Shopping och tysk metall

Första riktiga semesterdagen, och jag tog det lugnt eftersom jag ändå inte hade någon frukost bokad på hotellet. Visst är det trevligt med mat utan att man behöver tänka efter vart man ska, men det är skönt att slippa passa tider också. Duschen här var den trevligaste hotelldusch jag provat på länge, det fanns massagefunktion och det rann inte en droppe vatten utanför duschbåset. Och inte var det trångt heller. 🥳

När jag väl tog mig ut var jag rejält hungrig, men min vana trogen så såg jag något spännande som drog i mig istället. Gick in i en av arkaderna här i stan, tror det var Royal Arcade, och började strosa runt där. Såg nästan direkt ett skyltfönster med lokal cider. Tänkte dock inte släpa runt på sådana flaskor hela dagen men lade platsen på minnet. Hittade sedan i arkaden bredvid ett cafe där jag såg ett par som åt toast med avokado och pocherade ägg, så då blev det frukost också. Ja, jag beställde en egen, jag snodde inte deras. 😁

En oväntad filur satt och plinkade keyboard. (Nej, han är inte med i Rammstein. Tror jag.)

Sen var det dags att fylla på resväskan med sånt som jag lämnat kvar hemma med flit för att jag ändå behövde mer av det. En sväng på Bravissimo och en sväng på Lush blev det. Och så en sväng in på den där affären där jag hittade kläder jag ville prova – och några plagg följde med mig därifrån. Konstigt nog var alla någon nyans av blå…

Letade mig sedan tillbaka till Royal Arcade och Wally’s Delicatessen där de förmodligen har väldigt mycket mer gott än bara cider, men jag gick bara därifrån med tre flaskor. Får väl se när det blir att dricka dem, en är på 7,4% så det kan bli en rolig blogg den kvällen. 🤪

Gamla kråkan är en stark jäkel…

Gick tillbaka till hotellet för att lämna av allt och ställa cidern på kylning. Tänkte sedan plocka ut iPaden från kassaskåpet där jag låst in den tidigare på dagen, men trots att jag var säker på koden fungerade det inte. Kontaktade receptionen för hjälp och det kom direkt en tekniker och hjälpte till. Eller försökte, i alla fall, han hade stora problem han med. Till slut gick i alla fall dörren upp, men utan att ta ut grejorna stängde han och låste igen – och då fastnade den igen. 🤦‍♀️ När han lyckades igen såg han i alla fall vad problemet var – jag hade lagt kameran liiiiite för nära dörren så den blockerade låsmekanismen. Vem sjutton bygger ett kassaskåp så? Vet att jag haft problem med dem förut också när de fått slut på batteri, då gick det finfint att låsa men sen gick det inte att öppna igen. (Det första teknikern gjorde nu efter att ha testat några hemliga koder var att byta batterier)

När han hade gått testade jag själv ett par gånger att låsa och låsa upp – UTAN mina grejor i skåpet – innan jag vågade låsa in dem igen. Och sen var det definitivt dags för lunch/middag. Stan började bli full av rockers redan tidigt så idag såg man många med egen stil. Jag misstänkte att de också skulle vara hungriga, så jag hade tänkt äta ganska tidigt, men nu blev det efter 15 i alla fall. Letade mig till närmaste Nando’s då jag var sugen på chilisås. Eum, kyckling, menar jag ju. 😇🌶 Jag var inte enda männskan där som skulle på konsert heller, åtminstone de vid borden bredvid mig hade Rammstein-tröjor, och flera andra såg också ”misstänkta” ut. En kvinna vid bordet jag tittade mot hade också enormt smarta och tuffa små väskor – på sina kängor. Gissar det inte är många säkerhetsvakter som kommer på att kolla dem – men å andra sidan får hon inte med sig så mycket i dem heller.

Efter maten slöade jag lite på hotellrummet ett tag. Insläppet började 17:00, men det kändes inte värt att vara där jättetidigt när inte ens förbandet började förrän 19. Gick iväg strax före 18 då det ändå inte borde ta 2 timmar att komma in och hitta rätt plats. Det gjorde det inte heller. Gick visserligen till helt fel hörn av stadion först och fick gå runt halva innan de släppte in mig, men det var knappt någon kö alls. Däremot köade jag en liten stund till merchandise-vagnen för att köpa mig en tygpåse. Sen fanns det vakter som guidade en vid vartenda vägval, så efter att jag gått uppför 3-4 trappor och sedan nerför en på insidan av stadion hittade jag min plats. Och två trevliga walesare, Philip och Debbie, som jag pratade med innan allt drog igång. De hade sett konserten i Coventry förra veckan och skulle iväg på Guns N’ Roses imorgon. Tydligen var det jättehäftigt för dem att jag var här själv från Sverige – de använde mig till och med som motivation för en ung kvinna de kände som var tveksam till att komma dit själv. 🤣

Nån souvenir måste man ju ha. 😁
Mycket folk. 😱 Men också många tomma platser – dock inte i närheten av mig.

19:00 började förunderhållningen, samma pianospelande kvinnor som sist jag såg Rammstein. Men nu tyckte jag nog att de passade bättre. De slutade spela cirka 19:45 och sen dök grabbarna upp på scenen med en smäll strax efter 20. Jag hade plats högt upp på högra sidan av scenen, och egentligen såg man hyfsat därifrån, mycket tack vare att de hade en skärm på sidan med live video från scenen. Men nån gång skulle jag vilja våga stå mitt på planen…

Ett av de sista numren – när det hunnit bli rätt mörkt så ljusshowen verkligen kom till sin rätt.

Showen varade i drygt två timmar och just idag kanske det var skönt att ha sittplats i delen av stadion som var under tak, då det kom en rejäl regnskur mot slutet. Inte för att det märktes på bandet. De som stod framför scenen hade det förmodligen ganska varmt också, i alla fall fläckvis. Värmen från all pyroteknik kändes nämligen ända dit jag satt. Det skulle i grunden vara samma show som den jag såg 2019, då den var planerad till 2020, men under de här senaste två åren hann bandet göra ett nytt album. Några av de nya låtarna hade därför ersatt några gamla. Min favorit Radio var dock kvar. 🥳

Trots att vi blev uppmanade att inte filma showen den här gången heller så blev det nåååågra foton och videoklipp med telefonen. Sorry….😇

En rolig sak med att sitta högt är att man är på samma nivå som explosionerna. 💥
Utgång/hemgång från Principality Stadium. Mycket folk var det.
Hotellet Zenith utanför mitt fönster ”råkade” (?) ha ett par bokstäver som slocknat så att det istället stod Zeit – titeln på Rammsteins senaste album. Men nu är alla tända igen…

Men imorrn, då ska jag fram med riktiga kameran. Om jag får ut den ur kassa skåpet. 🤪

En lugn start

Gjorde som jag tänkt och började dagen med sovmorgon. Traskade sedan iväg mot köpcentret Centre MK där det skulle finnas en Giraffe. Hittade dock inga referenser till det på kartorna över centret, och när jag ändå tog mig dit med hjälp av kart-appen visade det sig att de hade permanent stängt. Nåja, det fanns gott om andra alternativ, så jag gick in på en annan restaurang och beställde lax, avokado och pocherat ägg på bröd. Hade varit godare om inte avokadoröran varit så söt. 🤔

Frukost. Med söt avokado. 🙄

Shoppade loss litegrann innan jag gick tillbaka till hotellet och haffade kameran istället. Under gårdagens kvällspromenad hade jag ju passerat Campbell Park, som jag nu tänkte utforska i dagsljus. Kom direkt till Milton Keynes Rose, ett konstverk som samtidigt är ett monument till olika viktiga (och vissa mindre viktiga) historiska datum.

Milton Keynes Rose

Efter foton från många olika vinklar gick jag vidare mot Belvedere, en utsiktspunkt i parken med en pyramid som kan ljussättas.

Belvedere i Campbell Park

Strosade nerför kullen och vidare genom parken, förbi en trädgård och kom fram till en cricketplan där det var träning. Tog skydd under ett stort träd och tittade ett tag då det började regna lite lätt, men då jag hade mitt mest vidvinkliga objektiv på kameran blev det inga bra bilder då jag inte ville gå för nära och störa. När regnet lättat gick jag tillbaka och fick en ny vy mot Chain Reaction som jag sett ur alla möjliga vinklar under mitt besök i parken.

Chain Reaction. Belvedere syns på kullen i bakgrunden.

Hade sett på kartan att det skulle finnas en labyrint i parken också, och såg framför mig en skapelse med höga häckar som man kunde gå vilse i. Verkligheten var annorlunda, men fick duga som motiv för ett gäng foton ändå.

Labyrint med solur i mitten.

Det började bli dags att hitta sig lite mat innan kvällens stora begivenhet, så jag gick ut ur parken och tillbaka mot köpcentret. Hade fått tips om Nando’s, som jag själv också varit nyfiken på ett tag men aldrig lyckats testa, men nu var det dags. Fick ett bord, fick menyn förklarad för mig och gick sedan och beställde en mediumstark kyckling. När servitören till slut dök upp kom han med helt fel mat. Ropade tillbaka honom och han tog med sig maten igen. Kom tillbaka med visserligen rätt maträtt, men det stod en flagga med ”Hot” i kycklingen istället för den medium jag beställt. Bråkade igen, och fick till slut rätt mat. Och gott var det.

Då MK är en såpass modern stad är den också planerad utifrån modern trafik, med gott om promenad- och cykelstråk, med tunnlar under bilvägarna. Som här.
Nando’s!

Sen var det dags att bege sig in mot centrum för att hitta bussen till Stadium MK, där Rammstein skulle spela. Jag var inte helt ensam om det, kan man säga. När jag kom in till centrum såg jag en lång kö med människor där bussen skulle gå ifrån. Fick dock direkt höra att det var kön för att *köpa* biljett, och eftersom jag var förberedd och redan hade biljett var det bara att hoppa på bussen som stod där och väntade. 😁

En hel del trafikkaos på väg mot stadion, och lång kö även för att få komma in, men den rörde sig riktigt fort och vips var man på plats. Det regnade lite lätt och jag hade plats såpass långt fram att taket inte räckte till. Åt en varmkorv och köpte vatten att dricka. Och väntade. Hade en enkel plats till vänster om mig, och pratade en del med damen som satt där. Hon var väl i 50-års åldern och hade sett den här showen på plats i Tyskland tidigare i år. Generellt var det väldigt blandad publik, såg allt från tonåringar till 70-åringar, vilket jag tyckte var roligt.

Stadium MK.

Som förband var det ett par tjejer som spelade Rammstein-covers på piano. De var helt klart duktiga, men kanske inte vad den något skräniga skaran hade önskat sig.

Till slut satte då konserten igång. Vi var ombedda att inte filma showen utan bara uppleva på plats, men….det var många som hade telefonen i vädret. (Större kameror fick man inte ens ta med in.) Så naturligtvis fick jag med mig några bildbevis också. 😁

Rammstein on stage.
Tycker man inte om dem kan man ju elda upp sina bandkamrater.
Maffiga eldeffekter var det gott om.

Efter dryga 2 timmars eld och fullt ös var det sedan dags att säga farväl till Rammstein och ta sig tillbaka till hotellet. Om det hade gått smidigt på väg till stadion var motsatsen sann nu. ALLA skulle ju därifrån samtidigt. Fick gå i 5 minuter från starten av busskön för att ens hitta slutet, och sedan blev jag ganska stillastående där. På redan trötta fötter. Förmodligen var det ganska många som kom efter mig som inte ens brydde sig om att försöka hitta slutet på kön utan anslöt någonstans i mitten. När det väl började röra på sig gick det dock undan igen. Det kom nya bussar stup i ett och logistiken för att kliva på var smidigt löst så att de först samlade upp lagom många i en fålla innan bussen körde fram. Hann till och med med sista bussen från centrala Milton Keynes till hotellet.

Detta inlägg är en rekonstruktion. Jag, med god hjälp av WordPress, har lyckats förstöra en del av mina inlägg från resan. Detta är ett av inläggen som jag inte ens haft ett textutkast till utan är återskapat från mitt något dåliga minne.