Idag hade jag sådan tur att Walks.com skulle ha en specialinsatt guidning om Sherlock Holmes, från Oxford Circus och ”hem till Baker Street”. Den fanns på schemat en gång nu på hösten och en gång till våren, och bara råkade vara nu när jag är här.

Mötte upp guiden Richard IV klockan 10:45 och vi var en grupp på 17 personer som började vandringen. Vilket som av en händelse, sa Richard, var precis lika många trappsteg som det var upp till Holmes och Watsons rum på Baker Street. När jag sedan nämnde för honom att han guidat den allra första London Walks-promenaden jag varit på sa han att han tyckte han kände igen mig. Men alltså….det var 7,5 år sedan. På den ordinarie Sherlock-promenaden, som går varje vecka. Så eventuellt är det så att Richard är en reinkarnation av den fiktive detektiven, för nu var jag imponerad på riktigt.

Guidningen var också fortsättningsvis väldigt bra, och jag gillade verkligen området vi rörde oss i, Marylebone. Har inte vandrat omkring nånting där förut, annat än att gå till Sherlock Holmes-museet och till Daunt Books, en väldigt trevlig bokaffär. Men då har jag väl mest gått på de större gatorna – nu slingrade vi oss fram likt Holmes och Watson på smågator och ”mews” – gränder bakom husen med garage och numer även lägenheter – vissa mer moderniserade än andra.

Plakett utanför Langham hotell.

En av flera mews vi besökte.

När Richard lämnade oss nära 221B Baker Street gick jag först och hälsade på statyn av Sherlock, och sedan gick jag hem till honom. Skippade museet som jag varit inne på för några år sedan och som kändes lite dyrt med en kostnad på 15 pund. Vandrade dock runt i shopen och plockade på mig några souvenirer. Jaaaa, jag betalade för dem också. 😂

Sherlock utanför Baker Street tube station.

Sherlock Holmes museumshop.

Men jag var återigen ack så trött i ryggen. Satte mig utanför shopen en stund och tuggade i mig lite snacks innan jag började gå ner mot Selfridges där jag tänkt handla CHOKLAD. Då hade jag två val: gå Baker Street hela vägen ner eller slingra mig tillbaka längs smågatorna och kunna kika närmare på det jag sett tidigare. Lätt val, jag tog tunnelbanan och såg inte ett dyft.

Näääääe, det är klart att jag inte gjorde. 😝 Fick äntligen igen lite av den där känslan av varför jag gillar London så mycket – alla de oväntade glimtarna av något ovanligt, något vackert, någon stor kontrast mot omgivningen. City of London är annars ett av mina favorit-kontrast-områden, med gamla kyrkor och nya skyskrapor, men kanske har jag bara sett för mycket av det redan. Men det här var nytt. Eller gammalt. Eller ja, ni vet.

Sherlock Mews! 😁

Chiltern Firehouse, lyxhotell och restaurang

Det här var nåt jag bara såg en glimt av när vi gick förbi på vandringen. Och hittade tillbaka till sen! Manchester Mews.

St James’s på Spanish Place, samma kyrka som syntes från Manchester Mews.

Som bonus var det dessutom väldigt lugnt på de här gatorna, och jag behövde inte svära över långsamtgående turister en enda gång. (Oxford Street börjar göra mig galen, så snart räknas jag nog som Londonbo) Shoppade min choklad från Artisan du Chocolat och skulle sedan till Lush, sådär en kilometer bort på just Oxford Street. Men det hade börjat hällregna. Och min choklaaaaad var i papperspåsar (visserligen lite fukttåliga, men…). Jag valde att rädda chokladen och tog bussen till hotellet istället, men hann bli lite dränkt på väg från hållplatsen ändå.

Vilade en stund på spikmattan jag hade med mig, vilket i alla fall hjälpte ryggen något. Gick sedan ut igen vid fem, för att äta middag innan jag återigen skulle kolla på Ross Noble. Hade tänkt gå dit också, men…det hällregnade fortfarande. Kände inte för att sitta som en dränkt katt i tre timmar så tog bussen ner igen. Hittade snabbt till Wahaca som jag sett ut för kvällens måltid. Gillade ju den i Edinburgh så mycket att jag gick dit två gånger i somras, och den här var inte sämre. God mat och toppen service. Gillade en av såserna som stod på bordet så jag frågade om de gick att köpa – japp, för £2,5. Tokbilligt tyckte jag och sa att jag ville ha en. Servitören gick och hämtade och sa ”it’s on the house”. Wow. Av tre gånger på Wahaca har jag fått en freebee två gånger. Tror aldrig de bjussat på nåt någon annanstans, om det inte varit födelsedagsfirande involverat eller man har klagat på nåt (vilket jag ytterst sällan gör). Well, det funkar, de fick generöst med dricks och jag kommer komma tillbaka om och om igen. ❤️

Wahaca-mat. Och en mojito. 🍹

Efterrätt! 😋

Sen dags för Noble igen då. ABBA på spanska lät fortfarande underligt, och Beatles likaså. Dödskallarna på scenen lyste ondskefullt och så kom han uthoppande genom tänderna på den stora. 💀 Och så här var det: för er som inte känner till honom så verkar han improvisera typ hela sina shower på stående fot. Har sett honom skriva att hans planering inför en turné är tre idéer skrivna på en servett, och det är bara något att ta till om han får slut på inspiration på scenen. Jag kan inte svara på om det är så det börjar, men faktum är att gårdagens och dagens show var ganska lika. Vissa delar identiska. Alla ämnen kom inte i samma ordning och allt från igår var inte med idag och några bitar var nya. Snacket med publiken var naturligtvis annorlunda, då inte alla är galna nog att gå på samma show två gånger. Men även sånt som ser ut som tankar han får precis i ögonblicket, som om det precis slagit honom att han sagt nånting som kan tolkas väldigt fel…det var också lika.

Vet inte om det gör honom bättre eller sämre. Förmodligen bara annorlunda mot för vad jag trodde. Och det innebar ju också att jag fick höra flera av mina favoritbitar från igår igen. 😁

Scendekoration för El Hablador.