Hoppa runt Killarney

Posted on 2024-07-23 by Lizzan

2024-07-20

Tog mig upp i tid och gick ned till frukost strax efter 8. Beställde in äggröra, bacon och tomat och kände att jag hade saknat riktiga frukostar tidigare under resan. När jag smakade baconet blev jag ännu gladare, det var helt fantastiskt gott.

Traskade iväg till busshållplatsen, betalade mina 15 euro för en dagsbiljett och hoppade på strax före 9:30. På väg ut från Killarney snackade chauffören om att det var dumt att hoppa över första stoppet och tro att man skulle hoppa av där senare, för han skulle aldrig köra rundan baklänges. Det var ju precis det jag hade tänkt göra, men jag hade räknat med att få åka runt hela varvet en gång extra. Åkte därför med till Torc-vattenfallet, som var andra stoppet efter Ross Castle. Dels tyckte jag det skulle funka bättre med vädret, då det var mulet på morgonen och skulle skina upp utöver dagen, dels tänkte jag att det var mindre folk vid vattenfallet tidigt och dels passade det bättre att komma till slottet strax före tolv för att ta en båttur på sjön.

Ibland är jag inte så korkad som jag ser ut, så min plan funkade perfekt. Visst var det redan lite folk vid vattenfallet, men när jag var på väg därifrån kom det TVÅ fullstora turistbussar och släppte av ett gäng studenter. Medan jag var däruppe var det mest flygfän som var jobbiga, jag kunde till och med ställa upp kameran och göra några superselfies mellan de andra besökarna. Vattenfallet var inte jättehögt eller jättemaffigt, men fint nog och det mulna vädret gjorde att jag inte ens behövde montera något gråfilter på kameran för att kunna dra ned på slutartiden tillräckligt för att mjuka ut vattnet.

Var tillbaka på parkeringen några minuter innan bussen skulle komma tillbaka, trots att jag blivit lite distraherad av en man i shorts och bar överkropp med keltiska tatueringar som sprungit genom skogen medan jag var på väg ner. Nej, jag fotade honom inte, även om jag ville. Han såg nästan ut som en keltisk krigare och det hade kunnat bli jäkligt häftiga bilder. Hoppade istället på bussen och åkte tillbaka till stan via hållplatserna för Mucross House och Mucross Abbey innan vi åkte tillbaka till Ross Castle.

Hoppade av bussen runt 11:40, och nästa båt skulle gå 12:00. Gick direkt mot bryggan och ställde mig i kö. Började känna mig lite tveksam när till och med bryggan gungade en del, men innan jag kunde ångra mig klev jag ombord och betalade 15 euro till för en biljett. Större delen av båten Lily of Killarney var täckt med tak och fönster och helt enkelt inomhus, men det fanns ett litet utomhusutrymme längst bak. Jag gick ut direkt men noterade att jag då inte skulle få höra guidningen. 🙄 Nåja, fick väl offra det då, dels ville jag kunna fota utan fönster och dels ville jag behålla frukosten.

Innisfallen, en ö med ruinerna av ett kloster.

Bitvis gungade det ganska ordentligt även om vi bara var på en sjö, men det var nog mest när vi stod stilla och träffades av svallvågor från någon av de andra båtarna som skjutsade runt turister på sjön. Min mage höll sig i alla fall i schack och jag kände inte ens av någon tillstymmelse till sjösjuka. (Nu när jag skrivit det blir det väl säkert jätteilla nästa gång, men, men.) Hörde som sagt ingen guidning, men hade hyfsade möjligheter att fotografera åtminstone, även om det kom ut lite annat folk då och då – speciellt om det faktiskt var något spännande.

Molnen hade inte helt lättat än, och grabben som sålt mig biljetten kom ut en sväng och undrade om det gick att se något. Jag sa att ingen ändå skulle tro på att jag varit på Irland om jag kom hem med soliga bilder, och kallade det ”atmosfäriskt”. Han skulle komma ihåg det uttrycket, sa han. 😝 Det var skönt att slippa solglittret på vattnet i alla fall, tycker alltid det stör så mycket på bilderna om det blir för mycket sånt. I alla fall på mina egna bilder.

Mer berg, med en båt som jämförelse. Svårt att fota sånt här och ge rätt intryck.

När jag kommit i land igen funderade jag på att ta en guidad tur inne i slottet, men när jag såg att man inte fick fotografera därinne tyckte jag inte det var någon mening. Ibland är jag lite enspårig kan jag tycka. Man kanske kan tycka något är roligt även utan fotobevis? Istället gick jag runt och fotade lite annat innan jag gick tillbaka till bussen.

Mindre båt som det fanns ett gäng av att hyra. De skjutsade runt folk lite hit och dit på sjön.

Bussarna jag mött vid vattenfallet kom och släppte av sitt folk här också – lagom tills jag var på väg därifrån.

Såg något om att man kunde hyra båtar också – det kanske var de här. Jag fotade hellre. 😝

Mellan Mucross House och Mucross Abbey var det en 15-minuters promenad, och busschauffören hade tipsat om att ifall man ändå tänkt gå däremellan var det bättre att åka med till klostret och gå tillbaka till Mucross House istället för tvärtom, då det fanns mycket mer att göra vid det sistnämnda. Jag hade tänkt att gå, så jag satt kvar tills vi kom till sista hållplatsen på slingan. Hoppade av där och gick ner mot klostret, men gick först förbi vägen in till det då det var lite dåligt skyltat. En jarvey (som kuskarna till hästvagnarna kallas här) frågade mig om jag ville ta en tur runt Mucross House och mina trötta fötter ville gärna säga ja men huvudet som både var snålt och ville fotografera sa nej.

Busschauffören hade sagt att efter puben var klostret hans favoritställe i Killarney, och det var verkligen mer att utforska än jag hade förväntat mig. Mer att fotografera också, även om det inte fanns någon superbra vy mot hela klostret. Enda problemet var väl alla andra turister som knatade runt där och också ville fota utan en massa andra turister i vägen.

Idegran inne i klostret. Enligt folktron ska den som rör vid trädet dö innan midnatt samma dag, sa chauffören. Det var ändå inte lätt att komma åt så det var ju lika bra då. 😅

Passage intill innergården med idegranen.

Insikt (motsatsen till utsikt) inne i klostret.

Monument i klostret. Nej, jag läste inte så mycket vad som var vad – åk dit själv om ni måste veta. 😝 (det är väl värt det!)

Bästa vyn för att få med hela klostret fanns på kyrkogården. Den verkar fortfarande användas för begravningar, såg några nyare stenar och aktuella datum.

När jag kände mig nöjd där skulle jag då ta mig till Mucross House. Jag hade inte blivit piggare i fötterna av att knata runt i klostret, så jag satt och funderade en stund först och kollade kartan för att inte gå iväg åt fel håll eller längre än nödvändigt. Hade ett val mellan en stig och en asfaltsväg där även hästvagnarna travade fram, och valde den senare både för att få se mer hästar och för att spara så mycket energi som möjligt. Nästan framme vid Mucross House hittade jag dock en liten trappa ned till en utsiktspunkt över sjön och bergen. Satte mig där en stund och mumsade i mig lite snacks som jag hade med mig och under tiden jag gjorde det kom solen fram också.

Traskade sedan vidare upp mot huset och insåg ganska snabbt varför någon valt att bygga sitt hem här. Utsikten var urtjusig och till det hade de ordnat en fin trädgård och park att vandra runt i. Restaurang och souvenirbutik fanns också tillgängligt. Jag började med att köpa mig en riktigt god glass och vandra runt lite i arboretumet. Tog lite fler superselfies och insåg att jag inte skulle hinna med näst sista bussen därifrån utan skulle få vänta på sista. Det kändes inte såååå jobbigt. 😝

Jarvey med häst och jaunting car. Fördelen med dem var att man hörde hästkloppandet innan de kom, så man kunde göra sig beredd med kameran. Det hjälpte dock inte alltid.

Kerry-boskap. Framavlade för mjölkproduktion men används här som betesdjur för att främja biologisk mångfald på betesmarken.

När det till sist var dags att åka därifrån kände jag att jag hade haft en alldeles underbar dag, trots att fötterna var trötta. Pratade också lite med en äldre herre på bussen in mot Killarney, han höll på och vandrade runt på Irland och var förmodligen i alla fall i närheten av 70 år då han berättade om en semestertripp han och frun hade varit på för 50 år sedan – då var de i Norge. Hoppas att jag också kan fortsätta resa när jag är i hans ålder, tycker redan det börjar kännas jobbigt ibland. En sådan här dag är det dock värt det. Gav chauffören ett öl-bidrag (dricks) när jag klev av och sa att jag inte hade klarat av att se allt det här utan honom.

Bästa Killarney-tipset är den här bussen.

Var i stort behov av mat, så jag krånglade inte till det utan gick in på Milano, som är den irländska varianten av Pizza Express, en pizzakedja. Hade inte så höga förväntningar, men beställde in en tunnbottnad pizza med peperoni och chili. Fick frågan av servitrisen vilken sorts chili jag ville ha, då det fanns tre olika att välja på – svaret: ALLA. När jag fick in pizzan var den både tjusig, lagom tunn och krispig och alldeles perfekt het. En dam vid bordet bredvid sa att hon var avundsjuk på min pizza, då hon och gubben skulle dela på en och han då gissningsvis inte var så förtjust i stark mat. Det kunde hon gott få vara, för hela pizzan försvann. 😁

Pizza med tre sorters chili. Behövde inte chilioljan. 🤪🌶️

Fullbokat och lite till

Posted on 2023-08-03 by Lizzan

2 augusti 2023

När jag satt och planerade den här dagen på tisdagskvällen undrade jag om jag inte tagit mig vatten över huvudet, med TRE tider att passa. Vatten över huvudet blev det också, för det regnade när jag klev upp och gick ut. Hade ju tänkt frukosta på hotellet, men då jag var lite seg kände jag inte att jag hade tid för en full Scottish och inte var jag sugen på bara någon croissant som var deras express-alternativ. Jag var sugen på en bacon-macka. 😝

Gick iväg uppför backen och hittade ingen Costa, ingen Pret, och ingen Greggs, men väl ett par Saint Arbucks. (Kan inte kalla dem annat sen en skotsk guide i London envisades med att kalla dem så. 😝) De hade baconmackor, men…just det där stället var inge bra på att rosta dem, för den var inte helt varm. 🙄 Nåja, det var lite mat i magen i alla fall, så jag gick vidare i regnet uppför Royal Mile. Har aldrig sett den så tom som en regnig morgon före 9, det kan jag säga. Behövde bara kryssa mellan vattenpölar, inte folk.

Hade bokat in mig klockan 9, men min vana trogen så var jag tidig med nästan en kvart. När de såg att jag var där själv släppte de dock in mig direkt i alla fall, gissar jag inte tar upp så mycket plats. Jag var lite orolig att alla synintryck skulle vara jobbiga för min hjärna, men just det gick faktiskt utan problem. Den skrikande ungen som hade lungor som en operasångare, däremot…..🙉🙉🙉

Camera Obscura & World of Illusions är ett högt hus på 6 våningar inklusive takterassen, och efter pandemin införde de ett enkelriktat system där man går upp två trappor i taget, kollar igenom den våningen, upp 2, kollar, upp till taket, ner 2…etc. Det gjorde att jag inte så lätt kunde smita undan skrikungen heller, speciellt inte om jag inte ville missa något av utställningen. Inte var det lika lätt att använda lurarna heller, då vissa av attraktionerna baseras på ljud. Nåja, jag försökte hålla för öronen så gott det gick, och var lite avis på personalen som kunde hänga här när stället var stängt i lugn och ro – killen i kassan kom fram till mig när jag stod i ljuskorridoren och berättade att det var hans favoritplats i huset och att han gömt sig där ofta.

Oändligt med ljuspunkter åt alla håll – och ett ljushuvud? 🤓

Lekte man lite med long exposure-funktionen på telefonen kunde man t.ex. få till sånt här.

På våningen ovanför kunde man leka med elektricitet.

På nästa våning kom han fram igen när jag var i närheten av ”Magic Eye” 3d-bilderna och undrade om jag hade sett vad som gömde sig där. Just såna där bilder var jag väldigt fascinerad av när jag var yngre, så jag har väl 3-4 böcker som jag kollat mycket i. Så generellt har jag väldigt lätt för dem nu – vilket inte han hade. Han tyckte att jag hade en superkraft där. 😁

Såna här bilder, alltså. Titta ”igenom” bilden genom att fokusera ögonen på något bakom skärmen för att se vad som är dolt. (Bilden snodd från nätet)

Kom sedan upp till takterrassen, där det förstås fortfarande regnade. Där uppe finns även själva Camera Obscuran. Då vädret inte var jättebra skulle det inte bli så fantastiska bilder, men de skulle ändå köra en kort show för att visa hur den fungerade. Till att börja med fick vi gå in i ett mörkt rum. Och till min fasa så var skrikungen med. Och han gillade INTE mörker. Guiden frågade lite fint om föräldrarna trodde att det skulle gå bra, och jooooodå, det skulle gå så bra så. När han skrikit en hel del genom introduktionen frågade hon igen, och det var iiiinga problem. Kanske inte för dem. 🙄 När hon släckte ned helt och det blev jättemörkt försökte de först distrahera honom med något på mobilen men när hon frågade tredje gången så var det faktiskt en av dem som tog med honom ut. ÄNTLIGEN.

Från takterassen har man utmärkt utsikt över Edinburgh – om det inte är moln och regn i vägen.

Det finns ett gäng Camera Obscuror runt om i världen – en finns t.ex. i Trondheim enligt en plansch inne i den här. Jag har dock bara sett den här från insidan, vad jag minns. Den i Aberystwyth har jag sett från utsidan.

Camera Obscuror är fascinerande grejor, kan jag tycka. Med en spegel på ett tak, ett litet hål och eventuellt någon lins för att fokusera ljuset på en skiva inne i rummet kan man i den i Edinburgh kolla över mest hela staden. Ingen elektronik överhuvudtaget. Riktigt coolt. Nån gång måste jag kolla en när det är bra väder. 😝 Guiden berättade att andra ägaren till Camera Obscuran även byggde huset intill. På väggen mot Camera Obscuran finns det bara pyttesmå fönster i det huset – han var rädd att personalen där skulle spionera på honom. 😁

Lyckades undvika de värsta skriken på väg neröver huset igen, men längtade efter en dag här bara för vuxna. Inte för att alla såna alltid beter sig så mycket bättre, men kanske lite ändå. På en hel del av grejorna hade det också varit bra att ha med sig sin klon, då de bara fungerade med två personer. Såg en kvinna försöka spänna fast sin telefon för att fota inne i Ames-rummet, och då erbjöd jag mig att fota åt henne, så fotade hon åt mig. Det är en av de coolare grejorna. 😁

Tre olika lampor ger skuggor i tre olika färger – och så kombineras de förstås när skuggorna överlappar.

I Ames-rummet kan man både få känna sig stor…

…och liten. Ja, det är samma rum. Och samma jag. 😝

På sista våningen finns sen de två riktigt coolaste attraktionerna, Vortex-tunneln och en spegellabyrint. Tunneln var poppis för fotografering, så jag väntade en stund för att låta paret innan fota klart, sen kunde jag fota lite själv. Och försöka hålla balansen. 😂 Spegellabyrinten är också riktigt lurig, men navigerar man på känsel istället för på syn så går man i alla fall inte in i dem så hårt. Såg en tjej därinne som gick runt och putsade alla speglarna, och det är klart att illusionen förstörs om man ser någon smuts som hänger i tomma luften (tror man). Upptäckte också att man kunde titta snett på sig själv därinne…🤪

Vortex-tunneln. Gångbron i mitten är en helt vanlig gångbro, den svajar inte ens som de i Inverness. Den färgglada duken som snurrar runtomkring får en dock att tro att man håller på att tappa balansen riktigt ordentligt.

Hur var det nu – hur många Lizzor är för många? 😲

Hade tänkt spendera ungefär 3 timmar där, för att sedan äta lunch och gå vidare till nästa bokning som började 14:00. Nu hade jag dock klättrat upp och ner på typ 2, så jag behövde hitta på något mer innan matställena var redo för lunch. Shopping var som tidigare inte världens bästa idé, men så kom jag på att jag ju aldrig varit in i St Giles’ Cathedral. Sist jag var i Edinburgh kostade det 5 pund om man ville fotografera därinne, så jag gjorde aldrig slag i saken. Tänkte att jag i alla fall kunde kika runt lite nudå när jag ändå hade tid över.

Nu verkade det inte heller finnas några restriktioner på fotografering för folk gick runt med mobilkamerorna i högsta hugg. Och nog fanns det att fotografera, alltid. Kanske får ta en sväng med riktiga kameran nästa gång jag är i trakterna – den hade hjälpt för att få mer närbilder av en del roliga detaljer – och så glömde jag kolla efter ängeln som spelar säckpipa!

Tjusiga fönster måste det ju förstås finnas.

Roliga figurer är kanske lite mer annorlunda, som längst upp här.

Och mer inzoomade bilder på några på andra sidan här.

…men det här var mitt favorittak, för det är blått, och mönstret påminner mig om skotska flaggan. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

Ganska typisk bild från inne i katedralen skulle jag vilja säga. Svårt att inte få med andra fotografer på bild. Dock sällan folk som kommer och ställer sig precis framför en när man håller på och fotograferar, men…🙄

Men tjusigast var nog rymdskeppet….eh, jag menar orgeln. 😁🚀

Min mest religiösa upplevelse för dagen kom dock innan jag gick in i katedralen. Jag hann bara gå ut från Camera Obscuran och några meter nerför Royal Mile innan jag såg dagens vackraste skönhet. Hon hette Gwenivere, och för 5 pund fick man hålla henne. Jag ville gärna, men bara om någon kunde fotografera. Det gjorde skötaren så gärna, och hon höll inte igen heller – massor med bilder, och en film. Tjoho! Trist bara att jag blundade precis på bästa ugglefotot. 😂 Ja, Gwenivere var en berguv, vad trodde ni?

Kom ihåg att det här är människan som lyckades blinka på en SELFIE. 😑

Klockan började bli kvart i 12, och jag kollade in på en av restaurangerna i närheten för att se om man kunde få bord till lunch, men det var för tidigt fortfarande. Medan jag väntade kollade jag menyn och bestämde mig för att gå någon annanstans. Det annanstanset var dock litet och fullbokat, så jag gick till ett tredje ställe utan att kolla menyn. Där fick jag i alla fall ett bord, men blev inte så inspirerad av menyn. Beställde till slut en Mac & Cheese med Chorizo för att få lite krydda. Den var god, men väldigt ensformig. Hade varit gott med lite sallad till, faktiskt, men någon sådan hittade jag inte på menyn. Varm var den i alla fall, till skillnad från mig som blivit lite ruggig i regnet.

De där få ärtskotten som var på var jättegoda till – kunde gärna ha fått vara 10 gånger så många.

Klockan gick långsamt mot 14, och guidningen skulle börja i närheten av restaurangen, så för att behålla platsen beställde jag in en varm choklad som efterrätt – glassen såg också lockande ut, förutom att den var kall. Chokladen var dock jättegod, det stod nåt om Aztek Dark i beskrivningen, och jag undrar om det inte var i alla fall lite chili med också.

Traskade ned till Cadies & Witchery’s lilla butik igen och blev igenkänd av damen i kassan. Berättade om mina flygproblem, och hon gick och hämtade guiden som var densamme som på spökpromenaden, det vill säga ägaren. Han kände igen mig han med. Resten av gruppen bestod av 5 personer, en brittisk familj som hade fått besök från Tyskland tror jag det var. Ett annat par skulle ha varit med men dök aldrig upp – de kanske inte gillade det skotska vädret. Jag hade för första gången tagit på mig min regnponcho, så jag var både torr och varm faktiskt. Paraplyet jag blev erbjuden i butiken tackade jag dock nej till, jag har tillräckligt med problem med att hålla koll på var jag går utan att behöva bekymra mig om vilka jag sticker ut ögonen på också. Andra verkar inte ha det problemet – jag insåg när jag gick nerför Royal Mile i regnet att jag har mer problem med folk som inte kan hantera sina paraplyer och petar till en i huvudet med dem än med regnet i sig. ☂️ (en fördel med glasögon – jag är mindre rädd att de ska peta ut MINA ögon)

Guidningen var riktigt trevlig, vi såg många intressanta gravstenar inne på Greyfriar’s, inte minst Bobbys. Vi hann också före de flesta Harry Potter-fantasterna till Thomas Riddell’s grav – J. K. Rowling har hämtat många av namnen i böckerna från den här begravningsplatsen. Såg minst tre Harry Potter-grupper som guidades runt, och vår guide funderade över vad de inneboende i gravarna skulle ha tyckt om att helt plötsligt folk började vallfärda till deras gravar på grund av något helt irrelevant.

Greyfriar’s Bobby. En likadan staty står utanför grinden, fast med blankare nos.

Nej, jag kommer inte ihåg vad han pratade om eller varför han pekade här. Men snubben är inte liten, så fatta hur stort det här monumentet är…😲

Det var nåt om kärlek (handslaget) och att han såg shakespeareansk ut och att hon såg egyptisk ut, men fråga mig inget mer…🤦‍♀️🤷‍♀️ Perfekta kunden – går en vandring, har jätteroligt, glömmer bort precis allt, kan gå samma vandring igen och igen och igen…

Två statyer i Edinburgh sägs ge tur, dels Greyfriar’s Bobby, hunden som står utanför kyrkogården, och David Hume längre upp i Old Town. Man ska gnugga Bobby’s nos och Hume’s tå – extra ironiskt i och med att Hume absolut inte trodde på skrock överhuvudtaget. Vår guide hade därför ett nytt förslag – man ska klappa på ett visst träd inne på Greyfriar’s. Trädet ser väldigt mycket ut som en bak, så – Slap the bum for luck! 🍀

Pratade lite mer med guiden efteråt och sa att jag skulle titta förbi nästa gång jag var i krokarna – hoppas det inte tar fem år den här gången. Klockan var nu runt 15:30, och min nästa tid att passa var 17:30. Tanken var att äta middag däremellan, men nu var jag plötsligt inte hungrig. Hade väl ostiga makaroner halvvägs upp i halsen fortfarande. Insåg att jag var nära nationalmuseet, så tittade in där. Det hade slutat regna men blåste ganska friskt och kallt så det kändes trevligare att vara inomhus. Hade varit här och tittat runt för 5 år sedan och gillat det, så nu tittade jag runt lite på måfå, efter att ha filmat när klockan slog 16.

Millennieklockan. Det händer en hel del när den slår hel timme.

Förarlöst fordon från 2016 som användes i tester för att ta reda på hur säkra förarlösa fordon kan vara. Svischade runt på vägar och bland gångtrafikanter i upp till 24 km/timme.

Clarsach, en harpa som var ett populärt gaeliskt instrument.

The Maiden, en halshuggningsmaskin. Det kanske är tydligt på mina bilder att museets samlingar är väldigt varierade. 😁

Skattkista som användes av ”The Company of Scotland”, ett handelsföretag som grundades 1695, för att skydda deras dokument och pengar. Under locket finns ett komplicerat lås som aktiveras genom ett dolt nyckelhål.

Dåligt med mobiltäckning var det inne på museet, och wiffyt fick jag inte till att fungera, så jag fick gå ut för att se vart jag skulle efteråt. Det var som tur var inte alls långt. Möttes av ett stort torg med mat- och dryckesförsäljning, och flera hus som var klädda i banderoller och redo för festival. Det svåraste var därför att hitta ingången till rätt hus, och sen hitta rätt rum därinne. Då det var festivalens första dag hade inte personalen full koll heller, så lite yrt blev det.

Gilded Balloon Teviot var huset jag skulle till. Därinne skulle jag till the Dining Room, men min hjärna var lite mosig så jag frågade efter the Ball room. Kanske var på danshumör?

Jag blev dock tredje person i kön till ”The Magic of Terry Pratchett”, som jag hade valt att se. Först in i lokalen, före kön, blev dock en festival-stammis, som jag hörde prata med typ alla andra. Hon bodde visst i Aberdeen, hade besökt festivalen i 20 år eller så och hade 38 shower inbokade från onsdag kväll till måndag. Sen skulle hon åka hem en sväng och komma tillbaka senare. Så kan man ju också semestra. Jag har sett jättemycket planscher för sånt jag skulle vilja se, så nån gång måste jag hänga kvar några dagar under festivalsäsongen (augusti). Det trista är bara att hotellen är ännu mer hutlöst dyra då. 🙄

Showen blev några minuter försenad, men det var som sagt första dagen. Det skulle vara en humoristisk föreläsning om Pratchetts liv, och snubben som klev in på scenen var betydligt yngre än jag hade förväntat mig. Vet inte varför jag förväntat mig någon äldre heller, men han kan nog till och med ha varit yngre än mig – barnrumpa! 😝

Vi var väl kanske 20-30 pers i publiken, och inte jättestort rum, så det gick bra att se och höra. Speciellt som man hamnat på första raden när man var först i kön. Marc Burrows, som komikern hette, hade skrivit en biografi om Pratchett och var ordentligt hemma på ämnet. Föreläsningen var både rolig och sorglig och intressant. I sann Pratchett-anda kunde man också gå på en Footnotes-eftershow efter showen, och innan dess skulle man kunna köpa boken i biljettkassan. När jag gick ner hade dock biljettkassan ingen aning om det. En annan av besökarna såg lådan med böckerna, men då de inte hade någon koll på priset kunde de inte sälja några ändå.

Gick upp igen till lokalen för eftershowen, och fick höra att jag inte hade en giltig biljett. Fick gå ner igen till biljettkassan, där chefen kollade hur det låg till och insåg att det blivit något strul för att de sålde två biljetter ihop, så QR-koden på biljetten gällde bara för första showen. Hon skickade dock med mig hjälp upp så jag blev insläppt. Det var inte många som valt att komma på den här showen, vi var bara 6-7 personer i publiken. Jag var lite rädd att det skulle bli tyst och tråkigt, då det annonserats som en frågestund och jag inte hade några frågor. Som tur var hade de andra det – speciellt en som inte ens hade läst en Pratchett-bok. Marc var också bra på att bara pladdra på utifrån rätt korta frågor så tyst blev det inte.

Efteråt följde han också med ned till biljettkassan för att faktiskt sälja böcker. Köpte en för 15 pund för då ignorerade jag hur full resväskan var. 😇 Gick ut och kollade med CityMapper hur jag skulle ta mig tillbaka till hotellet. Jag kunde gå på 22 minuter, eller så kunde jag ta en buss två hållplatser, vilket med väntetid också skulle bli 22 minuter. Jag valde bussen, då det fortfarande var rätt kallt och blåsigt ute.

Klev av utanför hotellet och var nu hungrig så jag behövde mat. Tänkte först beställa room service, men en pizza gick på över 200 spänn och dessutom tillkom en avgift på runt 70 spänn på det. Även om SAS borde betala igen pengarna kändes det lite väl dyrt. Hade ändå sett till en pizzeria/italiensk restaurang i närheten som skulle vara bra. Traskade ditåt och fick bord utan problem. Däremot var det mycket folk och mycket stoj i lokalen, vilken folk förmodligen beskriver som god stämning. Hittade mer än en sak på menyn som nog skulle duga, men beställde till slut en pizza med bland annat pepperoni, oliver, kyckling och ruccola. Och chiliolja.

Blev dock inte så jättenöjd, kycklingen smakade riktigt skumt så de plockade jag mest bort. Pepperonin var det dock bra smak på så resten av pizzan gick fint att äta. Chilioljan märkte jag dock inte så mycket av. Kvittot jag fick efteråt var inte heller någon höjdare, så får väl se om SAS ens går med på att ersätta den måltiden. Pizzan kostade dock bara hälften jämför med var pizza + rumsserviceavgift skulle ha kostat på hotellet, så jag kände mig snäll i alla fall. Men det är klart att man skulle ha haft en riktig höjdarmåltid så här sista kvällen i Edinburgh, men jag var faktiskt inte sugen på Nando’s. 😝😲

Klockan var närmare 22 innan jag var tillbaka på rummet, och då behövde jag ju packa. Gjorde en plan för morgonen och plockade bort alla böcker från resväskan och lade dem i en kasse istället – det fick gå som ”under stolen framför dig”-bagage. Hade ingen större lust att sova, men inget annat vettigt att göra heller, så vid 23:30 nånting somnade jag i alla fall. Och larmet var ställt på 5, för att hinna med en spårvagn vid 6 och komma fram till flygplatsen 7, 2,5 timme före avgång.

3 augusti 2023

Det gick nästan enligt planen. Klockan var väl kanske kvart över 6 när jag rullade ut väskan från hotellet och vidare över gatan till hållplatsen. Såg att det precis kom en spårvagn, och jag hade rött ljus, men den stannade ändå så jag kunde gå över och kliva på. Den tiden på morgonen var det definitivt INGEN rusning på spårvagnen. Inga matcher på Murrayfield heller, gissar jag.

Kom fram, kollade tavla för incheckning, och fick ställa mig i KÖ. Den långa, långsamma kön. Den här gången var det mer nervöst med vikten på väskan, men jag hade provvägt den några gånger på morgonen med min resevåg och då visade den som mest runt 19. Den visade ju å andra sidan 23 när väskan vägde 24,4 också, så jag litade inte helt på den. Kunde se resultatet själv nu och kunde pusta ut – 19,9. Fick inte ens en orange remsa med HEAVY. Men så blev jag lite missnöjd också – då kunde jag ju ha packat ned 3 kilo till – eller i alla fall 2,5.

Nåja, väskan gick iväg på bandet, och själv fick jag gå till säkerhetskontrollen – nästa KÖ. Nu gick den ända ut i avgångshallen. Den rörde dock snabbt på sig och jag fick nog vänta längre i incheckningen. På skärmar i säkerhetshallen visades det hur lång tid man beräknades få vänta extra om man behövde få sin låda extra undersökt, som extra uppmaning att verkligen sköta sig och plocka ur all elektronik och vätskor mm. Naturligtvis hamnade min väska på ”fel” sida så jag behövde vänta på att någon skulle kunna kontrollera den. Skulle jag ha plockat ur kameran? Hårddisken jag har som backup för bilderna? Hade ju i stort sett samma innehåll i den som jag alltid haft.

När det till slut var min tur frågade kontrollanten om jag hade någon plånbok i väskan – det kunde jag inte komma på att jag hade. Hon började rota runt lite men hittade inte det hon var ute efter. Sen frågade hon om jag hade något ”ninja-kort”. Visste inte ens vad det var, innan hon förklarade. Hade ju fått ett verktygskort från jobbet för ett gäng år sedan, som gick att använda som skruvmejsel och lite annat. En del av en kant på kortet var även slipat så det skulle gå att skära med. DET fick jag verkligen inte flyga med. 🤦‍♀️ Det hade ju funkat fint att ha i väskan i 5 år eller nåt, men det var ju inte hennes fel. Inte för att jag har använt det, så det får väl vara hänt då.

Incheckad, och genom säkerhetskontrollen. Planet stod fortfarande med på tavlan som avgång 9:30. Gick på toaletten och köpte en macka och dricka på Boots innan jag ställde mig i kön till Costa för att köpa en till dricka och en BACONMACKA. Nåt roligt måste man ju få ha, orkade bara inte köa direkt jag kom in från kön…😝 Fick vänta länge på mackan också, och när jag väl hade den i näven hade planet till och med fått en gate – 1K. Väldigt långt åt ena hållet på flygplatsen, så här fanns det till och med lediga sittplatser, det var det ont om i de mer centrala delarna. När jag väl kom fram till gaten hade mackan hunnit bli halvkall, men jag kände äntligen att jag kunde sätta mig ner och äta i lugn och ro.

Lite försenat kom de sedan igång med boarding, så nu var det väl relativt säkert att det faktiskt skulle bli en flygning. Jag hade plats långt bak, men planet var fullt så det var ingen större fördel med det. Och i raden framför satt en familj med en jätteliten unge som var jätte-inte-glad över nånting. Skrek och skrek och skrek. Andra ungen de hade var något år äldre, men inte på så bra humör heller. Pluggade in lurarna som i alla fall dämpade helvetesskriken och lyssnade på ljudbok tills jag somnade. När jag vaknade hade halva resan gått enligt min timer, och vi var på marken bara några sekunder efter att timmen och de 55 minuterna hade gått.

På plats på Arlanda hamnade man förstås i en gigantisk till KÖ. Nu passkontroll. De flesta verkade dock inte vara EU-medborgare, för när jag väl kom så långt fram att jag såg att det fanns bås för såna var det ingen kö alls där. Väskan kom också rullande på bandet precis efter att jag kommit dit, och sedan var det bara att vänta på tåget. Som skulle gå sådär 4 timmar senare. 🥱 Tur man hade lämnat lite bloggande kvar att göra. 😝

Köpte mig sen en macka och lite snacks till tåget, och gick ner till perrongen i god tid. Nu var det tåget som var försenat, men bara med sådär 10 minuter. Vad jag har hört på övriga passagerare så har det dock varit mer strul där också, med andra tåg. På tåget ner till Arlanda hade jag bokat plats att åka bakåt, men då vände de på tåget så jag fick åka framåt. Nu hade jag bokat att åka framåt, men de har vänt det här tåget också så nu åker jag bakåt. Man kan tydligen inte lita på att SJ vet vilket håll de ska åt heller. De kanske har lärt sig lokalsinne av mig? Förhoppningsvis är jag i alla fall hemma om sådär tre timmar i skrivande stund, bara taxin vet åt vilket håll den ska.

(Så här i publicerande stund är vi snart i Bräcke, och cirka 45 minuter efter tidtabellen har vi trolig ankomst till Östersund. Blir en sen kväll, igen. 😴)

Till slut var jag hemma 23:11. Superskönt att ha en tågtaxi bokad som själv håller koll på eventuella förseningar och automagiskt dyker upp i rätt tid. 😅

Seg, segare, Lizzan

Posted on 2023-07-22 by Lizzan

Kände igår när jag kom tillbaka från rundturen att både kropp och knopp var segare än på sistone. Guidens sätt att prata på passade inte överens med min hjärna och det gjorde inte stressiga stopp och mycket backar heller. Tänkte därför ta en lugn dag idag, men då mitt hotellrum är rätt trist, mörkt, tråkigt och dessutom obekvämt så ville jag inte stanna här.

Tog en lugn morgon och fick till slut in alla utgifter i min budget-app. Trots ett par lyxmiddagar låg jag under på matbudgeten så jag bokade in en ny lyxmiddag till på söndag. Åt frukost här på puben och trodde inte att jag skulle behöva äta mer på länge.

Full breakfast på puben – fast då hade jag tackat nej till blodpuddingen också.

Traskade sedan iväg till närmaste busshållplats för att ta mig till Old Aberdeen. Det är ett område med många fina gamla byggnader, en rejäl park och nära till floden Don och ett naturreservat där den flyter ut i havet. Jag såg att jag vid dagens start hade 599 hittade cacher, så jag tänkte också leta rätt på någon bra burk som 600.

Efter sådär en kvart på bussen kom jag fram till King’s College som jag valt som startpunkt då det fanns en mystery-cache jag löst där. Skulle finnas, i alla fall. Trots att jag kollade både här och där såg jag inte till något som skulle kunna vara en behållare, eller ens som var relaterat till ledtråden. Letade nog av och till i en timme innan jag gav upp. Dumt nog var de enda andra cacherna i närheten Adventure Labs, och det kändes inte lika roligt att ha en sådan som nummer 600. Dock ville jag inte låta bli att göra dem heller, så det var bara att strunta i att ha något roligt som milsten och bara göra något roligt.

Powis Gate. Tjusigt, men byggt på pengar från slavarbete.

King’s College. Kyrka till vänster i bild.

Tittar man riktigt noga kan man se att det sitter en pianist vid flygeln. Man kan dock inte se hur vackert hon spelade. En turistbuss med spanjorer dök upp ungefär samtidigt som mig och många av dem satte sig för att lyssna. När de applåderade svarade hon blygt att hon bara var där för att öva.

Monument till Biskop Elphinstone (1431-1514) som grundlade Aberdeens universitet.

Svarade kvickt på de första två frågorna och gick sedan vidare uppöver huvudgatan. Insåg rätt snabbt att Aberdeen är större än jag trott, det var ju rätt långa avstånd för en trött kropp. Tredje frågan fanns utanför ett museum, och därintill fanns ett kafé som var rekommenderat i min guidebok. Smet in där och köpte en bit apelsinkaka för att samla lite krafter – var inte hungrig nog för en riktig lunch.

Snett över vägen därifrån kom man sedan till Cruickshank Building och Cruickshank Botaniska trädgård. Tänkte att det säkert fanns något trevligt att fotografera därinne, men så fort jag tog fram stora kameran kom det en regnskur. Stoppade jag undan kameran slutade det igen. Gav upp på fotograferande en stund och ringde en vän istället. 😝

Det fanns affischer uppsatta där ”Loons & Quines” som bor i Aberdeen berättade om vad som var deras favoritplats i staden. Loons och Quines är lokala dialektala ord för män och kvinnor.

Miss Willmott’s Ghost, kallas tydligen den här plantan. Tycker de ser fräna ut. 😁

Lugn och fin om än inte så formell trädgård, och en del roliga blommor och blad kanske fastnade på bild. När solen tittade fram började jag röra mig därifrån, och kom efter en stund fram till St Machar’s Cathedral. Som inte är en katedral längre. Tjusig var den i alla fall från utsidan, jag kom dit för sent för att kunna kolla inuti. Fjärde frågan på labbrundan löste jag här.

Efter att ha gått runt katedralen kom jag till Seaton Park. En av sevärdheterna där är gångvägen upp mot katedralen, där trädgårdsmästarna gjort ett hästjobb med att plantera blommor och frisera buskar. Inte för att jag vet om hästar är så bra på sånt. 🤔

Hittade många tjusiga blommor i alla fall, och i andra änden av gångvägen hittade jag även en fontän utan vatten. Så typ en skulptur, nu då. Där skulle det också finnas en cache, längs en mur. Ledtråden beskrev att den skulle vara gömd öppet, på en stenmur, där den smälte in bland alla andra lösa stenar som låg uppepå. Jag hittade inte den heller. Däremot hittade jag en massa läskiga små kryp under andra stenar som jag lyfte på. 🙄

The Saltire, alltså skotska flaggan, gjord i blommor. 🏴󠁧󠁢󠁳󠁣󠁴󠁿

…jag gillar bara inte att klippa bort dem och ta med dem in så de dör i förtid. 🙄

Det är inte alltid det mest spektakulära som är vackrast heller.

En till hare, här i granit, precis som nästan hela Aberdeen.

Femte och sista frågan på labbrundan skulle finnas vid Brig O’ Balgownie, som var nästan en kilometer från katedralen. Längs vägen hittade jag en inhägnad trädgård där det fanns ännu mer blommor och blad att fotografera, och när jag gått igenom den insåg jag att jag skulle behöva gå en bra bit nerför en backe och sedan upp igen för att ta mig till bron om jag fortsatte framåt. Vände istället och gick tillbaka genom trädgården och kom ut i Cottoun of Balgownie. Här skulle jag egentligen ha fotograferat i alla fall lite, trots att det var folks privata hem, för usch vad mysigt och fint det såg ut. Dock kom det en rejäl regnskur just då, och jag var mer bekymrad om att inte blöta ner kameran. För att svara på sista frågan behövde jag räkna ringar på bägge ändarna av bron, och då jag missat en på första sidan fick jag gå fram och tillbaka en gång extra ändå. Fötterna var inte glada på mig då.

Jag hade också velat hitta någon bättre utkikspunkt för att fotografera just bron, som blev färdigbyggd 1320 och dessutom är riktigt tjusig. Ett hus på vardera sida av bron hade fin belägna trädgårdar där man säkert skulle kunna ta en finfin bild, men jag ville inte knacka på för att fråga. 😝 Förmodligen har de fått liknande frågor förut. På andra sidan av bron kunde man gå ner till floden på en liten stig, och en väldigt brant och lerig stig ledde ner till ett ställe där folk förmodligen stått och fotograferat bron. Det kändes inte inom räckhåll för mig idag, så det fick vara. Gick istället upp till den riktiga vägen och fortsatte längs den bort mot Brig O’ Don. Därifrån skulle det nämligen gå BUSSAR. Bussar är bra, då slipper man gå hela vägen själv. 😅

Brig O’ Balgownie. Brig betyder bridge betyder bro, om det var någon som undrade.

På trötta och onda fötter kom jag då fram till Brig O’ Don, och såg direkt en busshållplats. Och en buss också, som precis körde därifrån. Det var inte jättelång tid mellan bussarna, och så var ju den här bron också rätt fin… Försökte även här att hitta någon enkel utsiktspunkt, men det var lite mycket träd i vägen. Men vyn uppöver floden var ju fin, speciellt som solen nu tittade fram. Det verkar stämma att man får nytt väder ungefär varje kvart här, oavsett om man gillar det eller inte.

Floden Don, uppströms från Brig O’ Don och nedströms från Brig O’ Balgownie.

Tog mig sen över vägen och till nästa busshållplats lite närmare centrum. Hade turen att nästa buss stannade närmare Union Square, där jag tänkt försöka hitta någon middag. Var sugen på en riktigt stark och smakrik pepperoni-pizza, och hade ju sett flera italienska kedjor där. Zizzi som var närmast rulltrapporna såg dock knökfull ut. Ask Italian hade flera bord som såg lediga men inte städade ut, men där var det kö när jag försökte få bord så jag kollade stället intill, Prezzo. De hade fullbokat närmaste timmen. Gick tillbaka till Ask Italian och en kvinna som precis kom ut därifrån varnade mig att det tog jättelång tid där. Så då skippade jag det också.

Sist jag var här lade jag märke till att en av restaurangerna hade många fler lediga bord än de flesta andra, nämligen Frankie & Benny’s. Det verkade vara någon kedja med amerikansk mat, burgare, pizza, etc. På pizzamenyn fanns en pepperoni-pizza som man kunde få het med grön chili, så jag tänkte att jag i alla fall kunde prova. Beställde en sån och lite vitlöksbroccoli för att i alla fall få i mig några grönsaker (och inte bara baconmackor), och efter ett tag blev det serverat. Broccolin var kanske lite överkokt men i alla fall god. Pizzan hade dock rätt degig botten, och om de räknar den där chilin som het så tycker de nog att ketchup är starkt också. Det smakade nästan ingenting, så jag förstår att det var lättare att få plats där. 🙄

Synd att man inte bara äter med ögonen, då hade nog det här varit betydligt godare.

Dock var jag hungrig, så jag knaprade i mig det mesta, betalade och gick därifrån. Under tiden jag väntade på maten och åt hann jag fundera på vad jag skulle göra imorgon också. Hade först tänkt åka till Dunnottar Castle imorrn då det ser ut att bli fint väder, men det är en plan som kräver en hel del energi och det tror jag inte att jag hunnit samla på mig till dess. (Min lugna dag idag blev ju i alla fall över 14 tusen steg. 🤦‍♀️) Så eftersom det var trevligt att sitta på bänken i trädgården idag så ska jag försöka hitta en bänk att sitta på imorgon också. Eller kanske mer än en bänk, till och med. Lyssna på min ljudbok skulle jag kunna göra, eller så går jag till den där hobbyaffären och köper en skissbok och någon penna och försöker mig på att skissa lite. Det finns en park i södra Aberdeen som heter Duthie Park, och där finns det också en rejäl adventure lab-runda och lite andra roliga cachar om jag trots allt vill röra lite på fötterna. Ett annat alternativ är att åka till stranden. Restaurangen jag ska till på söndag ligger dock ganska nära stranden, så kanske är det en bättre kombo. Får väl se vad jag känner för imorgon.

Invernessletande

Posted on 2023-07-13 by Lizzan

Första heldagen i Skottland, och jag hade inga andra planer än att sova ut ordentligt och sedan äta en god middag på en av stans bästa restauranger. Bord var bokat till 17:30, men riktigt så länge sov jag inte. Vaknade typiskt nog vid 7 även nu när jag faktiskt fick sova hur länge jag ville, men det gick inte att somna om så det var bara att kliva upp. Fixade färdigt gårdagens blogg medan jag åt ett kex från rummets fikabricka och muslipåsen som jag tog med mig från gårdagens flygplansfrukost. Inte direkt en stadig frukost, så när jag skrivit klart traskade jag iväg efter något mer ordentligt.

Gick uppöver stan samtidigt som det kom en medelstark regnskur, och hittade snart ett kafé som såg trevligt ut, The Good Craic. Kanske var det den mörkt turkosgröna färgen på väggarna som lockade…😝 Beställde in en rökt lax med äggröra och grönt te, vilket väl smakade ungefär som det brukar. Tyckte dock att det var lite väl mycket ägg, faktiskt. Atmosfären var dock riktigt trevlig, lugn, tyst och avslappnad. Blev först glad när jag tyckte det stod ”Chili Lovers” på en bildskärm mittemot mig, men när jag läste ordentligt stod det ”Chill Covers” istället. Förmodar att det var musiklistan.

Efter frukosten gav jag mig iväg efter lite pengar och sen lite kyrkor och andra gamla hus. Hade sett ut två Adventure Lab-rundor här i stan som jag tänkt beta av, och kyrkrundan började uppför en rejäl backe. Utanför den kyrkan höll de dock på med vägarbete, så bilderna blev inte jättebra. Gick vidare genom vad som såg ut som ett ganska överklassigt bostadsområde mot kyrka nummer två, som låg längs samma höjdkurva.

Vände sedan ned mot vattnet igen för att hitta kyrka nummer tre, och spana på slottet längs vägen. Dock insåg jag inte ens när jag gick förbi slottet, för där var det byggnadsställningar och höga plank i vägen. Taskig timing…renovationer av slottet kommer att pågå till 2025.

Försök att kamouflera byggnadsställningarna på slottet med lite blommor. 😝

Från tredje kyrkan hade jag också utsikt mot den fjärde, som låg mittemot över floden. Inverness katedral var dock gömd lite bakom träden, så man fick inte jättebra bilder där heller. Knatade över bron och förbi katedralen mot nästa bro, där det också skulle finnas en klurig geocache. Den bron, Infirmary bridge, är ännu svängigare än sitt storasyskon som jag traskade på igår. Den kom i rejäl gungning bara av att man gick över den själv, och när jag kom dit passerade precis en grupp på runt 20 personer samtidigt. Det måste ha blivit rena karusellturen. 😝

Vandrade lite fram och tillbaka och fick ta skydd från en regnskur innan jag till slut lokaliserade gömman. Det var en hel del mugglare här också, men ibland blev det faktiskt luckor så jag kunde signera loggen och lägga tillbaka den. Riktigt snygg gömma, vet man vad man letar efter är det supertydligt, men annars tänker man inte alls på att den är där.

Hade hunnit bli ganska trött i fötterna av allt traskande, så jag satte mig på en hyfsat torr bänk och vilade en stund innan jag gick och köpte mig en lättare lunch från en av matvagnarna framför katedralen. När jag satt och åt satt det en kvinna på en bänk mittemot mig en bit bort, och hon hade en kasse med någon mat i med sig. En fiskmås såg det och började närma sig kassen. Hon viftade lite lätt bort den några gånger, men till slut snodde den åt sig ett paket och försökte ta det med sig. Kvinnan fick fatt i paketet två gånger, och ställde sedan upp kassen på bänken bredvid sig. Fiskmåsen följde efter. Hörde henne säga till några förbipasserande att man ju inte fick mata fiskmåsarna, så det kunde hon ju inte göra. När jag sedan gick därifrån var det inga andra i närheten. Av någon anledning kollade jag tillbaka, och då satt hon visst och matade fiskmåsen. 😁 De var nog polare… (jag är fortfarande imponerad av hur smarta fiskmåsar verkar vara…de måste ju ha lärt sig att känna igen matförpackningar på nåt vis)

Gick sedan runt och in och runt inuti katedralen, mest för att göra något annat än att leta cacher. Det är ju mycket som är fint i såna byggnader, men jag börjar nog känna mig mindre och mindre bekväm i dem. Såg någon text vid dopfonten att dopet var ett löfte till Gud – hur mycket kan en liten unge lova? Bättre i så fall att de får välja själva när de vuxit upp tillräckligt.

Biskopens tron, med en liten biskopsmus.

Hur svårt ska det vara att hålla en kamera rakt? Jag har ju till och med ett rutnät till hjälp i sökaren. 🤦‍♀️

Letade sedan rätt på busshållplatsen som jag ska till imorgon bitti, då det bär av på äventyr tvärs över landet. En dagstur från 8 till 8 över till Isle of Skye som är den vackraste platsen jag sett. 🤩 Lätt att hitta hållplatsen, så jag borde inte virra bort mig i alla fall.

Tänkte sedan bege mig till rummet och vila lite innan middagen, men som av en slump så blev det istället att gå på bokhandel, kyrkogård, hitta resten av adventure labbarna och signera loggen på den där cachen jag såg igår. 🤷‍♀️ Fick väl ungefär en dryg halvtimme på rummet innan jag fick knata iväg igen.

Leakey’s bokhandel, rätt magiskt ställe med begagnade böcker och många gamla tryck. Snubben vid skrivbordet mitt i bilden kändes som någon sorts Dumbledore som vakade över allt. Trodde att han höll på med några gamla manuskript eller så…men när jag gick runt och tittade ner var det en helt vanlig dator…😔

Kyrka och kyrkogård. Dock hör inte kyrkogården till den kyrkan, utan till den bredvid. Det finns MÅNGA kyrkor i den här stan.

Min favorit av alla gamla byggnader jag sett idag – som så enkelt heter Town House.

Här skulle jag velat ha en guide som kunnat peka på och förklara alla spännande detaljer.

Möttes redan i dörren på River House av en skylt där det stod att det var fullbokat ikväll. Som tur var hade ju jag bokat. 😅 Blev anvisad ett bord mitt i restaurangen och fick kika på menyn. Beställde det jag redan funderat ut, nämligen en fiskfilé med vitlökspotatis och lite småtomater. Tog ett glas vin till. 😲

Stämningen på restaurangen var glad och uppsluppen och ägaren gick runt och serverade och pratade med gästerna. Det fanns bara 11 bord så det är inget stort ställe, men det medger förmodligen högre kvalitet. Fick mitt vin och min fisk och ojojojojojoj vad gott det var. Mer maten än vinet, men det var drickbart i alla fall. (Är jag svamligare än vanligt nu så är det därför) Det här stället kunde ju faktiskt använda sina kryddor. När huvudrätten alltför snabbt tagit slut beställde jag in en ostbricka till efterrätt – hade skippat förrätt för att få plats med en sån. 😝 Den bestod av 4 olika ostar, min favorit blev den som var rullad i havre och svartpeppar. 😋

Gillade tapeten på toaletten också. 😁🐟🐠🐡

Helt gratis var det ju inte att äta där, men helt klart värt det. Önskade att jag skulle stanna kvar längre här så jag skulle kunna gå dit igen, men om jag gör som jag planerat imorgon och på fredag blir det att äta på andra ställen.

Gick sedan upp mot stan igen för att ta ut mer pengar till imorgon – fick betala kontant på restaurangen då de bara tog emot dricks kontant och jag inte kände för att ge dem 140 spänn i dricks, oavsett hur gott det var. Då var det enklare att runda upp notan till närmaste 10-pundare. Kom också på att jag på något vis behöver få tag i frukost tidigt imorgon, och det finns ingen butik mellan boendet och katedralen. Medan jag letade en butik hittade jag även en till cache – hade varit där tidigare på dagen men inte kunnat leta då det satt ett par snubbar på bänkarna. Nu satte jag mig själv på en bänk och plockade så diskret jag kunde fram gömman. Gick sedan in på Co-op och handlade lite resproviant och kollade öppettiderna. Tar jag mig bara upp i tid ska jag hinna handla mig nåt där imorrn bitti, annars får det bli lättfrukost…

Lyckades inte gå direkt till rummet efter det heller, utan gick vidare nedströms mot nästa bro där det också ska finnas en cache. Lyckades dock inte lokalisera den, men fick se ett gäng gräsänder i alla fall. På väg tillbaka såg jag också ett vackert ljus på ett par av kyrkorna på andra sidan floden, och undrade om golden hour kommit en timme tidigt. Sen insåg jag att det var solsken. 🤣

Men nu måste jag verkligen sova…det blir som sagt en lång dag imorgon och förmodligen väldigt mycket att skriva om då med…gonatt!

Dartmoooore

Posted on 2019-07-11 by Lizzan

Vissa dagar skulle man vilja spola tillbaka från början och uppleva igen och igen och igen. Idag var en sådan dag. Hade bokat en guidad tur, The Hound of the Baskervilles Tour med Unique Devon Tours. Det hela går ut på att man följer i fotspåren på Arthur Conan Doyles besök till Dartmoor för att se varifrån han hämtade inspiration till detta fantastiska Sherlock Holmes-äventyr.

Jag var utcheckad och klar och stod utanför hotellet och väntade när Mark från Unique Devon Tours dök upp och undrade om jag var jag. Och det var jag ju. Fick hjälp med resväskan (som har fått en spricka, snyft!) och sedan åkte vi iväg. Hade fått höra av Alex som äger bolaget och skötte bokningen att Mark var en riktig gentleman, och det stämde verkligen. Öppnade dörrar och alltihopa. Eller så var han bara rädd om bilen. 😝

Vi började vid kyrkan i Ipplepen, där flera Baskervilles ligger begravda. Jo, de fanns på riktigt, och Conan Doyle blev skjutsad runt Dartmoor av Henry Baskerville. Han blev även vän med Robert Duins Cooke, som visade honom runt tillsammans med Bertram Fletcher Robinson. Duins Cooke är dessutom ägaren Alex farmorsfar. (Great grandfather, i alla fall, jag kan ha misstagit mig på far- och mor-leden)

Vi åkte sedan vidare till Ashburton där vi hittade Henry Baskerville själv, och huset han bodde i. Tydligen går det nu att hyra som Airbnb, så det är något att fundera över till nästa resa. Vi hittade även Moor Chocolates, som precis som det låter är en chokladbutik. Väldigt trevligt, och gott!

På väg mot vårt lunchställe stannade vi även till vid en bro över floden Dart, och ett snabbt fotostopp i Ponsworthy. Utan direkt relation till storyn, men ser ni bilderna förstår ni. 😁

Lunchen intogs på den å så charmiga Rugglestone Inn. Stället är visst alltid fullt om man inte bokat bord, så har ni vägarna förbi så boka! Väl värt det, då det inte bara var mysigt utan också fantastiskt god mat.

Fiskkakor med mozzarella och supergoda potatisklyftor. Nom!

Rugglestone från uteserveringen, dvs trädgården.

Mer än mätta och belåtna åkte vi så upp på öppna Dartmoor, genom smala slingrande vägar tills vidderna bredde ut sig åt alla håll. Vi såg ponnyer, stenkors och en ”clapper bridge”, så kallad efter ljudet av boskapens hovar mot stenen. Bredvid fanns en modernare bro som också var fin. Vi såg två damer som satt vid varsin bro och målade av landskapet vid den andra.

Stenkors. Munkarna använde dessa som vägmarkörer för att hitta över Dartmoor.

Bron från andra hållet, med andra bron i bakgrunden, och någon underlig figur uppepå. (Visst ser jag liten ut?)

Mark hade berättat om hur tjuvligor slår till mot parkerade bilar uppe på Dartmoor, och att han inte sett till en enda polis däruppe på hela säsongen. När vi sedan såg en motorcykelpolis följt av en polisbil bara en liten bit bort nämnde jag att jag trodde de förföljde mig. Jag såg nämligen tre poliser utanför mitt hotell igår kväll, men de verkade inte vilja mig något. Dock styrde Mark direkt mot Princetown och Dartmoor-fängelset, som Selden i Baskervilleberättelsen har flytt ifrån. Och dörren var öppen…

Entré till Dartmoors fängelse i Princetown, mitt på heden.

…men han körde bara förbi. Tills vägen tog slut, vid Fox Tor Mire, förebilden för Grimpen Mire i boken. Ett område där man absolut inte kan gå säkert, ett felsteg och så sjunker man ner i träsket. I alla fall om det regnat på sistone. Nu har det varit såpass torrt att det förmodligen inte var någon större fara, men vi gick inte dit ändå. Älskade dock landskapet och stillheten där, och passade på att få en bild av Mark där också. Han är nästan en professionell fotograf, och det var toppen att inte behöva instruera honom i hur man använde en kamera. Istället var det jag som fick en massa tips på bra vinklar och ställen att fotografera från.

Mark, the Man on the Moor, med Fox Tor Mire i bakgrunden.

Vi åkte tillbaka upp på Dartmoors höjder och hittade strax ännu fler ponnyer. De har lärt sig att bilar och turister är bra grejor, så de kan få för sig att blockera parkerade bilar tills man ger dem något gott. Listiga kusar! Tyvärr leder det också till att de söker sig till vägarna där de lätt blir påkörda. 😔

Tidigare på dagen hade vi hoppat över en av de största pusselbitarna till Baskerville-storyn då vi ändå skulle åka förbi ganska nära på väg till mitt nästa boende, så nu begav vi oss ditåt. Och hamnade mitt i ett trafikkaos. Devon-style. 😁

Till slut kom vi dock fram till Holy Trinity Church i Buckfastleigh. Låter väl som ett tjusigt, trevligt ställe? Det visade sig dock ha en mörk baksida. En man vid namn Richard Cabell (även kallad Dirty Dick) hade på 1600-talet sålt sin själ till djävulen. Det gick rykten om att han mördat sin fru Elizabeth och att han höll på med allsköns djävulskap. Det sägs att när han begravdes så kom ett pack helveteshundar springande över heden och samlades vid hans grav. Man kan lätt se hur en sådan historia kunde ha inspirerat Conan Doyle till att skriva det han gjorde. Cabells grav är dessutom ingen vanlig historia, resten av församlingen var så rädda för honom att en tjock stenskiva lades över hans grav, och den byggdes sedan in i ett mausoleum. En av väggarna består av järnstänger som skulle hindra hans ande från att ta sig ut. Dock slutar inte historien där. Cabells anhängare och djävulsdyrkare anlade en brand 1849 som förstörde kyrkan där han var begraven. Den återuppbyggdes, men blev bombad under andra världskriget. De byggde upp kyrkan en gång till, men 1992 blev den återigen utsatt för ett attentat och brann ner. Nu står den där som ett skal, men har fortfarande en präst och det går att gifta sig där. Huruvida det bådar gott eller ont för framtiden törs jag inte sia om. Ärligt talat kändes det lite kymigt där…

Holy Trinity från insidan. Luftigt är det i alla fall.

Efter Holy Trinity åkte vi till Buckfast Abbey, precis i närheten. Större motsatser bland religiösa byggnader känns svårt att tänka sig, i alla fall när båda är kristna. Detta är en mycket mer modern kyrka, och dessutom är den hel. Varken jag eller Mark är religiösa av oss, men lite av en sådan känsla kan jag ändå få i sådana här byggnader. Som att religiositeten hos de som uppfört den smittar av sig, på något sätt.

Buckfast Abbey. I ljus som Mark beskrev som det bästa han sett här på länge.

Enormt ”fönster” av tjocka glasbitar. När solen lyser in här på morgnarna är det tydligen alldeles magiskt.

Sedan var dagen över och Mark släppte av mig vid mitt nästa boende. En varm och ganska kvav dag, men jag skulle ändå gärna gjort det igen och igen och igen. Inte nog med trevligt sällskap och fantastiska vyer, ljuset lämpade sig dessutom perfekt för fotografering. En vanlig dag kanske jag plockar in 15-20 bilder på iPaden för att kolla igenom och bearbeta, idag blev det över 70. Det kallar jag en bra dag. 😁

Enter Exeter

Posted on 2019-07-08 by Lizzan

Efter en smula sömn var det då dags att åka vidare till något lite roligare ställe än Milton Keynes. MK är lite som Premier Inn, rymligt, fyrkantigt och bekvämt. Men det är i alla fall tillräckligt långt ifrån London för att busschaufförerna ska vara trevliga.

På tal om trevliga så börjar jag märka att jag är i England nu. Folk pratar med mig. 😝 Och inte som tyskarna på första tåget jag klev på, då, som började med ”Yes, but” när jag sa att de satt på min reserverade plats…🙄 På andra tåget fick jag däremot en äkta engelsman bredvid mig, och han var riktigt pratglad. Tydligen låter jag kanadensisk. 😁 Hon jag pratade med på konserten igår trodde istället att jag var engelsk. Känns som rätt bra betyg, bägge delarna.

Några timmars tågresa senare var jag då framme i Exeter. Hade bokat boende nära tågstationen, och visst, det var inte långt. Det var bara nästan rakt uppåt. 😂 Väl framme var det inte nog med uppför, men som tur var bara två trappor att ta sig uppför med väskan, och dessutom fick jag en hjälpande hand av receptionisten. Och det här rummet var det Londonklass på….storleksmässigt, alltså. Kanske finns någon fördel med Premier Inn ändå, men det här är betydligt roligare. Dock saknar jag AC:n, för här är det varmt. Har åtminstone en fläkt.

Vilade en stund innan jag begav mig ut på upptäcktsfärd. Största sevärdheten här är katedralen, så jag begav mig lite löst ditåt genom gator som kändes väldigt lugna. Men så var det ju söndagskväll. Gott om promenerande turister fanns det dock. Tyvärr verkar dock inte fiskmåsarna ha läst skyltarna mot nedskräpning, för gräsmattan runtom katedralen var full med skräp som de gissningsvis har dragit ut från papperskorgarna.

Detaljer från kajen och kring katedralen.

Exeter Cathedral och staty av Richard Hooker.

Tänkte sedan knata vidare ner mot kajområdet, men gick förbi en pub som såg väldigt spännande ut och kände mig plötsligt hungrig. Det var en Wetherspoons, i ett kapell som byggdes 1760. Nu förstår jag också varför en kollega drar upp Wetherspoons så fort Storbritannien kommer på tal – jag trodde jag hade råkat beställa en förrätt eller nåt när priset för min sallad OCH en stor cider bara blev 70 kronor…men nej då, fick en fullstor tallrik med kyckling-, avokado- och baconsallad som dessutom var riktigt god. Cidern var en lokal variant som hette Devon Red, utan kolsyra. Ovan smak för min del, men ganska god.

George’s Meeting House, numer Wetherspoons pub.

Med lite mer energi i kroppen var det nu lättare att traska ner till kajen för att se om det fanns något fotograferingsbart där. Mjodå, det såg riktigt mysigt ut. Ljuset började dessutom bli trevligt, så jag gick runt där en bra stund innan jag vände tillbaka upp mot staden. Ljus, ja…katedralen skulle ju också kunna se bättre ut i lite mysigt kvällsljus, så jag tog en liten omväg därom innan jag gick hem också.

Custom House

Bro och svanar

Bro och hänglås

Sen får jag se vad det blir för något imorgon. Har inga jättefasta planer, men vet att de har guidade promenader i den här staden också, och en intressant tur ska gå imorgon 14:00. Och på tisdag kväll har de en spökpromenad. 😁 Och något annat ska man väl kunna hitta på också – kanske kolla in katedralen inifrån? 🤔

Llandudno 2

Posted on 2017-08-14 by Lizzan

Söndag. Bollade 3-4 olika planer i huvudet på morgonen. Åka till Betws-y-Coed? Åka båt? Åka spårvagn upp på Great Orme? Gå runt Great Orme? Åka till Conwy? Okej, fem var det visst. Kunde absolut inte bestämma mig. Gick ner till promenaden, där de hade ”Lifeboat day” och informerade om sjöräddningen och skulle demonstrera en sjöräddning lite senare på dagen. Kom på att spårvagn och Great Orme lät trevligt, så jag gick mot stationen. Och vände igen när jag såg folk som köade ända ut på gatan. Äääääh. Ett par rundtursbussar stod parkerade vid piren, och nästa tur var klockan ett, det vill säga ganska snart. Hoppade på den som skulle till ett ställe jag inte ens hört talas om och betalade min biljett. Mest pensionärer, men också ett gäng med barn, tonåringar och föräldrar. En av tonårstjejerna frågade om det fanns någonstans att ladda telefonen på bussen. ”Det här är en Routemaster från 1962, så näe….” 😂😂😂

Turen startade med lite info om Llandudno, och sedan åkte vi mot och runt Little Orme för att hamna i Rhos-on-sea, ganska tjusig liten by. Vi stannade vid St Trillios Chapel, och det var väl det sötaste nånsin. Pyttelitet kapell med endast 6 sittplatser…och den används fortfarande som kyrka…😁 Hade velat se hur det såg ut under de predikningarna…😝

Vi åkte sedan vidare genom landsbygden (jag kunde se något den här gången) och på väg tillbaka mot Llandudno gjorde vi en sväng mot Llandudno Junction som ligger mittemot Conwy, så vi kunde se slottet. Och framför allt, för min del, så såg jag hur mycket fina foton jag skulle kunna ta om jag hoppade av valfri buss i Deganwy och gick till Conwy, typ ett par kilometers promenad.

Vår routemasterbuss från 1962, utan USB-uttag, och St Trillios Chapel, utsida och insida.

Vi kom tillbaka till Llandudno strax efter två, och de höll precis på och skulle sjösätta räddningsbåten och göra en demonstration inklusive helikopter, av en sjöräddning. Naturligtvis stannade jag och fotade, men jag stod så att jag inte hörde vad speakern sa.

Oroa er inte, den flöt…😁

Letade mig till en toalett, och hamnade då vid Happy Valley, därifrån linbanan upp på Great Orme går. Det var en riktigt fin dag, så köerna var därefter…

Fin dag: lite vind och inget regn. 😝

Gick tillbaka ner till piren och hoppade på nästa rundtursbuss, den som går runt the Great Orme längs Marine Drive. En äkta walesare både körde och guidade runt, och vi stannade till vid caféet längst ute på spetsen. Jag passade på att kuta nerför backen till en bra vy över ”fyren”, som numer är B&B och aldrig såg ut som en vanlig fyr utan mer som ett litet slott. Vi tittade sedan ner på villorna på ”Millionaires’ road”, med vyer in över Conwy-flodens mynning. Tror det var Cliff Richards som hade haft ett hus där nångång. När vi kom tillbaka hoppade jag av bussen, köpte en glass och började gå samma sträcka som vi nyss hade åkt. Jag tänkte dock inte gå hela vägen runt, utan bara upp till en bra utsiktspunkt tillbaka ner mot piren och Llandudno.

Vår tjusiga buss, fyren som är ett B&B som ser ut som ett slott, och Llandudno, piren och Little Orme i vänsterkanten. Visst ser Little Orme ut som en elefant som dricker?

Tog ett foto eller två till innan jag knatade iväg för att hitta lite mat. Johnny Doughs kom varmt rekommenderat både från mitt boende och TripAdvisor, så jag gick dit. Pizza lät gott, och de hade en alldeles fruktansvärd ordvits på en skylt utanför. Blev mött av en servitör och fick välja på ett bord mitt i smeten och att sitta på en barstol vid fönstret och titta ut. Valde fönstret, men då blev jag tydligen fullständigt osynlig. Den där grabben var till och med ute och tog upp beställningar men kom aldrig till mig. Till slut ställde jag mig upp och fick kontakt med en annan servitris som tog min beställning. Första servitören kom med min pizza och frågade om jag ville ha något mer. Såg att alla andra verkade ha fått en gaffel tillsammans med sin pizzaskärare, men inte jag, så jag bad om en sån. Hade beställt en pizza med mycket fyllning så gissade att lite skulle trilla av. Han såg först helt oförstående ut men sa att han skulle ordna det. Fick aldrig någon gaffel. Åt upp, lade ner alltihop och väntade. När tjugo minuter hade gått utan att någon frågat om det var gott, eller om jag ville ha någon dessert gav jag upp och gick till baren och betalade. Till en annan servitris. Pizzan var absolut god, men går jag någon gång tillbaka dit tänker jag inte stå ut med den där slyngeln till servitör i alla fall.

Ifall man undrar var man är så står det här. Det hjälper dock inte till med uttalet. 😝

Piren har en solig sida och en mindre solig sida. Eller inte.

God pizza, the meaty special.

Otroligt dålig ordvits, vilket naturligtvis är bästa sorten.

Runtom i byn finns även en hel del statyer över karaktärer från Alice i Underlandet. Lewis Caroll som skrivit böckerna träffade den riktiga Alice här och baserade Alice-karaktären på henne. Jag har även sett Cheshire-katten, men det var mitt i natten och jag lyckades inte få något bra kort. Kanske lyckas med det imorgon.

Det finns en augmented reality-app som visar en runt till de olika ställena också, men jag har inte skaffat den.

Halvvägs till Rom

Posted on 2017-08-03 by Lizzan

Igår gjorde jag verkligen ingenting (spännande). Lämnade rummet bara för att skaffa mig lite mat och till och med då haltade jag. En vilodag verkar dock ha gjort susen, för idag var det fart på mig igen. Valde en av mina mindre ansträngande planer och åkte till St Davids. Är man det minsta inläst på ämnet tänker man då direkt på katedralen. Sen tänker man på att det är Storbritanniens minsta stad, med bara runt 1800 invånare. Stadsstatusen får den tack vare katedralen, som också gör St Davids till Wales religiösa högviste. Två pilgrimsresor hit jämställdes med en till Rom, så nu är jag halvvägs…😁 Så, med tanke på katedral och religion och allt sånt kan ni väl gissa vad det första jag gjorde när jag kom dit var? Japp, jag köpte mig ett par sandaler. 😝 Lämnade kvar mina förra (som gav mig skavsår) i Cardiff, får väl se hur de här funkar. Tänker inte gå särskilt långt i dem i alla fall. 🙄

Intog sedan lite lunch innan jag gick ner till katedralen. För ovanlighetens skull är den inte placerad så att den dominerar staden, istället är den gömd i en liten dalgång, för att inte de där hemska vikingarna skulle se den och komma på plundringståg. Men nu var *jag* här i alla fall. Fast som vanligt så tog jag mest kort. 😁📷 Man fick betala 2 pund för att få fotografera inne i katedralen, och så bad de om en ”frivillig” donation på 3 pund för att komma in. Jag var lite tveksam till hela stället först, för det kändes mycket mer som en ren turistattraktion (och det påpekades överallt hur mycket de behövde pengar) än en spirituell byggnad. När jag väl började gå runt struntade jag snart fullständigt i det. Den här katedralen är VÄRD att ses som turistattraktion. Och den är värd mina pund också. Det här är bara ett litet axplock av bilder, men jag gick återigen runt och gapade. (Fast inombords😝)

Utsidan.

Insidan. Trodde först att det här var ”allt”, men….näe.

Samma orgel som på första bilden fast från andra hållet.

Otroligt detaljrika fönster.

Ett annat rum. Orkar inte kolla upp vad de heter nu…ni får åka dit och kolla själva. 😝

Detalj i taket.

Och så lyckades jag också hamna på bild…😁

Inte jag…

…inte heller jag…

…jag! 😁

Bestämde mig efter katedralen för att vända hemåt igen, ville inte belasta fötter och tår för mycket på en gång ifall det skulle förvärra läget igen. Skulle byta buss i Fishguard, så jag tog en liten paus där och följde deras ”Marine Walk” en liten bit för att kolla på utsikten. Och inte fotografera ett dugg. (Har visst ”råkat” fylla ett till minneskort nu…🤦‍♀️)

Till vänster syns Goodwicks norra vågbrytare, till höger Castle Point.

Lower Fishguard med sin hamn.

Övre Fishguard med delar av en stencirkel i förgrunden.

Lyckades motstå frestelsen att gå längre nerför backen för att se vilka vyer som fanns där, men Fishguard och Goodwick återkommer jag gärna till. Imorgon tror jag det blir en promenad, men om det blir till gravkammaren Pentre Ifan eller längs kusten återstår att se…☺️

Lizzans Reseblogg

Inlägg från mina resor

Tag Archives: Religiöst