Jaha, då var det dags att resa vidare då. Vaknade tidigt då jag även somnat tidigt, men hann inte blogga klart förrän på tåget. Var lite nervös inför frukosten ifall ägarinnan fortfarande skulle vara sur för att jag missat i torsdags, men vi redde ut det kvickt och sen var allt frid och fröjd. Hade ju beställt en full Scottish breakfast, och valt att ta med både blodpudding och haggis då hon sa att hennes var helt fantastiska. Det låter ju lite som självskryt, men hon hade baske mig rätt. Blodpudding är inget jag äter frivilligt hemma, men den här var riktigt god och välkryddad. Haggisen var ännu godare. För att inte snacka om korven och baconet. Skulle nog faktiskt rangordna dem korv, blodpudding, haggis, bacon, från minst till mest god, och då var ändå korven suverän. Ägg, bönor och hash brown smakade som de brukar, men inget fel med det heller.
Gick sedan upp för att packa och hann precis checka ut före 10. Släpade med mig resväskan upp till tågstationen, och där stod tåget redan inne och väntade. Köpte en dricka och ett snackspaket med ost och korv utan att riktigt tänka på hur lång resan skulle vara. Tänkte väl också att man skulle kunna köpa något ombord. När jag väl hittat min plats såg jag att den var baklänges och på ”fel” sida av tåget för den bästa utsikten, så jag tog helt sonika och satte mig på en obokad plats istället, det fanns mycket som var ledigt.
Sådär en halvtimme senare, cirka 10 minuter för sent, började vi tuffa iväg mot Thurso, där jag ska spendera 4 nätter. Dels hade jag bokat tåg av gammal vana, då det brukar vara snabbast och bekvämast, dels hade jag blivit inspirerad av boken ”Scotland from the Rails” av Benedict Le Vay. Resan från Inverness till Thurso har ”bara” fått tre stjärnor av fem möjliga för tjusiga omgivningar, men det är fortfarande bättre än många andra tågresor. Den skulle ta 3 timmar och 45 minuter, och när vi tuffat på i sakta mak ett tag blev jag fundersam och kollade kartappen. Kör man bil mellan Inverness och Thurso går det på cirka 2,5 timmar, alltså mycket snabbare. De har nämligen inte byggt järnvägen så rak som möjligt, utan gjort några krokar inåt landet för att ge fler orter tillgång till tåg.
Nåja, jag trivs ju ändå på tåg och hade inte bråttom, och hursomhelst hade jag inte kunnat köra själv. Både vädret och omgivningarna var omväxlande, och jag satt som vanligt rätt klistrad med näsan mot fönstret. Ja, inte bokstavligt talat, då. I början av resan höll vi oss mest på havsnivå, och senare klättrade vi upp till lite högre höjder. Då byttes landskapet mot små berg/stora kullar, avsaknad av träd och massvis med floder och åar. Och en hel del djurliv. Såg minst tre större rovfåglar, kanske ormvråk eller glada eller både och. Tre större grupper med hjortar och flera enstaka. Och ett oändligt antal får. 😁
Halvvägs genom resan ropar konduktören ut att tåget inte skulle gå till Thurso. Järnvägen delar sig i två vid Georgemas, där ena spåret går till Thurso och det andra till Wick, som är tågets slutstation. När allt går som det ska kör tåget först igenom Georgemas till Thurso, för att sedan backa tillbaka till Georgemas och köra vidare till Wick. Nu skulle vi bli såpass försenade att de inte skulle hinna ta svängen till Thurso, men de ordnade buss från Georgemas istället. Mig gjorde det egentligen ingenting, jag hade som sagt inte bråttom. Hann ju se mer när det inte gick så fort. 😝 Enda problemet var att provianten var slut och att det INTE fanns något att köpa på tåget. Får planera bättre på onsdag när jag ska neröver igen.
Efter ett gäng fantastiska vyer kom vi fram till Georgemas och hoppade på en minibuss istället. Det tog sedan inte många minuter innan vi var framme i Thurso, en dryg timme försenade, och jag började knata iväg mot mitt nya boende, Pentland Lodge House. Det var sådär 900 meter från stationen, och i alla fall ett av vägvalen hade bara en flack backe. Dock sken solen så det blev rätt svettigt ändå.
Blev snabbt incheckad och visad till mitt rum, som heter Hoy. Old Man of Hoy är en stenformation på Orkney, som ligger norrut härifrån. Och det här rummet går i mina färger, inte rosa som i Inverness. 😝 Jag klarade dock inte av att stanna kvar på rummet särskilt länge, då jag sett lite glimtar av havet på vägen hit. Dessutom borde jag äta något.
Det där med mat blev snabbt bortglömt när jag gått de kanske hundra metrarna ner till gångvägen längs toppen på klipporna. Hav, himmel och VÅGOR. Thurso är en populär ort för vågsurfning, då det finns väldigt stabila vågor här. En av de starkaste vågorna i Europa, Thurso East, finns också här. Nu är inte jag någon surfare, men jag gillar hur de ser ut och låter. Vågorna, inte surfarna. 😁🌊
Hann inte gå långt innan jag såg en riktig krutgumma, minst 70+, iförd baddräkt gå ner mot vattnet. Det såg inte varmt ut, men hon var säkert van. En man som varit ut och gått i vågorna svarade att det var kallt, men uthärdligt, när jag frågade om temperaturen. Han hade dock inte velat bada i bara baddräkt.
Jag traskade iväg längs strandpromenaden mot flodens mynning, där det också fanns en hamn. Och ett slott. Och surfare. Och fiskmåsar också, för den delen. Jag stod och spanade ut mot surfarna och såg plötsligt något som dök upp ur vattnet. Det var lite långt bort för att se vad det var, men med kamerans zoom till hjälp började jag ana att det kunde vara en säl. Nej, jag har ingen bra bild på den, det var bara precis att det gick att identifiera vad det var. Men en till art till dagens djurlivslista.
Svängde sedan upp mot centrala Thurso för att leta mig någon mat. Hittade först en kyrkoruin som jag förstås behövde titta närmare på, innan jag råkade på Y-not Bar & Grill som jag funderat på att besöka. Varför vänta, så jag klev in. Ett ganska livat ställe, speciellt så här en lördag, så när jag fått maten åkte hörlurarna in. Hade beställt en pasta med pepparsås, som serverades med stekt kött och vitlöksbröd. De kunde gott ha serverat den med mer salt och peppar också, men det stod i alla fall på bordet så jag kunde krydda extra själv. Nä, jag blev inte så nöjd med det. Men det var mat i magen i alla fall.
Gick sedan en sväng ned till ån, men jag hann inte med mer än ett par bilder innan det började regna. Kände ändå att jag egentligen borde gå och lägga mig tidigt, så jag gick in på co-op och köpte lite kvällssnacks och tänkte sedan bara ta strandpromenaden ”hem” igen. Det var ju dömt att misslyckas. Tidvattnet hade kommit in, vågorna mullrade ännu mer och regnet började avta och det blev sånt där härligt magiskt ljus när det är blandad molnighet. Och vågor, och klippor, och vågstänk. Ja, det blev ”några” bilder till.
Klättrade uppför trappan till klipptoppen igen och sen gick det i alla fall inte att gå direkt tillbaka till boendet. Gångvägen går ända till intilliggande Scrabster, där det finns en färjeterminal för båtar till Orkney. Tänkte att det kanske gick att se fler vågor på fler klippor om jag gick en liten bit åt det hållet. Och en liten bit till. Och en liten bit till… Jag hade inte fel. 😝
När jag till sist vände om så började det regna igen, fastän solen sken bakom mig. Tänkte att nu borde det ju kunna dyka upp en regnbåge, och lite senare såg jag en liten, liten bit av en sådan. Sen blev den biten större och större, tills det blev en hel båge. 😁 Inte lätt att lägga undan kameran i den här stan, inte.
Efter en massa fler foton lyckades jag till slut gå hemåt, med ett stort leende på läpparna. Många foton fanns det att kolla på när jag kom till rummet, nästan lika många som när jag for till Skye, men de skiljer sig inte lika mycket åt. Kan inte säga säkert att det är de bästa jag råkat välja ut, men nöjd är jag i alla fall.