Jamen den här dagen gick ju nästan precis enligt plan. Förutom en rätt viktig grej, men det kommer mot slutet.

Var lite trött i morse så jag bommade frukosten och hann knappt ens köpa något innan dagens guidade promenad skulle börja 10:30. Inte hade jag exakt koll på var den skulle börja, och när jag gick ut på stan hade jag ingen mobiltäckning för att kunna kolla efter heller. Men det skulle inte vara alltför långt ifrån förra samlingspunkten, så jag gick åt det hållet och hittade faktiskt rätt ganska direkt. Hann också in på Tesco för att i alla fall handla lite energi inför dagen.

Vi var inte lika många som i tisdags kväll och guidningen var inte lika full av skratt heller, men det var i alla fall intressant. Igår i Pembroke-slottet pratade guiden om barbicanen vid stadsmuren här, och när vi stod här och tittade på den nämnde Marion den i Pembroke-slottet. Fick också höra att jag haft rätt när jag ”gissade” vilken av öppningarna som var den ursprungliga – 3 av dem är gjorda i efterhand då det blev mer viktigt att få ett bra flöde på folk än att stänga dem ute.

Vi avslutade promenaden nere vid hamnen, och det jag borde ha tänkt mest på efter det var att hitta mig någon riktig mat. Men är det något jag behöver bli bättre på så är det att äta, så det gick inte riktigt som det skulle. Gick in på ett apotek för att köpa lite tvättlappar så jag hade något att torka fötterna med ifall jag gick ner i vattnet, och sedan råkade jag ta mig in till Tenbys marknad. Tyckte inte alls om lukten från matstället precis vid ingången, men det var säkert inget fel på den – det funkade bara inte för mig just då. Hittade ett ställe som sålde väskor, smycken och halsdukar, och trots att det absolut inte är halsduksväder så gick jag därifrån med en sådan. En mörkt turkos alldeles jättefin sådan. 😁 Måste passa på att handla halsdukar när jag är i det här landet då de som finns hemma antingen är för tjocka eller för tunna – och här är de inte ens dyra.

Men det där med mat gick sämre. Hamnade till slut på närköpet intill hotellet och köpte en macka med ägg- och majonäsröra. Vilade fötterna en stund och skrev klart gårdagens blogg medan jag väntade på att St Catherine’s Iiiiiisland skulle öppna för dagen. Tidvattnet var ganska omedgörligt, så de skulle inte öppna förrän klockan 15. Det var rätt varmt på rummet och solen sken, och på stranden nedanför var det folk ute och badade. Jag svidade om till shorts innan jag gick iväg till St Catherine’s och det var faktiskt superskönt väder. När jag hade gått över biten med sandstrand hade jag förstås nya sandlådor i varje sko, så jag hällde ut dem och borstade av fötterna innan jag började klättra uppför trappan till fortet.

Som tur var hade jag tänkt till och tagit med mig kontanter ut, för det var enda betalningsmedlet som funkade just nu. För 5 pund fick jag fortsätta klättra uppför den ganska jobbiga trappan som var uthuggen av sten – men gjord för folk som är lite längre än mig, sådär 3-4 meter långa eller så. Efter att ha tagit mig upp blev jag i alla fall lugnad av att det inte fanns några velociraptorer på ön. Skönt! Fast i och för sig hade det ju varit spännande också.

Fotade lite längs vägen (bra anledning att hämta andan) innan jag var framme vid fortet och klev in. Det var…inte alls vad jag hade förväntat mig. Ett rullande bildspel förklarade lite mer om fortets historia, där det från början varit ett fort men inte behövde användas. Kanonerna som de hade där kunde knappt ens avfyras, då tryckvågen från dem fick fönstren i de närliggande husen att vibrera sönder. Lagom till andra världskrigen hade de dock lite mer lättviktiga vapen som hade ett svenskt namn som jag nu glömt bort, och de användes faktiskt mot flygplansräder. Det var enda gången fortet använts defensivt. Resten av tiden var det delvis ett lyxboende för en rik familj, vilket förklarade varför det nu fanns kristallkronor (om än inte jätteflådiga) i taket. 

På 1970-talet blev det istället ett zoo, även om det aldrig fanns några giraffer där. Sedan blev det övergivet i 37 år, och så förfallet att det var knappt vandalerna vågade sig dit. Eller så tyckte de inte de kunde göra nåt värre. Från 2012 har en grupp frivilliga börjat rusta upp stället. Idag kunde vi besöka den övre våningen av fortet, i alla fall de delar som hade naturligt ljus. Den nya generatorn som var bara 3 veckor gammal hade precis lagt av så de bakre rummen var stängda för tillfället. Men en av volontärerna frågade oss som var kvar nära stängning om vi ville hänga med bakom och titta, i ljuset av våra telefoners ficklampor. Självklart!

Jag kan säga det, att det här gänget saknar verkligen inte idéer. Dels fanns det en god portion humor i bildspelet över öns och fortets historia, dels har de stora planer för framtiden, allt eftersom tid och budget medger. Taket ska bli åtkomligt igen, men då krävs det helt nya skyddsåtgärder (som t.ex. staket runt) som inte behövdes sist det var öppet för allmänheten. I de bakre rummen där det var lager för krut och ammunition har de tänkt ordna en utställningslokal för konst och en litet kapell för bland annat vigslar.

Allt som allt blev jag riktigt förtjust i stället. Får väl se om jag är tillbaka i de här trakterna om några år för att se hur långt de hunnit.

När jag klättrat nerför den jobbiga trappan igen tog jag av mig strumpor och skor och traskade ner till vattenbrynet. Vattnet var kanske inte jättevarmt, men efter en liten stund var det bara skönt att strosa runt i vågskvalpet. Under ön finns det en grotta/tunnel som går från sida till sida, och vattnet var tillräckligt långt ut för att det skulle gå att ta sig dit utan att bli särskilt blöt. De stora ljuskontrasterna gjorde dock att jag fick fotografera med telefonen om jag ville ha en bild som blev bra direkt. De från kameran måste jag lägga ihop i någon HDR-funktion för att inte antingen få svart grotta med blå himmel bakom eller synlig grotta med vitt i hålet. 😝

Efter lite mer trask och plask var det då det där med mat igen. Borstade av fötterna och gick iväg uppöver byn. Det doftade ljuvligt från den italienska pizzerian vid hamnen, men det såg också väldigt fullt ut, så jag siktade in mig på ett återbesök på Top Joe’s. Men när jag kom dit var det fullt där med. Virrade runt lite innan jag tänkte att jag väl kunde prova Domino’s, då, även om kedjerestaurangspizza inte lät riktigt lika lockande. När jag kom dit var stället nästan helt tomt, så nu skulle jag väl äntligen få mig lite mat. Studerade menyn en stund innan tjejen i kassan sa att om jag hade tänkt beställa mat så var det ingen mening, de var bara två som jobbade och hade en massa hämtmat att göra så de tog inte emot fler beställningar. Nämen….nähäpp, skit i det då. 🙄 Istället blev det ett återbesök på närköpet, ny macka och lite snacks till det. Sällskap hade jag i alla fall till ”middagen”, då min måskompis satt utanför och stirrade in genom fönstret igen. Hade jag trott att den faktiskt skulle bli en kompis och inte bara bli ännu mer aggressiv på att stjäla mat hade jag nog kunnat dela med mig.