Tag Archives: Penzance

Slut på lugnet

Posted on by

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Cornwalls pärla

Posted on by

St Michael’s Mount. Hela dagen. Bara så att ni vet.

Åkte dit vid 9 då promenadvägen skulle ”stänga” vid 10, dvs bli täckt av det inkommande tidvattnet. Och naturligtvis ville jag gå över, även om det gick båtar i skytteltrafik för besökarna när vattnet var för högt. Var där halv tio, och tyckte det såg ut som att de tagit till gott om tid innan stängning då vattnet såg ut att vara långt från vägen. Tyvärr har jag ingen bild på det, då jag lyckats tappa det minneskortet…😔 Som tur var så var det bara det allra första bilderna från den morgonen som gick förlorade.

Gångväg och gångväg. Går utmärkt att köra på också. Även med vanlig bil.

Dock hade jag fel. Tio i tio var redan den lägsta delen av vägen under några centimeter vatten. Väl på andra sidan visade det sig också att det där med stängning mest var en rekommendation – folk tog sig över gående (men rejält blöta) även efter elva.

Poppis ställe. Bilden tagen cirka tio minuter innan ”stängning”, vilket egentligen bara säger att då börjar man bli ordentligt blöt om man vill gå över.

Cirka en timme efter stängning var det fortfarande flera som korsade till fots.

En dryg halvtimme senare kom dessa på betydligt mer passande färdmedel.

Jag visste att jag skulle vara kvar här hela dagen, så jag började med att gå med på en liten rundtur nere i byn, där guiden berättade om hus och båtar och hur det var att bo på ön, som flera andra guider och anställda gjorde. Hon berättade även om kungliga besök och hur drottning Elizabeth för några år sedan kommit på besök och fått åka golfvagn upp till slottet. För oss vanliga dödliga var det dock en kullerstenig, brant stig, delvis med trappsteg som gällde.

Amfibiebåt för att frakta invånarna till fastlandet under vintermånaderna.

Båten längst fram i bild är ett par hundra år gammal, och används till att frakta kungligheter till ön.

Relativt ny men fin väggmålning.

Efter den informationen kände jag att det behövdes lite extra energi innan jag gav mig på backen, så jag gick till caféet. De hade inte börjat servera lunch ännu, så det blev ”bara” en kaka och lite chips, men det verkade räcka. Största problemet var att jag hade tagit sandalerna för att kunna gå i vattnet över gångvägen och de var inte lika lämpade för väldigt ojämn kullersten i brant backe. Speciellt inte blöta. 😝

Dock tog jag mig upp utan större problem och bara ett par andningspauser, och uppe vid slottet var det folkigt. Kände mig bitvis som ett får i en fårskock som blev vallad från rum till rum därinne, men det fanns en hel del att se. Bäst var dock utsikten. Jag var först lite besviken över att trädgården inte var öppen för besökare mer än två dagar i veckan (och inte söndagar), men när jag såg den var jag faktiskt glad för det. Den är planterad för att se snygg ut uppifrån slottet, och eftersom den var stängd – inget folk i vägen! 😁 För att vara trädgårdsmästare på ön finns ett lite ovanligt krav – man måste kunna fira sig ner med rep till trädgården.

Kolla, ett slott!

Inuti slottet. Det stör mig när rum ser ut att vara symmetriska men visar sig inte vara det när man försöker ta en symmetrisk bild…

Trädgården.

Utsikten. Gångvägen syns under ytan till höger i bild.

Slottet innehåller även en egen kyrka, för det måste man ju ha när man är en lord, och tydligen går både lord och lady St Levan som fortfarande bor i slottet på gudstjänsterna varje söndag.

Inne i kyrkan.

När jag hade tittat klart på slottet både inne och ute gick jag försiktigt nerför kullerstenarna igen. Nerför var definitivt värre än uppför och ena sandalen skavde ordentligt. Verkar dock inte ha fått några blåsor eller andra men. Vid entrén till stigen upp till slottet hade de berättarstund, så jag satte mig och lyssnade på två berättelser om ön, bland annat om Jack jättedräparen. Jätten han dräpte hade ett pyttelitet, stenigt hjärta som nu är en del av stenarna i stigen upp till slottet.

Historieberättare och lämningar efter Jacks dräpande av jätten.

Tidvattnet var nu helt inne, och jag bestämde mig för att åka tillbaka till fastlandet. Kön till båtarna var lång, men det gick undan. Det var 8 båtar som gick i skytteltrafik mellan ön och Marazion, och varje båt tog 12 personer.

Hus vid foten av gångvägen.

Vy upp mot slottet från torget man ankommer till från gångvägen.

Vy mot slottet från änden av båtkön.

Båtar som ankommer och lämnar Marazion.

Klockan var runt tre, och jag skulle vänta in eventuellt vackert solnedgångsljus vid åtta, så jag gick in på Godolphin Arms och beställde middag. Började dessutom skriva på gårdagens blogg, börjar bli efter nu. 😝 Delikat lax och sedan en halvbra ostbricka till efterrätt. En av ostarna var riktigt god, den andra lite tråkig. Men det var bra för att fördriva tiden.

Lax till huvudrätt.

Brie och Cheddarost till efterrätt. Cheddarn var god, brien lite för kall och smaklös.

Vid 18 började gångvägen bli gångbar igen, även om den inte skulle vara helt öppen förrän efter sju. Gick lite fram och tillbaka, men ljuset ville inte som jag ville. Bara en massa moln västerut. Satte mig och väntade och bloggade klart, men ingenting hände. Gav upp vid halv nio och började bege mig hemåt. Då det var söndag hade sista bussen gått vid 18 och det var väl sådär 4-5 kilometer till hotellet. När jag var runt halvvägs började det bli mörkt, och fötterna var trötta. Men då började det skutta kaniner över vägen. Minst 15 stycken måste jag ha sett, vilket åtminstone hjälpte humöret. Till slut var jag dock hemma, och märkte att jag tappat min lilla bältesväska. Med 2 extra kamerabatterier och det där minneskortet från morgonen. 😔

Instagram och selfie central. Vet inte hur många foton som tas härifrån en fin dag, men det är många.

Mycket bättre bild än så här blev det inte, när ljuset inte ville vara med och leka. 😔

En sekund innan en hund kommer och skrämmer bort måsen…tyckte den poserade så fint.

Mja, okej…men någon fempoängare är det inte.

Tog sovmorgon idag då vädret inte skulle bli något vidare, men hann i alla fall med lite frukost. Bestämde mig sen för att åka lite buss, då jag varken kände för att stanna på rummet eller traska runt i stan. När jag gick ut till busshållplatsen sådär 2 minuter härifrån hällregnade det. Vågrätt. Jag var dränkt innan jag hunnit halvvägs. Köpte en macka och lite vatten och åkte till St Ives. Och såg INGENTING. Inte bara för regnet utanför, utan för att fönsterrutorna var alldeles igenimmade. Kändes lite lönlöst att åka vidare mot Newquay som jag hade tänkt, men jag hade ingen lust att yra runt i regnet i St Ives heller, även om det just då inte var lika illa. Klev på bussen mot Newquay men kände att det skulle bli väldigt sent att åka ända dit och tillbaka. Kollade kartor och tidtabeller och satsade på St Agnes istället, då skulle jag vara tillbaka i St Ives fyra och Penzance fem.

Såg fortfarande inte ett dyft. Att torka imman från fönstret hjälpte inte heller, men kanske gick det att ana vid vissa tillfällen att det hade kunnat vara vackert om man hade sett något. Fick istället roa mig med hållplatsnamnen, de som stack ut mest var ”Bucket of Blood”, som var en pub, och ”Hell’s Mouth”, höga klippor ner i havet och definitivt ett ställe jag skulle velat se.

Sent om sider kom vi fram till St Agnes och jag blev direkt dränkt igen. Trots regnjacka. Letade mig en toalett och undrade sedan vad jag skulle göra tills bussen åt andra hållet dök upp. Hittade efter en stund en presentbutik som fick utgöra förströelse i några minuter innan jag gick ut igen. Och då hade regnet avtagit. Hittade inte så mycket annat roligt, men såg något gammalt gruvhus mellan husen, dock inte särskilt bra. Men så sprack molnen upp och solen kom fram. Då det fortfarande blåste en del var jag snabbt ganska torr igen, och sedan kom bussen. Och man kunde se ut genom rutorna!

På tillbakavägen bekräftades det att det helt klart stämde att det var ganska fina omgivningar när man väl såg något, så dagen var ju inte helt bortkastad ändå. Var sugen på asiatisk mat och letade rätt på bästa thai-stället i Penzance. Det visade sig vara en dryg kilometer bort, och regnet började hota igen. Dock var det inte uppifrån man riskerade att bli blöt när man gick längs promenaden vid havet, utan från sidan. Vinden tvingade upp massiva vågor mot kanten och det var helt klart roande att se folk utmana varann att stå nära när vattnet kom farande. Själv fick jag bara något enstaka saltstänk på mig innan jag var framme vid restaurangen, Thai Moon.

Jubilee Pool, en saltvattenssimbassäng i Art Deco-stil.

Jubilee Pool från utsidan.

Tjusigt inrett, bra service och god mat. All mat där är i grunden mild till mediumstark, och jag ville gärna ha min lite starkare än så. Servitrisen rådde mig dock till att hellre ta in lite chili på sidan av ifall jag inte tyckte det var nog starkt. Det lät ju visserligen bra, men när jag väl smakat så märkte jag att jag hade rätt. Skulle ha haft lite mer krut i redan från början. ”Medium” är ju så väldigt subjektivt. På Nandos är det t.ex. lagom starkt för mig, dvs med lite bett, här var det typ inte mycket styrka alls. Skulle nog till och med kunna sagt att mina icke chili-gillande vänner skulle kunnat äta det utan problem, men de hade förmodligen protesterat. Nåja, med extra chili blev det tokgott. Beställde även in friterad ananas med glass som efterrätt, och den var också supergod.

Huvudrätt, nummer 23 med kyckling. Gott!

Flitelad banan…näe, ananas med glass, var det ju.

Gick tillbaka mot rummet, med ett snabbstopp på snabbköpet, men blev distraherad av vågorna på havet. Såna vågor får man inte på Storsjön, vad jag vet. Var tvungen att gå ner och kolla en stund innan jag till slut tog mig hem. Så nu blev det ju sent i alla fall, och jag som hade tänkt ha en lugn dag…😝

Det syns ganska tydligt var vågorna har slagit över kanten. 😂

Våg på våg på våg…🌊🌊🌊

Vatten, vind och vågor..

Posted on by

…kan göra Lizzan väldigt glad, men mest bara om hon själv är på land. Är hon ute på en båt i 3,5 timme kan det också göra att hon mår väldigt dåligt. 😔

Så idag var det dags för ”the Discovery Voyage” med Marine Discovery, en 4 timmars tur med chans att se lite allt möjligt djurliv. När jag kom dit fick jag höra att de på grund av blåsten kortat ned till en 3 timmars tur. De har i all sin kommunikation varnat för att man skulle vara försiktig och ta sjösjukepiller om man hade sådana anlag, så jag hade tuggummin med mig. Dock har det ju gått alldeles utmärkt med alla andra båtar jag varit ute på hittills på resan, och det är flera år sedan jag blev dålig till sjöss. Då har jag dessutom befunnit mig så att jag inte kunde se horisonten. Men nu var jag lätt illamående redan innan av nervositet.

Scillonian, färjan till Scilly-öarna. Här med runt 2,5 timmes färd framför sig. Den gungade rätt ordentligt den också.

Vi fick regnkläder och flytvästar och klev sedan ombord på båten, en segelkatamaran med plats för 12 gäster plus besättningen på två man. Första 45 minutrarna gick jättebra, och vi såg tydligen en säl…som jag har foto på. Ni får lite på mig om det, så som jag litar på guiderna, för så mycket av den såg jag inte.

Den där grå triangeln i vattnet typ mitt i bild är tydligen en säl som är uppe för att andas.

Sulor på klippan där sälen var.

Tills dess hade vi använt båtens motor för att ta oss fram, men nu började vi segla. Och vågorna blev större. Tuggummina skulle hjälpa även mot sjösjuka man redan börjat känna av, så jag tog mig ett sådant och började tugga febrilt medan vi fick en hel del havsstänk över båten. Det räckte inte. Typ en kvart senare fick jag ropa efter en hink som sedan blev en trogen följeslagare resten av turen. Och det var 2 timmar kvar… Jag hade akupressurarmband också, men kände inte att jag skulle palla att få fram dem ur förpackningen och ta på mig dem.

Tydligen såg vi också klumpfisk och tumlare, men jag stirrade krampaktigt mot horisonten (när den inte försvann bakom någon våg) för att slippa stirra ner i en svart hink med resterna av min frukost. Det hjälpte dock inte mycket det heller. Och även om tuggummit inte hjälpte mot sjösjukan, så funkade biverkningen…jag började få svårt att hålla ögonen öppna av dåsighet.

På väg in mot land, när räddningen var nära, kom dock ropet: ”Delfiner!” Det hade varit lite lugnare en stund och jag var inte riktigt lika klen, så även jag kunde resa mig och kolla. Japp, definitivt delfiner. 🐬 Tydligen ett ganska litet gäng, men jag tror jag såg runt 5 stycken i alla fall, som simmade över till båten och lekte runt oss. Stora kameran hade jag slängt av mig för att inte den skulle bli blöt eller få nåt ännu mindre trevligt än havsvatten på sig, men jag hade extraskyddade iFånen i fickan. Och bästa fotot jag fick var det här…

Man *kan* ju se att de är delfiner…om man ska vara positiv.

Såatte. Tror inte det blir att boka någon fler båttur på öppet vatten för mig på ett tag…🙄 Eftersom vi stannade till med delfinerna tills de blev uttråkade av oss blev turen till slut på 3,5 timme, och jag var väldigt glad att få fast mark under fötterna igen. Och jag var nog inte den enda, en av de andra ropade också efter en hink och en tredje pratade med mig efteråt och sagt att hon nästan behövt en också. Kan inte klaga på guiderna heller, de var förstående och hjälpsamma och gjorde vad de kunde och sa att det var en riktigt tuff dag att vara ute. Men jag är ändå glad att vara på land igen – även om det fortfarande känns som att det gungar när jag blundar.

Västerut

Posted on by

Så var det då dags att lämna vackra Falmouth och resa vidare västerut, till Penzance. Fick en kram av underbara ägarinnan till Highcliffe innan jag gick iväg, och både hon och den av tjejerna som jobbat mest i frukostrummet hoppades att jag skulle komma tillbaka snart. Inte helt omöjligt, planer börjar smidas…😝

Tågresan upp till Truro var lika tråkig som vanligt, och inte var det mycket bättre på tåget västerut. Generellt har tågresorna i Wales varit betydligt roligare – här ser man mest bara buskar. 🙄 Såg dock lite monument och grejor vid Redruth, och efter St Erth började jag spana efter den största anledningen till att jag överhuvudtaget åkt hit – St Michael’s Mount.

Men jag såg fortfarande bara buskar. Tills, helt plötsligt, i en glugg i buskaget, så stod det där. Inhöljt i dis, mystiskt och i gråskala. Såg en kite-surfare precis framför och tänkte att det hade blivit ett *suveränt* foto. Men inte kunde jag göra något åt det, fast på tåget som jag var. 🙄

Kom så fram till min och tågets slutstation. Jag har egentligen åkt samma tur i små delar nästan hela resan hittills, och när/om jag ska hem/till Sverige kommer jag ta hela i ett svep, fast åt andra hållet. Har känts lite fånigt med tågresor på under timmen åt gången, men som boende i Östersund är man inte så van vid att ha nära till andra intressanta ställen. Inte med tåg och buss i alla fall.

Typiskt mig att hamna på ställen med egna språk…nu cornish, som definitivt är släkt med walesiska.

Hittade snabbt till boendet och blev mött av värden Matt. Han hade koll på läget och tyckte jag var tidig då han läst att mitt tåg var försenat. Jag måste ha hamnat på ett annat tåg. 😝 Inget boende kunde ju imponera efter Highcliffe, men det här såg helt klart dugligt ut. Kostnaden är dessutom bara lite mer än hälften per natt, så det är klart att det blir skillnad. Matt visade runt och gav mig ett tips jag inte kunde motstå – att ta bussen runt till Land’s End och St Ives och sedan tillbaka. En tur på drygt 3 timmar, för att se hur den här delen av landet såg ut och kunna planera enligt det.

Enkelrum på Cornerways i Penzance.

Köpte ett veckokort på det lokala bussbolagets app och letade mig först lite lunch då jag var rejält hungrig. Tyvärr var avokadon på toasten jag beställde alldeles för söt, vete sjutton vad de blandat i den, så lunchen var ingen höjdare. Och sedan började ett äventyr.

Turen runt är uppdelad på tre olika linjer, men det är samma buss som kör dem, så man behöver inte kliva av. Första sträckan, från Penzance till Land’s End, hade inte så jättespännande utsikt, det var jordbruksmark mest hela tiden på böljande kullar. Däremot körde vi genom små smala lanes. Med en rejäl dubbeldäckarbuss. Just den här hade inget öppet tak, så jag kunde inte fotografera, och dessutom började jag känna mig lite åksjuk av skumpandet, berg- och dalbane-kullarna och att sitta instängd. Det hjälpte inte heller att några barn suttit och ätit något med kött i på bussen så att lukten spred sig överallt. Hade tänkt bara åka runt, men omständigheterna gjorde att jag hoppade av i Land’s End och hoppades att nästa buss skulle vara öppen.

I mina guideböcker står det att Land’s End tyvärr gjorts om till ett nöjesfält från den naturupplevelse det var från början. Och det stämde väl, även om jag undvek det mesta så var det någon film, och nåt med Kung Arthur, och naturligtvis presentshoppar. Det var inte ens gratis att fotografera sig vid den så kända Land’s End-skylten, utan man fick betala minst 10 pund för att få sitt foto taget av en professionell fotograf som sedan skrev ut och monterade det hela på ett kartongark och skickade det hem via post. Inte ens en digital kopia, alltså.

Men vad sjutton, jag *ville* ha ett kort därifrån och när det dessutom inte var någon kö var det lika bra att passa på. Vi letade rätt på bokstäverna till ”Östersund” och kollade avståndet. Det närmaste de hade på sin lista var Umeå, så vi drog bort lite från det, och jag sa att ”det är lugnt, det är säkert ingen som kollar”. Sen kom jag på vilka kamrater jag har. Klart att ni kommer kolla. Kan bara säga att det som står på skylten är någonstans mellan fågelvägen och bilvägen till Östersund från Land’s End, i miles. Olika appar/webbsidor ger lite olika resultat, så om någon har stenkoll på vad som stämmer får ni gärna säga till. Det avstånd de hade till Umeå stämmer nämligen inte heller med vad jag hittar. 😝 Det fotot får jag som sagt inte förrän jag kommer hem, så här blir det lite runtomkringbilder, för runtomkringet gillade jag…

Vy mot Sennen.

Ge Lizzan vatten, vind och vågor så är hon nöjd rätt länge. 😁

Träffade dock ingen Cliff, så jag vet inte hur farlig han är…🤔

Mycket folk var det, och hörde en hel del svenska också. Det gör man sällan i Wales. 😝

…men fotografen såg min kamera och sa att han kunde ta några bilder med den också, för att han tyckte det var så roligt att fotografera med en bra kamera ibland. 😁 Japp, han körde också Nikon. Och det ser ut som att han vet vad han gör. 😊

Snäll fotograf…😁👍 (Ja, inte bara hon på bilden, då…😝)

Färden vidare mot St Ives var desto roligare vy-mässigt. Nu fick jag dessutom åka utan tak, och viktigast, utan fönster i vägen. Vi började med att åka *ned* till Sennen Cove, och sedan *upp* därifrån igen. Branta backar är det gott om. Och wow vilket tjusigt ställe. Resten av bilderna i det här inlägget förutom sista är tagna från bussen, eventuellt i farten, så döm mig inte för hårt…😝

Sennen Cove. Inte alls fint…🙄

Sedan var vi verkligen i Poldark-country. Gamla gruvhus lite överallt. Kan inte säga vilket som är vilket eller om de varit med i serien än, men de ser i alla fall ut om att de skulle platsa. Landskapet påminde mig mer om Skottland på den här delen, och inte bara för att damerna som satt bakom mig pratade med skotsk dialekt.

Kor och gruvor.

Så St Ives. Någon jag pratade med i Falmouth sa att det var hennes favoritställe i hela Cornwall. Tja, kan nog kanske förstå det. Och det här var bara en första glimt. Busshållplatsen var dock väldigt bra placerad. Förutom om man inte gillar uppförsbackar för att ta sig till den.

Inge fint här heller. 🙄

Man har lite att klättra uppför om man är på stranden och ska med bussen.

Sista sträckan ner mot Penzance igen var ärligt talat rätt tråkig. Fortfarande jordbruksmark, men nu körde vi på relativt breda vägar så inte ens det var spännande. Tills St Michael’s Mount dök upp igen…

St Michael’s Moount?

När bussen sedan stannade i Marazion, som är mitt för ”ön” på fastlandet, kunde jag inte låta bli att hoppa av bussen för att fota lite mer. Jag har intalat mig själv hela dagen att jag inte skulle vara ute halva natten för att fotografera då jag ska ut med en båt redan 9:00 imorgon, men…kunde inte stanna på bussen. Dock lyckades jag faktiskt bara ta foton från ett par ställen och sedan ta nästa buss tillbaka till Penzance. 😇

Det kommer bli MÅNGA fler bilder på det här. Om jag nu inte förolyckar kameran under morgondagens båttur, vill säga.