klart att jag inte bara gick utan att fotografera nåt…😝

Nästa strandbit, Coppet Hall. Det finns otroligt många jättefina stränder här.
Vy mot Wisemans Bridge, en bit efter tredje tunneln.
Paddlare. Och inte den sorten som är i en hall med ett racket och en boll.
Tunnel av mellanlängd. Sval var den dock ändå, trots mer rejäla lysen än den längsta.

Tog sedan bussen tillbaka och letade mig lite riktig middag. Top Joe’s hade inte öppnat ännu, men Normandie hade i alla fall öppet idag – igår var det stängt. Hade varit sugen på att testa deras chili con carne, men just idag var det inte det jag ville ha. Beställde istället in en pesto pasta och vitlöksbröd till. Hade dock inte förväntat mig en hel baguette vitlöksbröd…och skulle nog ha sagt till att de kunde skippa den halva baguetten (icke vitlöks-) som ingick i pastan…😂 Fokuserade mest på att äta upp vitlöksbrödet, för det var helt klart godast. Pestopastan smakade som pasta med pesto brukar göra, dvs lite enformigt efter ett tag. Salladen och getosten hjälpte dock. Trivs för övrigt bra på Normandie, det är ljust och fint och personalen verkar ha väldigt roligt på jobbet. 😁

Är det det här som kallas kolhydratladdning?

Efter ännu en sväng på närköpet intill för att köpa kvällsdryck (jag har ju inget kylskåp här så det går inte att bunkra om man vill ha något kallt) satte jag mig för att planera morgondagens äventyr. Om allting klaffar och jag inte missar tåg eller bussar så ska det bli ett återbesök längs den urtjusiga kuststräckan jag gick för 5 år sedan. Dock borde jag ha lite mer koll på läget nu så jag inte behöver gå 4 kilometer extra – det vet jag inte om foten pallar. Förhoppningsvis hinner jag istället utforska sträckan lite noggrannare den här gången, och kanske till och med få mer än 5 minuter vid Green Bridge of Wales.

Blött, blötare, Lizzan

Posted on by

Jamendåså, då har man paddlat kajak. Hade ställt larmet på 5:30 i morse – ja, på en söndag, på semestern…🙄 – fått frukosten levererad kvällen innan, och 7:20 stod jag på busshållplatsen och väntade på bussen. Chauffören verkade från början vara en ganska grinig kvinna så jag frågade inte så mycket utan bad henne bara att släppa av mig i Mathry, en pytteliten by uppe på en kulle i närheten av Preseli Venture. Och när jag säger i närheten, så menar jag runt 25 minuters promenad bort. Så länge man ska från Mathry till Preseli Venture, skulle tro att man (jag) får lägga till 10-15 minuter på vägen tillbaka uppför. 

Det var en ganska skön morgon, härlig luft och lite moln. Såg en helt fantastisk utsikt från andra sidan av Goodwick när vi klättrade upppför berget i bussen, så dit skulle jag också behöva ta mig. Nästa resa. 😝 Utsikten från Mathry var inte fy skam den heller. 

Mathry morning

Gick längs några smala vägar tills jag kom fram till Preseli Ventures. Blev ganska väl omhändertagen när jag kom dit, tjejen som tog emot mig var nog samma jag hade mailat med, för hon visste att jag var rädd för att inte få på mig våtdräkten och trodde inte det skulle vara något problem. Men jag fick betala efteråt för säkerhets skull. 

När jag väl träffade guiderna insåg jag att jag skulle paddla med en grupp som var där hela helgen. Allihop verkade dessutom känna varandra sedan innan. Fick först påminna guiderna om att jag inte alls hade koll på hur det funkade där, och sedan frågade en av dem vad jag hette och fick det till Lisben…🙄 Nåja, kom så småningom till den så skrämmande våtdräkten , och…det var inga problem alls. Jag behövde inte ens största storleken…😁 Sen var det det där med att kliva i och ur kajaken. Kände mig smidig som ett kylskåp, men det funkade. Något som dock inte funkade var mina fotstöd. Fick hjälp av en av guiderna att få dem på plats, men sen satt de inte kvar. Så när vi tagit oss i vattnet och började paddla hade jag inget att hålla fötterna mot. Fick försöka hålla mig upprätt med hjälp av mina magmuskler istället, och i tre timmar…kommer ha enormt mycket träningsvärk i både lår och mage/rygg imorgon, trots att jag paddlade större delen av tiden alldeles för tillbakalutad. Och jag som ville göra det här för att få jobba med armarna istället för benen.  🙄 Till råga på allt lyckades jag inte alls paddla rakt. Än åt ena hållet, än åt andra. Balansen funkade rätt bra i alla fall, alltid något. Och lyckades jag någon gång få lite flyt och fart var det någon annan i vägen som inte höll fart och riktning. (Ja, de var barn, försöker att inte spy galla över dem just nu. En av dem verkade vilja vara i vägen med flit, men det var kanske bara tillfälligheter…kanske…)

Vi gjorde lite roliga saker dock. Vi började förstås med att lära oss hur man skulle paddla och svänga, etc. Vi paddlade sedan igenom en ganska smal passage mellan några stenar, innan vi hamnade i en liten lugn vik där vi lekte ”World domination”. Varje deltagare fick välja ett land, och petade man med paddeln tre gånger längst bak på någon annans kanot blev de också det landet. Det gick ganska bra för Kina ett tag, men sen satte en av ledarna igång och hade snart tagit över hela gänget med Mauretanien. Vi fick också paddla in i en grotta, och några fler stenpassager. Men ärligt talat bråkade jag för mycket med kajaken för att ha roligt. Och det regnade, så det var inte jättevackert. (Men kanske ingen solbränna…?) Kändes också lite fånigt att jag krånglat mig ända till deras center ute i ingenstans och vi ändå for tillbaka till Fishguard för att paddla. Och speciellt att jag var tvungen att åka tillbaka till mitt ute i ingenstans och att jag nu, 4 timmar efter att paddlingen slutat, fortfarande är i Fishguard för att det inte går så värst många bussar på en söndag. Japp, dåligt planerat av mig. Skulle ha kollat upp fler kajakföretag och tagit något enklare att ta sig till. 

Nåväl, när vi paddlat klart och halvvägs dragit, halvvägs burit upp kajakerna på land igen (medan vi gick på ganska vassa stenar och hade liten koll på var fötterna hamnade) fick vi i alla fall lite varm choklad medan vi bytte om. Kom tillbaka, betalade för mig och så var det bara att börja vandra uppför kullen. Med urtrötta lår. Men så hade jag lite tur…väntade på att en bil skulle köra förbi, och istället frågade föraren om jag ville ha lift någonstans. Jaaaaa, tack! Fick skjuts tillbaka upp till Mathry, och istället för en lång promenad hade jag nu istället nästan en timme tills bussen skulle komma och både ett café och en pub att välja på för lite lunch. Gillade humorn på puben, men inte maten, så det blev caféet. Helt okej kycklinggryta och god lemonad, och framför allt INOMHUS! Å trevlig service. Var färdig i god tid innan bussen skulle passera så gick ut till busshållplatsen. Samma chaufför kom förbi  ganska punktligt och hon var visst på lite bättre humör nu. Pratade mycket med några av de som åkte, och sålde lite potatis på sidan om. Japp, potatisförsäljning på bussen. Logiskt? 😁

Potatis + buss = sant?


Överhuvudtaget var den bussresan en av få höjdpunkter den här dagen. Tjuvlyssnade massor, och tappade hakan när vi körde till Strumble head och hämtade upp en passagerare. Hästar, kust, en aktiv fyr rakt framför näsan och berg i fjärran. Ett till ställe att lägga till på nästa tripp. 

Och nu är jag alltså i Fishguard. Kom hit för vad som känns som en halv evighet sedan, har suttit på en pub med ett glas cider sedan dess. Fortfarande lite fuktig, och kall, och vill duscha bort en massa salt och bara sova. För trots att larmet var satt på 5:30 i morse vaknade jag runt tre…och kunde inte somna om…🙄😴

Trött

Posted on by

Idag är jag trött. Trött på att inte kunna gå ut i solen utan att bränna mig. Trött på att inte kunna gå i sandaler utan att få ont. Och trött rent allmänt. Har kanske till och med lite hemlängtan, även om det tar emot att skriva det. Eller hem och hem, det jag saknar är alla tyger och symaskiner och den där möjligheten att skapa något roligt och färgglatt. Och kanske en eller annan människa. På tal om tyg gick jag in på en tygaffär idag. Såg skylten dit direkt när jag kom hit till byn, då den ligger alldeles intill min stuga, men har hittills lyckats hålla mig därifrån. Har inte plats för tyg i väskan. Än. 😝 Men idag kunde jag inte låta bli. Som tur var hade de inte mycket som passade mig, men en liten tygbit fick följa med därifrån i alla fall. 😁 (Men fatta, en tygaffär i en by med bara lite över 1000 invånare!?)

Kanske en väska? Eller ett kuddfodral?

Traskade sedan långsamt upp genom byn och stannade till på galleriet, där de även hade några lokala böcker. En kvinna jag träffade igår har skrivit en bok om hur hon reste runt ensam i en husbil i 4 månader och det lät intressant nog för att jag ville ta en titt, som slutade med att jag handlade. (A Van of One’s Own, om någon är nyfiken)

Visste inte riktigt vad jag skulle hitta på sen, men fötterna tog som vanligt med mig till havet. Hade hoppats få se stranden med mer vatten, men det var ebb nu också. Var rätt trevligt ändå. 😁

Vroooooom, vrooooom. Gissar jag. 😝

Newports berg Cairn Ingli – änglaberget – i bakgrunden.

Båtklubben

Stranddekoration.

Ljusspel.

Knatade in på strandcaféet Morawelin och beställde lunch. Fish and chips, för första gången den här resan. Skulle nog ha tagit något annat, för ingenting var särskilt gott. Träiga ärtor, mjuka pommes frites och kompakt, tråkig fisk. ☹️ Bleh. Vandrade hemåt igen och tog något kort längs vägen. De som såg mig stå och fotografera rakt ner i en liten bäck tyckte eventuellt att jag var lite konstig, men i så fall har de ju rätt. 😝

Massa fåglisar!

Glitter.

Imorgon är en lite läskig dag. Har bokat in mig på havskajaking, men dels måste jag ta mig med en buss som går härifrån tjugo över sju imorgon bitti, dels måste jag ta mig i en våtdräkt. Som eventuellt är alldeles för liten, och då får jag helt plötsligt hitta på något helt annat. Håll en tumme för mig?

Från gegga till grav

Posted on by

Ha, vad dramatiskt det låter…😂 Nog för att det kändes dramatiskt ett tag, men så farligt var det aldrig. Planen idag var att ta mig upp till Pentre Ifan, en 5500 år gammal gravkammare som står en ”bit upp” på en ”kulle” här ”i närheten”. När jag fortfarande var hemma och kaxig och trodde jag skulle hinna vara i form redan innan semestern hade jag planerat en 14 kilometer lång promenad ända härifrån Newport, med ett matstopp halvvägs på puben i Nevern. Men verkligheten hann ikapp, och med fötter som inte ens vill ha på sig vandringskängorna, än mindre gå i dem, fick jag ändra plan. Kollade kartan, och hittade en lämplig ort att ta bussen till för att korta promenaden avsevärt. Planen var nu nere på 6 kilometer, och trots att det var ganska mycket uppför kändes det betydligt mer hanterbart, även i gympadojjor.

Trodde jag, ja. Efter att ha klivit av bussen i Felindre Farchog (och fått höra av två passagerare att jag var framme) började jag gå efter min så vackra rutt i Ordnance Survey Map-appen på telefonen. Nästan direkt märkte jag att jag inte ens hittade leden jag tänkt gå upp på. 🙄 Men nåväl, det var ju bara att gå baklänges så jag följde vägen jag tänkt ta ner istället. Upp, och upp, och upp… Försökte gå baklänges på riktigt uppför backen också, men det kändes inte alls som att gå nerför för det. 😝

Startpunkten i Felindre Farchog. Observera Pembrokeshires flagga, som kanske ser till hälften bekant ut…🇸🇪

 

Jag var väldigt glad att det var skuggigt här…för det var varmt idag…😅

Efter backen kom jag till en smal väg och sedan till en parkering för Pentre Ivan-skogen. Träffade på en annan familj som också skulle gå till gravkammaren därifrån så det lät ju lovande. Jag stannade till för att ta något kort och vips så var de borta. Det hjälpte säkert inte att jag återigen missade leden och fick gå tillbaka för att komma på rätt spår igen. Ungefär så fortsatte det i två timmar innan jag kom fram. Det här kanske är en självklarhet för er som är mer vana att vara ute i skog och mark och följa leder och sånt, men för mig blev det lite av en överraskning. ”Led” i det här fallet kan betyda allt från väg, till skogsstig, till öppningsbara grindar på motsatta sidor av ett fält. Som kanske eller kanske inte innehåller får, hästar eller kor. Den enda fårskallen i hagarna jag gick i var jag själv, men lera fanns det å andra sidan gott om där också. Jippi för gympaskor. 😝 När jag dessutom hittade en spindel i behån kändes det inte så jättekul längre. Hade inte sett till en människa på över en timme, enligt telefonen var jag ur kurs från den rutt jag tänkt använda (no shit, Sherlock!), och till råga på allt kom jag fram till en grind som skulle leda vidare på leden men var helt överväxt av nässlor. Yay. Tillbaka till skogen och leran. Men det fanns lite att fota längs vägen…

Träd. Och ovanligt lite lera. 😝

Fler fårskallar.

Vissa hagar hade inte ens grindar, så de fick man klättra ut ur istället.

Kom till sist ut på en alldeles ljuvlig liten grusväg och tänkte att nu var jag räddad. Började gå längs den och kom fram till ett hus och såg inte riktigt var leden skulle ta vägen sen. Då hör jag en röst från ett fönster: ”du är lite vilse, va?” Japp…😂 Fick besked om att jag skulle gå tillbaka till där jag hade kommit ut på den så finfina grusvägen och istället gå igenom grinden på motsatt sida från där jag hade kommit ut. Och gå uppför fältet där istället. Men jag var i alla fall nära nu, både till målet och civilisationen.

Knatade uppför fältet. Och uppför vägen som jag kom ut på sen. Och när jag var nästan framme vid stigen till själva gravkammaren, gissa vilka som precis kommer ut därifrån? Familjen jag hade träffat på parkeringen! De hade hunnit äta lunch däruppe och allting. 😂 De hade visst tagit en annan väg än jag, men också blivit leriga. Jaja, jag var framme. Och jag tänkte ta bilvägen tillbaka, sådeså – för det gick väg ända fram…fuskigt. Men hursomhelst, jag hade klarat det. Och det var helt klart värt det.

Pentre Ifan.

Stenen på toppen beräknas väga 16 ton. Men har stenarna stått så där i 5500 år lär de knappast trilla ner på mig heller. 😁

Sen spenderade jag tre timmar däruppe för att försöka få några minuter att ta lite roliga selfies utan att alla skulle skratta åt mig – det ser vettigare ut att skoja till det om man har en kompis att spela mot än en kamera man sköter själv. Totalt var jag kanske ensam där i fem minuter, och när jag kollade tillbaka på bilderna var jag osäker på om fokus hamnat på rätt ställe så jag ville ha en chans till. 17:15 behövde jag börja gå ner igen för att hinna med någon vettig buss tillbaka, och fem i fem dök det upp dels ett par, dels en familj med en liten pojke. Paret gick ganska snabbt, medan de andra mest satt och lekte. Tog chansen, fick några foton och packade ihop. När jag var på väg därifrån frågade pappan ifall jag ville att han skulle ta något kort på mig vid stenarna…så dags då…😝 Men pratade med honom en stund innan jag traskade iväg.

Har flera gånger under mina resor varit avundsjuk på får, men de här har också fin utsikt.

Smal väg tillbaka till bussen. Fick ställa mig mot väggen när jag mötte någon bil. Tydligen kallas dessa för ”drover’s lanes”, och ser ut som de gör för att boskapen inte skulle rymma på väg till exempelvis marknaden. De höga kanterna ger även skugga tidigt och sent på dagen.

Har överhuvudtaget pratat mycket idag. Kanske inte så bra taktik om man vill få folk att gå därifrån så att man får vara ifred, men folk är ju så förbaskat trevliga…😁 Nåväl, det hela blev rätt lyckat ändå till slut. Hann till busshållplatsen i god tid, kom tillbaka till Newport, gick bort till the Canteen igen för att höra om de mot förmodan hade ett bord åt mig. Näe…om du inte kan sitta ute? Jodå, det gick bra. Beställde blåmögelostburgaren och en walesisk cider. Gott. Fick dessutom trevligt sällskap vid bordet efter ett tag, av ett par där kvinnan också rest runt mycket själv och dessutom skrivit en bok om det. Och när jag skulle betala frågade servitrisen om jag tänkt komma dit igen. Kanske på söndag…😁

Perl Las på en burgare. Och LAGOM mycket strips. 😮

Och planen må ha sagt 6 kilometer…men stegräknaren säger 13,3…😂🙄😝

Halvvägs till Rom

Posted on by

Igår gjorde jag verkligen ingenting (spännande). Lämnade rummet bara för att skaffa mig lite mat och till och med då haltade jag. En vilodag verkar dock ha gjort susen, för idag var det fart på mig igen. Valde en av mina mindre ansträngande planer och åkte till St Davids. Är man det minsta inläst på ämnet tänker man då direkt på katedralen. Sen tänker man på att det är Storbritanniens minsta stad, med bara runt 1800 invånare. Stadsstatusen får den tack vare katedralen, som också gör St Davids till Wales religiösa högviste. Två pilgrimsresor hit jämställdes med en till Rom, så nu är jag halvvägs…😁 Så, med tanke på katedral och religion och allt sånt kan ni väl gissa vad det första jag gjorde när jag kom dit var? Japp, jag köpte mig ett par sandaler. 😝 Lämnade kvar mina förra (som gav mig skavsår) i Cardiff, får väl se hur de här funkar. Tänker inte gå särskilt långt i dem i alla fall. 🙄

Intog sedan lite lunch innan jag gick ner till katedralen. För ovanlighetens skull är den inte placerad så att den dominerar staden, istället är den gömd i en liten dalgång, för att inte de där hemska vikingarna skulle se den och komma på plundringståg. Men nu var *jag* här i alla fall. Fast som vanligt så tog jag mest kort. 😁📷 Man fick betala 2 pund för att få fotografera inne i katedralen, och så bad de om en ”frivillig” donation på 3 pund för att komma in. Jag var lite tveksam till hela stället först, för det kändes mycket mer som en ren turistattraktion (och det påpekades överallt hur mycket de behövde pengar) än en spirituell byggnad. När jag väl började gå runt struntade jag snart fullständigt i det. Den här katedralen är VÄRD att ses som turistattraktion. Och den är värd mina pund också. Det här är bara ett litet axplock av bilder, men jag gick återigen runt och gapade. (Fast inombords😝)

Utsidan.

Insidan. Trodde först att det här var ”allt”, men….näe.

Samma orgel som på första bilden fast från andra hållet.

Otroligt detaljrika fönster.

Ett annat rum. Orkar inte kolla upp vad de heter nu…ni får åka dit och kolla själva. 😝

Detalj i taket.

Och så lyckades jag också hamna på bild…😁

Inte jag…

…inte heller jag…

…jag! 😁

Bestämde mig efter katedralen för att vända hemåt igen, ville inte belasta fötter och tår för mycket på en gång ifall det skulle förvärra läget igen. Skulle byta buss i Fishguard, så jag tog en liten paus där och följde deras ”Marine Walk” en liten bit för att kolla på utsikten. Och inte fotografera ett dugg. (Har visst ”råkat” fylla ett till minneskort nu…🤦‍♀️)

Till vänster syns Goodwicks norra vågbrytare, till höger Castle Point.

Lower Fishguard med sin hamn.

Övre Fishguard med delar av en stencirkel i förgrunden.

Lyckades motstå frestelsen att gå längre nerför backen för att se vilka vyer som fanns där, men Fishguard och Goodwick återkommer jag gärna till. Imorgon tror jag det blir en promenad, men om det blir till gravkammaren Pentre Ifan eller längs kusten återstår att se…☺️

Hejdå Tenby!

Posted on by

Eller på återseende, kanske man ska säga…😁 Fantastisk liten ort det här som jag jättegärna vill återkomma till. Åt frukost, packade väskan, checkade ut och gick iväg mot bussen. Halvvägs nerför en väldigt brant backe kom jag på – attans, nyckeln! Hade pladdrat så mycket med Gareth som sköter hotellet att jag helt hade glömt den detaljen. Och han också…😝 Bara att knata tillbaka, tur att jag hade gott om tid.

Första halvtimmen på bussen satt jag mest och tittade på allt jag inte hann titta närmare på den här gången, men snart började jag istället se fram emot det som väntade härnäst. Några bergknallar skymtade i fjärran, och som sagt, landskapet är vackert här. Bytte buss i Haverfordwest och vis av erfarenhet bad jag busschauffören att säga till när jag skulle kliva av. Fast på den här bussen fanns det hållplatsangivelser…😂😂😂 Hursomhelst hörde en kille i typ min ålder att jag skulle till Newport, och sa att han också skulle av där. Pratade litegrann och det visade sig att han skulle jobba på en restaurang här i ett par veckor.

Sedan satt jag mest och beundrade utsikten. Håret reste sig bak i nacken på mig ett par gånger av de hisnande vyerna. Fishguard ser alldeles ljuvligt ut (men BRANT!), så jag ska försöka klämma in det någon dag också – annars får det bli nästa gång. 🙄 Kom fram till Newport en liten stund senare och såg de smala gatorna och söta husen och tänkte att det här blir nog bra. Här hade jag bokat in mig på något ganska speciellt. Grove Park Garden Room är en fristående liten stuga i trädgården hos en familj. Mitt förstahandshotell var redan fullbokat när jag började boka boenden för 8 månader sedan, så jag fick leta alternativ. Har en känsla av att det var jag som drog vinstlotten…😝

The Garden Room.

Frukosten nu på morgonen var inte fy skam den heller. Skönt med lite omväxling från full English/Welsh.

Hade inte ätit någon lunch så jag tog en sväng runt byn. De flesta ställena öppnade dock inte förrän 18:00 eller 18:30, så jag handlade lite snacks och choklad och gick tillbaka till rummet innan jag tog en sväng igen. Mitt i ett bostadsområde hittade jag då den här:

Carreg Coetan Arthur, en neolitisk gravkammare, cirka 5000 år gammal.

Traskade sedan in på restaurangen min kompis från bussen skulle jobba på, The Canteen, och hade turen att få ett ledigt bord. Om jag var klar om 1,5 timme. Inga problem. ☺️👍 God pizza och suverän service, dock var jag inte lika imponerad över oliverna jag tog som förrätt. Funderar eventuellt på att gå dit igen och prova deras hamburgare – de har en med en lokal blåmögelost…😁

Jag var ganska trött och hade ont i fötterna, men jag kunde ändå inte motstå en liten promenad ner till havet. Fotograferade lite båtar, funderade på om det skulle bli någon sprakande solnedgång men orkade till slut inte vänta. 15 minuters promenad tillbaka till stugan med friska fötter blev lite mer med min haltande fot. Dock kunde jag inte motstå att knata ut på bron över floden alldeles här intill för att fota lite mer. Och då kom det en häger, igen. Hade sett en nere vid hamnen också, så det kanske var samma, men nu börjar jag känna mig förföljd. Fast hursomhelst är jag hellre förföljd av en häger som ställer sig lite snyggt i vattnet än en fiskmås som skiter på mig. 😝

Lite annorlunda karaktär på kustleden just här. 😁

Undrar om inte snögåsen hamnat lite fel…så ofta lär det ju inte snöa här…😂 (tyckte också den var långt ifrån vattnet, men jag är verkligen inte haj på tidvatten)

Vy österut.

Vy norrut.

Lite färg på himlen blev det…

Tjusigt träd på väg tillbaka.

Nästan ”hemma” – och förföljd av hägrar…😁

Väl tillbaka på ”rummet” förstod jag varför jag haltat så…stora blåsan under lilltån hade spruckit…och det är också anledningen till att jag knappt rört mig ur fläcken hittills idag. Bättre att låta det läka lite så inte hela resten av resan blir förstörd, jag har ju ändå 2,5 vecka kvar. Och dessutom är jag fullständigt utmattad – den där promenaden i förrgår gjorde nog sitt. Som tur (?) är regnar det en del idag så jag kanske inte missar sååååå många foton…😝

Andlös

Posted on by

Igen. Delvis kan det ha att göra med de 3,4 km extra jag fick gå idag, den sista biten uppför, för att ta mig med någon buss ”hem” igen då jag läst fel i busstidtabellen. Men mest har det med landskapet att göra. (Vinden hjälper nog lite också 😝)

Tanken var att ta en promenad på runt 5 kilometer längs kusten, från St Govan’s Chapel till Elegug Stack Rocks och en liten avstickare till Green Bridge of Wales. På lördagar stannar kustbussen (de har kustbussar som stannar längs typ heeeeela kusten här i Pembrokeshire) precis vid både St Govan’s och Stack Rocks, men då området däremellan är ett militärt skjutfält och stängt vardagar förutom i augusti fick jag idag gå lite extra. Att jag skulle få kliva av i Broad Haven var jag på det klara med, men jag hade råkat läsa helgtabellen och trodde jag skulle kunna kliva på vid Stack Rocks igen. Som tur var (Lizzan börjar lära sig) frågade jag busschauffören när jag klev av och blev upplyst om läget. Istället tipsade han om att gå upp till kyrkan i en ”närliggande” by så skulle han hämta upp mig där. Lade tid och plats på minnet och knatade iväg. Jag hade ungefär 5 timmar på mig, och själva kuststräckan var cirka 7 kilometer, plus eventuella avstickare. Borde vara hur lugnt som helst, men ifall ni inte visste det så gillar jag att ta kort…😝📷

Broad Haven. Finfin strand har de också.

Kunde inte låta bli att först ta ett par kort vid Broad Haven, men visste att det var bäst att pinna på om jag inte skulle få alltför ont om tid på slutet. Kom efter knappa 2 kilometer fram till St Govan’s och såg en vägvisare mot kapellet. Legenden förtäljer att Govan var på väg mot Wales när han blev attackerad av pirater. Klippväggen öppnade sig och skapade en grotta för att gömma honom, och han blev kvar där resten av livet som tack till Gud. Det byggdes senare ett enkelt kapell på platsen, insprängt bland klipporna.

Alltså. Jag är inte religiös. Och tittar man bara på bilder av själva kapellet ser det kanske ut som ett lite småintressant ställe att besöka. Och det var ungefär det jag hade gjort innan jag gick dit. Men om man tittar på utsikten från ett fönster i kapellet skulle jag också ha stannat kvar där hela livet om jag hade kunnat. 😁😮

Vägen dit, ner, upp, in.

St Govan’s Chapel.

Utsikt från fönstret. Room with a view, jo jag tackar!

Stenformation på ena sidan…

…och på andra sidan…😁🌊

Spenderade ganska mycket tid där, men kände till slut att jag var tvungen att fortsätta. Gick uppför de 52 branta trappstegen och fortsatte vidare västerut. Gick förbi några kor som stirrade intensivt på mig (leden gick genom deras hage), men de attackerade i alla fall inte. Efter ett par kilometer kändes det som dags för lunch, så jag letade mig en sten och satte mig för att fika. Hade först spanat förgäves efter Stack Rocks och Green Bridge, för det började kännas som att de skulle vara långt borta ifall jag inte redan kunde se dem. Men när jag som bäst satt där och mumsade på min macka såg jag dem. Rakt västerut, lite dolda för att man såg klippväggen av själva kusten bakom. Wheeeeee! 😁

Lunchrestaurangen. Återkommer gärna…

…även om de som jobbade där var fårskallar. De fick ingen dricks.

Hade avvikit lite från leden för att luncha, men när jag kom tillbaka till den såg jag en kyrka långt bort i fjärran. Och då menar jag LÅNGT bort. ”Det *kan* inte vara den kyrkan”, tänkte jag. Försökte få fram en vägbeskrivning/tidsåtgång på Google Maps men mobiltäckningen var kass. Så jag gick vidare. Framme vid Stack Rocks försökte jag igen. 42 MINUTERS PROMENAD?!? 3,4 KILOMETER EXTRA?!? Oh, shit, nu var det bråttom. Hade ungefär 70 minuter kvar till bussen när jag kommit dit, och Stack Rocks och Green Bridge, och…gaaaaaah. Så det blev lite snabba foton på stackarna. Och så gick jag mot parkeringen. 60 minuter kvar. Ville ha lite marginal upp till bussen då jag skulle vara strandsatt annars. GAAAAAAH. Men så såg jag skylten mot Green Bridge och kunde inte låta bli. Nästan halvsprang dit. Först såg jag en liten utsiktsplattform, och en kvinna som precis klev upp på den. ”Wow”, sa hon. Jag kom fram några sekunder senare. ”Wow indeed”, sa jag. Och jag missade det nästan…😱

Elegug Stack Rocks.

Green Bridge of Wales. Eller med andra ord: WOW.

Var inte kvar i många minuter, utan började i rask takt gå upp mot Warren och kyrkan. Hoppades att chaffisen hade sagt en tidigare tid än han egentligen skulle vara där, men kunde inte räkna med det. Såg den där kyrkan fortfarande, lite större nu men fortfarande SÅ. LÅNGT. BORT. Gick och gick och gick. Som tur var var det ingen krånglig väg att ta sig dit. I London hade det varit dömt att misslyckats. Nu var det rakt fram, följ vägen när den svängde, rakt fram och rakt upp. Och vips, så var jag framme. Lite tidigare än jag hade tänkt, för jag hade pekat fel på kartan och inte träffat direkt på kyrkan. Med runt 6 minuter tillgodo. 😁 Och busschauffören hade inte tagit till extra tid. Istället var han någon minut tidig. 😱 Så, lärdom av detta: kolla tidtabellen VÄLDIGT NOGA. Ska jag tillbaka till just den här sträckan (och ja, jag vill!) ska jag ta det på en helg. Och så ska jag se till att inte bomma att det går en buss ännu tidigare på morgonen, även om det idag hade inneburit att bli dränkt av en störtskur.

Kyrkan i Warren. Har nog aldrig blivit så glad över att se en kyrka någon gång…😝

Så, tillbaka till Pembroke, åt lite mat och tyckte jag var värd chokladkaka till dessert. Scrumpy Jack är för övrigt riktigt god cider. 😁 Funderade över vilket tåg jag skulle ta tillbaka till Tenby. Bestämde mig för 21:17, så jag hade chans att fotografera Pembrokes slott i det där magiska ljuset strax innan solen går ner. Efter att ha rekognoserat lite har jag bestämt mig för att bo här nästa gång jag åker till Pembrokeshire. De har ordnat det så fint runt slottet, och jag skulle gärna vilja gå in dit också. 😝 Stor damm runtom, och till på köpet en gångväg runt dammen. Hur gulligt/maffigt som helst. Och som det inte vore nog hade de placerat månen mitt över slottet också…😂 Så jag började gå runt slottet när tiden var inne. Tjusigt slott, Check. Magiskt ljus. Check. Nöjd? Jaaaa. Närå, vi kan bättre. Lite spegelblankt vatten framför slott i magiskt ljus? Okej då. Men nääääeeee, det räcker inte. Några svanar på spegelblankt vatten framför tjusigt slott i magiskt ljus? Tillräckligt? Nähä, då slänger vi väl in en häger som kommer flygande lågt över spegelblankt vatten med svanar i framför tjusigt slott i magiskt ljus, då…😂😂😂 Ungefär där bröt jag ihop. Hägern blev visst suddig också, för jag hade för lång slutartid. Men ändå. Tack Pembroke…😁👍

Pembroke Castle. Utan häger och med bara en svan. 😝

Jag menar det. Jag fattar inte att det kan vara så vackert här. Walesarna kallar det ”God’s own country”, och hade jag haft minsta fallenhet för religion hade jag trott helt och fullt på det. Så. Den här dagen blev delvis stressig, delvis väldigt lugn (i väntan på solnedgången). Och väldigt ont i fötterna…har fått en blåsa stor som ett hus under ena lilltån och den foten vill inte alls ha någon vandringssko på sig. Faktiskt så haltar jag när jag går. 😥 Men ändå. Fullständigt värt det. 😁

Och min äppelklocka, som håller koll på hur mycket jag rört på mig, säger att jag har inte bara uppnått mitt mål på 30 minuters aktivitet idag. Jag har uppnått det 6 gånger om…😂😂😂

Nu dags att sova, imorgon väntar en ny by och ett nytt B&B – får se om det kan klå det här…😁

En riktig slappardag

Posted on by

Jo, faktiskt. 😁 Vädret var spått att vara ostadigt, och jag ville vara i hyfsad form inför imorgon, som om allt går rätt förmodligen kommer bli en av resans höjdpunkter. Dessutom är det party i stan. Det började vid 11 men ett tiokilometerslopp i stan och omgivningarna, och jag begav mig dit för att fota lite. En av grabbarna som jobbar här på White Rose skulle vara med och kuta, men jag verkar inte ha lyckats fånga honom på bild. Några andra fastnade dock…😁

10B 10K

Sen då? Vandrade runt lite, shoppade lite, bland annat en plånbok med en uggla på (och jag som bara skulle ha en penna). Ibland var det soligt, ibland störtregnade det. Gick till en av de bästa vyerna över byn och tog den där vykortsbilden man bara måste ta när man är här. Och fotade lite till.

Typiskt vykort från Tenby. Fast det här har jag fotat själv. 😁

Ni vet hur sjöräddningen ser ut vid det här laget, visst? 😝

North beach.

Och sen…sen tog jag av mig strumpor och skor och gick ner barfota på stranden. 😁🏖 Det kanske inte låter så häftigt, men om man inte gjort det på typ tjugo år…då blir det lite mer speciellt. En annan är ju inte så mycket för det där med sol- och badsemestrar, och de här öarna är kanske inte så kända för sina stränder, så… Med tanke på hur mycket folk som simmade och lekte i vattnet trodde jag att det kanske var lite varmt, men där hade jag fel. Funkade dock fint att gå i vågkanten. 😁🌊 Så här kommer beviset: Lizzan barfota på en strand. 😁

Ska inte låta det ta tjugo år till nästa gång detta händer. 😜

Och näe, alltså, det var inte jättesoligt just då. Faktiskt kom det några regndroppar så fort jag hade tagit av mig ena skon, men det hejdade sig igen.  Alla fall tills jag gått tillbaka mot trapporna, DÅ började det störtregna igen. Barfota och regnjacka på, jojo…😝

Så jag knatade tillbaka till hotellet, såg till att bli torr och ren och har spenderat resten av dagen på rummet. 😱

Förresten har jag ju inte skrivit så mycket om det här stället. White Rose Guesthouse, ligger liiiite utanför centrum (typ fem minuters promenad), men det är ett av de bästa B&B’s jag nånsin bott på. Inte lika fint som Ty Helyg, men i det här fallet är det faktiskt bra. Det känns mycket mer avslappnat här. Folk törs faktiskt prata i frukostrummet. 😝 Blev mött vid incheckningen av Gareth, riktigt rolig och trevlig typ, som ojade sig över hur tung min väska var och undrade om jag skulle vara här i en månad. ”En månad i Wales, ja”. Jaja, okej då. Rummet är litet men fint (dock långt ifrån skokartong), frukosten är gooood och sängen är den skönaste jag någonsin sovit i. Ska ni till Tenby så boka här. 😁👍

Tror faktiskt att de har olika färger på handdukarna för olika rum. 😲

En riktig skitdag

Posted on by

Valet idag stod mellan en promenad längs kusten och en båttur till Caldey Island, en ö ägd av Cisterciensorden, en relativt sträng katolsk klosterorden. Kolla länken för att se deras dagliga schema. Av flera olika anledningar valde jag ön idag även om det gör mig lite nervös att inte ha någon fler chans att gå längs just den här kustbiten (på just den här resan) ifall nåt oförutsett händer på måndag.

Väl iordninggjord började jag gå ner mot hamnen, och jag hade väl hunnit lite mer än halvvägs när jag känner något blött på huvudet och ena armen. Det var inte regn, och när jag tittade upp såg jag inget som tydde på att någon slängt ut vatten från något fönster. Det visade sig vara en fiskmås som varit i farten. 😩 Jag hade kanske en minut tidigare gått lite nära och stört en som höll på och åt, så det kanske var en hämndaktion. Skrubbade av mig så gott jag kunde och fortsatte mot Caldey i alla fall.

Var först lite nervös över överfarten, en båttur på cirka 20 minuter, speciellt som det blåste en del. Men det var inga problem alls. Det kanske blir en sjörövare av mig också så småningom. 😁☠️ Väl framme på Caldey var det sådär 20 minuter innan munkarna skulle be sin fjärde bön för dagen, och vi som besökare var välkomna att närvara. Tänkte att det väl kunde vara intressant, så jag knatade direkt iväg till den kyrkan. Som besökare ombads vi vara helt tysta under de cirka 15 minuter som bönen varade, och det är väl konstigt hur svårt det är att vara tyst en sådan gång. Först var det en dam som fick en hostattack och fick leta igenom hela väskan hon hade med sig innan hon hittade något att dämpa den med. Jag hade väl råkat titta dit lite elakt, så det var min tur härnäst. Då var det en dam framför mig som tittade lite styggt på mig, och vips var det hon som började hosta. Herrens vägar…?

Det var dock intressant och lite vackert att se/höra, och väldigt bra akustik i kyrkan. Jag hade dock hoppats på att det skulle vara på latin, men det jag hörde över allas hostningar var mest engelska.

Abbey Church, där munkarna ber 7 gånger om dagen.

Gick vidare till den intilliggande St Davids Church och sedan ner till byn för att köpa lite choklad innan jag begav mig ut på vandring runt ön. Oj, vad det fanns mycket att se. Och vädret var riktigt behagligt. Det blåste en del, men det gör ju inte mig något. Solen var framme då och då, men inte så mycket att det blev för varmt. Och inget regn. 😁

Klostret. De bor väldigt fint för att vara svurna till fattigdom – dock vet jag inget om hur det ser ut inomhus.

Lite coola fönster.

Svart svan som bor tillsammans med sin partner i dammen intill ”the old priory”.

Färgsprakande blommor vid damtoaletten.

Det fanns en bra utkikspunkt ner mot bland annat de här klipporna. Alla andra kollade efter fåglar, jag försökte fånga lite vatten…vem tror ni lyckades bäst? 😝

De har både hästar, får och nötkreatur på Caldey. Och en massa fåglar, förstås. Och en fyr.

Vy från båtbryggan.

När klockan närmade sig fyra begav jag mig mot bryggan igen för att åka tillbaka till Tenby. (Höll på att skriva ”hem”, men inte än. Inte ska jag hem än, och inte är Tenby mitt hem än. 😝) Vi fick en liten extra sväng i Tenbys hamn då vi tydligen behövde plocka upp någon som var kvar på sin båt och inte tog sig i land. Mer foton för mig! 😁

Jag kan för övrigt varmt rekommendera ett besök på Caldey om man nu befinner sig i närheten. Chokladen kan man dock skippa om man inte är desperat.

Typ en sån här båt åkte jag till Caldey.

Sjöräddningen i Tenby. De är väldigt stolta över sin nya station, och jag kan hålla med om att den är lite tjusig.

Väl i land gick jag runt lite på stranden för att se om jag kunde få någon inspiration för imorgon. Om jag orkar tänkte jag nämligen gå upp tidigt och fotografera soluppgången…men just nu känns det vääääääldigt motigt. Det blev dock lite fler bilder under tiden jag funderade. 😁

Temporär brygga när tidvattnet är ute och Tenbys hamn är torrlagd.

Massor med folk på stranden. Jag har aldrig varit någon strandmänniska, mest för att jag så sällan varit i närheten av en riktig strand, så det här är fascinerande.

Drakflygning med St. Catherine’s Island i bakgrunden. Tro mig, det var inget fel på vinden.

Gick sedan upp mot stan för att hitta lite mat. Och tro det eller ej, men det kom EN TILL FISKMÅS och sket på mig. Men den här gången träffade hen i alla fall inte lika bra. Skulle inte förvåna mig om det är samma en som jag störde i morse, men i så fall hoppas jag innerligt att det är mina kläder hen känner igen och inte mitt ansikte, för annars kan det bli jobbigt imorgon då jag tänkte stanna i/kring stan…😱🐦