Slut på lugnet

Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔

Skrattfest 1

Idag har jag faktiskt tagit det ganska lugnt. Ja, ni kan sluta skratta, det är faktiskt sant. 😝 Lämnade inte ens rummet annat än för frukost före 11 i morse, och då blev det bara en liten shoppingtur för att handla behåar och choklad. Chokladen inhandlades på Hotel Chocolat som jag bara råkade gå förbi. Inte så svårt, eftersom de finns lite överallt i stan. Har faktiskt gått förbi dem tidigare dagar också, men utan att handla, vilket är mer obegripligt. 😂 När jag shoppat klart frågade killen i kassan om jag hade VIP-kort – näe….Vill du ha ett? Har aldrig svarat ja så snabbt på en sån fråga någonsin. 😋

Hoppade in på Kua ’aina för lunch, då de skulle ha bra hamburgare. Valde en hawaiiansk med ananas på, men…mjae. Ananasen var nog det godaste. Eller köttet var också gott, men i alla fall botten på brödet var alldeles uppblött av sås eller nåt och inte alls aptitligt. Skön stil på stället dock, och det var nästan fullsatt, så jag kanske bara hade otur.

Sen tog jag faktiskt en tupplur på rummet innan jag begav mig ut igen. Kvällens begivenheter bestod av Ross Noble, komik på högsta nivå. Och absolut inget man vill komma sent till, för då får man höra det från scenen. Vandrade ner till Carnaby Street och varuhuset Liberty som var alldeles i närheten av teatern. Funderade på vad jag var sugen på för mat och kände att pasta skulle passa. Konstigt nog fanns det tre italienska restauranger alldeles intill också, så jag valde en och gjorde något väldigt underligt (för att vara jag). Jag beställde in ett glas vin till maten. (De hade ingen cider. 🤦‍♀️) Pasta Carbonara, lite spenat, och en tiramisu senare hade även vinet försvunnit och jag gick in på Liberty som är Londons äldsta varuhus.

Carnaby Street ärar Queen lagom tills filmen om dem släpps.

Liberty, Londons äldsta varuhus

Dagens ”tappa inte telefonen”-bild. 😱

Strosade runt lite innan jag insåg att jag nog faktiskt fick ta och röra på påkarna om jag inte skulle komma för sent till showen. Och när jag kom till teatern var det kö ut på gatan. 😱 Som tur var rörde sig kön fort och jag var snart på plats på andra raden. Ur högtalarna strömmade ABBA- och Beatlesmusik (och andra hits) på spanska. Det lät helknäppt när man är van vid originalen. Sen dök Ross upp på scenen och därefter följde drygt 2 timmar med gapflabb. Plus paus. Gick ut därifrån, hem genom regnet, och bokade biljett till morgondagens show. 😂 Det ska bli kul att se om allt verkligen är så påhittat på stående fot som det verkar, eller om han återanvänder vissa delar. Har sett en annan show både live och inspelad från ett annat tillfälle, och där var det bara ett halvt skämt som återkom.

Palladium Theatre

El Hablador (som Ross inte blir kallad av någon)

Kvällens regn gav reflektioner på gatan.

Spökrika Edinburgh

Jamen då var man i Edinburgh, då. Jag har knappt fotograferat något alls på två dagar nu, kände att jag behövde en lite avkopplad dag idag och dessutom hade jag ett viktigt ärende att uträtta. Men så här bor jag i alla fall:

Det är i alla fall bekvämt. 😁

Premier Inn, budgethotellkedja. Det är stort, billigt och opersonligt. Läget är perfekt, alldeles intill tågstationen och Royal Mile, och nämnde jag att det var billigt? Lyckades få precis den här veckan för 775 kronor per natt om jag betalade i förväg. MITT I EN STAD. Annars kostar det nästan det dubbla – vill man komma undan billigare får man leta sig längre från centrum, vad jag har sett. Ja, jag har lite flyt. Eller så kallas det research. Eller lite både och. 🙂 Trevligt nog är det i alla fall, skön säng och bra dusch, vilket jag uppskattar ännu mer efter den ganska dåliga duschen på Wavecrest. Har inte bokat frukost, för jag ville kunna undvika att behöva ställa väckarklockan i alla fall några dagar på semestern. 😝 Imorgon blir det dock frukost här, då jag har bokat en privat guide för en tre timmars vandring runt stan.

Idag blev det istället frukost på Milk:

Mums x 2! 😋😋

Och lunch på Wagamama. Grönt och fräscht och väääääldigt gott. Skön kontrast mot korv och ägg och bacon varenda morgon.

Mellan frukosten och lunchen blev det dock ett besök på ett par favoritaffärer. Först Apple, då min iPad har blivit lite trasig. 😔 Den fungerar fortfarande, men ett band med pixlar över skärmen har blivit extra pixliga, flimrar ibland och hänger inte med på ljusskiftningar. Lite jobbigt för fotoredigering…😔😔😔 Hursomhelst var jag in hos Apple för att fråga om det gick göra något åt och jag var ganska beredd att helt enkelt köpa en ny och fixa den här senare. Men…”det fixar vi på garantin”, sa de och beställde hem en ny till mig. Inget knussel eller nånting. Frågade inte ens om något hade hänt med den. Nu är det bara att hoppas att nya paddan hinner hit innan jag måste åka härifrån…😱

Medan jag väntade på min tur hos Apple-genierna (ja, de kallas så 😁) hann jag med ett besök på Bravissimo. Denna gången blev det ”bara” en baddräkt. Och efter det en sväng på Primark. Hittade två par byxor som funkar helt okej, dock inte mina favorit-jeans.

Efter lunch slappade jag en stund på hotellet. Bokade in mig på en spökpromenad 20:30 och då jag redan var ganska trött i fötterna ville jag inte vara alltför sliten redan innan. Har ju som sagt en vandring imorgon också… Det blev middag på Byron, men det kanske var sista gången…tycker inte alls de är lika bra längre. 🤔 Sedan hamnade jag på en gatuartistshow av Skottlands ende svärdslukare. Han jonglerade även med knivar och paradnumret skulle vara att han lade sig under en spikplatta, medan en man skulle ställa sig på spikplattan, och sedan skulle han (svärdslukaren) äta eld samtidigt som han låg där. Nu missade jag dock slutet eftersom han prompt skulle pladdra så länge om att han ville att vi skulle betala. Jag hade ju en tid att passa, som tur var bara 50 meter därifrån, men hade han snott sig på lite hade han hunnit göra sitt trick och få sina pengar. Såg fler i publiken där som skulle med på samma vandring och som också tyckte han snackade för länge.

Men sen blev det då spökvandring med Mercat Tours; Doomed, Dead and Buried. Vår guide hette Rachel och var en av de bättre jag haft äran att lyssna till. Riktigt bra framträdande. Jag fick bidra med ett läskigt skratt på ett par ställen i en historia, vilket naturligtvis var höjdpunkten för allihop. 😂😝 Eller så inte. Vi började på några ställen ovan jord, bland annat i en mörk, smal gränd, och fortsatte sedan ner i valven under South Bridge. Där nere blev det kusligt värre. Det är inte många guider som har fått kalla kårar att gå längs nacken på mig, men hon gjorde det. Minns i och för sig att jag tyckte förra promenaden jag gjorde hos Mercat Tours var riktigt bra också, men annars är det nog bara Cardiff-vandringarna som varit kusligare. Vi avslutade sedan vandringen på Canongate-kyrkogården där hon berättade några historier till. Rekommenderas varmt, fem spöken av fem. 👻👻👻👻👻

When in Scotland…nationaldrycken (tillsammans med whisky) och lokala chips.

Snö och choklad

Igår blev det mer av en shoppingdag. Vädret var omedgörligt, temperaturen sjönk till bara någon enstaka plusgrad och snön yrde i luften. Inplanerat var en chokladvandring med Chocolate Ecstasy Tours, som startade vid Sketch, en väldigt speciell restaurang (med uuuuurtjusiga toaletter). Vi hade turen att få grundaren Jennifer som guide, och jag, Sandra och 6 andra deltagare tog plats vid bordet för att starta med en varm choklad. En VÄLDIGT GOD varm choklad. Jennifer berättade om hur kakaofrukten blir till godis och annat, vi fick se lite bilder och smaka på lite choklad och cocoa nibs. Sedan ut i snöyran. Promenaden gick runt till 4 olika butiker där vi fick smaka på bland annat praliner och tryfflar och sedan handla med rabatt. På vägen mellan butikerna fick vi se lite av omgivningarna med information från guiden. Det underligaste är att jag inte känt till dessa vandringar förrän för bara något år sedan, trots att de funnits längre än jag har åkt till London. Nåja, nu är det åtgärdat och jag följer gärna med på någon fler tur.

Royal Arcade

Burlington Arcade

Godsaker hos Paul A Young. Allt här ska ätas upp inom 7 dagar – inga problem!

När vi smaskat i oss allt gick vi och tog en lunch på ett ställe som i stort sett bara serverar kyckling, Whyte and Brown. God mat och god cider hade de i alla fall. Sedan tyckte ju inte jag att vi hade fått nog med choklad, så vi tog och promenerade iväg till Selfridges, där Artisan du Chocolat har en försäljningsplats. Jag handlade lite till, och hade sedan en kasse som började bli riktigt tung av alla godsaker. 🍫😁

Kingly Court, nära Carnaby Street

Kycklingspett hos Whyte and Brown. Vi hoppade dock över efterrätten. 😝

Ett annat nödvändigt ställe för godsaker, fast för utsidan av kroppen, var förstås Lush, stora flaggskeppsbutiken på Oxford Street. Efter en stund därinne kom jag ut med en till kasse lika tung som chokladen. Vi hade siktat på indisk mat idag, men med kylan och väldigt trötta fötter valde vi istället att äta på väg tillbaka till hotellet, så det blev ett thai-ställe som hette Busaba. Inte det bästa jag ätit, men helt okej i alla fall. Till slut blev det en tidig kväll, med planer för lite British Museum och Covent Garden imorgon. Och eventuellt Borough Market, om vi hinner. Och sedan är det dags att åka hem…😔

På plats hos Mr Selfridge

Grön curry hos Busaba. Inte fantastisk, men inte så läskig som den ser ut heller. 🧙‍♀️

O-wow

Manchester och jag klickar inte. Kanske har jag gjort fel saker, sett fel delar av staden. Det ska finnas fantastiska museum här, och jag har inte varit in på ett enda. Det ska finnas en suverän spökpromenad, som jag bokat in mig på – bara för att komma dit en timme efter att den börjat då jag måste ha läst snett på hemsidan. Jag är i en del av staden där det är barer och partyn och dragshower, men jag är inte så värst intresserad av sånt, speciellt inte ensam. Och jag har inte ens tagit 10 foton sedan första dagen jag kom hit. Kameran har hängt över axeln på mig men inte blivit använd utan bara varit i vägen. Dock kan jag inte se särskilt turistig ut med tanke på hur många som frågat mig om vägen…😝

Är egentligen inte så förtjust i att fotografera i städer heller…det är ju stört omöjligt att få till någon bra vinkel…😕

Hotellet är dock fantastiskt. Det har blivit slöa kvällar i badkaret och inget larm ställt på morgnarna. Det jag har gjort när jag vaknat är att shoppa. Efter en månad då det varit utrymme i resväskan som styrt vad jag har kunnat köpa har jag nu haft lite friare tyglar. Tyg, behåar, lush och choklad har det blivit. Och en extra resväska. 😁 Alla mina favoritaffärer finns här, men de flesta är inne på shoppingcentret Arndale som i övrigt inte är så inspirerande. Inte är vägen dit så inspirerande heller. Gick runt i Northern Quarter igår tills jag hittade tygaffären Abakhan, som säljer tyg efter vikt. 11 pund per kilo lät inte så billigt, förrän jag insåg att det går 2-3 meter på ett kilo av de tygerna jag ville ha. Så nu har jag laddat upp med lite enfärgat.

Uppskattningsvis dryga 12 meter för en femhundring…🤑

Idag hade jag shoppat ganska klart i tid för att hänga med på en stadsvandring, då jag tänkte att jag kanske skulle bli lite mer inspirerad av en sådan. Nu var det bara det att guiden gillade att prata. VÄLDIGT MYCKET. På första timmen hade vi hunnit tre kvarter. Det stod på hemsidan att det skulle vara en 90 minuters tur, när jag tackade för mig efter 2,5 timme var han fortfarande inte klar. Ja, jag har lärt mig om tygindustrin här, och sett tygvaruhus som numera är hotell, och hört om hur Rolls mötte Royce och började göra lyxbilar, men jag har inte sett så mycket av stan. Vi var in i några tjusiga byggnader, men de är ändå relativt nya, från 18-1900-talen. Kanske hade jag uppskattat en oändlig guidning mer om jag inte hade bokat bord för middag och behövde köpa en resväska innan, men jag vet inte. Jag gillar när folk håller sina planer också…

Middagen var väl förresten enda höjdpunkten idag. Jag hade bokat in mig på hotellets restaurang för att lyxa till det lite extra såhär sista semesterdagen. Det var nästan tomt när jag kom dit, och inte många fler gäster när jag gick, men jag har märkt att folk gärna äter ganska sent här. För en gångs skull var faktiskt både maten och servicen bättre än genomsnittet. Slog på stort med trerätters och började med sparris, sedan en kycklingsallad, och till slut en chokladmoussig sak som var helt ljuvlig. Allt serverat av leende och uppmärksam personal.

Det bidde en mojito också…fast jag måste säga att jag gillar Las Iguanas Mojo-less mycket mer.

Och sedan rusade jag iväg för den där spökvandringen, bara för att komma på när jag kommit fram och tyckte det var lite väl tomt att jag skulle ha varit där en timme tidigare. Blev ganska less på mig själv då. Samtidigt är det enda tabben jag vet att jag har gjort under den här resan också. 9 finfina boenden, alla har inte varit fantastiska men de har uppfyllt det jag bokade dem för. Alla transporter har funkat som det var tänkt – skulle väl vara det där att jag inte tog mig iväg till vattenfallen i Brecon Beacons, då, men det hade mycket att göra med att jag var för trött också. Havspaddlingen blev inte riktigt vad jag hade hoppats och att vara fast i Fishguard några timmar var inte så skoj, men hade det inte regnat hade inte det varit något problem alls. Så, egentligen får jag väl vara ganska nöjd med mitt planerande ändå. Och budgeten funkade! Men nu ska det faktiskt bli skönt att komma hem.

(Hoppas ni inte slog er när ni trillade av stolen. 😝)

Mot Cardiff!

Idag har jag inte ens rört kameran, annat än för att packa ner den i väskan. 😱 Ja, jag vet, det känns jättekonstigt. Men det blir annan ordning imorgon. Istället styrde jag kosan från Brecon till Cardiff, och vet ni vad? Här pratar folk med varandra på bussen… En kvinna skulle kliva av i Merthyr Tydfil och ta tåget därifrån, och hon satt och pratade med ett äldre par och funderade på vilken hållplats som var bäst att kliva av på. Så vände hon sig till mig och frågade om det var ett köpcentrum ”där borta” och pekade. Jag hade förstås ingen aning, och såg väl tillräckligt vilsen ut för att hon skulle fråga var jag kom ifrån. ”Sweden.” Så lite längre bort, ja…😂 Jag pratade sedan lite mer med det äldre paret efter att hon hade klivit av (och önskat mig trevlig semester), och kvinnan där tyckte att jag var modig som reste runt alldeles själv. Nämen. Det har jag ju aaaaaaaldrig hört förut. 😝 Det visade sig senare att den där bussresan var deras första besök i Cardiff, så….jag kanske kan förstå det ur hennes synvinkel…😁

Letade rätt på hotellet, Clayton, som är en av de högsta byggnaderna i stan och därför syns riktigt väl. Fick checka in direkt och komma in på mitt rum på 8:e våningen. Stort och opersonligt hotell, men de hade en bra deal när jag bokade och ligger precis mitt i staden.

Lite mörkt är det

Men man kan i alla fall sitta vid fönstret och läsa.

Hade eventuellt tänkt utnyttja tvättservicen här på hotellet, men med såna här priser kan de glömma det…🤑

Istället för att plocka fram kameran tog jag fram plånboken och begav mig mot det närliggande shoppingcentret. Handlade tre behåar, varav en blev gratis, och kände då att jag vågade gå in på äppelaffären också. Min så smarta reseladdarpryl hade nämligen gett upp efter bara två dagar, och eftersom jag bara tagit med mig en adapter som backup skulle det sitta fint med något större, eller åtminstone en till. Och så var det den där iPaden som lockade fortfarande….. Vandrade runt i affären lite och såg massa roligt som jag skulle vilja ha. Gick till slut fram till en försäljare för att be om lite råd och hjälp. (Nej, jag kan inte ALLT om Apple. Bara nästan.) Gick till slut därifrån med ett nytt armband till klockan, en laddare för 4 USB-prylar och en minneskortsläsare till paddan så att jag kan föra över mina foton i lite bättre kvalitet från kameran. Fick också beröm för mitt uttal av walesiska ortsnamn, speciellt Llandudno, vilket satt särskilt bra då några jag pratat med tidigare på dagen sagt ”men vi säger så här:” och något helt annat. Men de var från England, så vad vet väl de? 🙄😜

Lite spralligare färg än vitt.

Fick fylla i en enkät efter mitt besök på Apple Store. Jag är inte alls en fangirl, nääääääeeeeeeeeee då…..😁🙄😝

Smet även in på en kameraaffär på väg tillbaka till hotellet och handlade ett extra minneskort. Dubbelt så stort som det största jag tagit med mig. Försäljaren sa att ”nu har du ju gott om plats”. Jojo. Jag har nästan fyllt det där största kortet jag har på typ tre dagar…och fyra veckor kvar av resan…tur att jag vet att det finns en till kameraffär när jag hunnit halvvägs. Fortsätter jag så här kan det behövas.

Kände för hamburgare till middag idag också (och jag hade ätit sallad till lunch 😝), så jag knatade in på en till sån där behaglig restaurangkedja man inte behöver vara skraj för att äta ensam på. Gourmet Burger Kitchen, GBK i korthet. Byron finns tyvärr inte här, men GBK duger det med.

En Major Tom och Truffle Cheese Fries. Gott. 😁🍔🍟

Imorgon blir det att ta med sig kameran ner till Cardiff Bay och knata runt där typ hela dagen. Kanske blir det ett besök hos Doctor Who också, beror på om han är hemma…

Shop til you drop

Ja, rubriken säger väl allt? Idag blev det shopping, shopping och mer shopping. Egentligen borde jag prova att packa väskan för att kolla ifall jag behöver köpa en till innan hemfärd. 😛

Fler behåar, mer choklad och flera böcker. Var in på en härlig bokhandel/kartbutik (Stanfords) som är världens största och 160 år gammal. Massor med roliga kartor och reseguider mm. Travade tillbaka till hotellet med alla inköp och drog sedan iväg igen. Varmt och soligt var det, men helt plötsligt när jag kom ut från en affär så…regnade det?!? Så ska det väl inte vara i London? 

Jag hade biljett till en komedishow med Tom Stade klockan 19:00, så för att fördriva tiden gick jag till Forbidden Planet, som har massor med fantasy, science-fiction och serieböcker, samt prylar och kläder relaterade till otalet ”nördiga” tv-serier. Som Sherlock, Harry Potter, Game of Thrones. Och Doctor Who. 😀 Såg ett Doctor Who-Monopol som jag var oj så sugen på, men…tror inte jag har plats i väskan. Och ingen att spela med. 🙁 Det fick bli några glas istället.  


Det blir förmodligen dock ungefär lika roligt att få hem dem hela… :-O

Letade rätt på teatern och tänkte gå in på typ Pret à Manger eller nåt liknande och fika lite medan jag väntade. Problemet var att det var fler än jag som tänkt så…konstigt. Det regnade ganska mycket så tak vore trevligt. Det enda jag såg som dock också var proppfullt med folk var…M&M World. Jag har tydligen aldrig varit vid Leicester Square förut. Jag har aldrig sett denna galenskap som är 4 våningar tillägnat chokladgodis i olika färger. Nog för att jag är nörd och nog för att jag gillar choklad, men…det här fattar jag inte. 😛 

Så var det dags för show. Som uppvärmning klev det på en kille som hette Nick Dixon. Kul kille som pratade i typ 25 minuter. Liten paus så att alla skulle hinna till baren igen (suck) och sen Tom Stade. Jag hade aldrig sett honom förut, kollade väl typ ett par klipp på Youtube innan jag bokade men det var i alla fall inget misstag. Kul var han absolut. Men…som fan av Ross Noble så är man bortskämd. Ross kör ju lätt 2 timmar varje show, nu var det slut efter 1:10. Och riktigt lika kul var han inte heller…jag satt inte och vred mig av skratt. 😉

Men nu börjar det kännas vemodigt igen. Bara en dag kvar här. :'( En enda dag kvar bland människor som är artiga och trevliga, känner igen min ringsignal och gillar att jag har en shoppingkasse som det står Sherlock Holmes på. Kan jag inte få stanna kvar? Snälla?